Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en oberoende utredning som granskar statens
agerande vid tvångsinlösen av fjällböndernas fastigheter.
Motivering
En grupp som sällan nämns i den offentliga debatten är de så kallade
fjällbönderna. Fjällböndernas förutsättningar att försörja sig och deras sätt
att leva förändrades kraftigt genom statens tvångsköp av mark i början av
seklet. Bara i Härjedalen och Jämtland tvångsinköptes 115 245 respektive
131 250 hektar mark. Många fjällbönder anser sig idag kränkta av
svenska statens sätt att sköta frågan.
Mellan åren 1888 och 1940 fick en mängd självägande bönder i fjällen se
sina marker uppköpta. De flesta köpen skedde godvilligt och några fastigheter
blev kvar i privat ägo. En hel del jordbruk fick finnas kvar och de
ursprungliga ägarna fick arrendera sina forna fastigheter.
Arrendelägenheterna är jordbruksfastigheter och från början ingick jakt och
fiske. Lantbruksnämnden har sedermera undantagit jakten på älg och den får
arrendatorerna betala extra för.
Svenska statens agerande måste vara rättsenligt och oklanderligt. Många
ifrågasätter nu korrektheten i förfarandet vid den tvångsinlösen som
genomfördes för ett sekel sedan. Därför bör denna process granskas av en
oberoende utredning som också ges i uppdrag att se över rätten till jakt och
fiske.
Frågan om fjällböndernas villkor är på intet sätt oproblematisk, men det är
inte ett skäl för att inte belysa den. Ett uppenbart problemområde är att den
mark som fjällbönderna tidigare förfogade över nu i stor utsträckning brukas
av en annan grupp, renägarna. Sedan 1950-talet skyddas denna mark genom
statens servitut som skapades till skydd av renskötseln. Frågan är därför
känslig, och det finns risk att renägarna å sin sida skulle känna sig
undanskuffade om fjällbönderna skulle ges ökade rättigheter till sin gamla
mark.