1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att det nuvarande försöket med utökat regionalt självstyre bör
permanentas.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att fler försökslän bör beredas möjlighet att delta i
försöksverksamheten med regionalt självstyre.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att direktvalda regionfullmäktige bör finnas i alla svenska
regioner.
Inledning
Efter det att Regionberedningen lämnat sitt slutbetänkande
Regional framtid (SOU 1995:27) redovisade regeringen i
september 1996 sin syn i regionfrågan i propositionen Den
regionala samhällsorganisationen (prop. 1996/97:36).
Propositionen innehöll bland annat förslag till
försöksverksamhet i fyra län med syfte att utveckla former
för en bättre demokratisk förankring av det regionala
utvecklingsarbetet. Riksdagen antog förslaget.
Regionförsöket
Riksdagsbeslutet innebar att nya självstyrelseorgan bildades i
försökslänen. Dessa fick ökat ansvar för det regionala
utvecklingsarbetet i samarbete med statens förvaltning på
regional nivå. Enligt lagen (1996:1414) om
försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning
har från den 1 juli 1997 i Kalmar, Gotlands och Skåne län det
regionala utvecklingsansvaret överförts från länsstyrelsen till
ett regionalt självstyrelseorgan.
I Kalmar län utgörs självstyrelseorganet av ett regionförbund, bestående av
länets kommuner och landstinget, som bildats särskilt för detta ändamål.
Högsta beslutande organ är förbundsfullmäktige. Parallellt med den nya
organisationen finns det gamla landstinget. De hanterar fortfarande
exempelvis hälso- och sjukvården. Från den 1 januari 1999 tog Region Skåne
med regionfullmäktige som högsta beslutande organ över uppgifterna från det
regionförbund som från den 1 juli 1997 utgjorde självstyrelseorgan. Vid
samma tid tillkom även Västra Götalands län i försöksverksamheten. Såväl
Region Skåne som Västra Götalandsregionen har även ansvaret för de
uppgifter som normalt ligger på landstingen, bland annat hälso- och sjukvård.
I Gotlands län är det Gotlands kommun med kommunfullmäktige som högsta
beslutande organ som har motsvarande uppgifter.
I försöksverksamheten ingår, förutom det regionala utvecklingsansvaret,
vissa andra statliga uppgifter. Exempelvis har beslut om användningen av
vissa regionalpolitiska medel och andra utvecklingsmedel, beslut om
långsiktig plan för den regionala transportinfrastrukturen och fördelning av
statsbidrag till regionala kulturinstitutioner överförts till
självstyrelseorganen.
Formerna för det ökade regionala ansvaret skall prövas i en
försöksverksamhet som skall pågå till utgången av 2002. Försökets syfte är att
vinna erfarenhet av en mer samlad regional förvaltning i ett län där arbetet
bedrivs med delvis nya förutsättningar. Under försökstiden har länsstyrelsen i
försökslänen exempelvis inte någon styrelse.
PARK-kommittén
Regeringen tillsatte i maj 1997 en parlamentarisk
regionkommitté, den så kallade PARK-kommittén.
Kommittén skall utifrån resultatet av utvärderingen av
försöksverksamheten lämna förslag till hur uppgifterna
mellan staten och den kommunala självstyrelsen på regional
nivå skall fördelas i framtiden. Dessutom skall kommittén
göra mer generella överväganden om statens egen
organisation på regional nivå.
Tre viktiga utgångspunkter skulle kommittén utgå ifrån när den formulerar
sina överväganden och förslag. Den första var att det bör utvecklas former för
en fördjupad demokratisk förankring av det regionala utvecklingsansvaret.
Den andra utgångspunkten var att det bör finnas en sammanhållen, effektiv
statlig organisation på regional nivå som kan svara för bland annat tillsyn och
rättstillämpning samt följa upp och utvärdera statsmakternas beslut. En tredje
utgångspunkt för kommitténs överväganden var att staten måste se till att de
mål som anges i den nationella politiken fullföljs i landets alla delar
samtidigt
som hänsyn tas till de mål för den regionala utvecklingen som regionala
självstyrelseorgan har ställt upp. Det finns mycket som tyder på att PARK-
kommitténs betänkande kommer att innehålla förslag på förändringar i
nuvarande försök.
Det är av yttersta vikt att den nuvarande försöksverksamheten
permanentas, att fler försökslän tillkommer samt att direktvalda
regionfullmäktige inrättas i samtliga försökslän.
