1 Sammanfattning
Utgiftsområde 18 - Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande är indelat i politikområdena Bostadspolitik och Regional samhällsorganisation. Utgiftsområdet består främst av plan- , bygg- och bostadsväsendet, länsstyrelserna samt lantmäteriverksamheten. Vissa anslag inom politikområdena Ekonomisk familjepolitik och Miljöpolitik ingår också. För 2001 uppgår det totala anslaget enligt statsbudgeten till 11,63 miljarder kronor.
Det största anslaget inom utgiftsområdet är bostadsbidraget. Kristdemokraterna anser att de individuella inkomstgränserna som bidragsgrund för bostadsbidragen skall slopas för att ta hänsyn till hela familjens situation. Vidare anser vi att den bidragsgrundande bostadsytan skall öka. Detta, tillsammans med höjning av den barnrelaterade delen av bostadsbidraget med 100 kronor per barn, gör att vi Kristdemokrater tillför 500 miljoner kronor till denna anslagspost. Förbättringarna i bostadsbidragen finansieras genom en minskning av barnbidraget med 25 kronor per månad i utgiftsområde 12. Därmed gynnas de familjer som har en sämre ekonomisk situation.
Det andra större anslaget inom utgiftsområdet är räntebidraget. Avgörande för utfallet av anslaget är räntenivån och det allmänna ekonomiska utfallet. Utgifterna för räntebidrag fortsätter att minska under de närmaste åren om den nuvarande räntenivån består. Kristdemokraterna anser att det är möjligt att göra besparingar utöver regeringens besparingar på räntebidraget till det äldre fastighetsbeståndet, samt avvisar räntebidrag på nya fastigheter. Vi anslår därför 193 miljoner kronor lägre än regeringen år 2001 samt 417 miljoner kronor respektive 645 miljoner kronor lägre för åren 2002 och 2003. Vidare anser vi att den statliga fastighetsskatten är ologisk och orättvis. Den bör på sikt göras om till en kommunal avgift i takt med att fastighetsskatten fasas ut. För att avskaffa de orimliga effekter som exempelvis drabbat villaägare i storstäder och boende i skärgårdsområden, anser Kristdemokraterna att fastighetsskatten endast skall tas ut på en tredjedel av markvärdet över 150 000 kronor. Kristdemokraterna finansierar en varaktig frysning av taxeringsvärdena för att undvika en chockhöjning av fastighetsskatten och följande förmögenhetsskatt.
De lokala investeringsprogrammen bör avvecklas, då de har utsatts för stark kritik från Riksdagens revisorer m.fl. och inte kan anses uppfylla principen om subsidiaritet, d.v.s. att besluten skall fattas på lägsta möjliga, effektiva nivå, eftersom besluten om bidragen ligger på Miljödepartementet. Besparingen uppgår till 800 miljoner kronor år 2001, 900 miljoner kronor år 2002 samt resterande anslag 828 miljoner kronor år 2003. En ny anslagspost för "Förbättrad inomhusmiljö, allergisanering av förskolor och skolor" föreslås med 50 miljoner år 2001, 75 miljoner år 2002 och 100 miljoner år 2003.
Kristdemokraterna avvisar regeringens investeringsbidrag för merkostnader som främjar ekologisk hållbarhet vid ny- och ombyggnad av hyres- och bostadsrättshus i sammanhållna bostadsområden. Vi anser att detta skall skötas lokalt.
För att ta till vara och bredda intresset för god arkitektur och estetiska värden i samhällsbyggande avsätter Kristdemokraterna 25 miljoner kronor under år 2001.
Regeringen föreslår ett anslag om 274 miljoner kronor för anordnande av bostäder för studenter under år 2001. Kristdemokraterna är positiva till att medel anslås för att sätta fart på byggande av studentbostäder. Då en önskan om större lägenheter framförts av många studenter inom vissa områden, vill vi att möjlighet och incitament ges för större flexibilitet att kunna öka bo- stadsytan.
De höga kostnaderna för nybyggnation har lett till stor bostadsbrist i flera tillväxtområden. Ökad planberedskap och större konkurrens behövs för att få fart på bostadsbyggandet. Kristdemokraterna önskar också en konsekvensutredning om möjligheterna att sänka byggmomsen.
Ramen för utgiftsområdet jämfört med regeringens budgetproposition minskar med vårt förslag med 560 miljoner kronor för år 2001, 999 miljoner kronor för år 2002 samt 1 140 miljoner kronor för år 2003.
2 Innehållsförteckning 3
4 Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kommunerna rekommenderas kartlägga "tysta zoner" i samband med översiktsplaner.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att noggrant följa upp att Agenda 21 och Habitat-agendan når genomslag i kommunernas översiktsplaner.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en översyn av plan- och bygglagen krävs med syftet att öka delaktigheten för medborgarna vid kommunens översiktsplanering.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att uppväxtmiljön betonas som en viktig del i all samhälls- och bostadsplanering.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att fastighetsskatten avvecklas och att kommunerna ges möjlighet att ta ut avgifter för service och tjänster relaterade till fastigheten.1
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om allmännyttans hyresledande ställning.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att hyresgästernas möjligheter till självförvaltning bör öka.
8. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en konsekvensutredning om sänkt byggmoms.
9. Riksdagen begär att regeringen ger Boverket uppdraget att för kommunerna utarbeta tydliga förslag för bebyggelseinriktade hinder mot brott.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att åtgärder vidtas för att skapa boende åt hemlösa.2
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ombildning till bostadsrätt kan ske om minst hälften av de boende anger att de önskar det.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att de ekonomiska förutsättningarna måste vara sådana att barnfamiljer har möjlighet att välja ett småhusboende.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stopplagstiftningen mot försäljning av hela eller delar av kommunala bostadsbolag avskaffas.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att besittningsskyddet för hyresgästen inte försvagas.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regelsystemet för äldreboende förenklas, så att möjlighet till mellanboendeformer ges.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att hyresgäst och hyresvärd kan avtala om en förstagångshyra som regleras genom mångårigt avtal.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att mildra boendesegregeringen.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förändra bostadsbidraget.
19. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till en omarbetning av strandskyddsreglerna för att möjliggöra strandnära bebyggelse.3
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förstärka den tvärvetenskapliga bygg- och bostadsforskningen.
21. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till omarbetning av plan- och bygglagen för att förtydliga rollen hos kvalitetsansvariga.
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att del av stödet till de lokala investeringsprogrammen skall användas som stimulansmedel för åtgärder i bostäder, förskolor och skolor, varför 50 miljoner anslås för detta ändamål.
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att resterande stöd till de lokala investeringsprogrammen skall avskaffas. 24. 1 Yrkande 5 hänvisat till SkU.
2 Yrkande 10 hänvisat till SoU.
3 Yrkande 19 hänvisat till MJU.
5 Målsättning och visioner
Människans närmiljö som den kommer till uttryck i vårt boende och samhället runt omkring oss är av stor vikt för vårt fysiska och psykiska välbefinnande. En trygg och estetiskt tilltalande närmiljö är viktig för att vi skall må väl och utvecklas i en positiv riktning. Ett kristdemokratiskt samhällsbyggande innebär att planera för trygga och vackra miljöer, där medborgarna själva tar en aktiv del i beslutsprocessen och känner sig delaktiga i skapandet av sina närmiljöer. Ansvaret för bostäder och en god fysisk miljö ligger speciellt på kommunerna. Det hör till det kommunala självbestämmandet att få avgöra hur man vill säkerställa tillgången på bostäder. Tvingande lagstiftning hindrar det kommunala självstyret.
Att bygga ett samhälle där alla trivs, känner delaktighet och trygghet, kräver en vision av det goda samhället. Denna vision innebär för Kristdemokraterna, att allt samhällsbyggande skall ske utifrån människans behov av de små gemenskaperna. Planerare på alla nivåer bör alltid utgå från perspektivet om vad som är bra för små gemenskaper. Ett sådant synsätt innebär att man vid bostadsområdesplanering skapar utrymmen för människor att mötas samt skapar ett småskaligt och greppbart boende också för de minsta av våra medborgare - barnen. Det är viktigt att uppväxtmiljön betonas som en viktig faktor för bostadspolitiken.
Att ha en bra bostad, ett hem - en fast punkt i tillvaron är många gånger avgörande för välbefinnandet. I vårt land har vi, totalt sett, en hög boende- standard. Det finns dock fortfarande stora behov av förbättringar inom många områden. Den totala boendemiljön, boendekostnadernas andel av disponibel inkomst, möjligheterna att få äga sin lägenhet, den orättvisa fastighetsskatten, bristen på studentbostäder, segregationen i boendet, de bostadslösas situation är ett antal områden där en positiv utveckling måste ske. Exempelvis är behovet av nya bostäder stort, inte minst i storstads- och tillväxtområden. Dessa måste byggas på ett sätt som gör det ekonomiskt möjligt för den enskilde att bo i dem och boendemiljön måste utformas med sociala och ekologiska hänsynstaganden.
Valfrihet i boendet är en viktig välfärdsfråga. Människors skiftande önskemål och behov av bostäder i olika skeden under livet måste tillgodoses till rimliga kostnader. Äldre personer och personer med funktionshinder vistas huvuddelen av sin tid i bostaden. Tillgängligheten för personer med funktionshinder är viktig såväl för själva boendemiljön som den yttre miljön. Målsättningen är att bidra till jämlika och värdiga levnadsförhållanden för alla människor.
Den kristdemokratiska bostadspolitiken har som utgångspunkt att människor skall känna trygghet i sitt boende. Trygghet och valfrihet i boendet är en del av Kristdemokraternas familjepolitik. Om möjlighet finns väljer huvuddelen av barnfamiljerna att bo i eget boende. Kristdemokraternas boendepolitik grundar sig på medvetenheten om att familjer som har frihet att välja den boendeform som passar dem bäst, också skapar en boendemiljö som främjar en harmonisk uppväxt för barn och ungdomar. Som Hem- och familjeutredningen fastslog redan 1947, är de små och nära gemenskaperna i familjekretsen avgörande för hela människans utveckling. I familjekretsen, i en trygg och kärleksfull atmosfär, finns de bästa förutsättningarna för formandet av solidariska och demokratiska människor. En god uppväxtmiljö för barn och ungdomar skall främjas genom samhälls- och bostadsplanering. Konsekvensbeskrivningar av barnens situation skall alltid göras i samband med utveckling av bostadsområden.
