Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder mot ofrivilliga tillfälliga anställningar.
Motivering
Under 90-talet minskade antalet tillsvidareanställningar p g a
arbetslösheten. Samtidigt ökade de tillfälliga arbetstillfällena.
Arbetsmarknadsläget har nu kraftigt förbättrats men många
har fortfarande anställningsformer där otryggheten och
osäkerheten inför framtiden är stor. De tillfälliga
anställningarna har framförallt ökat inom servicesektorerna.
Tillfälliga anställningar kan utgöra något positivt, en väg ut i arbetslivet,
men när de tillfälliga anställningarna utgör en växande del av arbetstillfällena
och när osäkra anställningsförhållanden utgör en växande del av de tillfälliga
anställningarna så innebär detta en tydlig försämring av arbetsvillkoren på
arbetsmarknaden. En allt större del av de anställda tvingas under en lång
period av sitt liv att ta jobb som det är osäkert om de får behålla och som inte
tillåter långsiktig planering - som att ta lån på banken.
1 januari 2000 infördes regeln att om en arbetstagare varit anställd hos
arbetsgivaren som vikarie i sammanlagt mer än 3 år under de senaste 5 åren,
övergår anställningen till en tillsvidareanställning. Denna regel gäller dock
bara vikariat, inte projekt- eller objektanställningar. Självklart borde denna
regel kunna gälla fler anställningsformer än bara vikariat för att mer verksamt
motverka ofrivilliga tillfälliga anställningar. Det är inte orimligt att anta
att
den som haft en samlad anställningstid på tre år under de senaste fem åren
utför ett arbete som till sin karaktär ser ut som om det är inom ramen för en
tillsvidareanställning - inte objekt- eller projektanställning.
"Behovsanställningar" har blivit ett vedertaget begrepp men saknar liksom
"timanställningar" rum i lagstiftningen. Behovsanställningar strider mot
intentionerna både i arbetstidslagen och i lagen om anställningsskydd. Enligt
arbetstidslagen är det viktigt att arbetstagaren känner till sina arbetstider i
förväg och därmed kan kombinera familjeliv, fritid och arbetsliv. Lagen
föreskriver att arbetstagaren senast två veckor före arbetets början skall känna
till schema.
Behovsanställningar innebär däremot, i praktiken, att arbetsgivaren både
förfogar över den anställdes arbetstid och fritid. Behovsanställningar är vidare
ett sätt för arbetsgivaren att komma förbi de strikta bestämmelser kring
tillfälliga anställningar som finns i lagen om anställningsskydd. Den
behovsanställda är ju, rent juridiskt, fast anställd men saknar arbetstidsmått
och ofta schema. Det behövs därför en översyn över lagstiftningen för att
komma till rätta med den försämring av villkoren på arbetsmarknaden som
det ökade antalet behovs-, projekt- och objektanställningar innebär.