Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagstiftning om
vindkraft i enlighet med vad som anförs i motionen.
Motiv till vårt förslag
I denna motion behandlas lokaliseringen av vindkraft. I den moderata
partimotionen Energipolitiken 2000/01:N242 framförs våra
ställningstaganden vad gäller ekonomiska förutsättningar för vindkraft
som energikälla.
Frågorna kring uppförandet av vindkraftverk runt om i Sverige har varit
och är fortfarande många. I Skåne, Halland och Bohuslän och inte minst på
Gotland och Öland har diskussionerna varit många och omfattande. En från
början positiv inställning till vindkraft hos lokalbefolkningen har när
etableringarna väl blivit verklighet, förbytts i sin motsats. Detta beroende av
att de närboende inte har givits tillräcklig information och att samrådsplikten
vid olika skeden i planeringen inte har genomförts på ett för den enskilde
tillfredsställande sätt. Det politiska intresset att främja s.k. alternativa
energikällor har satts före medborgarnas möjlighet att påverka.
Frågan om etablering av vindkraft är komplicerad. Å ena sidan har den
fördelar som att den kan nyttjas i liten skala, den är förnybar, inhemsk och
ren, vilket gör att en utbyggnad av vindkraften i och för sig är önskvärd. Å
andra sidan har den låg och ojämn effektivitet, vindkraftverk kan ses på minst
4-5 kilometers avstånd, ger upphov till buller, skuggbildningar och andra
olägenheter.
Minimiavstånd mellan bostäder och vindmöllor borde kunna bli regel.
Gotlands kommun har t.ex. fattat beslut om att inte tillåta
vindkraftsetableringar närmare bebyggelse än 1 000 meter. Det är rimligt med
tanke på att vindkraftverk kan höras på över två kilometers avstånd. I en del
EU-länder är kravet på minsta avstånd 1 600 meter. Både värdefulla kultur-
och naturvärden måste beaktas liksom grannars legitima krav på en fortsatt
god boendemiljö.
Viktigt är också att pröva vilka områden, både på land och till havs, som är
skyddsvärda och som måste undantas från utbyggnad. Det är därtill angeläget
att bevara de fria horisonterna runt våra kuster och även i fjällvärlden.
Vindkraftverk är inte byggnader i vanlig mening och störningarna på
omgivningen kan bli omfattande, speciellt då de byggs i grupper.
Vi är av den grundläggande uppfattningen att en markägare måste ges
möjlighet att själv bestämma vad marken skall användas till, och om han så
önskar även upplåta marken för vindkraft. Men detta kräver att även övriga
intressen tas tillvara på ett bra sätt. Vi menar därför att det bör skapas ett
fungerande regelverk som sätter snäva gränser för byggande av vindkraftverk,
på precis samma sätt som det finns regler för andra omfattande ingrepp i
landskapsbilden.
Mot bakgrund av det anförda vill vi kraftigt understryka vikten av att
frågan om lokalisering av vindkraftverk noga övervägs i den kommunala
planeringen. En självklarhet är naturligtvis att detaljplan måste upprättas för
varje etablering. För att grundläggande rättssäkerhetskrav skall uppfyllas
måste det ske en bättre samordning vid tillståndsgivningen. På detta sätt kan
skyddsvärda natur- och kulturmiljöer undantas, och förutsägbarhet garanteras
ägare till kringliggande markområden, som får möjlighet att tillvarata sina
intressen.
Vindkraftsutredningens förslag att projekt med högre effekt än 125
kilowatt alltid skall tillståndsprövas enligt miljöbalken, således:
Miljökonsekvensbeskrivningar skall upprättas. Mot bakgrund av att det pågår
en omfattande verksamhet med etablering av vindkraftverk på flera håll, där
man inte alltid tar vederbörlig hänsyn till kultur- och naturmiljön, ej heller
alltid tar hänsyn till buller och andra olägenheter, menar vi att det är
angeläget
att regeringen snarast kommer med förslag till lagstiftning.