- Det viktigaste målet för vår liberala jämställdhetspolitik är att skapa
verkliga möjligheter för kvinnor och män att forma sina liv efter egna val.
Arbetet för att nå ett mer jämställt samhälle handlar till stor del om att
driva kampen för att skapa mer rättvisa löner mellan kvinnor och män. För
att möjliggöra detta vill vi verka för att det sker en större avreglering på
arbetsmarknaden. Det gäller framförallt vården och skolan. Vi vill göra det
möjligt för fler arbetsgivare att utföra offentligt finansierade tjänster.
Kvinnor måste i större utsträckning själva kunna välja arbetsgivare och ges
ett större inflytande över arbetsformerna.
- Våld mot kvinnor är det yttersta uttrycket för kvinnans underordnade
ställning. Kvinnovåldet skördar offer varje dag i alla länder och i alla
samhällsklasser. Det är mycket angeläget att polis och vårdpersonal får den
utbildning och de resurser som krävs för att klara av sina uppgifter att
hjälpa och vårda kvinnor. För oss är det angeläget att brottsoffrens
ställning kraftigt förstärks. Kvinnor som utsätts för förföljelse och våld
måste kunna beredas största möjliga rörelsefrihet. Vi vill därför utöka det
geografiska område som åklagare har möjlighet att låta omfattas av
besöksförbudet. De män som överträder besöksförbudet skall kunna förses
med elektronisk fotboja. Likaså skall kvinnor kunna ha rätt till vapenlicens
för tårgassprej.
- Segregation och utanförskap är ett av vår tids stora politiska problem.
Invandrarkvinnor är på många sätt de stora förlorarna. Många av dessa
kvinnor lever isolerat, utan jobb och utan större kontakt med det svenska
samhället. Några konkreta förslag på hur vi kan bryta deras isolering är att
se till att det vid sfi-undervisning och på mödravårdscentraler finns
barntillsyn, och att det på språkförskolor finns mammagrupper.
- Folkpartiet liberalerna vill verka för att med alla medel söka stoppa den
kvinnohandel, som under senare tid ökat såväl inom Europa som utanför
dess gränser. I samband med att Sverige tar över ordförandeskapet i den
europeiska unionen menar vi att Sverige har reella möjligheter att föra upp
denna fråga högt på den politiska dagordningen och vidta kraftfulla
åtgärder för att söka stoppa den växande kvinnohandeln i Europa.
- Runt om i världen utsätts kvinnor för kränkning av sina mänskliga
rättigheter. Vi vill arbeta för att stärka kvinnors rättigheter världen över,
inte minst genom att se till att alla länder inte bara ratificerar utan även
implementerar de relevanta deklarationerna om de mänskliga rättigheterna.
Även detta måste bli en prioriterad fråga under Sveriges ordförandeskap i
den europeiska unionen.
Innehållsförteckning
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om avskaffandet av de facto-monopolen inom den offentliga
sektorn.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en flerårsplan för att höja löneläget för kvinnodominerade
yrkesgrupper med längre utbildning inom offentlig sektor.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av fler män inom vården och skolan.1
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ändrade skatteregler för ett rikt utbud av hushållsnära tjänster. 2
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en höjd ersättning i mamma- och pappamånaden. 3
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om tillsättandet av en ny lönediskrimineringsutredning.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om sänkta arbetsgivaravgifter. 3
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att alla som vill skall få F-skattsedel. 2
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en förenkling av det regelverk som omgärdar företagande. 4
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att reseavdrag skall få räknas på den sträcka det tar att köra
barn till och från dagis. 2
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att verka för att ta bort den kommunala bolagssektorn. 5
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om avskaffandet av sambeskattningen. 2
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en könsneutral värnplikt. 6
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om invandrarkvinnors situation. 3
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skolans viktiga roll när det gäller att lägga grunden för ett
jämställt samhälle. 7
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att de osynliga strukturerna och hindren mot kvinnor
inom den högre utbildningen klarläggs. 7
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en kriminalisering av "lindrig" psykisk misshandel blir
föremål för förnyat utredande. 8
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige under sitt kommande ordförandeskap i Europeiska
unionen vidtar kraftfulla åtgärder för att söka stoppa den växande
kvinnohandeln i Europa. 8
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att polis och vårdpersonal måste få den utbildning och de
resurser som krävs för att klara av sina uppgifter att upprätta ordning,
hjälpa och vårda misshandlade kvinnor. 8
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att det område som en åklagare har möjlighet att låta omfattas
av besöksförbudet bör vidgas. 8
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att män som inte accepterar utdömt besöksförbud skall kunna
förses med elektronisk fotboja. 8
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att kvinnor som så önskar skall ha rätt till vapenlicens för
tårgassprej. 8
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att de målsägande som vill skall kunna få en stödperson som
informerar om rättegångsförfarandet och stöttar inför konfrontationen
med den åtalade. 8
24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att prövning om att få stanna i Sverige bör kunna genomföras
utan dröjsmål för misshandlade kvinnor med utländskt medborgarskap
som ingått äktenskap med en svensk man. 3
25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en handlingsplan för hur hälso- och sjukvården skall utformas
så att vården i ordets rätta bemärkelse skall bli mer jämställd. 1
26. Riksdagen tillkännager som sin mening vad i motionen anförs om att
Sverige och Europeiska unionen tydligt arbetar för att främja kvinnors
rättigheter världen över, inte minst genom att försöka se till att alla länder
inte bara ratificerar utan även implementerar de relevanta deklarationerna
om de mänskliga rättigheterna. 9
27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en uppföljning av de förebyggande insatserna mot
könsstympning. 1
28.
1 Yrkandena 3, 25 och 27 hänvisade till SoU.
2 Yrkandena 4, 8, 10 och 12 hänvisade till SkU.
3 Yrkandena 5, 7, 14 och 24 hänvisade till SfU.
4 Yrkande 9 hänvisat till NU.
5 Yrkande 11 hänvisat till KU.
6 Yrkande 13 hänvisat till FöU.
7 Yrkandena 15 och 16 hänvisade till UbU.
8 Yrkandena 17-23 hänvisade till JuU.
9 Yrkande 26 hänvisat till UU.
Inledning
Jämställdhet handlar ytterst om makt. Det främsta syftet med
jämställdhetspolitiken är att skapa reella möjligheter för
kvinnor och män att själva få makt över sin egna liv, och där
kvinnor och män ges likvärdiga livschanser. Makt och
möjlighet att påverka sitt jobb och sin ekonomiska situation
skall inte vara beroende av vilket kön man fötts till. Insikten
om att män och kvinnor fortfarande har olika möjligheter gör
att arbetet för ett mer jämställt samhälle är ett prioriterat
politikområde för Folkpartiet liberalerna. Liberal feminism
handlar framförallt om att se de strukturer som utgör hinder
för kvinnor kopplat med en vilja att åtgärda detta med
lösningar som utgår från den enskilde individen.
Liberalismens viktigaste utgångspunkt är den enskilde individen. Det är
för oss liberaler en självklarhet att alla - oavsett kön - skall ges möjlighet
att
forma sina liv efter egna önskningar. Liberaler har också en lång och gedigen
tradition på jämställdhetsområdet. John Stuart Mill var en av de första som
uttryckligen påtalade och skrev om kvinnans underordnade ställning i
samhället. Den första riksdagsmotionen om kvinnlig rösträtt och valbarhet
väcktes av liberalen Fredrik Borg och följdes sedan upp av Nils Edéns
regering, som lade det förslag som gav kvinnorna dessa mänskliga rättigheter.
Den frisinnade Kerstin Hesselgren var en bland Sveriges första kvinnliga
riksdagsledamöter 1921. Folkpartiet liberalerna var först med att kräva en
särskild jämställdhetslag 1970, något som sedan förverkligades av
folkpartiregeringen 1979, i polemik med Vänstern, Socialdemokraterna och
facket. År 1994 godkände riksdagen Bengt Westerbergs
jämställdhetsproposition "Delad makt - delat ansvar", som kommit att spela
en viktig roll i det fortsatta jämställdhetsarbetet.
Trots att Sverige ligger mycket bra till vid internationella studier på
jämställdhetsområdet, återstår mycket att önska och åtgärda. De traditionella
könsrollerna lever till stora delar kvar och utgör därmed ett verkligt hinder
för
kvinnors och mäns möjligheter att själva kunna forma sina liv efter sina egna
respektive önskningar och mål.
