Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 13 Arbetsmarknad enligt uppställning:
Tabell 1: (Anslag Regeringens förslag Anslagsförändring )
Anslagsberäkning
Centerpartiet har i sin budgetmotion redogjort för grunderna i en förnyad arbetsmarknadspolitik. För att öka flexibiliteten i arbetsmarknadspolitiken föreslår vi att försörjningsstöden samlas under utgiftsområde 13. Detta medför att en omflyttning av de anslagsposter som ej kan härledas till försörjningsstöd flyttas till utgiftsområde 14: Arbetsmarknad. Inom dessa anslag görs, jämfört med regeringens förslag, dessutom besparingar som redovisas i tabellverket på utgiftsområde 14: Arbetsmarknad.
Till utgiftsområdet överförs, från utgiftsområde 15, 25:4 Vuxenstudiestöd motsvarande 5 812 172 000 kronor som inom utgiftsområde 15 kunnat härledas till försörjningsstöd vid någon typ av arbetslöshet.
Egenavgifterna höjs stegvis fram till år 2003 och ett ökat ansvar överförs till a-kassorna. Statens bidrag till a-kassan minskar med motsvarande belopp som höjningen av egenavgiften motsvarar: 2001, 1 700 miljoner, 2002, 3 600 miljoner och 2003, 5 500 miljoner. Den höjda egenavgiften kommer att kompenseras genom skatteavdrag. Kommunerna erhåller även de kompensation av staten för förlorade skatteintäkter. En hårdare kontroll av att regelverket följs skall genomföras. Detta beräknas ge en besparing år 2001 med 1 000 miljoner och 1 500 miljoner per år därefter.
Ersättningen de första 200 dagarna skall vara 80 procent för att därefter sänkas till 70 procent de följande 200 dagarna, detta för att minska reser- vationslönen för den arbetslöse. En sänkning av ersättningsnivån beräknas ge en besparing motsvarande 780 miljoner kronor per år. Kommunerna kompen- seras för det minskade skatteunderlaget.
Vikten av att ha ett arbete kan inte överskattas. Förmågan att försörja sig själv och sin familj ger en känsla av inre tillfredsställelse, något som tyvärr alltför många inte får uppleva idag. Centerpartiet accepterar inte att Sverige i en brinnande högkonjunktur har 7 % av befolkningen, motsvarande 300.000 personer, i åldern 20-64 år i arbetslöshet. Ambitionen måste vara att sänka arbetslösheten ytterligare. Under högkonjunktur måste människor komma i arbete, inte vara inlåsta i åtgärder.
Centerpartiet anser att ett sysselsättningsmål är att föredra framför ett arbetslöshetsmål. Detta är särskilt viktigt i en högkonjunktur. Regeringen sviker de arbetslösa med den låga målsättning man presenterar i vårbudgeten. Det finns möjligheter att få ut åtskilligt fler människor i arbete om den politiska viljan finns. I stället för att redan nu ställa om systemen gör regeringen i princip ingenting. Värdefull tid går förlorad med tanke på den inneboende trögheten i systemen. Centerpartiet vill ha en högre sysselsättningsnivå och en lägre total arbetslöshet.
Centerpartiet föreslår att övergångsarbetsmarknader inrättas. På dessa arbetsmarknader ska arbetskraften vara billigare genom en återföring av arbetsgivaravgifter. Grunden är att människor skall ges möjlighet att komma ut i arbetslivet, i kontakt med många olika arbetsgivare, för att så småningom "fastna" hos någon. Sverige har inte råd att låta människor med erfarenhet från tidigare arbetsliv eller från andra kulturer gå förlorade. Alltför många av dessa har gått utan arbete, eller varit fast i en rundgång under alldeles för lång tid.
För invandrargrupper som idag har fyra gånger högre arbetslöshet än riksgenomsnittet är detta särskilt allvarligt och leder till en ökad social isolering. Att delta i arbetslivet är ett viktigt steg i integrationen i det svenska samhället. Om människors tidigare utbildning och yrkeserfarenhet snabbare kan översättas till svenska förhållanden och eventuellt kompletteras innebär att detta steg kan tas snabbare än idag. Genom en utveckling och förstärkning av de internationella arbetsförmedlingar som finns på många orter idag kan nya kontakter knytas med företag som söker arbetskraft med erfarenhet från andra kulturer.
En större frihet bör ges till den regionala och lokala nivån för att nå en ökad flexibilitet och därmed kunna anpassa arbetsmarknadspolitiken efter regionala och lokala behov och förutsättningar. Det är därför nödvändigt att i en större utsträckning decentralisera AMS.
En samordning av försörjningsstöden bör genomföras. Att som idag dela upp försörjningsstödet på flera olika utgiftsområden gör systemet stelbent och hindrar i stor utsträckning människor från att kunna söka sig till kvalificerade yrkesutbildningar. Detta kan ändras genom att föra över ansvaret för samtliga försörjningsstöd vid arbetslöshet till utgiftsområde 13. Då uppnås en bättre samordning och större flexibilitet med ett bättre utfall som följd.
Centerpartiet utgår från människans förmåga att ta ansvar, både för sig själv och för andra, och i takt med ökat ansvar växer även förmågan att hitta situationsanpassade lösningar. Det faktum att Sverige har olika förutsättningar i olika regioner måste även återspeglas i den förda arbetsmarknadspolitiken.
Utgiftsområdets anslag minskar med totalt 26 977 635 000 kronor.
Stockholm den 4 oktober 2000
Margareta Andersson (c)
Sofia Jonsson (c)
Marianne Andersson (c)
Erik Arthur Egervärn (c)
Agne Hansson (c)
Birgitta Sellén (c)