Denna motion tar sin utgångspunkt i övergången från industrisamhälle till
informations- och kunskapssamhälle. Förändringen påverkar
samhällsekonomin och arbetslivet.
Den traditionella, storskaliga industriproduktionen ersätts nu i snabb takt
av en mer individanpassad företagsamhet. Synen på anställning förändras och
nya relationer suddar ut invanda gränser mellan anställda, uppdragstagare och
ägare. Medarbetarna ges större ansvar och befogenheter samtidigt som kraven
på kunskap och kompetens ökar.
Förändringarna, decentraliseringen och individualiseringen av arbetslivet
innebär en utmaning. Den svenska lagstiftningen har inte hängt med i
svängarna. Det arbetsrättsliga regelverket är ålderdomligt och anpassat till
gårdagens arbetsmarknad. Det blir därmed ett ökande hinder för tillkomsten
av nya jobb och måste följaktligen moderniseras.
I motionen framläggs förslag om grunddragen i en förenklad och
moderniserad arbetsrättslig lagstiftning. Förslagen tar sin utgångspunkt i att
det är den enskilde som skall vara bärare av arbetets rättigheter. Fackliga
organisationer skall företräda arbetstagarna på grundval av deras uppdrag,
inte till följd av tvingande lagregler.
Förslag framläggs om modernisering av konfliktreglerna och avskaffande
av Arbetsdomstolen. Partssammansatta specialdomstolar bör inte förekomma,
utan arbetsrättsliga tvister bör avgöras inom det allmänna domstolsväsendet.
Det är viktigt att en omodern, nationell arbetsrätt i stället för att avvecklas
inte överförs till europeisk nivå. Sverige bör därför verka för att EU:s
regelverk på det arbetsrättsliga området begränsas.
2 Innehållsförteckning
3
4 Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till en förenklad och
individualiserad arbetsrättslig lagstiftning i enlighet med vad som anförs i
motionen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om den negativa föreningsrätten på arbetslivsområdet.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om tillämpning av kollektivavtal.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om modernisering av konfliktreglerna.
5. Riksdagen beslutar att avskaffa Arbetsdomstolen i enlighet med vad som
anförs i motionen.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om den svenska arbetsrättsliga hållningen i EU.
5 Från industrisamhälle till
informationssamhälle
Vi befinner oss i övergången från 1900-talets industrisamhälle till 2000-
talets informations- och kunskapssamhälle. Förändringen påverkar
arbetslivet och ekonomin på många olika sätt. Rörligheten och
omsättningshastigheten ökar, individualiseringen av produktionen och
samhällslivet förstärks, kunskaper får allt större betydelse för våra
konkurrensmöjligheter.
Sammantaget är förändringarna som världsekonomin genomgår positiva.
De kan ge utrymme för en välståndsutveckling som för många tidigare låg
utom räckhåll. Kraften i förändringarna utsätter emellertid gamla strukturer
för stora påfrestningar. De länder som inte klarar att anpassa sig till nya
villkor kommer att få svårt att upprätthålla sin konkurrenskraft och därmed
välfärden för sina medborgare.
5.1 Ett individualiserat arbetsliv
Marknadsekonomin är till sin karaktär individuell. Den bygger på att
enskilda människor både vill och kan utvecklas för sitt eget och det
gemensamma bästa. Att individualiseringen nu är så påtaglig
sammanhänger emellertid också med att ett snabbt föränderligt samhälle
inte kan styras i de gamla kollektiva formerna. Utvecklingen går helt
enkelt för fort. Informationstekniken gör inte bara kommunikationen
enklare utan ökar också möjligheterna att tillgodose personliga önskemål.
Den storskaliga industriproduktionen hade en hierarkisk arbetsorganisation
och tydliga partsroller. I det näringsliv som nu växer fram ges medarbetarna
ökade befogenheter och större ansvar, vilket ställer högre krav på utbildning
och kompetens. De löpande banden för massproduktion ersätts med en mer
individanpassad företagsamhet.
