Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en utredning bör tillsättas för att belysa villkoren för
företagares rätt till arbetslöshetsersättning.
Motiv till vårt förslag
Företagare har i dag rätt till arbetslöshetsersättning om verksamheten i
deras företag har upphört eller de har överlåtit företaget. Den
arbetslöshetsersättning som beviljas nämnda grupp kan på goda grunder
uppskattas till minst en miljard kronor per år, detta trots att företagarnas
rätt till ersättning i lag är bristfälligt reglerad, varken rättspraxis eller
förarbeten ger nöjaktig vägledning om hur dessa ärenden ska bedömas.
I en tidigare proposition (1996/97:107 s. 105) har det konstaterats att
frågan om när en företagare ska anses vara arbetslös "har varit och är alltjämt
en av de mest svårbedömda inom arbetslöshetsersättningssystemet". Efter
propositionens läggande infördes emellertid en ny bestämmelse, nämligen att
det i varje enskilt fall skall göras en "samlad bedömning" av samtliga
omständigheter. En generalklausul av sådan art förutsätter för att fungera
utförliga motiveringar i förarbetena, så är här inte fallet. Följden blir
således
att företagares arbetslöshet bedöms mycket olika av olika arbetslöshetskassor.
Rättssäkerheten för företagare är på denna punkt starkt eftersatt. Det bör i
sammanhanget påpekas att ett stort antal av nu existerande 39
arbetslöshetskassor har att bedöma företagares rätt till
arbetslöshetsersättning.
I en utredning, "Kontrakt för arbete" Ds 1999:58 kapitel 11.9.1, fann man:
"Det bör därför övervägas om inte en särskild lag och reglering bör utformas
enbart för företagares behov av ersättning vid arbetslöshet."
I efterföljande proposition (1999/2000:139 s. 22) betonas att
arbetslöshetsförsäkringen "skall präglas av legitimitet och rättssäkerhet i
tillämpningen". Om företagare konstaterade man i stort att dessa fanns, inget
mer. Genom att ännu en gång utelämna företagarna har man således
motverkat ambitionen att göra arbetslöshetsförsäkringen just legitim och
rättssäker.
Vidare bör det beaktas att nuvarande lag i grunden är oförändrad sedan
1973 samt att arbetsmarknaden kraftigt har förändrats under senare år. I dag
arbetar en betydligt större grupp människor som tillfälliga uppdragstagare än
vad som förut var fallet. Även deras rätt till arbetslöshetsersättning är helt
oreglerad i lag. En lagreglering på området är således av nöden.
Sammanfattningsvis kan det alltså konstateras att regeringen inte har följt
vad som föreslagits i utredningen "Kontrakt för arbete", nämligen att tillsätta
en utredning som klargör villkoren vid arbetslöshet för företagare. Slutsatsen
blir ofrånkomligen att rättssäkerheten för företagare på detta område är
kraftigt eftersatt.