Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om åtgärder för att
skapa förutsättningar för åretruntboende i den svenska skärgården.
Motivering
Frågan om en så kallad boendeplikt eller förvärvslagstifning, som gör det
möjligt att begränsa köpare till bostäder till enbart bofasta, har diskuterats
i omgångar under 80- och 90-talen. I betänkandet av
Miljövårdsberedningen (SOU 2000:67) föreslår Länsstyrelsen i Västra
Götaland införande av förvärvslagstiftning/boendeplikt i syfte att skydda
den lokala fastighetsmarknaden. Man menar att detta är av avgörande
betydelse för möjligheten att bo och verka i skärgården hela året.
Glesbygdsverket har i sitt remissyttrande över Fastighetskommitténs
slutbetänkande påpekat att konsekvenserna av en boplikt bör utredas,
eftersom det är bråttom att hejda den pågående utarmningen av våra
skärgårdssamhällen
Det handlar emellertid inte bara om de bofastas möjligheter att köpa
bostäder som blir till salu. Det handlar i själva verket om
skärgårdsbefolkningens rätt att bevara och förnya sin kultur och sina
livsformer. Det största hotet mot en bärkraftig utveckling är reglerna för
fastighetsmarknaden och dess koppling till fastighetsskatten. Görs inget
radikalt i den frågan kommer stora delar av skärgården att avfolkas.
Avfolkningen sker i första hand inte genom att den nuvarande
befolkningen tvingas lämna sina samhällen utan därför att inflyttning och de
yngres möjligheter till kvarboende effektivt hindras.
Den bofasta befolkningen minskar på så gott som alla öar i Sverige,
undantaget de stora öarna på pendlingsavstånd till Göteborg, Stockholm och
Karlskrona. En av de viktigaste orsakerna till detta är de orimligt höga
boendekostnaderna den så kallade "fria" handeln med "skärgårdshus" skapat.
För en majoritet av befolkningen är dessa inte anpassade till de inkomster
skärgården kan erbjuda. Frågan om "boendeplikt" skall alltså inte bara ses
som en möjlighet för skärgårdsbefolkningen att lokalt och i samarbete med
sina politiker kunna avgöra hur deras lokala fastighetsmarknad skall se ut.
Ytterst handlar det om att kunna välja bygdens framtid. I många europeiska
länder som till exempel Danmark, Åland, Norge, Holland med flera finns en
sådan fungerande och av EU godkänd lagstiftning.
EU har också i en särskild rapport, Rural change, som gått ut till alla
medlemsländer, påvisat behovet av en sådan laglig möjlighet att skydda
lokala bostadsmarknader mot att brytas ned av penningstarka
fritidshusspekulanter. Görs inget drastiskt, menar man i utredningen, kommer
lokalbefolkningen inte bara i den svenska skärgården utan på många andra
attraktiva fritidsorter att tvingas ut ur sina samhällen.
Speciellt gäller detta människor som lever i livsformer knutna till areella
näringar, det vill säga fiskare och bönder. För vår del i Sverige handlar det om
existensen för de människor, som med sina liv skall förverkliga de miljö- och
hushållningsmässiga mål för skärgården som riksdagen beslutat om.
En möjlighet är också att ge kommunerna möjlighet att i sin revidering av
befintliga planer och vid ny detaljplanering avgränsa områden för
åretruntboende och där införa boendeplikt.