Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en strategi mot farligt ensamarbete.
Motivering
Många arbetstagare finns på arbetsplatser där våld och hot är vanliga.
Psykiskt och fysiskt våld som efter en hotfull eller våldsam situation kan
vara en tragedi för den enskilde. Rädsla och risk för våld är ett allvarligt
arbetsmiljöproblem för stora yrkesgrupper. Inom den privata
servicesektorn finns ett tydligt samband mellan ensamarbete och rån eller
annat fysiskt våld.
Butiksrån sker i två tredjedelar av fallen vid ensamarbete i butiken.
Butiksrån drabbar ofta unga kvinnor som jobbar på sin första arbetsplats.
Antalet butiksrån har ökat med 11%, dvs. 712 rån under perioden juli 1998
till juni 1999, jämfört med 642 rån motsvarande period ett år tidigare.
Ensamarbete i butik visar ingen tendens att minska. Att ha lite personal, sena
öppettider och lägen med låga hyreskostnader har blivit de mindre butikernas
konkurrensmedel mot stormarknaderna - en konkurrenssituation som givetvis
ökar rånriskerna.
I 3 kap. 2 § arbetsmiljölagen föreskrivs: "Arbetsgivaren skall särskilt
beakta den särskilda risk för ohälsa och olycksfall som kan följa av att
arbetstagaren utför arbetet ensam."
I Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse med föreskrifter om åtgärder mot
våld och hot i arbetsmiljön (AFS 1993:2) föreskrivs i 8 §: "Innebär en
arbetsuppgift påtaglig risk för våld eller hot om våld får den inte utföras som
ensamarbete." I praktiken har dessa föreskrifter inte kunnat stävja en
utveckling mot mer butiksrån. Yrkesinspektionen prioriterar den fysiska
arbetsmiljön framför säkerheten.
Kvinnors och ungdomars arbetssituation med avseende på psykisk stress
och riskerna för hot och våld måste placeras i centrum av ett långsiktigt
arbetsmiljöarbete. Att minimera farligt ensamarbete måste vara en central del
av ett sådant långsiktigt arbetsmiljöarbete. För att vända utvecklingen krävs
en samlad strategi mot hot och våld i arbetslivet.