1. Riksdagen tillkännager som sin mening vad som i motionen anförs om en
översyn av 4 kap. 1 och 2 §§ miljöbalken syftande till att levande
skärgård likställs med övriga riksintressen.
2. Riksdagen tillkännager som sin mening vad i motionen anförs om att
skilja permanentboende från fritidsboende vid fastighetstaxering i
attraktiva skärgårdsområden.1
3. Riksdagen tillkännager som sin mening vad som i motionen anförs om
borttagandet av belägenhetsfaktorn för permanentboende. 1
4. Riksdagen tillkännager som sin mening vad som i motionen anförs om
nationellt stöd till person- och godstrafik i skärgården. 2
5. Riksdagen tillkännager som sin mening vad som i motionen anförs om
nationellt kostnadsansvar för städning av västkustens stränder. 3
6.
1 Yrkandena 2 och 3 hänvisade till SkU.
2 Yrkande 4 hänvisat till TU.
3 Yrkande 5 hänvisat till MJU.
En riksintressant skärgård måste ges rättvisa
förutsättningar för tillväxt
Att arbeta för att den svenska skärgården generellt, och den bohuslänska
specifikt, skall leva och utvecklas året runt innebär att det nu krävs
speciella nationella åtgärder för att det fortsatt skall vara försvarbart att i
lagstiftning hävda turismens och det rörliga friluftslivets unika rätt att
styra utvecklingen i skärgården utifrån ett riksintresse.
Riksintresset är angivet i dagens miljöbalk 4 kap och framför allt i 1 § och
2 §. Där framgår att med hänsyn till de kultur- och naturvärden som finns i ett
antal geografiskt angivna områden finns ett riksintresse för att skydda dessa
värden från företagsexploatering eller annan miljöpåverkan. Inom de i 2 §
angivna områdena skall också turismen och det rörliga friluftslivet särskilt
beaktas vid bedömningen av tillåtligheten av exploateringsföretag eller andra
ingrepp i miljön. Staten har noga angett att kustområdet och skärgården i
Bohuslän från norska gränsen till Lysekil är så unik att det via lagstiftning
anges att det är av riksintresse vad som sker i dessa områden.
Under de senare åren har just detta område satts under hård press genom
att framför allt fastigheter för åretruntboende har omvandlats till fritids/
turisthus. Detta leder så småningom till allt högre och i många fall orimliga
fastighetspriser med svårigheter för åretruntboende att konkurrera med
kapitalstarka köpare som söker fritidsboende. Det leder till färre
åretruntboende och en allt äldre befolkning med resultat som sämre
åretruntservice både vad gäller offentlig och annan basservice. Samt för de
äldre som bor kvar en allt högre boendekostnad p.g.a. att de höga
fastighetspriserna driver upp taxeringsvärdena. Med dålig eller ingen service
är den negativa spiralen igång vilket gör att företagare inte heller vågar
chansa att behålla eller nystarta verksamheter i skärgården.
Den unika skärgård som i lagstiftning anges som riksintresse för turism har
snart inte kvar den egenkraft som krävs för att ett samhälle skall kunna leva
och skapa kreativa miljöer året runt. För att skärgården skall vara intressant
som rekreation och för turism krävs att det för skärgården ges förutsättningar
att vara levande året runt. Även detta är uppenbart ett riksintresse, annars
kommer lagstiftningen i sin nuvarande utformning vara för ett bevarande av
något som inte längre finns eller som stora delar av året är dött. Detta kan
inte
ha varit lagstiftarens mening då riksdagen gav ett sådant starkt skydd för en
miljö som ansågs intressant att bevara. Därför är det dags att genomföra en
översyn av miljöbalkens 4 kap 1-2 §§ för att sätta natur- och kulturvärdena
samt turism och friluftslivets intressen parallellt med kravet på, eller snarare
behovet av, att det finns en levande skärgård. En översyn av miljöbalken
borde leda till att begreppet "en levande skärgård" likställs med både rörligt
friluftsliv och turism. Därför krävs det konkreta nationella åtaganden för att
de attraktiva turistområdena i skärgården fortsättningsvis skall kunna
utvecklas som levande kustmiljöer året runt och inte avvecklas till att bli
konstgjorda sommarmiljöer. Detta bör ges regeringen till känna.
Gör skillnad på permanent- och fritidsboende
Med anledning av de svårigheter som åretruntboende i attraktiva
kustområden har att konkurrera med kapitalstarka intressenter för
fritidsboende, så måste det skapas speciella regler som gynnar dem som
satsar på ett permanentboende. Därför bör permanentboende skiljas från
fritidsboende vad gäller fastighetstaxering. Belägenhetsfaktorn för
permanentboende bör också avvecklas. Detta bör ges regeringen till
känna.
Även skärgården har trafikbehov
Förutom rimliga boendekostnader är tillgången till bra kommunikationer
och goda transportmöjligheter lika avgörande för skärgårdens
tillväxtmöjligheter som för landsbygdens. Det har avgörande betydelse
för såväl lokal service som för möjligheten att kunna bo i skärgården men
kanske arbeta på fastlandet. Goda kommunikationer är naturligtvis även
avgörande för att hålla skärgården öppen för besökare. Det är viktigt att
kollektivtrafiken och andra transportbehov för skärgårdsområdena ses
över för att kunna samordnas. Färje- och fartygstrafik mellan öar och
mellan öar och fastland är en del av en större kommunikations- och
transportkedja. En kedja som måste ses utifrån ett helhetsperspektiv där
anslutande vägar, hamnar, parkeringsplatser, järnväg och bussar hör
samman. Det är rimligt att staten tar ett samlat ökat ansvar för att stärka
person- och godstrafiken i skärgården. Därför bör förutsättningarna för ett
nationellt stöd för person- och godstrafiken i skärgården utredas. Detta
bör ges regeringen till känna.
Skräprensning av nationellt intresse
Kustområden längs den bohuslänska kusten har stora natur- och
friluftsvärden som är av riksintresse. Dessa kustområdens miljö är också
avgörande och viktiga för den riksintressanta turismen. Genom
havsströmmar och stormar samlas dock skräp från hela Nordsjön både
längs med kusten och på land. Ett stort arbete läggs ned av kommunerna
och frivilliga för att hålla stränderna rena. Sedan 1990-talet har
strandstädningen i Bohuslän genomförts med hjälp av
arbetsmarknadsresurser och kommunala medel. Detta arbete har varit
mycket bra och givit resultat med stora mängder insamlat skräp och rena
stränder. Tyvärr har inte en sådan arbetsinsats bestående värden utan
havsvikarna är fyllda igen så snart västanvinden har dragit förbi.
Ekonomiska resurser för att hålla de riksintressanta kustmiljöerna rena från
skräp måste långsiktigt säkerställas. De områden som drabbas värst är avsatta
som riksintresse för det rörliga friluftslivet och därmed hårt reglerade utifrån
ett nationellt intresse. Även om det naturligtvis finns ett starkt lokalt behov
av
ren miljö är det rimligt att det nationella intresset träder in och bistår de
bohuslänska kommunerna med ett statligt bidrag för den genomförda
strandstädningen. Detta bör ges regeringen till känna.