Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en ny bostadspolitik för ökat byggande och en bättre
fungerande bostadsmarknad i Stockholm.
Bostadspolitikens kollaps
Situationen på bostadsmarknaden i Stockholm är nu så
alarmerande att kraftfulla åtgärder måste vidtas. Vi talar ofta
om den statsskuld och den miljöskuld vi lämnar efter oss till
kommande generationer. Nu håller vi på att också skapa en
bostadsskuld för våra barn att ta hand om. Vi utnyttjar och
sliter på de bostäder som tidigare generationer har byggt upp,
men vi gör inte de investeringar som krävs för att vi ska
kunna lämna efter oss ett bättre eller ens likvärdigt
bostadsbestånd åt dem som kommer efter oss.
I tillväxtområden - främst Stockholm - är problemen med bostadsbrist
akut. Detta drabbar främst de som ännu inte fått in en fot på marknaden,
framförallt våra ungdomar. Vi träffar ofta förtvivlade ungdomar som trots
många års letande fortfarande inte hittat en bostad. Det är också en
fördelningspolitiskt oacceptabel utveckling. De med pengar och kontakter kan
alltid skaffa bostad medan många andra blir utan. Det drabbar också många
som söker sig till storstäderna för arbetsmarknadens skull och blir därmed ett
hot även mot den ekonomiska tillväxten.
I hela landet är nyproduktionen på en orimligt låg nivå. Bostäder har ingen
oändlig livstid, utan beståndet måste successivt förnyas. Vi skjuter ett
ofrånkomligt ansvarstagande framför oss och bygger upp ett jättelikt
investeringsbehov som kommer att innebära stora samhällsekonomiska
påfrestningar framöver.
Det sker allt för få ombyggnader av bostäder i dag. Den statliga
Byggkostnadsdelegationen har visat att stora delar av bostadsbeståndet har
passerat den gräns där stambyten med mera borde ha skett, utan att det har
blivit gjort. SABO, de kommunägda bostadsföretagens riksorganisation, har
redovisat skrämmande statistik på att stora delar av dess bestånd byggt på
1960-talet och tidigare inte blivit ombyggt sedan det byggdes.
Bostadsmarknaden håller på att bli en marknad där svartjobb och
ekonomisk brottslighet grasserar. Vid reparationer och ombyggnader av
privatbostäder håller svartjobb på att etableras som något normalt. I områden
med bostadsbrist är olika slags svarta pengar för en lägenhet något som inte
längre väcker något större uppseende. Denna inställning sprider sig lätt till
andra samhällsområden.
Hyresrätten har hamnat i strykklass. Denna boendeform är utmärkt i
många skeenden i livet och behövs både i det nuvarande bostadsbeståndet och
i nyproduktionen. I dag bygger nästan ingen hyresrätter eftersom det saknas
ekonomiska incitament. Samtidigt sker en omvandling till bostadsrätter av de
hyresrätter som finns, ofta just i de områden där behovet av hyresrätter är
störst.
Man kan säga att bostadspolitiken är avskaffad. Bostadsmarknaden skulle
bli en marknad som alla andra. Tyvärr visar det sig att denna
marknadsanpassning och avreglering kom att innehålla så många kvarstående
regleringar, skeva skatteregler, oförutsedda effekter och andra aspekter som
innebär att resultatet blivit allt annat än lyckat. De förutsättningar och
tydliga
spelregler som en väl fungerande marknad kräver finns helt enkelt inte.
Vi förespråkar inte en återgång till det gamla systemet med regleringar och
subventioner, men en rad åtgärder måste vidtas för att rätta till de
ofullkomligheter som dagens system visat sig ha. Både borgerliga och
socialdemokratiska regeringar har vidtagit åtgärder som när de beslutades
tedde sig rimliga, men som vi i efterhand måste erkänna var både
ofullständiga och i långa loppet mindre lyckade.
Det tar lång tid att vända utvecklingen och lång tid innan effekterna av
detta märks. Därför är det enligt vår mening bråttom att vidta åtgärder.
Nio punkter för en ny
bostadspolitik
För att kunna angripa de problem som finns på
bostadsmarknaden bör nedanstående åtgärder genomföras,
eller åtminstone skyndsamt övervägas:
1. Underlätta för kommunerna att ta ansvar för bostadsförsörjningen.
Skatteutjämningssystemet måste justeras så att kommunerna åtminstone
inte har en nackdel av att bygga nya bostäder och öka sin befolkning.
