Motion till riksdagen
2000/01:A311
av Staaf-Igelström, Lisbeth (s)

Lönebidrag


Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om lönebidragen.
Motivering
Situationen på arbetsmarknaden förbättras nu i rask takt och
snart nås målet om fyra procent öppet arbetslösa, vilket är
mycket positivt. Tyvärr är dock inte läget på
arbetsmarknaden för personer med arbetshandikapp lika
positivt. Men vi anser att den ökade medelsanvisningen som
regeringen föreslår i budgetpropositionen är ett steg i rätt
riktning; dock behövs ytterligare steg för att fler
arbetshandikappade ska få en rimlig möjlighet till eget arbete.
Lönebidrag är en mycket bra arbetsmarknadspolitisk åtgärd för att
underlätta för personer med olika funktionshinder att komma in på
arbetsmarknaden, och många samhällsnyttiga arbetsinsatser utförs av
lönebidragsanställda. I början av 1990-talet gjordes lönebidraget flexibelt från
att tidigare ha haft fasta bidragsnivåer, och enligt nu gällande regler ska
lönebidraget fastställas efter den arbetssökandes behov och förutsättningar
med hänsyn till graden av funktionsnedsättning. I mitten av 1990-talet
infördes en regel som innebar att lönebidrag kan lämnas med ett belopp som
motsvarar högst 80 procent av lönekostnaden för den anställde, oavsett vem
som var arbetsgivare. Senare infördes ett undantag för den som anställdes i
allmännyttiga organisationer, och för dessa personer kan lönebidrag lämnas
med högst 90 procent av lönekostnaden. Lönebidraget har utvärderats och
visat sig vara samhällsekonomiskt lönsamt.
Det som vi nu möter ute bland anställda med lönebidrag i organisationer,
anställda som ofta efter en lång tid av arbetslöshet får ett jobb, är oro för
det
förhandlingsarbete som pågår mellan LAN och arbetsgivaren för att pressa
ned nivån på lönebidraget. Ofta uppstår då en situation där arbetsgivaren
säger att han/hon inte har råd att ha kvar den anställde utan måste söka bidrag
hos kommunen eller säga upp den anställde. Flertalet kommuner i landet
brottas fortfarande med ekonomiska problem och går i många fall inte in och
täcker upp ytterligare stöd för anställda med lönebidrag. Vi anser att man ska
gå varsamt fram när det gäller att successivt reducera lönebidragen. Det är
bättre att en person med arbetshandikapp har ett arbete än tvingas ut i en
arbetslöshet, dessutom är det mer lönsamt ur samhällsekonomisk synpunkt!
En annan fråga som ofta tas upp är det så kallade taket på lönebidragen. I dag
är den högsta bidragsgrundade månadslönen för personer med lönebidrag
13.700 kronor. Denna nivå har varit oförändrad sedan många år tillbaka. Om
inget görs kommer löneklyftorna att ytterligare öka mellan personer som inte
har funktionshinder och personer som har funktionshinder som påverkar
produktionskapaciteten.
Lönebidragen är inte enbart ett sätt att ordna jobb för personer med
funktionshinder, utan det kan även innebära att utjämna löneskillnader. Men
med den utveckling som är i dag, dvs. med oförändrad nivå när det gäller
bidragsgrundande månadslön, finns det stor risk att löneskillnaderna växer
och ojämlikheten ökar.

Stockholm den 27 september 2000
Lisbeth Staaf-Igelström (s)
Ann-Kristine Johansson (s)
Marina Pettersson (s)