Utgiftsområde 18 - Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
är indelat i politikområdena Bostadspolitik och Regional
samhällsorganisation. Utgiftsområdet består främst av plan- , bygg- och
bostadsväsendet, länsstyrelserna samt lantmäteriverksamheten. Vissa
anslag inom politikområdena Ekonomisk familjepolitik och Miljöpolitik
ingår också. För 2001 uppgår det totala anslaget enligt statsbudgeten till
11,63 miljarder kronor.
Det största anslaget inom utgiftsområdet är bostadsbidraget.
Kristdemokraterna anser att de individuella inkomstgränserna som
bidragsgrund för bostadsbidragen skall slopas för att ta hänsyn till hela
familjens situation. Vidare anser vi att den bidragsgrundande bostadsytan
skall öka. Detta, tillsammans med höjning av den barnrelaterade delen av
bostadsbidraget med 100 kronor per barn, gör att vi Kristdemokrater tillför
500 miljoner kronor till denna anslagspost. Förbättringarna i bostadsbidragen
finansieras genom en minskning av barnbidraget med 25 kronor per månad i
utgiftsområde 12. Därmed gynnas de familjer som har en sämre ekonomisk
situation.
Det andra större anslaget inom utgiftsområdet är räntebidraget. Avgörande
för utfallet av anslaget är räntenivån och det allmänna ekonomiska utfallet.
Utgifterna för räntebidrag fortsätter att minska under de närmaste åren om
den nuvarande räntenivån består. Kristdemokraterna anser att det är möjligt
att göra besparingar utöver regeringens besparingar på räntebidraget till det
äldre fastighetsbeståndet, samt avvisar räntebidrag på nya fastigheter. Vi
anslår därför 193 miljoner kronor lägre än regeringen år 2001 samt 417
miljoner kronor respektive 645 miljoner kronor lägre för åren 2002 och 2003.
Vidare anser vi att den statliga fastighetsskatten är ologisk och orättvis. Den
bör på sikt göras om till en kommunal avgift i takt med att fastighetsskatten
fasas ut. För att avskaffa de orimliga effekter som exempelvis drabbat
villaägare i storstäder och boende i skärgårdsområden, anser
Kristdemokraterna att fastighetsskatten endast skall tas ut på en tredjedel av
markvärdet över 150 000 kronor. Kristdemokraterna finansierar en varaktig
frysning av taxeringsvärdena för att undvika en chockhöjning av
fastighetsskatten och följande förmögenhetsskatt.
De lokala investeringsprogrammen bör avvecklas, då de har utsatts för
stark kritik från Riksdagens revisorer m.fl. och inte kan anses uppfylla
principen om subsidiaritet, d.v.s. att besluten skall fattas på lägsta möjliga,
effektiva nivå, eftersom besluten om bidragen ligger på Miljödepartementet.
Besparingen uppgår till 800 miljoner kronor år 2001, 900 miljoner kronor år
2002 samt resterande anslag 828 miljoner kronor år 2003. En ny anslagspost
för "Förbättrad inomhusmiljö, allergisanering av förskolor och skolor"
föreslås med 50 miljoner år 2001, 75 miljoner år 2002 och 100 miljoner år
2003.
Kristdemokraterna avvisar regeringens investeringsbidrag för
merkostnader som främjar ekologisk hållbarhet vid ny- och ombyggnad av
hyres- och bostadsrättshus i sammanhållna bostadsområden. Vi anser att detta
skall skötas lokalt.
För att ta till vara och bredda intresset för god arkitektur och estetiska
värden i samhällsbyggande avsätter Kristdemokraterna 25 miljoner kronor
under år 2001.
Regeringen föreslår ett anslag om 274 miljoner kronor för anordnande av
bostäder för studenter under år 2001. Kristdemokraterna är positiva till att
medel anslås för att sätta fart på byggande av studentbostäder. Då en önskan
om större lägenheter framförts av många studenter inom vissa områden, vill
vi att möjlighet och incitament ges för större flexibilitet att kunna öka bo-
stadsytan.
De höga kostnaderna för nybyggnation har lett till stor bostadsbrist i flera
tillväxtområden. Ökad planberedskap och större konkurrens behövs för att få
fart på bostadsbyggandet. Kristdemokraterna önskar också en
konsekvensutredning om möjligheterna att sänka byggmomsen.
Ramen för utgiftsområdet jämfört med regeringens budgetproposition
minskar med vårt förslag med 560 miljoner kronor för år 2001, 999 miljoner
kronor för år 2002 samt 1 140 miljoner kronor för år 2003.
2 Innehållsförteckning
3
4 Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att kommunerna rekommenderas kartlägga "tysta zoner" i
samband med översiktsplaner.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att noggrant följa upp att Agenda 21 och Habitat-agendan når
genomslag i kommunernas översiktsplaner.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en översyn av plan- och bygglagen krävs med syftet att öka
delaktigheten för medborgarna vid kommunens översiktsplanering.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att uppväxtmiljön betonas som en viktig del i all samhälls- och
bostadsplanering.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att fastighetsskatten avvecklas och att kommunerna ges
möjlighet att ta ut avgifter för service och tjänster relaterade till
fastigheten.1
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om allmännyttans hyresledande ställning.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att hyresgästernas möjligheter till självförvaltning bör öka.
8. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en konsekvensutredning om
sänkt byggmoms.
9. Riksdagen begär att regeringen ger Boverket uppdraget att för
kommunerna utarbeta tydliga förslag för bebyggelseinriktade hinder mot
brott.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att åtgärder vidtas för att skapa boende åt hemlösa.2
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ombildning till bostadsrätt kan ske om minst hälften av de
boende anger att de önskar det.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att de ekonomiska förutsättningarna måste vara sådana att
barnfamiljer har möjlighet att välja ett småhusboende.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att stopplagstiftningen mot försäljning av hela eller delar av
kommunala bostadsbolag avskaffas.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att besittningsskyddet för hyresgästen inte försvagas.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regelsystemet för äldreboende förenklas, så att möjlighet
till mellanboendeformer ges.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att hyresgäst och hyresvärd kan avtala om en förstagångshyra
som regleras genom mångårigt avtal.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder för att mildra boendesegregeringen.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förändra bostadsbidraget.
19. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till en omarbetning av
strandskyddsreglerna för att möjliggöra strandnära bebyggelse.3
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förstärka den tvärvetenskapliga bygg- och
bostadsforskningen.
21. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till omarbetning av
plan- och bygglagen för att förtydliga rollen hos kvalitetsansvariga.
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att del av stödet till de lokala investeringsprogrammen skall
användas som stimulansmedel för åtgärder i bostäder, förskolor och
skolor, varför 50 miljoner anslås för detta ändamål.
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att resterande stöd till de lokala investeringsprogrammen skall
avskaffas.
24.
1 Yrkande 5 hänvisat till SkU.
2 Yrkande 10 hänvisat till SoU.
3 Yrkande 19 hänvisat till MJU.
5 Målsättning och visioner
Människans närmiljö som den kommer till uttryck i vårt boende och
samhället runt omkring oss är av stor vikt för vårt fysiska och psykiska
välbefinnande. En trygg och estetiskt tilltalande närmiljö är viktig för att
vi skall må väl och utvecklas i en positiv riktning. Ett kristdemokratiskt
samhällsbyggande innebär att planera för trygga och vackra miljöer, där
medborgarna själva tar en aktiv del i beslutsprocessen och känner sig
delaktiga i skapandet av sina närmiljöer. Ansvaret för bostäder och en god
fysisk miljö ligger speciellt på kommunerna. Det hör till det kommunala
självbestämmandet att få avgöra hur man vill säkerställa tillgången på
bostäder. Tvingande lagstiftning hindrar det kommunala självstyret.
Att bygga ett samhälle där alla trivs, känner delaktighet och trygghet,
kräver en vision av det goda samhället. Denna vision innebär för
Kristdemokraterna, att allt samhällsbyggande skall ske utifrån människans
behov av de små gemenskaperna. Planerare på alla nivåer bör alltid utgå från
perspektivet om vad som är bra för små gemenskaper. Ett sådant synsätt
innebär att man vid bostadsområdesplanering skapar utrymmen för människor
att mötas samt skapar ett småskaligt och greppbart boende också för de
minsta av våra medborgare - barnen. Det är viktigt att uppväxtmiljön betonas
som en viktig faktor för bostadspolitiken.
Att ha en bra bostad, ett hem - en fast punkt i tillvaron är många gånger
avgörande för välbefinnandet. I vårt land har vi, totalt sett, en hög boende-
standard. Det finns dock fortfarande stora behov av förbättringar inom många
områden. Den totala boendemiljön, boendekostnadernas andel av disponibel
inkomst, möjligheterna att få äga sin lägenhet, den orättvisa fastighetsskatten,
bristen på studentbostäder, segregationen i boendet, de bostadslösas situation
är ett antal områden där en positiv utveckling måste ske. Exempelvis är
behovet av nya bostäder stort, inte minst i storstads- och tillväxtområden.
Dessa måste byggas på ett sätt som gör det ekonomiskt möjligt för den
enskilde att bo i dem och boendemiljön måste utformas med sociala och
ekologiska hänsynstaganden.
Valfrihet i boendet är en viktig välfärdsfråga. Människors skiftande
önskemål och behov av bostäder i olika skeden under livet måste tillgodoses
till rimliga kostnader. Äldre personer och personer med funktionshinder vistas
huvuddelen av sin tid i bostaden. Tillgängligheten för personer med
funktionshinder är viktig såväl för själva boendemiljön som den yttre miljön.
Målsättningen är att bidra till jämlika och värdiga levnadsförhållanden för alla
människor.
Den kristdemokratiska bostadspolitiken har som utgångspunkt att
människor skall känna trygghet i sitt boende. Trygghet och valfrihet i boendet
är en del av Kristdemokraternas familjepolitik. Om möjlighet finns väljer
huvuddelen av barnfamiljerna att bo i eget boende. Kristdemokraternas
boendepolitik grundar sig på medvetenheten om att familjer som har frihet att
välja den boendeform som passar dem bäst, också skapar en boendemiljö som
främjar en harmonisk uppväxt för barn och ungdomar. Som Hem- och
familjeutredningen fastslog redan 1947, är de små och nära gemenskaperna i
familjekretsen avgörande för hela människans utveckling. I familjekretsen, i
en trygg och kärleksfull atmosfär, finns de bästa förutsättningarna för
formandet av solidariska och demokratiska människor. En god uppväxtmiljö
för barn och ungdomar skall främjas genom samhälls- och bostadsplanering.
