Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om funktionshindrades arbetsmarknad och behovet av
samordning.
Motivering
Arbete åt alla måste vara målet. Vi kan nu konstatera att läget på
arbetsmarknaden har förbättrats påtagligt. På många områden är
problemet i stället att det är arbetskraftsbrist. Men även om det är
betydligt ljusare generellt sett finns det fortfarande stora problem på
arbetsmarknaden. De regionala skillnaderna är stora. Vi vill i den här
motionen särskilt peka på funktionshindrades arbetsmarknad. Den dystra
sanningen är att många funktionshindrade inte märker av att tiderna har
blivit bättre.
Många med funktionshinder har visserligen lyckats få ett arbete eller
annan meningsfull sysselsättning. Lagen om stöd och service, LSS, har
medfört att bland andra personer med utvecklingsstörning och autism har rätt
till daglig verksamhet som kommunen ordnar. Det finns också de som har
anställning med lön eller lönebidrag. Men det räcker inte. Alltför många faller
utanför. En av de svårast utsatta grupperna är psykiskt störda och framför allt
psykiskt störda missbrukare.
Det finns givetvis ingen enkel lösning för att ge dessa grupper ett arbete
eller annan meningsfull sysselsättning. En rad olika vägar måste prövas.
Lönebidrag och tillämpning av diskrimineringslagen är några exempel. Det
förstärkta anställningsstöd som har införts är en annan möjlighet.
Till följd av budgetsaneringen har Samhall tvingats till inskränkningar. Vi
anser att Samhall är en viktig resurs för att ge utsatta grupper sysselsättning.
Regeringen bör därför överväga om Samhalls möjligheter i det avseendet kan
stärkas när nu statsfinanserna förbättras.
Ett annat viktigt område är samspelet mellan kommuner och
arbetsmarknadspolitiska organ. Också funktionshindrades egna organisationer
ska givetvis delta.
Vi är väl medvetna om att regeringen uppmärksammar funktionshindrades
arbetsmarknad. Av det som här redovisats framgår att många instrument står
till buds. En av nyckelfrågorna är därför samordning.
Det kan inte nog understrykas hur angelägen frågan om funktionshindrades
arbetsmarknad är. Om vi inte när tiderna är goda gör allt vi förmår för att ge
svaga grupper en stärkt ställning på arbetsmarknaden är det ett stort
misslyckande. Funktionshindrades rätt till ett arbete måste vara en prioriterad
fråga i arbetsmarknadspolitiken. En nyckelfråga är då samordning av
insatserna.