6 Det fysiska samhällsbyggandet
6.1 Planera för tysta zoner
Människor behöver stillhet och tystnad. I anslutning till städer är tystnad på väg att bli en bristvara i vårt land - och är det redan nu på kontinenten. Längs våra kuster, där lågfrekvent buller från vindkraftverk kan lägga en "bullermatta" över stora områden, och i fjällvärlden, med bl a oreglerad skotertrafik, börjar också behovet av att bevara tystnaden bli viktigt.
Det finns lagstöd för att bevara tysta områden. I miljöbalken 3 kap 2 § står: "Stora mark- och vattenområden som inte alls eller endast obetydligt är påverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön skall så långt som möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt påverka områdenas karaktär." Vidare står det i miljöbalken 3 kap 6 §: "Behovet av grönområden i tätorter och i närheten av tätorter skall särskilt beaktas."
Människor behöver stillhet och naturupplevelser, inte minst när tillvaron blir alltmer stressad och fragmenterad. "Tysta zoner" är en värdefull resurs också från fritids-, kultur- och turismsynpunkt. Att höra bäckens porlande, vågornas kluckande mot stranden och fågelkvitter utan ackompanjemang av ett obestämt brus är en väsentlig del av hur vi upplever naturen och livskvalitet.
Stora vägar brukar man dra utanför staden för att få smidighet vid trafikföringen, men också för att inte ännu mer störa den ofta redan hårt belastade stadstrafiken. Därför har man i stället lagt vägarna i naturområden direkt utanför staden, vilket får till följd att stadsborna får åka ännu längre bort för att uppleva tystnaden i naturen.
En "tyst zon" behöver inte vara ett naturområde. Det kan även vara stadsdelar som är relativt ostörda, där man t ex håller efter obalanserade fläktar och värmepumpar. Ett projekt inom Vägverket, region sydöst har arbetat med att kartlägga s k "tysta zoner" inför projektering av vägar. Det bör bli lika självklart att inventera ostörda områden som natur- och kulturintressena.
6.2 Planera med Agenda 21 och Habitat-Agendan
Agenda 21 är ett handlingsprogram för hållbar utveckling antagen vid FN:s konferens om miljö och utveckling 1992. Agenda 21 kan sammanfattas som en uppmaning att arbeta för en hållbar samhällsutveckling. Arbetet står på tre ben:
De sociala och ekonomiska förutsättningarna för världens folk måste förändras om en hållbar utveckling skall vara möjlig. Internationellt samarbete behövs för att påskynda utvecklingen i utvecklingsländerna. Fattigdom och ohälsa skall bekämpas. Konsumtionsmönster, framför allt i väst måste anpassas till vad naturen tål långsiktigt.
Hur vi människor utnyttjar och förvaltar naturen och dess resurser är det största avsnittet i Agenda 21. Här berörs hanteringen av känsliga ekosystem, hushållning av markresurser, bevarande av biologisk mångfald, skydd av kvalitet och tillgång på färskvatten, hantering av giftiga kemikalier och miljöfarligt avfall m m.
Olika samhällsgruppers roll behöver stärkas. Kvinnors missgynnade ställning i världen är oacceptabel. Urbefolkningar har en genom generationer utvecklad kunskap om sina områden som inte tas till vara. På liknande sätt belyser Agenda 21 den roll som barn/ungdomars, organisationers, fackföreningars, forskares, jordbrukares och lokala myndigheters spelar för en hållbar utveckling.
Habitat är ett handlingsprogram som antogs vid FN:s världskonferens 1996. Habitat-konferensen inriktades på två övergripande mål:
- En rimlig bostad för alla.
- En hållbar utveckling av människors boplatser i en värld av växande städer.
En drivkraft för Habitat-konferensen är sambandet mellan utvecklingen i städer och tätorter och de globala miljöproblemen. Det finns i Agenda 21 och Habitat-agendan en gemensam syn på den lokala nivåns betydelse i genomförandet. Att kommunerna har en nyckelroll i genomförandet betonas starkt, liksom vikten av medborgarnas delaktighet och "underifrånperspektiven". Kvinnors och ungdomars medverkan lyfts särskilt fram. Det är viktigt att följa upp att Agenda 21 och Habitat- agendan når genomslag i kommunernas översiktsplaner.
6.3 Planera med plan- och bygglagen
Kommunerna har den suveräna rätten att bestämma över hur marken och vattnet skall användas i den egna kommunen. De avgör också om och när samt för vilket eller vilka ändamål som planering skall ske. Denna möjlighet finns reglerad i plan- och bygglagen (PBL) och kallas för kommunernas planmonopol. Planmonopolet innebär möjligheter att styra samhällsutvecklingen samtidigt som det ger en skyldighet att i planer göra avvägningar mellan enskilda och allmänna intressen. I förarbeten till plan- och bygglagen betonas vikten av en totalsyn på utvecklingen inom en kommun.
Kommunerna bär huvudansvaret för att de allmänna intressena beaktas. Detta ställer höga krav på beslutsunderlag, öppenhet samt att så många intressenter som möjligt får chansen att delta i planprocessen. Till allmänna intressen hör miljöhänsyn, estetik, kulturarv, kulturhistoria, trygghet, trivsel, närhet m m. Dessa intressen skall vägas mot enskilda intressen och fri konkurrens. Det behövs en översyn av lagen för att förenkla planprocessen och öka delaktigheten för medborgarna.
6.4 Planera för stormarknader/extern handel
Reglering av handeln sker med plan- och bygglagen (PBL) genom beslut om lokalisering, dvs genom beslut om var och i vilken form handel får bedrivas inom kommunen. Det är inte en uppgift för PBL att ta ställning till vem som får bedriva handel eller den enskildes affärsidé osv. Ju bättre kännedom kommunen har om handelns villkor, desto bättre kan effekterna av olika lokaliseringsbeslut bedömas. Vid avvägning mellan olika sakintressen vid planering enligt PBL skall utgångspunkten vara att skapa ett hållbart samhälle. Här inbegrips förutom ekologiska även ekonomiska, sociala och kulturella aspekter av samhällsutvecklingen.
Plan- och bygglagen gör en uppdelning när det gäller detaljplaneringen av handelsändamålet. Handel omfattas av partihandel och detaljhandel. Detaljhandel omfattas av skrymmande handel och livsmedelshandel. I PBL regleras handeln i 5 kap. 7 §: "Planen får inte göras mer detaljerad än som är nödvändigt med hänsyn till syftet med den. Bestämmelser som närmare reglerar möjligheterna att bedriva handel får meddelas endast om det finns skäl av betydande vikt." Lagen möjliggör för kommunerna att själva bestämma detaljeringsgraden vid planeringen av handel. Det kommunala planeringsansvaret innebär att hänsyn tas till helheten. Vid stormarknadsetablering eller annan extern handelsetablering bör konsekvensanalyser göras.
Kommunerna bör göra en handelspolicy som löper parallellt med översiktsplanen. Denna skall sätta människan i centrum och särskilt belysa
- hur etableringen påverkar det sociala livet
- hur familjens behov tillgodoses
- hur äldre och funktionshindrade påverkas
- hur etableringen påverkar "tidrika" respektive "tidfattiga" människor.
7 Trygga bostäder till rimliga kostnader
Regeringsformens första kapitel om statsskickets grunder säger i andra paragrafen: "Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet och för en god levnadsmiljö." Ansvaret för bostäder i en god fysisk miljö ligger hos kommunerna. I den kommunala självstyrelsens anda får kommunen avgöra hur tillgången på bostäder skall säkerställas. Ett bostadsförsörjningsprogram är ett bra styrinstrument för den kommunala planeringen. Det finns dock ingen orsak till lagmässigt tvång.
Samhällsbyggnaden och bostadsutformningen är viktiga områden, inte minst för den kommunala politiken. Bostadssektorn måste bli mjukare, mera flexibel och öppen för människors behov. Boendet skall underlätta gemenskap och ett aktivt vardagsliv. De politiska strömmar som under senare tid påverkat utformningen av boende- och familjepolitiken, har i stor utsträckning byggt antingen på ett socialistiskt, kollektivistiskt synsätt eller på ett liberalt, individualistiskt synsätt. Båda dessa strömningar tonar ned familjens och den lilla gemenskapens betydelse. Bostadspolitiken måste föras så att hyrorna blir rimliga och ger valfrihet mellan olika boendeformer under olika perioder i livet.
Kristdemokraterna anser inte att subventioner är någon bra metod för bostadsmarknaden. Det andra större anslaget inom utgiftsområdet inom anslagsområde 18 är räntebidraget. Avgörande för utfallet av anslaget är räntenivån och det allmänna ekonomiska utfallet. Utgifterna för räntebidrag fortsätter att minska under de närmaste åren om den nuvarande räntenivån består. Kristdemokraterna anser att vissa besparingar utöver regeringens besparingar på räntebidraget till det äldre fastighetsbeståndet kan göras, samt avvisar räntebidrag på nya fastigheter. Förslag om besparingar är 193 miljoner kronor år 2001.
7.1 Planera för en skatteväxling av fastighetsskatten till en kommunal avgift
Boendet har under många år varit en tärande sektor för staten med ett antal olika bidrag för att stimulera bostadsbyggandet och boendet. Sedan 1974, när fastighetsskatten och räntebidragen infördes, har vårt boende blivit en inkomstkälla och en närande sektor för statskassan. I takt med att statens kostnader för räntebidrag minskar bör fastighetsskatten trappas ner.
Innevarande år kommer allmän fastighetstaxering att genomföras för hyreshus och hus ägda av bostadsrättsföreningar. Denna taxering kommer i flera fall att resultera i höjda taxeringsvärden. Skatten kopplas till ett uppskattat marknadsvärde och husägare tvingas betala skatt på en kapitalinkomst som inte finns. Då beskattningen inte tar hänsyn till vare sig ekonomisk bärkraft eller faktisk inkomst kommer låginkomsttagare att tvingas sälja och flytta från sina hus i kustnära, expansiva och storstadsområden. Bostadssegregationen i de attraktivare delarna av landet kommer att öka. Fastighetsskatten är ologisk och orättvis och hela skattens konstruktion är feltänkt. Taxeringsvärden får inte ytterligare höjas, utan måste frysas vid nuvarande nivå också för framtiden.
