De boende själva skall kunna bestämma hur de vill bo. Förutsättningar
behöver skapas för den enskilde att välja mellan hyresrätt, bostadsrätt och
ägande av lägenhet eller småhus.
För att hyresrätten skall kunna bevaras som upplåtelseform även i
framtiden måste en friare hyressättning tillåtas. Följden av ett friare
hyressättningssystem, där bl.a. bostadens läge får den tyngd som motsvarar de
boendes värderingar, blir att det byggs mer. Som ett led i detta bör
allmännyttans hyresnormerande ställning avskaffas och ett friare
hyressättningssystem införas. Dagens situation på hyresmarknaden kan
jämföras med livsmedelssituationen i gamla Sovjetunionen. Subventioner och
prisregleringar ledde till brist på livsmedel, långa köer och svart marknad.
För att få igång byggandet krävs även en reformering av plan- och
byggprocessen. Antalet instanser för överklagande bör minskas. Förköpslagen
bör avskaffas. Fastighetsskatten bör gradvis avskaffas, sambeskattningen av
förmögenhet slopas och förmögenhetsskatten tas bort. Skatternas andel av
boendekostnaderna minskas. Möjligheten att äga den egna bostaden måste
förbättras. Ägarlägenheter bör införas. Ombildning av hyresrätt till bostadsrätt
bör underlättas.
2 Innehållsförteckning
3
4 Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om bostadspolitikens inriktning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av infrastrukturella satsningar för att möjliggöra
bostadsbyggande.
3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av
lagstiftningen gällande antalet instanser för överklagande av detaljplan
och bygglov.
4. Riksdagen beslutar att införa ägarlägenheter.
5. Riksdagen beslutar att avskaffa allmännyttans hyresnormerande ställning.
6. Riksdagen beslutar att avskaffa begreppet allmännytta.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en friare hyressättning som stimulerar nyproduktion.
8. Riksdagen beslutar att återinföra kravet på enkel majoritet för ombildning
till bostadsrätt i enlighet med vad som anförs i motionen.
9. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om översyn av
bostadsbidragen i ett större social- och skattepolitiskt sammanhang i
enlighet med vad som anförs i motionen.
10. Riksdagen beslutar att avskaffa bostadsbidragen till ungdomar under 29
år.
11. Riksdagen beslutar att höjningar av taxeringsvärden inte får ligga till
grund för uttag av fastighetsskatt i enlighet med vad som anförs i
motionen.1
12. Riksdagen beslutar att fastighetsskatten för år 2001 skall utgå med 1,0 %
för småhus och med 0,7 % för flerbostadsfastigheter.1
13. Riksdagen beslutar att en successiv avveckling av fastighetsskatten skall
genomföras.2
14. Riksdagen beslutar att endast halva markvärdet skall ingå som
beräkningsunderlag för fastighetsskatten i enlighet med vad som anförs i
motionen.1
15. Riksdagen beslutar att avskaffa den s.k. strafflagstiftningen, lagen om
tillfällig minskning av det generella statsbidraget vid avyttring av aktier
eller andelar eller utdelning från kommunala bostadsföretag m.m. i
enlighet med vad som anförs i motionen.
16. Riksdagen beslutar att avskaffa den kommunala förköpsrätten.
17.
1 Yrkandena 11, 12 och 14 hänvisade till FiU.
2 Yrkande 13 hänvisat till SkU.
5 En moderat bostadspolitik
5.1 Moderata utgångspunkter
Utgångspunkten för moderat bostadspolitik är att människor själva skall
kunna välja den bostad de önskar. Bostadsmarknaden skall styras av
människors efterfrågan och fria val, inte av regleringar och politiska eller
administrativa beslut. Ökad rörlighet, geografiskt och mellan olika
boendeformer, leder till en mer öppen och flexibel bostadsmarknad.
Bostadspolitiken skall ge förutsättningar för bevarande och utveckling av
olika upplåtelseformer som kan tillgodose olika individers önskemål i
olika skeden av livet. En öppen och fungerande marknad är nödvändig.
