1. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till förändringar
av bostadsbidragen så att större hänsyn tas till inkomst- och
boendekostnadsutvecklingen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att införa en godtrosparagraf i bostadsbidragssystemet.
3. Riksdagen begär att regeringen låter utreda konsekvenserna av tillfälliga
inkomster för bostadsbidragsunderlaget.
4. Riksdagen begär att regeringen låter utreda konsekvenserna av barns
kapital och kapitalinkomster för bostadsbidragsunderlaget.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ge Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna tillgång
till kontrolluppgifter.
2 Analys och översyn av gällande regler
Målen för bostadsbidragen är att ge ekonomiskt svaga hushåll möjlighet
att hålla sig med goda och tillräckligt rymliga bostäder. Bidragen är för
närvarande under utredning tillsammans med övriga familjepolitiska stöd.
Under tiden fortsätter kostnaderna för bostadsbidragen att sjunka, långt
utöver vad som beräknades bli fallet när bostadsbidragsreglerna ändrades
i mitten av 1990-talet. De ändringarna hade, som en del av saneringen av
statens finanser, som huvudsyfte att få stopp på kostnadsutvecklingen.
Det finns anledning att uppmärksamma att besparingarna av
förändringarna beräknades uppgå till ca 2 miljarder kronor, men att det
verkliga utfallet fram till 1999 pekar på en minskning med närmare
3 miljarder kronor totalt per år. Enligt budgetpropositionen för 2001-
2003 beräknas en ytterligare minskning med en halv miljard kronor.
Enligt regeringen beror det enbart på den ökade sysselsättningen och
stigande reallöner, men den nämner också kort att det finns en tendens till
ökad trångboddhet. Det man inte talar om är resultaten som presenteras i
Boverkets rapport från februari 2000, Bostadsbidragen under 90-talet. Där
visas att bostadsbidraget numera fått en prägel av ensamförälderstöd i framför
allt hyresrätt och att familjer med två inkomsttagare och flera barn allt mer
sällan får bostadsbidrag, trots att försörjningsbördan ökar ju fler barn
familjen
har. Det senare kan förklaras med att bostads- och inkomstgränserna varit
oförändrade sedan 1996. För att bostadsbidraget inte skulle urholkas, höjdes
dessa gränser årligen, fram till 1996, i takt med boendekostnads- och
inkomstökningarna. De oförändrade inkomstgränserna har därför främst
drabbat familjer med två inkomsttagare. De hushåll som nu får del av
bostadsbidragen har låga inkomster och få barn; 1999 var
genomsnittsinkomsten för ensamstående ca 129 000 kr och för samboende
134 000 kr. Bostadsbidragssystemet gör ingen åtskillnad mellan kvinnor och
män. De olikheter som kan konstateras bland annat i fråga om antal
bidragstagare beror i första hand på att fler ensamstående kvinnor än män har
hemmavarande barn och att den bidragsgrundande årsinkomsten skiljer sig
mycket mellan de båda grupperna.
Regeringen bör utifrån Boverkets analys återkomma i vårpropositionen
med förslag till förändring av bostadsbidragen som tar större hänsyn till både
inkomstutvecklingen och boendekostnadsutvecklingen. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Ett annat problem som inte framgick i Riksförsäkringsverkets rapport om
de nya reglerna för bostadsbidragen är risken för stora återbetalningar av
bostadsbidrag på grund av svårigheter att förutse inkomsterna under året. I sin
rapport konstaterade RFV att följderna av bostadsbidragssystemet är enkla att
förutse för den enskilde genom kopplingen till skattesystemet. Så sent som i
januari 1998 ansåg samma verk att konsekvenserna av nuvarande
bidragssystem kan synas oskäliga för dem som under året har stora skillnader
i sina inkomster, t.ex. studenter, socialbidragstagare och arbetslösa.
Statistiken för vilka hushåll som får bostadsbidrag visar att av barnfamiljerna
tillhör 75 % någon av de nyss nämnda kategorierna och av ungdomar utan
barn är det närmare 100 %. Det bekräftar i högsta grad att konsekvenserna av
det nya systemet är oskäligt för vissa grupper. Den av regeringen utsedde
utredaren av de familjepolitiska stöden skall komma med förslag på hur man
bland annat beaktar stödens träffsäkerhet. I dag är träffsäkerheten låg och mer
än 40 % av bostadsbidragstagarna fick återbetalningskrav under det första
avstämningsåret, skälen är bland annat de nyss nämnda.
Vänsterpartiet lämnar här en rad förslag till förändringar av nuvarande
bostadsbidragsregler för att öka träffsäkerheten i systemet och öka
måluppfyllelsen.
Regeringen bör återkomma med ändringsförslag av bostadsbidragsreglerna
i kommande vårproposition. Regeringen bör i detta sammanhang beakta
Vänsterpartiets förslag till åtgärder.
3 Förslag till åtgärder
Vänsterpartiet har redan, i samband med att vissa förändringar i
bostadsbidragsreglerna genomfördes, föreslagit att en godtrosparagraf
skulle införas i regelsystemet. Dels för att ge större tilltro till systemet och
gynna de som har stora svårigheter att beräkna sina framtida inkomster,
dels för att minska marginaleffekterna i systemet. Bostadsbidragets
marginaleffekt är ca 20 % för familjer och 33 % för ungdomar.
Riksförsäkringsverket hävdar att bostadsbidragssystemet är enkelt att
förutse för den enskilde bidragstagaren genom kopplingen till skattesystemet.
