Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om jämställdhet inom trossamfunden.
Motivering
Trots att Sverige är ett förhållandevis jämställt land så kan man konstatera
att församlingar och deras organisationer i många fall är långt ifrån
jämställda. Om man ser tillbaka på de frikyrkorörelser som bildades runt
sekelskiftet 1899/1900 visar det sig att kvinnorna varit med och initierat,
suttit i styrelser och predikat ända tills rörelsen blivit mer etablerad i
samhället eller vuxit sig starkare. Då har männen tagit över styrning och
predikande medan kvinnorna fortsatt att sy, koka kaffe och dra in pengar
till arbetet, utan att få vara med och besluta. Ett förhållande som Ulla-
Marie Gunners undersökning bidragit till att synliggöra.
Detta är ju egentligen inte förvånande. Församlingar speglar det samhälle
de är en del av, ett samhälle med en bit kvar på vägen mot jämställdhet. Det
finns dock en risk att kraven på jämställdhet inte ställs lika högt på kyrkorna
som på samhället i övrigt.
Kyrkornas världsråds centralkommitté proklamerade årtiondet 1988-1998
som ett ekumeniskt årtionde för kyrkor i solidaritet med kvinnor. Ett skäl var
svårigheterna i allmänhet för kvinnor i samhällen och kyrkor världen över
men till grund för beslutet låg också en enkätundersökning i ett femtiotal
medlemskyrkor. Undersökningen hade visat att kvinnor i allmänhet inte hade
tillgång till ledande tjänster i kyrkorna. De stod oftast utanför de beslutande
organen och var hänvisade till traditionella roller med låg status. Kyrkornas
världsråd menade att kvinnornas situation världen över var oacceptabel
utifrån det teologiska grundantagandet att både kvinnor och män skapats till
Guds avbild.
Att informera om de olika trossamfunden i den svenska skolan innebär att
man också ser hur dessa är organiserade och hur de styrs. Sverige är numera
ett mångkulturellt land och det är nödvändigt att ta hänsyn till den
religionsfrihet som råder i Sverige, men vi måste också ha målsättningen att
de jämställdhetssträvanden och den praxis som gäller i vårt svenska samhälle
även ska omfatta trossamfunden.