Boende är en viktig del i människors välfärdsskapande.
Centerpartiet drar i denna motion upp riktlinjer och principer
för vad vi ser som väsentliga förutsättningar för att skapa
livskvalitet i människors boende.
Mångfalden av upplåtelseformer för boende bör utökas. Det finns t.ex.
anledning att utveckla den kooperativa hyresrätten och ägarlägenheten som
ägarform. Ägarlägenheter, som är vanligt förekommande i andra länder, är en
form för boende som ger den enskilde möjlighet att äga sin lägenhet direkt,
inte som en andel i en bostadsrättsförening. Denna ägarform är värd att få ett
genomslag, även i vårt land och en lagstiftning i detta syfte bör införas.
Att äga sin lägenhet har ett värde i sig. Enligt vår uppfattning måste alla
som så önskar erbjudas möjlighet att äga sin bostad. Våren 1999 beslutade
riksdagens vänstermajoriet om restriktioner som försvårade ägandet i
bostadsrättsform genom att förändra reglerna så att det krävs kvalificerad
majoritet för ombildning. Konsekvenserna har inte låtit vänta på sig. I
attraktiva bostadsområden är det inga svårigheter att få en kvalificerad
majoritet bland hyresgästerna för att ombilda en hyresfastighet till
bostadsrätt.
Men i mindre attraktiva områden är osäkerheten om ägandet större. Den
nuvarande lagstiftningen innebär att bostadsmarknaden segregeras ytterligare.
Av bostadssociala skäl finns det snarare anledning att uppmuntra än att
förhindra övergång till bostadsrätt. Vi behöver en mångfald av bostadsformer
i alla områden.
Hyresrätten utgör en viktig del av en fungerande bostadsmarknad. Den är
ofta det självklara alternativet när unga människor eller invandrade svenskar
ska skaffa sig sitt första boende. Vi anser att det är fel att enbart betrakta
hyresrätten som en språngbräda till andra alternativa boendeformer. Alla kan
inte, eller vill inte äga sin bostad. Hyresmarknaden fungerar väldigt olika i
olika delar av landet. I de expansiva områdena råder svår bostadsbrist medan
det i de flesta kommuner finns ett överskott på lägenheter. Merparten av de
bostäder som byggs är bostadsrätter. Det är helt enkelt svårt att bygga
hyresrätter som människor har råd med. Byggkostnaderna måste ned.
Konkurrensen på byggmarknaden måste bli bättre och skatter och avgifter på
boende måste sänkas.
I motionen tar vi vidare upp frågor om hur demokrati och inflytande i
boendet kan ökas samt vår syn på hur livsmiljön i bostadsområden kan
förbättras. Det är t.ex. viktigt att parker och grönområden bevaras, för
rekreation och avkoppling. Trygghetsfrågorna måste också beaktas och en
stor del av det arbetet ligger i hur boendemiljöerna planeras.
Vi har för avsikt att återkomma med anledning av regeringens aviserade
proposition om kommunernas bostadsförsörjningsansvar och kommer då mer
i detalj att presentera Centerpartiets förslag till en bostadsmarknad som kan
tillfredsställa människors varierande behov.
Innehållsförteckning
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att snarast presentera lagförslag om ägarlägenheter i enlighet
med tidigare fattat riksdagsbeslut.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ökad valfrihet och mångfald i boendet.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om allmännyttans roll och uppgifter.
4. Riksdagen beslutar att bostadsrättslagen (1991:614) 9 kap. 19 § skall ges
följande lydelse: En bostadsrättsförenings beslut att förvärva ett hus för
ombildning av hyresrätt till bostadsrätt skall fattas på en
föreningsstämma. Beslutet är giltigt, om hyresgästerna i mer än hälften
av de uthyrda lägenheter som omfattas av förvärvet har gått med på
beslutet. Dessa hyresgäster skall vara medlemmar i
bostadsrättsföreningen. Vid beräkning av antalet lägenheter tillämpas 1
kap. 5 § andra stycket. Protokollet från föreningsstämman skall innehålla
uppgift om hur rösterna har beräknats och hållas tillgängligt för
hyresgästerna och ägaren av huset.
5. Riksdagen beslutar att 3 § andra stycket i lagen (1982:352) om rätt till
fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt ska ges följande lydelse:
att hyresgästerna i mer än hälften av de uthyrda lägenheterna skriftligen
har förklarat sig intresserade av en ombildning av hyresrätt till
bostadsrätt, och att dessa hyresgäster är medlemmar i
bostadsrättsföreningen.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av långsiktighet i bostadspolitiken.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om hyresmarknaden och goda förutsättningar för nybyggnation av
hyresbostäder.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en bättre tillämpning av bruksvärdessystemet.
9. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en särskild utredning för att
belysa möjligheter för införande av flexibla hyresavtal med särskilt lång
bindningstid för hyresgäster.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förnyelse av bostadsmiljön.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om brottsförebyggande aspekter vid samhällsplanering.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kvinnoperspektiv i den fysiska samhällsplaneringen.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om hälsoaspekter i bostadsmiljön.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om system för miljöklassning av bostäder.
15. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om ett institut för
skydd av mindre grönområden i stadsmiljö i enlighet med vad som anförs
i motionen.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om bevarandefrågor.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förbättrad demokrati.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förhindra segregation.
19. Riksdagen begär att regeringen utvärderar hur plan- och bygglagens
möjligheter till flexibilitet har tagits till vara i den kommunala
planeringen.
Valfrihet och mångfald
"Hem ljuva hem" och "mitt hem är min borg" är två vanliga
ordspråk som tydligt visar att våra bostäder betyder mer än
bara tak över huvudet. Boendet har alltid varit en viktig del i
människors värdeskapande och detta gäller inte minst i
dagens stressiga samhälle. Hemmet blir allt mer ett slags
frizon dit vi kan återvända för att vila och hämta kraft, där vi
kan vara oss själva och där vi kan ägna oss åt skapande
verksamhet.
En god bostad är en del av välfärden. Det är viktigt att poängtera att alla
ska ha del i denna välfärd. Trots att behovet av den välfärd som en bostad
utgör är generellt, är människors boende något väldigt personligt. När man
kommer in i ett hem får man en god bild av människorna som lever där,
exempelvis vilken ålder de är i och vilken smak de har. Många drömmer om
att skaffa sig ett eget hus för att kunna förverkliga sina lokalt baserade
livsprojekt. Medan andra, med mer rörliga livsprojekt, inte vill vara bundna
till en plats eller ett hus och därför prioriteringar andra boendeformer.
Människor har helt enkelt varierande behov och önskemål. För Centerpartiet
är därför valfrihet och mångfald i boendet viktigt.
För Centerpartiet innebär valfrihet och mångfald i boendet att den enskilde
bostadskonsumenten ska ha möjlighet att välja var i landet han eller hon vill
bo. Det innebär också att full frihet ska råda beträffande i vilken
upplåtelseform den enskilde bostadskonsumenten vill välja att bo beroende på
vad som passar bäst vid varje tidpunkt.
Valfrihet ska också råda för utformningen av den lokala kommunala
bostadspolitiken och för bostadsområdenas utformning och sammansättning.
En allmän utförsäljning av de kommunala hyresfastigheterna är enligt
Centerpartiets uppfattning inget mål i sig. För att bostadsmarknaden ska
fungera väl bör det finnas både allmännyttiga och privata bostadsföretag som
kan erbjuda hyreslägenheter. Det finns anledning att understryka att det är
kommunpolitikerna själva som ska avgöra om förändringar i det kommunala
fastighetsinnehavet ska ske. Riksdag och regering ska inte genom central
lagstiftning skriva de lokala beslutsfattarna i kommunerna på näsan vad som
är bäst, vare sig i fråga om att stimulera en utförsäljning eller sätta upp
speciella hinder för utförsäljningar.
Det finns en poäng i att mångfalden av upplåtelseformer för boende
utökas. En upplåtelseform som det finns anledning att stimulera utvecklandet
av är den kooperativa hyresrätten. En annan är ägarlägenheter.
Ägarlägenheter är en mellanform som är relativt vanligt förekommande i
andra länder. Denna ägarform är värd att få ett genomslag även i vårt land,
och lagstiftning i detta syfte bör införas. Därför är det viktigt att regeringen
snarast presenterar lagförslag i enlighet med tidigare av riksdagen fattat
beslut, för införande av ägarlägenheter. Detta bör ges regeringen till känna.
Enligt Centerpartiets mening skall det finnas neutralitet mellan olika
boendeformer. Detta innebär exempelvis att en förmögenhet bunden i en
bostad ska beskattas lika oberoende av om det är eget hem eller bostadsrätt.
Centerpartiets förslag inom fastighetsskatteområdet redovisas utförligt i vår
skattemotion. Vad som anförts om ökad valfrihet och mångfald i boendet bör
ges regeringen till känna.
Allmännyttan och
kommunernas ansvar
En viktig anledning till att Centerpartiet inte anser att
regering och riksdag genom central lagstiftning ska styra de
lokala beslutsfattarna, är att ett sådant förfarande inskränker
den kommunala självbestämmanderätten. Vid sidan av denna
principiella hållning finns det också rent praktiska
förhållanden som gör att en lokalt utformad bostadspolitik
fungerar bäst. Ett sådant förhållande är att dagens
bostadsmarknad ser mycket olika ut i landet. I storstäder och
på universitetsorter är det en överhettad bostadsmarknad. På
många mindre orter finns det ett överskott på bostäder. Vissa
allmännyttiga bostadsföretag har ett sådant överskott att det
kan anses som permanent.
Allmännyttans roll och framtida funktion är under översyn. Det är viktigt
att det därvid sker en allsidig och verkligt framåtsyftande prövning av behov,
uppgifter och rollfördelning. Centerpartiet anser att allmännyttiga
bostadsföretag har en viktig funktion. Det måste vara de enskilda
kommunerna som beslutar om bostadsföretagens framtid och uppgifter. De
hinder för detta som riksdagsmajoriteten beslutat om bör därför undanröjas.
Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag som undanröjer
hinder och ger allmännyttan förutsättningar att fungera på samma villkor som
andra bostadsföretag på marknaden. Vad som anförts om allmännyttans roll
och uppgifter bör ges regeringen till känna.
Kommunerna har ansvar för bostadsförsörjningen. En viktig del i detta
ansvar rör lägenheter för ungdomar och gamla. På studieorter är det
nödvändigt att studentbostäder tillskapas i tillräcklig omfattning.
Centerpartiet
har i riksdagen gått emot beslutet att avveckla det särskilda bidraget för
byggande av studentbostäder. Därför gladde det oss att regeringen i sin
ekonomiska vårproposition föreslog ett tillfälligt investeringsbidrag för
anordnande av studentbostäder på eller i anslutning till orter där det finns
universitet eller högskola. Centerpartiet är dock kritiskt till att
investeringsbidraget delvis finansieras genom att det allmänna bidraget till
kommunerna minskas. Det innebär i realiteten att alla kommuner och
landsting är med och finansierar byggandet av studentbostäder på
universitets- och högskoleorter. Centerpartiet biträder investeringsbidraget i
sig, men finansierar det utan att ta pengar från det allmänna kommunbidraget.
Bostadsrätt
Att äga sin bostad har ett värde i sig. Bostadsrätten utgör en
för många människor attraktiv boendeform. Bostadsrätten
bygger på enskilt ägande i föreningsform med gemensamt
ansvarstagande i demokratiska former. Det är således en
boendeform som kan erbjuda ökat ansvar och engagemang.
En sådan boendeform ska inte åläggas restriktioner. Den bör
snarare uppmuntras.
Våren 1999 beslutade riksdagens vänstermajoritet om restriktioner som
försvårade ägandet i bostadsrättsform. För att stärka den enskilde
hyresgästens möjlighet att få äga sin bostad som bostadsrätt, finns det en rätt
för hyresgäster att före andra köpare förvärva den fastighet de bor i för
ombildning till bostadsrätt. Tidigare räckte det med att en enkel majoritet av
hyresgästerna anmälde sitt intresse för ombildning. Efter ikraftträdandet av de
nya reglerna i ombildningslagen krävs nu en kvalificerad majoritet. De nya
reglerna innebär att valfriheten i boendet inskränks. Hyresgäster som vill äga
sin bostad hindras på ett omotiverat sätt från detta.
Den svenska bostadsmarknaden är starkt segregerad, och segregationen har
fördjupats under 1990-talet. I denna mörka bild finns dock ett positivt inslag,
och det är att familjer med utländsk bakgrund under 1990-talet tillträtt
bostadsrättsmarknaden i snabb takt. Även om antalet personer med utländsk
bakgrund som bor i bostadsrätt är betydligt lägre än antalet som bor i
hyresrätt, kan man faktiskt tala om en relativ överrepresentation av personer
födda i utlandet på bostadsrättsmarknaden. Med nuvarande lagstiftning
riskerar denna positiva utveckling att stanna av och bostadsmarknaden bli än
mer segregerad. Av bostadssociala skäl finns det anledning att uppmuntra
snarare än att förhindra en övergång till bostadsrätt.
I attraktiva områden är det sällan svårt att få en kvalificerad majoritet av
hyresgästerna att anmäla intresse för ombildning. I områden som är mindre
attraktiva och där fastigheterna innehåller många lägenheter kan det dock vara
svårt att få minst två tredjedelar av hyresgästerna intresserade. Om
regeringens syfte med de skärpta reglerna för intresseanmälan och
ombildning var att förhindra attraktiva lägenheter i centrala områden att
övergå i privat ägo, har verkligheten visat att lagstiftningen inte fungerar,
samtidigt som de skärpta reglerna minskar valfriheten i mindre attraktiva
områden. Sammantaget finns det därför starka skäl för att riva upp beslutet
om skärpningar i reglerna för ombildning och intresseanmälan och återgå till
tidigare regler i lagstiftningen.
Riksdagen bör besluta att 9 kap. 19 § bostadsrättslagen (1991:614) ska ges
följande lydelse: En bostadsrättsförenings beslut att förvärva ett hus för
ombildning av hyresrätt till bostadsrätt skall fattas på en föreningsstämma.
Beslutet är giltigt, om hyresgästerna i mer än hälften av de uthyrda lägenheter
som omfattas av förvärvet har gått med på beslutet. Dessa hyresgäster skall
vara medlemmar i bostadsrättsföreningen. Vid beräkning av antalet
lägenheter tillämpas 1 kap. 5 § andra stycket. Protokollet från
föreningsstämman skall innehålla uppgift om hur rösterna har beräknats och
hållas tillgängligt för hyresgästerna och ägaren av huset.