Konsekvensbeskrivningar av barnens situation skall alltid göras i samband
med utveckling av bostadsområden.
6 Det fysiska samhällsbyggandet
6.1 Planera för tysta zoner
Människor behöver stillhet och tystnad. I anslutning till städer är tystnad
på väg att bli en bristvara i vårt land - och är det redan nu på kontinenten.
Längs våra kuster, där lågfrekvent buller från vindkraftverk kan lägga en
"bullermatta" över stora områden, och i fjällvärlden, med bl a oreglerad
skotertrafik, börjar också behovet av att bevara tystnaden bli viktigt.
Det finns lagstöd för att bevara tysta områden. I miljöbalken 3 kap 2 § står:
"Stora mark- och vattenområden som inte alls eller endast obetydligt är
påverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön skall så långt
som möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt påverka områdenas
karaktär." Vidare står det i miljöbalken 3 kap 6 §: "Behovet av grönområden i
tätorter och i närheten av tätorter skall särskilt beaktas."
Människor behöver stillhet och naturupplevelser, inte minst när tillvaron
blir alltmer stressad och fragmenterad. "Tysta zoner" är en värdefull resurs
också från fritids-, kultur- och turismsynpunkt. Att höra bäckens porlande,
vågornas kluckande mot stranden och fågelkvitter utan ackompanjemang av
ett obestämt brus är en väsentlig del av hur vi upplever naturen och
livskvalitet.
Stora vägar brukar man dra utanför staden för att få smidighet vid
trafikföringen, men också för att inte ännu mer störa den ofta redan hårt
belastade stadstrafiken. Därför har man i stället lagt vägarna i naturområden
direkt utanför staden, vilket får till följd att stadsborna får åka ännu längre
bort för att uppleva tystnaden i naturen.
En "tyst zon" behöver inte vara ett naturområde. Det kan även vara
stadsdelar som är relativt ostörda, där man t ex håller efter obalanserade
fläktar och värmepumpar. Ett projekt inom Vägverket, region sydöst har
arbetat med att kartlägga s k "tysta zoner" inför projektering av vägar. Det bör
bli lika självklart att inventera ostörda områden som natur- och
kulturintressena.
6.2 Planera med Agenda 21 och Habitat-Agendan
Agenda 21 är ett handlingsprogram för hållbar utveckling antagen vid
FN:s konferens om miljö och utveckling 1992. Agenda 21 kan
sammanfattas som en uppmaning att arbeta för en hållbar
samhällsutveckling. Arbetet står på tre ben:
De sociala och ekonomiska förutsättningarna för världens folk måste
förändras om en hållbar utveckling skall vara möjlig. Internationellt
samarbete behövs för att påskynda utvecklingen i utvecklingsländerna.
Fattigdom och ohälsa skall bekämpas. Konsumtionsmönster, framför allt i
väst måste anpassas till vad naturen tål långsiktigt.
Hur vi människor utnyttjar och förvaltar naturen och dess resurser är det
största avsnittet i Agenda 21. Här berörs hanteringen av känsliga ekosystem,
hushållning av markresurser, bevarande av biologisk mångfald, skydd av
kvalitet och tillgång på färskvatten, hantering av giftiga kemikalier och
miljöfarligt avfall m m.
Olika samhällsgruppers roll behöver stärkas. Kvinnors missgynnade
ställning i världen är oacceptabel. Urbefolkningar har en genom generationer
utvecklad kunskap om sina områden som inte tas till vara. På liknande sätt
belyser Agenda 21 den roll som barn/ungdomars, organisationers,
fackföreningars, forskares, jordbrukares och lokala myndigheters spelar för en
hållbar utveckling.
Habitat är ett handlingsprogram som antogs vid FN:s världskonferens
1996. Habitat-konferensen inriktades på två övergripande mål:
- En rimlig bostad för alla.
- En hållbar utveckling av människors boplatser i en värld av växande
städer.
En drivkraft för Habitat-konferensen är sambandet mellan utvecklingen i
städer och tätorter och de globala miljöproblemen. Det finns i Agenda 21
och Habitat-agendan en gemensam syn på den lokala nivåns betydelse i
genomförandet. Att kommunerna har en nyckelroll i genomförandet
betonas starkt, liksom vikten av medborgarnas delaktighet och
"underifrånperspektiven". Kvinnors och ungdomars medverkan lyfts
särskilt fram. Det är viktigt att följa upp att Agenda 21 och Habitat-
agendan når genomslag i kommunernas översiktsplaner.
6.3 Planera med plan- och bygglagen
Kommunerna har den suveräna rätten att bestämma över hur marken och
vattnet skall användas i den egna kommunen. De avgör också om och när
samt för vilket eller vilka ändamål som planering skall ske. Denna
möjlighet finns reglerad i plan- och bygglagen (PBL) och kallas för
kommunernas planmonopol. Planmonopolet innebär möjligheter att styra
samhällsutvecklingen samtidigt som det ger en skyldighet att i planer göra
avvägningar mellan enskilda och allmänna intressen. I förarbeten till
plan- och bygglagen betonas vikten av en totalsyn på utvecklingen inom
en kommun.
Kommunerna bär huvudansvaret för att de allmänna intressena beaktas.
Detta ställer höga krav på beslutsunderlag, öppenhet samt att så många
intressenter som möjligt får chansen att delta i planprocessen. Till allmänna
intressen hör miljöhänsyn, estetik, kulturarv, kulturhistoria, trygghet,
trivsel,
närhet m m. Dessa intressen skall vägas mot enskilda intressen och fri
konkurrens. Det behövs en översyn av lagen för att förenkla planprocessen
och öka delaktigheten för medborgarna.
6.4 Planera för stormarknader/extern handel
Reglering av handeln sker med plan- och bygglagen (PBL) genom beslut
om lokalisering, dvs genom beslut om var och i vilken form handel får
bedrivas inom kommunen. Det är inte en uppgift för PBL att ta ställning
till vem som får bedriva handel eller den enskildes affärsidé osv. Ju bättre
kännedom kommunen har om handelns villkor, desto bättre kan
effekterna av olika lokaliseringsbeslut bedömas. Vid avvägning mellan
olika sakintressen vid planering enligt PBL skall utgångspunkten vara att
skapa ett hållbart samhälle. Här inbegrips förutom ekologiska även
ekonomiska, sociala och kulturella aspekter av samhällsutvecklingen.
Plan- och bygglagen gör en uppdelning när det gäller detaljplaneringen av
handelsändamålet. Handel omfattas av partihandel och detaljhandel.
Detaljhandel omfattas av skrymmande handel och livsmedelshandel. I PBL
regleras handeln i 5 kap. 7 §: "Planen får inte göras mer detaljerad än som är
nödvändigt med hänsyn till syftet med den. Bestämmelser som närmare
reglerar möjligheterna att bedriva handel får meddelas endast om det finns
skäl av betydande vikt." Lagen möjliggör för kommunerna att själva
bestämma detaljeringsgraden vid planeringen av handel. Det kommunala
planeringsansvaret innebär att hänsyn tas till helheten. Vid
stormarknadsetablering eller annan extern handelsetablering bör
konsekvensanalyser göras.
Kommunerna bör göra en handelspolicy som löper parallellt med
översiktsplanen. Denna skall sätta människan i centrum och särskilt belysa
- hur etableringen påverkar det sociala livet
- hur familjens behov tillgodoses
- hur äldre och funktionshindrade påverkas
- hur etableringen påverkar "tidrika" respektive "tidfattiga" människor.
7 Trygga bostäder till rimliga kostnader
Regeringsformens första kapitel om statsskickets grunder säger i andra
paragrafen: "Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd
skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det skall
särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till arbete, bostad och
utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet och för en god
levnadsmiljö." Ansvaret för bostäder i en god fysisk miljö ligger hos
kommunerna. I den kommunala självstyrelsens anda får kommunen
avgöra hur tillgången på bostäder skall säkerställas. Ett
bostadsförsörjningsprogram är ett bra styrinstrument för den kommunala
planeringen. Det finns dock ingen orsak till lagmässigt tvång.
Samhällsbyggnaden och bostadsutformningen är viktiga områden, inte
minst för den kommunala politiken. Bostadssektorn måste bli mjukare, mera
flexibel och öppen för människors behov. Boendet skall underlätta
gemenskap och ett aktivt vardagsliv. De politiska strömmar som under senare
tid påverkat utformningen av boende- och familjepolitiken, har i stor
utsträckning byggt antingen på ett socialistiskt, kollektivistiskt synsätt eller
på
ett liberalt, individualistiskt synsätt. Båda dessa strömningar tonar ned
familjens och den lilla gemenskapens betydelse. Bostadspolitiken måste föras
så att hyrorna blir rimliga och ger valfrihet mellan olika boendeformer under
olika perioder i livet.
Kristdemokraterna anser inte att subventioner är någon bra metod för
bostadsmarknaden. Det andra större anslaget inom utgiftsområdet inom
anslagsområde 18 är räntebidraget. Avgörande för utfallet av anslaget är
räntenivån och det allmänna ekonomiska utfallet. Utgifterna för räntebidrag
fortsätter att minska under de närmaste åren om den nuvarande räntenivån
består. Kristdemokraterna anser att vissa besparingar utöver regeringens
besparingar på räntebidraget till det äldre fastighetsbeståndet kan göras, samt
avvisar räntebidrag på nya fastigheter. Förslag om besparingar är 193
miljoner kronor år 2001.
7.1 Planera för en skatteväxling av fastighetsskatten
till en kommunal avgift
Boendet har under många år varit en tärande sektor för staten med ett
antal olika bidrag för att stimulera bostadsbyggandet och boendet. Sedan
1974, när fastighetsskatten och räntebidragen infördes, har vårt boende
blivit en inkomstkälla och en närande sektor för statskassan. I takt med att
statens kostnader för räntebidrag minskar bör fastighetsskatten trappas
ner.
Innevarande år kommer allmän fastighetstaxering att genomföras för
hyreshus och hus ägda av bostadsrättsföreningar. Denna taxering kommer i
flera fall att resultera i höjda taxeringsvärden. Skatten kopplas till ett
uppskattat marknadsvärde och husägare tvingas betala skatt på en
kapitalinkomst som inte finns. Då beskattningen inte tar hänsyn till vare sig
ekonomisk bärkraft eller faktisk inkomst kommer låginkomsttagare att
tvingas sälja och flytta från sina hus i kustnära, expansiva och
storstadsområden. Bostadssegregationen i de attraktivare delarna av landet
kommer att öka. Fastighetsskatten är ologisk och orättvis och hela skattens
konstruktion är feltänkt. Taxeringsvärden får inte ytterligare höjas, utan måste
frysas vid nuvarande nivå också för framtiden.
