Motion till riksdagen
2000/01:Bo218
av Billing, Knut (m)

Bostadsbidrag


Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen beslutar att bostadsbidrag endast skall utgå till barnfamiljer i
enlighet med vad som anförs i motionen.
2. Riksdagen beslutar att bostadsbidrag skall grundas på familjeinkomsten i
enlighet med vad som anförs i motionen.
3. Riksdagen beslutar att avskaffa ytbegränsningen i bostadsbidragen i
enlighet med vad som anförs i motionen.
4. Riksdagen beslutar att avskaffa reglerna där barnpension räknas in som
bidragsgrundande inkomst i enlighet med vad som anförs i motionen.
5. Riksdagen beslutar att avskaffa reglerna där ersättning till följd av barns
skada, som endast får användas för barnets vård, utbildning och
rehabilitering, räknas in som bidragsgrundande inkomst i enlighet med
vad som anförs i motionen.
6. Riksdagen beslutar att reglerna för näringsidkares bidragsgrundande
inkomst ändras i enlighet med vad som anförs i motionen.
7. Riksdagen beslutar att avveckla bostadsbidragen till ungdomar under 29
år.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om bostadsbidragen i övrigt och att de samordnas med social- och
skattepolitiken.
Moderata utgångspunkter
Vår målsättning är att varje människa med heltidsarbete skall
kunna leva på sin inkomst. Det är orimligt att människor skall
behöva vara beroende av bidrag sedan man betalat sin skatt.
Grundprincipen måste vara att den som betalar skatt inte skall
behöva bidrag och att den som behöver bidrag inte skall
betala skatt. Vi vill föra en ekonomisk politik som sätter
tillväxten och individerna i centrum. Därmed ökar också
människors möjligheter att efterfråga den bostad som passar
det egna hushållet bäst.
Det behövs en ny trygghet som utgår ifrån att varje människa har möjlighet
att råda över sin framtid. Det kräver stort utrymme för personligt ansvar. För
de flesta ger lägre skatter en sådan trygghet i det egna hushållet. Tryggheten
för var och en måste i första hand grunda sig på vetskapen att man kan
påverka sin egen situation utan att vara beroende av ständiga förändringar och
politiska beslut. Samtidigt måste varje individ som behöver stöd och hjälp
vara förvissad om att man får hjälp då det verkligen behövs. Därmed kan
också statens insatser riktas mot de särskilt behövande grupperna.
Dagens bostadsbidrag
Reglerna avseende bostadsbidrag måste ses över. Det är den
samlade hushållsinkomsten som skall ligga till grund för
bostadsbidraget. De individuella inkomstgränserna har
drabbat hushåll med låga inkomster. Paradoxalt nog är det
den förälder med lägst inkomst som påverkar
bostadsbidragets storlek mest. Ju högre den inkomsten är,
upp till 58 500 kronor, desto högre är bostadsbidraget.
Vi anser att ytnormen skall avskaffas som beräkningsunderlag för
bostadsbidraget. I många fall, framför allt på landsbygden, kan man bo
billigare i ett eget hus än i en mindre lägenhet. Det har visats att
begränsningen i bidragsgrundande bostadsyta och individuella
inkomstgränser för sammanboende föräldrar medfört att det är hushåll boende
i småhus och sammanboende föräldrar i vissa inkomstintervall som fått störst
minskning av sina bostadsbidrag. Denna effekt uppstår även om hushållen har
låga inkomster, exempelvis hushåll med få barn, relativt låga inkomster och
eget hus. Det kan röra sig om lantbrukarfamiljer och ensamstående föräldrar i
eget småhus. Att hushåll kan tvingas byta till en mindre, men dyrare bostad
bara för att berättigas till bostadsbidrag och därmed klara den egna ekonomin
är en oacceptabel effekt.
Bostadsbidrag bör endast ges till barnfamiljer, som inte har samma