Riksdagen bör besluta att 3 § andra stycket i lagen (1982:352) om rätt till
fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt ska ges följande lydelse:
att hyresgästerna i mer än hälften av de uthyrda lägenheterna skriftligen
har förklarat sig intresserade av en ombildning av hyresrätt till bostadsrätt,
och att dessa hyresgäster är medlemmar i bostadsrättsföreningen.
Egna hem
Många människor drömmer om ett eget hus där de kan
uppfylla ett livsprojekt och forma sin egen miljö. Det är
också många som lever i sin dröm. Idag bor 71 procent av
alla barnfamiljer i Sverige i ett eget hus. Men för att
drömmen inte ska bli en mardröm för dem som skaffat sig ett
eget hus och bli möjlig att uppnå för dem som vill, behövs en
bostadspolitik som är långsiktig och stabil över tiden.
Tillfälliga åtgärder bör inte förekomma. Tvära kursändringar
skapar problem. När en familj investerar i sitt boende är det
en av de största satsningar den gör. Under de första åren blir
ofta ekonomin ansträngd. Politiska åtgärder som ändrar
förutsättningarna kan därför stjälpa familjeekonomin. Detta
måste särskilt beaktas då ändringar görs i regelsystemet.
Vid förändringar i bostadspolitiken måste långsiktigheten särskilt beaktas.
I alla beslutsunderlag bör förändringarnas konsekvenser för olika berörda
grupper noga analyseras. Vad som anförts om långsiktighet i bostadspolitiken
bör ges regeringen till känna.
Ett exempel på en tvär kursändring som har skapat oro är regeringens
hantering av fastighetsskatten på småhus. Riksskatteverkets preliminära
beräkning visar att taxeringsvärdena för småhus kommer att höjas kraftigt när
nuvarande frysning upphör vid årsskiftet. Regeringen kompenserar
småhusägarna som kollektiv genom att sänka skattesatsen, men för enskilda
småhusägare kan förändringarna bli dramatiska; och detta med bara några
månaders framförhållning. Centerpartiet anser att människor måste ges
möjlighet att planera sina liv, och då krävs betydligt längre framförhållning än
några månader. Det enda rimliga i denna akuta situation är att förlänga
nuvarande frysning av taxeringsvärdena till nästa allmänna fastighetstaxering
som skall ske 2003. Under dessa två kommande år med frysta
taxeringsvärden vill Centerpartiet att skattesatsen för småhus sänks till 1,2
procent. Det innebär att alla småhusägare får sänkt fastighetsskatt. I
Centerpartiets skattemotion Sk321 redovisas våra förslag kring
fastighetsskatten utförligare.
Hyresrätt
Hyresrätten utgör en viktig del av en fungerande
bostadsmarknad. Den är ofta det självklara alternativet när
unga människor eller invandrade svenskar ska skaffa sig sitt
första boende. Men det är fel att enbart betrakta hyresrätten
som en språngbräda till andra alternativa boendeformer. Alla
kan inte, eller vill inte äga sin bostad. Det finns ett stort
behov av en boendeform som inte innebär stora
kapitalbindningar för de boende. Därför är det viktigt att det
finns alternativ med goda hyreslägenheter till rimliga
kostnader. Hyresrätten är betydelsefull för att skapa mångfald
i boendet och därmed kunna tillfredsställa människors
varierande behov. En väl fungerande hyresmarknad är viktig
för ett väl fungerande samhälle.
Hyresmarknaden fungerar väldigt olika i olika delar av landet. Samtidigt
som det är bostadsbrist i vissa expansiva områden står lägenheter tomma i
andra områden. Enligt Boverkets bostadsmarknadsenkät har 62 procent av
landets kommuner överskott på bostäder, medan 16 procent har brist.
Däremellan ligger de kommuner som anser sig ha en balans i tillgång och
efterfrågan. Ett sätt att minska trycket på bostäder i expansiva områden och
öka efterfrågan i mindre expansiva områden är att förbättra
pendlingsmöjligheterna. En aktiv regionalpolitik är också nödvändig för att ge
förutsättningar för tillväxt och boende, och därmed en jämnare efterfrågan på
bostäder, i hela landet.
Bättre pendlingsmöjligheter och en aktiv regionalpolitik kan dock bara
marginellt minska efterfrågan på bostäder i storstadsområdena och på
universitets- och högskoleorter. För att på allvar komma till rätta med
bostadsförsörjningen behöver byggandet, framför allt av hyresbostäder, öka.
Men trots att efterfrågan på bostäder på många håll är mycket hög, är intresset
för att bygga hyreslägenheter minimalt. Merparten av de flerbostadshus som
byggs är bostadsrätter. Det är helt enkelt svårt att bygga hyresbostäder som
vanliga människor har råd med. Den sjuka bostadsmarknaden i våra storstäder
skulle helt klart bli friskare om byggandet av hyresbostäder skulle öka.
Det främsta incitamentet för att investera i och bygga hyresfastigheter är
att det går att få en rimlig avkastning på det satsade kapitalet. Incitament för
att bygga hyresbostäder bör inte i första hand skapas genom centralstyrning
eller nya bidragssystem. Det viktiga är istället att få ner byggnads- och
boendekostnaderna, och då är det snarare fungerande konkurrens på
byggmarknaden samt lägre skatter och avgifter på boendet som är avgörande.