Fastighetsskatten bör trappas ned, och på sikt helt slopas. En låg
kommunal fastighetsavgift bör inrättas, så att intäkterna från denna kan
täcka kostnader för vatten, avlopp, gator, brandförsvar med mera.
2. Ett nytt hyressättningssystem måste till. Dagens system kan behållas för
alla befintliga hyreslägenheter medan ett friare system kan införas för
nyproduktion. Möjligheterna att i efterhand begära prövning av hyran i
nyproduktion bör under alla förhållanden begränsas om privata investerare
ska våga bygga i någon större utsträckning. Också hyrorna i det befintliga
beståndet skulle kunna anpassas bättre till de boendes värdering. De som
bor i Stockholms innerstad måste kunna få känna trygghet. Ett sätt att
skapa trygghet för dem som bor i hyreslägenheter, vore att tillåta att
lägesfaktorn fick ett betydligt högre genomslag i alla nya kontrakt, medan
befintliga kontrakt fortfarande skulle styras av nuvarande regler. Det skulle
skapa ökad nyproduktion och motverka svarthandeln med hyreskontrakt.
3. Principerna för fastighetsskatten måste ses över. Om inte fastighetsskatten
omedelbart kan omvandlas till en kommunal avgift måste något ändå på
kort sikt göras åt den bristande legitimitet som nu präglar skatten. Vid
beräkningarna av fastighetsskattens nivå måste hänsyn tas till det faktum
att avkastningen på exempelvis en villa inte sker i form av pengar som kan
användas till skatten. Detta motiverar i sig en lägre skattesats, vilket i sin
tur skulle öka skattens legitimitet hos befolkningen. Åtgärder för att hindra
att absurda taxeringsvärden skapade av exempelvis sommargäster i
skärgården slår igenom på den fasta ortsbefolkningen måste vidtas.
4. En huvudorsak till att bostadsproduktionen varit utslagen ända sedan
skattereformens dagar är det orimliga tilltaget att belasta nya bostäder med
både konsumtions- och kapitalbeskattning (det vill säga byggmoms och
fastighetsskatt). Detta strider mot alla principer för skattesystemets
uppbyggnad och måste omprövas. Nu har nya bostäder tillsammans med
alkohol, tobak och koldioxidutsläpp extra hög skatt. Det är inte rimligt.
Regeringen måste välja - är det konsumtion eller investering att placera
pengar i en ny bostad?
5. Svartjobb inom reparationer och underhåll av privatbostäder är nu så
vanligt att det snart inte uppfattas som något felaktigt längre. Detta är en
farlig utveckling som då kan sprida sig vidare till andra områden. En
åtgärd som snabbt kan bromsa denna utveckling är att införa sänkt skatt för
hushållsnära tjänster. Även ägare av hyresfastigheter kan få möjlighet att
utnyttja detta för att börja beta av det gigantiska underhållsbehovet.
6. Planprocessen behöver reformeras. Handläggningstiderna förefaller
orimligt långa för många bostadsprojekt i dag. Regeringens utredare Ulf
Adelsohn har föreslagit flera ändringar kring överklaganden och
instansordningar som förefaller kloka.
7. Ändra reglerna så att tredimensionell fastighetsbildning blir möjlig. I bland
annat centrala Stockholm skulle många nya bostäder då kunna byggas
ovanpå fastigheter med kommersiella lokaler.
8. Stimulera skapandet av "Generationsbostäder". Många villor skulle med
begränsade ombyggnader kunna få ytterligare en mindre lägenhet.
Skattereglerna för uthyrning av privatbostäder är i dag ett hinder. Gränsen
för skattebefrielse vid uthyrning av privatbostäder bör kunna höjas.
9. Lös knutarna i Stockholms trafiksystem så blir det möjligt att bygga
attraktiva bostäder på nya platser.
Detta är några förslag som skulle kunna bidra till att vända
den olyckliga utvecklingen på bostadsmarknaden. De som
främst tjänar på de kristdemokratiska förslagen är ungdomar,
de som flyttar för att få jobb och andra med svagt fotfäste på
bostadsmarknaden.