Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om reglering av bemanningsföretagens verksamhet.
Motivering
Bemanningsföretagens verksamhet regleras i Sverige genom
lagen (1993:440) om privat arbetsförmedling och uthyrning
av arbetskraft, som tillåter privata arbetsförmedlingar och
personaluthyrningar utan det tidigare kravet om tillstånd från
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). Lagen trädde i kraft den 1
juli 1993 och ersatte då tidigare gällande lag (1991:746) om
privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft.
Lagen innehåller bestämmelser om uthyrningsverksamhet av arbetskraft.
Med uthyrning av arbetskraft avses ett rättsförhållande mellan en beställare
och en arbetsgivare, som innebär att arbetsgivaren mot ersättning ställer
arbetstagare till beställarens förfogande för att utföra arbete som hör till
beställarens verksamhet (2§). För att uthyrningsverksamhet ska föreligga
måste arbetsgivaren uppbära ersättning i en eller annan form.
Ett bemanningsföretag kan i Sverige startas av i princip vem som helst,
medan det i de flesta EU-länder, undantaget Danmark, Finland, Sverige och
Storbritannien, krävs att bemanningsföretaget ansöker om och beviljas
tillstånd för att kunna bedriva sin verksamhet. Sverige är för övrigt ett av de
mest liberala länderna vad gäller regelverk för bemanningsföretag.
I Grekland är bemanningsföretag förbjudna enligt lag. I flera länder finns
specifik lagstiftning som tydliggör relationerna mellan bemanningsföretaget,
arbetstagaren och den som hyr/nyttjar arbetskraften. Detta är exempelvis
fallet i Belgien, Frankrike, Tyskland och Nederländerna. I vissa fall är
lagstiftningen förhållandevis detaljerad. I länder som Belgien, Tyskland,
Italien och Nederländerna är bemanningsföretag inte tillåtna inom vissa
sektorer (t.ex. byggsektorn, jordbrukssektorn och offentliga sektorn). Norge
förbjuder bemanningsföretag inom alla sektorer utom kontorssektorn.
Inom EU pågår diskussioner mellan arbetsmarknadens parter. Syftet med
förhandlingarna är att försöka få till stånd gemensamma regler för
bemanningsföretagen i Europa. Den typ av direktiv som förhandlingarna kan
leda fram till innebär en minimireglering. Företagen måste leva upp till en
viss skyddsnivå för sina anställda. Från svenskt arbetsgivarhåll ser man
parternas skiftande grundinställning som det största problemet i
förhandlingarna.
Att nuvarande förhållanden vad gäller bemanningsföretagens verksamhet
är djupt otillfredsställande bekräftas såväl av Europafacket som de anställdas
organisationer på den svenska arbetsmarknaden. Till skillnad från de fast
anställda vet de anställda på bemanningsföretagen ofta inte från månad till
månad hur stor deras lön kommer att bli. I Sverige hade HTF segslitna
förhandlingar med arbetsgivarna innan de lyckades avtala fram en garantilön
för sina medlemmar.
En utredning av personaluthyrningsbranschen beslutades i riksdagen den 8
december 1999. Mot bakgrund av de uppenbara svagheter som vidlåder det
svenska regelverket om uthyrning av arbetskraft, är det av väsentlig betydelse
att utredningsarbetet påskyndas. Redan nu bör emellertid beslut kunna fattas
om att det i Sverige, i likhet med vad som är fallet i de flesta EU-länder samt
Norge, ska krävas att bemanningsföretaget ansöker om och beviljas tillstånd
för att kunna bedriva sin verksamhet. Likaså bör någon form av auktorisation
omfatta denna typ av verksamheter.