Detta kan man inte uppnå genom subventioner.
Vi vill med vår politik göra det möjligt för fler att äga sin egen bostad. Det
ger förutsebarhet och frihet för de boende. Äganderätten är en omistlig del i
en demokrati. Ägandet stärker människors oberoende och trygghet. Det är
bland annat därför äganderätten garanteras i den europeiska konventionen om
mänskliga fri- och rättigheter. Ägandet och äganderätten är en viktig del i den
moderata politiken.
5.2 Den visionära bostadspolitiken
Sverige behöver ett visionärt och innovativt nytänkande inom
bostadspolitiken. Bostadsmarknaden är i dag tredelad mellan
avfolkningsorter med stort bostadsöverskott, orter nära tillväxtområden
med bostadsöverskott och tillväxtregioner med bostadsunderskott. För
alla tre gäller att problemen måste åtgärdas på både kort och lång sikt för
att förebygga permanenta bostadsproblem som leder till segregation.
Goda möjligheter att påverka det egna boendet är en förutsättning för ett
självständigt liv. De som vill äga och ta ansvar för sin bostad skall ha
möjligheten att göra det. I det egna ägandet ligger såväl trygghet som
inflytande.
Boendet utgör en central del i människans liv. Den politik som bedrivits
har lett till att segregationen ökat och att boendekostnaderna upptar en allt
större del av den disponibla inkomsten. I dag är det ett omfattande, svårt och
dyrt projekt att byta bostad allt eftersom familjeförhållanden, arbetssituation
eller privatekonomi förändras.
Det är inte genom ökade subventioner som dagens bostadssituation kan
förbättras. En öppen och fungerande bostadsmarknad är nödvändig för att
medborgarna skall kunna välja en bostad som passar deras önskemål. En
grundläggande förändring krävs för att skapa det välfärdssamhälle där
familjen, vänner och marknaden ger människor en större trygghet och ökade
möjligheter att utvecklas.
Sverige behöver en ny trygghet som bygger på den enskilda människans
makt över framtiden. Det förutsätter att utrymmet för personligt
ansvarstagande är stort. Ett sänkt skattetryck skulle ge medborgarna denna
möjlighet. Då blir det möjligt för allt fler att gradvis klara en växande del av
välfärden på egen hand. Samtidigt måste tryggheten vara hållbar för dem som
behöver andras stöd och hjälp. Statens ansvar utövas bäst när dess uppgifter
begränsas till sådant där ansvaret är tydligt och oavvisligt.
Det befintliga bostadsbeståndet måste utnyttjas bättre. Den alltmer
förändrade arbetsmarknaden innebär ökad efterfrågan på ett tidsbegränsat
boende utan stora kapitalinsatser. Vi vill göra det möjligt att skapa fler
bostäder med karaktären av tillfälligt boende. Dagens situation kräver snabba
åtgärder och omedelbara beslut.
Bostadspolitiken skall inriktas på att skapa förutsättningar för alla att leva i
goda bostäder i en stimulerande och trygg miljö. För att uppnå målet måste
skatterna sänkas, avregleringen fortsätta och eget ägande möjliggöras för fler.
Vi lägger i denna motion fram ett antal förslag till beslut som verkar i denna
riktning. Det bör ankomma på utskottet att utforma erforderliga lagtexter.
6 Bostaden
6.1 Dagens situation på bostadsmarknaden
I tillväxtregionerna råder i dag bostadsbrist. Detta har blivit ett problem
som riskerar att bli ett hot mot tillväxten i hela landet. Nybyggandet av
hyresrätter möter inte efterfrågan trots kommunernas arbete för att få
igång produktionen.
Problemet är dagens hyressättningssystem som gör det omöjligt för
byggherren att få igen de pengar det kostar att bygga. Överlåtelsepriserna för
bostadsrätter och småhus har också skjutit i höjden. För den som inte har
möjlighet att låna för att köpa en lägenhet existerar i dag mycket få, om ens
några valmöjligheter. För dem krävs för att komma in på bostadsmarknaden
att de redan har en bostad. I Stockholms innerstad finns inte längre någon
hyresrättsmarknad, bara bytesmarknad och svart hyresmarknad.