Vi föreslår att fastighetsskatten växlas över till en kommunal avgift för att på detta sätt fasas ut. De kommunala avgifterna kommer att inkludera kommunal teknisk service som sophämtning, va-avgifter, gatuunderhåll, planteringar, parkeringsplatser, snöröjning, räddningstjänst m m. Med detta system kommer även företag och fritidsfastigheter att bidra med sin del till att förbättra den kommunala infrastrukturen. Om staten inser det ologiska i att beskatta fastigheter, ökar kommunernas utrymme för att sänka taxorna. Trots låg inflation och låga räntor har inte kommunernas taxor och avgifter sänkts. Sveriges Fastighetsägare, HSB, Hyresgästernas Riksförbund, Riksbyggen och SABO kräver efter en utförd undersökning, att regeringen inrättar en instans, där boende och fastighetsägare kan få skäligheten prövad i kommunernas prissättning. Skillnader om 600 kronor per månad för taxor och avgifter på el, sophämtning, uppvärmning samt vatten och avlopp har påvisats. En skatteväxling av fastighetsskatten till en kommunal avgift skulle innebära att kommunerna får en breddad skatte- och intäktsbas, vilket ger en större självständighet i förhållande till staten. Medborgarna ser en omedelbar koppling mellan kommunal avgift och service.
I områden med många fritidshus, som skärgårdsområden och fjälltrakter, fastighetsbeskattas fritidsfastigheterna med denna statliga skatt. Det är viktigt att fritidsboende ges incitament att stödja den kommunala ekonomin. Utflyttningen från landsbygden och glesbygdskommunerna innebär stora ekonomiska problem. Bland dem som idag har högst fastighetsskatt finns förortskommuner och glesbygdskommuner.
Sverige har i dag bland de högsta kostnaderna i världen för boendet. Sy- stemet med en statlig fastighetsskatt eller schablonintäkt finns inte i många länder. I den angloamerikanska delen av världen är lokala fastighetsskatter vanliga och ersätter kommunalskatten. Fastighetsbeskattning på hyresboende är tveksam, genom att den övervältras på hyresgästerna som inte har något eget kapital insatt. Fastighetsskatten kan alltså ifrågasättas ur rent skatterättsligt perspektiv. Det finns inte någon inkomstkälla och ingen anledning till beskattning. Medan förmögenhetsskatten utgår från förmögenhetsnettot, dvs skillnaden mellan taxeringsvärde och skulder som finns i fastigheten, utgår den löpande beskattningen i form av fastighetsskatt från bruttoförmögenheten, dvs taxeringsvärdet utan hänsyn till skulder. Även Boverket anser att det finns all anledning att fundera över om det är rimligt att beskatta bostäder både som konsumtion och kapitalplacering.
Kristdemokraterna förordar under en övergångsperiod en generell skattesänkning av fastighetsskatten till 1,2 procent och finansierar en varaktig frysning av taxeringsvärdena. Dessutom bör den vidare, enligt vår mening, endast beräknas på en tredjedel av markvärdet överstigande 150 000 kronor. På detta sätt minskar lägesfaktorns orimliga effekter. Underlaget för statlig fastighetsskatt är såväl värdet på byggnaden som på mark.
7.2 Planera för ett förändrat bruksvärdessystem
Hyreslagen 1968:91 48 § talade om likvärdiga lägenheter. 1975 ersattes 48 § med 55 § och likvärdiga blev allmännyttiga. När bruksvärdessystemet tillkom var dess syfte att skapa en ny form för hyresreglering byggd på avtalsfrihet, men med vissa begränsningar. Bruksvärdessystemet skulle se till att likvärdiga lägenheter hade lika hyror. Allmännyttan kom att spela en roll som prispressare. Den väsentliga begränsningen var besittningsskyddet, som innebar hyresgästens rätt till förlängning av kontraktet.
Systemet var marknadsbaserat och hyresrelationerna skulle återspegla marknaden. Bruksvärdessystemet har emellertid tillämpats på ett sådant sätt att den relativa hyresstrukturen i vissa fall markant avviker från ett tänkt resultat av en ren marknadsprissättning. I jämförelse med en tänkt marknadsmässig hyressättning är attraktiva lägenheter i centrala lägen underprissatta, medan hyresgäster i mindre attraktiva områden betalar för hög hyra. Den snedvridna hyressättningen får många negativa konsekvenser. I Stockholms centrala delar ökar kvadratmeterpriset dramatiskt och den svarta hyresmarknaden växer. I andra delar av landet finns så många tomma lägenheter att kommunernas ekonomi hotas.
En mer flexibel hyressättning bör införas så att utbud och efterfrågan på marknaden bättre återspeglas. Det är främst fråga om att lägesfaktorn ges större tyngd. Bakom detta ställningstagande ligger givetvis att hyressättningen skall upplevas som rättvis av hyresgästerna. Det gäller framför allt att garantera framtidens utbud av hyreslägenheter, så att det skapas ekonomiska förutsättningar att bygga hyresrätter och att det som byggs motsvarar det hyresgästerna vill ha.
För att trygga ett starkt besittningsskydd skall domstol kunna pröva rimligheten på hyresnivå och hyreshöjningar. Långa kontraktstider skall göra boendekostnaderna förutsebara. Hyressättningen måste i högre grad spegla olika förhållanden mellan olika områden avseende underhåll, service och attraktionsläge.
7.3 Planera för sänkta boendekostnader genom ökat hyresgästinflytande
Ett ökat hyresgästinflytande kan förändra hyresgäströrelsens arbete så att rådgivning blir mer dominerade än hyresförhandlingar. Möjligheter till långtgående system med självförsörjning måste utvecklas. Skattekraven måste förändras så att självförvaltning lönar sig för den enskilde. Hyresgästernas Riksförbund har gjort bedömningen att hyrorna genom självförvaltning skulle kunna sänkas med upp till tio procent.
Hyresgästernas möjligheter att påverka vid ombyggnad måste förstärkas. Förutsättningen är givetvis en balans, så att hyresgästerna inte blockerar önskvärda förändringar som stambyte och energibesparande åtgärder. Frågan om hyressättning för en lägenhet där åtgärder gjorts som inte kan ses som viktiga måste belysas. Hyresvärdens möjligheter att säga upp hyresavtal inför större ombyggnader måste klargöras. Reglerna skall vara sådana, att en lämplig avvägning föreligger mellan det allmänna hyresgästintresset och den enskilde hyresgästens anspråk på inflytande. Samrådsformerna mellan hyresvärd och hyresgäst måste förbättras.
Hyresgästernas möjligheter till självförvaltning bör stimuleras. Självförvaltningen väcker intresse för bostaden och det hus och område den är belägen i. Detta kan få särskilt stor betydelse i s k utsatta områden. Den ger också möjligheter till ökade grannkontakter, gemenskap och ökad trivsel. Förutsättningar för självförvaltning i de större bostadsområdena bör särskilt uppmärksammas. Flera goda exempel finns på att ett långt gående inflytande och egenansvar har varit till gagn för boendet och närmiljön. Genom nyligen genomförda förändringar av hyresförhandlingslagen och skattelagstiftningen har ett steg tagits på vägen. Hyresförhandlingslagen måste ge mindre grupper i ett enstaka hus eller t o m hyresgästerna i någon enstaka trappuppgång möjlighet att tillsammans med hyresvärden utforma system för självförvaltning. Inte minst viktigt är det att ungdomar aktivt medverkar i skötseln och utformningen av sin miljö.
7.4 Planera för sänkta boendekostnader genom sänkt moms
7.4.1 Byggmoms
Byggkostnadsdelegationers betänkande (SOU 2000:44) har haft som uppdrag att bl a främja nytänkande inom byggbranschen och initiera forskning och utveckling kring ny byggteknik och nya byggprodukter. En viktig uppgift har också varit att verka för en långsiktigt ökad konkurrens på byggmarknaden och att verka för att ta bort tekniska och administrativa hinder som motverkar lägre byggkostnader. Byggkostnadsdelegationen föreslår en första målsättning om minskade byggkostnader med 10 procent, minskade byggtider med 10-20 procent samtidigt som kvalitetsfelen minskar med 20 procent.
Konkreta förslag handlar om att kommunerna skall uppmärksammas på markpriser och minska dem. Konkurrensbevakningen för byggsektorn skall skärpas. Riksrevisionsverket bör ges uppdrag att göra återkommande revisioner av särskilt viktiga offentliga upphandlingar. Upphandlingsrutiner skall förbättras osv.
Rekommendationer och förslag är givetvis positiva och bristen på konkurrens är ett stort hinder för byggnation. Ett mycket stort hinder för nybyggnation är dock de höga skatterna och avgifterna. Mer än 60 procent av kostnaden för nybyggnation är skatter och avgifter. Idag är situationen den att barnfamiljer med medelinkomst inte kan bygga småhus, fastighetsägare kan inte få lönsamhet att bygga hyresrätter osv. Tillväxtområden i landet för en intensiv diskussion om vilka åtgärder som är möjliga för att öka nybyggnationen.
Ett förslag som bör diskuteras är sänkning av momsen till 12 procent. Enligt Riksskatteverket uppgick statens intäkter åren 1998 och 1999 från mervärdesskatt på byggnationer till 14,2 respektive 15,2 miljarder kronor. Momsintäkterna från byggverksamhet har ökat med 7 procent mellan 1998 och 1999. Om denna ökningstakt fortsätter under åren 2000 till 2001 kommer skattebasen för byggmoms att uppgå till 70 miljarder kronor år 2001. Med en skattebas på 70 miljarder kronor blir intäkten för byggmoms 17,5 miljarder kronor med en skattesats på 25 procent. Om skatten sänks till 12 procent minskar inkomsten för staten till 8,4 miljarder kronor. En sänkning av byggmomsen skulle dock leda till större nybyggnation och därmed stimulera tillväxten. Kristdemokraterna föreslår därför att en konsekvensutredning om sänkt byggmoms görs.