Vi föreslår att fastighetsskatten växlas över till en kommunal avgift för att
på detta sätt fasas ut. De kommunala avgifterna kommer att inkludera
kommunal teknisk service som sophämtning, va-avgifter, gatuunderhåll,
planteringar, parkeringsplatser, snöröjning, räddningstjänst m m. Med detta
system kommer även företag och fritidsfastigheter att bidra med sin del till att
förbättra den kommunala infrastrukturen. Om staten inser det ologiska i att
beskatta fastigheter, ökar kommunernas utrymme för att sänka taxorna. Trots
låg inflation och låga räntor har inte kommunernas taxor och avgifter sänkts.
Sveriges Fastighetsägare, HSB, Hyresgästernas Riksförbund, Riksbyggen och
SABO kräver efter en utförd undersökning, att regeringen inrättar en instans,
där boende och fastighetsägare kan få skäligheten prövad i kommunernas
prissättning. Skillnader om 600 kronor per månad för taxor och avgifter på el,
sophämtning, uppvärmning samt vatten och avlopp har påvisats. En
skatteväxling av fastighetsskatten till en kommunal avgift skulle innebära att
kommunerna får en breddad skatte- och intäktsbas, vilket ger en större
självständighet i förhållande till staten. Medborgarna ser en omedelbar
koppling mellan kommunal avgift och service.
I områden med många fritidshus, som skärgårdsområden och fjälltrakter,
fastighetsbeskattas fritidsfastigheterna med denna statliga skatt. Det är
viktigt
att fritidsboende ges incitament att stödja den kommunala ekonomin.
Utflyttningen från landsbygden och glesbygdskommunerna innebär stora
ekonomiska problem. Bland dem som idag har högst fastighetsskatt finns
förortskommuner och glesbygdskommuner.
Sverige har i dag bland de högsta kostnaderna i världen för boendet. Sy-
stemet med en statlig fastighetsskatt eller schablonintäkt finns inte i många
länder. I den angloamerikanska delen av världen är lokala fastighetsskatter
vanliga och ersätter kommunalskatten. Fastighetsbeskattning på hyresboende
är tveksam, genom att den övervältras på hyresgästerna som inte har något
eget kapital insatt. Fastighetsskatten kan alltså ifrågasättas ur rent
skatterättsligt perspektiv. Det finns inte någon inkomstkälla och ingen
anledning till beskattning. Medan förmögenhetsskatten utgår från
förmögenhetsnettot, dvs skillnaden mellan taxeringsvärde och skulder som
finns i fastigheten, utgår den löpande beskattningen i form av fastighetsskatt
från bruttoförmögenheten, dvs taxeringsvärdet utan hänsyn till skulder. Även
Boverket anser att det finns all anledning att fundera över om det är rimligt
att
beskatta bostäder både som konsumtion och kapitalplacering.
Kristdemokraterna förordar under en övergångsperiod en generell
skattesänkning av fastighetsskatten till 1,2 procent och finansierar en varaktig
frysning av taxeringsvärdena. Dessutom bör den vidare, enligt vår mening,
endast beräknas på en tredjedel av markvärdet överstigande 150 000 kronor.
På detta sätt minskar lägesfaktorns orimliga effekter. Underlaget för statlig
fastighetsskatt är såväl värdet på byggnaden som på mark.
7.2 Planera för ett förändrat bruksvärdessystem
Hyreslagen 1968:91 48 § talade om likvärdiga lägenheter. 1975 ersattes
48 § med 55 § och likvärdiga blev allmännyttiga. När
bruksvärdessystemet tillkom var dess syfte att skapa en ny form för
hyresreglering byggd på avtalsfrihet, men med vissa begränsningar.
Bruksvärdessystemet skulle se till att likvärdiga lägenheter hade lika
hyror. Allmännyttan kom att spela en roll som prispressare. Den
väsentliga begränsningen var besittningsskyddet, som innebar
hyresgästens rätt till förlängning av kontraktet.
Systemet var marknadsbaserat och hyresrelationerna skulle återspegla
marknaden. Bruksvärdessystemet har emellertid tillämpats på ett sådant sätt
att den relativa hyresstrukturen i vissa fall markant avviker från ett tänkt
resultat av en ren marknadsprissättning. I jämförelse med en tänkt
marknadsmässig hyressättning är attraktiva lägenheter i centrala lägen
underprissatta, medan hyresgäster i mindre attraktiva områden betalar för hög
hyra. Den snedvridna hyressättningen får många negativa konsekvenser. I
Stockholms centrala delar ökar kvadratmeterpriset dramatiskt och den svarta
hyresmarknaden växer. I andra delar av landet finns så många tomma
lägenheter att kommunernas ekonomi hotas.
En mer flexibel hyressättning bör införas så att utbud och efterfrågan på
marknaden bättre återspeglas. Det är främst fråga om att lägesfaktorn ges
större tyngd. Bakom detta ställningstagande ligger givetvis att
hyressättningen skall upplevas som rättvis av hyresgästerna. Det gäller
framför allt att garantera framtidens utbud av hyreslägenheter, så att det
skapas ekonomiska förutsättningar att bygga hyresrätter och att det som byggs
motsvarar det hyresgästerna vill ha.
För att trygga ett starkt besittningsskydd skall domstol kunna pröva
rimligheten på hyresnivå och hyreshöjningar. Långa kontraktstider skall göra
boendekostnaderna förutsebara. Hyressättningen måste i högre grad spegla
olika förhållanden mellan olika områden avseende underhåll, service och
attraktionsläge.
7.3 Planera för sänkta boendekostnader genom ökat
hyresgästinflytande
Ett ökat hyresgästinflytande kan förändra hyresgäströrelsens arbete så att
rådgivning blir mer dominerade än hyresförhandlingar. Möjligheter till
långtgående system med självförsörjning måste utvecklas. Skattekraven
måste förändras så att självförvaltning lönar sig för den enskilde.
Hyresgästernas Riksförbund har gjort bedömningen att hyrorna genom
självförvaltning skulle kunna sänkas med upp till tio procent.
Hyresgästernas möjligheter att påverka vid ombyggnad måste förstärkas.
Förutsättningen är givetvis en balans, så att hyresgästerna inte blockerar
önskvärda förändringar som stambyte och energibesparande åtgärder. Frågan
om hyressättning för en lägenhet där åtgärder gjorts som inte kan ses som
viktiga måste belysas. Hyresvärdens möjligheter att säga upp hyresavtal inför
större ombyggnader måste klargöras. Reglerna skall vara sådana, att en
lämplig avvägning föreligger mellan det allmänna hyresgästintresset och den
enskilde hyresgästens anspråk på inflytande. Samrådsformerna mellan
hyresvärd och hyresgäst måste förbättras.
Hyresgästernas möjligheter till självförvaltning bör stimuleras.
Självförvaltningen väcker intresse för bostaden och det hus och område den
är belägen i. Detta kan få särskilt stor betydelse i s k utsatta områden. Den
ger
också möjligheter till ökade grannkontakter, gemenskap och ökad trivsel.
Förutsättningar för självförvaltning i de större bostadsområdena bör särskilt
uppmärksammas. Flera goda exempel finns på att ett långt gående inflytande
och
egenansvar har varit till gagn för boendet och närmiljön. Genom nyligen
genomförda förändringar av hyresförhandlingslagen och skattelagstiftningen
har ett steg tagits på vägen. Hyresförhandlingslagen måste ge mindre grupper
i ett enstaka hus eller t o m hyresgästerna i någon enstaka trappuppgång
möjlighet att tillsammans med hyresvärden utforma system för
självförvaltning. Inte minst viktigt är det att ungdomar aktivt medverkar i
skötseln och utformningen av sin miljö.
7.4 Planera för sänkta boendekostnader genom sänkt
moms
7.4.1 Byggmoms
Byggkostnadsdelegationers betänkande (SOU 2000:44) har haft som
uppdrag att bl a främja nytänkande inom byggbranschen och initiera
forskning och utveckling kring ny byggteknik och nya byggprodukter. En
viktig uppgift har också varit att verka för en långsiktigt ökad konkurrens
på byggmarknaden och att verka för att ta bort tekniska och
administrativa hinder som motverkar lägre byggkostnader.
Byggkostnadsdelegationen föreslår en första målsättning om minskade
byggkostnader med 10 procent, minskade byggtider med 10-20 procent
samtidigt som kvalitetsfelen minskar med 20 procent.
Konkreta förslag handlar om att kommunerna skall uppmärksammas på
markpriser och minska dem. Konkurrensbevakningen för byggsektorn skall
skärpas. Riksrevisionsverket bör ges uppdrag att göra återkommande
revisioner av särskilt viktiga offentliga upphandlingar. Upphandlingsrutiner
skall förbättras osv.
Rekommendationer och förslag är givetvis positiva och bristen på
konkurrens är ett stort hinder för byggnation. Ett mycket stort hinder för
nybyggnation är dock de höga skatterna och avgifterna. Mer än 60 procent av
kostnaden för nybyggnation är skatter och avgifter. Idag är situationen den att
barnfamiljer med medelinkomst inte kan bygga småhus, fastighetsägare kan
inte få lönsamhet att bygga hyresrätter osv. Tillväxtområden i landet för en
intensiv diskussion om vilka åtgärder som är möjliga för att öka
nybyggnationen.
Ett förslag som bör diskuteras är sänkning av momsen till 12 procent.
Enligt Riksskatteverket uppgick statens intäkter åren 1998 och 1999 från
mervärdesskatt på byggnationer till 14,2 respektive 15,2 miljarder kronor.
Momsintäkterna från byggverksamhet har ökat med 7 procent mellan 1998
och 1999. Om denna ökningstakt fortsätter under åren 2000 till 2001 kommer
skattebasen för byggmoms att uppgå till 70 miljarder kronor år 2001. Med en
skattebas på 70 miljarder kronor blir intäkten för byggmoms 17,5 miljarder
kronor med en skattesats på 25 procent. Om skatten sänks till 12 procent
minskar inkomsten för staten till 8,4 miljarder kronor. En sänkning av
byggmomsen skulle dock leda till större nybyggnation och därmed stimulera
tillväxten. Kristdemokraterna föreslår därför att en konsekvensutredning om
sänkt byggmoms görs.
