Bemanningsföretagen är under stark tillväxt. Branschen har för
närvarande en årstillväxt på cirka 50 procent. De senaste uppgifterna om
antalet anställda inom branschen pekar på att det finns cirka 24 000
personer sysselsatta inom företag som arbetar med personaluthyrning.
För många människor är arbetet i ett bemanningsföretag en väg mot fast
anställning. Inte minst tar sig många invandrare in på arbetsmarknaden den
vägen. Såväl arbetstagare som arbetsgivare har insett fördelarna med
bemanningsföretag. För arbetstagaren är motiven främst att bredda
kompetens, att träffa och lära känna olika människor, inkörsport till stationärt
arbete samt omdömen som omväxling och flexibilitet. För arbetsgivaren fyller
bemanningsföretagen en viktig funktion genom att finna flexibla lösningar,
vara utjämnande vid produktionsfluktuationer och erhålla yrkesutbildad
personal vid flaskhalsar.
I denna motion föreslås åtgärder mot sådana regler - inom bl.a.
arbetslöshetsförsäkringen - som diskriminerar bemanningsföretagen
gentemot andra företag. Bemanningsföretagen kan inte konkurrera på lika
villkor med kommunala arbetscentra, arbetsförmedlingarnas
headhuntingverksamhet och liknande verksamhet som finansieras med
skattemedel.
I motionen föreslås slopande av den karensregel som försvårar för
människor att lämna en vanlig anställning till förmån för en anställning hos
ett personaluthyrningsföretag.
Slutligen aktualiseras den utredning om bemanningsbranschen som
riksdagen tidigare har begärt. I motionen föreslås att utredningen inriktas på
att ge bemanningsföretagen flexibla och konkurrensneutrala förutsättningar.
2 Innehållsförteckning
3
4 Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om bemanningsföretagens betydelse för en flexibel
arbetsmarknad.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om konkurrens på lika villkor för bemanningsbranschen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om diskriminerande regler i arbetslöshetsförsäkringen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Lernia Personaluthyrning.
5. Riksdagen beslutar att upphäva karensreglerna i lagen (1993:440) om
privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om direktiven för en kommande utredning om
bemanningsföretagens verksamhet.
5 Bemanningsbranschen
Huvudprincipen var länge på den svenska arbetsmarknaden att personal
var livstidsanställd i ett enda företag. Lagstiftning, avtal och sedvänja på
arbetsmarknaden byggde på detta. Fram till 1993 gällde även ett
principiellt arbetsförmedlingsmonopol i Sverige. Sedan
arbetsförmedlingsmonopolet upphävdes har bemanningsbranschen
expanderat snabbt. Årstillväxten bedöms vara ungefär 50 procent.
Också arbetstagarna har i större utsträckning börjat att efterfråga
omväxling. I vissa branscher och företag är växlingarna i personalbehov
möjliga att förutse långt i förväg. I andra fall är det inte så, vilket leder
till
efterfrågan på konsulter som vid rätt tillfälle erbjuder rätt kunskap. Likaså
leder företags strävan efter koncentration på kärnområden till att efterfrågan
på tillfälliga personalresurser ökar.
Både större och mindre företag skaffar sig tillfällig hjälp. Det ger dem
många fördelar i form av flexibilitet. Dessutom är det, särskilt för de små
företagen, en trygghet att kunna anlita tillfällig personal i samband med
frånvaro på grund av sjukdom, föräldraledighet och liknande.
Bemanningsbranschen utgörs av företag som arbetar med
personaluthyrning, rekrytering, vissa konsulttjänster och
personalentreprenader (outsourcing). Branschen utvecklas vidare mot nya
områden såsom uppdragsutbildning, telemarketing, callcenters,
redovisningsbyråverksamhet, förmedling, search (headhunting),
karriärförändring, s.k. outplacement och som servicepartner där så behövs.
I Sverige finns det ca 150 företag med minst fem anställda, ca 40 företag
med mer än 25 anställda, ca 15 företag med 100 anställda och fyra företag
med 1 000-6 000 anställda. Branschens totala omsättning ökade med 71
procent 1999. Den totala omsättningen slutade på 5,7 miljarder kronor.