Lönebildningen har blivit allt mer decentraliserad och
centralorganisationerna på arbetsmarknaden - LO, TCO, SACO och SAF -
har inte längre någon roll att spela där. Även uppgörelser om t.ex. arbetstider
och kompetensutveckling träffas nu i allt större utsträckning direkt i
företagen.
En livslång, fast anställning med företaget som arbetsplats är inte längre
det självklara. Rörligheten ökar i stället och det växer fram helt nya
relationer
på arbetsmarknaden. Delägarlösningar blir vanligare och nya kontraktsformer
suddar ut gamla gränser mellan anställda, uppdragstagare och ägare. Mer
flexibla arbetskontrakt träffas t.ex. i form av projektanställningar.
Distansarbetet ökar i omfattning. Egenföretagandet i aktiebolag och enskilda
firmor ökar också och utgör idag ca tio procent av den totala arbetsstyrkan.
Genom s.k. out-sourcing koncentrerar många företag sin verksamhet och
avtal med entreprenörer, självanställda konsulter och bemanningsföretag blir
allt vanligare. Det näringsliv som på detta sätt växer fram är samtidigt mer
sårbart för störningar. Det beror bl a på att produktionen är mer
kundorderstyrd och att lagerhållningen är minimal.
En annan förändring gäller våra arbetstider. De kommer att variera såväl
över konjunkturcyklerna som över medarbetarnas livscykler. Möjligheterna
att ta hänsyn till medarbetarnas personliga önskemål och familjeförhållanden
kommer att bli mycket större. I industrisamhället var det självklart att arbeta
enligt standardiserade tidsregler. I framtiden kommer både enskilda och
företag att vilja och behöva ha mer varierade tider för arbete. Det gäller över
dagen men också i stort. Perioder av hårt arbete kan komma att varvas med
perioder där arbetet inte är lika omfattande.
5.2 Arbetsrätten är föråldrad
Sammantagna utgör dessa förändringar en påtaglig utmaning mot
åtskilliga grunddrag i det nutida svenska arbetslivet. På samma sätt som
den globala förnyelsen av ekonomin ställer krav på förändringsförmåga
gäller om arbetet att allehanda arbetsformer måste kunna utvecklas och
erkännas. Arbetets villkor måste få formas av enskilda människor som
anförtros ansvaret att själva besluta om den egna framtiden.
Då är det uppenbart att svensk lagstiftning inte har följt med i de snabba
förändringarna. Det arbetsrättsliga regelverket är en del av det gamla
industrisamhället. Det är uppbyggt efter de förhållanden och strukturer -
storskalig industriproduktion - som gällde där.
Den typ av företag och arbetsplatser som stått modell för arbetsrätten finns
inte längre kvar. Till det nya som kännetecknar informationssamhället -
decentralisering, flexibilitet och småskalighet - saknar arbetsrätten alla
referenser. Arbetsrätten känner inte och beaktar därför inte företeelser som
småföretagens betydelse, den expanderande tjänstesektorn, de många nya
anställningsformerna, den decentraliserade lönebildningen och
arbetsorganisationen.
Arbetsrättens konfliktregler är en relik från industrialismens barndom. De
beaktar inte det moderna näringslivets sårbarhet och den förskjutning som
detta medför i balansen mellan de traditionella parterna. Nu kan hela
samhällssektorer slås ut genom att ett fåtal nyckelpersoner strejkar, samtidigt
som de traditionella motåtgärderna blivit meningslösa. De ekonomiska
skadorna blir helt enkelt för stora om den i teorin tillgängliga stridsarsenalen
utnyttjas.
5.3 Ett hinder för nya jobb
Regleringen av arbetsmarknaden består inte bara av lagstiftning, utan
också av ett nät av kollektiva avtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer. Bara inom SAF-området finns det ca 600 olika
kollektivavtal. Det totala regelverket blir för många företagare nästan
omöjligt att genomskåda. Småföretagsdelegationen har också framhållit
att många småföretagare lyfter fram de arbetsrättsliga reglerna som ett
viktigt problem.