Jämställdhet är inte en isolerad fråga utan påverkar och berör samhällets
alla områden. För att Sverige skall bli ett jämställt samhälle där människor
värderas efter kompetens - och inte efter kön - måste samhällets alla
instanser vara medvetna om de brister som föreligger idag. Detta liberala
arbete kommer i hög grad att ske i konfrontation mot dem som anser att vägen
till kvinnans frigörelse går genom mer av makt åt staten och
samhällsapparaten snarare än genom mer makt åt kvinnan själv.
Rättvis lön - oavsett kön
Kvinnor tjänar generellt mindre än vad män gör. De har
mindre makt över sin egen arbetssituation och sämre
möjligheter att starta och driva företag inom de sektorer där
många kvinnor är yrkesverksamma. En av de viktigaste
liberala målsättningarna är att undanröja orsakerna till de
orättvisa lönerna. Detta mål kan nås om kvinnor liksom män
ges ökad makt och möjlighet att själva bestämma över sin
arbetssituation. Vidare måste vi underlätta för de kvinnor
som vill "starta eget" samt bryta den offentliga sektorns
stora inflytande så att fler kvinnor får fler arbetsgivare att
välja mellan. Det faktum att kvinnor och män inte tjänar lika
mycket är sannolikt den mest uppenbara och spridda formen
av könsdiskriminering som lever kvar. Att avskaffa de
löneskillnader som bara kan förklaras av kön framstår
därför, vid sidan av insatser för att radikalt minska våldet
mot kvinnor, som den viktigaste uppgiften i vår
jämställdhetspolitik.
Löneskillnadsutredningen lade fram sitt slutbetänkande 1993.
Betänkandet lämnade ett bra faktaunderlag för debatt och politiska beslut.
Tyvärr har utredningen inte blivit inaktuell. Det är därför hög tid att dra
slutsatser av utredningens viktigaste besked - att mellan 1 procent och 8
procent av löneskillnaderna mellan män och kvinnor inte kan förklaras på
något annat sätt än att kvinnor diskrimineras - trots att lagstiftning sedan
länge förbjuder könsdiskriminering. De nyligen presenterade skärpningarna
av jämställdhetslagen kan förhoppningsvis bidra till att undanröja denna rena
könsdiskriminering. Men det räcker inte. Många av förklaringarna bakom
kvinnors lägre löner kan i sitt nuvarande sammanhang betraktas som faktorer
som sakligt berättigar löneskillnader. Om en person exempelvis väljer att gå
ner på deltid är det ett berättigat skäl till att ge denne lägre lön och kanske
också att gå förbi denne när högre tjänster skall besättas. Men det faktum att
kvinnor i högre grad än män väljer att arbeta deltid är självfallet ett uttryck
för
att traditionella könsroller till stor del lever kvar, där kvinnan har
huvudansvaret för hem och barn vid sidan av sitt arbete, och där praktiska
möjligheter att kombinera detta ansvar med heltidsjobb för många inte
existerar. Av den anledningen är det viktigt och angeläget att frågor om t.ex.
pappaledighet, valfrihet i barnomsorgen och möjlighet att köpa
hushållstjänster till rimliga priser sätts högt på den politiska dagordningen
för
att kunna utjämna mäns och kvinnors förutsättningar på arbetsmarknaden. En
annan förklaring är att många kvinnor arbetar i kvinnodominerade yrken,
främst inom den offentliga sektorn. Det råder en monopolsituation inom stora
delar av den offentliga sektorn. Detta bidrar bland annat till att lönerna hålls
nere i de sektorer där kvinnor traditionellt sett har erfarenhet och kunskap.
Det är också inom dessa sektorer som det ofrivilliga deltidsarbetet och de
otrygga anställningsförhållandena framförallt florerar. En av förklaringarna
till de låga lönerna är att arbetsmarknadens funktionssätt är föråldrat och
måste förnyas. Det är de bakomliggande strukturerna som behöver förändras,
ingen jämställdhetslagstiftning i världen kommer annars att kunna upphäva
sådana löneskillnader.
Konkurrens ger rättvis lön -
avreglera vården och skolan
Folkpartiet liberalerna vill bryta de offentliga de facto-
monopolen och göra det möjligt för fler arbetsgivare att
utföra offentligt finansierade tjänster inom vården och
skolan. Det är mycket viktigt att kvinnor ges möjlighet att
själva kunna välja mellan fler arbetsgivare och i större
utsträckning, än vad som är möjligt idag, själva tillåts
bestämma arbetsformerna. Genom konkurrens mellan
arbetsgivarna kan lönenivåerna inom de kvinnodominerade
yrkena höjas. Låga löner förklaras inte bara av attityden på
arbetsmarknaden gentemot kvinnor, utan också av
arbetsmarknadens funktionssätt.
Detta är inget teoretiskt tankeexperiment, utan kan illustreras med
sjuksköterskornas situation. Lönerna för Vårdförbundets privatanställda
medlemmar är högre än för de som är anställda av kommuner och landsting.
Vid en jämförelse - oavsett ålder och befattning - var medellönen år 1998 3-
4 procent högre för dem som arbetade i privat sektor. Lönespridningen är
också större bland de privatanställda. En kommunalanställd tandsköterska
tjänar i snitt 6 000 kr mindre i månaden än en privatanställd kollega. Likaså
en ekonom, ingenjör, vårdchef eller annan tjänsteman som är
kommunalanställd och kvinna.
Kvinnors arbetsmarknad skulle bli betydligt tryggare om de, inom de
yrken där de är överrepresenterade, tilläts förverkliga sina idéer. Släpps
kvinnlig skaparkraft loss leder det till bättre kvalitet för barn, sjuka och
gamla
genom att dessa kan välja den typ av service, omsorg eller utbildning som
passar dem själva bäst. Det leder till lägre kostnader för skattebetalarna och
det utvecklar den offentligt finansierade servicen. Det leder dessutom till att
kvinnor som arbetar inom dessa sektorer får fler arbetsgivare att välja mellan,
vilket är mycket viktigt både för tryggheten och dessa yrkens status. De är
därmed inte utelämnade till en enda arbetsgivare. Det leder också till
möjligheter för avknoppning eller expansion till en rent kommersiell
servicesektor.
Som påpekats tidigare är en av de viktigaste jämställdhetsambitionerna att
reformera den offentliga sektorn. Så länge kvinnor som arbetar inom vård,
omsorg, utbildning och service inte ges möjlighet att förverkliga sina idéer
utanför de offentliga monopolen hämmas mycket skaparkraft. Det är inte bara
jämställdhetsfientligt, det är också ett gigantiskt resursslöseri.
Arbetstidsreform
Inte bara kommuners och landstings vana att inrätta
deltidstjänster är orsak till deltidsarbete som egentligen inte
är frivilligt. Många kvinnor arbetar i en arbetssituation som
är mycket låst både till arbetstider och arbetsplanering. Detta
medför att de upplever sig tvingade till en kortare arbetstid
än de annars skulle behövt ha, för att kunna kombinera
arbetet med hämtning och lämning av barn, passa busstider
etc. Med mer flexibla arbetstider och större möjlighet till
egen arbetsplanering skulle många kvinnor kunna öka sin
arbetstid. Många fler män arbetar redan i en sådan
arbetssituation. Fördelarna med mera makt över jobbet är
inte bara att arbetsutbudet kan öka, det medför också större
arbetstillfredsställelse och mindre stress. TCO-rapporten
"De styrda och de fria" visar att det finns en stor skillnad
mellan kvinnor och män när det gäller graden av inflytande i
arbetet, kvinnorna är kraftigt överrepresenterade bland "de
styrda" och männen bland "de fria". Inflytandet mäts då vad
gäller i vilken ordning arbetsuppgifter ska utföras, på vilket
sätt de ska utföras men också hur mycket, när och var man
ska arbeta. Genom att riva hierarkier, införa moderna
arbetsorganisationer och öppna för privat företagande på
bredden kan många kvinnor som idag finns bland "de
styrda" i stället komma att tillhöra "de fria". Politiken har
här ett stort ansvar dels direkt i form av arbetsgivare i
offentlig sektor, dels genom att riva monopolen.
Mer makt över arbetstiden kan uppnås genom att genomföra en modern
arbetstidsreform. Arbetstidslagstiftning och semesterlag bör förändras så att
det ges bättre möjligheter att i avtal - centralt, lokalt och enskilt - kunna
påverka sin arbetstid vad gäller både längd och förläggning. En sådan
arbetstidsreform är i hög grad en jämställdhetsfråga.
Flerårsplan för bättre
löneutveckling
Det blir allt svårare att rekrytera kvalificerad personal till
många viktiga arbeten inom den offentliga sektorn. Denna
situation är särskilt tydlig på lärarområdet. De som kan få
bättre betalda jobb på annat håll hoppar av och det är svårt
att locka de bästa studenterna till lärarutbildningen. Det är
likaså oroväckande att avhoppen från lärarutbildningen är så
många.