Sammanlagt sysselsätts nu 24 000 personer eller 0,58 procent av den totala
arbetskraften i bemanningsföretag. Detta är jämförbart med länder som Norge
och Finland men det är betydligt lägre än de ca två procent som gäller för
USA och Frankrike. Inom EU-området utgör genomsnittet 1,5-2,0 procent av
den totala arbetskraften. Detta indikerar att bemanningsbranschen kommer att
fortsätta att öka snabbt i Sverige.
5.1 Till nytta för den enskilde individen - och
samhället
Att det bland arbetsgivarna finns ett stort behov av de tjänster som
bemanningsföretagen har att erbjuda framgår tydligt av ovan angivna
siffror. De många sysselsatta, liksom den snabba ökningen, tyder
dessutom på att det även bland arbetstagarna finns en utbredd vilja att
arbeta för ett av de många företagen i den svenska bemanningsbranschen.
Den som anställs på ett bemanningsföretag kommer ibland från
arbetslöshet men ofta från en fast anställning. En personalundersökning som
Svenska Personaluthyrnings- och Rekryteringsförbundet (SPUR) har låtit
genomföra visar att motivet att "bredda kompetensen" är ett av de allra
viktigaste skälen till att enskilda söker sig till bemanningsbranschen. Andra
anledningar är "att träffa och lära känna olika människor och företag",
"inkörsport till stationärt arbete", "omväxling" och "flexibilitet".
För många människor är arbetet i ett bemanningsföretag en väg mot fast
anställning, vilket leder till en stor personalomsättning i de uthyrande
företagen. I genomsnitt fås ett erbjudande om jobb hos en kund efter fem
uppdrag. Det är inte minst många invandrare som har tagit sig in på
arbetsmarknaden denna väg.
Arbetstagarens beslutsfattande underlättas väsentligt när man redan har
arbetat en tid hos företaget. Likaså underlättas anställningsbeslutet för den
eventuella arbetsgivaren.
Det finns även ett mönster som visar att den som arbetat på ett
bemanningsföretag, och sedan tagit fast anställning hos en kund, allt oftare
söker sig tillbaka till bemanningsföretaget. Omväxling förnöjer
uppenbarligen.
Bemanningsföretagen symboliserar en ny syn på arbete och företagande.
Eftersom det är svårt att veta vad morgondagen för med sig väljer såväl
arbetsgivare som arbetstagare mer flexibla lösningar. Detta medför frihet för
båda parter, utan att ge avkall på krav om grundtrygghet och rättigheter.
Samtidigt bidrar bemanningsföretagens flexibla lösningar och
arbetsförmedlande funktion till borttagande av flaskhalsar i produktionen och
därmed till betydande samhällsekonomisk nytta.
6 Problemen
6.1 Konkurrens på lika villkor
Kommuner, arbetsförmedlingar, landsting och skattefinansierade bolag
konkurrerar med privata företag. Vi anser inte att den konkurrensen sker
på lika villkor.
Genom så kallade arbetscentra hyrs arbetslösa ut till företag. Detta skapar
en osund konkurrens då skattemedel kan misstänkas utnyttjas inom
verksamheten. De offentliga aktörerna kan därtill ofta dra nytta av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder på ett sätt som diskriminerar
bemanningsföretagen.
Ytterligare exempel på offentligt finansierad verksamhet är de
arbetsförmedlingar som har startat verksamhet med så kallad headhunting.
Denna tjänst utförs kostnadsfritt med skattesubventioner.
AMS förmedlar numera arbetslösa till korttidsanställningar genom att
anordna pooler såsom exempelvis Butikspoolen. Den arbetslöse som söker
arbete och lyfter a-kasseersättning knyts till en sådan pool och förmedlas
sedan till ett oftast tidsbegränsat arbete. Han blir sedan återigen arbetslös,
knyts till poolen och lyfter a-kasseersättning osv. Utbildning får han genom
AMS som arbetsmarknadsutbildning. AMS poolverksamhet konkurrerar
således med uthyrningsföretagens affärsverksamhet men under helt andra
ekonomiska förutsättningar.
