Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stimulansåtgärder för att få fler kvinnor till IT-branschen måste vidtas.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en bättre uppföljning av jämställdhetsplaner i IT-branschen måste initieras.
Motivering
Intelligenta lösningar är beroende av såväl kvinnor som män. Om IT- sektorn byggs upp efter männens erfarenheter, riskerar den att bli en ballong som spricker. Tekniken är till för att ta till vara ett innehåll som positivt utvecklar välfärden i samhället. Utan kvinnors erfarenheter vid utformandet och fokuseringen på innehållet, försvinner mycket av mänskliga aspekter och innovationstänkande.
Med en avancerad IT-sektor i samhället måste jämställdhetsivern nå längre. Sverige slår rekord i en könssegregerad arbetsmarknad. Kvinnor ska i lika hög grad som männen ha tillgång till Internet och ha ett inflytande och utforma systemen. Det handlar om hela IT-området. Globaliseringen och den nya ekonomin kräver kunskap, kompetens och förmåga till förnyelse. Miljöhänsyn kräver en hållbar samhällsutveckling. Informationstekniken är en stark förändringskraft. Nya värderingar med internationalisering och ökad rörlighet måste bryta upp hierarkier.
Riksdagen fastställde 1996 ett antal mål på IT-området. Det tredje målet gällde att skulle kvinnors såväl som mäns erfarenheter och kompetens i IT- utvecklingen utnyttjas. En mansdominerad IT-utveckling skulle aktivt motverkas och istället skulle IT göras till en angelägenhet för alla. Regeringen konstaterar nu i propositionen (Ett informationssamhälle för alla 1999/2000:86) att målet inte nåtts. Endast en femtedel av de examinerade på högre IT-utbildningar är kvinnor. Kvinnors användning av IT-tjänster på arbetet ligger också lägre än för män.
Utvecklingen är på väg att bli ett hot mot jämställdheten mellan kvinnor och män. Samhället börjar alltmer byggas upp runt en teknik som domineras av män. Ett manligt synsätt får därmed övertaget. Då det visat sig att den tekniska utgångspunkten för utveckling dominerar männens synsätt, kommer nyttan och lösningen för vad den är tänkt för att få underordnad betydelse, om inte kvinnor i högre grad finns med inom IT-sektorn. Fokus måste vara den enskilda människans välbefinnande och inte tekniken i sig. Alla oavsett kön, bakgrund och ålder måste ha tillgång till Internet på lika villkor.
IT-branschen leds och domineras av män. Den kartläggning som Jämställdhetsrådet för IT och transporter (Jämit) genomfört, visar att andelen kvinnor till och med sjunker. På tio år har andelen kvinnor inom ADB och systemvetenskapliga linjer minskat från 46 till 34 procent. På tre år har andelen kvinnor med civilingenjörsexamen inom datateknik sjunkit från 10 till 8 procent. Mellan 1990 och 1999 sjönk andelen utexaminerade kvinnor från elektronik- och dataområdet från 26 till 19 procent. Utredningen visar att endast 5 procent i företagens ledningsgrupper är kvinnor. Inom forskarutbildningen ligger antalet kvinnor kvar med 17 procent.
Näringsdepartementet har publicerat en annan undersökning som visar att andelen kvinnor i de börsnoterade IT-företagen endast är 20 procent. Samma rapport visar att nästan lika många kvinnor (66 procent) som män (70 procent) har tillgång till dator. Kvinnokompetens, som rekryterar kvinnliga chefer, säger sig dock ha 4 000 namn i sin s k profilbank, varav drygt 1 500 är lämpade som chefer inom IT-branschen.
Propositionen framhåller i det IT-politiska målet att Sverige ska vara ett informationssamhälle för alla. Jämställdhetsperspektivet berörs ytterst knapphändigt i ett kapitel på 26 rader. Här påpekas att de könsbundna studievalen måste brytas samt att ett särskilt råd för jämställdhetsfrågor som rör transport- och IT-tjänster har inrättats.
Propositionen pekar på samma tendens som här nämnts, nämligen att endast en femtedel av dem som examinerats från en grundutbildning på högskolenivå inom IT (1977/78-1997/98) är kvinnor. Redovisningen pekar också på en sjunkande tendens. Skillnader i mäns och kvinnors datoranvändning påpekas, där männen har högre frekvens datoranvändning. Andelen kvinnor i branschen har minskat under 1990-talet från 34 procent till 30 procent år 1996 (NUTEK). Propositionen pekar också mycket riktigt på att samhällsekonomiska vinster är förenade med flera kvinnor inom IT- branschen.
Det är viktigt att regeringen verkar för att en jämn könsfördelning faktiskt uppnås. Forskning och utveckling måste få i uppdrag att ta fram ett särskilt programområde som berör genus och teknik. En bättre uppföljning av jämställdhetsplaner i branschen måste snarast initieras.
Stockholm den 26 september 2000
Ulla-Britt Hagström (kd)