För Folkpartiet liberalerna har utbildning alltid varit viktigt. Vi har tydligt
klargjort att vi arbetar för höjda lärarlöner och att vi är beredda att se på
andra
kvalificerade yrkeskategorier inom den offentliga sektorn på samma sätt.
Politiker har ett ansvar också som arbetsgivare inom den offentliga sektorn.
I Stockholms stadsfullmäktige ingår Folkpartiet liberalerna i den styrande
majoriteten och har där drivit igenom att mer pengar i kommunens budget
skall användas till att höja lärarnas löner. Även i Svenska Kommunförbundet
har Folkpartiet liberalerna arbetat för att lärarlönerna skall höjas.
Folkpartiet
liberalerna vill vidare att staten tillsammans med Landstingsförbundet och
Svenska Kommunförbundet skall utforma en flerårsplan för att lösa det
strukturproblem som utgörs av att de kvinnodominerade yrkena i offentlig
sektor är sämre betalda än jämförbara yrken i den privata sektorn. Det
kommer naturligtvis att medföra ökade kostnader för de offentliga
arbetsgivarna. Därför är det svårt att klara detta i en avtalsrörelse. Men
kursomläggningen, den nya inriktningen, måste läggas fast. Idag är det än mer
viktigt, med hänsyn till den faktiska situationen, att yrken som kräver
akademisk utbildning - såsom exempelvis läkare, sjuksköterskor och lärare -
ges en bättre löneutveckling än tidigare.
Främja rekrytering av fler män till
vård och skola
Det är ett problem inom förskolan, skolan, sjukvården och
äldrevården att män utgör en så liten andel av personalen.
Under senare tid har likaså det tidigare så statusfyllda
läraryrket kommit att förlora i ställning. Det har primärt inte
varit lönebildningsaspekten som varit det primära målet för
Folkpartiet liberalerna när vi föreslagit åtgärder för att öka
andelen män. Men vi kan inte förringa att det historiskt sett
verkar finnas ett samband mellan hög andel kvinnor inom ett
yrkesområde och en svag löneutveckling.
Detta är ett komplext problem och det diskuteras olika teorier om hur
denna problematik bäst kan lösas. Folkpartiet liberalerna, och många andra,
menar att det är nödvändigt att först höja lönerna för att på det sättet locka
fler
manliga sökande. Åter andra pläderar istället för att män inom
fackföreningsrörelser och yrkeskollektiv bör verka för att underlätta positiva
förhandlingar.
Stimulera ett stort utbud av
hushållstjänster
Grunden till frihet är att ha ett arbete. En ekonomiskt
oberoende kvinna är en kvinna med lönearbete - inte obetalt
hemarbete. Detta insåg Mary Wollstonecraft, den liberala
feminismens främsta apostel, för 200 år sedan. Även om
många år har gått sedan dess är det lika sant idag. Den
klassiska utgångspunkten att analysera välfärd är att utgå
från individens val mellan konsumtion (arbete) och fritid.
Tyvärr är den jämförelsen i praktiken inte så enkel. Den
statliga maktutredningen (Demokrati och makt i Sverige)
och andra senare publicerade rapporter, visar att
fördelningen av hemarbetet även påverkat fördelningen av
makt och inkomster i arbetslivet och i samhället i stort.
Många, framför allt kvinnor, utför mycket arbete utan att få
lön. Många par uppger att de lever i ett jämställt förhållande
- tills den dag de blir tre. Då plötsligt är det kvinnan som får
ta huvudansvaret för barn och hushållsarbete. I barnfamiljer
sköter oftast mamman markservicen. Vuxna arbetar ungefär
60 timmar varje vecka. Män får lön för 41, kvinnor för 27.
För att fördelningen skall bli jämnare måste könsrollerna
förändras, men så även arbetsmarknaden.
Folkpartiet liberalerna vill göra skatteändringar för att möjliggöra ett rikt
utbud av hushållstjänster. Detta för att många arbetslösa män och kvinnor
skall kunna få en lön, men också för att familjer där båda makarna har
krävande arbeten skall kunna fungera utan att någon behöver ge upp sina
yrkesambitioner. Vi vet ju alltför väl att det ofta är kvinnan som ger upp sina
yrkesambitioner, om familjelivet kräver att någon är hemma mer. En
skatteändring skulle också innebära att diskrimineringen i tjänstesektorn
bryts. Regeringens politik bidrar tyvärr till detta. Ytterligare ett argument
för
att stimulera hushållsnära tjänster är att det underlättar kvinnors möjligheter
att starta eget och kunna ägna sig åt entreprenörskap. Politikerna kan ju
generellt sett inte förutse inom vilka sektorer de framtida jobben kommer att
finnas, men mycket pekar på att en expansion av den vita tjänstesektorn är
båda önskvärd och nödvändig. För att få igång en sådan utveckling krävs
enligt vår mening kraftigt minskade skattekilar. Dessa förslag är ett viktigt
led
i kampen för att nå ett mer jämställt samhälle. Inte minst skulle en stor grupp
kvinnor som arbetar svart med samma typ av tjänster få pensions- och
sjukpenningrättigheter liksom det arbetsrättsliga skydd de idag är utestängda
från.
Återinför ersättningsnivån i
mamma- och pappamånaden
Barn har rätt till båda sina föräldrar. Båda föräldrarna har
rätt till sina barn. Mamma- och pappamånaden har i detta
sammanhang varit och är fortfarande ett viktigt instrument.
Siffror från 1999 visar att 36 % av de som får
föräldrapenning är män. Dessa män tar endast ut 11 % av de
dagar de är berättigade till.
Visserligen är det obalans i uttaget av föräldraförsäkringen, men samtidigt
är det viktigt att slå fast att fler pappor i dag tar ut föräldraledighet än
före
införandet av mamma- och pappamånaden. Att fler män tar större ansvar för
sina barn måste få fortsatt stöd.
Könsrollerna måste brytas underifrån och med praktisk handling. Vi
måste ge människor verktyg att verkligen kunna bestämma själva. Mamma-
och pappamånaden är och har varit ett sådant verktyg. Sedan regeringen
sänkte ersättningen i föräldraförsäkringen har andelen män som tar vara på
sin föräldraledighet minskat. Vi vet att det ojämna uttaget av ledighet i
föräldraförsäkringen och de förvärvsmönster som då skapas är en av
förklaringarna till att kvinnor halkar efter lönemässigt. Detta, och det faktum
att många män gärna skulle vilja vara hemma med barnen om familjen hade
råd med det, visar hur viktigt det är att inte urholka ersättningen i
föräldraförsäkringen.
Mamma- och pappamånaden är en nyckel till frihet. För att ytterligare
snabba på jämställdheten i småbarnsfamiljer vill Folkpartiet liberalerna
återinföra höjd ersättningsnivå till 90 procent i mamma- och pappamånaden.
Vi anslår därför 170 miljoner kronor till detta ändamål i föräldraförsäkringen.
Det är också viktigt att betona vilken betydelse det kan ha att män i ledande
position visar, inte minst arbetsgivare, att ett ansvarsfullt och krävande
arbete
går utmärkt att förena med ett engagerat föräldraskap. Fler män i näringsliv,
politik och samhälle måste uppmuntras att våga gå före och förena karriär
med pappaansvaret.
Tillsätt en ny lönediskrimineringsutredning
Om Folkpartiet liberalernas strategi för rättvisa löner
genomförs med full kraft de närmaste åren är det sannolikt
att löneskillnaderna mellan män och kvinnor minskar. Men
hur mycket? Räcker detta eller behövs det mer? Den som
arbetar med lönediskrimineringsfrågor blir snart medveten
om hur starka krafter i form av nedärvda mönster och
traditionella synsätt som hindrar goda resultat. Vi tror därför
att det skulle vara bra med ännu en statlig utredning med
uppgift att följa utvecklingen och eventuellt komma med
förslag till ytterligare åtgärder. Vi tror på marknadsekonomi
och vet att ekonomiska styrmedel ofta är effektivare än
diktat och regleringar. En annan viktig fråga som behöver
analyseras vidare är jämställdhetsplanernas betydelse i
lönebildningen. Mycket tyder på att dessa planer, som är
obligatoriska på arbetsplatser med fler än tio anställda, inte
fått den positiva effekt på lönebildningen man skulle önska.
