Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en social bostadspolitik.
Motivering
Den sociala bostadspolitiken är en viktig del av den generella
välfärdspolitiken. Ett gott boende är avgörande för välfärden
genom hela livet, men särskilt för barn och ungdom.
Bostadsutrymmet, utrustningsstandarden och boendemiljön är
avgörande för barnens möjligheter att skapa en god start i
livet. Det barn som växer upp i lummiga trädgårdar, med gott
om utrymme för lek, rekreation och läxläsning har helt andra
förutsättningar än den som måste trängas med andra syskon,
har en torftig boendemiljö och där gängbildningen stänger ute
stimulanser utifrån.
Bostadspolitiken måste återupprättas. Det finns under senare tid många
goda tecken på att så också kommer att ske. Det har tagits flera lovvärda
initiativ från regeringens sida för att återupprätta en social bostadspolitik.
Men det finns också oroande tecken som pekar på de stora problem som
bostadsbyggandet står inför.
För det första finns det stora regionala obalanser som också får
återverkningar på bostadssektorn. I storstäderna och på högskoleorter råder
brist på bostäder. Där hindras tillväxten av bristen på bostäder. Nyanställda
har svårt att hitta bostäder och därmed förhindras en nödvändig rörlighet på
arbetsmarknaden. Likaså utgör bristen på studentbostäder ett allvarligt hinder
för många studerande att fullfölja sin högskoleutbildning. I andra delar av
landet utgör de lediga lägenheterna ett stort finansiellt problem för
bostadsföretagen och i en hel del av kommunerna river man hela bostadshus.
De skilda villkoren betyder att det endast 0,2 procent av lägenheterna i
Storstockholm är lediga, medan de lediga lägenheterna fortfarande utgör 6,4
procent av lägenheterna i kommuner med färre än 75 000 invånare.
För det andra tilltar segregationen i samhället. Inte minst innebär
kommunernas agerande att segregationen förstärks. Genom att sälja ut mark
till högstbjudande på auktion utestänger man i praktiken många byggare. Det
betyder, enligt Byggkostnadsdelegationen, att det blir omöjligt att bygga
hyresrättslägenheter i vart fall i attraktiva lägen. Vidare finns det kommuner
som bara upplåter mark för villabebyggelse och stänger därmed ute grupper
som saknar kapitaltillgångar. Det är viktigt att betona kommunernas ansvar
för bostadsförsörjningen, men också det ansvar de har för att det blir en
blandad bebyggelse och möjligheter för alla kategorier av boende i
kommunen. Som det nu är har många kommuner förhindrat ett aktivt
integrationsarbete och i stället genom sin markpolitik ytterligare skärpt
segregationsproblematiken.
För det tredje är det viktigt att framhålla inomhusmiljöns betydelse för
människors välbefinnande. Närmare fyra av tio barn har eller har haft olika
former av allergiska problem som till stor del kan tillskrivas inomhusmiljön.
En stor del av vår energianvändning sker genom uppvärmning av bostäder
och andra lokaler. Det är därför oerhört väsentligt att begränsa
energianvändningen inom sektorn för att kunna göra en önskvärd omställning
av energipolitiken. Vidare står byggsektorn för en avsevärd mängd avfall som
går direkt till deponi. Det krävs bättre planering för att begränsa
avfallsmängden från byggsektorn. Slutligen är det viktigt att framhålla
betydelsen av de många kemikalier som används i byggsektorn. De är många
gånger skadliga i sig, men framför allt är kunskapen bristfällig när det gäller
vilken effekt som dessa kemikalier har i samverkan med varandra och i olika
byggkonstruktioner. Det kan vara skadligt såväl för dem som arbetar i
branschen som de boende.
För det fjärde kommer ny teknik att spela en allt viktigare roll i nya
bostäder. Möjligheterna att göra inköp via Internet, att kunna reglera värmen
på ett effektivt sätt, att kunna bygga samman elektricitet, tv och datorer
innebär stora möjligheter i framtiden. Det kommer att få effekt på äldres och
handikappades möjligheter att bibehålla sin egen lägenhet. Det kommer att
påverka alla som har sin arbetsplats i andras bostad men även alla boende vad
avser när, hur och till vad de kommer att använda sin bostad.
Bostaden har kommit att kosta alltmer av den disponibla inkomsten under
90-talet. Nu ser vi glädjande tendenser till att hyrans andel av den disponibla
inkomsten faktiskt sjunker och det rejält. Det har två orsaker; den disponibla
inkomsten ökar därför att reallönen stiger och sysselsättningen ökar samtidigt
som hyreskostnaderna begränsas.
Det är viktigt att en sådan utveckling kan fortsätta och att allas rätt till en
god bostad kan hävdas. Samtidigt måste också byggkostnadsutvecklingen
hållas i schack om det ska vara möjligt att bygga bostäder i den takt som
kommer att behövas under de närmaste åren. Därför är det nödvändigt att
regeringen presenterar förslag på hur man tänker gå vidare utifrån
Byggkostnadsdelegationens rapport. Det handlar om teknikutvecklingen inom
branschen, men också om möjligheterna att begränsa kommunernas avgifter
gentemot byggherrarna.