Hyreskontrakt säljs på svarta marknaden och i Stockholms innerstad lär ett
hyreskontrakt kosta mer än 100 000 kr per rum. Andra- och
tredjehandskontrakt har blivit den enda, tillfälliga och otrygga lösningen för
många.
Samtidigt som storstadsregionerna växer och har bostadsbrist har många
kommuner problem med tomma lägenheter och utflyttning. I Stockholms län
är endast 0,2 procent av allmännyttans lägenheter outhyrda. I Jämtlands län är
motsvarande siffra 10,1 procent. Den förda bostadspolitiken har lett till
gigantiska felinvesteringar i ett antal kommuner i glesbygd där till och med
hela bostadsområden står tomma och kostar invånarna stora summor.
Regeringens modell har varit att ge Bostadsdelegationen möjlighet att
avtala om rivningsbidrag till kommuner med kommunala bostadsbolag i kris.
Under året påbörjades rivning av drygt 3 600 lägenheter i flerbostadshus.
Antalet rivna bostäder 1999 var det högsta på 22 år. Detta innebär en ökning
med nästan 20 procent jämfört med 1998. Det hade varit lönsamt om
fastighetsägarna sänkt hyrorna för de outhyrda lägenheterna till kostnaderna
för drift och underhåll. Med dagens hyressättningssystem riskerar dock
fastighetsägarna att förlora mer pengar på att hyra ut de tomma lägenheterna
till lägre hyror än att ha dem outhyrda. Resultatet blir att husen rivs. Det är
ingen klok politik.
6.2 Gör det möjligt att bygga
Byggandet i Sverige har fört en tynande tillvaro sedan 1990, då
orderstocken för nybyggande föll kraftigt på grund av minskad
efterfrågan. I dag har bostadsbyggandet börjat återhämta sig när det gäller
bostadsrätter och småhus, men är fortfarande kvar på en nivå som inte
klarar att möta den efterfrågan som finns i tillväxtregionerna.
Antalet påbörjade lägenheter är alltså lågt. I år kommer man kanske upp i
20 000 påbörjade bostäder, vilket torde vara en av de lägsta siffrorna i
Europa. Huvudförklaringen är hyresregleringen och höga skatter. Beräkningar
visar att ackumulerade skatter och avgifter utgör mer än 60 procent av den
totala produktionskostnaden för en bostad. Vidare gör kombinationen av
konsumtions- och kapitalskatt att närmare 70 procent av hyran i en nybyggd
lägenhet kan härledas till skatter.
Vi vill sänka det totala skattetrycket och avveckla fastighetsskatten helt. Vi
vill främja konkurrensen genom att skapa goda förutsättningar för alla att
konkurrera på lika villkor. Ett nytt hyressättningssystem måste dessutom till
för att det skall bli intressant för byggherrar att bygga hyreshus. En
investering måste ge en långsiktig avkastning. Så är det inte i dag.
Avkastningen på det engångskapital en ombildning till bostadsrätt genererar
blir dessutom större än den eventuella vinsten av att driva en hyresfastighet.
Mångfald i upplåtelseformer leder till valfrihet för individen. En lag som
möjliggör tredimensionell fastighetsbildning och ägarlägenheter bör
omedelbart införas. Ägarlägenheter innebär att människor ges möjligheten att
själva äga en lägenhet på samma sätt som en villaägare äger sitt hus. Med
dagens regler kan man äga bostäder som sitter ihop på längden - radhus -
men inte bostäder som sitter ihop på höjden i flerfamiljehus. För att
möjliggöra ägarlägenheter måste dagens fastighetsbildningsbegrepp ändras. I
dag måste en enskild fastighet stå på jord. Vårt förslag innebär att en enskild
fastighet kan skapas ovanpå en redan befintlig, tredimensionell
fastighetsbildning.