7.4.2 Förvaltningsmoms
Förvaltningsmomsen för fastigheter bör på sikt sänkas. Hyresboende är tjänsteintensivt och därmed högt beskattat och avgiftsbelagt. Det bisarra inträffar att de som har det ekonomiskt sämst ställt bor i hyreshus som har den högsta servicefaktorn vilket hyresgästerna får betala via hyresavin.
Boverket konstaterar att samtidigt som de boende anser hyrorna vara för höga är hyrorna i nyproducerade lägenheter för låga för att ge incitament till nybyggnad. Privata företag ser inte tillräcklig lönsamhet. De kommunala bolagen är mer intresserade av god balans än att investera. De flerbostadshus som kräver underhåll får stå tillbaka eftersom hyrorna inte kan höjas hur mycket som helst. Det finns risk för att fastigheter förfaller.
7.5 Planera brottsförebyggande
I september 1998 presenterade Boverket rapporten "Brott, bebyggelse och planering". Rapporten hade tagits fram på uppdrag av regeringen. Tanken var att inspirera kommunerna att i sina översiktsplaner ta hänsyn till invånarnas säkerhet genom att planera och bygga bort brott. Boverket vill också att varje bygglov skall prövas med tanke på om det riskerar att underlätta kriminalitet. Få kommuner har arbetat på det här sättet och ännu färre har gjort konsekvensbeskrivningar om säkerheten vid ny- eller ombyggnationer. Det är viktigt att Boverkets tankar tillämpas praktiskt ute i kommunerna. Det vore därför lämpligt att ge Boverket i uppdrag att för kommunerna utarbeta tydliga riktlinjer för bebyggelseinriktade hinder mot brott.
Vår bostads Sifo om trygghet (augusti 2000) visar att var tredje ung kvinna (15-29 år) som känner sig otrygg, är rädd för våldtäkt i det egna bostadsområdet. Var femte som bor i lägenhet har någon gång känt sig rädd eller otrygg i sitt bostadsområde. I "Bruksvärde, förhandling och hyra - en utvärdering" (SOU 2000:33) redovisas en undersökning av vad som är viktigt för att ett bostadsområde skall vara bra att bo i. Där visar sig "Ett säkert och tryggt bostadsområde" komma på första plats.
En viktig uppgift är att behovet av skyddade lägenheter (kvinnojourer) tillgodoses.
7.6 Hemlösa
Utvecklingen på det boendesociala området är föremål för olika kartläggningar. Den statistik som redovisades med anledning av Socialstyrelsens uppföljning 1993 visade på cirka 10 000 personer. Dessa personer saknar egen eller förhyrd bostad och bor inte i något stadigvarande inneboende förhållande. De är hänvisade till tillfälliga boendealternativ eller är uteliggare. Sedan 1993 tycks antalet i den mest utsatta gruppen, dvs uteliggare och härbärgesboende, inte ha blivit lägre. 35 procent av de hemlösa rapporteras vara psykiskt sjuka mot drygt 17 procent i kartläggningen 1993. Kvinnornas andel ökar.
Vid förfrågningar hos kommuner anges lägre antal hemlösa än om polisen i samma kommun tillfrågas. Det finns med all säkerhet ett betydande mörkertal. Mycket tyder också på att frivilligorganisationer och socialtjänsten stöder olika målgrupper. Enligt vissa uppgifter är endast en tredjedel av dem som har kontakt med frivilligorganisationer rapporterade från socialtjänsten. Det är viktigt att kommunerna bygger upp en långsiktig kunskap om hur de lokala förhållandena ser ut när det gäller hemlöshet och formulerar strategier för att förebygga och undanröja hemlöshet. Kommunens ansvar omfattar hela boendekedjan och betyder alltså mer än s k härbärgen. Frivilligorganisationernas arbete måste stödjas. Kommunen kan garantera den enskildes boende genom särskilda kontrakt.
Kommunen har ett särskilt ansvar för utsatta grupper på bostadsmarknaden, t ex missbrukare, kriminellt belastade personer och personer som blivit vräkta på grund av störande beteende eller som har betalningsanmärkningar.
8 Olika upplåtelseformer
Den senaste totalundersökningen om olika upplåtelseformer gjordes i FoB 1990. Där framkom det att 40 procent av hushållen äger och bebor sina bostäder, 16 procent bor i bostadsrätt eller andelslägenhet och 44 procent bor i hyresbostäder, flerbostadshus eller småhus. Hushåll med barn bor oftast i egnahem. Ensamstående män med barn bor lika ofta i hyresbostad som i ägt småhus, medan hyresboende dominerar för ensamstående och för ensamstående kvinnor med barn. Totalt finns det drygt 4,1 miljoner bostäder i Sverige. Av dessa finns 2,2 miljoner i flerbostadshus, medan 1,9 miljoner är småhus. Privata fastighetsföretag hyr ut ungefär en tredjedel av den sammanlagda bostadsytan i hyreshus.
Samhället måste skapa förutsättningar för valfrihet mellan olika boendeformer som hyresrätt, bostadsrätt, äganderätt eller kooperativ hyresrätt. Dessa olika upplåtelseformer bör vara likvärdiga alternativ när det gäller lagstiftningen. Varje bostadsområde bör tillgodose olika upplåtelseformer så att befolkningsstrukturen blir allsidig.
8.1 Hyresrätter
Skiftet från höginflationsekonomi och höga räntor till låginflationsekonomi och låga räntor har förändrat hyresförhandlingarnas karaktär. Nu handlar det inte enbart om hur mycket hyran skall höjas, eftersom den också kan sänkas i flera företag. Sverige kan inte för all framtid finna sig i att ha Europas högsta hyror.
Lagen måste ändras så att förbudet mot dubbelupplåtelse upphävs. Detta har tidigare varit tillåtet tills lagen ändrades 1981. Förbudet mot dubbelupplåtelse innebär att en bostadsrätt inte får upplåtas som en hyresrätt. Detta kan försvåra ombildningen till bostadsrätt. Det måste vara möjligt att upplåta en lägenhet med bostadsrätt till kommunen eller ett kommunalt bostadsbolag oavsett ett pågående hyresförhållande. Detta skulle innebära att kommunen eller dess bolag kan ligga kvar med kapital när fastigheten ombildas. Om det inte finns ett tillräckligt antal hushåll med en ekonomi som tillåter dem att delta i ombildningen, skulle denna ändå i så fall kunna bli möjlig. De hushåll som förblir hyresgäster kan tillförsäkras rätten att senare förvärva bostadsrätten. Kommunen kan t ex använda sådana lägenheter för integrationsändamål eller för att tillgodose akuta bostadsbehov. Förbudet mot dubbelupplåtelse måste upphävas.
8.2 Bostadsrätter
En bostadsrättsförening får besluta om förvärv av ett hus för ombildning till bostadsrätt om en kvalificerad majoritet av de boende står bakom beslutet. Det krävs att hyresgästerna i minst två tredjedelar av de uthyrda lägenheterna går med på beslutet. Samma krav på majoritet gäller för en s k intresseanmälan för fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt. Kristdemokraterna anser att det räcker om minst hälften av hyresgästerna vill ombilda till bostadsrätt. Bostadsrätten är en utmärkt form av ägande och boinflytande.
Bostadsrättsföreningen beskattas för investerat kapital och avsättning. Givetvis övervältras denna på bostadsrättshavaren genom avgiftssättningen i föreningen. Basen för beräkning av inkomst- och fastighetsskatt i en bostadsrättsförening är taxeringsvärdet, som styrs av bruksvärdeshyror i hyresbeståndet.
HSB och Byggforskningsrådet finansierade för några år sedan ett forskningsprojekt, "Demokrati och ekonomi i bostadsrätt". Närmare 2000 personer intervjuades i undersökningen. Projektet kom att omfatta medlemmar på förenings- och styrelsenivå. Forskarna konstaterade att de högsta månadsavgifterna förekommer i de yngre föreningarna, medan andelen drifts- och under- hållskostnader är högst i de äldre. Deltagandet i föreningsstämmorna är överlag mycket lågt, speciellt i de stora föreningarna med upp till drygt tusentalet medlemmar. I större föreningar är det också ganska vanligt att i genomsnitt 15 procent av medlemmarna flyttar från föreningen varje år. Fram till mitten av 80-talet var alla HSB-medlemmar automatiskt medlemmar i hyresgästföreningen. En enskild medlem kunde begära stöd av hyresgästföreningen i en tvist med sin bostadsrättsförening. Idag saknas en instans som kan ge stöd åt enskilda bostadsrättsinnehavare. När en tvistefråga tas upp i hyresnämnden står medlemmen ensam.
Vi vill införa ett personligt låneansvar för bostadsrättshavaren. I stället för att bostadsrättsföreningen skall ansvara för lånen skall en enskild bostads- rättsinnehavare kunna ha det ansvaret. Genom en sådan ordning kommer också bostadsrättshavarna att kunna göra ränteavdrag i sina inkomstdeklarationer på samma sätt som villaägare. Större flexibilitet uppnås också genom att den enskilde bostadsrättshavaren själv kan bestämma storleken på det egna kapital han vill ha nedlagt i bostadsrätten. Bostadsrättens värde som pant kommer att förstärkas. Redan den 1 januari 1996 trädde nya regler i kraft som hade som syfte att stärka bostadsrättens värde som pant. Dessa reglers effektivitet måste utvärderas och reglerna förbättras. Frågor som särskilt behöver uppmärksammas är dels den legala panträtten, dels köparens förpliktelser vid överlåtelse samt kronofogdemyndigheternas handläggningstider. Kristdemokraterna har också sedan en lång tid verkat för ett centralt bostadsrättsregister.
8.3 Kooperativ hyresrätt
Intresset från hyresgästerna att skapa kooperativa hyresrätter måste uppmuntras. Detta kan ske i hyres- eller ägandeform. Hyresgäster som vill bo med kooperativ hyresrätt bör ges en primär förköpsrätt till en kommunägd fastighet. Det bör också räcka om minst hälften av hyresgästerna vill skapa en kooperativ förening.