Förutsättningarna för nyproduktion måste vara sådana att byggande av
flerfamiljshus är attraktivt för såväl privata som allmännyttiga
fastighetsägare. Centerpartiet vill skapa bättre förutsättningar för boende och
nybyggnation via lägre fastighetsskatt på flerfamiljshus och lägre
byggkostnader. Byggkostnaderna kan minskas genom enklare regler, bättre
konkurrens på byggmarknaden, sänkta arbetsgivaravgifter samt en ekonomisk
politik som ger fortsatt låga räntor.
Staten kan bidra med lägre skatter på boende och ett enklare regelverk.
Kommunerna kan göra planprocessen smidigare och se till att det finns
tillgång till billig tomtmark. Sist men inte minst kan byggföretagen pressa
produktionskostnaderna och hitta metoder att bygga bostäder till rimliga
kostnader med flexibla lösningar där den enskilde hyresgästen får möjlighet
att vara med och påverka vilken standard som han eller hon vill ha,
exempelvis små hyresrätter med enkel standard.
Ansvaret för att få ner byggnads- och boendekostnaderna ligger på många
aktörer, men det är viktigt att staten går före och tydligt visar att man tänker
ta
sin del av ansvaret. Regeringen är i detta sammanhang dock allt annat än
tydlig. Man sänker skatten på hyresfastigheter, men samtidigt höjs
taxeringsvärdena och dessutom höjs skatten på koldioxid och el.
Sammantaget innebär detta inte lägre hyror, och incitamenten att bygga
hyreslägenheter lär knappast bli större. I Centerpartiets skattemotion
redovisar vi utförligt hur vi vill sänka skatter så att det märks både på hyror
och byggnadskostnader.
Vad som anförts om hyresmarknaden och förutsättningar för nybyggnation
av hyresbostäder bör ges regeringen till känna.
Bruksvärdessystemet
Det nuvarande bruksvärdessystemet pekas ofta ut som en bov
i dramat som gör att byggherrar inte är benägna att bygga nya
hyreshus. Verkligheten visar att det ligger mycket i
påståendena. Det är exempelvis svårt att bygga nya hyreshus
som ska inrymma studentlägenheter, när det finns ett
gammalt bestånd av studentlägenheter med låga hyror.
Efterfrågan på de nya lägenheterna kan vara stor, men om
bruksvärdessystemet ska gälla så blir hyresvärden ändå
tvungen att sänka hyreskostnaderna till en så låg nivå att det
blir ekonomiskt omöjligt att bygga nya hus. Om det ska bli
några hyreslägenheter byggda för studenter och andra som
står i kö, behöver hyrorna på nybyggda lägenheter bättre
spegla efterfrågan.
Även i det befintliga bostadsbeståndet behövs en hyressättning som i ökad
utsträckning tar hänsyn till efterfrågan och faktiska kostnader. En bättre
tillämpning av bruksvärdessystemet kommer då att leda till sänkta hyror i
områden som idag inte betraktas som prisvärda och därmed öka efterfrågan
på lägenheter som annars skulle stå tomma. Vad som anförts om
bruksvärdessystemets tillämpning bör ges regeringen till känna.
Flexibla hyresavtal
Centerpartiet eftersträvar variationer i bostädernas
utformning. Hyresgästen ska ha möjlighet att i stor
utsträckning själv bestämma hur bostaden ska se ut. En långt
gående anpassning i standard och utformning måste
hyresgästen också ta ett rimligt ekonomiskt ansvar för.
Hyresvärden och därmed i förlängningen andra hyresgäster
ska inte behöva stå hela risken för denna anpassning.
Nuvarande hyreslag ger inte möjlighet till en extra lång bindning i sådana
fall då det görs speciella åtaganden för en särskild hyresgäst. Att ändra
hyreslagen på den här punkten får inte heller utnyttjas för att oskäligt binda
hyresgästerna. Ett alternativ kan vara att omfattande anpassningsåtgärder
läggs på särskild avskrivningsplan och att hyresnämnden prövar i förväg om
åtgärden är av den arten att den ska föranleda speciell kontraktsskrivning.
Riksdagen bör begära att regeringen tillsätter en särskild utredning för att
belysa möjligheter för införande av flexibla hyresavtal med särskilt lång
bindningstid för hyresgäster.
Förnyelse av bostadsmiljön
Det är inte bara nya bostäder som behövs. Befintliga
bostadsmiljöer behöver på många håll förbättras. Det gäller
särskilt de så kallade miljonprogramsområdena. Många
kommuner har inlett eller genomfört väsentliga
miljöförbättringar inom dessa områden, men mycket återstår.
Centerpartiet anser inte att staten ska detaljreglera någon
ombyggnad. Det är fastighetsägarna och de boende som
måste vara drivande för en förändring. Staten har ett ansvar
för att det utarbetas en konkret strategi för förnyelse och för
att lyfta fram goda förebilder. Boverket bör ges i uppdrag att
konkretisera hur detta ska ske.