Tillväxtregionerna måste tillåtas expandera. Med förbättrat vägnät och
möjlighet att bygga i strandnära områden kan man skapa fler attraktiva
bostadsområden utanför stadskärnorna. Trafiksituationen måste lösas. Spår-
och väginvesteringar ökar inte i takt med inflyttningen. Lokala opinioner
protesterar ofta mot nya bostadsbyggen eftersom resultatet blir ytterligare
konkurrens om det befintliga vägutrymmet och om platserna på
kollektivtrafiken samtidigt som miljön påverkas. Kommunerna förväntas
sörja för bostäder åt dem som vill flytta till kommunen samtidigt som det
statliga inkomstutjämningssystemet fråntar samma kommuner de extra
resurser de kunnat använda till byggande och bostadsförsörjning. Ett utökat
trafiknät och investeringar i infrastrukturen skulle leda till att fler
bostadsbolag vågar satsa på nya byggprojekt. Trots 40 års debatt har
exempelvis ännu inte en riktig förbifart runt Stockholm påbörjats.
I dag kan en detaljplan överklagas i tre instanser. Mycket få överklaganden
vinner gehör men ärendena fördröjs kraftigt. Därefter kan själva bygglovet
överklagas i ända upp till fyra instanser. Med dagens lagstiftning kan således
plan- och byggprocessen fördröjas i åratal med höga kostnader som följd.
Antalet instanser för överklagande av detalj- och bygglovsplan måste
minskas. Det faktum att en detaljplan kan överklagas i tre instanser och ett
efterföljande bygglov i så många som fyra instanser verkar avskräckande för
många intressenter och de kostnadsökningar som förseningarna medför omöj-
liggör många projekt. Naturligtvis skall rätten och möjligheten att överklaga
både detaljplaner och bygglov kvarstå men omfattningen i vilken man i dag
kan överklaga måste begränsas.
7 Skapa en marknad genom avreglering
7.1 Hyressättningssystemet
Det svenska hyressättningssystemet kallas bruksvärdessystemet. I
begreppet "bruksvärde" ligger att man vid hyressättningen skall ta hänsyn
till brukarnas, det vill säga de boendes, preferenser och fria val. Detta
kom också till uttryck i den proposition som den socialdemokratiska
regeringen 1968 lämnade till riksdagen:
Fastighetsägaren bör i ett marknadsläge, när full balans råder mellan
tillgång och efterfrågan på lägenheter, vara berättigad att ta ut den hyra
som han skulle kunna uppnå vid fri uthyrning till vem som helst. Saken
kan också uttryckas så att hyresvärden bör få utnyttja lägenheternas fulla
marknadsvärde.
I dag tillämpas bruksvärdessystemet annorlunda. De kommunala
bostadsbolagen har en hyresnormerande ställning. Dessa företags
hyressättning speglar dock inte alltid de boendes värderingar. I stället för
att låta värderingar av goda lägen slå igenom är fastighetens byggår en
avgörande faktor vid hyressättningen.
Dagens hyror är resultatet av tre faktorers samverkan:
- Bruksvärdesregeln
- Hyresförhandlingssystemet
- Allmännyttans roll som förstahandsnorm
Bruksvärdesregeln syftar till att trygga besittningsskyddet. Det sker
genom en jämförelseprövning som bygger på principen att likvärdiga
lägenheter skall ha likvärdig hyra. Det råder avtalsfrihet vad gäller
hyresförhandlingen men skäligheten i den avtalade hyran kan prövas av
hyresnämnden. Skälighetsbedömningen görs genom en jämförelse av
lägenhetens hyra med hyran i andra lägenheter som med hänsyn till
bruksvärdet är likvärdiga. Hyresjämförelsen skall i första hand göras med
lägenheter i kommunala bostadsbolag, den så kallade allmännyttan.
