Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att skapa förutsättningar för mer flexibel arbetstid.
Motivering
Arbetslivet förändras i rask takt. Det går att peka på olika trender som
samtidigt påverkar villkoren för arbetstagare och arbetsgivare. En allmän
trend är att produktionen i Sverige, och i andra industriländer, förskjuts
från enkla varor till avancerade sådana och kanske ännu mer till tjänster
och information. Man talar om en övergång från industri- till
informationssamhälle. En mer korrekt bild är måhända att olika samhällen
- jordbruks-, industri-, informations- - lagras på varandra, men där
tonvikten ligger på bara en utvecklingsvåg åt gången.
En annan trend är att företagen strävar efter att öka produktiviteten lika
mycket eller mer än tidigare men med ett mindre antal anställda. Den starka
försvagningen av svensk ekonomi i början av 1990-talet har förstärkt
processen. En ytterligare trend bygger på användandet av ny teknik. Den nya
informationsteknologin tillåter oss att utföra våra arbetsuppgifter på annan
plats än på kontoret. Detta är bara några bland flera utvecklingslinjer, men
kanske de viktigaste. Naturligtvis måste denna utveckling påverka
arbetstiden.
Arbetstagarna har självfallet växlande önskemål om arbetstiden, det kan
handla både om dess förläggning och om arbetsmängden, heltid eller deltid.
Det rätta sättet att göra det möjligt för att människor skall få sina önskemål
tillgodosedda är att stötta en arbetsmarknad där många nya arbeten uppstår.
På en sådan arbetsmarknad kan individen söka anställningar som erbjuder det
som önskas. Ett exempel erbjuder arbetsmarknaden i USA där 15 miljoner
nya arbeten skapats på sju år, vilket är fyra gånger fler än inom EU och där
arbetslösheten har fallit till drygt 4 procent, den lägsta nivån på 30 år. På
arbetsmarknaden i USA finns ett betydligt större utrymme för individuella
överenskommelser än på den inom EU.
Det finns självfallet flera aspekter på arbetstiden. En fråga är hur mycket vi
ska arbeta, en annan är när under dygnet det ska ske, en tredje är hur
arbetstiderna ska regleras: i lag, kollektivavtal eller i enskilda
anställningsavtal? De viktigaste instrumenten för att bestämma arbetstiden är
idag lagstiftning i form av arbetstidslagen (1982:673) och kollektivavtal.
Dessutom finns ett EU-direktiv om arbetstid som Sverige genom sitt
medlemskap i unionen måste följa.
I den politiska debatten har arbetstidsfrågan under en längre tid varit
aktuell. En arbetsgrupp inom Regeringskansliet med representanter för
Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet presenterade för en tid
sedan rapporten "Kortare arbetstid - för och emot" (Ds 2000:22). Där
konstateras bland annat att arbetstiden regleras genom lag eller avtal och att
en förkortning därför också måste ske med stöd av något av dessa instrument.
Där noterades också att olika individer naturligtvis har olika önskemål om
arbetstidens längd och förläggning och vidare att olika företag har olika
förutsättningar att kunna hantera arbetstidsförkortningar. En tydlig slutsats i
rapporten är att en förkortning är förenad med kostnader. Arbetsgruppen
avvisar tvingande lagstiftning som ett sätt att förkorta arbetstiden. Den lyfter
dock inte fram de stora fördelar som ligger i en flexibel och till individen
anpassad arbetstid.
Det är därför dags att införa regler som verkligen skapar flexibel arbetstid.
Utgångspunkterna för en reform bör vara de följande.
Hur mycket vi arbetar är främst en fråga för individen. Olika personer har
olika önskemål om hur mycket tid de vill lägga på arbete. Dessa önskemål
skiftar dessutom över tiden för en och samma person. En annan sak är att det
naturligtvis måste finnas tak för den maximala arbetstiden under en viss
period men ett sådant tak kan beräknas som ett genomsnitt över en längre
tidsrymd, till exempel ett år.
Det måste också finnas regler om exempelvis dygnsvila. Sådana regler
betingas emellertid av hälso- och säkerhetsskäl och kan därför med fördel
föras över till Arbetsmiljölagen (1977:1160) eller annan skyddslagstiftning.
Dit kan också föras de regler i övrigt som krävs för att vi ska uppfylla EU-
direktivets krav på arbetstidsbestämmelser. Den nuvarande arbetstidslagen
kan däremot förändras. Det normala bör sålunda vara att arbetstidens längd
och förläggning bestäms i anställningsavtalet.
Det kan dock finnas goda skäl för överenskommelser om arbetstid som
gäller för alla som arbetar inom ett företag. Så kan vara fallet om
arbetstagarna och arbetsgivaren inom företaget vill skapa en arbetstidsbank
eller liknande arrangemang för att kunna anpassa arbetstiden efter efterfrågan
på företagets produkter, allteftersom efterfrågan varierar med hänsyn till
säsong och konjunktur. Sådana lösningar kan lämpligen avtalas fram inom
företaget genom avtal som gäller för det aktuella företaget.