Motion till riksdagen
2000/01:Bo210
av Hellberg, Owe (v)

Goda bostäder till rimliga kostnader


1 Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att tillsätta ett statsråd med övergripande ansvar för de
bostadspolitiska frågorna.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att tillsätta en boendekostnadskommission.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om fastighetsbeskattningen.1
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en utredning bör se över möjligheterna att införa ett
investeringsbidrag för nyproduktion av bostäder.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en utredning bör se över möjligheterna att införa ett inve-
steringsbidrag för ombyggnader av bostäder.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen bör återkomma med förslag om hur
nyproduktionen av studentbostäder skall se ut efter 2002.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om funktionshindrade studenters rätt till studentbostäder.
8.
1 Yrkande 3 hänvisat till SkU.
2 Bakgrund
I den av riksdagen antagna portalparagrafen om bostadspolitiken slås det
bl.a. fast att alla ska ha rätt att leva i goda bostäder till rimliga kostnader
och att boendemiljön ska bidra till jämlika och värdiga
levnadsförhållanden. Bostadspolitiken ska särskilt främja en god uppväxt
för barn och ungdomar. Det är en välskriven målsättning som 1990-talets
bostadspolitik haft svårt att leva upp till.
Bostadspolitiken har under det senaste decenniet genomgått stora
förändringar. De har inneburit kraftigt höjda boendekostnader, framför allt för
boende i hyresrätt. Skattereformen innebar höjda skatter på boendet, villkoren
för räntebidragen har försämrats och bostadsbidragen har skurits ned. Det har
kraftigt bidragit till de ökade boendekostnaderna. Boendekostnaderna som
andel av disponibel inkomst har ökat från ca 25 % till ca 30 %. Inom
hyresrätten är det inte ovanligt att 40-50 % av hushållets disponibla
inkomster går till hyran. Många människor har svårt att få en egen bostad med
förstahandskontrakt, framför allt gäller det ungdomar, men även stora
barnfamiljer.
Hemlösheten har ökat under samma period och segregationen i boendet
har skärpts ytterligare, med ökade klassklyftor mellan olika bostadsområden
som följd.
3 Helhetssyn på bostadspolitiken
Det finns ett stort behov av en samlad syn på bostadspolitiken för att
skapa en ekologiskt och socialt hållbar utveckling. Förändringarna i den
bostadssociala lagstiftningen under tidigt 90-tal har skapat ett tomrum när
det gäller förutsättningar för rätten till en bra bostad åt alla. Det visar
t.ex.
utvecklingen i de kommunala bostadsbolagen, där mer av ett
marknadstänkande utvecklats utan att det egentligen har fattats några
politiska beslut om den nuvarande rollen eller vad som ska gälla för
framtiden.
Regeringen har tidigare avfärdat tanken på ett statsråd med helhetsansvar
för bostadspolitiken, vilket kan tolkas som en bristande insikt i det komplexa
system som bostadspolitiken utgör. Genom att lägga olika delar av
bostadspolitiken på olika departement har man skapat onödiga revirgränser
och därmed tappat den helhetssyn som är nödvändig för att få en samlad och
fungerande bostadspolitik. I och med att man för samman en rad
bostadspolitiska frågor till biträdande finansministern har regeringen erkänt
att den organisation man skapade så sent som januari 1999, i samband med
regerings- och departementsombildningen, var misslyckad. Den nuvarande
ordningen är enligt vårt förmenande inte tillräcklig. Bostadspolitiken är
fortfarande uppsplittrad på flera olika departement och den helhetssyn som är
nödvändig kommer inte att uppnås.
Vi föreslår att regeringen tillsätter en bostadsminister med övergripande
ansvar för de bostadspolitiska frågorna. Detta bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
4 Behovet av en boendekostnadskommission
Boendekostnaderna påverkas av en rad faktorer, där många intressenter är
inblandade: stat och kommun, fastighetsägare och boendeorganisationer,
byggherrar och byggentreprenörer, samt byggbranschens olika
sektorsorgan. Alla påverkar boendekostnaderna genom sitt agerande och
agerar utifrån sina egna förutsättningar. Den uttalade målsättningen, inte
minst från ansvarig ministers sida är att boendekostnaden som andel av
disponibel inkomst ska pressas ned. Staten har från sin sida medverkat till
att fastighetsbeskattningen och förmögenhetsbeskattningen minskar
fr.o.m. nästa år. Detta leder förhoppningsvis till minskade
boendekostnader, men måste följas upp med ytterligare åtgärder.
Byggkostnadsdelegationen var ett led i den processen, men inriktade sig
enbart på vissa delar av kostnaderna för boendet.
Regeringen bör tillsätta en boendekostnadskommission med representanter
för berörda intressenter, dels för att enas om åtgärder, var och en från sina
utgångspunkter, med målsättningen att pressa boendekostnaderna, dels för att
granska de olika intressenternas påverkan på utvecklingen av
boendekostnaderna. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Staten kan visa sin goda vilja genom att redan i vårpropositionen 2001
ange färdriktningen när det gäller den framtida fastighetsbeskattningen.