Det samlade regelverket blir avhållande på företagens benägenhet att
nyanställa. Trösklarna för att anställa är helt enkelt för höga och många av de
anställningar som skulle behövas kommer aldrig till stånd. De fördelar som
dagens arbetstagare kan få till följd av arbetsrätten vinns därmed i betydande
utsträckning på deras bekostnad, som står utanför arbetsmarknaden.
För alla företag och företagare, men särskilt för de små, är nyanställningar
stora investeringsbeslut. Varje sådant beslut är därmed förknippat med
automatiska trögheter. Ju större ansvaret för att engagera fler medarbetare är,
desto större blir också trögheterna. 1970-talets arbetsrättsliga lagstiftning
ledde till att dessa trögheter ökade. Anställningsbesluten blev större, mer
bindande och därmed mer riskfyllda.
Ett av de mer framträdande problemen med dagens regelverk utgörs av de
svårigheter som gäller möjligheterna att träffa individuella avtal. Det är inte
självklart möjligt för enskilda och företag att komma överens om den
ersättning som gör att arbeten kommer till stånd. Inte heller kan företag och
enskilda fritt förfoga över t ex arbetets förläggning i tiden. Det första
drabbar
unga särskilt hårt, genom att de får svårt att etablera sig på arbetsmarknaden.
Det andra slår mot alla de varierande arbetsformer som kan göra det lättare att
förena arbetsliv och familjeliv. Den grundlagsfästa avtalsrätten har lyfts bort
från den enskilde.
Det hävdas stundtals att Sverige, ifråga om villkoren på arbetsmarknaden
inte, på något avgörande sätt avviker från vad som är vanligt i Europa i stort.
Det är både sant och osant. Det är osant i så måtto att Sverige genom
kombinationen av lagar och kollektivavtal gått betydligt längre än flertalet
europeiska länder. Sant är emellertid att nästan hela Västeuropa präglas av
mer reglerade arbetsmarknadsvillkor än andra regioner i världen, såsom
Nordamerika och Sydostasien.
Det har också resulterat i påtagliga skillnader ifråga om förmågan att skapa
nya riktiga arbeten. I USA skapas det nya jobb i en takt som saknar
motstycke. I Storbritannien har det skapats över 2,5 miljoner nya jobb under
de senaste 15 åren. I Sverige försvann i stället 250 000 jobb under samma tid.
På många håll förändras därför arbetsrätten i liberaliserande riktning. Allt
fler inser att sådana förändringar är angelägna om dynamiken skall kunna
stärkas och tillväxten av arbetstillfällen främjas. Det är viktigt att en sådan
utveckling kommer till stånd också i Sverige. Detta understryks av att det
behövs 400 000 nya jobb bara för att lika många skall vara i sysselsättning nu
som för tio år sedan.
6 Reformera arbetsrätten
I det följande framlägger vi förslag till modernisering av den svenska
arbetsrätten. Syftet är att förena kraven på trygghet för den enskilde
arbetstagaren med kraven på ett modernt regelsystem som stärker
näringslivets dynamik och ökar antalet arbetstillfällen.
6.1 Förenkla lagstiftningen
Strävan måste vara att radikalt förenkla den lagstiftning som i dag reglerar
förhållandena mellan medarbetare och arbetsgivare. Särskilt under 1970-
talet skedde en facklig-politisk, ideologiskt betingad offensiv som
åstadkom en formlig explosion av nya lagregler, bl a genom lagen om
medbestämmande i arbetslivet (MBL).
Enligt vår uppfattning bör nu merparten av den arbetsrättsliga
lagstiftningen ersättas med ett mindre antal stadganden som alltid skall
iakttagas i anställningsförhållanden. Till dessa skall den enskilde personligen,
eller den fackliga organisation till vilken denne uppdragit att föra sin talan,
kunna förhandlingsvägen lägga till andra villkor av betydelse.