Ett område som särskilt måste beaktas då man förnyar och förändrar
bostadsområden och stadsmiljöer är de handikappades situation. På många
håll görs goda insatser för ökad handikappanpassning. Mycket återstår att
göra bl.a. genom så enkla saker som att fasa av trottoarkanter.
Centerpartiet vill betona att det ställs kvalitetskrav, både fysiska och
sociala, för en bra bostadsmiljö. Vid nybyggnation uppfylls oftast rimliga
sådana krav. Svårigheterna är framför allt att tillfredsställa sådana
kvalitetskrav i äldre miljöer och alldeles speciellt i en del förortsområden.
Det
är speciellt viktigt att ta till vara önskemål och synpunkter från dem som bor i
det aktuella området. Det är de som även i fortsättningen skall utnyttja
området och bostäderna.
I stadsmiljön är det av speciell betydelse att grönområden och parker inte
reduceras. De har en stor betydelse för människors välbefinnande och trivsel.
I vissa fall är det ändå nödvändigt att för annat ändamål utnyttja ett stycke
parkmark. Det är då angeläget att detta inte sker på ett sådant sätt att
nettoarealen parkmark minskar. Det bör därför finnas möjlighet att ställa krav
på kompensationsmark då parkmark tas i anspråk för andra ändamål. Det som
anförts om förnyelse av bostadsmiljön bör ges regeringen till känna.
Trygghet i boendet
En grundläggande förutsättning för att människor ska kunna
känna livskvalitet i boendet är att boendemiljön är trygg.
Sverige har traditionellt uppfattats om som ett tryggt land.
Denna uppfattning visar sig allt oftare vara en ren myt. En
Sifo-undersökning som på sensommaren presenterades i
tidningen Vår bostad visar att det finns en stor otrygghet i
våra bostadsområden. Många av de tusen intervjuade känner
rädsla för inbrott, överfall, våldtäkt och andra kriminella
handlingar i den egna hemmiljön. Det är framför allt unga
kvinnor som känner stor otrygghet. Var tredje kvinna under
30 år säger sig ha varit rädd eller otrygg där hon bor. Det är
dessutom de allra mest personkränkande brotten som man är
rädd för, som t ex överfall, våldtäkt och inbrott.
Tidigare har man trott att det framför allt är de äldre som är rädda och
otrygga. Men undersökningen visar att ju yngre vi är, desto mer otrygga
känner vi oss där vi bor. I åldersgruppen 15-19-åringar har drygt 20 procent
känt sig rädda och otrygga i sitt bostadsområde, medan det i åldersgruppen
över 65 år bara är hälften så många som någon gång varit rädda. Detta trots
att de äldre människorna levt mycket längre och därmed borde ha stött på fler
händelser som kan väcka oro. Undersökningen visar dessutom att otryggheten
är mycket mer utbredd i flerfamiljshusområdena. Hela 20 procent av dem som
bor i lägenhet uppgav att de känt oro eller rädsla i boendet. Motsvarande
siffra för boende i radhus eller villa är 12 procent.
Om vi inte kan känna oss trygga i vårt boende, hur ska vi då kunna
utveckla en harmoni i samhällslivet i övrigt? Det är vardagstillvaron som
formar oss som människor. En av politikens viktigaste uppgifter är därför att
skapa förutsättningar för att återskapa trygga boendeförhållanden. I
Centerpartiet är vi övertygade om att det går att vända på den här situationen.
För det krävs en rad åtgärder av både förebyggande karaktär och bättre hjälp
för den som drabbas akut.
Planera för trygghet
Eftersom det oftast är kvinnor och unga människor som
känner oro eller rädsla i boendet är det viktigt att ta detta som
en utgångspunkt i arbetet med att skapa tryggare
boendemiljöer. Kommunerna bör i sin planeringsprocess
systematiskt gå igenom alla åtgärder som kan genomföras för
att kvinnor och ungdomar ska känna trygghet där de bor. Ett
första steg kan vara att lyssna på vad kvinnorna och
ungdomarna har att säga om var och när de känner sig
otrygga. Åtgärderna kan handla om utformningen av den
fysiska miljön, att kvinnor och ungdomar som känner sig
utsatta lätt kan få den hjälp och det stöd de behöver. Men
framför allt handlar det om att föra ut diskussionen om
kvinnofrid och ungdomsfrid på skolor, arbetsplatser och i
bostadsområdena. Kvinnofrid och ungdomsfrid ska bli en del
av det dagliga samtalet.
