Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i
föräldraledighetslagen i enlighet med vad som anförs i motionen.
Inledning
LO och SCB konstaterar i en nyligen publicerad rapport att kvinnor med
rimliga inkomster och stabil arbetsorganisation är tre gånger mer benägna
skaffa barn än t.ex. vikarierande kvinnor. Otrygghet i arbetslivet påverkar
således barnafödandet på ett mera negativt sätt än att kvinnor yrkesarbetar
och gör karriär. I sammanhanget är det värt att notera att födelsetalen
aldrig varit så låga som idag sedan SCB:s föregångare Tabellverket
började föra statistik år 1749.
Problemen som hänger samman med att förena föräldraskap och yrkesliv
är av förklarliga skäl komplexa och kräver således flexibla lösningar.
Föräldraledighetslagen
16 och 17§§ i föräldraledighetslagen (SFS 1995:584) ger ett visst skydd
mot uppsägning, omplacering och försämrade anställningsförmåner vid
föräldraledighet.
Men verkligheten har visat sig annorlunda. Rättspraxis är tämligen mager,
sedan mitten av 80-talet föreligger endast fyra domar från Arbetsdomstolen.
Enligt JämO är också skrivningen ganska vag, då det har visat sig att lagen
inte ger något skydd om en arbetsgivare lyckas formulera andra skäl till den
påtagliga försämringen än graviditet eller föräldraledighet. Skyddet bör vara
utformat på så sätt att graviditet och föräldraledighet inte till någon del får
utgöra godtagbart skäl för de negativa åtgärderna. Som lagen är utformad idag
ges inget skydd när arbetsgivaren påstår att det vid sidan av graviditeten och
föräldraledigheten också finns andra förklaringar till åtgärderna.
Konstruktionen som finns i de nya diskrimineringslagarna om etnisk
diskriminering, diskriminering av funktionshindrade eller på grund av sexuell
läggning, det vill säga att arbetsgivaren är skyldig att visa att det saknas
varje
samband mellan missgynnande och etnisk tillhörighet etc, borde också finnas
i föräldraledighetslagen. Det finns med andra ord anledning att se över
lagtextens utformning i 16 och 17 §§.
EG-direktivets bevisbörderegel, som gäller för de övriga
diskrimineringslagarna, ska även gälla i föräldraledighetslagen. Det innebär
att det åligger den som blir diskriminerad att lägga fram fakta som ger
anledning att anta att det förekommit diskriminering varefter bevisbördan
övergår på arbetsgivaren som har att visa att missgynnandet inte har samband
med könstillhörighet. Miljöpartiet vill att regeringen återkommer med en
ändring i föräldraledighetslagen angående detta.