En lång rad lagar och förordningar skulle med en sådan ordning komma att
sakna en meningsfull funktion. Det skulle i sin tur, utöver den ökade
flexibiliteten, leda till att arbetsrätten blev mer överblickbar. Redan detta
faktum skulle öka många företagares säkerhet och därmed benägenhet att
anställa.
Det är självklart att varje arbetstagare skall vara garanterad vissa
grundläggande rättigheter som bl a säkerställer honom/henne mot en
godtycklig behandling från arbetsgivarens sida. Sådana grundläggande
stadganden om villkoren i arbetslivet skall medge olikartade lösningar på
praktiska förhållanden och samtidigt vara så utformade att arbetstagare och
arbetsgivare kan föra talan i domstol om de inte iakttages.
Vi anser att den arbetsrättsliga lagstiftningen bör innehålla bestämmelser
om att uppsägning av en arbetstagare endast får ske på saklig grund. Det
uppfattar vi som en viktig rättssäkerhetsfråga. Däremot finns det ingen
anledning att lagstifta om regler som förhindrar annat än fasta
tillsvidareanställningar. Det bör heller inte finnas lagfästa regler om vem som
skall ha företrädesrätt till fortsatt eller förnyad anställning.
Helt avskaffade turordningsregler skulle understryka att varje medarbetare
är unik och skall behandlas därefter. Moderaterna, Kristdemokraterna,
Centern, Folkpartiet och Miljöpartiet har emellertid nyligen träffat
överenskommelse om ett begränsat undantag från turordningsreglerna i lagen
om anställningsskydd. Av respekt för denna överenskommelse avstår vi från
att nu framlägga förslag om ett totalt slopande av turordningsreglerna.
6.2 Individualisera lagstiftningen
Spelreglerna på den svenska arbetsmarknaden är i extremt stor
utsträckning relaterade till de centrala arbetsmarknadsparterna. Detta
anknyter till en korporativ tradition som tyvärr är vanlig på många
samhällsområden i Sverige.
Den naturliga utgångspunkten för all arbetsrättslig lagstiftning bör vara
parterna i anställningsförhållandet, d v s arbetstagaren och arbetsgivaren. Det
är dessa två parter som i utgångsläget måste förfoga över anställningsavtalet
och dess innehåll. Det är ibland nödvändigt att ha en grundläggande
skyddslagstiftning för att trygga arbetstagarens ställning, men staten bör inte
intervenera i onödan i parternas rätt att träffa avtal med varandra. Detta
understryks för övrigt av att redan den allmänna avtalslagstiftningen ger ett
betydande skydd till den svagare parten i ett avtalsförhållande.
Det är viktigt att förstärka föreningsrätten, också på arbetslivets område.
Den positiva föreningsrätten d v s rätten att tillhöra en fackförening
respektive en arbetsgivarorganisation, är grundmurad. Det är sämre beställt
med den negativa föreningsrätten, även om denna rätt i princip garanteras av
Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Varje arbetstagare och
varje arbetsgivare måste ges en i lag skyddad och reell rätt att stå utanför
organisationerna på arbetsmarknaden.
Det är den enskilde som skall vara bärare av arbetets rättigheter. Detta
hindrar givetvis inte att man som arbetstagare väljer att sluta sig samman med
andra för att tillsammans med dem låta sig företrädas av en facklig
organisation. Det sker emellertid då på den enskildes uppdrag och på de
villkor som denne själv anger.
Begrepp som arbetare eller tjänsteman, huvudorganisation och kollektiv-
avtalsområde tenderar att allt mer förlora sin relevans. Det moderna fackets
uppgift blir då mer inriktat på stöd i förverkligandet av den enskildes
personliga ambitioner.
En arbetsgivare skall inte vara skyldig att tillämpa ett kollektivavtal på
andra arbetstagare än på dem som omfattas av kollektivavtalet d.v.s. som är
medlemmar i den fackliga organisation som har träffat avtalet. Denna regel
måste vara tvingande för att den enskildes rätt inte skall bli illusorisk.
