Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag om hur de otraditionella medlen skall kunna infogas i ordinarie anslag. Motivering
I april 1999 beslutade Riksdagens revisorer att genomföra en granskning av otraditionella medel inom arbetsmarknadspolitiken. I november samma år beslutades på förslag av riksdagens arbetsmarknadsutskott att granskningen även skulle omfatta insatser inom ramen för Europeiska unionens (EU) socialfondsstöd. Resultatet har redovisats i rapporten 1999/2000:13 Otraditionella medel. Rapporten har remissbehandlats.
Det handlat om tre typer av arbetsmarknadspolitiska medel. Dels de s.k. "vanliga" otraditionella medlen som funnits sedan slutet av 1980-talet, dels försöksverksamheten med friare användning av arbetsmarknadspolitiska medel i fem län under 1998 och 1999, dels EU:s mål 3-program under 1995- 1999. De förstnämnda uppgick under perioden 1988-1999 till ca 3,9 miljarder kronor, försökslänsverksamheten under 1998 och 1999 till ca 1,7 miljarder kronor samt EU:s mål 3-insatser inklusive nationell medfinansiering till ca 6,9 miljarder kronor.
Revisorerna byggde bl.a. sin granskning på uppföljningar och utvärderingar som genomförts av Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Riksrevisionsverket (RRV), Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU), Statskontoret samt oberoende utvärderare. I rapporten konstaterades:
"Det är omöjligt att dra några säkra slutsatser om hur "vanliga" otraditionella åtgärder och försökslänsprojekt bidrog till uppfyllelsen av de nationella målen. Skälet till detta är framför allt att inriktningen på bestämda mål och målgrupper varit för svag och samt på brister i redovisningen av insatserna. Mål 3-projekten har visserligen redovisats bättre och målbilden var klarare. Blandningen av målgrupper, insatsområden och prioriteringar i enskilda projekt gör det dock svårt att isolera resultat och effekter såväl för olika målgrupper som för olika åtgärder."
Den kritik som revisorerna kunde redovisa var genomgående hård. Det framgår t.ex. av rapporten att RRV redan 1990 påtalat bristfällig redovisning för de otraditionella insatserna. IFAU konstaterade i sin rapport från år 2000 att "det inte går att bedöma om de projekt som bedrivits inom försöket varit lyckade eller misslyckade. Försöket måste därför betecknas som misslyckat i den meningen att vi inte kan dra lärdom från det vad gäller hur man kan effektivisera arbetsmarknadspolitiken."
Revisorerna pekade i sin rapport på att trots att viktiga förändringar påbörjats kvarstod ett antal problem:
- avsaknad av samstämmiga och tydligt formulerade mål,
- det behövs en klar fördelning av ansvar och beslutanderätt,
- regelverken ska visa vad som är tillåtet och vilka föreskrifter som gäller,
- det behövs en internkontroll som tryggar efterlevnaden av reglerna och återrapportering av resultaten samt
- det krävs vidare en utvärdering av verksamheten i förhållande till målen.
I rapporten ifrågasatte revisorerna behovet av ett särskilt utrymme för otraditionella insatser inom anslaget. Man pekade i stället på möjligheten till ökad frihet inom ordinarie program och ökade möjligheter att kombinera olika typer av aktiviteter. Man underströk också vikten av att regeringen formulerade uppföljningsbara mål, utan orealistiska krav på omedelbara positiva effekter för framtida försöksverksamheter.
I remissbehandlingen har Riksdagens revisorer fått ett kraftigt stöd för sin analys och sina framförda rekommendationer. Detta gäller frågan om huruvida det behövs ett särskilt utrymme för otraditionella insatser eller om behovet kan tillgodoses inom ramen för ordinarie anslag. Det gäller även frågan om internkontroll och återrapportering, uppföljning, utvärdering och erfarenhetsspridning. Riksdagens revisorer pekar förutom på att huvuddelen av de överväganden och förslag som presenterades i revisorernas rapport vunnit remissinstansernas gillande. Revisorerna noterar även att arbetsmarknadsutskottet vid behandlingen av budgetpropositionen för 2000 tagit upp några av de frågor som revisorerna berört i rapporten. Utskottet hade en positiv grundinställning till en mer flexibel användning av medlen inom de arbetsmarknadspolitiska programmen. Man konstaterade samtidigt att ett antal problem och svårigheter måste beaktas. Dessa problem och brister måste rättas till. Utskottet konstaterade vidare att det är allvarligt att gällande regler inte följs, att ansvarsförhållanden inte är klarlagda och att det saknas fungerande administrativa rutiner. Utan att föreslå ett tillkännagivande utgick utskottet ifrån att regeringen snarast skulle vidta erforderliga åtgärder och redovisa dessa till riksdagen. Någon sådan redovisning har emellertid inte avgivits.
Ytterligare information har därtill tillkommit efter det att Riksdagens revisorer lämnat sitt förslag till riksdagen. IFAU har i en noggrann genomgång av kunskapsläget vad gäller effekterna av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna under 1990-talet bl.a. funnit följande:
- det finns knappast något stöd för att matchningseffekterna på arbetsmarknaden påverkats positivt
- sysselsättningsskapande åtgärder medför, till skillnad från arbetsmarknadsutbildning, betydande direkt undanträngning av reguljär sysselsättning
- summan av direkta och indirekta undanträngningseffekter är betydande, så det förefaller osannolikt att Ams-åtgärder bidrar till en högre reguljär sysselsättning, även om de bidrar till en lägre öppen arbetslöshet.
De ekonomisk-politiska slutsatserna är att Ams-åtgärder bör ges mindre volym i framtida konjunkturnedgångar, att Ams- åtgärder i större utsträckning bör koncentreras på långtidsarbetslösa och i mindre utsträckning på ungdomar, att Ams-åtgärder inte bör användas för att upparbeta arbetslöshetsersättning eller som alternativ till denna.
Detta är så mycket mera anmärkningsvärt som regeringen handlat i rakt motsatt riktning. När konjunkturen förbättrats under det gångna året har regeringen inte tagit tillfället i akt att minska de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna utan i stället ökat dessa, allt för att kunna redovisa en sjunkande öppen arbetslöshet.
De förslag som revisorerna lägger fram kan mot den bakgrund som deras egen rapport och inte minst IFAU:s översikt ger inte anses som tillräckliga. Revisorerna anser att riksdagen dels ska ge regeringen i uppdrag att återkomma till riksdagen med redovisning av vilka åtgärder som vidtagits för att motverka de problem som revisorerna tagit upp, dels ska ge regeringen till känna vad som revisorerna anfört angående ett system för att säkerställa tillförlitlig projektinformation och relevanta individdata. Detta är inte tillräckligt. Regeringen bör få i uppdrag att utforma förslag för hur de otraditionella medlen ska kunna infogas i de reguljära anslagen.
Stockholm den 21 november 2000
Elver Jonsson (fp)
Runar Patriksson (fp)
Ana Maria Narti (fp)