Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om rätten till heltidsarbete.
Motivering
Det ofrivilliga deltidsarbetet är ett stort problem på dagens
arbetsmarknad. Dels är det en jämställdhetsfråga då de allra
flesta som arbetar deltid är kvinnor, vilket leder till stora
skillnader mellan kvinnor och män i form av inkomst men
också i t ex pension och möjlighet till karriärutveckling. Dels
är det ett enormt outnyttjande av resurser då en stor del av
arbetskraften, ofta
p g a dålig arbetsorganisation, får arbeta mindre än vad de
själva vill.
Deltidsarbetslösheten har ökat under 90-talet, framförallt bland yngre
kvinnor. I början av 1990-talet arbetade knappt 30 % av LO-kvinnorna i
åldrarna under 25 år deltid, nu är andelen 48 %. Den grupp som arbetar allra
mest ofrivillig deltid är kvinnor mellan 25 och 34 år. Bland t ex de
deltidsarbetande kvinnorna inom detaljhandeln mellan 25 och 34 år skulle så
många som 50 % vilja utöka sin arbetstid om de fick möjlighet. Dessa
kvinnor vill alltså arbeta mer än vad de gör idag. Vanligast med ofrivilliga
deltider är det inom servicesektorn. Av Hotell- och Restaurangs
deltidsarbetande medlemmar vill 68 % arbeta längre, av Kommunals 39 %
och av Handels deltidsarbetande 38 %.
Många föräldrar, framförallt kvinnor, går ner i arbetstid då barnen är små.
Enligt föräldraledighetslagen är det möjligt att under barnets första 7 år gå
ned från heltid till 75 %. Eftersom det fortfarande är kvinnor som till
huvuddelen har ansvar för barn och hem idag leder det till att det är kvinnor
som också tar ut denna ledighet. Detta är i sig oroväckande, även om detta
kan ses som frivilligt deltidsarbete, eftersom det är kvinnor som betalar sin
egen ledighet och på sikt får lägre lön och lägre pension än männen. Jämfört
med många andra länder innebär möjligheten till deltid dock att kvinnor inte
försvinner ut från arbetsmarknaden då de får barn utan stannar på deltid.
Detta "frivilliga" deltidsarbete leder dock ofta till komplicerade situationer
för kvinnor senare i livet. Efter att ha varit deltidsarbetande under en period
är
upp gången till heltid ofta svår. Arbetsgivaren ofta genom dåligt planerad
arbetsorganisation behöver många deltidsarbetande kvinnor som har
korttidskontrakt men kan rycka in och arbeta extra vid behov. Det kan därför
vara svårt att få tillbaka sin heltidsanställning tillbaka efter att ha arbetat
deltid under en period. Lagen ger en formell rättighet men den kringgås på
olika sätt av arbetsgivaren t ex genom att ge den anställde ett nytt kontrakt
med deltidsanställning. Här borde föräldraledighetslagen vara tydligare i
rätten för den som varit föräldraledig att återgå i arbete.
Då flera av bidrag och kostnader för offentlig service som berör
barnfamiljer är inkomstrelaterade innebär det marginaleffeketer för den som
vill utöka sin arbetstid. Den som går från deltid till heltid får t ex ökade
barnomsorgs- avgifter och minskat bostadsbidrag. Marginaleffekterna vid
ökat arbete kan göra att den enskilde inte upplever att det lönar sig att arbeta
mer.
Följden av detta blir ofta att den anställde, i de allra flesta fall kvinnor,
tvingas att ta arbete som det inte går att försörja sig på. Istället blir man
beroende av sin partner, sina föräldrar eller av samhället. Deltidsarbete idag
är ofta förknippat med sämre utvecklingsmöjligheter. Deltidsarbete är allt
oftare också en tillfällig anställning.
Denna utveckling drivs på av den bortre parentesen för deltidsarbetslösa i
a-kasseförsäkringen. För närvarande kan den som tvingas gå ner i
sysselsättningsgrad, men är fast anställd, bara stämpla upp till a-kassa för den
tidigare sysselsättningsnivån under en a-kasseperiod. Deltidsarbetslösa
tvingas därför lämna fasta anställningar och gå över till tillfälliga för att
kunna fortsätta deltidsmarkera.
Under 1999 kom en utredning (DELTA- utredningen SOU 1999:27) med
syfte att utreda deltidsarbete och arbetslöshetsersättning vid
deltidsarbetslöshet. Utredningen kommer dock inte fram till något som skulle
kunna innebära en förändring av deltidsproblematiken i sin helhet utan lägger
istället ett antal förslag som till stor del innebär att ett ökat ansvar läggs
på
den enskilde löntagaren att ta ansvar för deltidsarbetslösheten, inte
arbetsgivaren. Trots att det är den enskilde löntagaren som förlorar sin a-
kassersättning och sin trygga anställning är det till arbetsgivaren som man
föreslår riktade subventioner och hjälp från arbetsförmedlingen.
Det som måste till för att ställa om den delen av arbetsmarknaden som
präglas av deltidsanställningar är att få ett helhetsgrepp om alla de delar som
skapar en arbetsmarknad där deltidsarbete ses som en möjlig for av
anställning.
Enligt lagen om anställningsskydd (LAS) § 25 a, så har deltidsarbetande
företrädesrätt till högre sysselsättningsgrad. Som villkor ställs dock "att
arbetsgivarens behov av arbetskraft tillgodoses om den deltidsanställde
anställs med högre sysselsättningsgrad". Det är fortfarande arbetsgivaren som
skall pröva om behov föreligger vilket gör att lagen är mycket svår att
tillämpa.
Lagen om anställningsskydd innebär ingen skyldighet för arbetsgivaren att
inrätta tjänster med högre sysselsättningsgrad. Företrädesrätten är speciellt
svag i verksamheter där bemanningen idag bygger på användning av
deltidsanställning som detaljhandeln och sjukvården. Lagens enda syfte är att
arbetsgivaren vid behov av ytterligare arbetskraft och under förutsättning att
den enskilde anmält intresse skall överväga om inte arbetskraftsbehovet kan
tillgodoses genom att sysselsättningsgraden ökar för den deltidsanställde.
Den nuvarande arbetsrättsliga lagstiftningen behöver skärpas så att heltider
skall utgöra grunden för alla anställningar och deltid skall vara tillåtet
endast
av särskilda skäl som om arbetet utförs under en kortare period av dygnet,
arbetsbrist eller arbetstagarens särskilda önskemål. En sådan lagstiftning bör
vara dispositiv. Avsteg från lagen kan ske genom central överenskommelse
mellan arbetsmarknadens parter. Med detta som bakgrund behövs en
utredning som tar helhetsgrepp om deltidsproblematiken utifrån alla de delar
av samhället som den berör.