Därutöver bör man i lagstiftningen införa regler som gör att
kollektivavtalen blir dispositiva genom individuella avtal mellan arbetstagare
och arbetsgivare. Det skulle innebära att arbetstagare och arbetsgivare fritt
kan reglera alla sina mellanhavanden. Först om någondera parten inte önskar
ett sådant avtal träder kollektivavtalets bestämmelser in.
6.3 Modernisera konfliktreglerna
Sammanslutningar av arbetstagare och arbetsgivare har sedan gammalt
rätt att vidta fackliga stridsåtgärder. Denna möjlighet att driva sina krav
utgör en grundläggande fri- och rättighet. Den åtnjuter därför också visst
grundlagsskydd.
Konfliktreglerna är emellertid genomgående av gammalt datum och i flera
avseenden förlegade. Balansen mellan parterna har också rubbats sedan
reglerna tillkom, framför allt därför att dagens ekonomi är så oändligt mycket
mer integrerad och sårbar än gårdagens.
Vi har i kommittémotionen 2000/01:A227 "En fri och lokal lönebildning"
framlagt förslag om införande av en proportionalitetsregel och om ett förbud
mot sympatiåtgärder. Båda förslagen syftar till att bättre balansera
konfliktreglerna och förhindra att tredje man oförskyllt åsamkas stor skada.
Slutligen finns det skäl att avskaffa de nuvarande reglerna om s k
tolkningsföreträde i rättstvister.
6.4 Avskaffa Arbetsdomstolen
Vi är för vår del principiella motståndare till specialdomstolar och
partssammansatta domstolar. Sådana bör inte förekomma. Det har i den
praktiska rättstillämpningen visat sig att domstolar som tillförs ledamöter
som företräder särintressen har en tendens att inte bara tillämpa gällande
lag utan även fylla ut och skapa lag vilket leder till mindre förutsebarhet;
rättssäkerheten äventyras därmed.
Arbetsdomstolens funktioner bör därför övertagas av det allmänna
domstolsväsendet. Vi är övertygade om att en sådan ordning kommer att
gynna förutsägbarheten och rättssäkerheten. Detta gäller desto mer med de
förändringar av arbetsrätten som vi föreslår.
Liksom vid andra tvister där parternas överenskommelser kan ersätta
domstolsdom finns naturligtvis också på arbetsrättens område möjlighet för
arbetsmarknadens parter och för enskilda arbetsgivare och arbetstagare att
inrätta permanenta eller tillfälliga organ för rådgivning, konfliktlösning och
avtalstolkning.
7 Arbetsrättsliga regleringar på EU-nivå
Det finns till slut anledning att beröra de uppgifter EU kommit att få
ifråga om villkoren på arbetsmarknaden. Inom ramen för vad som kallas
den sociala stadgan och det sociala protokollet har en europeisk arbetsrätt
börjat ta form. Som ett led i IGC-processen förordar också vissa länder
och politiska grupperingar att EU:s engagemang för att bekämpa
arbetslösheten skall förstärkas.
Vi vill för vår del varna för en utveckling där en omodern nationell
arbetsrätt, istället för att avvecklas, flyttas upp till Europanivå. En sådan
utveckling skulle ytterligare försvåra den vitalisering Europa borde genomgå
för att kunna erbjuda andra delar av världen en utvecklande konkurrens.
De beslut som fattas inom ramen för den sociala stadgan och det sociala
protokollet, liksom i form av direktiv i gängse ordning, blir omedelbart
bindande för Sverige. Enligt vår mening bör den svenska regeringen inom EU
verka för att unionens regelverk på det arbetsrättsliga området begränsas till
vad som kan motiveras från strikta hälso- och säkerhetsrelaterade
utgångspunkter och som har till syfte att inget land skall kunna skaffa sig
konkurrensfördelar genom orimliga säkerhets- eller hälsoregler.