1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om Samhalls uppgifter.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om större flexibilitet med de individuellt anpassade
kostnadsersättningarna.
Motiv för våra förslag
Samhall är en av flera viktiga organisationer, med kompetens och
resurser, som en gång bildades för att ge människor med såväl lättare som
svårare arbetshandikapp en reell möjlighet att verka på den svenska
arbetsmarknaden. Motiven för detta är samhällsekonomiska, sociala och
inte minst en återspegling av samhällets totala ansvar för alla människors
lika värde oavsett eventuella arbetshandikapp. Det är också viktigt att
andra insatser, vid sidan om Samhall, upprätthålls och utvecklas så att fler
arbetshandikappade kommer in i det ordinarie arbetslivet.
Samhall, som ägs av staten, har just den uppgiften, att skapa meningsfullt
och utvecklande arbete för personer med arbetshandikapp, där behoven finns.
Denna uppgift skall genomföras till så låga kostnader som möjligt samtidigt
som de arbetshandikappades behov skall tillgodoses.
Samhall har totalt 29 000 anställda fördelade på 800 arbetsplatser på 300
orter i landet. Enligt uppgift har drygt 90 procent av de anställda ett eller
flera
arbetshandikapp. 60 procent arbetar i varuproduktion och 40 procent med
tjänster. En förskjutning sker från varuproduktion mot tjänster, främst mot
olika former av bemanningstjänster till företag ute på den konkurrensutsatta
marknaden.
Samhall skall nå fyra likvärdiga mål:
1. antalet arbetstillfällen för personer med arbetshandikapp
2. andelen rekryteringar från grupper med svårare handikapp
3. antalet arbetshandikappade som lämnar Samhall för andra arbetsgivare
4. ekonomiskt resultat mätt i behovet av statlig ersättning för Samhalls
merkostnader jämfört med andra företag.
Samhall har också tre olika arbetsformer
a. egna verksamheter
b. entreprenader
c. bemanning.
Samhallkoncernens omsätter totalt drygt 9 miljarder kronor (försäljning
och statlig ersättning).
Samhall får s.k. merkostnadsersättning för särskilda extra kostnader som
företaget har jämfört med andra företag, exempelvis anpassning av
arbetsplatserna, lägre arbetstakt och även geografisk spridning av verksamhet.
Oförenliga mål
De ovan fyra redovisade målen sammanfattar väl Samhalls uppgifter men
som praktisk vägledning för den operativa verksamheten är de svåra att
förena. Att uppfylla målen om hög volym arbetstimmar (mål 1), med hög
andel rekrytering av arbetshandikappade (mål 2) och med målsättningen
att förmå så många som möjligt av dem med förbättrad arbetskapacitet att
lämna Samhall (mål 3) är omöjligt om man samtidigt skall maximera
Samhalls företagsekonomiska resultat.
Enligt Samhalls egna beräkningar är Samhalls verksamhet
samhällsekonomiskt lönsam. På intäktssidan finns försäljning och minskade
sjukvårds- och omsorgskostnader. På kostnadssidan
materialförbrukningskostnader och alternativkostnader för det satsade
kapitalet.
En granskning av Samhalls egna beräkningar visar dock att en stor och
mycket osäker samhällsekonomisk kostnad inte finns med. Samhall väljer att
inte räkna med de kostnader som drabbar de privata, vinstdrivande företagen,
som av olika skäl tappar marknadsandelar till eller helt konkurreras ut av
Samhalls leveranser av varor och tjänster på den öppna marknaden.
Det orsakar en olycklig konflikt samtidigt som statens skatteintäkter från
de drabbade företagen minskar, och därmed skapar konkurrenssituationen ett
hinder för den nödvändiga finansieringen av Samhalls insatser.
Samhall har som skäl angivit att man bortser från dessa kostnader, dels för
att de är svåra att beräkna, dels för att de arbetshandikappade är berättigade
till en rättvis andel av jobben. Rättviseaspekten är grunden för Samhalls
existens. Samhall väljer dock att hänvisa till rättviseaspekten och samtidigt
bortse från de praktiska konsekvenserna av Samhalls rättviseåtgärder.
Att stat, landsting och kommuner och även näringslivet påtar sig ett ansvar
för att människor med olika arbetshandikapp ska få komma in på
arbetsmarknaden är för de flesta medborgare och flertalet
näringslivsorganisationer självklart.
Förståelsen för de arbetshandikappades situation riskerar att minska där
Samhalls verksamhet innebär konkurrenssnedvridning. Den blir särskilt
märkbar vid lågkonjunkturer och då Samhall går in i nya branscher och
verksamhetsområden.
Denna kritik skulle kunna minskas om näringslivet i större grad än vad
som sker idag kunde ta emot arbetshandikappade med hjälp av till den
arbetshandikappade individuellt anpassade kostnadsersättningar/bidrag som
följer individen oavsett i vilket företag han eller hon har sin anställning. Det
skulle skapa nya, och över landet och branscherna väl spridda, förutsättningar
för samtliga företag att delta i en upphandling av arbetsplatser för
arbetshandikappade. Det är en princip värd att pröva, eftersom företag som
anställer arbetshandikappade skulle vara konkurrensneutrala i förhållande till
andra. Om staten, landstingen och kommunerna såg som sin uppgift att
säkerställa att tillräckligt många arbetshandikappade får en anställning, och
kunde lösa detta genom att bekosta, bidra till eller finansiera praktiska
engångsbehov, skulle köpet av sådana arbetstillfällen kunna spridas över
branscher, små och stora företag och även geografiskt med mindre
koncentrerade konkurrensstörningar som följd. Dessutom skulle
möjligheterna för arbetshandikappade att komma in i det ordinarie arbetslivet
öka.
En växling av resurser från nuvarande nivåer från Samhall till förmån för
individuella och nivåanpassade kostnadsersättningar skulle öka flexibiliteten
bland företagen, öka konkurrensneutraliteten och öka förståelsen för de
insatser som syftar till att ge de arbetshandikappade en bättre ställning på den
svenska arbetsmarknaden.