Självklart skall det följas upp att företag upprättar
jämställdhetsplaner och att planerna efterlevs. Kanske bör
planerna utformas annorlunda, så att principerna för
företagets eller förvaltningens lönepolicy går att utläsa ur
planen. Med en tydlig policy om hur lönen skall baseras,
exempelvis utbildning och arbetslivserfarenhet, och vilket
som väger tyngst vid lönesättning blir en eventuell
lönediskriminering lättare att påvisa. Det måste bli hårdare
krav på aktiva åtgärder från företagens sida.
Diskriminering i arbetslivet gäller också synen på kvinnor. Respekten för
kvinnors kunnande och erfarenhet är påtagligt låg i det svenska näringslivet.
Detta bör också ses över av en lönediskrimineringsutredning.
Fler kvinnor som
företagare
I dag är bara var fjärde företagare en kvinna. En SKOP-
undersökning som utförts på uppdrag av Folkpartiet visar att
potentialen för fler kvinnliga företagare är stor. I
undersökningen svarar var tredje kvinna att hon någon gång
funderat på att "bli sin egen", men avstått. Undersökningen
visar också att intresset är lika stort bland privat anställda
som bland offentligt anställda - där kvinnorna dominerar -
att starta eget. Av de tillfrågade som arbetar inom de
kvinnodominerade vård- och skolsektorerna har 30 procent
någon gång funderat på att starta eget.
Att det är svårare för kvinnor att förverkliga sina företagsidéer hänger i
hög grad samman med det kraftiga motståndet hos socialdemokrater och
vänsterpartister att tillåta privata alternativ inom områden där kvinnor
traditionellt har kompetens och erfarenhet. I praktiken råder ett slags
näringsförbud för kvinnor. Ett annat problem är att bankerna under långt tid
varit tämligen ovilliga att bevilja lån och kreditgivning till kvinnor. Krångel
och regelverk är ett tredje hinder, särskilt för dem som inte har en
företagartradition att falla tillbaka på.
En politik som släpper loss det kvinnliga tjänsteföretagandet betyder
mycket, inte bara för kvinnors sysselsättning, löneutveckling och företagande,
utan även för kvaliteten i de offentligt finansierade verksamheterna. En viktig
uppgift för jämställdhetspolitiken är att göra det möjligt, lönsamt och
meningsfullt för fler kvinnor att göra verklighet av sina företagsplaner i alla
delar av ekonomin. Folkpartiet liberalerna har ett program för fler företagare i
Sverige. En del av de förslagen har särskild betydelse för kvinnors
företagande.
Sänkta arbetsgivaravgifter i hela
den privata tjänstesektorn
Jobben i den privata tjänstesektorn hålls tillbaka av det höga
skatteuttaget på arbete. Sänkta arbetsgivaravgifter med fem
procentenheter sänker kostnaderna för anställningar i den
sektor där merparten av de nya jobben finns och i branscher
där kvinnor är verksamma.
F-skattsedel åt alla som vill ha
Reglerna för utfärdande av F-skattsedel är som de är
utformade idag alldeles för krångliga och utgör ett tydligt
hinder för dem som önskar bli småföretagare i
tjänstesektorn. De förändringar som har skett är inte
tillräckliga. Folkpartiet liberalerna anser att alla som vill bör
få F-skattsedel.
Förenklat tjänsteföretagande
Den som vill starta ett eget företag möts ofta av en mur av
blanketter, byråkrati och misstänksamhet. Det krävs en rejäl
förenkling av det regelverk som omgärdar företagandet.
Folkpartiet liberalerna vill göra det lättare att registrera
företag, exempelvis via Internet, och förenkla deklarations-
och bokföringsregler så att de flesta småföretagare kan klara
detta på egen hand, vilket inte är fallet i dag. Den som säljer
sin tid och sitt kunnande ska inte behöva redovisa och
deklarera som om det vore ett större verkstadsföretag.
Förenklingar av arbetet går mycket långsamt. Kvinnors
erfarenheter och behov tycks väga lätt.
Avveckla kommunala bolag
Kommunala bolag konkurrerar ofta med skattebetalarnas
pengar ut små privata tjänsteföretagare. Folkpartiet
liberalerna verkar för att den kommunala bolagssektorn i
stort sett skall tas bort.
Skattesystemet
Utöver de redan nämnda skatteförslagen vill vi särskilt peka
på ytterligare ett par konkreta förändringar av skatteregler
som har särskild bäring på jämställdhetsarbetet.
Räkna dagislämning vid reseavdrag
För många småbarnsföräldrar är hämtning och lämning av
barn på dagis eller dagmamma en del av resan till och från
jobbet. När restidsvinst och behov av bil bedöms får detta
stopp inte räknas in. Det gör att många småbarnsföräldrar, de
som kanske är mest i behov av bilen till och från sitt jobb,
inte blir berättigade till reseavdrag. Enligt vår mening är
detta en otidsenlig syn på vad som är en arbetsresa, och bör
ändras. Jämställdhetslagen framhåller särskilt arbetsgivarens
skyldighet att tillse att förvärvsarbete och föräldraskap går
att förena. Statsmakten bör då dra åt samma håll.
Avskaffa sambeskattningen
I förmögenhetsbeskattningen finns den sista kvarlevan i vårt
skattesystem av den föråldrade syn på kvinnor som förr
genomsyrade hela samhället, nämligen sambeskattningen.
Det principiella argumentet för att avskaffa den föråldrade
sambeskattningen är väl känt. Vi har alla rätt att betraktas
som individer, och detta skall givetvis inkludera
skattskyldigheten. Hur man inom en familj delar upp det
ekonomiska ansvaret är en privatsak. Skyldigheter och
rättigheter gentemot samhället skall vara individuella. Även
om man anser att principer inte hör hemma i skattesystemet,
vilket de i hög grad gör, finns det bärande argument av
praktisk natur. Skattemyndigheter måste hålla reda på vem
som bor med vem i vilken konstellation. Särbo, sambo, gift,
registrerat partnerskap, barn, styvbarn, delad vårdnad.
Eftersom man inte i förväg vet vilka som kommer upp i
tillräcklig förmögenhet för beskattning måste hela
befolkningens sambeskattningspotential kontrolleras.
Hela lönen, halva makten,
delat ansvar - även i
försvaret
Den så kallade "folkförsvarstanken" är en myt utan
verklighetsförankring. Den saknar grundläggande respekt för
den enskilde individens frihet och integritet.
Totalförsvarsplikten bör i fortsättningen utformas så att
könsneutral pliktuttagning kommer att gälla för hela
totalförsvaret.
Kvinnor har i dag rätten att frivilligt fullgöra värnplikt utan att behöva
binda sig för en fortsatt officerskarriär och kvinnor som mönstrat kan numera
också ingå i utbildningsreserven. Det är bra men det räcker inte. Samma
grundkrav på deltagande i rikets totala försvar måste ställas på både kvinnor
och män. Vi måste nu likställa flickor med pojkar även inom försvarsmaktens
område. Sverige måste som ett litet land tillvarata all den kompetens som vi
förfogar över och inte välja bort halva nationen innan vi ens har prövat
dugligheten. Därför menar vi att underlaget för värnpliktstjänstgöring skall
utökas till att gälla såväl kvinnor som män. Den allmänna värnplikten bör
med andra ord omfatta även kvinnor.
Bryt segregationen för
invandrarkvinnor
Att häva utanförskapet är en av vår tids största utmaningar. I
Sverige idag är många människor fast i maktlöshet och
segregation. Många av dessa människor är invandrare eller
har invandrarbakgrund. Många saknar arbete, egen
försörjning, kunskaper och färdigheter som är attraktiva på
arbetsmarknaden. Klyftorna växer mellan de människor som
har makt över sin egen tillvaro och de som upplever
segregation och vanmakt.
I alltför hög grad har jämställdhetsarbetet och kvinnorörelsen tidigare
glömt bort de kanske mest utsatta kvinnorna. Invandrarkvinnor utgör på
många sätt de stora förlorarna i det nya samhället. Där finns stora grupper
kvinnor som lever ett isolerat liv och har mycket svårt att komma in på
arbetsmarknaden såväl som i andra samhälleliga gemenskaper därför att de
inte behärskar svenska språket. Folkpartiet framför i vår motion om
integrationspolitiken en lång rad förslag för att bryta segregationen. Vi vill
här särskilt nämna några konkreta exempel som kan bidra till att isoleringen
för dessa kvinnor skulle kunna brytas. En förutsättning för att alls komma in i
samhället är att själv kunna språket. Utan svenskkunskaper blir kvinnan ofta
helt utlämnad åt sin man eller andra släktingar. En förutsättning är därför att
det t.ex. på sfi-undervisningen (Svenska för invandrare) finns barntillsyn. Fler
och fler barn erbjuds nu plats på språkförskolor. Denna verksamhet kan
kombineras med mammagrupper; erfarenheter från sådan verksamhet är
mycket goda. Många kvinnor är hemma med sina barn, och att förenkla för
dessa kvinnor att utöva aktiviteter i närheten av sina barn skulle leda till att
fler kvinnor fick lära sig svenska språket och således vara ett steg på vägen i
att bryta isoleringen. MVC och BVC är andra kanaler som än mer kan
användas för att bryta isoleringen.