Denna lagreglering ger således allmännyttan en hyresnormerande
ställning, något som med största sannolikhet strider mot EU:s
konkurrensregler. Om hyran som avtalats är påtagligt högre, i praxis mer
än fem procent, än hyran för de likvärdiga, allmännyttiga lägenheterna är
den att anse som oskälig. Hyresnämnden fastställer då hyran till ett
belopp som anses som skäligt. Hyreslagens tidigare ordalydelse innebar
att hyran skulle vara väsentligt högre för att den skulle anses som oskälig.
I praxis innebar detta att hyran kunde vara tio procent högre än hyran för
likvärdiga, allmännyttiga lägenheter. Det innebär att allmännyttans s.k.
hyresnormerande roll avskaffas. Det är orimligt att vanskötta kommunala
bostadsbolag med automatik skall höja hyresnivån i en hel kommun.
Enligt vår uppfattning bör hyror i fortsättningen jämföras med varandra
oavsett fastighetsägare. Begreppet allmännytta kan därefter utmönstras ur
lagstiftningen.
Ingen annan reglering har så starkt politiskt fäste som hyresregleringen.
Inom de flesta andra områden talas om avreglering, privatisering och
konkurrens. Tyvärr är det inte så när det gäller hyresrätten. Som ovan
framhållits lamslår dagens hyresreglering byggandet, eftersom det inte lönar
sig att bygga nya hyresrätter. Bruksvärdessystemet hindrar fastighetsägaren
från att ta ut hyror som täcker kostnaderna och genererar en avkastning.
Parallellen kan lätt dras till det forna Sovjetunionen där makthavarna lät
subventionera och reglera prisbildningen på livsmedel. Resultatet blev brist
på livsmedel, långa köer och en blomstrande svart marknad. På ett likartat sätt
ser situationen i dag ut i tillväxtområdena när det gäller hyresrätter.
Hyressättningssystemet fungerar nu så att en fastighetsägare tjänar mer på
att sälja och låta hyresfastigheten omvandlas till bostadsrätter. I dag blir
avkastningen på det engångskapital en ombildning till bostadsrätt genererar
större än vinsten av att driva en hyresfastighet.
Det är inte endast nybyggnation som hindras och bostadsbrist som
permanentas på grund av bruksvärdessystemet. Det bidrar även till att hyrorna
på orter med tomma lägenheter inte sänks. För om de sänks i hus där
lägenheter står tomma, för att på så vis locka till sig nya boende, kan systemet
tvinga fram en allmän hyressänkning på hela orten med stora inkomstförluster
för de kommunala bostadsbolagen som följd.
Allmännyttan kan således varken hyresdifferentiera eller konkurrera med
priset. Följden har blivit att bruksvärdessystemet på många orter, både
gällande privata och kommunala bostadsbolag, håller hyrorna över
marknadshyran med resultat att lägenheterna förblir tomma.
Tillskyndarna av detta hyressättningssystem talar ofta om det som ett
uttryck för en social bostadspolitik. Vi vill karaktärisera det som motsatsen.
Systemet har lett till att man betalar lika mycket oavsett var lägenheten
befinner sig. En lägenhet med ett attraktivt läge i en tätorts centrala delar
kan
t.o.m. ha lägre hyra eftersom byggåret påverkar hyran mer än läget. Den
svarta handeln med hyreskontrakt drabbar framför allt dem som inte har
pengar snarare än motsatsen. Där hyresrätten bäst behövs, byggs det inte
några nya.
En friare hyressättning är en förutsättning för en fungerande
bostadsmarknad, ökad byggnation och rörlighet i boendet. En friare
hyressättning måste emellertid introduceras på ett sådant sätt att den
angelägna avregleringen åstadkommes samtidigt som de boendes trygghet
inte äventyras. De olika vägarna - t.ex. om hela eller delar av beståndet skall
omfattas av en initial avreglering och i så fall under vilka former - kräver
ytterligare prövning.
