Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om drogtester i arbetslivet.
Motivering
En relevant fråga vid drogtester i arbetslivet är vem som äger din kropp?
Är det arbetsgivaren eller är det du själv? Företagen kommer att drogtesta
30 000 anställda i år. Men experterna varnar för osäkra metoder. Antalet
företag som skall drogtesta sina anställda slår rekord i år. Även statliga
företag kommer mera frekvent att testa sin personal. Hanteringen får inte ge
utrymme för godtyckliga ställningstaganden. Här krävs klara regler om
policy, information, utbildning, utvärdering, arbetsmiljö, rehabilitering o.s.v.
Det handlar om att företag måste investera i kunskap och kompetens och inte
bara i några provstickor. Vem har rätt till resultatet? Hur skall resultatet
användas? Vem äger resultatet? Är det min arbetsgivare eller andra
arbetsgivare inom exempelvis samma koncern eller i dotterföretag. Vad
händer vid försäljning av företag? osv. Tvångsvis drogtest innebär att
arbetsgivaren helt fritt får tillgång till information som i vanliga fall
omfattas
av den starkaste sekretessen som finns i Sverige, läkarsekretessen. Om det
inte är reglerat vilka undersökningar arbetsgivaren får göra, vad händer då?
Vid offentlig respektive privat anställning regleras förhållanden olika via
avtal, men det torde finnas en mera övergripande lagtext som stöder olika
intressen. Var går gränsen mellan de olika testerna och deras innehåll i
förhållande till den enskilda anställningen? Frågeställningarna är många och
förhållandevis obesvarade. Vad har arbetsgivaren för rätt att utreda om jag
p.g.a. en tillfällig depression eller p.g.a. svåra familjehändelser använder
lugnande medel, om jag inte själv vill berätta det för honom? Ja rättsligt sett
är läget oklart. Sannolikt har arbetsgivaren inte haft rätt att göra tvångsvisa
undersökningarna.
Och det är oftast företagshälsovården som i marknadens namn utbjuder
dessa tjänster till arbetsgivaren. Och resultaten från företagshälsovården går
direkt över till arbetsgivaren eftersom arbetstagaren eller den arbetssökande i
regel får kryssa i en ruta enligt vilken han medger att arbetsgivaren får del av
resultatet.
Generella drogtestundersökningar av arbetsgivaren har dessutom av
Socialstyrelsens rådgivande nämnd för etiska frågor förklarats som icke
acceptabla ur etisk synpunkt. (Beslut 1988-10-18).
Rätten till personlig integritet är ett kännemärke för en demokratisk stat. I
Sverige är grundlagsskyddet svagt för att inte säga obefintligt när det gäller
integriteten på arbetsplatsen. Så snart arbetstagaren gått in i arbetsgivarens
lokaler gäller det helt andra rättsregler för honom än de som han är van vid
som fri medborgare.
Självklart ska man inte tillåta droger eller droganvändning på
arbetsplatsen, i synnerhet inte i sådana yrken där det rör sig om andra
människors liv, hälsa eller säkerhet. Frågan gäller vem det är som ska utreda
brott här i Sverige. Sverige har en bra och stark lagstiftning mot t.ex.
narkotika.
Ingrepp i den personliga integriteten i ett demokratiskt land skall alltid
vara kringgärdat av starka rättssäkerhetsgarantier. Om vissa yrkesgrupper,
som har särskilt för allmänheten farliga arbeten, ska kontrolleras, skall detta
som varje annat ingrepp i den personliga integriteten finnas reglerat i lag. Då
behandlas alla medborgare lika. Om busschaufförer eller taxiförare skall
drogtestas för att de är farliga för allmänheten, då ska inte gränslinjen gå
mellan om busschauffören är anställd eller egen företagare. Den egna
företagaren som är drogpåverkad kan ju orsaka lika stor skada som den
anställde busschauffören.
Alla människor är olika. Ibland är vi olika på ett sätt som vi inte vill
berätta för andra. Läkarsekretessen har tillkommit för att skydda sådana
uppgifter som vi inte vill berätta för andra. Det är en del av människans
värdighet att få hålla sådana uppgifter om sin kropp, sitt hälsotillstånd och
sin
medicinanvändning för sig själv. Det behövs tydlighet från lagstiftarens sida
vad det gäller hanteringen av drogtester i offentlig och privat anställning.
Därför bör regeringen på lämpligt sätt säkerställa en lagstiftning som gäller
för både nuvarande och kommande anställda.