7.4.2 Förvaltningsmoms
Förvaltningsmomsen för fastigheter bör på sikt sänkas. Hyresboende är
tjänsteintensivt och därmed högt beskattat och avgiftsbelagt. Det bisarra
inträffar att de som har det ekonomiskt sämst ställt bor i hyreshus som har
den högsta servicefaktorn vilket hyresgästerna får betala via hyresavin.
Boverket konstaterar att samtidigt som de boende anser hyrorna vara för
höga är hyrorna i nyproducerade lägenheter för låga för att ge incitament till
nybyggnad. Privata företag ser inte tillräcklig lönsamhet. De kommunala
bolagen är mer intresserade av god balans än att investera. De flerbostadshus
som kräver underhåll får stå tillbaka eftersom hyrorna inte kan höjas hur
mycket som helst. Det finns risk för att fastigheter förfaller.
7.5 Planera brottsförebyggande
I september 1998 presenterade Boverket rapporten "Brott, bebyggelse och
planering". Rapporten hade tagits fram på uppdrag av regeringen. Tanken
var att inspirera kommunerna att i sina översiktsplaner ta hänsyn till
invånarnas säkerhet genom att planera och bygga bort brott. Boverket vill
också att varje bygglov skall prövas med tanke på om det riskerar att
underlätta kriminalitet. Få kommuner har arbetat på det här sättet och
ännu färre har gjort konsekvensbeskrivningar om säkerheten vid ny- eller
ombyggnationer. Det är viktigt att Boverkets tankar tillämpas praktiskt
ute i kommunerna. Det vore därför lämpligt att ge Boverket i uppdrag att
för kommunerna utarbeta tydliga riktlinjer för bebyggelseinriktade hinder
mot brott.
Vår bostads Sifo om trygghet (augusti 2000) visar att var tredje ung kvinna
(15-29 år) som känner sig otrygg, är rädd för våldtäkt i det egna
bostadsområdet. Var femte som bor i lägenhet har någon gång känt sig rädd
eller otrygg i sitt bostadsområde. I "Bruksvärde, förhandling och hyra - en
utvärdering" (SOU 2000:33) redovisas en undersökning av vad som är viktigt
för att ett bostadsområde skall vara bra att bo i. Där visar sig "Ett säkert och
tryggt bostadsområde" komma på första plats.
En viktig uppgift är att behovet av skyddade lägenheter (kvinnojourer)
tillgodoses.
7.6 Hemlösa
Utvecklingen på det boendesociala området är föremål för olika
kartläggningar. Den statistik som redovisades med anledning av
Socialstyrelsens uppföljning 1993 visade på cirka 10 000 personer. Dessa
personer saknar egen eller förhyrd bostad och bor inte i något
stadigvarande inneboende förhållande. De är hänvisade till tillfälliga
boendealternativ eller är uteliggare. Sedan 1993 tycks antalet i den mest
utsatta gruppen, dvs uteliggare och härbärgesboende, inte ha blivit lägre.
35 procent av de hemlösa rapporteras vara psykiskt sjuka mot drygt 17
procent i kartläggningen 1993. Kvinnornas andel ökar.
Vid förfrågningar hos kommuner anges lägre antal hemlösa än om polisen
i samma kommun tillfrågas. Det finns med all säkerhet ett betydande
mörkertal. Mycket tyder också på att frivilligorganisationer och socialtjänsten
stöder olika målgrupper. Enligt vissa uppgifter är endast en tredjedel av dem
som har kontakt med frivilligorganisationer rapporterade från socialtjänsten.
Det är viktigt att kommunerna bygger upp en långsiktig kunskap om hur de
lokala förhållandena ser ut när det gäller hemlöshet och formulerar strategier
för att förebygga och undanröja hemlöshet. Kommunens ansvar omfattar hela
boendekedjan och betyder alltså mer än s k härbärgen.
Frivilligorganisationernas arbete måste stödjas. Kommunen kan garantera den
enskildes boende genom särskilda kontrakt.
Kommunen har ett särskilt ansvar för utsatta grupper på
bostadsmarknaden, t ex missbrukare, kriminellt belastade personer och
personer som blivit vräkta på grund av störande beteende eller som har
betalningsanmärkningar.
8 Olika upplåtelseformer
Den senaste totalundersökningen om olika upplåtelseformer gjordes i FoB
1990. Där framkom det att 40 procent av hushållen äger och bebor sina
bostäder, 16 procent bor i bostadsrätt eller andelslägenhet och 44 procent
bor i hyresbostäder, flerbostadshus eller småhus. Hushåll med barn bor
oftast i egnahem. Ensamstående män med barn bor lika ofta i hyresbostad
som i ägt småhus, medan hyresboende dominerar för ensamstående och
för ensamstående kvinnor med barn. Totalt finns det drygt 4,1 miljoner
bostäder i Sverige. Av dessa finns 2,2 miljoner i flerbostadshus, medan
1,9 miljoner är småhus. Privata fastighetsföretag hyr ut ungefär en
tredjedel av den sammanlagda bostadsytan i hyreshus.
Samhället måste skapa förutsättningar för valfrihet mellan olika
boendeformer som hyresrätt, bostadsrätt, äganderätt eller kooperativ hyresrätt.
Dessa olika upplåtelseformer bör vara likvärdiga alternativ när det gäller
lagstiftningen. Varje bostadsområde bör tillgodose olika upplåtelseformer så
att befolkningsstrukturen blir allsidig.
8.1 Hyresrätter
Skiftet från höginflationsekonomi och höga räntor till
låginflationsekonomi och låga räntor har förändrat hyresförhandlingarnas
karaktär. Nu handlar det inte enbart om hur mycket hyran skall höjas,
eftersom den också kan sänkas i flera företag. Sverige kan inte för all
framtid finna sig i att ha Europas högsta hyror.
Lagen måste ändras så att förbudet mot dubbelupplåtelse upphävs. Detta
har tidigare varit tillåtet tills lagen ändrades 1981. Förbudet mot
dubbelupplåtelse innebär att en bostadsrätt inte får upplåtas som en hyresrätt.
Detta kan försvåra ombildningen till bostadsrätt. Det måste vara möjligt att
upplåta en lägenhet med bostadsrätt till kommunen eller ett kommunalt
bostadsbolag oavsett ett pågående hyresförhållande. Detta skulle innebära att
kommunen eller dess bolag kan ligga kvar med kapital när fastigheten
ombildas. Om det inte finns ett tillräckligt antal hushåll med en ekonomi som
tillåter dem att delta i ombildningen, skulle denna ändå i så fall kunna bli
möjlig. De hushåll som förblir hyresgäster kan tillförsäkras rätten att senare
förvärva bostadsrätten. Kommunen kan t ex använda sådana lägenheter för
integrationsändamål eller för att tillgodose akuta bostadsbehov. Förbudet mot
dubbelupplåtelse måste upphävas.
8.2 Bostadsrätter
En bostadsrättsförening får besluta om förvärv av ett hus för ombildning
till bostadsrätt om en kvalificerad majoritet av de boende står bakom
beslutet. Det krävs att hyresgästerna i minst två tredjedelar av de uthyrda
lägenheterna går med på beslutet. Samma krav på majoritet gäller för en s
k intresseanmälan för fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt.
Kristdemokraterna anser att det räcker om minst hälften av hyresgästerna
vill ombilda till bostadsrätt. Bostadsrätten är en utmärkt form av ägande
och boinflytande.
Bostadsrättsföreningen beskattas för investerat kapital och avsättning.
Givetvis övervältras denna på bostadsrättshavaren genom avgiftssättningen i
föreningen. Basen för beräkning av inkomst- och fastighetsskatt i en
bostadsrättsförening är taxeringsvärdet, som styrs av bruksvärdeshyror i
hyresbeståndet.
HSB och Byggforskningsrådet finansierade för några år sedan ett
forskningsprojekt, "Demokrati och ekonomi i bostadsrätt". Närmare 2000
personer intervjuades i undersökningen. Projektet kom att omfatta
medlemmar på förenings- och styrelsenivå. Forskarna konstaterade att de
högsta månadsavgifterna förekommer i de yngre föreningarna, medan andelen
drifts- och under-
hållskostnader är högst i de äldre. Deltagandet i föreningsstämmorna är
överlag mycket lågt, speciellt i de stora föreningarna med upp till drygt
tusentalet medlemmar. I större föreningar är det också ganska vanligt att i
genomsnitt 15 procent av medlemmarna flyttar från föreningen varje år. Fram
till mitten av 80-talet var alla HSB-medlemmar automatiskt medlemmar i
hyresgästföreningen. En enskild medlem kunde begära stöd av
hyresgästföreningen i en tvist med sin bostadsrättsförening. Idag saknas en
instans som kan ge stöd åt enskilda bostadsrättsinnehavare. När en tvistefråga
tas upp i hyresnämnden står medlemmen ensam.
Vi vill införa ett personligt låneansvar för bostadsrättshavaren. I stället för
att bostadsrättsföreningen skall ansvara för lånen skall en enskild bostads-
rättsinnehavare kunna ha det ansvaret. Genom en sådan ordning kommer
också bostadsrättshavarna att kunna göra ränteavdrag i sina
inkomstdeklarationer på samma sätt som villaägare. Större flexibilitet uppnås
också genom att den enskilde bostadsrättshavaren själv kan bestämma
storleken på det egna kapital han vill ha nedlagt i bostadsrätten.
Bostadsrättens värde som pant kommer att förstärkas. Redan den 1 januari
1996 trädde nya regler i kraft som hade som syfte att stärka bostadsrättens
värde som pant. Dessa reglers effektivitet måste utvärderas och reglerna
förbättras. Frågor som särskilt behöver uppmärksammas är dels den legala
panträtten, dels köparens förpliktelser vid överlåtelse samt
kronofogdemyndigheternas handläggningstider. Kristdemokraterna har också
sedan en lång tid verkat för ett centralt bostadsrättsregister.
8.3 Kooperativ hyresrätt
Intresset från hyresgästerna att skapa kooperativa hyresrätter måste
uppmuntras. Detta kan ske i hyres- eller ägandeform. Hyresgäster som
vill bo med kooperativ hyresrätt bör ges en primär förköpsrätt till en
kommunägd fastighet. Det bör också räcka om minst hälften av
hyresgästerna vill skapa en kooperativ förening.