Besittningsskyddet skall även i fortsättningen vara starkt. För att inte en
fastighetsägare skall kunna kringgå besittningsskyddet genom orimliga krav
på hyreshöjningar skall hyrestvister alltid kunna prövas i domstol. Storleken
på en eventuell hyreshöjning skall kunna bli föremål för en
rimlighetsprövning. På samma sätt som egnahemsägare har möjlighet att
skapa förutsägbarhet i boendekostnaderna genom att binda sina räntor på en
längre tid, bör det vara möjligt för den som hyr sin bostad att skriva ett
mångårigt kontrakt när det gäller hyresnivån i bostaden, liksom att reglera
vilka förutsättningar som skall gälla vid omförhandling.
7.2 Underlätta boendet i bostadsrätt
Intill dess att ägarlägenheter har blivit verklighet är bostadsrätten i
praktiken den enda upplåtelseform som möjliggör bostadsägande - om än
indirekt - i flerbostadshus. Bostadsrätten ger vissa av de fördelar som är
förknippade med direkt ägande; goda möjligheter att påverka det egna
boendet och boendemiljön, lägre driftskostnader och eget ansvarstagande.
Med ett starkt ökande intresse för bostadsrätt i allt vidare kretsar är det ett
viktigt bostadspolitiskt mål att möjliggöra ombildning till bostadsrätt även i
kommunägda fastigheter. Detta gäller inte minst i förorter och i mindre städer
där det av boendesociala skäl är angeläget att öka inslaget av bostadsrätter för
att, åtminstone på sikt, minska segregationen. Genom en blandning av olika
upplåtelseformer ökar de boendes valfrihet samtidigt som
segregationstendenser till följd av bristande mångfald i upplåtelseformer
motverkas. Bostadsrättslagens förbud mot dubbelupplåtelse bör slopas i de
fall kommunala bolag ombildar huset till bostadsrätt. Därigenom skulle
ombildning av kommunala hyreshus i förorter och mindre tätorter underlättas.
Socialdemokraterna har, med stöd av Miljöpartiet och Vänsterpartiet, höjt
kraven för en bostadsrättsförenings förvärv av fastighet för ombildning till
bostadsrätt och för att göra en intresseanmälan för sådant förvärv, till minst
två tredjedelar av de boende i fastigheten. Vi avvisade denna lagstiftning vid
tiden för dess tillkomst. Regeringen angav som skäl att intresset för att
ombilda hyresrätt till bostadsrätt har ökat kraftigt, särskilt i Stockholm, och
att det är viktigt att bevara de olika upplåtelseformerna. Det är uppenbart att
lagen riktar sig mot de kommuner som har erbjudit de boende i kommunala
bostadsföretag att köpa sina hus. Vi ställer oss mycket kritiska till att
lagstiftningsmakten missbrukas på detta sätt. Majoritetskraven för förvärv av
fastighet för ombildning till bostadsrätt, liksom för intresseanmälan för sådant
förvärv, bör omgående återställas till det enkla majoritetskrav om mer än
hälften av de boende som gällde före ändringen.
8 En politik för de boende
8.1 Att bo i dag
Kostnaderna för boendet har ökat snabbare än konsumentprisindex. Den
främsta orsaken till detta är höga skatter. Eftersom de höga skatterna leder
till att alltför många människor har en mycket liten disponibel inkomst
när skatten är betald blir boendekostnaderna kännbara även i de fall när
boendekostnaden i sig inte är hög. Medborgarna har sällan möjligheten att
välja en bostad med lägre hyra eller lägre standard. De kan inte välja
mellan att bo billigt eller dyrt eftersom det inte finns något alternativ till
att bo dyrt. Hyresregleringen leder till att det är lika dyrt att bo i en
lägenhet i ett miljonprogramsområde i en stads ytterkant som i en
attraktiv lägenhet inne i centrum. Särskilt hårt drabbar det människor som
redan lever på knappa marginaler. För många är det i dagsläget omöjligt
att klara sig utan bostadsbidrag.
