1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att stimulansåtgärder för att få fler kvinnor till IT-branschen
måste vidtas.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en bättre uppföljning av jämställdhetsplaner i IT-branschen
måste initieras.
Motivering
Intelligenta lösningar är beroende av såväl kvinnor som män. Om IT-
sektorn byggs upp efter männens erfarenheter, riskerar den att bli en
ballong som spricker. Tekniken är till för att ta till vara ett innehåll som
positivt utvecklar välfärden i samhället. Utan kvinnors erfarenheter vid
utformandet och fokuseringen på innehållet, försvinner mycket av
mänskliga aspekter och innovationstänkande.
Med en avancerad IT-sektor i samhället måste jämställdhetsivern nå
längre. Sverige slår rekord i en könssegregerad arbetsmarknad. Kvinnor ska i
lika hög grad som männen ha tillgång till Internet och ha ett inflytande och
utforma systemen. Det handlar om hela IT-området. Globaliseringen och den
nya ekonomin kräver kunskap, kompetens och förmåga till förnyelse.
Miljöhänsyn kräver en hållbar samhällsutveckling. Informationstekniken är
en stark förändringskraft. Nya värderingar med internationalisering och ökad
rörlighet måste bryta upp hierarkier.
Riksdagen fastställde 1996 ett antal mål på IT-området. Det tredje målet
gällde att skulle kvinnors såväl som mäns erfarenheter och kompetens i IT-
utvecklingen utnyttjas. En mansdominerad IT-utveckling skulle aktivt
motverkas och istället skulle IT göras till en angelägenhet för alla. Regeringen
konstaterar nu i propositionen (Ett informationssamhälle för alla
1999/2000:86) att målet inte nåtts. Endast en femtedel av de examinerade på
högre IT-utbildningar är kvinnor. Kvinnors användning av IT-tjänster på
arbetet ligger också lägre än för män.
Utvecklingen är på väg att bli ett hot mot jämställdheten mellan kvinnor
och män. Samhället börjar alltmer byggas upp runt en teknik som domineras
av män. Ett manligt synsätt får därmed övertaget. Då det visat sig att den
tekniska utgångspunkten för utveckling dominerar männens synsätt, kommer
nyttan och lösningen för vad den är tänkt för att få underordnad betydelse, om
inte kvinnor i högre grad finns med inom IT-sektorn. Fokus måste vara den
enskilda människans välbefinnande och inte tekniken i sig. Alla oavsett kön,
bakgrund och ålder måste ha tillgång till Internet på lika villkor.
IT-branschen leds och domineras av män. Den kartläggning som
Jämställdhetsrådet för IT och transporter (Jämit) genomfört, visar att andelen
kvinnor till och med sjunker. På tio år har andelen kvinnor inom ADB och
systemvetenskapliga linjer minskat från 46 till 34 procent. På tre år har
andelen kvinnor med civilingenjörsexamen inom datateknik sjunkit från 10
till 8 procent. Mellan 1990 och 1999 sjönk andelen utexaminerade kvinnor
från elektronik- och dataområdet från 26 till 19 procent. Utredningen visar att
endast 5 procent i företagens ledningsgrupper är kvinnor. Inom
forskarutbildningen ligger antalet kvinnor kvar med 17 procent.
Näringsdepartementet har publicerat en annan undersökning som visar att
andelen kvinnor i de börsnoterade IT-företagen endast är 20 procent. Samma
rapport visar att nästan lika många kvinnor (66 procent) som män (70
procent) har tillgång till dator. Kvinnokompetens, som rekryterar kvinnliga
chefer, säger sig dock ha 4 000 namn i sin s k profilbank, varav drygt 1 500 är
lämpade som chefer inom IT-branschen.
Propositionen framhåller i det IT-politiska målet att Sverige ska vara ett
informationssamhälle för alla. Jämställdhetsperspektivet berörs ytterst
knapphändigt i ett kapitel på 26 rader. Här påpekas att de könsbundna
studievalen måste brytas samt att ett särskilt råd för jämställdhetsfrågor som
rör transport- och IT-tjänster har inrättats.
Propositionen pekar på samma tendens som här nämnts, nämligen att
endast en femtedel av dem som examinerats från en grundutbildning på
högskolenivå inom IT (1977/78-1997/98) är kvinnor. Redovisningen pekar
också på en sjunkande tendens. Skillnader i mäns och kvinnors
datoranvändning påpekas, där männen har högre frekvens datoranvändning.
Andelen kvinnor i branschen har minskat under 1990-talet från 34 procent till
30 procent år 1996 (NUTEK). Propositionen pekar också mycket riktigt på att
samhällsekonomiska vinster är förenade med flera kvinnor inom IT-
branschen.
Det är viktigt att regeringen verkar för att en jämn könsfördelning faktiskt
uppnås. Forskning och utveckling måste få i uppdrag att ta fram ett särskilt
programområde som berör genus och teknik. En bättre uppföljning av
jämställdhetsplaner i branschen måste snarast initieras.