8.4 Ägarlägenheter
Att äga sin lägenhet innebär för många människor en social trygghet som
inte kan mätas i pengar. Detta är inte hittills möjligt med svensk
lagstiftning. Utmärkande för ägarlägenheter anses vara att
lägenhetsägaren, i likhet med en småhusägare, har en långtgående rätt att
självständigt disponera över lägenheten t ex genom att överlåta, pantsätta
eller hyra ut den. Lägenhetsinnehavaren äger sin lägenhet med lagfart och
har möjlighet till inteckning av bostaden.
Våren 1996 påbörjades en studie om ägarlägenheter vid Institutet för
fastighetsrättslig forskning vid Uppsala universitet. Flera av examensarbetena
på avdelningen för fastighetsvetenskap vid Tekniska högskolan kom att
avhandla ägarlägenheter ur ett internationellt perspektiv.
I Norge finns en variant av ägarlägenheter som innebär ett samägande av
bostadsfastigheten och där de olika andelsägarna har en till andelen knuten
exklusiv nyttjanderätt till bestämda lägenheter.
I Danmark innebär ägarlägenheter att man har en äganderätt till själva
lägenheten och denna utgör en särskild fastighet, medan mark och
gemensamma anläggningar innehas med samäganderätt.
Under januari 1999 diskuterades frågan om ägarlägenheter i
bostadsutskottet. En majoritet röstade för att ge regeringen i uppdrag att
utreda villkor för ägarlägenheter. Justitiedepartementet fick efter omröstning i
riksdagen i mars 1999 uppdrag att skriva direktiv till en utredning. I april
2000 beslutade regeringen att tillsätta en utredning och den beräknas vara klar
i juni 2001. Kristdemokraterna vill att en ägarlägenhet skall kunna lagfaras
och intecknas på i princip samma sätt som ett småhus. På det sättet skapas
större trygghet för finansieringen.
8.5 Småhusboende
I Sverige finns idag cirka 1,7 miljoner småhus. Egnahemsbeskattningen är
utformad schablonmässigt, där basen är ett taxeringsvärde som skall
representera egna hemmets markvärde. En småhusägare har kostnader för
drift, underhåll samt kapital. Byggkostnaderna är idag så höga att en
barnfamilj med ordinära inkomster i princip endast kan köpa hus från det
reguljära beståndet. De ekonomiska förutsättningarna måste vara sådana
att barnfamiljer har möjlighet att välja ett småhusboende.
8.6 Andrahandsuthyrning
En viktig fråga är andrahandsuthyrningen. Äldre och sjuka har normalt
beaktansvärda skäl för andrahandsuthyrning. Hyresnämnder måste vara
generösa med sådana tillstånd.
Hyreslagen ger hyresvärden ett kraftfullt instrument genom en
bestämmelse att hyresrätten kan förverkas vid otillåten andrahandsuthyrning.
Dessa regler måste mjukas upp.
8.7 Neutralitet mellan olika boendeformer
Vi har länge levt med neutralitet som mål för olika boendeformer. Man
kan tala om neutralitet mellan boende- eller upplåtelseformer, mellan att
äga eller hyra samt neutralitet mellan olika typer av investeringar.
I egnahemmet produceras boendetjänster av den boende själv, av ägaren.
För en hyresgäst produceras boendetjänsterna av ett bostadsföretag som hyr ut
bostaden och inkomsten beskattas genom bolagsskatten. För egnahemmet är
det fastighetsskatten som skall fånga upp avkastningen från bostaden och som
bestämmer den samlade boendekostnaden. Med neutralitet som utgångspunkt
avses att boendekostnaden för de båda alternativen skall bli densamma.
Förespråkarna för neutralitetstanken hävdar att den hyra som ger
kostnadstäckning för hyresvärden efter alla skatter, bör vara i
överensstämmelse med den boendekostnad som gäller i ett eget hem efter
egnahemsägarens skatter.
Forskning och erfarenheter från andra länder tyder på att det råder en
ganska jämn fördelning mellan önskemålen att äga och att hyra en bostad. De
som hävdar neutralitet i boendeformer menar att en av sektorerna ägarsektor
och hyressektor kan bli dominerande genom att vissa bostäder blir mer
åtkomliga.
9 Flerfamiljshus
9.1 Allmännyttan och de kommunala
bostadsföretagen
Kommunerna har det övergripande ansvaret för bostadsförsörjningen på
den lokala nivån. Staten svarar för det omkringliggande regelverket och
att det finns finansieringsmöjligheter för byggandet. Kommunerna får
enligt kommunallagen inte bedriva verksamhet i vinstsyfte. Därför måste
det finnas alternativ för att en livskraftig bostadsmarknad skall kunna
skapas. Privata och allmännyttiga företag på bostadsmarknaden främjar
konkurrensen såväl vad gäller pris som innehåll och service. I Sverige
finns ingen tradition av att privata företag och stiftelser bedriver
allmännyttig verksamhet.
Allmännyttan är viktig för den enskildes valfrihet till boende. Hyresrätt,
kooperativ hyresrätt, ägarlägenhet, bostadsrätt m fl olika upplåtelseformer
måste vara tillgängliga för enskilda och familjer tillsammans med villaboende
i storstäderna och i orterna på landsbygden. Allmännyttan får dock aldrig bli
"en stat i staten".
För de kommunala bolagen är ägardirektiv viktiga. Tendensen att
allmännyttiga bostadsföretag drivs alltmer affärsmässigt, är ett politiskt
ansvar att hantera. De skall finnas kvar som medborgarnas "allmännytta" och
inte växa sig så stora, att mindre fastighetsägare blir undanträngda. Den
demokratiska insynsfrågan i kommunala bolag bör följas upp.
Bakgrunden till att kommuner driver bostadsbolag har varit ambitionen att
skapa en god tillgång till bra och billiga bostäder samt vara en prispressare på
marknaden. Många kommunala bostadsbolag tar dessutom ett aktivt ansvar
för tryggheten i området samt för hyresgästernas sociala välbefinnande.
Det kommer också i framtiden att finnas behov av ett allmännyttigt
bostadsbestånd i våra kommuner. Det måste dock betonas att det alltid skall
vara kommunen själv som avgör hur mycket eller hur litet av
bostadsbeståndet, som skall vara i det allmännas ägo.
Vi vill starkt markera mot statliga sanktioner vid utförsäljning av hela eller
delar av kommunala bolag. Varje förbud eller regel som hindrar kommunerna
att sälja bostadsföretag bör ifrågasättas. Med en panikåtgärd har regeringen
gått in och principiellt begått ett brott mot gällande statsbidragsregler genom
att bestraffa de kommuner som säljer sina kommunala bolag. Regeringen har
visat uppenbara brister i respekten för den kommunala självstyrelsen och den
kommunala demokratin. Det kan aldrig vara en statlig uppgift att fatta beslut
om handhavandet av de kommunalt ägda bolagen. Denna s k stopplagstiftning
måste snarast upphävas.
När det gäller kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen är det viktigt
att betona att kommunen inte själv behöver äga och förvalta ett bostadsföretag
för att till exempel kunna tillgodose sociala behov.
Vi vill lika kraftigt betona kommunernas ansvar för att tillgodose
möjligheten till bostad för alla. Vi vill inte ha ett utpekat socialt boende.
Kommunernas ansvar måste sträcka sig längre än till bostadsförsörjning för
äldre och personer med funktionshinder. Hemlösheten kan inte accepteras.
Det kommer inte att vara möjligt att komma till rätta med bristen på bostäder,
om inte allmännyttan börjar nyproducera lägenheter.
9.2 Privat ägande
I dag ägs cirka 710 000 bostäder i cirka 78 000 hyreshus av privata
fastighetsägare. Det finns cirka 46 000 privata fastighetsföretag i landet
och detta utgör ungefär en tredjedel av det totala hyresrättsbeståndet. Den
privata fastighetsmarknaden är till stor del en småföretagarbransch. Detta
underlättar kontakten och därmed möjligheten till ökad självförvaltning
för hyresgästen.
Fastighetsägareförbundet deltar i olika utvecklingsprojekt med
miljöledningssystem. Det handlar om förebyggande arbete,
miljökonsekvenser i verksamheten samt utveckling av teknik. Privata
fastighetsägare kan på detta sätt positivt medverka till en bättre miljö.
Ett starkt besittningsskydd för den enskilde hyresgästen är viktigt för att
garantera individens trygghet. Antingen man äger eller hyr får uttrycket "mitt
hem är min borg" inte urvattnas.
10 Kategoriboende
10.1 Utveckla nya former för äldreboende
En viktig grupp att ta hänsyn till vid bostadsplanering är våra äldre.
Valfrihet skall gälla för äldres boende. Man skall kunna bo kvar i sin
vanliga bostad eller kunna byta till seniorboende eller särskilda
boendeformer. Steget från den egna bostaden direkt till särskilda
boendeformer innebär ofta en alltför stor förändring för den enskilde.
Därför bör alternativa idéer för äldres boende stimuleras. Till exempel är
studiecirklar en bra form i vilka äldre kan vara med och utforma sitt
boende. Boverket bör ges i uppdrag att förenkla regelsystemet, så att
mellanboendeformer kan skapas.
Det är viktigt att komma in i planeringen på ett tidigt stadium så att
utformningen tar hänsyn till de äldres behov av små grupper. Vid all form av
bostadsplanering måste mark avsättas i syfte att äldre kan bo kvar i sin
invanda miljö.
En mycket stor del av byggandet under de senaste åren har just avsett
specialbostäder av olika slag. Sex av tio kommuner bedömer att det behövs en
utbyggnad av särskilda boendeformer för äldre under de närmaste åren.
Detsamma gäller för personer med funktionshinder och personer som
omfattas av LSS.
10.2 Investeringsbidrag för studentbostäder
Bostadssituationen för studenter fortsätter att försämras. Bristen på
bostäder motverkar ett decentraliserat högskolesystem karaktäriserat av
mångfald. I Stockholm står till exempel 14 000 studenter i bostadskö och
väntetiden är 13 månader. Allt fler studenter flyttar till högskoleorterna.
Flera tvingas ta en bostad långt från högskolan eller skaffa bostad i det
vanliga bostadsbeståndet med alltför höga hyror. På vissa håll får
studenterna tränga ihop sig så att studiemiljön blir ohållbar. Vissa
studenter lockas in på en svart hyresmarknad.