För många bostadsbidragstagare är det precis tvärtom. Det är svårt att förutse
vilka inkomster man får och därför kan behovet av att få bostadsbidrag
variera starkt under året. Kraftigt ändrade inkomster under året leder antingen
till återbetalning eller ett ökat bidrag, dock i efterskott. Den totala
inkomstskatten blir däremot oförändrad. Kopplingen till
inkomstskattesystemet är därmed svag. Kopplingen mellan
bostadsbidragssystemet och socialbidragssystemet är starkare. Båda är
behovsprövade utifrån hushållets inkomster och tillgångar. Systemen är också
relaterade till varandra. Har man sökt socialbidrag och även beviljats
bostadsbidrag baseras beräkningen av socialbidraget utifrån detta faktum. Om
socialbidraget upphör p.g.a. förvärvsarbete kan bidragstagaren bli skyldig att
återbetala bostadsbidraget, men kompenseras inte av en höjning av
socialbidraget i efterskott. Det betalas inte ut retroaktivt. Trots den svaga
kopplingen av bostadsbidragen till inkomstskattesystemet påverkar detta
starkt utfallet av bostadsbidragen. Detta gör att många upplever
bostadsbidraget som ett tillfälligt lån och inte som en social rättighet.
Bostadsbidragets egentliga syfte urvattnas och ekonomiskt svaga hushålls
möjlighet att hålla sig med goda och tillräckligt rymliga bostäder försämras.
I en rapport från Riksförsäkringsverket beskriver man det danska
bostadsbidragssystemet där man har ett förlåtande inkomstintervall på 20 000
kronor. Om Sverige skulle ha ett liknande system skulle andelen
återbetalningsskyldiga hamna runt 17 % jämfört med dagens 44 %, vilket var
fallet 1999. Ett förslag vore att i bostadsbidragsreglerna införa en
godtrosparagraf, som säger att den som handlat i god tro, och som hela tiden
lämnat korrekta uppgifter om ändrade inkomstförhållanden, skall kunna få
bostadsbidraget baserat på en avstämd inkomst som ger ett förlåtande
intervall om högst 20 000 kronor, där inte bostadsbidragets storlek påverkas
och följaktligen inga återkrav ställs. Kostnaden för detta är naturligtvis svår
att beräkna, eftersom det bl.a. beror på hur bidragstagaren lever upp till
godtrosparagrafen. Hushållens vilja eller förmåga att anmäla
inkomstförändring har hittills varit liten. Av bidragstagarna hade 80 % en
differens mellan beräknad inkomst och taxerad inkomst på mer än 10 000
kronor, men bara 26 % hade anmält förändrad inkomst någon gång under året.
Av hushållen hade 35 % inkomst av kapital, men 98 % uppgav ingen sådan.
Tre av fyra anmäler alltså inte sina inkomstförändringar, vilket gör att de inte
kommer i fråga för möjligheterna att minska sina återbetalningskrav enligt
detta förslag. Denna möjlighet bör utredas, inte minst för att öka
träffsäkerheten i systemet. Det som ovan anförts om att införa en
godtrosparagraf bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
4 Inkomstöverföring till annat inkomstår
Ett flertal personer har fått återbetalningskrav p.g.a. att tillfälliga
engångsinkomster fallit ut under inkomståret. Det kan vara retroaktiv
ersättning av försäkringsförmån eller avgångsvederlag som betalas ut i
slutet av året, men som avser ersättning för förlorad arbetsinkomst under
påföljande år. Dessa konsekvenser kan inte ses som rimliga och bör
därför utredas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
5 Om inkomstunderlaget
Det finns problem när det gäller beräkningen av inkomstunderlaget för
fastställandet av taxerad inkomst. Vänsterpartiet vill att dessa problem
undanröjs på så sätt att om barnen i en familj har låsta tillgångar skall
dessa vid beräkningar av en återbetalningsskyldighet inte ingå i
inkomstunderlaget. I flertalet fall gäller det barns inkomster av kapital.
Från 1 juli 1995 finns inga spärrar för föräldrar att använda sina barns
inkomster eller själva kapitalet. Det finns dock möjlighet till undantag.
Om det finns angivet att pengarna är spärrade till en viss ålder för att
användas till utbildning eller liknande.
Om vårdnadshavaren misskött barnens pengar.
Är beloppet högre än 8 basbelopp (290 000 kronor) skall en årsräkning
lämnas till överförmyndaren. Finns det då pengar kvar, så spärras kontot.
Spärren kan, med viss restriktivitet, lyftas för att t.ex. bidra till hyran.
Försäkringspengarna efter avliden förälder sätts in på särskilt konto. Dessa
släpps dock av överförmyndaren till den kvarstående föräldern efter några
veckor. Socialstyrelsen har, med stöd av överförmyndarna, gått till regeringen
med en skrivelse, där man önskar en utredning om barns kapital och
kapitalinkomster vad gäller bostadsbidrag, försörjningsstöd, socialbidrag
m.m. Denna utredning bör snarast komma till stånd. Det som anförts om
barns kapital och kapitalinkomster bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
6 Rätt till kontrolluppgifter
Kontrolluppgifter rörande tillgångar i form av bankkonton, fondandelar,
obligationer, aktier m.m. lämnas senast den 31 januari året efter
beskattningsåret av bank- och kreditinstitut till skattemyndigheten.
Riksskatteverket bearbetar inte dessa kontrolluppgifter om värdet
understiger 900 000 kronor. Försäkringskassorna har i dag ingen tillgång
till dessa kontrolluppgifter, vilket gör att det inte går att göra någon
avstämning av förmögenhetsuppgifterna. Det försvårar möjligheterna att
stämma av den bostadsbidragsgrundande inkomsten när den som söker
bostadsbidrag lämnar uppgift om preliminär inkomst. Av hushållen hade
35 % inkomst av kapital, men bara 2 % uppgav någon sådan inkomst i sin
bidragsansökan. Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna bör
därför få möjlighet att ta del av dessa uppgifter, något som måste
lagregleras. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.