1 Innehållsförteckning
2 Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om betydelsen av att skapa bra incitament och villkor för företag och yrkesverksamma att utveckla konkurrenskraft och individuell kompetens.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökat utrymme för individuellt ansvarstagande.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad efterfrågestyrning av utbildning.
4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om försäljning av Lernia AB.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om individuellt kompetenssparande.
3 Inledning
Det är viktigt att skapa bra villkor för företag och yrkesverksamma att utveckla konkurrenskraft och individuell kompetens. Endast då kan det svenska näringslivet och arbetslivet utvecklas i takt med världsledande länder.
Vi behöver mer av incitament till förändring, utveckling och kompetens- uppbyggnad och mindre av tröga regelstyrda bidrags- och stödsystem. Vi behöver mer av efterfrågestyrda och konkurrensutsatta utbildningstjänster och mindre av utbudsstyrda offentliga utbildningsmonopol.
3.1 Investeringarna i ny kompetens
Det offentligas årliga investeringar av skattemedel i grundläggande utbildning, olika typer av påbyggnadsutbildningar, högskoleutbildning och arbetsmarknadsutbildning uppgår till betydande belopp. Till detta kommer statens kostnader för studiestöd och olika typer av utbildningsbidrag.
Samtidigt satsar näringslivet idag mer pengar på kompetensutveckling än vad det offentliga använder till hela grund- och gymnasieskolan. Om man också räknar in kostnaderna för förlorad arbetstid uppgår näringslivets investeringar i ny kompetens till 50 miljarder kronor om året.
Däremot är den enskildes investeringar i nytt kunnande ganska blygsamma, i synnerhet om man bortser från förlorade arbetsinkomster under studietiden. Huvudskälet till detta är skattesystemet. Svenska skatter ianspråktar en så stor andel av inkomsten att de flesta människor inte har råd att själva finansiera en egen kompetensutveckling.
Det här mönstret för ansvarsfördelning och övriga förutsättningar för kompetensutveckling behöver förändras och anpassas till kunskapssamhällets nya krav och behov. Vi anser att utbytet av de offentliga satsningarna i utbildningssystemet måste bli betydligt större och att enskilda måste få bättre incitament att satsa på sin kompetensutveckling.
3.2 Individernas och företagens ansvar
Kompetensutveckling är ett vitt begrepp och det är viktigt att skilja på olika former av kompetensutveckling.
I företagen krävs att medarbetarnas kompetens fortlöpande utvecklas. Det är en förutsättning för att företagen långsiktigt skall kunna upprätthålla en god konkurrenskraft. Här handlar det om ett gemensamt ansvar företag/med- arbetare och där kan det vara rimligt att företaget får sista ordet när det gäller vad som skall prioriteras.
Det förhåller sig annorlunda med den kompetensutveckling som krävs för att den enskilde skall vara konkurrenskraftig och attraktiv på arbetsmarknaden. Här handlar det mer om individens ansvar för sin egen situation. Där är det den enskilde som måste få större makt över de resurser som på olika sätt avsätts till kompetensutveckling.
Den kompetens som efterfrågas och är nödvändig på arbetsmarknaden bygger på bra baskunskaper. Men de avgörande delarna av kompetensen blir det yrkestekniska kunnandet. Personliga kvaliteter och förmågor fäller avgörandet.
Nya innovationer, snabb teknikutveckling och snabb utveckling av produkter och tjänster på en global marknad leder till en ständigt pågående process med behov av nytt och annorlunda kunnande. Kompetens blir i den här bemärkelsen en färskvara, som ständigt måste förnyas och utvecklas i nära samband med praktisk tillämpning.
Yrkeskunnande som inte används blir snabbt föråldrat. Ett kompetensbevis har värde när det nyligen har utfärdats men det blir snabbt värdelöst om det inte kan kompletteras med anställningsintervjuer och referenser, som visar vad en medarbetare har kunnat uträtta med sitt kunnande och att detta har vidareutvecklats.
Detsamma gäller i allt högre utsträckning även formella utbildningsmeriter. Goda formella utbildningsmeriter indikerar bra baskunskaper och en god lär- och analysförmåga, men arbetslivserfarenheter kopplade till utbildningen avgör hur värdet av den formella utbildningsnivån kommer att bedömas. Dessa förhållanden pekar på ett allt starkare behov av bättre integrerade utbildningsformer när det gäller kompetensgivande utbildningar. Vi hänvisar i detta sammanhang till kommittémotionen 2000/01:Ub281 En modern yrkesutbildning.
4 Behovet av förändringar
Det är hög tid att förändra och förnya förutsättningarna och villkoren för kompetensutveckling. De behöver bli mer ändamålsenliga, stimulerande, effektiva och flexibla.
Utbildning måste vara en tilltalande samhällsservice och inte en med stöd av lagstiftad skolplikt påtvingad myndighetsutövning. Det är därför angeläget att se över den tröghet som statlig och kommunal förvaltningstradition skapar - bidragssystem med snåriga regler, omständliga ansökningsförfaranden och tidsödande kontrollsystem.
Dubbelarbete och brist på samordning visar sig ofta mellan olika statliga och kommunala utbildningsinitiativ med syfte att utveckla kompetens på arbetsmarknaden. Individer och företag har stora problem med att tränga igenom regelkomplex, administrativa filter och kontrollsystem.
