Expropriationslagen i sin nuvarande utformning motverkar en sund
utveckling av näringslivet och en god hushållning med miljön. Den måste
bli föremål för en översyn även med hänsyn taget till det skydd som gäller
för äganderätten i regeringsformen och enligt den europeiska
konventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna. Några exempel på
områden där expropriationslagstiftningen måste reformeras är följande.
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppdrag att
reformera expropriationslagstiftningen i enlighet med vad som anförs i
motionen.
Slopa rätten för enskilda rättssubjekt att
expropriera och att göra intrång
Rätten att expropriera och att göra intrång tillkommer även enskilda
rättssubjekt och för ändamål som syftar till ekonomisk vinst för den
exproprierande. Det innebär t.ex. att en privat företagare ges möjlighet att
beröva en annan privat företagare dennes egendom för att öka sin vinst.
Detta är oförenligt med en samhällsordning som bygger på privat
äganderätt och marknadsekonomi. Det strider mot rättsmedvetandet.
Att marknadsekonomin kan fungera väl, är ett överordnat allmänt intresse.
Därför bör rätten till expropriation och intrång reserveras för genuint
kollektiva ändamål, d.v.s. offentlig allmännyttig verksamhet utan vinstsyfte.
Expropriation och andra tvångsåtgärder bör tillåtas endast i sådana fall där
marknadslösningar inte kan fungera.
Omdefiniera - höj ersättningsnivån vid
expropriation och intrång
En fastighetsägare skall inte behöva acceptera lägre ersättning vid
expropriation än vad han skulle ha varit beredd att acceptera vid en
frivillig försäljning.
Enligt expropriationslagens regler skall expropriationsersättningen
motsvara marknadsvärdet; vid intrång det minskade marknadsvärdet. Detta
kan verka rimligt. Men i flertalet fall innebär det i praktiken, att ägaren inte
får ersättning för sin verkliga förlust.
Redan av det faktum att ägaren vid expropriationstillfället fortfarande äger
sin fastighet följer, att det värde som innehavet av fastigheten innebär för
honom är högre än det pris som han skulle kunna erhålla om han sålde
fastigheten på allmänna marknaden. Ägarens verkliga förlust vid
expropriation är således något mera än det pris som han skulle kunna få ut vid
en försäljning - marknadsvärdet.
Den exproprierade egendomen skall få
användas endast för det ändamål som
föranlett expropriationen
I en tid av snabb ekonomisk och teknisk utveckling förändras
fastigheternas användning i snabb takt. Det gäller även exproprierad
egendom. Expropriationen kan då komma att tjäna andra ändamål än det
som föranlett beslutet om tillstånd till expropriationen. Detta är olämpligt
på många sätt. Särskilt stötande är det i de fall då den som exproprierat
utvecklar en ny näringsverksamhet som den tidigare fastighetsägaren
annars själv skulle ha kunnat bedriva på den mark som fråntagits honom
genom expropriationen eller kanske redan bedriver på den återstående
delen av fastigheten.