Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att minska arbetsgivarens ansvar för semesterlön
vid arbetstagarens frånvaro.
Motivering
Enligt semesterlagen (1977:480) är viss frånvaro från arbetet s.k.
semesterlönegrundande frånvaro. Detta gäller bl.a. vid frånvaro på grund
av sjukdom (dock högst 180 dagar under ett s.k. semesterår),
föräldraledighet eller vissa former av studier. Innebörden är att
arbetsgivaren ska betala semesterlön även för frånvaroperioden, trots att
arbetstagaren under perioden inte uppbär någon lön - förutom sjuklön i
vissa fall - utan i regel får ersättning från försäkringskassan eller från
någon annan offentlig enhet.
Detta kan leda till betydande kostnader för arbetsgivaren. Ett exempel är
när arbetstagare får ledigt för att bedriva studier i det s.k. Kunskapslyftet.
Sådana studier bedrivs med stöd av s.k. särskilt studiebidrag och är därmed
semesterlönegrundande enligt semesterlagen. För att sådant bidrag ska betalas
ut krävs emellertid att arbetsgivaren anställer någon annan som ersätter den
som studerar. Både den som studerar och dennes vikarie har då enligt
semesterlagen rätt till semesterlön för samma period. Arbetsgivaren får alltså
bära dubbla semesterlönekostnader för den aktuella tiden.
En sådan ordning är alltför betungande, inte minst för mindre företag. En
rimligare ordning vore att det organ som betalar ut en ersättning också ska
betala ut semesterlön. Så bör till exempel försäkringskassan ansvara för
semesterlön för den period då arbetstagaren har fått sjukpenning.
Arbetsgivaren bör rimligen inte vara skyldig att betala ersättning då någon
arbetsprestation inte utförts. Denna princip gäller i de flesta fall mellan
arbetstagare och arbetsgivare. Det finns dock undantag, bland annat
arbetsgivarens ansvar för sjuklön enligt lagen (1991:1047) om sjuklön.
Om lagstiftaren anser att arbetstagaren ska tjäna in semesterlön också
under perioder av frånvaro - för att han eller hon ska få möjlighet till betald
semesterledighet trots bortavaro - så bör kostnaderna för detta stanna på det
offentliga som har betalt ut ersättning under perioden.
En motion med denna innebörd har tidigare förelagts riksdagen. I samband
med detta uttalade arbetsmarknadsutskottet (1999/2000:AU5) att frånvaro
som ger rätt till vuxenstudiestöd är semesterlönegrundande därför att det har
en koppling till arbetslivet. Detsamma borde gälla särskilt studiestöd, ansåg
utskottet, som därför avstyrkte motionen.
Det kan emellertid ifrågasättas om studier av det aktuella slaget verkligen
har en tydlig koppling till arbetslivet. I många fall avser studierna ämnen som
helt saknar koppling till arbetstagarens anställning. Studieprogram av detta
slag syftar ofta till att höja den allmänna kunskapsnivån och i vissa fall till
att
fungera som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Det är inte rimligt att
kostnaderna för detta ska bäras av arbetsgivaren. Effekterna av programmen
är främst samhällsekonomiska och därmed bör också kostnaderna för
exempelvis semesterlön bäras av det offentliga.