Inriktningen bör vara att fullfölja de förslag som Fastighetsskattekommittén
förordat i sitt betänkande. Sådana förändringar i fastighetsbeskattningen bör
leda till generellt minskade boendekostnader i såväl hyresrätt som bostadsrätt.
Fastighetsskatten på hyresrätt bör fasas ut helt och hållet, fastighetsskatten
på egnahem och bostadsrätt bör ersättas med en schablonintäkt under inkomst
av kapital. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
5 Villkor för nyproduktion
Under 1999 påbörjades 15 000 lägenheter i nyproduktion och 21 000
lägenheter i samband med ombyggnad. Det är lägre än vad som
förutspåddes och betydligt lägre än vad Boverket bedömer att efterfrågan
av bostäder kommer att vara de närmaste åren. I våra tillväxtregioner
skulle ca 19 000 lägenheter i genomsnitt behöva byggas varje år och i
övriga landet ca 6 000 lägenheter per år, dvs. 25 000 lägenheter årligen.
Enligt Boverkets prognoser kommer dessa siffror inte att uppnås före
2005, något som också regeringens prognoser för 2000-2002 bekräftar.
Byggandet av småhus kommer att öka, men det nödvändiga byggandet av
flerfamiljshus kommer inte att uppfyllas p.g.a. de förutsättningar som nu
finns för att bygga. Konsekvensen av detta blir ökade köer till hyresrätter
i tillväxtområdena och ökade priser på bostadsrätter och egnahem. Bristen
på bostäder kan motverka den ekonomiska tillväxten. Ytterligare en
orimlig effekt är att statens räntebidrag till nyproduktion till största delen
går till de välbeställda, de som har råd att köpa en nyproducerad
bostadsrätt eller eget hem. En del kommunala bostadsbolag hänger också
med i den här karusellen och bygger lyxlägenheter i attraktiva lägen med
orimliga hyreskrav för låg- och medelinkomsttagare. Resultatet blir en
omvänd fördelningspolitik.
Det bestånd av hyresrätter som ändå byggs ger i de flesta fall
boendekostnader på mellan 1 000 och 1 500 kr per kvadratmeter med en
månadshyra för en normal trerumslägenhet på mellan 6 000 och 10 000 kr.
Det finns naturligtvis undantag, t.ex. den senaste nyproduktionen av
hyresrätter i Svedala i Skåne, där man har utgått från att hyresnivån inte ska
överstiga 800 kr per kvadratmeter. Detta har påverkat byggprocessen och
kostnadsmedvetenheten på ett positivt sätt. De dyra boendekostnaderna beror
på alla faktorer som påverkar produktionskostnaderna. Medan
entreprenörskostnaderna har minskat under 1990-talet, så har skatter och
avgifter ökat, mest p.g.a. politiska beslut i riksdagen, men även p.g.a. att
kommunerna kraftigt har höjt sina markpriser och avgifter. En annan faktor
för ökade produktionskostnader är byggmaterialindustrin. Vem som bygger
har också betydelse. En lägenhet i ett flerbostadshus i offentlig regi, kostade
ca 890 000 kr att bygga 1999, medan motsvarande bostadsrätt i privat regi
kostade ca 1 550 000 kr. Det stärker argumentet för att stärka allmännyttans
roll på byggmarknaden och att ytterligare stärka kraven för att bygga
hyresrätter för låg- och medelinkomsttagare till en rimlig hyra. För att
underlätta de kraven föreslår Vänsterpartiet att ett investeringsbidrag för
nyproduktion av hyresrätt med krav på ett hyrestak vid uthyrningstillfället
införs. Detta stöd bör utredas i samband med en översyn av nuvarande
räntebidragssystem och i takt med att fastighetsskatten för hyresrätt fasas ut.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
6 Villkor för ombyggnation
Under 1999 påbörjades ombyggnationen av ca 21 000 lägenheter. Enligt
regeringens prognos ökar det till 22 000 lägenheter år 2000 och till 25 000
lägenheter år 2001. Förutsättningarna för regeringens prognoser är dock
osäkra och har reviderats t.o.m. utifrån vårpropositionens prognos. Enligt
Boverkets prognos skulle 35 000 lägenheter årligen fram till 2010 behöva
en omfattande ombyggnad. SABO, de kommunala bostadsbolagens
intresseorganisation, redovisar ett ombyggnadsbehov på 488 000
lägenheter för perioden 2000-2015. Sedan 1995 har antalet fullskaliga
ombyggnationer mer än halverats. En så låg nivå på ombyggnationssidan
gör att värdet på bostadsbeståndet som helhet minskar. Risken är stor att
ett mycket motiverat underhåll blir eftersatt och att ombyggnadsåtgärder
skjuts på en oviss framtid, ett allvarligt tecken på en utveckling som
måste vändas. Ändringarna i subventionssystemet har radikalt förändrat
förutsättningarna för att genomföra större ombyggnader. Tidigare
räntebidrag hade ett nuvärde som motsvarade omkring 50 % av
investeringen. Dagens system med ett 30-procentigt räntebidrag till en
mindre del av åtgärderna som ingår i en normal ombyggnad motsvarar ett
nuvärde på 7 % av investeringen. Risken för stora hyreshöjningskrav är
uppenbar. I Boverkets senaste rapport, Bostadsbyggande i
tillväxtregionerna, pekar man på nödvändigheten av att se över nuvarande
stöd till ombyggnadsverksamheten. Det krävs att stödet till dessa
investeringar i det befintliga bostadsbeståndet ökar. Boverket föreslår att
man utökar antalet åtgärder som är räntebidragsberättigade i samband
med en ombyggnation, för att minska kravet på hyreshöjningar.