Vissa högskoleorter har mycket stor brist på handikappanpassade
studentlägenheter. Det är en självklarhet att handikappanpassade
studentbostäder skall finnas integrerade i det vanliga studentbostadsbeståndet.
Regeringen föreslår i propositionen ett anslag på 274 miljoner kronor
under 2001 för byggande av studentbostäder. Vi Kristdemokrater ställer oss
bakom detta. Studenter har uttryckt önskemål om större lägenheter, varför
flexibiliet måste eftersträvas så att det blir möjligt att öka bostadsytan inom
bidragets ram. Detta kan ske genom att använda den så kallade "Växjö-
modellen", det vill säga bidrag lämnas på 10 procent av bidragsunderlaget för
räntebidraget enligt förordningen 1999:986. Den bidragsgrundande ytan blir
större, cirka 35 kvm istället för cirka 25 kvm, med vår modell.
Det är av största vikt att byggnationen av studentlägenheter tar fart.
Boverket har gjort en översyn av föreskrifter och allmänna råd när det gäller
studentbostadsbyggnationen och föreslagit förändringar. Dessa förändrade
regler trädde i kraft den 15 juli innevarande år. Förändringarna gäller bl a en
lägre utrustningsnivå i både egna och gemensamma kök, slopade krav på
fönster direkt i matlagningsdelen samt möjlighet att helt utesluta ett
gemensamt kök till fördel för det enskilda köket.
Ett bra sätt att få tillgång till nya studentbostäder är att återinföra
uthyrning
av del av bostad skattefritt.
11 Lagstiftning
11.1 Hyreslagstiftning
Hyreslagen innehåller en bestämmelse om besittningsskydd för
hyresgästen med syftet att värna den enskilde hyresgästens rätt till sitt
hem. Bruksvärdessystemet ger hyresgäster och hyresvärdar rätten att fritt
träffa avtal om hyresvillkor. När hyresvärden begärde hyreshöjning skulle
hyresgästen kunna vända sig till hyresnämnden. En jämförelseprövning
med hyran för likvärdiga lägenheter görs. Denna jämförelseprovning
gäller inte vid förstagångshyra. Det betyder att en fastighetsägare till en
nybyggd fastighet kan bli tvungen att sänka hyran för alla boende, om
någon överklagar redan efter sex månader. För att åstadkomma en mera
rörlig bostadsmarknad och komma igång med nybyggnation av
hyresrätter, måste hyresgästen och fastighetsägaren kunna avtala om en
hyra som är relaterad till efterfrågan på bostäder. För att inte
fastighetsägaren skall kunna kringgå besittningsskyddet skall hyrestvister
alltid kunna prövas i domstol. Boendekostnaderna måste kunna vara
förutsägbara över tid. Mångåriga kontrakt måste kunna skrivas och villkor
vid omförhandling regleras. Hyresgäster och hyresvärdar bör t ex ges
möjlighet att avtala om en långsiktig hyra genom indexreglering.
Översynen bör omfatta prövningslägenhetens hyra jämförd med hyran för
en i grova drag likvärdig lägenhet. Den variation som kännetecknar en mera
modern bostadshyresmarknad måste bättre kunna beaktas för service,
underhåll och hyresvillkor vid en bruksvärdesprövning. Konkurrensnackdelar
med bestämmelsen om allmännyttan som förstahandsnorm måste försvinna.
Allmännyttan måste avskaffas som förstahandsnorm av två skäl - dels
konkurrensbegränsningarna, dels för kraven att lämna ut alla
hyressättningsuppgifter för bruksvärdesprövning.
11.2 Tredimensionell fastighetsbildning
Enligt jordabalken är fast egendom jord. Jorden eller marken kan sedan
delas in i fastigheter. Dagens lagregler gör det omöjligt att förvärva en av
lägenheterna i ett flerbostadshus med äganderätt. Man kan heller inte
bygga en ny, fristående fastighet ovanpå en befintlig, eftersom den då inte
står på jord. I betänkandet "Tredimensionell fastighetsindelning, SOU
1996:87", föreslås att tredimensionellt avgränsade fastigheter utan egna
markområden skall kunna bildas genom horisontella och vertikala
gränser.
Med tredimensionell fastighetsbildning blir det möjligt att kunna stycka av
fastigheter inte enbart på marken utan också i höjdled. Centralt belägna
fastigheter skulle kunna byggas på med bostadsrätter eller ägarlägenheter. Det
skulle då också kunna bli möjligt för till exempel en bostadsrättsförening att
äga bostadsdelen av en fastighet medan en annan äger de kommersiella
lokalerna i bottenvåningen. Vi anser att tredimensionell fastighetsbildning
skall kunna användas och att man snarast utreder vilka åtgärder som måste
vidtas lagstiftningsmässigt för att detta skall bli verklighet.
12 Boendesegregationen
Under perioden 1965-1975 byggdes 100 000 lägenheter per år, det s k
miljonprogrammet. Detta var från början ett svar på den bostadsbrist som
uppstod i samband med inflyttningen till storstäderna. Få och stora
aktörer stod för en mycket rationaliserad produktion på bekostnad av
estetiska, sociala och kulturella världen. Detta har lett till en historielöshet
för människor där de sociala banden klippts av och delaktigheten
undergrävts. En omfattande anonymitet har blivit följden i flertalet
bostadsområden av detta slag. Det skall dock tilläggas att
bostadsstandarden i dessa miljonprogramsområden byggdes på en god
tradition och att de fortfarande håller vad gäller planlösningen.
Under slutet av perioden byggdes också stora mängder småhus som blev
tillgängliga för en bred allmänhet. Inflation, skattesubventioner och
räntebidrag gjorde att det under några år var mycket förmånligt att köpa sin
bostad. Kostnaden ledde till en mer tydlig segregation med familjer med små
ekonomiska möjligheter och invandrarfamiljer i hyreslägenheter utan insats.
Trenden har varit svår att bryta och bostadssegregationen kulminerade på
åttiotalet och har sedan mer eller mindre permanentats. Stagnationen på
bostadsmarknaden har gjort det svårare att lämna de områden som råkat ut för
segregering. Segregation och anonymitet ökar risken för social utslagning och
drogproblem. Ett utmärkande drag är också brist på delaktighet i den lokala
utvecklingen.
De negativa följderna av denna bostadspolitik måste motarbetas.
Storstadskommittén konstaterar att stat och kommun har satsat mycket stora
belopp för att motverka segregationen under de senaste tre decennierna.
Kommittén konstaterar samtidigt att resultaten inte står i proportion till
insatserna. I framtiden handlar det om att bygga mera estetiskt och
genomtänkt. Behovet av statushöjande insatser är påfallande. Ett gott exempel
på detta är Gårdsten och Bergsjön i Göteborg. Där har man i samverkan
mellan myndigheter, frivilliga krafter och de boende lyckats uppnå goda
resultat i närmiljön. Incitament måste skapas för företag, institutioner och
myndigheter att etablera sig i dessa områden. Detta måste kombineras med
positiv skol- och fritidsmiljö samt ökat boendeinflytande. Kvinnors kunskaper
och erfarenheter måste tas tillvara liksom forskning om bostadsmiljöer av
såväl kvinnor som män. Lokala investeringsprogram för
miljonprogramsområdena och andra utsatta områden måste prioriteras. Detta
kan dock inte styras av staten, utan måste växa fram tillsammans med de
boende och den ansvariga kommunen.
Vi anser att de bidrag som ges i första hand skall styras till den enskilda
personen. Att renovera bostaden och därigenom införa miljövänlig energi-
sparteknik (värmepump m m) borde kunna vara förenat med ekonomiska
incitament, t ex rabatt på fastighetsskatten, investeringsbidrag m m.
Investeringsbidraget på 30 procent av arbetskraften var bra.
Kristdemokraterna avvisar därför investeringsbidraget för merkostnader som
främjar ekologisk hållbarhet vid ny-, och ombyggnad av hyres- och
bostadsrättshus i sammanhållna bostadsområden. I stället tillförs 3 500
miljoner kronor år 2001 samt 2002 miljoner kronor respektive 1 500 miljoner
kronor åren 2002 och 2003 i allmänna bidrag till kommuner i enlighet med
den kommunala självstyrelseprincipen.
13 Bostadsbidragen
13.1 Bostadsbidragets konstruktion och gällande
regler
Boverket skriver i sin rapport "Bostadsbidragen under 90-talet", att drygt
hälften av landets barnfamiljer 1992 bodde med bostadsbidrag i
hyreslägenheter, medan närmare 30 procent bodde i ett eget hem. Denna
situation har drastiskt ändrats på senare år, och år 1999 bor en
överväldigande majoritet, cirka 80 procent; av barnfamiljerna med
bostadsbidrag i hyreslägenheter. Majoriteten av dessa är ensamföräldrar
och har i genomsnitt 1,6 barn.
Den sammantagna förändringen under åren 1992-1999 av bostadsbidragen
visar, att bidraget fått en prägel av stöd till ensamförälder boende i
hyresrätt.
Andelen ensamförälder med bostadsbidrag, främst bland dem som bor i
hyreslägenhet, är så hög att det tyder på ett överutnyttjande. Om antalet
barnfamiljer med bostadsbidrag jämförs med det totala antalet barnfamiljer i
landet enligt den statistik som finns att tillgå, har fler bostadsbidragstagare
uppgivit sig vara ensamstående fast de inte var det. Exempelvis hade 101
procent av alla ensamföräldrar som bodde i hyreslägenhet bostadsbidrag
1995, vilket är en orimlighet.
Reglerna för bostadsbidrag ändrades 1997 och de innebar följande:
Bidraget är i beviljningsskedet preliminärt och justeras efter den årliga
inkomstdeklarationen.
Tidigare utgjorde den samlade familjeinkomsten den bidragsgrundande
inkomsten. Gränsen för när bostadsbidraget reducerades gick vid 117 000
kronor per år för båda makarna tillsammans. Nu gäller individuella
inkomstgränser och bidraget reduceras när någon av makarnas inkomst
överstiger den individuella gränsen 58 500 kronor per år.
En begränsning av den bidragsgrundande bostadsytan har införts. För den
som har ett barn ges bidrag endast upp till 80 kvm, vid två barn 100 kvm, vid
tre barn 120 kvm, vid fyra barn 140 kvm och med minst fem barn i familjen
utges bostadsbidraget för maximalt 160 kvm.
