Motion till riksdagen
2000/01:A306
av Andersson, Margareta (c)

Arbetsmarknad


Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anslagen under utgiftsområde 13 Arbetsmarknad enligt
uppställning:
Tabell 1: (Anslag
Regeringens förslag
Anslagsförändring )
Anslagsberäkning
Centerpartiet har i sin budgetmotion redogjort för grunderna i
en förnyad arbetsmarknadspolitik. För att öka flexibiliteten i
arbetsmarknadspolitiken föreslår vi att försörjningsstöden
samlas under utgiftsområde 13. Detta medför att en
omflyttning av de anslagsposter som ej kan härledas till
försörjningsstöd flyttas till utgiftsområde 14: Arbetsmarknad.
Inom dessa anslag görs, jämfört med regeringens förslag,
dessutom besparingar som redovisas i tabellverket på
utgiftsområde 14: Arbetsmarknad.
Till utgiftsområdet överförs, från utgiftsområde 15, 25:4 Vuxenstudiestöd
motsvarande 5 812 172 000 kronor som inom utgiftsområde 15 kunnat
härledas till försörjningsstöd vid någon typ av arbetslöshet.
Egenavgifterna höjs stegvis fram till år 2003 och ett ökat ansvar överförs
till a-kassorna. Statens bidrag till a-kassan minskar med motsvarande belopp
som höjningen av egenavgiften motsvarar: 2001, 1 700 miljoner, 2002, 3 600
miljoner och 2003, 5 500 miljoner. Den höjda egenavgiften kommer att
kompenseras genom skatteavdrag. Kommunerna erhåller även de
kompensation av staten för förlorade skatteintäkter. En hårdare kontroll av att
regelverket följs skall genomföras. Detta beräknas ge en besparing år 2001
med 1 000 miljoner och 1 500 miljoner per år därefter.
Ersättningen de första 200 dagarna skall vara 80 procent för att därefter
sänkas till 70 procent de följande 200 dagarna, detta för att minska reser-
vationslönen för den arbetslöse. En sänkning av ersättningsnivån beräknas ge
en besparing motsvarande 780 miljoner kronor per år. Kommunerna kompen-
seras för det minskade skatteunderlaget.
Vikten av att ha ett arbete kan inte överskattas. Förmågan att försörja sig
själv och sin familj ger en känsla av inre tillfredsställelse, något som tyvärr
alltför många inte får uppleva idag. Centerpartiet accepterar inte att Sverige i
en brinnande högkonjunktur har 7 % av befolkningen, motsvarande 300.000
personer, i åldern 20-64 år i arbetslöshet. Ambitionen måste vara att sänka
arbetslösheten ytterligare. Under högkonjunktur måste människor komma i
arbete, inte vara inlåsta i åtgärder.
Centerpartiet anser att ett sysselsättningsmål är att föredra framför ett
arbetslöshetsmål. Detta är särskilt viktigt i en högkonjunktur. Regeringen
sviker de arbetslösa med den låga målsättning man presenterar i vårbudgeten.
Det finns möjligheter att få ut åtskilligt fler människor i arbete om den
politiska viljan finns. I stället för att redan nu ställa om systemen gör
regeringen i princip ingenting. Värdefull tid går förlorad med tanke på den
inneboende trögheten i systemen. Centerpartiet vill ha en högre
sysselsättningsnivå och en lägre total arbetslöshet.
Centerpartiet föreslår att övergångsarbetsmarknader inrättas. På dessa
arbetsmarknader ska arbetskraften vara billigare genom en återföring av
arbetsgivaravgifter. Grunden är att människor skall ges möjlighet att komma
ut i arbetslivet, i kontakt med många olika arbetsgivare, för att så småningom
"fastna" hos någon. Sverige har inte råd att låta människor med erfarenhet
från tidigare arbetsliv eller från andra kulturer gå förlorade. Alltför många av
dessa har gått utan arbete, eller varit fast i en rundgång under alldeles för
lång
tid.
För invandrargrupper som idag har fyra gånger högre arbetslöshet än
riksgenomsnittet är detta särskilt allvarligt och leder till en ökad social
isolering. Att delta i arbetslivet är ett viktigt steg i integrationen i det
svenska
samhället. Om människors tidigare utbildning och yrkeserfarenhet snabbare
kan översättas till svenska förhållanden och eventuellt kompletteras innebär
att detta steg kan tas snabbare än idag. Genom en utveckling och förstärkning
av de internationella arbetsförmedlingar som finns på många orter idag kan
nya kontakter knytas med företag som söker arbetskraft med erfarenhet från
andra kulturer.
En större frihet bör ges till den regionala och lokala nivån för att nå en
ökad flexibilitet och därmed kunna anpassa arbetsmarknadspolitiken efter
regionala och lokala behov och förutsättningar. Det är därför nödvändigt att i
en större utsträckning decentralisera AMS.
En samordning av försörjningsstöden bör genomföras. Att som idag dela
upp försörjningsstödet på flera olika utgiftsområden gör systemet stelbent och
hindrar i stor utsträckning människor från att kunna söka sig till kvalificerade
yrkesutbildningar. Detta kan ändras genom att föra över ansvaret för samtliga
försörjningsstöd vid arbetslöshet till utgiftsområde 13. Då uppnås en bättre
samordning och större flexibilitet med ett bättre utfall som följd.
Centerpartiet utgår från människans förmåga att ta ansvar, både för sig
själv och för andra, och i takt med ökat ansvar växer även förmågan att hitta
situationsanpassade lösningar. Det faktum att Sverige har olika
förutsättningar i olika regioner måste även återspeglas i den förda
arbetsmarknadspolitiken.
Utgiftsområdets anslag minskar med totalt 26 977 635 000 kronor.

Stockholm den 4 oktober 2000
Margareta Andersson (c)
Sofia Jonsson (c)
Marianne Andersson (c)
Erik Arthur Egervärn (c)
Agne Hansson (c)
Birgitta Sellén (c)