Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att uppdraget som
fosterförälder bör betraktas som förvärvsarbete.
Motivering
Det är angeläget att barn och ungdomar som av olika skäl inte kan bo hos
sina föräldrar kan få ett tryggt familjehem. Familjehemsuppdraget är lika
viktigt som ett vanligt föräldraskap. Fosterföräldrar har i förhållande till
barnet samma ansvar och ställning som de biologiska föräldrarna vad
gäller barnets dagliga vård och fostran. Uppdraget att vara en brygga
mellan barn och ungdomar och de biologiska föräldrarna för att skapa
goda relationer och möjlighet till återförening kräver kunskap, tid och
tålamod.
Uppdraget som familjehem måste godkännas som ett arbete med rätt till
social, ekonomisk och arbetsrättslig trygghet. Arbetsdomstolen har slagit fast
att familjehemmet inte presterar arbete för någon annans räkning, vilket är en
generell utgångspunkt för ett anställningsförhållande. Kammarrätten fastslog
så sent som 1999 att den praxis som kommit till vid tillämpningen av
arbetslöshetsförsäkringen fortfarande gäller. Målet gällde en man som arbetat
heltid som fosterförälder, men som fått sluta på grund av arbetsbrist. Han fick
avslag med motiveringen att arbetet som fosterförälder inte betraktas som
förvärvsarbete.
Kommunerna upplever idag stora svårigheter att kunna värva familjehem.
Detta leder till att små privata institutioner av skiftande kvalitet växer upp.
Fosterföräldrarna har en angelägen uppgift utöver föräldraskapet, nämligen
att hålla kontakten med barnets biologiska föräldrar. En förändring har skett,
där målet med återförening fått allt större vikt. Denna positiva inriktning har
bekräftats av forskning. Familjehemmen efterfrågas alltmer för
familjevårdande uppgifter. De utgör också den trygga tillvaron för ungdomar
med psykiska problem, ungdomar som är kriminella, m m. Det måste finnas
generella trygghetssystem för fosterföräldrar som är så bra som möjligt.