Dessutom finns en lägsta gräns för bidragsgrundande boendekostnad. För
familjer med ett barn kan boendekostnaden inte bli lägre än 3 000 kronor per
månad. Därefter höjs beloppet med 300 kronor per barn upp till fem barn där
lägsta kostnadsgräns blir 4 200 kronor per månad.
Från en nivå på cirka 9 miljarder 1995 till 4,8 miljarder 2001, har närmare
hälften av bostadsbidragsanslaget dragits in. Naturligtvis får sådant kon-
sekvenser. Anmärkningsvärt är att regeringen inte bättre beräknat konse-
kvenserna av de samlade nedskärningar som dessa år drabbat främst
barnfamiljer.
Senare års regelförändringar innebär ett trendbrott i den bemärkelsen att
bostadsbidragen inte längre svarar mot de uppställda målen. Med de kraftiga
bidragsminskningar som många barnfamiljer nu får vidkännas torde målet att
dessa familjer skall kunna efterfråga en bostad där varje barn har eget rum
komma att vara mycket avlägset.
Hela det system som nuvarande regering byggt upp har haft flera
anmärkningsvärda brister ur fördelningspolitisk synvinkel.
Barnomsorgssubventionerna har i stor utsträckning tillfallit redan resursstarka
hushåll. Föräldrapenningen är lägre ju lägre inkomst kvinnan har innan hon
får barn, och omvänt högre för redan högavlönade kvinnor. Barnbidraget
utbetalas lika för alla. Endast bostadsbidraget kan sägas ha gynnat
resurssvaga hushåll på ett särskilt sätt. Tyvärr genomförde regeringen
tillsammans med Centerpartiet under förra mandatperioden förändringar även
på detta område som missgynnade barnfamiljer.
De nya bostadsbidragsreglerna är ytterligare ett steg i riktning mot en
familjefientlig politik. Med individuella inkomstgränser som grund för
bidraget markeras tydligt ett ideologiskt inslag som vi mött tidigare från
socialdemokratiskt håll. Den sista möjligheten för de föräldrar som vill välja
att, under några viktiga år under småbarnstiden, stanna hemma med barnen,
dras nu undan.
Detsamma gäller reglerna om begränsning av boendeytan. Det slår hårt
mot barnfamiljer som ofta, av naturliga skäl, bor på större ytor. Reglerna för
statliga subventioner, liksom de bostadspolitiska målsättningarna, har tidigare
stimulerat till rimliga boendeytor, både vid nybyggnad och när man erhöll de
så kallade förvärvslånen. För boende på landsbygden finns ofta inget annat att
tillgå vid förvärv av befintliga bebyggda fastigheter.
Det handlar om rejäla begränsningar av valfriheten för:
- Ensamstående med barn som vill bo kvar i sitt egnahem.
- Familjer där en valt att vara hemma eller arbeta deltid för barnens skull.
- Familjer där en studerar.
- Familjer som erhållit förvärvslån.
- Boende på landsbygden med stora boytor.
Barnfamiljer kommer mot sin vilja att styras från sitt egnahem till
hyresfastigheter med lika höga boendekostnader. Det går stick i stäv med
ambitionen att minska de generella bostadssubventionerna och i stället
rikta stödet till särskilt utsatta grupper. Detta är naturligtvis oacceptabelt.
En översyn bör göras snarast av bostadsbidragsreglerna samt de konse-
kvenser senare års beslut lett till och inte minst måste man komma till rätta
med överutnyttjandet av bidragssystemet.
Kristdemokraterna föreslår en höjning med 100 kronor per barn till de
hushåll som är berättigade till bostadsbidrag. Vi föreslår vidare att den
bostadsbidragsgrundande ytan får vara större.
Där föräldrar har försörjningsansvar för hemmaboende barn upp till 21 år
bör regelverket ändras så att även denna grupp kan göras berättigade till
bostadsbidrag.
14 Tillväxtregionernas behov av bostäder
Tillväxtregionerna Stockholms, Göteborgs, Malmös, Uppsalas, Växjös
och Umeås arbetsmarknadsregioner motsvarar 77 kommuner. I dessa
beräknas sysselsättningen öka kraftigt. Befolkningen förväntas öka med
cirka 250 000 personer fram till år 2010, samtidigt som den totala
ökningen i Sverige beräknas bli endast 155 000 personer. I dessa regioner
krävs ett högt bostadsbyggande under perioden.
Situationen på bostadsmarknaden i Stockholm är nu så alarmerande att
krafttag måste vidtas. Vi håller på att skapa en bostadsskuld för kommande
generationer. Vi utnyttjar och sliter de bostäder som tidigare generationer
byggt upp utan att göra de investeringar som krävs, för att vi skall kunna
lämna efter oss ett bättre eller ens likvärdigt bostadsbestånd åt dem som
kommer efter. Svartjobb inom reparationer och underhåll av privatbostäder är
mycket omfattande. Siffror om 600 miljoner kronor för Stockholmsregionen
figurerar. En åtgärd för att bromsa denna utveckling är att införa sänkt skatt
på hushållsnära tjänster. Även ägare av hyresfastigheter kan få möjlighet att
utnyttja en sådan.
Bostadsbyggandet ökar långsamt. Främst byggs småhus och
specialbostäder, men mycket få vanliga hyresrätter. Kommunerna uppger
hinder för bostadsbyggande som höga produktionskostnader, bristande
planberedskap, osäkerhet om det framtida ränteläget, osäkerhet om framtida
subventionsvillkor m m. I vissa kommuner spelar det kommunala
utjämningssystemet en negativ roll. Planberedskapen måste höjas i
kommunerna. Planprocessen behöver också reformeras.
Handläggningstiderna förefaller orimligt långa för många bostadsprojekt idag.
En tvingande boendeplaneringslag skulle dock verka negativt på de flesta
kommuner i landet.
14.1 Bostadsförmedlingar och sociala kontrakt
Det är bostadsbrist i 45 av 289 kommuner i Sverige och i våra
tillväxtkommuner kan vi se ett ackumulerat behov av nya bostäder.
Innevarande år har endast 28 kommuner uppgett att kommunfullmäktige
antar ett årligt bostadsförsörjningsprogram. Regeringen avser komma
med en proposition som genom en ny lag tvingar kommunerna att
planera för bostadsförsörjningen i sin kommun och även anordna en
bostadsförmedling. I januari innevarande år fanns kommunal eller delvis
kommunägd bostadsförmedling i 15 kommuner enligt Boverkets
bostadsmarknadsenkät. Kristdemokraterna anser att det är en kommunal
angelägenhet att tillgodose bostadsförsörjningen i sin kommun.
Tvingande lagstiftning hindrar kommunernas självstyrelse och innebär en
extra arbetsbelastning för kommuner som saknar den tillväxt som leder
till behov av nya bostäder. För att få fart på bostadsbyggandet krävs det
andra åtgärder. Regeringen kan till exempel bidra med minskade skatter
på byggmaterial, med infrastruktursatsningar, med att förenkla plan- och
bygglagstiftningen med mera.
Det är viktigt att kommunerna arbetar med sociala kontrakt för att kunna
erbjuda bostad åt familjer som inte själva klarar att ta sig ut på den öppna
bostadsmarknaden. Kommunen kan antingen äga kontraktet eller lämna
hyresgaranti till värden. Vi anser att det är ett bra hjälpmedel i planeringen
att
ha en bostadsförsörjningsplan. Dock är det upp till varje enskild kommun att
fatta beslut om vilka styrinstrument man vill använda. Det är inte en statlig
angelägenhet. Vi avvisar därför kravet på obligatoriska
boendeplaneringsprogram för kommunerna.
15 Landsbygdens bostads- och
boendesituation
Obalansen i landet tilltar. I stora delar upplevs en stadig
befolkningsminskning. Rivningstakten kvarstår men dock i färre
kommuner. 30 procent av landets kommuner har sökt stöd hos
Bostadsdelegationen. Möjligheter att skaffa ett attraktivt boende, eget hus,
eller kanske en liten gård med jord och skog, är faktorer som på ett
positivt sätt kan locka till att ta steget till boende på landsbygden. Bättre
möjligheter att erhålla lån vid ny- och ombyggnad borde garanteras. Detta
skulle kunna ske genom en särskild statlig kreditgaranti. En landsbygdens
egen "egnahemsrörelse" skulle på detta sätt kunna skapas.
Strandnära bebyggelse som med nuvarande lagstiftning omöjliggörs
generellt i hela landet är ett stort hinder på landsbygden, där tillgången till
strandnära tomter är riklig. En omarbetning av strandskyddslagstiftningen
med möjligheter för kommunen att själv bevilja dispenser från dagens
stelbenta regler, är ett sätt att locka människor och företag att etablera sig
på
landsbygden.
När det gäller förvärv, fastighetsbildning och fastighetsägande borde
jordförvärvslagstiftningen liksom skogsvårdslagen på ett bättre sätt stärka de
fastboendes situation i förhållande till utboägandet. Regler som boplikt bör
ändras så att taktiskt boende kan undvikas.
16 Miljö
16.1 Kulturmiljöer, arkitektur och
samhällsgemenskap
Ombyggnad och förtätningsverksamhet berör ofta miljöer som många vill
bevara. Värdefulla kulturmiljöer och byggnader, som utgör prov på olika
tiders arkitektur, skall bevaras för kommande generationer.
Arkitektoniska värden vid om- och nybyggnad måste stimuleras och ingå
i en levande miljö. Arkitekturen är ett uttryck för skiftande tiders livsstil
och förhållanden. Den utgör en viktig del av vårt kulturarv och ger oss
själva och vårt samhälle en identitet. Goda estetiska värden bidrar till vårt
mentala välbefinnande. Den konstnärliga utsmyckningen kan leda till att
minska förstörelse, klotter och vandalisering. Fler kvinnor måste
engageras inom arkitekturen. Tekniker måste arbeta tillsammans med
läkare, beteendevetare och miljöexperter.
I USA har man kommit längre i att förbättra tillgängligheten för
funktionshindrade. Det gäller byggnader, hissar, gator och andra platser.
Detta beror på att man har rättighetslagstiftning. Många svenska kommuner
har gjort en sammanställning, en s k handikappguide, som anger
tillgängligheten i olika byggnader och platser inom kommunen. Alla
kommuner borde ha en sådan.
