med anledning av prop. 2000/01:26 Bostadsförsörjningsfrågor m.m.
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om kommunernas
bostadsförsörjningsansvar.
Motiv till mitt förslag
Det råder ingen tvekan om att den kommunala självstyrelsen är på väg att
försvinna på område efter område. Det är en medveten och tydlig
socialistisk politik som utgår ifrån uppfattningen att i stort sett alla
skillnader i samhället bör utjämnas. Denna politik utgår inte bara ifrån att
detta gäller mellan enskilda individer utan också mellan olika regioner
och kommuner. Ifråga om vissa grundläggande mänskliga rättigheter och
behov är en viss utjämning av förhållandena nödvändig och önskvärd.
Detta gäller dock inte ifråga om allt.
Det är önskvärt att invånarna i olika kommuner genom aktiva val skall
kunna påverka och faktiskt styra de kommunala prioriteringarna. Självfallet
skall man på den nationella nivån avgöra var ansvaret för olika samhälleliga
uppgifter skall ligga. Det är dock angeläget att statliga beslut i så liten
utsträckning som möjligt reglerar hur och exakt i vilka former saker och ting
skall utföras.
Om ett krisområde för framtiden nu skall identifieras, så är utan tvekan
bostadsbristen en het kandidat. Detta har regeringen "tagit tag i" och vill nu
ålägga kommunerna det nygamla ansvaret att "planera bostadsförsörjningen i
syfte att skapa förutsättningar för alla i kommunen att leva i goda bostäder".
För detta ändamål skall kommunerna, om det behövs för att främja
bostadsförsörjningen, anordna kommunal bostadsförmedling. Den kommun
som anser att en sådan inte behövs, till exempel därför att det inte finns några
lediga bostäder att förmedla eller därför att uppgiften redan hanteras på ett
bra
sätt utan kommunal förmedling, riskerar att regeringen med stöd av en ny lag
tvingar kommunen att anordna kommunal bostadsförmedling.
Jag är förespråkare för ett kraftigt utökat kommunalt självstyre där
olikheter i lösningar och metoder kan hjälpa hela samhället till en god och
sund utveckling. Därför är jag motståndare till att öka mängden statliga
direktiv och pekpinnar om hur saker och ting skall organiseras och utföras.
Jag tycker dessutom att det inte finns någon anledning för riksdagen att hjälpa
regeringen att skjuta ifrån sig ansvaret för den havererade bostadspolitiken
till
kommunerna genom symbolåtgärder som att inrätta bostadsförmedlingar.