Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring om att
avskaffa kommunernas rätt att i detaljplaner precisera handelsändamålet i
enlighet med vad som anförs i motionen.
Motivering
Den återinförda möjligheten för kommunerna att i detaljplaner precisera
handelsändamålet är ett exempel på ännu en helt och hållet ideologiskt
motiverad återställare från den socialdemokratiska regeringen. Sedan
några år har kommunerna fått i princip samma möjlighet att i
detaljplaneringen precisera handelsändamålet som gällde före
lagändringen 1992.
I samband med beslutet om att återinföra rätten för kommunerna framförde
flera tunga remissinstanser, till exempel Riksrevisionsverket och
Konkurrensverket, att det är viktigt att ett långsiktigt högt konkurrenstryck
upprätthålls.
Det bör noteras att den socialdemokratiska regeringen i andra sammanhang
inom ramen för det europeiska samarbetet betonar att konsumenterna skall få
ut så mycket som möjligt av sina resurser och att det då är viktigt med en
effektiv konkurrens på marknaden. Detta synsätt kan väl inte bara vara
tillämpligt när det gäller att tala om för övriga Europa hur man bör arbeta,
utan måste väl för trovärdighetens skull även gälla i Sverige. Det finns ingen
anledning att tro att de svenska konsumenterna behöver kommunalpolitiskt
skydd mot konkurrens, medan konsumenterna i övriga Europa inte skulle
behöva det.
Min bestämda uppfattning är att det alltid är vi konsumenter som får betala
när konkurrensen inte får fungera fullt ut. I en kommun eller ett område där
det finns många butiker råder det en nyttig konkurrens som pressar priserna i
samtliga affärer, vilket gynnar alla konsumenter. Få butiker och få
valmöjligheter ger motsatt effekt och leder till högre priser.
Det är inte kommunala förvaltningar och politiker som med
planinstrumentet i sin hand skall avgöra dessa frågor. Professionella
bedömningar och hela risktagandet görs av de enskilda människor, företag
och kedjor som etablerar butiker. Till skillnad mot vad som i allmänhet råder i
den offentliga sfären finns det ett omedelbart samband mellan tillgång och
efterfrågan. En butik som är efterfrågad och välbesökt blir kvar och utvecklas,
medan den som inte drar till sig kunder måste förändras eller försvinna. På det
sättet handlar det om en helt medborgarstyrd självsanering utan politiska
mellanhänder. Dessa sunda ekonomiska mekanismer bör inte få manipuleras
genom politiska beslut och planekonomiskt tänkande.