Åtgärder mot buller och bevarande av tysta områden i tätortsnära miljöer
1 Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skärpta redovisningskrav för buller vid planläggning.
2. Riksdagen begär att regeringen ger Boverket i uppdrag att inventera
bullerfria miljöer.
3. Riksdagen begär att regeringen ger Boverket i uppdrag att utveckla och
sprida kunskapen om hanteringen av buller vid fysisk planering.
2 Bullerfri miljö
I goda livsmiljöer måste det finnas möjlighet för människor att uppleva
tystnad. Ostörda miljöer blir en alltmer knapp resurs och tystnad är en
bristvara. Det behövs analyser av bullersituationen i boendemiljöer, natur-
och rekreationsområden. Det gäller framför allt i bostadsnära miljöer och
i närheten av tätorter där människor lever och vistas dagligen. Buller är
miljöförsämrande, ofta störande och i vissa fall skadligt för hörsel och
hälsa. Ljud som betraktas som buller är ofta en oavsiktlig biprodukt som
inverkar på människors och djurs livskvalitet. Människor och djur är
biologiskt anpassade till i stort sett bullerfria miljöer. Buller ger upphov
till besvär såsom hörselskador, försämrad talkommunikation,
sömnstörningar och andra fysiologiska förändringar. Det kan även ge en
negativ påverkan på inlärningsförmåga och prestation. Det är ett problem
som betraktas som allvarligt av Världshälsoorganisationen (WHO). Det
finns all anledning att vi i Sverige skall ta problemet med buller på allvar
för att inte riskera att få en ohållbar ljudsituation i framtiden.
Ökad mekanisering har ofta medfört bullerproblem. Medvetandet om detta
har lett till planering mot buller. Trots det fortsätter bullernivåerna att öka.
Många bullerkällor alstrar ljud som fortplantas i stora mekaniska strukturer,
t.ex. kontors- och bostadshus. Det handlar ofta om buller som alstras av bil-
och lastbilstrafik, men även andra verksamheter och aktiviteter, t.ex. krog-
och nöjesliv.
Buller beskrivs och mäts i dB(A). Ljudnivåer med avseende på störning
respektive risk för hörselskada anges vanligen i dB(A) i myndigheters
rekommendationer. För varierande buller används en speciell
medelvärdesbildning. Resultatet kallas ekvivalentnivå. För att undvika risk
för hörselskada bör ekvivalentnivån vara lägre än 85 dB(A).
Boverket har, i sitt remissvar till Miljömålskommittén, föreslagit delmål
när det gäller buller som innebär att boende- och fritidsmiljön ska uppfylla
höga krav på frihet från buller. Bullret i den byggda miljön ska understiga
gällande riktvärden både vad avser befintliga och nya bostäder. Det innebär
att riktvärdena för trafikbuller och inomhusbuller inte överstiger 30 dBA
(ekvivalentnivå) inomhus, 45 dBA (maximalnivå) inomhus nattetid, 55 dBA
(ekvivalentnivå) utomhus vid fasad, samt 70 dBA (maximalnivå) vid uteplats
i anslutning till bostad.
De riktvärden som finns i dag är ingen garant för att bullerfria miljöer
kommer att finnas kvar i tätortsnära områden. Det leder inte heller till att
redan bebyggda miljöer saneras på obefogat buller. Enligt miljöbalken
(1998:808) utgör riktvärden värden vars överskridande medför skyldighet att
vidta åtgärd så att värdet åter kan hållas.
3 Buller i planprocessen
Inte minst i storstadsregionerna finns det en uppenbar risk att
bullerproblemen kommer att öka och att tidigare orörda, tysta områden
kommer att bli utsatta för bullerstörningar. Tanken att undanta tysta
områden bör inte vara främmande för någon.
I dag utgör kulturminnesvård eller naturvård ofta grund för undantag från
exploatering. Tystnad och ostördhet bör rimligtvis vara fullt godtagbara
grunder för en kommun att undanta områden från exploatering.
Vid samhälls- och trafikplanering bör det finnas underlag som omfattar
redovisningar av viktiga natur-, kultur- eller friluftsområden med låg
bullernivå och områden utsatta för buller. Därigenom kan kommuner och
länsstyrelser utforma skyddsrestriktioner för sådana områden och höja
livskvaliteten för dem som lever där.
För att underlätta för beslutsfattare på kommunal och regional nivå att ta
ställning till utbyggnader av transportleder m.m. och samtidigt kunna beakta
behovet av att bevara tysta områden för mänskligt boende och friluftsliv, bör
konsekvenserna av trafikleder samt den totala bullerbelastningen från andra
verksamheter redovisas för hela det geografiska område som berörs. I planer
och miljökonsekvensbeskrivningar bör buller redovisas ned till nivån 40
dB(A) för det geografiska område som berörs. Detta skall ske både för
planerade och befintliga anläggningar. Buller bör redovisas inte bara för
områden avsatta för friluftsområden i kommunala planer utan även för
befintliga och planerade områden för bostäder, skolor, daghem samt
vårdlokaler. Det som ovan anförts om skärpta redovisningskrav för buller vid
planläggning bör ges regeringen till känna.
4 Utvärdering och utvecklad kunskap om
buller
I samhällsplaneringen kan organisatoriska åtgärder mot buller vidtas
genom att bebyggelse planeras så att stora avstånd läggs mellan
bullerkällor och eventuellt störda områden. Man kan även ta hänsyn till
de störda områdenas art, t.ex. genom att placera industrier i stället för
bostäder nära motorvägar. Kunskapen om buller vid planläggningen är
dock inte alltid tillräcklig för att skydda befintliga tysta miljöer och att
minimera bullernivåerna.
Boverket bör ges i uppdrag att se över vilket underlagsmaterial som
används i planer och miljökonsekvensbeskrivningar, samt i vilken omfattning
kommuner och länsstyrelser redovisar bullerförhållandena. Detta bör ges
regeringen till känna.
Boverket bör även ges i uppdrag att utveckla kunskapen om buller i
planläggningsprocesser, samt initiera försök med att väga in kunskap om
buller vid planläggningen av bostäder och annan infrastruktur. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.