För att få fram bättre utbildningstjänster som stimulerar utveckling av efterfrågad kompetens behövs därför en politik inriktad på regelförenkling, större möjligheter för individer och företag att själva efterfråga och finansiera utbildningstjänster samt enkla och tydliga incitamentssystem.
Detta är nödvändiga förutsättningar för att det svenska näringslivet skall utvecklas och kunna vara framgångsrikt i den internationella konkurrensen. På samma sätt är det angelägna förutsättningar för att individen skall kunna utveckla sin yrkesmässiga kompetens i linje med sina egna intressen, ambitioner och förutsättningar och uppnå en hög anställbarhet och därigenom undvika arbetslöshet.
4.1 Öka utrymmet för individuellt ansvarstagande
Om den grundläggande ungdomsutbildningen fungerar bra så kommer de nyutbildade ut på arbetsmarknaden med goda baskunskaper, utvecklad lärförmåga och en stark motivation att lära mera. Det är då viktigt att det finns stort utrymme för eget ansvarstagande och individuell handlingsfrihet när det gäller möjligheterna att vidareutveckla kompetensen.
Detta förutsätter ett rikt utbud på flexibla utbildningstjänster och goda möjligheter för var och en att finansiera och praktiskt realisera sitt fortsatta lärande. Här har företagen ett stort ansvar att erbjuda goda möjligheter till sina medarbetare, i deras egenskap av just medarbetare, men när detta utrymme inte räcker eller individens mål med kompetensutvecklingen är ett annat än företagets mål så måste var och en själv kunna ta ansvar och realisera sina intressen och ambitioner.
Vi anser att sänkta skatter och bättre möjligheter till ett individuellt kompetenssparande skulle möjliggöra ett ökat individuellt ansvarstagande när det gäller kompetensutveckling.
4.2 Öka efterfrågestyrningen
För att utbudet av utbildningstjänster skall bli bättre anpassat till vad som efterfrågas i arbetslivet måste det få marknadsmässiga förutsättningar. Vi anser att såväl företagen som deras medarbetare skall kunna köpa utbildningstjänster med en kvalitet och ett innehåll som svarar mot behoven.
Den allt snabbare utvecklingen i näringslivet leder till en ökande omsättningshastighet på aktuell kompetens. Det blir med andra ord nödvändigt att fortlöpande kunna uppdatera sitt kunnande.
Det framstår som en betydligt mer stimulerande lärsituation om man kan ta till sig nytt kunnande och tillämpa det i sitt arbete, i stället för att löpa risken att bli arbetslös och först då bli föremål för olika yrkesinriktade utbildningsinsatser genom AMS försorg.
4.3 Dynamiska utbildningstjänster i stället för standardutbildningar
I dagens utbildningssystem är förekomsten av långa standardutbildningar med långa ledtider för förändring och utveckling ett alltför vanligt inslag. Det som värderas i offentlig utbildning är många gånger kvantitet i tid snarare än kvalitet i kunnande.
Effektiva utbildningstjänster medger kunskapsutveckling i egen takt och möjlighet att välja pedagogiska lösningar som passar den egna lärstilen. Genom att vidareutveckla sådana utbildningstjänster med hjälp av modern informationsteknologi kan kunskapsutvecklingen effektiviseras och stimuleras. Kvaliteten i utbildningstjänsterna kan höjas avsevärt när kvalificerade lärare, pedagoger och handledare kan vara tillgängliga oavsett tid och rum.
4.4 Sälj Lernia AB
Moderata Samlingspartiet har vid återkommande tillfällen redovisat sin syn på staten som ägare till affärsdrivande företag. Även om ambitionen är att företagen skall drivas efter strikt kommersiella principer blir ett statligt ägarskap svårt att förena med en sund och rättvis konkurrens.
Ägarförhållandena i ett utbildningsföretag av Lernias slag utgör i det avseendet inget undantag. Ett marknadsförhållande som bygger på att staten dominerar en marknad på vilken staten själv utgör den helt dominerande köparen är i längden ohållbart.
Vår uppfattning är att en avveckling av det statliga ägandet, genom en stegvis försäljning av hela eller delar av bolaget, skulle öka konkurrensen och verka stimulerande på utbildningsmarknadens utveckling. Ett annat ägarskap av den verksamhet som Lernia AB i dag ansvarar för skulle därtill erbjuda ett mer varierat utbud inom arbetsmarknadspolitiken framöver.
5 Individuellt kompetenssparande
Det offentligas respektive den enskildes ansvar för finansiering av utbildning behöver tydliggöras. För att åstadkomma en kontinuerlig kunskaps- och kompetensutveckling under en individs samlade tid i aktivt arbetsliv behöver nya, individuella finansieringsmöjligheter tillskapas.
Vi förordar införande av individuella kompetens/utbildningskonton, där den enskilde och dennes arbetsgivare kan avsätta resurser för återkommande kunskapsförsörjning som får användas när helst det passar arbetstagaren och arbetsgivaren. Förslaget är ett av många som behövs för en friare och rörligare arbetsmarknad.
Stockholm den 5 oktober 2000
Mikael Odenberg (m)
Kent Olsson (m)
Patrik Norinder (m)
Christel Anderberg (m)
Henrik Westman (m)
Ewa Thalén Finné (m)
Anna Åkerhielm (m)
Rolf Gunnarsson (m)
Anna Lilliehöök (m)