6.2 Diskriminerande a-kasseregler
En medlem i en a-kassa som arbetar åt ett bemanningsföretag skall enligt
AMS föreskrifter anses vara tillsvidareanställd i den omfattning, som
svarar mot medlemmens arbetsutbud, oavsett vad anställningsförhållandet
kallas i anställningsavtalet. Det innebär att man alltid betraktas som
heltidsanställd. Den som är deltidsanställd vid ett bemanningsföretag kan
därmed aldrig få någon arbetslöshetsersättning för den deltid under vilken
vederbörande är arbetslös. Det kan däremot de få som är deltidsanställda i
andra företag. Bemanningsbranschen och deras anställda diskrimineras
härigenom.
Inte heller har en arbetslös möjlighet att acceptera kortare erbjudanden från
ett bemanningsföretag. AMS har nämligen bestämt att ingen
arbetslöshetsersättning för de arbetslösa perioderna "mellan jobben" betalas
ut till den som arbetar för bemanningsföretag. För den arbetskraft som arbetar
kortare perioder för andra företag ser bestämmelserna väsentligt annorlunda
ut.
Vi anser att regelsystemet måste ses över i syfte att åstadkomma en
likabehandling, oavsett i vilken typ av företag man arbetar.
6.3 Lernia Personaluthyrning
AMU-gruppen har i år bytt namn till Lernia AB. Koncernen är helstatligt
ägd och bedriver bemanningsverksamhet inom ramen för Lernia
Personaluthyrning. Även om Lernia Personaluthyrning är fristående inom
koncernen så går det inte att bortse från den offentliga, skattefinansierade
kopplingen.
Vi anser inte att det finns någon anledning att ha en statligt ägd verksamhet
som sysslar med arbetsmarknadsutbildning och personaluthyrning.
Verksamheten snedvrider konkurrensen och bör därför upphöra.
I kommittémotionen 2000/01:A291 Kompetensutveckling har vi framlagt
förslag om att även i övrigt avveckla det statliga ägandet i Lernia.
6.4 Reglerna om karantän
Lagen (1993:440) om privat arbetsförmedling och uthyrning av
arbetskraft reglerar verksamheten för de arbetsförmedlingar som bedrivs
av någon annan än den offentliga arbetsförmedlingen. Lagen säger i sin
fjärde paragrafs andra stycke följande: En arbetstagare som har sagt upp
sig från en anställning och tar anställning hos en arbetsgivare som hyr ut
arbetskraft får inte hyras ut till sin förra arbetsgivare tidigare än sex
månader efter det att anställningen hos denne upphörde.
Bestämmelsen drabbar, enligt SPUR, särskilt anställda som kommer från
offentlig sektor. Därigenom är det framför allt kvinnor som blir lidande. Sex
månaders blockad från landstingen, som nästan har monopol på sjukvårdande
verksamhet, är en kännbar tid. Vi anser att karensregeln är obefogad och att
den därför skall avskaffas.
6.5 Utredningen om bemanningsföretag
Vid behandlingen av arbetsmarknadsutskottets betänkande
1999/2000:AU1 beslutade riksdagen att göra en översyn av verksamheten
inom bemanningsföretagen. Beslutet grundades på en socialdemokratisk
motion där hela utgångspunkten föreföll vara uppfattningen att
bemanningsföretag är ett sätt att kringgå arbetsmarknadens normala
spelregler och avtalskonstruktioner.
Vår åsikt är att bemanningsföretagen är en resurs på en stelbent och
rigoröst reglerad arbetsmarknad. De har gett ett otal personer möjlighet att
såväl erhålla ett arbete som att få en inkörsport till en arbetsmarknad som de
eljest skulle ha stått utanför.
Regeringen har ännu inte verkställt riksdagens beslut. När utredningen
kommer till stånd måste den enligt vår mening i stället syfta till att undanröja
sådana regler som snedvrider konkurrensen och försvårar
bemanningsföretagens verksamhet. Att införa ytterligare regler och lagar är
bara ägnat att motverka flexibiliteten på arbetsmarknaden och uppkomsten av
nya jobb.