8.2 Utanförskap och social segregation
Redan vid slutet av 1980-talet var det tydligt att de flesta
miljonprogramsområden med sina stora, enhetliga och stereotypa
lösningar hade blivit den sociala utsatthetens hemort. Dessa områden
kännetecknas av trist miljö, enahanda bebyggelse med uteslutande
hyresrätt och oftast en fastighetsägare - ett kommunägt fastighetsbolag. I
dessa områden syns resultatet av socialdemokratisk politik särskilt tydligt.
En onormalt hög hyresgästomsättning har medfört att kommunerna i stor
utsträckning utnyttjat möjligheten att skaffa lägenheter till socialt svaga
hushåll i dessa områden. I stadsdelar där befolkningen har låga eller
extremt låga inkomster har andelen låginkomsttagare ökat väsentligt.
Utestängningen från arbetsmarknaden, bidragsberoendet, fattigdomen och
en social desperation har blivit mera regel än undantag i dessa områden.
De äldre bor kvar i gamla bostäder, trots att dessa är för stora, eftersom det
är bostadens ålder, inte dess storlek eller läge, som är mest avgörande för
priset. Yngre familjer fastnar i små lägenheter, som i gengäld är nyare och
dyrare. Bristen på rörlighet och valfrihet understryks.
De förslag vi lägger fram leder till en ökad rörlighet och ger människor
möjlighet att förändra sin situation av egen kraft. Människor får kontroll över
sin egen vardag. Valfriheten blir en realitet för fler. Bostadsmarknaden
kommer att bli mer varierad. Problemen med segregation kan stegvis minska.
8.3 Att själv kunna betala för sin bostad
Den som betalar skatt skall inte behöva bidrag och den som behöver
bidrag skall inte betala skatt. Med en sådan grundprincip skulle bland
annat bostadsbidragen på sikt kunna mönstras ut. Med en skattepolitik
som skapar större marginaler för låg- och medelinkomsttagare kommer
behovet av bostadsbidrag att minska på sikt. Rundgången minskar genom
att bidragen omvandlas till sänkta skatter. Bostadsbidragen bör därför ses
över i ett större social- och skattepolitiskt sammanhang. I dag är dock
bostadsbidraget en förutsättning för många barnfamiljers boende.
Bostadsbidraget skall endast utgå till barnfamiljer. Bostadsbidraget
avskaffas för ungdomar under 29 år.
9 Sänk skatten på boendet
Fastighetsskatten är en orättfärdig skatt. Den tas ut utan hänsyn till den
skattskyldiges förmåga att betala. Den slår skoningslöst mot människor
med låga inkomster som bor i områden med höga taxeringsvärden.
Förslaget att omvandla skatten till en kommunal fastighetsskatt är inte
heller rimligt med tanke på det höga kommunala skatteuttag Sverige har
idag. Fastighetsskatten skall inte utvecklas utan avvecklas.
Närmare 70 procent av hyran i en nybyggd lägenhet är ackumulerad skatt.
Det är en förklaring till att det är dyrt att flytta in i nybyggda lägenheter.
Fastighetsskatten kostar varje år de boende i hyreshus oftast mer än en
månadshyra.
För småhusägare varierar fastighetsskatten mycket beroende på var
fastigheten är belägen. Omräkningen av taxeringsvärdena har frysts fram till
år 2000. När frysningen upphävs år 2001 kommer det att leda till kraftigt höjd
fastighetsskatt för många. Resultatet blir att människor riskerar att få lämna
hus och hem eftersom de inte har råd att bo kvar. I stället för att lappa och
laga i det befintliga systemet som uppenbarligen får orimliga effekter för
många hushåll, vore det bättre att stegvis arbeta för ett fullständigt
avskaffande av fastighetsskatten.
Höjda taxeringsvärden skall inte få ligga till grund för fastighetsskatten så
länge denna finns kvar. I områden där prisutvecklingen leder till sänkta
taxeringsvärden skall de lägre värdena gälla. Vi föreslår dessutom att endast
halva markvärdet skall tas upp till beskattning för att lindra orimliga
regionala
skillnader. Markvärdet skall på sikt helt tas bort som underlag för beskattning.
