Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om drogtester i arbetslivet. Motivering
En relevant fråga vid drogtester i arbetslivet är vem som äger din kropp?
Är det arbetsgivaren eller är det du själv? Företagen kommer att drogtesta 30 000 anställda i år. Men experterna varnar för osäkra metoder. Antalet företag som skall drogtesta sina anställda slår rekord i år. Även statliga företag kommer mera frekvent att testa sin personal. Hanteringen får inte ge utrymme för godtyckliga ställningstaganden. Här krävs klara regler om policy, information, utbildning, utvärdering, arbetsmiljö, rehabilitering o.s.v. Det handlar om att företag måste investera i kunskap och kompetens och inte bara i några provstickor. Vem har rätt till resultatet? Hur skall resultatet användas? Vem äger resultatet? Är det min arbetsgivare eller andra arbetsgivare inom exempelvis samma koncern eller i dotterföretag. Vad händer vid försäljning av företag? osv. Tvångsvis drogtest innebär att arbetsgivaren helt fritt får tillgång till information som i vanliga fall omfattas av den starkaste sekretessen som finns i Sverige, läkarsekretessen. Om det inte är reglerat vilka undersökningar arbetsgivaren får göra, vad händer då? Vid offentlig respektive privat anställning regleras förhållanden olika via avtal, men det torde finnas en mera övergripande lagtext som stöder olika intressen. Var går gränsen mellan de olika testerna och deras innehåll i förhållande till den enskilda anställningen? Frågeställningarna är många och förhållandevis obesvarade. Vad har arbetsgivaren för rätt att utreda om jag p.g.a. en tillfällig depression eller p.g.a. svåra familjehändelser använder lugnande medel, om jag inte själv vill berätta det för honom? Ja rättsligt sett är läget oklart. Sannolikt har arbetsgivaren inte haft rätt att göra tvångsvisa undersökningarna.
Och det är oftast företagshälsovården som i marknadens namn utbjuder dessa tjänster till arbetsgivaren. Och resultaten från företagshälsovården går direkt över till arbetsgivaren eftersom arbetstagaren eller den arbetssökande i regel får kryssa i en ruta enligt vilken han medger att arbetsgivaren får del av resultatet.
Generella drogtestundersökningar av arbetsgivaren har dessutom av Socialstyrelsens rådgivande nämnd för etiska frågor förklarats som icke acceptabla ur etisk synpunkt. (Beslut 1988-10-18).
Rätten till personlig integritet är ett kännemärke för en demokratisk stat. I Sverige är grundlagsskyddet svagt för att inte säga obefintligt när det gäller integriteten på arbetsplatsen. Så snart arbetstagaren gått in i arbetsgivarens lokaler gäller det helt andra rättsregler för honom än de som han är van vid som fri medborgare.
Självklart ska man inte tillåta droger eller droganvändning på arbetsplatsen, i synnerhet inte i sådana yrken där det rör sig om andra människors liv, hälsa eller säkerhet. Frågan gäller vem det är som ska utreda brott här i Sverige. Sverige har en bra och stark lagstiftning mot t.ex. narkotika.
Ingrepp i den personliga integriteten i ett demokratiskt land skall alltid vara kringgärdat av starka rättssäkerhetsgarantier. Om vissa yrkesgrupper, som har särskilt för allmänheten farliga arbeten, ska kontrolleras, skall detta som varje annat ingrepp i den personliga integriteten finnas reglerat i lag. Då behandlas alla medborgare lika. Om busschaufförer eller taxiförare skall drogtestas för att de är farliga för allmänheten, då ska inte gränslinjen gå mellan om busschauffören är anställd eller egen företagare. Den egna företagaren som är drogpåverkad kan ju orsaka lika stor skada som den anställde busschauffören.
Alla människor är olika. Ibland är vi olika på ett sätt som vi inte vill berätta för andra. Läkarsekretessen har tillkommit för att skydda sådana uppgifter som vi inte vill berätta för andra. Det är en del av människans värdighet att få hålla sådana uppgifter om sin kropp, sitt hälsotillstånd och sin medicinanvändning för sig själv. Det behövs tydlighet från lagstiftarens sida vad det gäller hanteringen av drogtester i offentlig och privat anställning. Därför bör regeringen på lämpligt sätt säkerställa en lagstiftning som gäller för både nuvarande och kommande anställda.
Stockholm den 5 oktober 2000
Ronny Olander (s)
Britt-Marie Lindkvist (s)