Skolan lägger grunden
Jämställdhet handlar både om kunskap och pedagogik.
Arbetet med att förbättra jämställdheten måste bli en
integrerad del av undervisningen i skolan. För att skolan
skall kunna bli mer jämställd måste organiseringen av
undervisningen och valet av pedagogiska metoder göras med
hänsyn till de olika krav som flickor och pojkar ställer. Som
ett första steg måste denna kunskap förmedlas till blivande
lärare. Det kan innebära att elever i skolan kan arbeta med
tillfälligt enkönade undervisningsgrupper med tydliga
syften. Pedagogiken måste anpassas så att såväl flickor som
pojkar kan intressera sig för och aktivt ta del av
undervisningen. Det handlar givetvis inte om att införa pojk-
och flickskolor, utan om att använda beprövade pedagogiska
metoder för att exempelvis utveckla flickornas intressen för
naturvetenskap. Detta förutsätter att lärarna har en djup
kunskap om de olika förutsättningar och villkor pojkar och
flickor har hunnit få redan när de kommer till skolan. Det är
likaså viktigt att barn i omsorg och förskola och elever i
skolan möter såväl manliga som kvinnliga förebilder.
Folkpartiet driver av olika skäl att lärarna måste få ökad
status och högre löner, och det är viktigt att poängtera att
detta skulle leda till att fler män sökte sig till skola och
barnomsorg. Jämställdhet måste genomsyra allt arbete i
skolan, i klassrummen, mellan elever och mellan lärare, i
skolans ledning och i skolans styrsystem.
Långsiktigt och målmedvetet
arbete krävs
Vill vi förändra attityder och värderingar så måste vi starta
ett aktivt målmedvetet arbete i förskolan och skolan och
fortsätta genom högskolan. Det är i förskola och skola som
grunden läggs för hur barnen, när de blir vuxna ser på
likheter och skillnader mellan könen. Möter t ex barnen i
förskolan och skolan vuxna män och kvinnor som praktiskt
visar att de tar jämställdheten på allvar? Möter de kvinnor
som rektorer lika ofta som män? Möter de män som
syokonsulenter och lågstadielärare? Har de läroböcker som
ger exempel på att både kvinnor och män har präglat vår
historia? Syns både kvinnor och män i läroböckernas
illustrationer? Ser de flickor som arbetar med datorer och
pojkar som tar hand om småbarn i sina läroböcker? Får
flickor lika mycket av lärarens tid och uppmärksamhet som
pojkar? I dag är det tyvärr inte så att vi kan svara ja på alla
frågorna ovan. Men frågan som kvarstår är hur vi tar oss dit.
Vägen är lång och mödosam, vunna erfarenheter fortlever
inte av sig själva, varje generation måste uppmärksammas
och vinnas för jämställdheten.
Institutet för framtidsstudier har genomfört en intervju med cirka 1 000
tonåringar. Av resultatet framgår att könsskillnaderna i attityder och
värderingar lever kvar, fortfarande uppmuntras pojkar att ägna sig åt teknik
och flickor åt vård. Områden som fortfarande värderas olika är löner,
arbetsvärdering och utbildning. Detta betyder att vi hittills konserverat de
bestående attityderna. Folkpartiet liberalerna har lång tradition i arbetet med
jämställdhet. Vår vision om ett jämställt samhälle innebär att män och
kvinnor fritt kan utvecklas utan att hindras av ofta omedvetna
diskriminerande attityder. Män som vill vara med sina barn eller vårda
människor skall respekteras. Samma sak gäller för kvinnor som vill arbeta
som exempelvis poliser eller militärer.
Alla påverkar vi vägen mot ett jämställt samhälle. Som föräldrar, mor-
och farföräldrar, dagispersonal, lärare, syofunktionärer. De flesta är medvetna
om att i dagens samhälle behöver både mäns och kvinnors yrkesinsatser för
familjeekonomi, för hemmets vård och för att utveckla ett bra samhälle. Vi
vet också att både mäns och kvinnors insatser behövs för att ge barnen en bra
uppfostran och trygg identitet. Om vi vill bryta gamla traditioner och uppnå
stabila förändringar skall vi inte tro att enstaka kampanjer räcker. Insatser
måste göras på alla plan: i våra attityder till pojkar respektive flickor i
hemmet, i skolan, i högre utbildning och på arbetsmarknaden. Vi vet i dag
mer om hur pojkar och flickor utvecklar sin identitet och att det sker på olika
sätt. När flickor når gymnasiet premieras inte längre deras "duktighet", tysthet
och snällhet. Där premieras andra kvaliteter. Där uppskattas de som diskuterar
och deltar i debatten, utmärker sig, tar ordet, tar initiativ. Om flickor redan
från grundskolan hade med sig en stabilare identitet skulle gymnasieåren för
deras del inte bli så tysta. Om klassrummet redan i grundskolan kunde
förvandlas till en arena där flickor tränas till att känna frihet att ta plats
och
lägga av sin duktighet/snällhet, som på många sätt är hämmande för dem,
skulle mycket vara vunnet för framtiden.
Det finns stort utrymme för olika initiativ från skolornas sida. Ett
exempel, som nämndes ovan, vore att skolor tog initiativ till att undervisa
flickor och pojkar var för sig i vissa delar av olika ämnen/kurser. Syftet skall
vara att stärka varje elevs identitet och självuppfattning. Under senare tid har
det kommit larmrapporter från flera skolor i landet där ett oacceptabelt
språkbruk används elever emellan. Folkpartiet liberalerna anser att det är
oerhört viktigt att skolledning och lärare agerar, med riksdagens stöd, med
disciplinåtgärder mot de elever som med ett sådant språkbruk inte visar
respekt för sina skolkamrater.
En jämställd högre utbildning
Kvinnor måste ha samma möjlighet som män att göra
forskarkarriär och nå toppen även inom den högre
utbildningen. Regeringen har tyvärr ett alltför kvantitativt
sätt att se på jämställdheten. Rekryteringsmål och
könsfördelning är mätinstrument; Folkpartiet liberalerna
anser inte att detta är tillräckligt. För att kunna åtgärda
jämställdhetsbrister inom högskole- och universitetsvärlden
måste de osynliga hindren och bakomliggande strukturerna
mer djupgående analyseras.
I dag satsar såväl kvinnor som män på doktorandstudier, men långt färre
kvinnor än män gör efter disputation akademisk karriär och når en professur. I
flera fall har det i efterhand visat sig oförklarligt varför en manlig sökande
satts före en kvinnlig. Mycket talar för att det finns osynliga strukturer i det
akademiska systemet som lägger hinder i vägen för kvinnorna. En
genomgång för ett par år sedan av hur Medicinska forskningrådet behandlade
ansökningar från kvinnor respektive män ger stöd för detta antagande. Vi
anser därför att en genomgång med genusperspektiv bör göras av de senaste
årens professorstillsättningar där såväl kvinnor som män varit placerade bland
de tre främsta kandidaterna. Hur har t ex sakkunniga valts, finns skillnader i
bedömning av forskningens originalitet, pedagogisk skicklighet etcetera, som
kan hänföras till om man är man eller kvinna? För att fler kvinnor skall
rekryteras till höga akademiska positioner måste osynliga strukturer och
hinder utredas.
Kvinnofrid
Våld mot kvinnor är ett mycket allvarligt brott och det har
under senare tid blivit ett alltmer uppmärksammat brott.
Kvinnovåldet skördar offer varje dag, i alla länder och i alla
samhällsklasser. Idag beräknas var tredje kvinna i världen ha
utsatts för våld eller sexuella övergrepp. Det egna hemmet är
för många kvinnor den farligaste miljön att vistas i. Detta är
helt oacceptabelt. Samhället måste ta ett ännu större ansvar.
Misshandeln rör oss alla.
