1. Riksdagen beslutar att omedelbart införa ägarlägenheter enligt av
bostadsutskottet utformad lagtext.
2. Riksdagen beslutar att införa tredimensionell fastighetsbildning enligt av
bostadsutskottet utformad lagtext.
Tredimensionell fastighetsbildning
Nya tider ställer nya krav. Den moderna stadsutbyggnaden skulle
underlättas med en ny och flexibel lagstiftning på området.
Jordabalken stadgar att fast egendom är jord. Jorden eller marken kan
sedan indelas i fastigheter. En fastighet består av ett bestämt markområde.
Tillbehör till fastigheten är exempelvis de byggnader och träd som finns på
marken. Den som äger marken är, med få undantag, ägare till de byggnader
som finns på fastighetens mark. Dagens lagregler gör det omöjligt att förvärva
en av lägenheterna i ett flerbostadshus med äganderätt. Reglerna medför
också att man inte kan bygga en ny, fristående fastighet ovanpå en befintlig
eftersom den då inte står på jord.
Dagens regler innebär att man kan äga bostäder som sitter ihop, på och
bredvid varandra, på längden - radhus - men inte bostäder som sitter ihop på
höjden i flerfamiljshus. För att möjliggöra ägandet av bostäder även i
flerfamiljshus och för att kunna bygga nya fastigheter på redan befintliga
behövs nya regler för fastighetsbildning. I betänkandet Tredimensionell
fastighetsindelning, SOU 1996:87, föreslås att tredimensionellt avgränsade
fastigheter utan egna markområden skall kunna bildas genom horisontella och
vertikala gränser. Enligt betänkandet skall en fastighet utan eget markområde
kunna bildas för ett utrymme som upptas av en byggnad eller någon annan
anläggning. Det är utrymmet, inte byggnaden i sig, som skall utgöra en
fastighet.
Det traditionella fastighetsbegreppet som ett ytbegrepp med två
dimensioner räcker inte längre till för att en fastighet skall kunna utnyttjas
på
ett rationellt sätt. Befintliga lösningar som servitut och bestämmelser om
fastighetstillbehör är i många fall otillräckliga.
Vi kan se alla de lösningar som trots avsaknaden av en tredimensionell
fastighetsbildning kommit till stånd. Vi kan dock inte se alla de byggnader,
konstruktioner och lösningar som hindrats av den bristfälliga lagstiftningen
och som därmed aldrig byggts. Vi vet bara att varje bostad som inte byggts är
saknad, speciellt i tillväxtregioner med stor bostadsbrist. De hinder för
skapande av mänskliga nyttigheter som ligger i dagens
fastighetsbildningsbegrepp måste undanröjas. Det är vår uppgift som
folkvalda i den lagstiftande församlingen att se till att ett nytt, progressivt
och
flexibelt fastighetsbildningsbegrepp blir verklighet.
Ägarlägenheter
Att äga sin bostad innebär för många människor en social trygghet som
inte kan mätas i pengar. Att veta att bostaden är deras och att staten har en
lagstiftning som backar upp ägandet är en trygghet för många som bor i
eget hus, så kallat egnahemsboende. Med nuvarande svensk lagstiftning
är det inte möjligt för människor som av olika skäl föredrar att bo i
lägenhet att äga sin bostad. Hyresrätt med besittningsrätt eller bostadsrätt
motsvarar inte kraven för dem som ser ett värde i ägandet.
För att ägarlägenheter skall bli en valmöjlighet krävs först att
tredimensionell fastighetsbildning blir tillåten i svensk lag. De flesta av våra
grannländer har en lagstiftning som tillåter tredimensionell fastighetsbildning
och ägarlägenheter, däribland Danmark och Norge, Tyskland, Holland och
Belgien. Där är det en uppskattad boendeform som fyller behov som hyresrätt
och bostadsrätt inte gör. Ju fler lagliga boendeformer som tillåts, desto fler
medborgare kan få bo så som de själva helst önskar med hänsyn till just sina
preferenser och krav.
Olika alternativ har sina fördelar och sina brister och det är bara varje
familj eller individ själv som kan avgöra vilken boendeform som passar bäst
just för dem. Hyresrätten erbjuder hög service men litet eget inflytande över
boendet. Bostadsrätten erbjuder ett mer personligt deltagande men har sina
givna nackdelar jämfört med ägarlägenhet, eftersom det saknas lagfart och
inteckningsrätt för de enskilda lägenheterna. Många bostadsrättsföreningar
hamnade i ekonomiska problem när realräntechocken kom kring 1990. Med
ägarlägenheter blir ansvaret personligt och risken överblickbar.
Syftet med innehav av en ägarlägenhet är att den skall kunna lagfaras och
intecknas på i princip samma sätt som ett småhus. På det sättet skapas större
trygghet för finansieringen. Det kan också finnas ett intresse hos
bostadsköparen att med eget arbete på lägenhetens färdigställande nedbringa
anskaffningskostnaden.
Med tredimensionell fastighetsbildning och ägarlägenheter kan byggandet
komma igång relativt snabbt i de områden där fler bostäder efterfrågas mest, i
tillväxtregionerna med bostadsbrist och bostadsköer på upp över 20 år.
Ovanpå affärs- och kontorsbyggnader skulle ägarlägenheter i en
tredimensionell fastighetsbildning kunna byggas. En trolig positiv sidoeffekt
av detta blir mer levande och tryggare stadskärnor när fler bereds möjlighet
att bo centralt.
Ett mycket viktigt principiellt skäl för ägarlägenheter är att individer i ett
fritt samhälle skall ha möjlighet att välja en sådan boendeform. Regeringens
saktfärdighet får inte längre göra det omöjligt för människor att äga sin
lägenhet. Vi anser därför att ägarlägenheter omedelbart skall införas i svensk
lagstiftning. För att detta skall vara möjligt krävs att tredimensionell
fastighetsbildning tillåts och att bostadsutskottet utformar erforderlig
lagstiftning. En sådan lagstiftning kan med fördel följa förslagen i
betänkandet Tredimensionell fastighetsindelning 1996:87 med vissa
justeringar.