8.4 Ägarlägenheter
Att äga sin lägenhet innebär för många människor en social trygghet som inte kan mätas i pengar. Detta är inte hittills möjligt med svensk lagstiftning. Utmärkande för ägarlägenheter anses vara att lägenhetsägaren, i likhet med en småhusägare, har en långtgående rätt att självständigt disponera över lägenheten t ex genom att överlåta, pantsätta eller hyra ut den. Lägenhetsinnehavaren äger sin lägenhet med lagfart och har möjlighet till inteckning av bostaden.
Våren 1996 påbörjades en studie om ägarlägenheter vid Institutet för fastighetsrättslig forskning vid Uppsala universitet. Flera av examensarbetena på avdelningen för fastighetsvetenskap vid Tekniska högskolan kom att avhandla ägarlägenheter ur ett internationellt perspektiv.
I Norge finns en variant av ägarlägenheter som innebär ett samägande av bostadsfastigheten och där de olika andelsägarna har en till andelen knuten exklusiv nyttjanderätt till bestämda lägenheter.
I Danmark innebär ägarlägenheter att man har en äganderätt till själva lägenheten och denna utgör en särskild fastighet, medan mark och gemensamma anläggningar innehas med samäganderätt.
Under januari 1999 diskuterades frågan om ägarlägenheter i bostadsutskottet. En majoritet röstade för att ge regeringen i uppdrag att utreda villkor för ägarlägenheter. Justitiedepartementet fick efter omröstning i riksdagen i mars 1999 uppdrag att skriva direktiv till en utredning. I april 2000 beslutade regeringen att tillsätta en utredning och den beräknas vara klar i juni 2001. Kristdemokraterna vill att en ägarlägenhet skall kunna lagfaras och intecknas på i princip samma sätt som ett småhus. På det sättet skapas större trygghet för finansieringen.
8.5 Småhusboende
I Sverige finns idag cirka 1,7 miljoner småhus. Egnahemsbeskattningen är utformad schablonmässigt, där basen är ett taxeringsvärde som skall representera egna hemmets markvärde. En småhusägare har kostnader för drift, underhåll samt kapital. Byggkostnaderna är idag så höga att en barnfamilj med ordinära inkomster i princip endast kan köpa hus från det reguljära beståndet. De ekonomiska förutsättningarna måste vara sådana att barnfamiljer har möjlighet att välja ett småhusboende.
8.6 Andrahandsuthyrning
En viktig fråga är andrahandsuthyrningen. Äldre och sjuka har normalt beaktansvärda skäl för andrahandsuthyrning. Hyresnämnder måste vara generösa med sådana tillstånd.
Hyreslagen ger hyresvärden ett kraftfullt instrument genom en bestämmelse att hyresrätten kan förverkas vid otillåten andrahandsuthyrning. Dessa regler måste mjukas upp.
8.7 Neutralitet mellan olika boendeformer
Vi har länge levt med neutralitet som mål för olika boendeformer. Man kan tala om neutralitet mellan boende- eller upplåtelseformer, mellan att äga eller hyra samt neutralitet mellan olika typer av investeringar.
I egnahemmet produceras boendetjänster av den boende själv, av ägaren. För en hyresgäst produceras boendetjänsterna av ett bostadsföretag som hyr ut bostaden och inkomsten beskattas genom bolagsskatten. För egnahemmet är det fastighetsskatten som skall fånga upp avkastningen från bostaden och som bestämmer den samlade boendekostnaden. Med neutralitet som utgångspunkt avses att boendekostnaden för de båda alternativen skall bli densamma. Förespråkarna för neutralitetstanken hävdar att den hyra som ger kostnadstäckning för hyresvärden efter alla skatter, bör vara i överensstämmelse med den boendekostnad som gäller i ett eget hem efter egnahemsägarens skatter.
Forskning och erfarenheter från andra länder tyder på att det råder en ganska jämn fördelning mellan önskemålen att äga och att hyra en bostad. De som hävdar neutralitet i boendeformer menar att en av sektorerna ägarsektor och hyressektor kan bli dominerande genom att vissa bostäder blir mer åtkomliga.
9 Flerfamiljshus
9.1 Allmännyttan och de kommunala bostadsföretagen
Kommunerna har det övergripande ansvaret för bostadsförsörjningen på den lokala nivån. Staten svarar för det omkringliggande regelverket och att det finns finansieringsmöjligheter för byggandet. Kommunerna får enligt kommunallagen inte bedriva verksamhet i vinstsyfte. Därför måste det finnas alternativ för att en livskraftig bostadsmarknad skall kunna skapas. Privata och allmännyttiga företag på bostadsmarknaden främjar konkurrensen såväl vad gäller pris som innehåll och service. I Sverige finns ingen tradition av att privata företag och stiftelser bedriver allmännyttig verksamhet.
Allmännyttan är viktig för den enskildes valfrihet till boende. Hyresrätt, kooperativ hyresrätt, ägarlägenhet, bostadsrätt m fl olika upplåtelseformer måste vara tillgängliga för enskilda och familjer tillsammans med villaboende i storstäderna och i orterna på landsbygden. Allmännyttan får dock aldrig bli "en stat i staten".
För de kommunala bolagen är ägardirektiv viktiga. Tendensen att allmännyttiga bostadsföretag drivs alltmer affärsmässigt, är ett politiskt ansvar att hantera. De skall finnas kvar som medborgarnas "allmännytta" och inte växa sig så stora, att mindre fastighetsägare blir undanträngda. Den demokratiska insynsfrågan i kommunala bolag bör följas upp.
Bakgrunden till att kommuner driver bostadsbolag har varit ambitionen att skapa en god tillgång till bra och billiga bostäder samt vara en prispressare på marknaden. Många kommunala bostadsbolag tar dessutom ett aktivt ansvar för tryggheten i området samt för hyresgästernas sociala välbefinnande.
Det kommer också i framtiden att finnas behov av ett allmännyttigt bostadsbestånd i våra kommuner. Det måste dock betonas att det alltid skall vara kommunen själv som avgör hur mycket eller hur litet av bostadsbeståndet, som skall vara i det allmännas ägo.
Vi vill starkt markera mot statliga sanktioner vid utförsäljning av hela eller delar av kommunala bolag. Varje förbud eller regel som hindrar kommunerna att sälja bostadsföretag bör ifrågasättas. Med en panikåtgärd har regeringen gått in och principiellt begått ett brott mot gällande statsbidragsregler genom att bestraffa de kommuner som säljer sina kommunala bolag. Regeringen har visat uppenbara brister i respekten för den kommunala självstyrelsen och den kommunala demokratin. Det kan aldrig vara en statlig uppgift att fatta beslut om handhavandet av de kommunalt ägda bolagen. Denna s k stopplagstiftning måste snarast upphävas.
När det gäller kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen är det viktigt att betona att kommunen inte själv behöver äga och förvalta ett bostadsföretag för att till exempel kunna tillgodose sociala behov.
Vi vill lika kraftigt betona kommunernas ansvar för att tillgodose möjligheten till bostad för alla. Vi vill inte ha ett utpekat socialt boende. Kommunernas ansvar måste sträcka sig längre än till bostadsförsörjning för äldre och personer med funktionshinder. Hemlösheten kan inte accepteras. Det kommer inte att vara möjligt att komma till rätta med bristen på bostäder, om inte allmännyttan börjar nyproducera lägenheter.
9.2 Privat ägande
I dag ägs cirka 710 000 bostäder i cirka 78 000 hyreshus av privata fastighetsägare. Det finns cirka 46 000 privata fastighetsföretag i landet och detta utgör ungefär en tredjedel av det totala hyresrättsbeståndet. Den privata fastighetsmarknaden är till stor del en småföretagarbransch. Detta underlättar kontakten och därmed möjligheten till ökad självförvaltning för hyresgästen.
Fastighetsägareförbundet deltar i olika utvecklingsprojekt med miljöledningssystem. Det handlar om förebyggande arbete, miljökonsekvenser i verksamheten samt utveckling av teknik. Privata fastighetsägare kan på detta sätt positivt medverka till en bättre miljö.
Ett starkt besittningsskydd för den enskilde hyresgästen är viktigt för att garantera individens trygghet. Antingen man äger eller hyr får uttrycket "mitt hem är min borg" inte urvattnas.
10 Kategoriboende
10.1 Utveckla nya former för äldreboende
En viktig grupp att ta hänsyn till vid bostadsplanering är våra äldre. Valfrihet skall gälla för äldres boende. Man skall kunna bo kvar i sin vanliga bostad eller kunna byta till seniorboende eller särskilda boendeformer. Steget från den egna bostaden direkt till särskilda boendeformer innebär ofta en alltför stor förändring för den enskilde. Därför bör alternativa idéer för äldres boende stimuleras. Till exempel är studiecirklar en bra form i vilka äldre kan vara med och utforma sitt boende. Boverket bör ges i uppdrag att förenkla regelsystemet, så att mellanboendeformer kan skapas.
Det är viktigt att komma in i planeringen på ett tidigt stadium så att utformningen tar hänsyn till de äldres behov av små grupper. Vid all form av bostadsplanering måste mark avsättas i syfte att äldre kan bo kvar i sin invanda miljö.
En mycket stor del av byggandet under de senaste åren har just avsett specialbostäder av olika slag. Sex av tio kommuner bedömer att det behövs en utbyggnad av särskilda boendeformer för äldre under de närmaste åren. Detsamma gäller för personer med funktionshinder och personer som omfattas av LSS.
10.2 Investeringsbidrag för studentbostäder
Bostadssituationen för studenter fortsätter att försämras. Bristen på bostäder motverkar ett decentraliserat högskolesystem karaktäriserat av mångfald. I Stockholm står till exempel 14 000 studenter i bostadskö och väntetiden är 13 månader. Allt fler studenter flyttar till högskoleorterna. Flera tvingas ta en bostad långt från högskolan eller skaffa bostad i det vanliga bostadsbeståndet med alltför höga hyror. På vissa håll får studenterna tränga ihop sig så att studiemiljön blir ohållbar. Vissa studenter lockas in på en svart hyresmarknad.
Vissa högskoleorter har mycket stor brist på handikappanpassade studentlägenheter. Det är en självklarhet att handikappanpassade studentbostäder skall finnas integrerade i det vanliga studentbostadsbeståndet.