De olika handikapporganisationerna har specifika kunskaper om
tillgänglighet. Enligt nuvarande regler skall deras yttrande inhämtas vid
byggnation av allmänna byggnader. Utöver det bör de få yttra sig vid övriga
byggärenden, om det inte gäller privat enfamiljsbostad, men det finns också
generella byggregler för hänsyn till funktionsnedsättning. Vid begäran om
bygglov skall det framgå av handlingarna, att hänsyn tagits till dessa regler.
Arkitekter, byggherrar, byggingenjörer och beslutsfattare skall ha utbildning i
handikappkunskap.
Byalag och liknande sammanslutningar är värdefulla för
samhällsgemenskapen och skall beredas goda arbetsvillkor. Lokaler för
kulturella aktiviteter skall integreras i bostadsområdena. Utrymmen bör finnas
i närmiljön för de boendes hobby och reparationsverksamhet.
Gemensamhetslokaler för olika mötesformer och festbetonade tillfällen bör
finnas i närmiljön. Stödet till samlingslokaler är betydelsefullt.
Åtgärder för ekologisk hållbarhet skall genomföras på ett sådant sätt att
bebyggelsens arkitektoniska kvaliteter och kulturhistoriska värden tas till
vara. Vårt boende har en central betydelse för vårt sätt att bruka
naturresurserna. Exempelvis går en betydande del av vår energiförbrukning åt
för uppvärmning av byggnader. Olika typer av utsläpp måste elimineras.
Avloppshanteringen bör effektiviseras. Återanvändningen av byggmaterial
måste öka väsentligt. Europaharmonisering av byggprodukter är angelägen.
Krav måste finnas på fullständiga innehållsdeklarationer och varningstexter
av byggnadsmaterial. Bostäder skall kvalitetssäkras.
I detta perspektiv är det anmärkningsvärt, att dagens system vid
fastighetstaxeringen bestraffar fastighetsägaren genom ökad fastighetsskatt,
då denne gör en satsning för att vara med och skapa ett ekologiskt samhälle.
Incitament måste skapas för att stimulera ekologiska satsningar.
Fastighetstaxeringssystemet måste ta hänsyn till de miljö- och
energisparåtgärder en fastighetsägare gör. På samma sätt som poängen i
fastighetsdeklarationen avseende energi- och miljöåtgärder höjer
marknadsvärdet på fastigheten, borde samma poäng fastställa ett
beskattningsvärde med miljöprofil för att reducera fastighetsskatten.
Regeringen måste snarast vända inriktningen så att miljömedvetenhet
belönas. Vidare måste PBL (plan- och bygglagen) arbetas om för att
förtydliga rollen hos kvalitetsansvariga.
För att Arkitekturåret 2001 skall bli en start för en breddad kunskap och ett
ökat intresse för god arkitektur anslår Kristdemokraterna 25 miljoner kronor
år 2001. Byggnader, gårdar, gator, torg, parker och vatten är alla stadens
byggstenar och formar stadens olika rum. Vi människor ger staden dess
innehåll. När staden är en del av vårt livsrum blir den dynamisk, full av liv,
skönhet och mänsklighet. Arkitekturåret 2001 är en uppstart för skapandet av
en hållbar stad, estetiskt, socialt och ekologiskt. Många skall vara delaktiga
och känna ansvar för sin stadsbygd. Nya samarbetsformer och nya nätverk
skall stimulera ett varaktigt intresse och en ny utveckling i landsbygden.
16.2 Innemiljö
Sambanden mellan innemiljö och hälsa är komplexa. De flesta tillbringar
85-90 procent av sin tid inomhus. Stora lidanden kan uppstå på grund av
innemiljörelaterade hälsoproblem. Innemiljö omfattar teknisk komfort,
luftkvalitet, materialfrågor (emissioner), ventilation, buller, fukt, ljus
m m. Undermålig ventilation, nya oprövade bygg- och
inredningsmaterial, fukt- och mögelskador har bidragit till att nära en halv
miljon människor upplever besvär orsakade av inneklimatet. Därför
behövs miljömärknings- och värderings-
system, byggvarudeklarationer samt olika typer av miljöcertifiering.
Allergiframkallande ämnen bör klassificeras på liknande sätt som
cancerframkallande ämnen.
Allergiåret 1995 blev startpunkten för en långsiktig satsning i kampen mot
allergi och annan överkänslighet. Bostadsutskottet beslutade i november 1994
att låta göra en uppföljning av riksdagsbeslut och statliga insatser avseende
problem med byggnaders inomhusmiljö. "Det sunda huset", ett insatsområde
startat 1997 av Byggforskningsrådet tillsammans med andra
forskningsfinansiärer, är en mycket viktig del av det fortsatta arbetet inom
området. Detta bör utvecklas till ett nationellt handlingsprogram för
innemiljö. Vidare måste det tydliggöras vem som kan avkrävas ansvar för
olika produkter inom byggprocessen, så att rätt part kan svara för sin del.
Bostadsutskottet gjorde i sin uppföljning av vissa frågor om byggnaders
inomhusmiljö en antydan om att uppemot 80 procent av felen i byggnader
skulle kunna undvikas genom rätt tillämpning av kunskaper. De resterande 20
procenten är fel, där orsaken inte är känd, t ex oväntade effekter av nya
byggmetoder, nya material m m. Experimentbyggande för att utveckla säkert
byggande är mycket värdefullt. Uppföljningen av projektet i Umeå visar efter
10 år att inga vattenskador uppstått.
Arbetsmiljölagen omfattar alla skolelever. Innemiljön i skolor är på många
håll mycket sämre än i kontorsmiljöer och industrilokaler. Sveriges
Provnings- och forskningsinstitut, påvisade i en redovisning av en
undersökning på 220 olika skolbyggnader att ventilationen var dålig och att
det fanns fuktskador i ett flertal skolor. Det är mycket angeläget att våra barn
har möjlighet att vistas i sunda och hälsosamma förskolor och skolor.
Regeringen har påbörjat ett arbete för att få stöd hos Europeiska
kommissionen för förändringar av den förordning som gäller, så att medel
från statliga bidrag till lokala investeringsprogram också kan användas för
förbättrad inomhusmiljö. Kristdemokraterna anser, att del av stödet till de
lokala investeringsprogrammen skall användas som stimulansmedel för
åtgärder i förskolor och skolor. 50 miljoner kronor anslås för detta ändamål år
2001 samt trappas upp till 75 respektive 100 miljoner kronor år 2002 och
2003.
16.3 Lokala investeringsprogram för ekologisk
hållbarhet
Stödet till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet om 6,5
miljarder under perioden 1998-2002, har inte slagit väl ut. Bl a har
Riksrevisionsverket konstaterat att det finns åtskilliga brister. Kritik har
framställts för det sätt bidragen administrerats. Programmen har för lite
tagit fasta på nytänkande och innovationer. Stödet bör avskaffas.
Kristdemokraterna nöjer sig därför med en minskning av stödet med 800
miljoner kronor år 2001 för att inte störa redan utlovade, pågående
projekt. Centrum för kunskap om ekologisk hållbarhet skall vara kvar.
17 Tvärvetenskaplig byggforskning
Regeringens insatser på byggforskningens område har präglats av
ryckighet och otydlighet. Direktiven om vad industrin själv, respektive
samhället skall bekosta är inte tydliga. Staten måste stärka byggforskning,
kvinnoforskning om bostäders utformning, handikappforskning m m.
"Det sunda huset" är ett mycket viktigt forskningsområde för att påverka
boende- och skolmiljöer från ett folkhälsoperspektiv. Staten måste också
stimulera en tvärvetenskaplig forskning för att uppnå effektivitet och
samhällsrelevans.
Mycket av dagens byggforskning rör livslängds- och kretsloppsfrågor för
byggnader, anläggningar, miljöfrågor kring den byggda miljön och system för
resurssnålt byggande. Ett nytt område som blivit intressant inom
byggforskningen är IT i boendet. Andra områden återstår dock som
bostadssegregationen och bostäder för hemlösa, där forskningen måste
intensifieras.
Sverige måste aktivt arbeta för att rekrytera yngre framgångsrika forskare.
Områdesinriktade forskningsråd har också ett stort berättigande inte minst
vad gäller såväl relevans- som kvalitetsbedömning. Byggprocessen blir mer
komplex och involverar alltfler intressenter. Samtidigt skärps kraven på
effektivitet och rationalitet. Kraven på miljösyn ökar. För att säkerställa en
utveckling av byggprocessen mot ökad kundnytta och långsiktig hållbarhet
krävs betydande forskningsinsatser. Kunskapsbristerna vad gäller inomhus-
klimat är påfallande. Inom energihushållningen finns en besparingspotential
som är beroende av forskning. Framgångsrik introduktion av ny teknik
förutsätter en samordnad satsning på forskning.
Samhälls- och byggforskningen finns väl förankrad i universitet och
högskolor samt i olika institut och stiftelser. Forskning och utveckling (FoU)
skall leda till att samhället påverkas i positiv riktning. Kristdemokraterna har
i
forskningsmotionen till riksdagen krävt att ett områdesinriktat forskningsråd
för samhällsplanering, bostad och kommunikationer skall inrättas. Den
problemorienterande forskning som rör plan-, bygg- och bostadssektorn bör
inte delas upp. Bebyggelsen är, inte minst i storstäderna, starkt beroende av
kommunikationer. Det finns ett starkt behov av forskning för arkitektur,
lantmäteri samt väg- och vattenbyggnad. Givetvis måste rutiner upparbetas
för att utveckling av denna forskning skall kunna ske tillsammans med
miljöforskning.
Det är viktigt att "Design för alla", som innebär att alla produkter skall
vara handikappvänliga, får genomslag också i forskningen om miljöer och
bebyggelse. Det underlättar för personer med funktionshinder och ökar
därmed livskvalitén. Denna forskning behöver förstärkas.
Byggsektorn är påtagligt manligt dominerad. Det behövs särskilt stöd för
uppbyggnad av genusforskningen. Kvinnors intresse för forskningsområden
tas tillvara. FoU-myndigheten bör få i uppgift att ta fram ett särskilt program-
område som rör genus och teknik.
18 Bosparande
Välfärdsstaten är byggd på de enskilda hushållens trygghet. Ett hushålls
välfärd är bl a ett gott boende. Det ligger i hela landets intresse att
medborgarna bor bra. Att äga en bostad är ett sätt att kunna sänka sin
boendekostnad. Kristdemokraterna har tidigare framfört i motioner att ett
aktivt bosparande skulle kunna möjliggöra för hushållen att bygga upp ett
sparkapital. Frågan om bosparande bör utredas.