med anledning av förs. 2000/01:RR7 Riksdagens revisorers förslag angående otraditonella medel inom arbetsmarknadspolitiken
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag om
hur de otraditionella medlen skall kunna infogas i ordinarie anslag.
Motivering
I april 1999 beslutade Riksdagens revisorer att genomföra en
granskning av otraditionella medel inom
arbetsmarknadspolitiken. I november samma år beslutades på
förslag av riksdagens arbetsmarknadsutskott att granskningen
även skulle omfatta insatser inom ramen för Europeiska
unionens (EU) socialfondsstöd. Resultatet har redovisats i
rapporten 1999/2000:13 Otraditionella medel. Rapporten har
remissbehandlats.
Det handlat om tre typer av arbetsmarknadspolitiska medel. Dels de s.k.
"vanliga" otraditionella medlen som funnits sedan slutet av 1980-talet, dels
försöksverksamheten med friare användning av arbetsmarknadspolitiska
medel i fem län under 1998 och 1999, dels EU:s mål 3-program under 1995-
1999. De förstnämnda uppgick under perioden 1988-1999 till ca 3,9 miljarder
kronor, försökslänsverksamheten under 1998 och 1999 till ca 1,7 miljarder
kronor samt EU:s mål 3-insatser inklusive nationell medfinansiering till ca
6,9 miljarder kronor.
Revisorerna byggde bl.a. sin granskning på uppföljningar och
utvärderingar som genomförts av Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS),
Riksrevisionsverket (RRV), Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering
(IFAU), Statskontoret samt oberoende utvärderare. I rapporten konstaterades:
"Det är omöjligt att dra några säkra slutsatser om hur "vanliga"
otraditionella åtgärder och försökslänsprojekt bidrog till uppfyllelsen av de
nationella målen. Skälet till detta är framför allt att inriktningen på bestämda
mål och målgrupper varit för svag och samt på brister i redovisningen av
insatserna. Mål 3-projekten har visserligen redovisats bättre och målbilden
var klarare. Blandningen av målgrupper, insatsområden och prioriteringar i
enskilda projekt gör det dock svårt att isolera resultat och effekter såväl för
olika målgrupper som för olika åtgärder."
Den kritik som revisorerna kunde redovisa var genomgående hård. Det
framgår t.ex. av rapporten att RRV redan 1990 påtalat bristfällig redovisning
för de otraditionella insatserna. IFAU konstaterade i sin rapport från år 2000
att "det inte går att bedöma om de projekt som bedrivits inom försöket varit
lyckade eller misslyckade. Försöket måste därför betecknas som misslyckat i
den meningen att vi inte kan dra lärdom från det vad gäller hur man kan
effektivisera arbetsmarknadspolitiken."
Revisorerna pekade i sin rapport på att trots att viktiga förändringar
påbörjats kvarstod ett antal problem:
- avsaknad av samstämmiga och tydligt formulerade mål,
- det behövs en klar fördelning av ansvar och beslutanderätt,
- regelverken ska visa vad som är tillåtet och vilka föreskrifter som gäller,
- det behövs en internkontroll som tryggar efterlevnaden av reglerna och
återrapportering av resultaten samt
- det krävs vidare en utvärdering av verksamheten i förhållande till målen.
I rapporten ifrågasatte revisorerna behovet av ett särskilt
utrymme för otraditionella insatser inom anslaget. Man
pekade i stället på möjligheten till ökad frihet inom ordinarie
program och ökade möjligheter att kombinera olika typer av
aktiviteter. Man underströk också vikten av att regeringen
formulerade uppföljningsbara mål, utan orealistiska krav på
omedelbara positiva effekter för framtida
försöksverksamheter.
I remissbehandlingen har Riksdagens revisorer fått ett kraftigt stöd för sin
analys och sina framförda rekommendationer. Detta gäller frågan om
huruvida det behövs ett särskilt utrymme för otraditionella insatser eller om
behovet kan tillgodoses inom ramen för ordinarie anslag. Det gäller även
frågan om internkontroll och återrapportering, uppföljning, utvärdering och
erfarenhetsspridning. Riksdagens revisorer pekar förutom på att huvuddelen
av de överväganden och förslag som presenterades i revisorernas rapport
vunnit remissinstansernas gillande. Revisorerna noterar även att
arbetsmarknadsutskottet vid behandlingen av budgetpropositionen för 2000
tagit upp några av de frågor som revisorerna berört i rapporten. Utskottet hade
en positiv grundinställning till en mer flexibel användning av medlen inom de
arbetsmarknadspolitiska programmen. Man konstaterade samtidigt att ett
antal problem och svårigheter måste beaktas. Dessa problem och brister måste
rättas till. Utskottet konstaterade vidare att det är allvarligt att gällande
regler
inte följs, att ansvarsförhållanden inte är klarlagda och att det saknas
fungerande administrativa rutiner. Utan att föreslå ett tillkännagivande utgick
utskottet ifrån att regeringen snarast skulle vidta erforderliga åtgärder och
redovisa dessa till riksdagen. Någon sådan redovisning har emellertid inte
avgivits.
Ytterligare information har därtill tillkommit efter det att Riksdagens
revisorer lämnat sitt förslag till riksdagen. IFAU har i en noggrann
genomgång av kunskapsläget vad gäller effekterna av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna under 1990-talet bl.a. funnit följande:
- det finns knappast något stöd för att matchningseffekterna på
arbetsmarknaden påverkats positivt
- sysselsättningsskapande åtgärder medför, till skillnad från
arbetsmarknadsutbildning, betydande direkt undanträngning av reguljär
sysselsättning
- summan av direkta och indirekta undanträngningseffekter är betydande, så
det förefaller osannolikt att Ams-åtgärder bidrar till en högre reguljär
sysselsättning, även om de bidrar till en lägre öppen arbetslöshet.
De ekonomisk-politiska slutsatserna är att Ams-åtgärder bör
ges mindre volym i framtida konjunkturnedgångar, att Ams-
åtgärder i större utsträckning bör koncentreras på
långtidsarbetslösa och i mindre utsträckning på ungdomar, att
Ams-åtgärder inte bör användas för att upparbeta
arbetslöshetsersättning eller som alternativ till denna.
Detta är så mycket mera anmärkningsvärt som regeringen handlat i rakt
motsatt riktning. När konjunkturen förbättrats under det gångna året har
regeringen inte tagit tillfället i akt att minska de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna utan i stället ökat dessa, allt för att kunna redovisa en sjunkande
öppen arbetslöshet.
De förslag som revisorerna lägger fram kan mot den bakgrund som deras
egen rapport och inte minst IFAU:s översikt ger inte anses som tillräckliga.
Revisorerna anser att riksdagen dels ska ge regeringen i uppdrag att
återkomma till riksdagen med redovisning av vilka åtgärder som vidtagits för
att motverka de problem som revisorerna tagit upp, dels ska ge regeringen till
känna vad som revisorerna anfört angående ett system för att säkerställa
tillförlitlig projektinformation och relevanta individdata. Detta är inte
tillräckligt. Regeringen bör få i uppdrag att utforma förslag för hur de
otraditionella medlen ska kunna infogas i de reguljära anslagen.