Regeringen föreslår i propositionen ett anslag på 274 miljoner kronor under 2001 för byggande av studentbostäder. Vi Kristdemokrater ställer oss bakom detta. Studenter har uttryckt önskemål om större lägenheter, varför flexibiliet måste eftersträvas så att det blir möjligt att öka bostadsytan inom bidragets ram. Detta kan ske genom att använda den så kallade "Växjö- modellen", det vill säga bidrag lämnas på 10 procent av bidragsunderlaget för räntebidraget enligt förordningen 1999:986. Den bidragsgrundande ytan blir större, cirka 35 kvm istället för cirka 25 kvm, med vår modell.
Det är av största vikt att byggnationen av studentlägenheter tar fart. Boverket har gjort en översyn av föreskrifter och allmänna råd när det gäller studentbostadsbyggnationen och föreslagit förändringar. Dessa förändrade regler trädde i kraft den 15 juli innevarande år. Förändringarna gäller bl a en lägre utrustningsnivå i både egna och gemensamma kök, slopade krav på fönster direkt i matlagningsdelen samt möjlighet att helt utesluta ett gemensamt kök till fördel för det enskilda köket.
Ett bra sätt att få tillgång till nya studentbostäder är att återinföra uthyrning av del av bostad skattefritt.
11 Lagstiftning
11.1 Hyreslagstiftning
Hyreslagen innehåller en bestämmelse om besittningsskydd för hyresgästen med syftet att värna den enskilde hyresgästens rätt till sitt hem. Bruksvärdessystemet ger hyresgäster och hyresvärdar rätten att fritt träffa avtal om hyresvillkor. När hyresvärden begärde hyreshöjning skulle hyresgästen kunna vända sig till hyresnämnden. En jämförelseprövning med hyran för likvärdiga lägenheter görs. Denna jämförelseprovning gäller inte vid förstagångshyra. Det betyder att en fastighetsägare till en nybyggd fastighet kan bli tvungen att sänka hyran för alla boende, om någon överklagar redan efter sex månader. För att åstadkomma en mera rörlig bostadsmarknad och komma igång med nybyggnation av hyresrätter, måste hyresgästen och fastighetsägaren kunna avtala om en hyra som är relaterad till efterfrågan på bostäder. För att inte fastighetsägaren skall kunna kringgå besittningsskyddet skall hyrestvister alltid kunna prövas i domstol. Boendekostnaderna måste kunna vara förutsägbara över tid. Mångåriga kontrakt måste kunna skrivas och villkor vid omförhandling regleras. Hyresgäster och hyresvärdar bör t ex ges möjlighet att avtala om en långsiktig hyra genom indexreglering.
Översynen bör omfatta prövningslägenhetens hyra jämförd med hyran för en i grova drag likvärdig lägenhet. Den variation som kännetecknar en mera modern bostadshyresmarknad måste bättre kunna beaktas för service, underhåll och hyresvillkor vid en bruksvärdesprövning. Konkurrensnackdelar med bestämmelsen om allmännyttan som förstahandsnorm måste försvinna. Allmännyttan måste avskaffas som förstahandsnorm av två skäl - dels konkurrensbegränsningarna, dels för kraven att lämna ut alla hyressättningsuppgifter för bruksvärdesprövning.
11.2 Tredimensionell fastighetsbildning
Enligt jordabalken är fast egendom jord. Jorden eller marken kan sedan delas in i fastigheter. Dagens lagregler gör det omöjligt att förvärva en av lägenheterna i ett flerbostadshus med äganderätt. Man kan heller inte bygga en ny, fristående fastighet ovanpå en befintlig, eftersom den då inte står på jord. I betänkandet "Tredimensionell fastighetsindelning, SOU 1996:87", föreslås att tredimensionellt avgränsade fastigheter utan egna markområden skall kunna bildas genom horisontella och vertikala gränser.
Med tredimensionell fastighetsbildning blir det möjligt att kunna stycka av fastigheter inte enbart på marken utan också i höjdled. Centralt belägna fastigheter skulle kunna byggas på med bostadsrätter eller ägarlägenheter. Det skulle då också kunna bli möjligt för till exempel en bostadsrättsförening att äga bostadsdelen av en fastighet medan en annan äger de kommersiella lokalerna i bottenvåningen. Vi anser att tredimensionell fastighetsbildning skall kunna användas och att man snarast utreder vilka åtgärder som måste vidtas lagstiftningsmässigt för att detta skall bli verklighet.
12 Boendesegregationen
Under perioden 1965-1975 byggdes 100 000 lägenheter per år, det s k miljonprogrammet. Detta var från början ett svar på den bostadsbrist som uppstod i samband med inflyttningen till storstäderna. Få och stora aktörer stod för en mycket rationaliserad produktion på bekostnad av estetiska, sociala och kulturella världen. Detta har lett till en historielöshet för människor där de sociala banden klippts av och delaktigheten undergrävts. En omfattande anonymitet har blivit följden i flertalet bostadsområden av detta slag. Det skall dock tilläggas att bostadsstandarden i dessa miljonprogramsområden byggdes på en god tradition och att de fortfarande håller vad gäller planlösningen.
Under slutet av perioden byggdes också stora mängder småhus som blev tillgängliga för en bred allmänhet. Inflation, skattesubventioner och räntebidrag gjorde att det under några år var mycket förmånligt att köpa sin bostad. Kostnaden ledde till en mer tydlig segregation med familjer med små ekonomiska möjligheter och invandrarfamiljer i hyreslägenheter utan insats. Trenden har varit svår att bryta och bostadssegregationen kulminerade på åttiotalet och har sedan mer eller mindre permanentats. Stagnationen på bostadsmarknaden har gjort det svårare att lämna de områden som råkat ut för segregering. Segregation och anonymitet ökar risken för social utslagning och drogproblem. Ett utmärkande drag är också brist på delaktighet i den lokala utvecklingen.
De negativa följderna av denna bostadspolitik måste motarbetas. Storstadskommittén konstaterar att stat och kommun har satsat mycket stora belopp för att motverka segregationen under de senaste tre decennierna. Kommittén konstaterar samtidigt att resultaten inte står i proportion till insatserna. I framtiden handlar det om att bygga mera estetiskt och genomtänkt. Behovet av statushöjande insatser är påfallande. Ett gott exempel på detta är Gårdsten och Bergsjön i Göteborg. Där har man i samverkan mellan myndigheter, frivilliga krafter och de boende lyckats uppnå goda resultat i närmiljön. Incitament måste skapas för företag, institutioner och myndigheter att etablera sig i dessa områden. Detta måste kombineras med positiv skol- och fritidsmiljö samt ökat boendeinflytande. Kvinnors kunskaper och erfarenheter måste tas tillvara liksom forskning om bostadsmiljöer av såväl kvinnor som män. Lokala investeringsprogram för miljonprogramsområdena och andra utsatta områden måste prioriteras. Detta kan dock inte styras av staten, utan måste växa fram tillsammans med de boende och den ansvariga kommunen.
Vi anser att de bidrag som ges i första hand skall styras till den enskilda personen. Att renovera bostaden och därigenom införa miljövänlig energi- sparteknik (värmepump m m) borde kunna vara förenat med ekonomiska incitament, t ex rabatt på fastighetsskatten, investeringsbidrag m m. Investeringsbidraget på 30 procent av arbetskraften var bra. Kristdemokraterna avvisar därför investeringsbidraget för merkostnader som främjar ekologisk hållbarhet vid ny-, och ombyggnad av hyres- och bostadsrättshus i sammanhållna bostadsområden. I stället tillförs 3 500 miljoner kronor år 2001 samt 2002 miljoner kronor respektive 1 500 miljoner kronor åren 2002 och 2003 i allmänna bidrag till kommuner i enlighet med den kommunala självstyrelseprincipen.
13 Bostadsbidragen
13.1 Bostadsbidragets konstruktion och gällande regler
Boverket skriver i sin rapport "Bostadsbidragen under 90-talet", att drygt hälften av landets barnfamiljer 1992 bodde med bostadsbidrag i hyreslägenheter, medan närmare 30 procent bodde i ett eget hem. Denna situation har drastiskt ändrats på senare år, och år 1999 bor en överväldigande majoritet, cirka 80 procent; av barnfamiljerna med bostadsbidrag i hyreslägenheter. Majoriteten av dessa är ensamföräldrar och har i genomsnitt 1,6 barn.
Den sammantagna förändringen under åren 1992-1999 av bostadsbidragen visar, att bidraget fått en prägel av stöd till ensamförälder boende i hyresrätt.
Andelen ensamförälder med bostadsbidrag, främst bland dem som bor i hyreslägenhet, är så hög att det tyder på ett överutnyttjande. Om antalet barnfamiljer med bostadsbidrag jämförs med det totala antalet barnfamiljer i landet enligt den statistik som finns att tillgå, har fler bostadsbidragstagare uppgivit sig vara ensamstående fast de inte var det. Exempelvis hade 101 procent av alla ensamföräldrar som bodde i hyreslägenhet bostadsbidrag 1995, vilket är en orimlighet.
Reglerna för bostadsbidrag ändrades 1997 och de innebar följande:
Bidraget är i beviljningsskedet preliminärt och justeras efter den årliga inkomstdeklarationen.
Tidigare utgjorde den samlade familjeinkomsten den bidragsgrundande inkomsten. Gränsen för när bostadsbidraget reducerades gick vid 117 000 kronor per år för båda makarna tillsammans. Nu gäller individuella inkomstgränser och bidraget reduceras när någon av makarnas inkomst överstiger den individuella gränsen 58 500 kronor per år.
En begränsning av den bidragsgrundande bostadsytan har införts. För den som har ett barn ges bidrag endast upp till 80 kvm, vid två barn 100 kvm, vid tre barn 120 kvm, vid fyra barn 140 kvm och med minst fem barn i familjen utges bostadsbidraget för maximalt 160 kvm.
Dessutom finns en lägsta gräns för bidragsgrundande boendekostnad. För familjer med ett barn kan boendekostnaden inte bli lägre än 3 000 kronor per månad. Därefter höjs beloppet med 300 kronor per barn upp till fem barn där lägsta kostnadsgräns blir 4 200 kronor per månad.