Fastighetsskatten för småhus sänks i vårt förslag till 1,0 procent och för
flerbostadshus till 0,7 procent. Därefter skall fastighetsskatten successivt
avvecklas. Ett på sikt fullständigt avskaffande av fastighetsskatt och
förmögenhetsskatt innebär också att förfarandet för fastställande av
taxeringsvärden på fastigheter blir onödigt.
1996 års fastighetstaxering resulterade i att många vanliga småhusägare
fick börja betala förmögenhetsskatt. Som ett led i avvecklingen av
förmögenhetsskatten bör sambeskattningen slopas omedelbart.
10 Kommunala bostadsbolag
Olika lösningar krävs i olika delar av landet. För att kommunerna skall
kunna vara effektiva i sin roll är den kommunala självstyrelsen väsentlig.
Om en gemensam uppgift i samhället bäst anses handläggas på lokal nivå
borde det vara av just den anledningen att man där enklast kan hitta
lösningarna utifrån lokala förutsättningar och möjligheter. Då är det inte
motiverat att staten reglerar och standardiserar verksamhet som
kommunerna skall bedriva.
För att kommunerna skall ha rimliga möjligheter att bidra till balans i den
offentliga ekonomin måste avregleringen fullföljas. Statens roll bör vara att
ange ramar för kommunernas verksamhet i stort och att fastlägga de
ekonomiska förutsättningar som skall gälla för en sund offentlig ekonomi som
helhet.
Dagens regler ger kommunerna rätt att förköpa fastigheter samtidigt som
möjligheten till expropriation kvarstår. Vi anser att den kommunala
förköpsrätten måste avskaffas omedelbart.
Kommunen har ett ansvar för att praktiskt lösa bostadsproblem för
människor med sociala problem, handikapp eller för människor som på grund
av sin ålder är i behov av särskilda boendeformer. Socialtjänstlagen lägger det
yttersta ansvaret för människors nödvändiga uppehälle på kommunen. Detta
är rimligt och påverkas inte av huruvida kommunen äger eller förvaltar
bostäder i egen regi, i ett bolag eller genom att kommunen hyr bostäder av en
hyresvärd. Genom sitt planmonopol har kommunerna det verktyg som är
nödvändigt för att bidra till att goda boendemiljöer skapas. Det kommunala
ansvaret på den lokala bostadsmarknaden kan därmed förverkligas. Vi anser
att regeringens förslag att återinföra en bostadsförsörjningslag är en
inskränkning i den kommunala självstyrelsen och ett försök av
Socialdemokraterna att styra i kommuner där de själva inte fått en majoritet
av rösterna.
Vi anser att det inte är nödvändigt för en kommun att äga stora delar av
fastighetsbeståndet på den lokala bostadsmarknaden för att klara
bostadsförsörjningen. Vi ställer oss därför mycket kritiska till den
strafflagstiftning som innebär att kommuner som säljer sina bostadsföretag
eller delar av beståndet, för att använda pengarna i annan verksamhet som
skola eller omsorg, får sina statsbidrag minskade. Ägandet av bostadsföretag
innebär ett betydande ekonomiskt risktagande som kan gå ut över de
kommunala kärnverksamheterna. Strafflagstiftningen, som utgör ett
betydande ingrepp i den kommunala självstyrelsen, kommer att få till följd att
många nödvändiga omstruktureringar av bostadsföretag ute i landet uteblir.
Lagen bör därför avskaffas.
11 Förtydligande kommittémotioner
Denna motion syftar till att vara övergripande och redogöra för vår
bostadspolitiska inriktning. Sakfrågor har endast i undantagsfall
behandlats ingående. För att vidareutveckla flera av de resonemang som
påbörjats här kompletterar vi med ett antal bostadspolitiska
kommittémotioner. I kommittémotioner kommer frågor om bostadsrätt,
tredimensionell fastighetsbildning och ägarlägenheter, markfrågor,
vindkraft, husbåtar, bostadsbidrag och bosparande att vidareutvecklas.