Kvinnor blir misshandlade av
närstående män
Enligt Brottsförebyggande rådet, BRÅ, anmäldes år 1999 19
982 misshandelsbrott mot kvinnor. Viktigt att påpeka i detta
sammanhang är att anmälningsbenägenheten är lägre om
kvinnan är bekant med den som misshandlar. Många av de
brott kvinnor utsätts för syns alltså inte i statistiken. BRÅ
uppger också att antalet polisanmälda våldsbrott under de
senaste tio åren har ökat med över 40 procent. Ökningen
gäller såväl det våld som riktas mot män som det som riktas
mot kvinnor. Av statistiken, liksom från flera andra
datakällor, framgår dock att våld mot män och våld mot
kvinnor delvis har olika struktur. I nästan åtta av tio fall (78
procent) av de under år 1999 polisanmälda våldsbrotten mot
kvinnor är gärningsmannen sedan tidigare bekant för offret.
Vid våld mot män är motsvarande andel 35 procent. Det är
också betydligt vanligare att det våld som riktas mot kvinnor
utspelas inomhus än vad fallet är när män faller offer för
misshandel. I mer än sju av tio fall av kvinnomisshandel
begås brottet inomhus, medan motsvarande andel för män är
fyra av tio fall. Det är således betydligt vanligare att kvinnor
utsätts för våld av någon med vilken de har eller har haft
någon form av relation och att det sker inomhus, många
gånger utan att andra än gärningsmannen och offret är
närvarande.
Kvinnomisshandel är
mångfacetterad
Misshandeln kan delas upp i sexuell, psykisk och fysisk
misshandel. Den så kallade lagen om kvinnofrid som trädde
i kraft 1 juli 1998 gav domstolarna möjlighet att bedöma en
hel process - en närstående eller tidigare närstående person
skall dömas om gärningarna varit ett led i en upprepad
kränkning av personens integritet och varit ägnade att
allvarligt skada personens självkänsla - och inte bara
enskilda våldsyttringar.
Under perioden oktober 1998 till och med december 1999 anmäldes drygt
1 000 brott av grov kvinnofridskränkning till polisen.
Majoriteten av dem som dömdes för brott mot kvinnofridslagen fick
fängelse. Gällande rätt är emellertid i dag att psykisk misshandel är straffbar
om gärningen medför en medicinsk effekt. Vid mindre allvarliga former av
psykisk misshandel är det svårt att bevisa att en medicinskt påvisbar effekt
har ett sådant samband med gärningen att det går att döma till ansvar. Det är
värdefullt om också sådan "lindrig" psykisk misshandel blir kriminaliserad,
men det är svårt att hitta en rättssäker lagteknisk konstruktion. Frågan bör
därför bli föremål för förnyat utredande.
Stoppa kvinnohandeln i Europa
Handeln med flickor och kvinnor världen över är ett växande
problem. De kvinnor som lyckas fly från dessa vidriga
förhållanden fångas ofta igen och antingen dödas eller säljas
till en annan handlare. Många av dessa flickor är under 18
år. Flickorna och kvinnorna lockas ofta in i prostitutionen av
kriminella organisationer på grundval av falska löften om
seriösa jobb och med löfte om en bättre framtid.
I Europa är det framförallt östeuropeiska och ryska kvinnor som förs till
olika länder i Europa för att där tvingas arbeta som prostituerade. En del av
kvinnorna har sålts till handlare av sina familjer, andra kvinnor har kidnappats
av handelssyndikat. Frivilligorganisationer rapporterar om flera exempel på
kvinnor från Europeiska unionen som kidnappas och säljs till andra
världsdelar. Bara inom Europa har handel med kvinnor som säljs som
sexslavar under de senaste åren ökat dramatiskt. I Europa är handeln med
kvinnor klart styrd av professionella internationella ligor och utgör en stor
del
av den organiserade brottsligheten. Många av kvinnorna har sålts till bordeller
i Europeiska unionen, medan andra kvinnor hamnar i sexindustrin i andra
länder. Flera EU-länder används också som genomfartsländer för handeln.
Sedan några år tillbaka finns det konventioner som förbjuder handel med
kvinnor och barn. På grund av brottets internationella karaktär är det
emellertid ofta mycket problematiskt att upprätthålla bestämmelserna då
nationella domstolar ofta saknar befogenheter att vidta åtgärder. Mer
omfattande polissamarbete, till exempel genom Europol, är viktigt.
Informationskampanjer som riktar sig mot potentiella offer är också
betydelsefullt.
Det finns i dag inga exakta siffror på antalet berörda kvinnor och
mörkertalet anses vara mycket stort. Vissa uppgifter tyder på att
kvinnohandeln globalt sett beräknas omsätta cirka 7 miljarder dollar årligen,
vilket motsvarar cirka 60-70 miljarder svenska kronor. Det finns ingen
lagstiftning som reglerar människohandeln. I dag tvingas polisen att använda
sig av kopplerilagen, som är långt ifrån tillräcklig. Just nu pågår en omtalad
rättegång i Sverige mot en koppleriliga som höll ett antal flickor från
Östeuropa inlåsta, och som därefter tvingades till Stockholm för att
prostituera sig. Den svenska ligan utgör bara en liten del av den kvinnohandel
som pågår inom Europa. Vi i Folkpartiet liberalerna menar att det är mycket
angeläget och viktigt att Sverige i större grad agerar kraftfullt mot detta
människorättsvidriga agerande. Sverige har under sitt ordförandeskap i
Europeiska unionen under första halvåret av 2001 en reell möjligt att aktivt
visa att vi från svenskt håll tar denna fråga på största allvar.
Internationell kvinnofrid
Alla människors rätt till lika värde, oberoende av kön, ras,
bakgrund eller sexuell läggning, är för de flesta av oss en
självklarhet. Ändå utsätts kvinnor världen över för svår
diskriminering. Många av brotten mot de mänskliga
rättigheterna är könsspecifika. I många länder har kvinnor
fortfarande inte rätt att rösta eller rätt att äga egendom.
Kvinnorna är där beroende av en man, en make eller manlig
släkting, för att kunna fatta beslut om arbete utanför
hemmet, egendom eller barnomsorg. Tvångsäktenskap före-
kommer fortfarande i en rad länder. I vissa länder, såsom
Iran, Afghanistan och Pakistan, finns det lagar som
uttryckligen förbjuder kvinnor att vara aktiva i det offentliga
livet, utbilda sig eller arbeta. I många av dessa länder skyller
man på traditionella sedvänjor och religion som en ursäkt för
att utöva våld och förtryck mot kvinnor.
Efter FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna har det kommit en
rad olika internationella deklarationer om kvinnors rättigheter. Ungefär 161
länder har skrivit under avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor
(CEDAW). Trots detta har tyvärr inte deklarationen implementerats i alla
berörda länder. Detta gäller likaså den deklaration och handlingsplan som
undertecknades vid den fjärde kvinnokonferensen i Peking 1995. I vissa delar
av världen har glädjande nog kvinnors situation förbättrats avsevärt, men
miljontals kvinnor diskrimineras och utnyttjas fortfarande varje dag.
Ett exempel på hur kvinnors rättigheter kränks är de så kallade heders-
morden på kvinnor som begås i ett antal länder, såsom exempelvis Pakistan
och Afghanistan. Frivilligorganisationer rapporterar att hedersmord och andra
traditionella bestraffningar för kvinnor blir allt vanligare i flera andra
länder i
Mellanöstern och Asien. Då den dömande makten i t ex Pakistan agerar i
motsatt riktning mot de internationella människorättsliga konventioner som
landet genom avtal förbundit sig att följa, har såväl enskilda länder som det
internationella samfundet i stort möjlighet att i större utsträckning fördöma
och utöva påtryckningar för att stoppa dessa hedersmord.
I Afghanistan för den styrande talibanregimen ett regelrätt krig mot
kvinnor. Flickor och kvinnor nekas utbildning och arbete. De har ingen rätt att
yttra sig, rösta, organisera sig eller delta i det offentliga livet. Att
utesluta
kvinnor från utbildning och arbete leder till en enorm kompetensförlust som
därmed utgör ett stort hinder för återuppbyggnaden av landet. Vi i Folkpartiet
liberalerna anser att det är mycket angeläget att Sverige och den europeiska
unionen tydligt arbetar för att främja kvinnors rättigheter världen över, inte
minst genom att försöka se till att alla länder inte bara ratificerar utan även
tillämpar de relevanta deklarationerna för de mänskliga rättigheterna. Arbete
med de mänskliga rättigheterna måste få ökad tyngd.
Stöd brottsoffret
Det är mycket angeläget att polis, vårdpersonal och annan
berörd personal får den utbildning och de resurser som krävs
för att klara av sina uppgifter att upprätta ordning, hjälpa och
vårda. Det är viktigt att de frågar kvinnor om de utsätts för
misshandel och grundligt undersöker saken om misstanke
finns. Det är även av stor vikt att de förmår misshandlade
kvinnor att polisanmäla förövaren. Dessa kvinnor måste
också få hjälp i form av kristerapi.
