Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförts om att ta nya initiativ till att minska deltidsarbetslösheten. Oacceptabelt missbruk av kvinnors arbete
Situationen för personalen inom vård och omsorg har markant förändrats under 90-talet. Antalet arbetstillfällen har blivit färre till följd av såväl genomförda rationaliseringar inom offentlig sektor som den omfattande strukturomvandling sektorn genomgår. Samverkan mellan olika vårdgivare och snabb utveckling inom medicinsk teknik påverkar bemanning och ställer nya krav på kompetensen inom vården.
Under de senaste två åren har antalet lediga tjänster återigen ökat och idag råder det brist på vissa specialister, men även på omvårdnadspersonal - den grupp som först fick känna av rationaliseringarna. Bristsituationen beräknas förvärras avsevärt under de närmaste åren, vilket dels beror på kraftigt ökande pensionsavgångar, dels på det faktum att med en åldrande befolkning ökar vårdbehovet.
Samtidigt som denna brist på personal växer, ökar deltidsarbetslösheten inom flera områden i vården och omsorgen. För att råda bot på detta motsatsförhållande tillsatte regeringen 1998 Vårdkommissionen, vars arbete resulterade i en överenskommelse mellan Landstingsförbundet och Kommunförbundet å ena sidan och de fackliga organisationerna å andra sidan. Enligt överenskommelsen åtog sig förbunden tillsammans med staten att arbeta för att minska den höga deltidsarbetslösheten inom sektorn.
Målet för arbetet sattes högt. Deltidsarbetslösheten, som i november 1999 omfattade 30 000 personer, skall halveras fram till november 2000. Antalet timanställda, som önskar mer arbete, skall under samma period vara betydligt färre än 15 000 personer.
Nu har mer än halva tiden gått sedan överenskommelsen träffades.
Aktuell statistik från AMS visar att resultatet hittills är rent ut sagt nedslående. Antalet deltidsarbetslösa minskade något i början av året, men har sedan dess ökat och var i slutet av juni drygt 34 000! Även timanställda minskade något för att nu vara tillbaka på ursprunglig nivå.
Till detta kommer att av alla anställda i landet har 17 procent av kvinnorna och 10 procent av männen någon form av tillfällig anställning. Allteftersom ekonomin i landet förbättrats, har nya arbetstillfällen skapats, men en närmare granskning visar att 40 procent av de arbeten som tillkommit sedan 1995 har varit tillfälliga anställningar. Siffrorna visar också att det är framför allt kvinnor, idag som i går, som får stå för flexibiliteten på arbetsmarknaden. Vikariaten är inte heller någon säker väg till fast arbete, inte i alla fall om man inte är välutbildad. Företagen efterfrågar alltmer kunskap och kompetens av sina anställda och är beredda att betala hög lön för specialkompetens. Vården och servicen får skötas av tillfälliga vikarier, och är man lågutbildad löper man risken att fastna i vikariesvängen. Som vikarie får man inte tillgång till kompetensutveckling, vilket gör det svårt att skaffa sig den kunskap arbetsgivaren efterfrågar. Vikarien får därmed svårt att hävda sin ställning på arbetsplatsen både i fråga om anställningstrygghet och lön.
Sjukförsäkringsutredningen visar att många mår dåligt idag på sina arbetsplatser och att en stor del av dem eller av långtidssjukskrivna är offentligt anställda.
Det är kvinnorna i den offentliga sektorn som står för den största ökningen av sjukfrånvaron. Det är kvinnorna i den offentliga sektorn som ska klara en större arbetsbörda samtidigt som de inte ges rätten till goda arbetsförhållanden. Otrygga anställningsförhållanden, brist på inflytande i jobbet, brist på kompetensutveckling och sämre möjligheter att kunna försörja sig. Det är det som erbjuds kvinnorna i den offentliga sektorn. Resultatet ser vi i sjukförsäkringsstatistiken.
Detta är fullständigt oacceptabelt! Det är inte rimligt, att samtidigt som det saknas personal inom vården, så tvingas kvinnor till deltidsarbetslöshet. Det är inte rimligt att dåliga arbetsförhållanden ska betalas med ökade sjukförsäkringskostnader. Ansvaret för situationen vilar tungt på alla parter på den offentliga arbetsmarknaden.
Regeringen tog ett bra initiativ när den tillsatte Vårdkommissionen. Tyvärr har inte resultatet blivit det väntade. Deltidsarbetslösheten har ökat. Regeringen bör därför ta ett nytt initiativ för att motverka deltidsarbetslösheten. I samtal med parterna på arbetsmarknaden bör regeringen överväga om det krävs tydligare drivkrafter
för att få ner deltidsarbetslösheten och skapa förutsättningar för att vi ska kunna tillgodose behovet av arbetskraft inom vården och omsorgen i framtiden.
Stockholm den 28 september 2000
Berit Andnor (s)
Inger Segelström (s)
Siw Wittgren-Ahl (s)
Monica Green (s)
Eva Arvidsson (s)
Anne Ludvigsson (s)
Elisebeht Markström (s)
Agneta Brendt (s)