Från en nivå på cirka 9 miljarder 1995 till 4,8 miljarder 2001, har närmare hälften av bostadsbidragsanslaget dragits in. Naturligtvis får sådant kon- sekvenser. Anmärkningsvärt är att regeringen inte bättre beräknat konse- kvenserna av de samlade nedskärningar som dessa år drabbat främst barnfamiljer.
Senare års regelförändringar innebär ett trendbrott i den bemärkelsen att bostadsbidragen inte längre svarar mot de uppställda målen. Med de kraftiga bidragsminskningar som många barnfamiljer nu får vidkännas torde målet att dessa familjer skall kunna efterfråga en bostad där varje barn har eget rum komma att vara mycket avlägset.
Hela det system som nuvarande regering byggt upp har haft flera anmärkningsvärda brister ur fördelningspolitisk synvinkel. Barnomsorgssubventionerna har i stor utsträckning tillfallit redan resursstarka hushåll. Föräldrapenningen är lägre ju lägre inkomst kvinnan har innan hon får barn, och omvänt högre för redan högavlönade kvinnor. Barnbidraget utbetalas lika för alla. Endast bostadsbidraget kan sägas ha gynnat resurssvaga hushåll på ett särskilt sätt. Tyvärr genomförde regeringen tillsammans med Centerpartiet under förra mandatperioden förändringar även på detta område som missgynnade barnfamiljer.
De nya bostadsbidragsreglerna är ytterligare ett steg i riktning mot en familjefientlig politik. Med individuella inkomstgränser som grund för bidraget markeras tydligt ett ideologiskt inslag som vi mött tidigare från socialdemokratiskt håll. Den sista möjligheten för de föräldrar som vill välja att, under några viktiga år under småbarnstiden, stanna hemma med barnen, dras nu undan.
Detsamma gäller reglerna om begränsning av boendeytan. Det slår hårt mot barnfamiljer som ofta, av naturliga skäl, bor på större ytor. Reglerna för statliga subventioner, liksom de bostadspolitiska målsättningarna, har tidigare stimulerat till rimliga boendeytor, både vid nybyggnad och när man erhöll de så kallade förvärvslånen. För boende på landsbygden finns ofta inget annat att tillgå vid förvärv av befintliga bebyggda fastigheter.
Det handlar om rejäla begränsningar av valfriheten för:
- Ensamstående med barn som vill bo kvar i sitt egnahem.
- Familjer där en valt att vara hemma eller arbeta deltid för barnens skull.
- Familjer där en studerar.
- Familjer som erhållit förvärvslån.
- Boende på landsbygden med stora boytor.
Barnfamiljer kommer mot sin vilja att styras från sitt egnahem till hyresfastigheter med lika höga boendekostnader. Det går stick i stäv med ambitionen att minska de generella bostadssubventionerna och i stället rikta stödet till särskilt utsatta grupper. Detta är naturligtvis oacceptabelt.
En översyn bör göras snarast av bostadsbidragsreglerna samt de konse- kvenser senare års beslut lett till och inte minst måste man komma till rätta med överutnyttjandet av bidragssystemet.
Kristdemokraterna föreslår en höjning med 100 kronor per barn till de hushåll som är berättigade till bostadsbidrag. Vi föreslår vidare att den bostadsbidragsgrundande ytan får vara större.
Där föräldrar har försörjningsansvar för hemmaboende barn upp till 21 år bör regelverket ändras så att även denna grupp kan göras berättigade till bostadsbidrag.
14 Tillväxtregionernas behov av bostäder
Tillväxtregionerna Stockholms, Göteborgs, Malmös, Uppsalas, Växjös och Umeås arbetsmarknadsregioner motsvarar 77 kommuner. I dessa beräknas sysselsättningen öka kraftigt. Befolkningen förväntas öka med cirka 250 000 personer fram till år 2010, samtidigt som den totala ökningen i Sverige beräknas bli endast 155 000 personer. I dessa regioner krävs ett högt bostadsbyggande under perioden.
Situationen på bostadsmarknaden i Stockholm är nu så alarmerande att krafttag måste vidtas. Vi håller på att skapa en bostadsskuld för kommande generationer. Vi utnyttjar och sliter de bostäder som tidigare generationer byggt upp utan att göra de investeringar som krävs, för att vi skall kunna lämna efter oss ett bättre eller ens likvärdigt bostadsbestånd åt dem som kommer efter. Svartjobb inom reparationer och underhåll av privatbostäder är mycket omfattande. Siffror om 600 miljoner kronor för Stockholmsregionen figurerar. En åtgärd för att bromsa denna utveckling är att införa sänkt skatt på hushållsnära tjänster. Även ägare av hyresfastigheter kan få möjlighet att utnyttja en sådan.
Bostadsbyggandet ökar långsamt. Främst byggs småhus och specialbostäder, men mycket få vanliga hyresrätter. Kommunerna uppger hinder för bostadsbyggande som höga produktionskostnader, bristande planberedskap, osäkerhet om det framtida ränteläget, osäkerhet om framtida subventionsvillkor m m. I vissa kommuner spelar det kommunala utjämningssystemet en negativ roll. Planberedskapen måste höjas i kommunerna. Planprocessen behöver också reformeras. Handläggningstiderna förefaller orimligt långa för många bostadsprojekt idag. En tvingande boendeplaneringslag skulle dock verka negativt på de flesta kommuner i landet.
14.1 Bostadsförmedlingar och sociala kontrakt
Det är bostadsbrist i 45 av 289 kommuner i Sverige och i våra tillväxtkommuner kan vi se ett ackumulerat behov av nya bostäder. Innevarande år har endast 28 kommuner uppgett att kommunfullmäktige antar ett årligt bostadsförsörjningsprogram. Regeringen avser komma med en proposition som genom en ny lag tvingar kommunerna att planera för bostadsförsörjningen i sin kommun och även anordna en bostadsförmedling. I januari innevarande år fanns kommunal eller delvis kommunägd bostadsförmedling i 15 kommuner enligt Boverkets bostadsmarknadsenkät. Kristdemokraterna anser att det är en kommunal angelägenhet att tillgodose bostadsförsörjningen i sin kommun. Tvingande lagstiftning hindrar kommunernas självstyrelse och innebär en extra arbetsbelastning för kommuner som saknar den tillväxt som leder till behov av nya bostäder. För att få fart på bostadsbyggandet krävs det andra åtgärder. Regeringen kan till exempel bidra med minskade skatter på byggmaterial, med infrastruktursatsningar, med att förenkla plan- och bygglagstiftningen med mera.
Det är viktigt att kommunerna arbetar med sociala kontrakt för att kunna erbjuda bostad åt familjer som inte själva klarar att ta sig ut på den öppna bostadsmarknaden. Kommunen kan antingen äga kontraktet eller lämna hyresgaranti till värden. Vi anser att det är ett bra hjälpmedel i planeringen att ha en bostadsförsörjningsplan. Dock är det upp till varje enskild kommun att fatta beslut om vilka styrinstrument man vill använda. Det är inte en statlig angelägenhet. Vi avvisar därför kravet på obligatoriska boendeplaneringsprogram för kommunerna.
15 Landsbygdens bostads- och boendesituation
Obalansen i landet tilltar. I stora delar upplevs en stadig befolkningsminskning. Rivningstakten kvarstår men dock i färre kommuner. 30 procent av landets kommuner har sökt stöd hos Bostadsdelegationen. Möjligheter att skaffa ett attraktivt boende, eget hus, eller kanske en liten gård med jord och skog, är faktorer som på ett positivt sätt kan locka till att ta steget till boende på landsbygden. Bättre möjligheter att erhålla lån vid ny- och ombyggnad borde garanteras. Detta skulle kunna ske genom en särskild statlig kreditgaranti. En landsbygdens egen "egnahemsrörelse" skulle på detta sätt kunna skapas.
Strandnära bebyggelse som med nuvarande lagstiftning omöjliggörs generellt i hela landet är ett stort hinder på landsbygden, där tillgången till strandnära tomter är riklig. En omarbetning av strandskyddslagstiftningen med möjligheter för kommunen att själv bevilja dispenser från dagens stelbenta regler, är ett sätt att locka människor och företag att etablera sig på landsbygden.
När det gäller förvärv, fastighetsbildning och fastighetsägande borde jordförvärvslagstiftningen liksom skogsvårdslagen på ett bättre sätt stärka de fastboendes situation i förhållande till utboägandet. Regler som boplikt bör ändras så att taktiskt boende kan undvikas.
16 Miljö
16.1 Kulturmiljöer, arkitektur och samhällsgemenskap
Ombyggnad och förtätningsverksamhet berör ofta miljöer som många vill bevara. Värdefulla kulturmiljöer och byggnader, som utgör prov på olika tiders arkitektur, skall bevaras för kommande generationer. Arkitektoniska värden vid om- och nybyggnad måste stimuleras och ingå i en levande miljö. Arkitekturen är ett uttryck för skiftande tiders livsstil och förhållanden. Den utgör en viktig del av vårt kulturarv och ger oss själva och vårt samhälle en identitet. Goda estetiska värden bidrar till vårt mentala välbefinnande. Den konstnärliga utsmyckningen kan leda till att minska förstörelse, klotter och vandalisering. Fler kvinnor måste engageras inom arkitekturen. Tekniker måste arbeta tillsammans med läkare, beteendevetare och miljöexperter.
I USA har man kommit längre i att förbättra tillgängligheten för funktionshindrade. Det gäller byggnader, hissar, gator och andra platser. Detta beror på att man har rättighetslagstiftning. Många svenska kommuner har gjort en sammanställning, en s k handikappguide, som anger tillgängligheten i olika byggnader och platser inom kommunen. Alla kommuner borde ha en sådan.
De olika handikapporganisationerna har specifika kunskaper om tillgänglighet. Enligt nuvarande regler skall deras yttrande inhämtas vid byggnation av allmänna byggnader. Utöver det bör de få yttra sig vid övriga byggärenden, om det inte gäller privat enfamiljsbostad, men det finns också generella byggregler för hänsyn till funktionsnedsättning. Vid begäran om bygglov skall det framgå av handlingarna, att hänsyn tagits till dessa regler. Arkitekter, byggherrar, byggingenjörer och beslutsfattare skall ha utbildning i handikappkunskap.