Ett viktigt förebyggande arbete är att planera bostadsområden som
motverkar kriminalitet. Sterila, storskaliga och anonyma bostadsmiljöer
fungerar som en katalysator för vandalism och skadegörelse i alla former. Vi
är övertygade om att det går att skapa ökad trygghet i bostadsområdena om
man planerar varma och välkomnande miljöer. Det går att göra oerhört
mycket för att förvandla anonyma sterila gårdar och gator till levande och
trygga miljöer. Det är viktigt att de boende själva får möjlighet att föreslå
förändringar och medverka i genomförandet. Centerpartiet anser att
brottsförebyggande
aspekter alltid bör tas med i såväl planeringen av bostadsområden som
samhällsplanering i övrigt. Vad som anförts om att brottsförebyggande
aspekter måste tas med vid all samhällsplanering bör ges regeringen till känna
Trygghet innebär även att ha makt över boendet. Många kvinnor har ett
vardagsliv - i synnerhet kvinnor med barn - som gör att de är mer utsatta än
män för hur bebyggelse, trafik o dyl. utformas och lokaliseras. En angelägen
följdfråga blir vilka möjligheter kvinnor har att påverka villkoren för sin
vardag. Detta påpekade hade även den bostadspolitiska utredningen i sin
slutrapport som avlämnades inför Bostadspolitik 2000. Byggande, boende och
samhällsplanering kan därför inte betraktas som könsneutrala verksamheter.
Vad som anförts om att det måste finnas ett kvinnoperspektiv med i den
fysiska samhällsplaneringen bör ges regeringen till känna.
Tryggare bostadsmiljöer handlar även om överlevnadsfrågor, att må bra. I
många bostadsområden syns idag tecken på sämre hälsa. Allergier,
överkänslighet mot olika ämnen som fortfarande återfinns i byggmaterial,
dålig luft, bristfälliga ventilationsmöjligheter, bullerskador, vantrivsel m.m.
skapar inte det trygga samhälle som vi alla vill ha. I all samhällsplanering,
inte minst i den fysiska samhällsplaneringen, måste hälsoaspekter vägas in.
Det måste finnas en verklig ansvarig kvalitetskontroll vid allt byggande. Vad
som ovan anförts om hälsoaspekter i bostadsmiljön bör ges regeringen till
känna.
Ett kretsloppsanpassat
byggande
Centerpartiet anser att det behövs en övergång till ett mer
kretsloppsanpassat byggande. Detta gäller såväl vid
nybyggnad som vid ombyggnad och upprustning.
Avloppsfrågan har här en central betydelse. Tekniska
lösningar måste stimuleras som gör att kretsloppsanpassat
byggande används i alla former av bebyggelse.
Det är också viktigt att material återanvänds och att nya material används
som kan återanvändas. Många goda exempel finns i landet, och det är viktigt
att dessa exempel uppmärksammas och sprids. Detta är en viktig uppgift för
Boverket. Ett system för miljöklassning av bostäder bör införas. Detta bör ges
regeringen till känna.
Bevarandefrågor
I arbetet för att ge en byggnad eller ett område ett lagstadgat
skydd finns ett antal lagar att tillgå. Enstaka byggnader och
bebyggelsemiljöer kan enligt kulturminneslagen
byggnadsminnesförklaras. Den lagen ger den starkaste
formen av lagskydd. Miljöbalken gör det möjligt att peka ut
unika kulturmiljöer som är av riksintresse. Plan- och
bygglagen ger vidare kommunerna möjligheter att peka ut
värdefulla kulturmiljöer vars skydd kan preciseras i
detaljplaner och områdesbestämmelser. Det är av största vikt
att alla intressenter, inte bara myndigheter och stora aktörer,
ges möjlighet att delta i samråd och påverkan.
Endast ett fåtal byggnader och bebyggelseområden från tiden efter andra
världskriget är i dag lagskyddade. Det bör därför snarast göras en inventering
av efterkrigstidens bebyggelse för att få en översikt över även dessa
årtiondens värdefulla bebyggelse.
För att skydda värdefulla naturmiljöer utanför stadsområden finns lämpliga
laginstrument. Däremot finns det ett behov av ökade anslag för naturreservat
och nationalparker.
I stadsmiljö kan nu genom Centerpartiets tidigare insatser värdefulla
naturmiljöer skyddas genom inrättande av nationalstadsparker. Behovet av
nationalstadsparker bör inventeras. Samtidigt kan vi konstatera att innebörden
av institutet nationalstadspark behöver bli mer känt, så att allmänheten kan
uppmärksamma det positiva innehållet.
Institutet nationalstadspark täcker dock inte hela det lagtekniska behovet.
Ytterligare instrument för skydd av grönområden i stadsmiljö bör övervägas.
Det behövs ett ytterligare institut för mindre områden där skyddet kan skrivas
i stadsplanebestämmelserna, men skyddet ska inte kunna undanryckas genom
en enkel stadsplaneändring. Riksdagen bör begära att regeringen lägger fram
förslag om ett institut för skydd av mindre grönområden i stadsmiljö i
enlighet med vad som här anförts.
Det som i övrigt anförts om bevarandefrågor bör ges regeringen till känna.
Förbättrad demokrati
Det finns anledning att återigen betona vikten av att ta till
vara synpunkter från dem som bor i ett område vid förändring
eller förnyelse. Hyresgästernas möjlighet att påverka
ombyggnad bör förstärkas. Samtidigt får inte hyresgäster ha
möjlighet att blockera önskvärd förändring för t.ex. stambyte
eller energibesparing.