Permanentning av
nuvarande försök och fler
nya försökslän
Försöken med ökat regionalt självstyre startade i full skala
den 1 januari 1999 och har således endast pågått i drygt ett
och ett halvt år. Ändå har mycket åstadkommits i form av nya
arbetssätt och nytänkande inom de ansvarsområden som de
regionala självstyrelseorganen har övertagit. Inte minst har
det politiska engagemanget för regionala utvecklingsfrågor
ökat.
Idag vet vi att de regionala resurserna måste mobiliseras för att
åstadkomma ekonomisk tillväxt. Trots att det finns en del problem och brister
i utformningen och tillämpningen av det ansvar som de regionala
självstyrelseorganen har fått, har ett politiskt förankrat organ störst
möjligheter att uppbåda och samla de regionala resurserna.
Det regionala självstyret ger dessutom en tydlig sammanhållande aktör i
regionen. Ett regionfullmäktige har inte länsstyrelsens, eller dess chef
landshövdingens, dubbla lojaliteter gentemot dels staten, dels regionen.
Regionfullmäktige kan dessutom representera regionen i såväl nationella som
internationella sammanhang.
Det är uppenbart att samhällsutvecklingen ställer krav på regional
samverkan. Förutsättningar för ekonomisk tillväxt är i allt högre grad
beroende av insatser på regional nivå. Det har medfört att det runt om i
Sverige finns starka politiska drivkrafter som arbetar för att uppnå ökat
regionalt självstyre på samma sätt som i försökslänen. I försöksregionerna har
mycket förändrats och i praktiken är det idag ogörligt att återgå till den gamla
ordningen. Därför är det naturligt att besluta om att permanenta den
nuvarande försöksverksamheten och därefter släppa in nya försökslän.
Direktvalda
regionfullmäktigeförsamling
ar
Runt om oss i Europa har samtliga EU-länder regionala
nivåer. De är organiserade på olika sätt, en del med och en
del utan direkt demokratisk förankring. Emellertid är det
endast Frankrike och Sverige som idag tillämpar en modell
med en rent statlig styrning på regionplanet utan medverkan
från den lokala politiska och medborgerliga nivån.
Subsidiaritetsprincipen slår fast att beslut skall fattas på lägsta effektiva
nivå. Beslut bör fattas av dem som berörs och helst så nära dem som möjligt.
I takt med att den regionala nivån blir allt betydelsefullare för samhällets
utveckling är det befogat att de frågor som behandlas på regional nivå sätts
under ökad demokratisk kontroll. Medborgarna måste ha goda möjligheter att
utöva politiskt inflytande.
I försöksverksamheten ingår idag två olika modeller för hur regionerna
styrs. I den ena modellen, som tillämpas i Region Skåne, Västra
Götalandsregionen och Gotlands kommun, styr ett direktvalt
regionfullmäktige regionen. Där har regionfullmäktige också tagit över
landstingets gamla uppgifter. I den andra modellen, som tillämpas i Kalmar
län, styr ett indirekt valt regionförbund, där alla länets kommuner och
landsting utser ledamöterna i förbundsfullmäktige. I denna modell finns det
direktvalda landstinget kvar parallellt och innehar beskattningsrätten.
Det har höjts röster för att tillåta olika modeller för det regionala
självstyret. Vid en första anblick kan det tyckas bra, men ett indirekt valt
organ kan aldrig ersätta ett direktvalt. Ett direktvalt och därmed folkligt
förankrat organ gör det lättare för medborgarna att påverka den politiska
beslutsprocessen och utkräva ansvar för regionens utveckling.
Det är lättare för medborgaren att påverka sina lokala och regionala
politiker i ett regionalt självstyrelseorgan än att påverka en länsstyrelse
eller
ett indirekt valt kommunförbund. Det går inte att rösta bort vare sig
landshövdingen eller någon som väljs indirekt. Dessutom har en av folket
vald församling alltid ett högre demokratiskt värde än en indirekt vald
församling.
Med anledning av detta är det viktigt att självstyrelseorganen i de framtida
svenska regionerna blir folkvalda regionfullmäktigeförsamlingar som finns i
Region Skåne och Västra Götalandsregionen. I Kalmar län bör inför valet
2002 införas direktval till regionfullmäktige samtidigt som regionen tar över
landstingets uppgifter. Den trestegsprocess Kalmar län har genomgått kan
användas som modell för hur ett landsting kan förändras till en region med
direktvalt regionfullmäktige.
I utgångsläget hade staten/länsstyrelsen ansvaret för de regionala
utvecklingsfrågorna. I steg två inleddes en process då länet fick ett indirekt
valt fullmäktige som självstyrelseorgan samtidigt som det gamla landstinget
parallellt hanterade hälso- och sjukvården. I steg tre skapas ett direktvalt
regionfullmäktige och landstinget läggs ned.