Vänsterpartiet föreslår att ett investeringsbidrag för flerfamiljshus införs
som avlöser dagens räntebidragssystem i samband med ombyggnationer,
dels för att bl.a. stimulera åtgärder i en ekologiskt hållbar riktning, t.ex.
källsorterande sopsorteringssystem, alternativa dagvattensystem,
energieffektivisering m.m., dels för att hålla hyrorna på rimliga nivåer.
Regeringen bör utreda en sådan förändring av stödet till ombyggnationer
av flerfamiljshus. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
7 Studentbostäder
I takt med den kraftiga utbyggnaden av högskoleplatser har det uppstått
en stor brist på studentbostäder. Totalt står ca 40 000 studenter i kö för
studentbostad. Köerna gäller både rum och lägenheter. Bristen är störst i
de stora studentstäderna, medan vissa andra högskoleorter inte har någon
kö alls. I år planeras för 20 000 nya utbildningsplatser, men bara 4 000
studentbostäder. Här behövs en bättre samverkan mellan staten, som
fördelar utbildningsplatserna, och kommunerna, som ansvarar för
boendet. Därför är det bra att regeringen redan i förväg fördelat platserna
för de kommande åren 2001 och 2002. Det underlättar den kommunala
planeringen av studentbostäder. Tyvärr räcker nog inte detta som åtgärd
om det ska bli balans mellan behov och efterfrågan på studentbostäder i
förhållande till det som byggs. Bara en av fyra studenter bor i en
studentbostad, där hyran är anpassad till studiemedlen. Tre av fyra bor
alltså i andra bostäder där hyran oftast är högre. Som student kan man få
bostadsbidrag men villkoren för detta är anpassade till hyresnivåer som, i
bästa fall, gäller för studentrum.
I jämförelse med våra grannländer Danmark och Norge, står sig den
svenska statens satsning på studentbostäder ganska slätt. I Norge står staten
för 60 % av den totala produktionskostnaden inklusive inventarier. I Danmark
ges inteckningslån på 93 % av kostnaden, staten står för 80 % av
räntekostnaden och kommunen för resterande 20 %. Den svenska staten
ligger långt ifrån dessa villkor.
Regeringens beslut om att införa ett tillfälligt investeringsbidrag för
anordnandet av nya studentbostäder är bra, men bör efter 2002 ersättas av ett
mer generellt stöd, som en del av ett allmänt investeringsbidrag. Ett annat
förslag kan vara att ge stimulans för flyttning av flerfamiljshus från
avfolkningsbygder till högskoleorter. Brist på kapital eller avsaknad av
uppbackning från föräldrar för att ordna en bostad skall inte avgöra
möjligheten för högskolestudier. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
8 Funktionshindrades rätt till studentbostad
Antalet studenter med funktionshinder kan förväntas öka i samband med
den kraftiga utbyggnaden av högskolan. Regeringen har givit
Högskoleverket i uppdrag att se över systemet med stöd till studenter med
funktionshinder. Det gäller i allra högsta grad även boendet. På vissa
högskoleorter, däribland Stockholm, saknas handikappanpassade
studentbostäder och där de finns är antalet starkt begränsat. Detta skapar
svårigheter för funktionshindrade att påbörja en högskoleutbildning och
det gör att boendekostnaderna ökar för denna grupp. Vänsterpartiet ställer
naturligtvis krav på tillgänglighet i alla former av byggande, men
studentbostäder har oftast en särskild utformning vilket gör att
tillgänglighetskraven är särskilt viktiga att leva upp till.
Funktionshindrade ska naturligtvis kunna studera på samma villkor som
icke funktionshindrade.
Högskolekommunerna behöver uppmärksammas på dessa problem. Detta
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 30 september 2000
Owe Hellberg (v)
Lars Bäckström (v)
Marie Engström (v)
Siv Holma (v)
Kjell-Erik Karlsson (v)
Sten Lundström (v)
Johan Lönnroth (v)
Maggi Mikaelsson (v)
Jonas Ringqvist (v)
Per Rosengren (v)