Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om de olika konkurrensvillkor som gäller för privata bemanningsföretag jämfört med kommuner och arbetsförmedlingar.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ta bort den s.k. karensregeln i lagen om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om översynen av bemanningsverksamheten.
Motivering
Bemanningsföretagen har blivit en naturlig del i ett fungerande arbetsliv och är idag en av de snabbast växande branscherna, inte bara i Sverige utan över hela världen. Branschen har sedan den började avregleras 1992 vuxit med närmare 900 % och sysselsätter nu över 20 000 personer i Sverige. Bemanningsföretagen har på ett positivt sätt bidragit till utvecklingen på arbetsmarknaden till nytta för företagen, tillväxten och till glädje för de anställda. De fyller en viktig funktion i att matcha behov och utbud av arbetskraft, inte minst eftersom det idag finns ett behov av en effektiv förmedling av korttidsjobb. Anställningen hos ett bemanningsföretag uppskattas av många för den personliga flexibiliteten medan andra ser det som en möjlighet till fast anställning. För många har en anställning vid ett bemanningsföretag visat sig vara en utmärkt utvecklingsmöjlighet. Bemanningsföretagen ger anställningstrygghet men kräver rörlighet av arbetstagaren. Rörligheten höjer kompetensen hos de anställda och ger en utmärkt plattform för vidare karriär i arbetslivet.
Under senare år har kommuner och arbetsförmedlingar börjat konkurrera med bemanningsföretagen genom att inrätta lokala uthyrningsverksamheter. De kallas arbetscentrum och idén är att bereda arbetslösa arbetstillfällen genom att de kan hyras ut till företag, organisationer och myndigheter. Eftersom villkoren för arbetscentra är helt annorlunda än de för de privata bemanningsföretagen konkurrerar de inte på lika villkor fast de agerar på samma marknad. De flesta anställda i bemanningsföretagen har garantilön på 75 % av heltidslön oavsett om arbete erbjudits eller inte medan villkoren i ett offentligt ägt s k arbetscentrum innebär att man mellan uppdragen deltar i arbetsmarknadsåtgärder och kan få ersättning från a-kassan. Detta innebär naturligtvis en stor konkurrensfördel genom att arbetscentrum inte behöver betala lön för den tid som personen inte är uthyrd och priserna för den debiterbara tiden kan dumpas. Regelverket diskriminerar tydligt bemanningsföretagen vilket inte är oacceptabelt.
Lagen om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft förbjuder en arbetstagare som sagt upp sig från en anställning och tar anställning hos ett bemanningsföretag att ta ett uppdrag hos sin förre arbetsgivare inom sex månader efter det att anställningen upphörde. Detta drabbar särskilt vårdsektorn där landstinget är arbetsgivare och där ett uppdrag inom vården således förhindras under sex månader. Denna s.k. karensregeln bör tas bort.
Arbetsmarknadsutskottet uttalade under budgetarbetet förra året att bemanningsverksamheten bör ses över. Denna översyn bör, enligt ovanstående resonemang, inriktas på att regeltillämpningar ska vara desamma för offentligt organiserade och privata bemanningsverksamheter. Man bör vidare noga utvärdera kommunernas och arbetsförmedlingarnas engagemang i dessa frågor. Även andra frågor som uppkommit i samband med den kraftiga expansionen av bemanningsföretagen bör ingå i sådan översyn. Det kan gälla reglerna för själva verksamheten, verksamhetens förhållande till andra regelsy- stem och så vidare.
Stockholm den 2 oktober 2000
Helena Höij (kd)
Inger Strömbom (kd)