Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager som sin mening vad som i motionen anförs om en översyn av 4 kap. 1 och 2 §§ miljöbalken syftande till att levande skärgård likställs med övriga riksintressen.
2. Riksdagen tillkännager som sin mening vad i motionen anförs om att skilja permanentboende från fritidsboende vid fastighetstaxering i attraktiva skärgårdsområden.1
3. Riksdagen tillkännager som sin mening vad som i motionen anförs om borttagandet av belägenhetsfaktorn för permanentboende. 1
4. Riksdagen tillkännager som sin mening vad som i motionen anförs om nationellt stöd till person- och godstrafik i skärgården. 2
5. Riksdagen tillkännager som sin mening vad som i motionen anförs om nationellt kostnadsansvar för städning av västkustens stränder. 3 6. 1 Yrkandena 2 och 3 hänvisade till SkU.
2 Yrkande 4 hänvisat till TU.
3 Yrkande 5 hänvisat till MJU.
En riksintressant skärgård måste ges rättvisa förutsättningar för tillväxt
Att arbeta för att den svenska skärgården generellt, och den bohuslänska specifikt, skall leva och utvecklas året runt innebär att det nu krävs speciella nationella åtgärder för att det fortsatt skall vara försvarbart att i lagstiftning hävda turismens och det rörliga friluftslivets unika rätt att styra utvecklingen i skärgården utifrån ett riksintresse.
Riksintresset är angivet i dagens miljöbalk 4 kap och framför allt i 1 § och 2 §. Där framgår att med hänsyn till de kultur- och naturvärden som finns i ett antal geografiskt angivna områden finns ett riksintresse för att skydda dessa värden från företagsexploatering eller annan miljöpåverkan. Inom de i 2 § angivna områdena skall också turismen och det rörliga friluftslivet särskilt beaktas vid bedömningen av tillåtligheten av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön. Staten har noga angett att kustområdet och skärgården i Bohuslän från norska gränsen till Lysekil är så unik att det via lagstiftning anges att det är av riksintresse vad som sker i dessa områden.
Under de senare åren har just detta område satts under hård press genom att framför allt fastigheter för åretruntboende har omvandlats till fritids/ turisthus. Detta leder så småningom till allt högre och i många fall orimliga fastighetspriser med svårigheter för åretruntboende att konkurrera med kapitalstarka köpare som söker fritidsboende. Det leder till färre åretruntboende och en allt äldre befolkning med resultat som sämre åretruntservice både vad gäller offentlig och annan basservice. Samt för de äldre som bor kvar en allt högre boendekostnad p.g.a. att de höga fastighetspriserna driver upp taxeringsvärdena. Med dålig eller ingen service är den negativa spiralen igång vilket gör att företagare inte heller vågar chansa att behålla eller nystarta verksamheter i skärgården.
Den unika skärgård som i lagstiftning anges som riksintresse för turism har snart inte kvar den egenkraft som krävs för att ett samhälle skall kunna leva och skapa kreativa miljöer året runt. För att skärgården skall vara intressant som rekreation och för turism krävs att det för skärgården ges förutsättningar att vara levande året runt. Även detta är uppenbart ett riksintresse, annars kommer lagstiftningen i sin nuvarande utformning vara för ett bevarande av något som inte längre finns eller som stora delar av året är dött. Detta kan inte ha varit lagstiftarens mening då riksdagen gav ett sådant starkt skydd för en miljö som ansågs intressant att bevara. Därför är det dags att genomföra en översyn av miljöbalkens 4 kap 1-2 §§ för att sätta natur- och kulturvärdena samt turism och friluftslivets intressen parallellt med kravet på, eller snarare behovet av, att det finns en levande skärgård. En översyn av miljöbalken borde leda till att begreppet "en levande skärgård" likställs med både rörligt friluftsliv och turism. Därför krävs det konkreta nationella åtaganden för att de attraktiva turistområdena i skärgården fortsättningsvis skall kunna utvecklas som levande kustmiljöer året runt och inte avvecklas till att bli konstgjorda sommarmiljöer. Detta bör ges regeringen till känna.
Gör skillnad på permanent- och fritidsboende
Med anledning av de svårigheter som åretruntboende i attraktiva kustområden har att konkurrera med kapitalstarka intressenter för fritidsboende, så måste det skapas speciella regler som gynnar dem som satsar på ett permanentboende. Därför bör permanentboende skiljas från fritidsboende vad gäller fastighetstaxering. Belägenhetsfaktorn för permanentboende bör också avvecklas. Detta bör ges regeringen till känna.
Även skärgården har trafikbehov
Förutom rimliga boendekostnader är tillgången till bra kommunikationer och goda transportmöjligheter lika avgörande för skärgårdens tillväxtmöjligheter som för landsbygdens. Det har avgörande betydelse för såväl lokal service som för möjligheten att kunna bo i skärgården men kanske arbeta på fastlandet. Goda kommunikationer är naturligtvis även avgörande för att hålla skärgården öppen för besökare. Det är viktigt att kollektivtrafiken och andra transportbehov för skärgårdsområdena ses över för att kunna samordnas. Färje- och fartygstrafik mellan öar och mellan öar och fastland är en del av en större kommunikations- och transportkedja. En kedja som måste ses utifrån ett helhetsperspektiv där anslutande vägar, hamnar, parkeringsplatser, järnväg och bussar hör samman. Det är rimligt att staten tar ett samlat ökat ansvar för att stärka person- och godstrafiken i skärgården. Därför bör förutsättningarna för ett nationellt stöd för person- och godstrafiken i skärgården utredas. Detta bör ges regeringen till känna.
Skräprensning av nationellt intresse
Kustområden längs den bohuslänska kusten har stora natur- och friluftsvärden som är av riksintresse. Dessa kustområdens miljö är också avgörande och viktiga för den riksintressanta turismen. Genom havsströmmar och stormar samlas dock skräp från hela Nordsjön både längs med kusten och på land. Ett stort arbete läggs ned av kommunerna och frivilliga för att hålla stränderna rena. Sedan 1990-talet har strandstädningen i Bohuslän genomförts med hjälp av arbetsmarknadsresurser och kommunala medel. Detta arbete har varit mycket bra och givit resultat med stora mängder insamlat skräp och rena stränder. Tyvärr har inte en sådan arbetsinsats bestående värden utan havsvikarna är fyllda igen så snart västanvinden har dragit förbi.
Ekonomiska resurser för att hålla de riksintressanta kustmiljöerna rena från skräp måste långsiktigt säkerställas. De områden som drabbas värst är avsatta som riksintresse för det rörliga friluftslivet och därmed hårt reglerade utifrån ett nationellt intresse. Även om det naturligtvis finns ett starkt lokalt behov av ren miljö är det rimligt att det nationella intresset träder in och bistår de bohuslänska kommunerna med ett statligt bidrag för den genomförda strandstädningen. Detta bör ges regeringen till känna.
Stockholm den 27 september 2000
Åsa Torstensson (c)