Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförts om att ta nya initiativ till att minska
deltidsarbetslösheten.
Oacceptabelt missbruk av
kvinnors arbete
Situationen för personalen inom vård och omsorg har
markant förändrats under 90-talet. Antalet arbetstillfällen har
blivit färre till följd av såväl genomförda rationaliseringar
inom offentlig sektor som den omfattande
strukturomvandling sektorn genomgår. Samverkan mellan
olika vårdgivare och snabb utveckling inom medicinsk teknik
påverkar bemanning och ställer nya krav på kompetensen
inom vården.
Under de senaste två åren har antalet lediga tjänster återigen ökat och idag
råder det brist på vissa specialister, men även på omvårdnadspersonal - den
grupp som först fick känna av rationaliseringarna. Bristsituationen beräknas
förvärras avsevärt under de närmaste åren, vilket dels beror på kraftigt ökande
pensionsavgångar, dels på det faktum att med en åldrande befolkning ökar
vårdbehovet.
Samtidigt som denna brist på personal växer, ökar deltidsarbetslösheten
inom flera områden i vården och omsorgen. För att råda bot på detta
motsatsförhållande tillsatte regeringen 1998 Vårdkommissionen, vars arbete
resulterade i en överenskommelse mellan Landstingsförbundet och
Kommunförbundet å ena sidan och de fackliga organisationerna å andra
sidan. Enligt överenskommelsen åtog sig förbunden tillsammans med staten
att arbeta för att minska den höga deltidsarbetslösheten inom sektorn.
Målet för arbetet sattes högt. Deltidsarbetslösheten, som i november 1999
omfattade 30 000 personer, skall halveras fram till november 2000. Antalet
timanställda, som önskar mer arbete, skall under samma period vara betydligt
färre än 15 000 personer.
Nu har mer än halva tiden gått sedan överenskommelsen träffades.
Aktuell statistik från AMS visar att resultatet hittills är rent ut sagt
nedslående. Antalet deltidsarbetslösa minskade något i början av året, men
har sedan dess ökat och var i slutet av juni drygt 34 000! Även timanställda
minskade något för att nu vara tillbaka på ursprunglig nivå.
Till detta kommer att av alla anställda i landet har 17 procent av kvinnorna
och 10 procent av männen någon form av tillfällig anställning. Allteftersom
ekonomin i landet förbättrats, har nya arbetstillfällen skapats, men en närmare
granskning visar att 40 procent av de arbeten som tillkommit sedan 1995 har
varit tillfälliga anställningar. Siffrorna visar också att det är framför allt
kvinnor, idag som i går, som får stå för flexibiliteten på arbetsmarknaden.
Vikariaten är inte heller någon säker väg till fast arbete, inte i alla fall om
man
inte är välutbildad. Företagen efterfrågar alltmer kunskap och kompetens av
sina anställda och är beredda att betala hög lön för specialkompetens. Vården
och servicen får skötas av tillfälliga vikarier, och är man lågutbildad löper
man risken att fastna i vikariesvängen. Som vikarie får man inte tillgång till
kompetensutveckling, vilket gör det svårt att skaffa sig den kunskap
arbetsgivaren efterfrågar. Vikarien får därmed svårt att hävda sin ställning på
arbetsplatsen både i fråga om anställningstrygghet och lön.
Sjukförsäkringsutredningen visar att många mår dåligt idag på sina
arbetsplatser och att en stor del av dem eller av långtidssjukskrivna är
offentligt anställda.
Det är kvinnorna i den offentliga sektorn som står för den största ökningen
av sjukfrånvaron. Det är kvinnorna i den offentliga sektorn som ska klara en
större arbetsbörda samtidigt som de inte ges rätten till goda
arbetsförhållanden. Otrygga anställningsförhållanden, brist på inflytande i
jobbet, brist på kompetensutveckling och sämre möjligheter att kunna försörja
sig. Det är det som erbjuds kvinnorna i den offentliga sektorn. Resultatet ser
vi i sjukförsäkringsstatistiken.
Detta är fullständigt oacceptabelt! Det är inte rimligt, att samtidigt som det
saknas personal inom vården, så tvingas kvinnor till deltidsarbetslöshet. Det
är inte rimligt att dåliga arbetsförhållanden ska betalas med ökade
sjukförsäkringskostnader. Ansvaret för situationen vilar tungt på alla parter på
den offentliga arbetsmarknaden.
Regeringen tog ett bra initiativ när den tillsatte Vårdkommissionen. Tyvärr
har inte resultatet blivit det väntade. Deltidsarbetslösheten har ökat.
Regeringen bör därför ta ett nytt initiativ för att motverka
deltidsarbetslösheten. I samtal med parterna på arbetsmarknaden bör
regeringen överväga om det krävs tydligare drivkrafter
för att få ner deltidsarbetslösheten och skapa förutsättningar för att vi ska
kunna tillgodose behovet av arbetskraft inom vården och omsorgen i
framtiden.