möjligheter att anpassa sitt boende efter den egna plånboken. Det i dag
befintliga bostadsbidraget till ungdomar under 29 år bör följaktligen
avskaffas. Barnpension skall inte ingå i den bidragsgrundande inkomsten om
den inte kan användas för att täcka del av boendekostnaden. Detta skall även
gälla för barns skadeersättningar som finns på förmyndarspärrade konton och
som enbart får användas till barnets utbildning, vård, rehabilitering och
dylikt.
Reglerna för beräkning av näringsidkares bostadsbidragsgrundande
inkomst bör ändras så att justeringsposter, som avsättning till
periodiseringsfond, fortsättningsvis inte skall ingå i den inkomst som läggs
till grund för bostadsbidraget. Ovanstående förändringar bör riksdagen fatta
beslut om redan i höst.
Vi anser att bostadsbidragen bör samordnas med den övergripande social-
och skattepolitiken. I normalfallet måste en familj ges förutsättningar att leva
på sin lön. Familjerna måste kunna göra nödvändiga prioriteringar som hänför
sig till de önskemål och preferenser som finns i familjen. Ständiga
förändringar ger otrygghet och oöverskådliga konsekvenser för hushållen.
Därför är det nödvändigt att ändra snåriga och otydliga regler som slår blint
och dessutom diskriminerar vissa familjer.
Framtidens bostadsbidrag
Bostadsanknutna inkomstprövade stöd inrättades redan i
mitten av 1930-talet för mindre bemedlade barnrika familjer.
1947 utvidgades stödet på förslag av Bostadssociala
utredningen. Det då inrättade familjebostadsbidraget utgick
till hushåll med minst två barn under 16 år. En högsta
inkomst bestämdes för hushåll som kunde erhålla stödet.
Denna högsta inkomst ökade med antalet barn. Stödet utgick
till en början endast till hushåll som bodde i nybyggda hus.
Bostadsstödet har sedan dess förändrats ett antal gånger.
Det system som infördes 1947 har framför allt tre kännetecken. För det
första skulle stödet förbättra ställningen för familjer med fler än två barn.
Således togs hänsyn till försörjningsbörda. För det andra skulle stödet
begränsas av inkomsten, som ökar med antalet barn. Således tog stödet
hänsyn till såväl försörjningsförmåga som försörjningsbörda. För det tredje
skulle stödet endast utgå till dem som bor i nyproducerade fastigheter.
Således var stödet inriktat på att möjliggöra konsumtion av bostäder med en
högre standard.
Hänsyn till försörjningsbörda kan tas på huvudsakligen två sätt, bidrag
eller avdrag. Moderata Samlingspartiet föreslår i en rad andra motioner
åtgärder som stärker barnfamiljernas ställning. Vi förespråkar att avdrag skall
användas före bidrag. I de fall en familj inte kan tillgodogöra sig ett avdrag,
t.ex. för att inkomsten är för låg, skall bidrag utgå. Grundprincipen skall vara
att den heltidsarbetande som betalar skatt inte skall behöva bidrag och att den
som behöver bidrag inte skall betala skatt.
Bostadsbidragen bör på sikt ersättas av ett system som bygger på denna
princip. Detta innebär att merparten av utgifterna för bostadsbidrag ersätts
med ett högre avdrag som tar hänsyn till försörjningsbördan i en familj. I de
fall avdrag ej kan komma i fråga bör en närmare studie genomföras som
diskuterar möjligheterna till bidrag genom den övergripande socialpolitiken
eller till ett bidrag som bestäms genom ett system med negativ inkomstskatt.
Det senare innebär att en skattskyldig som inte har tillräcklig inkomst att göra
avdrag mot deklarerar en negativ inkomst som taxeras och därefter betalas ut
av skattemyndigheten.

Stockholm den 3 oktober 2000
Knut Billing (m)
Sten Andersson (m)
Inga Berggren (m)
Carl-Erik Skårman (m)
Ewa Thalén Finné (m)
Gunnar Axén (m)
Anna Lilliehöök (m)
Fredrik Reinfeldt (m)