Motion till riksdagen
2000/01:A291
av Odenberg, Mikael (m)

Kompetensutveckling


1 Innehållsförteckning
2 Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om betydelsen av att skapa bra incitament och villkor för företag
och yrkesverksamma att utveckla konkurrenskraft och individuell
kompetens.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ökat utrymme för individuellt ansvarstagande.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ökad efterfrågestyrning av utbildning.
4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om försäljning av
Lernia AB.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om individuellt kompetenssparande.
3 Inledning
Det är viktigt att skapa bra villkor för företag och yrkesverksamma att
utveckla konkurrenskraft och individuell kompetens. Endast då kan det
svenska näringslivet och arbetslivet utvecklas i takt med världsledande
länder.
Vi behöver mer av incitament till förändring, utveckling och kompetens-
uppbyggnad och mindre av tröga regelstyrda bidrags- och stödsystem. Vi
behöver mer av efterfrågestyrda och konkurrensutsatta utbildningstjänster och
mindre av utbudsstyrda offentliga utbildningsmonopol.
3.1 Investeringarna i ny kompetens
Det offentligas årliga investeringar av skattemedel i grundläggande
utbildning, olika typer av påbyggnadsutbildningar, högskoleutbildning
och arbetsmarknadsutbildning uppgår till betydande belopp. Till detta
kommer statens kostnader för studiestöd och olika typer av
utbildningsbidrag.
Samtidigt satsar näringslivet idag mer pengar på kompetensutveckling än
vad det offentliga använder till hela grund- och gymnasieskolan. Om man
också räknar in kostnaderna för förlorad arbetstid uppgår näringslivets
investeringar i ny kompetens till 50 miljarder kronor om året.
Däremot är den enskildes investeringar i nytt kunnande ganska
blygsamma, i synnerhet om man bortser från förlorade arbetsinkomster under
studietiden. Huvudskälet till detta är skattesystemet. Svenska skatter
ianspråktar en så stor andel av inkomsten att de flesta människor inte har råd
att själva finansiera en egen kompetensutveckling.
Det här mönstret för ansvarsfördelning och övriga förutsättningar för
kompetensutveckling behöver förändras och anpassas till kunskapssamhällets
nya krav och behov. Vi anser att utbytet av de offentliga satsningarna i
utbildningssystemet måste bli betydligt större och att enskilda måste få bättre
incitament att satsa på sin kompetensutveckling.
3.2 Individernas och företagens ansvar
Kompetensutveckling är ett vitt begrepp och det är viktigt att skilja på
olika former av kompetensutveckling.
I företagen krävs att medarbetarnas kompetens fortlöpande utvecklas. Det
är en förutsättning för att företagen långsiktigt skall kunna upprätthålla en
god
konkurrenskraft. Här handlar det om ett gemensamt ansvar företag/med-
arbetare och där kan det vara rimligt att företaget får sista ordet när det
gäller
vad som skall prioriteras.
Det förhåller sig annorlunda med den kompetensutveckling som krävs för
att den enskilde skall vara konkurrenskraftig och attraktiv på
arbetsmarknaden. Här handlar det mer om individens ansvar för sin egen
situation. Där är det den enskilde som måste få större makt över de resurser
som på olika sätt avsätts till kompetensutveckling.
Den kompetens som efterfrågas och är nödvändig på arbetsmarknaden
bygger på bra baskunskaper. Men de avgörande delarna av kompetensen blir
det yrkestekniska kunnandet. Personliga kvaliteter och förmågor fäller
avgörandet.
Nya innovationer, snabb teknikutveckling och snabb utveckling av
produkter och tjänster på en global marknad leder till en ständigt pågående
process med behov av nytt och annorlunda kunnande. Kompetens blir i den
här bemärkelsen en färskvara, som ständigt måste förnyas och utvecklas i
nära samband med praktisk tillämpning.
Yrkeskunnande som inte används blir snabbt föråldrat. Ett kompetensbevis
har värde när det nyligen har utfärdats men det blir snabbt värdelöst om det
inte kan kompletteras med anställningsintervjuer och referenser, som visar
vad en medarbetare har kunnat uträtta med sitt kunnande och att detta har
vidareutvecklats.
Detsamma gäller i allt högre utsträckning även formella
utbildningsmeriter. Goda formella utbildningsmeriter indikerar bra
baskunskaper och en god lär- och analysförmåga, men arbetslivserfarenheter
kopplade till utbildningen avgör hur värdet av den formella utbildningsnivån
kommer att bedömas. Dessa förhållanden pekar på ett allt starkare behov av
bättre integrerade utbildningsformer när det gäller kompetensgivande
utbildningar. Vi hänvisar i detta sammanhang till kommittémotionen
2000/01:Ub281 En modern yrkesutbildning.
4 Behovet av förändringar
Det är hög tid att förändra och förnya förutsättningarna och villkoren för
kompetensutveckling. De behöver bli mer ändamålsenliga, stimulerande,
effektiva och flexibla.
Utbildning måste vara en tilltalande samhällsservice och inte en med stöd
av lagstiftad skolplikt påtvingad myndighetsutövning. Det är därför angeläget
att se över den tröghet som statlig och kommunal förvaltningstradition skapar
- bidragssystem med snåriga regler, omständliga ansökningsförfaranden och
tidsödande kontrollsystem.
Dubbelarbete och brist på samordning visar sig ofta mellan olika statliga