Vidare är det angeläget att brottsoffrens ställning förstärks. Kvinnor som
utsätts för förföljelse, trakasserier, våld och hot om våld lever i en ständig
otrygghet och måste beredas största möjliga rörelsefrihet. För att trakasserade
kvinnors rörelsefrihet skall öka är det enligt vår uppfattning högst rimligt att
kraftigt utöka det geografiska område som åklagaren har möjlighet att låta
omfattas av besöksförbudet. Vi menar att detta område i ett första steg bör bli
så stort att det omfattar del av kommun(er). En sådan utvidgning kunde
exempelvis ske genom en ändring i 2 § lagen om besöksförbud på så sätt att
"närheten av" ersätts med "del av kommun som innefattar". I ett andra steg är
vi inte främmande för att resa frågan om ytterligare begränsning i
rörelsefriheten för den som återkommande överträder ett besöksförbud. Det är
offrets rörelsefrihet och trygghet som skall stå i centrum, inte den som
kränker och hotar som skall värnas.
Utöver geografisk begränsning kan system för förvarning införas. Män
som inte respekterat ett besöksförbud när de är på fri fot skall förses med en
elektronisk fotboja. Regeringen har gett Brottsförebyggande rådet i uppdrag
att göra en förstudie om huruvida den teknik som för närvarande finns är
tillförlitlig och om övervakningen är praktiskt genomförbar. Den 1 mars 1999
presenterade BRÅ rapporten "Elektronisk övervakning vid besöksförbud.
Teknikens möjligheter och begränsningar". Enligt vår uppfattning är den
förstudien i det närmaste onödig. Sådana larmanordningar på män med
besöksförbud som varnar om de närmar sig kvinnornas hem används redan i
en del delstater i USA. Riksdagen bör därför nu hos regeringen begära
lagförslag innebärande att män som överträder besöksförbud kan förses med
elektronisk fotboja.
I extremfall kan polis eller vakter punktmarkera män som återkommande
bryter mot besöksförbudet. Kvinnor som så önskar skall ha rätt till
vapenlicens för tårgassprej. De målsägande som vill skall kunna få en
stödperson som informerar om rättegångsförfarandet och stöttar inför
konfrontationen med den åtalade. Likaså anser vi att Rikskvinnocentrum och
kvinnojourerna bör få ökad statlig hjälp att finansiera sin verksamhet.
Folkpartiet liberalerna anslår därför 4 miljoner mer än regeringen för dessa
ändamål. En viktig uppgift för dessa är att nå och skydda invandrarkvinnor
som blir utsatta för våld, de är ofta än mer utsatta och skyddslösa.
Varje år gifter sig utländska kvinnor med svenska män och flyttar till
Sverige. Naturligtvis blir tillvaron för de flesta i Sverige bra, men för några
blir deras liv ett kaos. De kvinnor som råkar illa ut har svårt att ta sig ur
sitt
vardagliga fängelse eftersom de hotas av utvisning om de har vistats mindre
än två år i Sverige. En prövning om att få stanna bör utan dröjsmål kunna
genomföras för dessa kvinnor. Kvinnor som hamnat i denna situation bör få
stanna i Sverige om de så önskar, förutsatt att det inte rör sig om ren
skeninvandring.
Alla har ett ansvar för att stävja
våld mot kvinnor
Det är i detta sammanhang angeläget att understryka att allt
inte kan lösas på politisk väg. Det civila samhället spelar en
mycket viktigt roll för att komma tillrätta med
kvinnomisshandeln. När familjemedlemmen, grannen,
vännen eller arbetskamraten höjer handen - höj då blicken.
Det är allas vårt ansvar att våga fråga om hur blåmärken och
brutna armar har uppkommit. Det skall inte vara i sin
ordning att inte reagera. Många misshandlade kvinnor
undrar om det de blir utsatta för är normalt eller deras fel.
Målet måste vara att alla - män som kvinnor - skall vara
fullt medvetna om att det inte är det.
Hälsa och kön
Inom det medicinska området liksom inom andra discipliner
har forskningen tidigare varit mest fokuserad på män och
mäns problem. Resultaten från dessa studier har ofta
generaliserats, utan att detta ifrågasatts, till att gälla också
för kvinnor. Också den epidemiologiska forskningen över
hälsoproblems förekomst har utförts på och av män och
baserats på manlig erfarenhet. Statistik har inte varit
könsuppdelad, och i studier där kvinnor funnits med har man
ofta utgått från det manliga som norm. Forskningen har inte
varit neutral eller objektiv, varken i val av vetenskapliga
metoder, frågeställningar eller studieobjekt. Under de
senaste åren har det dock skett en förändring. Mer forskning
satsas idag på att ta reda på hur olika sjukdomstillstånd yttrar
sig hos kvinnor och vilka behandlingar som medför bäst
resultat för kvinnor. Men fortfarande är den kunskap vi har
om diagnos och behandling av olika sjukdomar generellt sett
större för män än för kvinnor. Man har också funnit att det
finns medicinska diagnoser för en större del av de symptom
män brukar söka för än för de symptom kvinnor söker för.
Därmed får män oftare en diagnos för de symptom de
presenterar när de söker vård än vad är fallet för kvinnor.
Sjukdomsmått i ett
genusperspektiv
Den bild man får av ohälsan i ett land är beroende av de
ohälsomått som används för att beskriva den. Studeras
dödsorsaksstatistiken ser situationen för kvinnorna ljus ut.
Kvinnor lever i regel cirka fem år längre än män. Men
studerar man sjukligheten får man en annan bild. Kvinnor
söker oftare öppen vård och har fler sjukdagar än män.
Kvinnor förtidspensioneras likaså oftare än män och
uppvisar oftare än män otillfredsställda vårdbehov. Mycket
talar för att rehabiliteringsinsatserna för män är mer
omfattande än för kvinnor. Kvinnor köper ut mer läkemedel
än män. Samtidigt visar statistiken att kvinnor ordineras
äldre och billigare preparat än männen.
Sjukdomspanoramat skiljer sig åt mellan könen. Hjärt-kärlsjukdom står
för 22 procent av dödligheten bland män under 65 år och 13 procent av
dödligheten bland kvinnor. Nyare forskning talar för att stress beroende på
skilsmässa eller andra familjeproblem och stress på arbetsplatsen, jämfört
med män, är särskilt viktiga riskfaktorer för kvinnor.
Medan lungcancer minskar bland män ökar den bland kvinnor, vilket med
all sannolikhet beror på förändringen i rökvanor. Unga kvinnor med kort
utbildning och/eller monotont arbete är en särskilt viktig målgrupp för
tobakspreventivt arbete om man får döma av de rökvaneundersökningar som
utförts.
När det gäller sockersjuka tyder tillgängliga data på att kvinnors
vårdbehov är sämre tillgodosett än mäns. Samtidigt tycks kvinnor lättare
acceptera sin diabetes än män. De tar i regel också ett större ansvar för
behandlingen av sin sjukdom. Män däremot lägger ett större ansvar på
sjukvården, på sin hustru etc. Socialgruppstillhörighet tycks spela större roll
för dödligheten bland kvinnliga diabetiker än bland manliga. Forskning
behövs för att belysa interaktionen mellan ålder, kön och social bakgrund hos
män respektive kvinnor när det gäller vård, behandling och dödlighet i
diabetes.
Inom psykiatrin har man genomfört anmärkningsvärt få studier över
könsperspektivets betydelse för psykiska sjukdomar och deras behandling. Vi
vet att kvinnor oftare behandlas med psykofarmaka än män. Det finns data
över vilka hälsoproblem som förorsakar förskrivningen men mycket liten
forskning om de bakomliggande orsakerna. Det behövs också forskning när
det gäller behandlingsresultaten och riskerna för läkemedelsberoende.
Vi har under senare tid också uppmärksammats på hur utbrändhet och
belastningsskador ökat. Både utbrändhet och belastningskador är vanligast
hos offentliganställda. De offentliganställdas arbetsgivare har här ett stort
ansvar för att förändra denna situation. Ätstörningar såsom exempelvis
anorexi och bulimi är vanligare hos flickor än hos pojkar. Här är förhållandet
det motsatta - vi vet mer om flickors ätstörningar än pojkars. Av alla unga
kvinnor mellan 15 och 25 år lider ca fem procent av ätstörningar, fördelade på
tre grupper: självsvält (anorexia nervosa), hetsätning (bulimia nervosa) och
ätstörningar utan närmare specifikationer. Ätstörningar är sannolikt också en
av de psykiatriska sjukdomar som har högst dödlighet. Det finns ingen
enskild behandlingsform som passar alla personer som lider av ätstörningar.
