Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att det bör inrättas ett specifikt departement för att handlägga
ärenden som rör bostadspolitiken, samhällsbyggandet, den övergripande
fysiska planeringen m.m.
Motivering
Människans närmiljö som den kommer till uttryck i vårt
boende och samhället runt omkring oss är av stor vikt för vårt
psykiska och fysiska välbefinnande. En trygg och estetiskt
tilltalande närmiljö integrerad i en genomtänkt och
framtidsinriktad helhetsmiljö är viktig för att vi skall må väl
och utvecklas i en positiv riktning. Vår byggda miljö är det
rum som vi tillbringar merparten av vår tid i och som vi
också kommer att lämna efter oss till våra barn. Dessa rum är
av stor vikt för oss alla och kräver att vi har en långsiktig och
hållbar planering djupt förankrad hos medborgarna i främst
kommunerna. Eftersom den fysiska miljöns kvaliteter och
boendefrågorna blir allt viktigare i människors vardag och
prioriteringar och svarar för en ökande andel av de offentliga
och privata investeringarna är det mer än rimligt att skapa ett
nytt departement för dessa sammanhängande frågor.
Fler och fler människor kommer sannolikt att bosätta sig i våra stora städer
och Sverige har en hög grad av urbanisering. Sedan i början av 1960-talet har
den svenska tätortsarealen vuxit med över 50 %, vilket är dubbelt så mycket
som befolkningstillväxten under samma period. Internationellt är tendensen
densamma. Detta har uppmärksammats av bland annat FN-konferensen
HABITAT II, som hölls i Istanbul 1996. HABITAT - dokumentet som kom
till under konferensen i Istanbul - inriktades på två övergripande mål:
En rimlig bostad för alla
En hållbar utveckling av människors boplatser i en värld av
växande städer.
Det kommer framgent att bli fler komplexa samhällsbyggarfrågor i ett
växande kompakt och komplext samhälle. Vår traditionella
tillverkningsindustri, som vi byggt upp under det senast seklet, håller på att
radikalt minska sin andel av den totala sysselsättningen trots allt högre
produktionsvärden och ett stigande antal småföretag. Industrin som helhet
kommer till väsentliga delar att ersättas med personalintensiva tjänsteföretag
som till exempel IT-företag även om dessa senare har de kvarvarande
industriföretagen som stora kunder.
Samtidigt som de större tätorterna och deras vidgade omland av allt att
döma får en ökad befolkning är planeringen av vår stora lands- och glesbygd
av oerhörd stor vikt för hela samhället och inte minst storstädernas
rekreationskrävande invånare. De många landsortsområdena i hela landet
kommer fortfarande att spela en stor roll för vår ekonomi, vårt byggande samt
företagsutvecklingen inom flertalet näringssektorer.
Trots inflyttningen till de större städerna under efterkrigstiden bor det
mellan 1 och 2 miljoner människor i det vi vanligtvis kallar glesbygd. Därtill
kommer invånarna i otaliga mindre handels- och bruksorter i samtliga
regioner. Dessa senare miljöer behöver få en ansenlig andel av de totala
planeringsinsatserna för sin framtida utveckling, vilket samtidigt bidrar till
en
bättre livsmedels- och energiförsörjning i städerna, en starkare och mer
komplett infrastruktur samt ett mer mångfaldigt och kreativt näringsliv.
Boendefrågor har alltid aktualitet och kommer också att kräva ett större
utrymme i framtiden. Boendemiljöerna kan aldrig byggas färdiga utan måste
ständigt anpassas till människornas nya krav, forskningsrön kring exempelvis
nya konstruktionsmateriel samt globala omgivningsvillkor. Framtidens
planering av bostäder innebär bl.a. att ta ställning till kraven på en mer
blandad och ekologiskt inriktad bebyggelse. Vi behöver också planera för att
gå från det funktionsuppdelade till det socialt och funktionellt sett
integrerade
samhället. Miljökvalitetsmålen som skall implementeras i all planering kräver
större samordning.
Allt detta sammantaget innebär att det bör finnas en ansvarig minister som
till sitt förfogande har ett framtidsinriktat planerings- och
bostadsdepartement.
De bostads- och planeringspolitiska frågorna handläggs nu under fyra olika
departement. Dessa departement är Finansdepartementet,
Justitiedepartementet, Socialdepartementet och Miljödepartementet. Detta
innebär i sin tur att det inte finns något enskilt departement eller en
samordnad organisation för att garantera och genomföra ett helhetsgrepp över
dessa viktiga frågor. Konsekvenserna av denna brist på en prioriterad
departemental ledning kan bli fördröjda beslut i viktiga frågor, en alltför låg
minsta gemensamma nämnare när en fråga behandlas på fler beslutsenheter,
bristande engagemang i centrala planerings- och bostadsfrågor, mindre bra
kontakter med olika brukargrupper och andra myndigheter samt svårigheter
för medborgarna att få en ordentlig insyn i dessa ofta för individen och
familjen avgörande frågor.
Av dessa anledningar förordar jag inrättande av ett nytt bostads- och
planeringsdepartement och en snabb start av ett nödvändigt
förplaneringsarbete.