Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anför om ett uthålligt arbetsliv. Ett uthålligt arbetsliv
Ett uthålligt arbetsliv skall ha som målsättning att:
vi är skadefria när vi når pensionsåldern
vi förmår arbeta tills vi nått pensionsåldern
om fler arbetar har vi råd med arbetstidsförkortning, vilket ger oss ett bättre liv, bättre hälsa och förhindrar utslagning i förtid från arbetslivet
Att nå ett uthålligt arbetsliv är ingen utopi, men mycket arbete återstår dock för att nå detta mål.
Utrota belastningsskadorna
Yrkesinspektion, företagshälsovård och skyddsombud måste intensifiera sitt arbete för att komma tillrätta med belastningsskadorna.
Belastningsskadorna är inte utrotade, däremot är de mer eller mindre avförda från försäkringskassan till följd av arbetsskadeförsäkringens nuvarande regler. I dag sker sjukskrivning och förtida pensionering under andra diagnoser som kroniskt värktillstånd, fibromyalgi m.m. Belastningsskadorna är ingen epidemi som man inte kan kontrollera. De är i stor utsträckning en följd av bristfällig arbetsorganisation innebärande ensidigt och upprepat arbete och/eller lyft i belastande ställningar. De är även en följd av brist på hjälpmedel/skyddsutrustning och för låg personaltäthet inom sjukvården. Ett viktigt moment är/kan vara att arbetsgivarna generellt sett aldrig informerat om riskerna för skada eller uppmanat sina anställda att känna efter och i tid söka vård och hjälp. I dag söks vård först när besvären har varat länge och inte går över av sig själva. Arbetarskyddsstyrelsens föreskrift Belastningsergonomi från juli -98 med åtgärder för att förebygga dessa skador är fortfarande mycket okänd.
Stoppa stressen i arbetslivet
De psykiska besvär som följer det vi kallar utbrändhet och liknande är en realitet och har i stor utsträckning överrumplat oss.
För åtskilliga grupper är arbetstiden "fri" d.v.s. oreglerad. Arbetet skall utföras inom viss tid. Vi måste åter få kontroll över arbetstiden för att förhindra den psykiska ohälsa som är en följd av detta. Yrkesinspektion och företagshälsovården har här en viktig roll att spela. Arbetstidsförkortningen får inte ytterligare spä på detta!
Arbetstidsförkortningen
Denna är viktig men måste innebära att den kontrolleras av individen. I annat fall blir den ytterligare ett maktmedel för arbetsgivaren att styra och kontrollera arbetet och ökar än mer den psykiska press som finns på arbetsplatserna.
Nej till arbetskraftsimport innan våra invandrare getts möjlighet till arbete
ESO-rapporten (00.09.13) visar att om invandrarna hade samma sysselsättningsnivå som svenskar skulle 130.000 fler vara i arbete. Vi tar mycket dåligt tillvara denna resurs. Åtskilliga invandrare med hög utbildning/kompetens är felplacerade och/eller undersysselsatta. Det måste löna sig att med kompletterande utbildning uppnå målsättningen så att flertalet skall beredas arbete.
Arbetsgivarnas krav på arbetskraftsimport är symtomatiskt och måste avvisas. Först i högkonjunkturen intresserar man sig för frågan medan man i lågkonjunkturen valt och vrakat.
Det finns fortfarande också andra grupper i samhället som står utanför arbetsmarknaden som t.ex. den något äldre arbetskraften.
Företagshälsovården
Det är arbetslivet som orsakar den arbetsrelaterade ohälsan. Det är därför mer än rimligt att det är produktionen som skall svara för de kostnader som är en följd av detta. Det är således rimligt att arbetsgivarna genom arbetsgivaravgifter anpassade efter branschens skaderisker och faktiska skador svarar för kostnaderna för företagshälsovården.
Ett sätt att motverka detta vore obligatorisk anslutning till företagshälsovården med minimikrav och med tillägg för åtgärder att förebygga skaderisker som är en följd av företagets verksamhet.
Det föreligger förmodligen betydande resursbrist som följd av att företagshälsovården i praktiken inte nyanställt personal på åtskilliga år och att åtskilliga har lagts ned eller köpts upp.
Denna obligatoriska anslutning bör ske etappvis med angivande av tid när samtliga skall vara anslutna samt att förtur till företagshälsovården skall ges till de företag som på grund av branschens skaderisker eller den egna verksamheten har hög frekvens av olycksfall och sjukdomar.
I minimikraven skall ingå att implementera ASS-föreskrifter och att följa upp tillämpningen av dessa t.ex. föreskriften om internkontroll.
Yrkesinspektionen
Yrkesinspektionen skall följa upp företagens skaderisker och skador och i anslutning till detta kraftfullt verka för anslutning till företagshälsovården t.ex. när tillbud och skador visar behov av detta och/eller när det framkommer att verksamheten inte sker i enlighet med Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter.
Yrkesinspektionen skall ges resurser att kraftfullt verka inte enbart för att lokaler och utrustning fungerar enligt föreskrifter utan också vad gäller den psykiska och fysiska miljön. Detta gäller inte minst vid utarmade ensidiga arbeten och t.ex. outsourcing från större företag och som innebär så ringa möjlighet till arbetsväxling att skador inte kan undvikas. Sanktionssystemet bör därför ses över och om det ej är tillräckligt skärpas i motsvarande mån.
Yrkesinspektionen har en viktig roll att vara stöd för skyddsombuden. Det är därför viktigt att Yrkesinspektionen ges förutsättningar att verka för att vara en av de viktigaste förebyggande faktorerna i arbetslivet.
Skyddsombudens roll
En utredning skall tillsättas med uppgift att utreda vilka faktorer som i dag utgör hinder för att skyddsombud, huvudskyddsombud och regionala skyddsombud kan verka på ett effektivare sätt.
Skyddsombuden är än i dag i huvudsak olycksfallsskyddsombud. Skydds- ombuden upplever oftast maktlöshet när de inte kan stoppa arbeten som på sikt orsakar skador såsom belastningsskador. Översyn av möjligheten att stoppa arbeten som på sikt kan vara skadliga kan vara en viktig faktor för att skyddsombudsarbetet i högre utsträckning än i dag skall vara meningsfullt. Det finns inget rationellt skäl varför skyddsombuden inte skall ges denna befogenhet.
En aktiv yrkesinspektion är ytterligare en viktig faktor till stöd för skyddsombuden i deras verksamhet och då inte minst när skyddsombuden känner sig nödsakade att stoppa arbetet.
En av utredningens uppgifter är att klarlägga varför det finns branschvisa respektive regionala svårigheter att rekrytera och behålla aktiva skyddsombud. Det torde finnas fler faktorer som inverkar, såsom behov av vidareutbildning i den befattning/yrke man hade innan förtroendeuppdraget, återgång till detta arbete eller likvärdigt när man slutar som skyddsombud, löneutveckling motsvarande den man skulle ha haft om man inte varit skyddsombud, att arbete som skyddsombud skall ses som en merit i företagets verksamhet.
Stockholm den 3 oktober 2000
Siw Wittgren-Ahl (s)
Ronny Olander (s)
Carina Adolfsson Elgestam (s)
Claes-Göran Brandin (s)
Marianne Carlström (s)