Här behövs mer forskning både om bakomliggande orsaker och om hur man
bäst kan hjälpa dessa patienter. I det här fallet är pojkarna en bortglömd
grupp, och de måste således också ingå i de studier som genomförs.
Osteoporos (benskörhet) utgör ett växande folkhälsoproblem, framför allt
hos kvinnor. Varje år drabbas 70 000 män och kvinnor av benskörhet. Enbart
de direkta sjukvårdskostnaderna beräknas överstiga 2,6 miljarder kronor per
år. Hälften av alla femtioåriga kvinnor kommer sannolikt att få benbrott på
grund av benskörhet. Möjligheterna att förebygga, diagnosticera och behandla
osteoporos har avsevärt förbättrats under senare år. Trots detta finns det klara
brister i vården på grund av okunskap och stora variationer i
omhändertagandet.
Det finns tydliga könsskillnader när det gäller läkemedelsanvändning som
kan återspegla olika sjukdomsförekomst hos de båda könen men också kan
bero på att man behandlar samma tillstånd olika hos män respektive kvinnor.
Här behövs mer forskning om vad som ligger bakom data och vilka konse-
kvenser olikheterna för med sig för patienterna.
Kvinnor drabbas oftare än män av läkemedelsbiverkningar. Det kan dels
bero på att kvinnor använder mer läkemedel än män, dels på att kvinnor
reagerar annorlunda än män på vissa mediciner. Forskning bör därför
stimuleras om skillnader mellan kvinnors och mäns benägenhet att reagera
med biverkningar på olika läkemedel.
Fibromyalgi är ett tillstånd som är grundligt beskrivet hos kvinnor, men
det förekommer också hos män. Forskningen har framför allt koncentrerats
till kvinnor men måste nu utsträckas till att omfatta också männen.
Upprätta en handlingsplan för en
jämställd hälso- och sjukvård
Många av de brister som redovisats ovan uppmärksammades
av den senaste borgerliga regeringen. Det ledde till att den
som en av sina sista åtgärder på initiativ av Folkpartiet
liberalerna tillsatte en utredning om bemötande av kvinnor
och män inom hälso- och sjukvården (dir. 1994/95).
Utredningens uppgift var att bl.a. kartlägga hur kvinnor och
män bemöts när de söker vård och hjälp inom hälso- och
sjukvården och att föreslå åtgärder som kan bidra till att
utjämna skillnader mellan hur kvinnor och män bemöts och
behandlas inom vården i den mån dessa skillnader har sin
grund i könstillhörighet och inte är relevanta för aktuell
sjukdomsbild och aktuellt vårdbehov.
Utredningen kom med sitt betänkande (SOU 1996:133) redan 1996. Här
rapporterades om såväl väsentliga kunskapsluckor som brister i vården. Bland
åtgärdsförslagen tog utredningen upp en rad frågor som måste bli föremål för
fortsatt forskning för att öka våra kunskaper om kvinnors speciella behov.
Utredningen tog också upp behovet av utbildning av hälso- och sjukvårdens
personal om könsspecifika skillnader både när det gäller sjukdomsförekomst
och behandling samt rehabilitering. Regeringen har visserligen i några
sammanhang tagit upp en del av de förslag utredningen lade fram, men något
helhetsgrepp för att besvara de olika frågor som ställts har man inte tagit.
Folkpartiet liberalerna kommer att under detta års allmänna motionstid
presentera en motion om hälso- och sjukvårdssituationen, där
genusperspektivet i vården kommer att beröras.
Alarmerande hälsosituation för
kvinnor i tredje världen
Hälsosituationen för kvinnor i tredje världen ser mycket
bekymmersam ut. Varje dag dör kvinnor av farliga och
olagliga aborter. Länder där abort är förbjudet eller på annat
sätt inskränkt, har ett högt antal illegala aborter. WHO har
uppskattat att det görs mellan 10 och 20 miljoner illegala
aborter i världen årligen. Varje år avlider över en halv miljon
kvinnor i anslutning till graviditet och förlossning. I vissa
områden, främst i tredje världen, beror närmare hälften av
dessa dödsfall på följderna av illegal och oftast osäker abort.
Ett viktigt mål för att främja kvinnors hälsa i världen är
därmed att reducera sjuklighet och dödlighet som beror på
abort. Det sker i första hand genom att minska antalet
aborter genom upplysning om sex och samlevnad, tillgång
till säkra preventivmedel och bra rådgivning. Alla oönskade
graviditeter går emellertid inte att förebygga och därför
måste kvinnor ha tillgång till enkla, säkra abortmetoder och
en effektiv akutvård för att snabbt kunna behandla illegala
aborter. Vägen dit är naturligtvis mycket lång, men
satsningar på reproduktiv hälsa inom biståndet är viktiga.
Hivspridningen tillsammans med könsstympning är två mycket allvarliga
företeelser som framförallt slår mot kvinnorna. Hivspridningen är speciellt
omfattande i södra Afrika. I länder såsom exempelvis Zambia, Zimbabwe och
Sydafrika är situationen särskilt allvarlig, och där riskerar hivspridningen att
slå ut hela generationer.
Enligt statistiken är det en procentuellt större risk för kvinnor jämfört med
män att smittas av hivviruset. Det beror dels på medicinska faktorer, dels på
kvinnors utsatthet. Få kvinnor har möjlighet att kräva kondom eller själva
bestämma över sin sexualitet. De flesta kvinnor har dessutom ingen kontroll
över om de själva har blivit smittade av sina män. Gro Harlem Brundtland
återger i sina memoarer hur hon i samtal med bland andra påven sökt få
honom att officiellt tillkännage att kondom bör användas i
sjukdomspreventivt syfte. Hans svar var att han skulle tänka över problemet.
Under tiden smittas dagligen tusentals kvinnor och män av hivviruset och
Vatikanen bidrar till att motverka satsningar både på reproduktiv hälsa,
kunskaper och kondomanvänding.
Enligt Världshälsoorganisationens, WHO:s, siffror uppskattas att omkring
130 miljoner flickor och kvinnor världen över utsatts för omskärelse. Cirka 2
miljoner kvinnor beräknas årligen vara i riskzonen för detta ingrepp.
Könsstympning utförs ofta som en initiationsrit för de unga flickorna.
Omskärelse leder såväl till akut som kroniskt lidande och i regel till svåra
fysiska och psykiska följder. Genom att omskärelse också förorsakar
komplicerade förlossningar innebär ingreppet också risker för kommande
barn.
Idag förekommer könsstympning främst i en rad afrikanska länder, men
även i vissa länder i Mellanöstern och Asien. WHO, Unicef och UNFPA
vädjade våren 1997 till samtliga länder och deras ledare att stödja
ansträngningarna för att eliminera kvinnlig omskärelse. Bruket av
könsstympning måste ses i ljuset av den ojämlika situationen mellan könen
som bygger på politiska, kulturella, ekonomiska och sociala strukturer. Det är
av vikt att påpeka att könsstympning inte föreskrivs av någon religion, och
den nämns inte vare sig i bibeln eller koranen. På grund av frågans känslighet
finns det få exakta uppgifter att tillgå. För att kunna fastställa strategier
bör
EU ge stöd till dokumentering och jämförande forskning. Ytterligare
forskning behövs också om hur vanligt förekommande det är, konsekvenserna
det får för hälsan och de väsentligaste orsakerna till att det förekommer. Med
hänsyn till behovet att hjälpa till med rehabilitering för de många stympade
kvinnor som nu lever i den europeiska unionen är det angeläget att
barnmorskor, socialarbetare och lärare erhåller extra kunskap om vad det
innebär att vara könsstympad. Under Sveriges kommande ordförandeskap i
den europeiska unionen måste Sverige mera aktivt driva denna fråga och
tydligt föra upp den högt på den politiska dagordningen.
Trots att könsstympning är förbjuden i Sverige har här ändå förekommit
fall av könsstympning. Allt bör göras för att främja en utveckling av
behandlingsmetoder för att återställa så mycket som möjligt av den
ursprungliga funktionen. Svensk hälso- och sjukvård bör aktivt bidra i detta
arbete som också kan komma kvinnor i andra länder till godo. Riksdagen har
tidigare uttalat sig om vikten av att förebygga att könsstympning utförs.
Socialstyrelsen bör fortlöpande följa vad som händer och slå larm om nya fall
skulle dyka upp.