Byalag och liknande sammanslutningar är värdefulla för samhällsgemenskapen och skall beredas goda arbetsvillkor. Lokaler för kulturella aktiviteter skall integreras i bostadsområdena. Utrymmen bör finnas i närmiljön för de boendes hobby och reparationsverksamhet. Gemensamhetslokaler för olika mötesformer och festbetonade tillfällen bör finnas i närmiljön. Stödet till samlingslokaler är betydelsefullt.
Åtgärder för ekologisk hållbarhet skall genomföras på ett sådant sätt att bebyggelsens arkitektoniska kvaliteter och kulturhistoriska värden tas till vara. Vårt boende har en central betydelse för vårt sätt att bruka naturresurserna. Exempelvis går en betydande del av vår energiförbrukning åt för uppvärmning av byggnader. Olika typer av utsläpp måste elimineras. Avloppshanteringen bör effektiviseras. Återanvändningen av byggmaterial måste öka väsentligt. Europaharmonisering av byggprodukter är angelägen. Krav måste finnas på fullständiga innehållsdeklarationer och varningstexter av byggnadsmaterial. Bostäder skall kvalitetssäkras.
I detta perspektiv är det anmärkningsvärt, att dagens system vid fastighetstaxeringen bestraffar fastighetsägaren genom ökad fastighetsskatt, då denne gör en satsning för att vara med och skapa ett ekologiskt samhälle. Incitament måste skapas för att stimulera ekologiska satsningar. Fastighetstaxeringssystemet måste ta hänsyn till de miljö- och energisparåtgärder en fastighetsägare gör. På samma sätt som poängen i fastighetsdeklarationen avseende energi- och miljöåtgärder höjer marknadsvärdet på fastigheten, borde samma poäng fastställa ett beskattningsvärde med miljöprofil för att reducera fastighetsskatten. Regeringen måste snarast vända inriktningen så att miljömedvetenhet belönas. Vidare måste PBL (plan- och bygglagen) arbetas om för att förtydliga rollen hos kvalitetsansvariga.
För att Arkitekturåret 2001 skall bli en start för en breddad kunskap och ett ökat intresse för god arkitektur anslår Kristdemokraterna 25 miljoner kronor år 2001. Byggnader, gårdar, gator, torg, parker och vatten är alla stadens byggstenar och formar stadens olika rum. Vi människor ger staden dess innehåll. När staden är en del av vårt livsrum blir den dynamisk, full av liv, skönhet och mänsklighet. Arkitekturåret 2001 är en uppstart för skapandet av en hållbar stad, estetiskt, socialt och ekologiskt. Många skall vara delaktiga och känna ansvar för sin stadsbygd. Nya samarbetsformer och nya nätverk skall stimulera ett varaktigt intresse och en ny utveckling i landsbygden.
16.2 Innemiljö
Sambanden mellan innemiljö och hälsa är komplexa. De flesta tillbringar 85-90 procent av sin tid inomhus. Stora lidanden kan uppstå på grund av innemiljörelaterade hälsoproblem. Innemiljö omfattar teknisk komfort, luftkvalitet, materialfrågor (emissioner), ventilation, buller, fukt, ljus m m. Undermålig ventilation, nya oprövade bygg- och inredningsmaterial, fukt- och mögelskador har bidragit till att nära en halv miljon människor upplever besvär orsakade av inneklimatet. Därför behövs miljömärknings- och värderings- system, byggvarudeklarationer samt olika typer av miljöcertifiering. Allergiframkallande ämnen bör klassificeras på liknande sätt som cancerframkallande ämnen.
Allergiåret 1995 blev startpunkten för en långsiktig satsning i kampen mot allergi och annan överkänslighet. Bostadsutskottet beslutade i november 1994 att låta göra en uppföljning av riksdagsbeslut och statliga insatser avseende problem med byggnaders inomhusmiljö. "Det sunda huset", ett insatsområde startat 1997 av Byggforskningsrådet tillsammans med andra forskningsfinansiärer, är en mycket viktig del av det fortsatta arbetet inom området. Detta bör utvecklas till ett nationellt handlingsprogram för innemiljö. Vidare måste det tydliggöras vem som kan avkrävas ansvar för olika produkter inom byggprocessen, så att rätt part kan svara för sin del. Bostadsutskottet gjorde i sin uppföljning av vissa frågor om byggnaders inomhusmiljö en antydan om att uppemot 80 procent av felen i byggnader skulle kunna undvikas genom rätt tillämpning av kunskaper. De resterande 20 procenten är fel, där orsaken inte är känd, t ex oväntade effekter av nya byggmetoder, nya material m m. Experimentbyggande för att utveckla säkert byggande är mycket värdefullt. Uppföljningen av projektet i Umeå visar efter 10 år att inga vattenskador uppstått.
Arbetsmiljölagen omfattar alla skolelever. Innemiljön i skolor är på många håll mycket sämre än i kontorsmiljöer och industrilokaler. Sveriges Provnings- och forskningsinstitut, påvisade i en redovisning av en undersökning på 220 olika skolbyggnader att ventilationen var dålig och att det fanns fuktskador i ett flertal skolor. Det är mycket angeläget att våra barn har möjlighet att vistas i sunda och hälsosamma förskolor och skolor.
Regeringen har påbörjat ett arbete för att få stöd hos Europeiska kommissionen för förändringar av den förordning som gäller, så att medel från statliga bidrag till lokala investeringsprogram också kan användas för förbättrad inomhusmiljö. Kristdemokraterna anser, att del av stödet till de lokala investeringsprogrammen skall användas som stimulansmedel för åtgärder i förskolor och skolor. 50 miljoner kronor anslås för detta ändamål år 2001 samt trappas upp till 75 respektive 100 miljoner kronor år 2002 och 2003.
16.3 Lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet
Stödet till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet om 6,5 miljarder under perioden 1998-2002, har inte slagit väl ut. Bl a har Riksrevisionsverket konstaterat att det finns åtskilliga brister. Kritik har framställts för det sätt bidragen administrerats. Programmen har för lite tagit fasta på nytänkande och innovationer. Stödet bör avskaffas. Kristdemokraterna nöjer sig därför med en minskning av stödet med 800 miljoner kronor år 2001 för att inte störa redan utlovade, pågående projekt. Centrum för kunskap om ekologisk hållbarhet skall vara kvar.
17 Tvärvetenskaplig byggforskning
Regeringens insatser på byggforskningens område har präglats av ryckighet och otydlighet. Direktiven om vad industrin själv, respektive samhället skall bekosta är inte tydliga. Staten måste stärka byggforskning, kvinnoforskning om bostäders utformning, handikappforskning m m. "Det sunda huset" är ett mycket viktigt forskningsområde för att påverka boende- och skolmiljöer från ett folkhälsoperspektiv. Staten måste också stimulera en tvärvetenskaplig forskning för att uppnå effektivitet och samhällsrelevans.
Mycket av dagens byggforskning rör livslängds- och kretsloppsfrågor för byggnader, anläggningar, miljöfrågor kring den byggda miljön och system för resurssnålt byggande. Ett nytt område som blivit intressant inom byggforskningen är IT i boendet. Andra områden återstår dock som bostadssegregationen och bostäder för hemlösa, där forskningen måste intensifieras.
Sverige måste aktivt arbeta för att rekrytera yngre framgångsrika forskare. Områdesinriktade forskningsråd har också ett stort berättigande inte minst vad gäller såväl relevans- som kvalitetsbedömning. Byggprocessen blir mer komplex och involverar alltfler intressenter. Samtidigt skärps kraven på effektivitet och rationalitet. Kraven på miljösyn ökar. För att säkerställa en utveckling av byggprocessen mot ökad kundnytta och långsiktig hållbarhet krävs betydande forskningsinsatser. Kunskapsbristerna vad gäller inomhus- klimat är påfallande. Inom energihushållningen finns en besparingspotential som är beroende av forskning. Framgångsrik introduktion av ny teknik förutsätter en samordnad satsning på forskning.
Samhälls- och byggforskningen finns väl förankrad i universitet och högskolor samt i olika institut och stiftelser. Forskning och utveckling (FoU) skall leda till att samhället påverkas i positiv riktning. Kristdemokraterna har i forskningsmotionen till riksdagen krävt att ett områdesinriktat forskningsråd för samhällsplanering, bostad och kommunikationer skall inrättas. Den problemorienterande forskning som rör plan-, bygg- och bostadssektorn bör inte delas upp. Bebyggelsen är, inte minst i storstäderna, starkt beroende av kommunikationer. Det finns ett starkt behov av forskning för arkitektur, lantmäteri samt väg- och vattenbyggnad. Givetvis måste rutiner upparbetas för att utveckling av denna forskning skall kunna ske tillsammans med miljöforskning.
Det är viktigt att "Design för alla", som innebär att alla produkter skall vara handikappvänliga, får genomslag också i forskningen om miljöer och bebyggelse. Det underlättar för personer med funktionshinder och ökar därmed livskvalitén. Denna forskning behöver förstärkas.
Byggsektorn är påtagligt manligt dominerad. Det behövs särskilt stöd för uppbyggnad av genusforskningen. Kvinnors intresse för forskningsområden tas tillvara. FoU-myndigheten bör få i uppgift att ta fram ett särskilt program- område som rör genus och teknik.
18 Bosparande
Välfärdsstaten är byggd på de enskilda hushållens trygghet. Ett hushålls välfärd är bl a ett gott boende. Det ligger i hela landets intresse att medborgarna bor bra. Att äga en bostad är ett sätt att kunna sänka sin boendekostnad. Kristdemokraterna har tidigare framfört i motioner att ett aktivt bosparande skulle kunna möjliggöra för hushållen att bygga upp ett sparkapital. Frågan om bosparande bör utredas.
19 Anslagsframställan 20 Tabell 1: (Anslag Regeringens förslag Anslags- förändringar )
Summa minskning av regeringens förslag: - 560 miljoner kronor
Stockholm den 5 oktober 2000
Ulla-Britt Hagström (kd)
Harald Bergström (kd)
Ulf Björklund (kd)
Annelie Enochson (kd)
Lars Gustafsson (kd)
Johnny Gylling (kd)
Caroline Hagström (kd)
Magnus Jacobsson (kd)
Ester Lindstedt-Staaf (kd)
Mikael Oscarsson (kd)
Tuve Skånberg (kd)