Forskning bör inriktas på att belysa de boendes synpunkter på miljö och
bostad. Centerpartiet vill särskilt betona vikten av att forskningsresurser
avsätts för att undersöka och beskriva bostaden och miljön ur ett kvinnligt
perspektiv. Det är viktigt att olika typer av intresseorganisationer ges
tillfälle
att delta i planeringsprocessen. I all samhällsplanering skall barns rätt till
utveckling och trygghet beaktas. Sverige har ratificerat FN:s konvention om
barnens rättigheter. Det måste även beaktas i den fysiska
samhällsplaneringen.
Den så kallade självförvaltningen som har införts i en del bostadsområden
är ett gott bevis på hur människors initiativkraft kan tas till vara. Det är
därför
tillfredsställande att riksdagen har beslutat om skattefrihet för
självförvaltning. Det är önskvärt att självförvaltning stimuleras. Det finns
också många andra sätt för de boende att ta del av och medverka i
utformningen av närmiljön. Inte minst viktigt är det att ungdomar aktivt
medverkar i skötsel och utformning av närmiljön. Goda exempel bör lyftas
fram och stimuleras. Det som anförts om förbättrad demokrati bör ges
regeringen till känna.
Förhindra segregation
Många bostadsområden, speciellt i storstädernas förorter, har
blivit segregerade områden. Segregation skapar främlingskap
och misstro och förstärker ofta ekonomiska och sociala
problem. Ensidiga stadsmiljöer förstärker också ofta
tendenserna till segregation.
För att motverka segregation krävs många olika slag av åtgärder. En
medveten samhällsplanering krävs, där mångfald, variation och olikheter
stimuleras. Mötesplatser måste finnas där människor från olika kulturer och
åldrar och med olika erfarenheter kan mötas och trivas.
En samhällsgemenskap som växer underifrån är mycket viktig. Att de
boende själva tar ett ökat ansvar och får inflytande har visat sig vara
positivt.
Det kan gälla självförvaltning. Det kan även gälla andra områden. Särskilt
viktigt är att ungdomar stimuleras till ökat ansvar. Åtgärder för att förhindra
segregation spänner över ett flertal sektorer. Det är de samlade åtgärderna
som behövs och som kan ge resultat.
Det som anförts om att förhindra segregation bör ges regeringen till känna.
Förenkla regelverket
Byggande och boende i Sverige är av tradition en
genomreglerad samhällssektor. Det är inte länge sedan vi
hade en detaljreglering där måtten på hatthyllan var
förutbestämda. Nuvarande byggregler talar mer om vilka
funktioner som ska vara uppfyllda. Det är ett steg åt rätt håll,
men fortfarande finns det ett omfattande regelverk som styr
människors boende. Regelverket gör boendet till ett komplext
område för både politiker, näringsidkare och boende, vilket i
sin tur gör att bostadsmarknaden saknar den dynamik som
kännetecknar en marknad som kan tillgodose människors
varierande behov och önskemål.
När plan- och bygglagen infördes gavs möjligheter till ett mer flexibelt
regelsystem. Begreppet områdesbestämmelser infördes för att möjliggöra
såväl sänkta som skärpta krav på bebyggelses utformning. Trots att det nu är
över tjugo år sedan plan- och bygglagen beslutades har mycket blivit vid det
gamla. Möjligheterna som finns till förenklingar har inte tagits till vara fullt
ut
i kommunerna. Flexibiliteten som eftersträvades har i stor utsträckning
uteblivit. Det är därför dags att göra en utvärdering av hur möjligheterna till
flexibilitet har tagits till vara i den kommunala planeringen, för att därefter
se
vilka åtgärder som bör vidtas. Boverket bör ges ett sådant
utvärderingsuppdrag. Riksdagen bör begära att regeringen utvärderar hur
plan- och bygglagens möjligheter till flexibilitet har tagits till vara i den
kommunala planeringen.
En annan reglering som behöver ses över är strandskyddet. Centerpartiet
anser att strandskyddet bör ges en mer lokalt anpassad utformning. I
tätortsnära områden och utefter delar av landets kuster behövs ett strikt
strandskydd. Detsamma gäller över huvud taget där det finns ett besökstryck.
Samtidigt finns det områden i landet där ett uppluckrat strandskydd är till
fördel för den befolkning som bor i området och där denna uppluckring inte
utgör något hinder för det rörliga friluftslivet. Med en lokalt anpassad
utformning av strandskyddet kan respektive kommun på förhand ange var
man vill ha strandskydd och var man vill tillåta bebyggelse och sedan
tillämpa detta vid beslut om bygglov. I Centerpartiets miljömotion MJ711 har
vi hemställt om att riksdagen bör begära att regeringen lägger fram förslag om
en lokalt anpassad utformning av strandskyddet. Vi upprepar därför inte vår
hemställan i denna motion.