och kommunala utbildningsinitiativ med syfte att utveckla kompetens på
arbetsmarknaden. Individer och företag har stora problem med att tränga
igenom regelkomplex, administrativa filter och kontrollsystem.
För att få fram bättre utbildningstjänster som stimulerar utveckling av
efterfrågad kompetens behövs därför en politik inriktad på regelförenkling,
större möjligheter för individer och företag att själva efterfråga och
finansiera
utbildningstjänster samt enkla och tydliga incitamentssystem.
Detta är nödvändiga förutsättningar för att det svenska näringslivet skall
utvecklas och kunna vara framgångsrikt i den internationella konkurrensen.
På samma sätt är det angelägna förutsättningar för att individen skall kunna
utveckla sin yrkesmässiga kompetens i linje med sina egna intressen,
ambitioner och förutsättningar och uppnå en hög anställbarhet och därigenom
undvika arbetslöshet.
4.1 Öka utrymmet för individuellt ansvarstagande
Om den grundläggande ungdomsutbildningen fungerar bra så kommer de
nyutbildade ut på arbetsmarknaden med goda baskunskaper, utvecklad
lärförmåga och en stark motivation att lära mera. Det är då viktigt att det
finns stort utrymme för eget ansvarstagande och individuell
handlingsfrihet när det gäller möjligheterna att vidareutveckla
kompetensen.
Detta förutsätter ett rikt utbud på flexibla utbildningstjänster och goda
möjligheter för var och en att finansiera och praktiskt realisera sitt fortsatta
lärande. Här har företagen ett stort ansvar att erbjuda goda möjligheter till
sina medarbetare, i deras egenskap av just medarbetare, men när detta
utrymme inte räcker eller individens mål med kompetensutvecklingen är ett
annat än företagets mål så måste var och en själv kunna ta ansvar och
realisera sina intressen och ambitioner.
Vi anser att sänkta skatter och bättre möjligheter till ett individuellt
kompetenssparande skulle möjliggöra ett ökat individuellt ansvarstagande när
det gäller kompetensutveckling.
4.2 Öka efterfrågestyrningen
För att utbudet av utbildningstjänster skall bli bättre anpassat till vad som
efterfrågas i arbetslivet måste det få marknadsmässiga förutsättningar. Vi
anser att såväl företagen som deras medarbetare skall kunna köpa
utbildningstjänster med en kvalitet och ett innehåll som svarar mot
behoven.
Den allt snabbare utvecklingen i näringslivet leder till en ökande
omsättningshastighet på aktuell kompetens. Det blir med andra ord
nödvändigt att fortlöpande kunna uppdatera sitt kunnande.
Det framstår som en betydligt mer stimulerande lärsituation om man kan ta
till sig nytt kunnande och tillämpa det i sitt arbete, i stället för att löpa
risken
att bli arbetslös och först då bli föremål för olika yrkesinriktade
utbildningsinsatser genom AMS försorg.
4.3 Dynamiska utbildningstjänster i stället för
standardutbildningar
I dagens utbildningssystem är förekomsten av långa standardutbildningar
med långa ledtider för förändring och utveckling ett alltför vanligt inslag.
Det som värderas i offentlig utbildning är många gånger kvantitet i tid
snarare än kvalitet i kunnande.
Effektiva utbildningstjänster medger kunskapsutveckling i egen takt och
möjlighet att välja pedagogiska lösningar som passar den egna lärstilen.
Genom att vidareutveckla sådana utbildningstjänster med hjälp av modern
informationsteknologi kan kunskapsutvecklingen effektiviseras och
stimuleras. Kvaliteten i utbildningstjänsterna kan höjas avsevärt när
kvalificerade lärare, pedagoger och handledare kan vara tillgängliga oavsett
tid och rum.
4.4 Sälj Lernia AB
Moderata Samlingspartiet har vid återkommande tillfällen redovisat sin
syn på staten som ägare till affärsdrivande företag. Även om ambitionen
är att företagen skall drivas efter strikt kommersiella principer blir ett
statligt ägarskap svårt att förena med en sund och rättvis konkurrens.
Ägarförhållandena i ett utbildningsföretag av Lernias slag utgör i det
avseendet inget undantag. Ett marknadsförhållande som bygger på att staten
dominerar en marknad på vilken staten själv utgör den helt dominerande
köparen är i längden ohållbart.
Vår uppfattning är att en avveckling av det statliga ägandet, genom en
stegvis försäljning av hela eller delar av bolaget, skulle öka konkurrensen och
verka stimulerande på utbildningsmarknadens utveckling. Ett annat ägarskap
av den verksamhet som Lernia AB i dag ansvarar för skulle därtill erbjuda ett
mer varierat utbud inom arbetsmarknadspolitiken framöver.
5 Individuellt kompetenssparande
Det offentligas respektive den enskildes ansvar för finansiering av
utbildning behöver tydliggöras. För att åstadkomma en kontinuerlig
kunskaps- och kompetensutveckling under en individs samlade tid i aktivt
arbetsliv behöver nya, individuella finansieringsmöjligheter tillskapas.
Vi förordar införande av individuella kompetens/utbildningskonton, där
den enskilde och dennes arbetsgivare kan avsätta resurser för återkommande
kunskapsförsörjning som får användas när helst det passar arbetstagaren och
arbetsgivaren. Förslaget är ett av många som behövs för en friare och
rörligare arbetsmarknad.

Stockholm den 5 oktober 2000
Mikael Odenberg (m)
Kent Olsson (m)
Patrik Norinder (m)
Christel Anderberg (m)
Henrik Westman (m)
Ewa Thalén Finné (m)
Anna Åkerhielm (m)
Rolf Gunnarsson (m)
Anna Lilliehöök (m)