I betänkandet behandlar utskottet regeringens
förslag till allmän förskola, förskoleverksamhet
för barn vars föräldrar är arbetslösa eller
föräldralediga samt maxtaxa, dvs. en viss högsta
avgift inom förskoleverksamheten och
skolbarnsomsorgen. Utskottets majoritet ställer sig
bakom regeringens förslag på samtliga punkter. Detta
innebär att förskolan görs tillgänglig för alla barn
i åldern fyra och fem år. Den allmänna förskolan
omfattar minst 525 timmar om året och skall vara
avgiftsfri. Förskoleverksamhet för barn vars
föräldrar är arbetslösa eller föräldralediga skall
omfatta minst tre timmar om dagen eller 15 timmar i
veckan och gälla alla barn fr.o.m. ett års ålder.
Statsbidrag skall lämnas till kommuner som
tillämpar maxtaxa. För att statsbidrag skall lämnas
skall avgiften i förskoleverksamheten vara högst
tre, två och en procent av hushållets inkomst för
första, andra och tredje barnet. Avgiften skall dock
inte överstiga 1 140 kr i månaden för första barnet,
760 kr för andra och 380 kr för tredje barnet. Från
det fjärde barnet betalas ingen avgift. I
skolbarnsomsorgen skall avgiften vara högst två, en
och en procent av hushållets inkomst för första,
andra och tredje barnet. Avgiften får dock inte
överstiga 760 kr i månaden för första barnet och 380
kr i månaden för andra respektive tredje barnet i
familjen. Ett särskilt statsbidrag skall vidare
lämnas för kvalitetssäkrande åtgärder till de
kommuner som har ett system med maxtaxa.
Införandet skall ske den 1 juli 2001 för rätt till
förskoleverksamhet för barn till arbetslösa, den 1
januari 2002 för maxtaxan och rätt till
förskoleverksamhet för barn till föräldralediga samt
den 1 januari 2003 för allmän förskola för fyra-
och femåringar.
I en gemensam reservation vänder sig Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet
och Folkpartiet mot förslaget om maxtaxa. De anser
att maxtaxan är orättvis och främst ett sätt att
tvinga föräldrar att använda en viss form av
barnomsorg. De vill i stället införa
barnomsorgskonto med 40 000 kr per barn. Pengarna
skall kunna användas under barnets hela
förskoleålder. Vidare bör en avdragsrätt införas för
styrkta barnomsorgskostnader. Avdraget skall få
göras med högst 50 000 kr per barn och år. De vill
också återinföra en etableringsfrihet i
barnomsorgen. Ersättningar skall ges till privat och
kooperativ barnomsorg på samma villkor som till den
kommunala förskolan. I övrigt finns reservationer på
skilda punkter från Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1999/2000:129 Maxtaxa
och allmän förskola m.m. föreslagit
1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag
om ändring i skollagen (1985:1100),
2. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår
om statsbidrag till kommuner som tillämpar maxtaxa
(avsnitt 6.4, 7 och 8),
3. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår
om statsbidrag för kvalitetssäkrande åtgärder till
kommuner som tillämpar maxtaxa (avsnitt 9).
Lagförslaget bifogas som bilaga 1 till detta
betänkande.
Motionerna
Motioner med anledning av propositionen
1999/2000:Ub42 av Beatrice Ask m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens proposition
1999/2000:129 Maxtaxa och allmän förskola m.m. vad
avser delen om allmän förskola,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utvärdering av
förskoleklassen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att förskoleklassen
skall kunna utvecklas till en barnskola,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att den bör återkomma med ett förslag i
enlighet med motionens riktlinjer,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förskoleverksamhet
för barn till arbetslösa och föräldralediga
föräldrar.
1999/2000:Ub43 av Chris Heister m.fl. (m, kd, c, fp)
vari yrkas
1. att riksdagen avslår propositionen i den delen
som avser maxtaxan i enlighet med vad som anförts i
motionen,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag om
statsbidrag till kommuner som tillämpar maxtaxa samt
om statsbidrag för kvalitetssäkrande åtgärder till
kommuner som tillämpar maxtaxa i enlighet med vad
som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar införa ett
barnomsorgskonto som omfattar alla barn i enlighet
med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar införa en avdragsrätt för
styrkta barnomsorgskostnader i enlighet med vad som
anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar återinföra
etableringsfrihet i barnomsorgen i enlighet med vad
som anförts i motionen.
1999/2000:Ub44 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) vari
yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens proposition
1999/2000:129 om maxtaxa och allmän förskola m.m.,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ekonomiska
förutsättningar för kommunerna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att utgå från
barnens behov,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att se barn som en
tillgång för hela samhället,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att skapa
möjligheter för familjens eget fria val,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om mångfald av
driftsformer,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förskolans kvalitet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förskolans personal,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om allmän förskola,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om barn till
arbetssökande och föräldralediga.
1999/2000:Ub45 av Ulf Nilsson m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att pedagogiskt
ansvariga inom förskolan skall vara
högskoleutbildade,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av tydliga
mål för förskolan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att det klart måste
uttryckas att föräldrar skall kunna ha sina barn i
allmänna förskolan, även om de i övrigt inte
utnyttjar kommunal barnomsorg,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att kommunerna
själva bör få avgöra taxeprinciper för föräldrar som
önskar hel- eller halvdagsbarnomsorg,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att den nya allmänna
förskolan måste omfattas av samma regler som
fristående skolor,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om skolstart från sex
års ålder,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att den nya allmänna
förskolan bör skilja sig från heldagsbarnomsorg
genom att vara mera strukturerad och målinriktad,
samtidigt som den skall stimulera barnens nyfikenhet
och lust att lära genom lek.
Motioner från allmänna motionstiden 1999
1999/2000:Ub225 av Lena Sandlin och Laila Bäck (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av att göra barnomsorgen tillgänglig för
alla, även för dem som arbetar under kvällar och
helger.
1999/2000:Ub294 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att all personal
inom förskolan skall vara högskoleutbildad,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tydliga mål i
förskolan.
1999/2000:Ub801 av Ulf Nilsson m.fl. (fp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att förskollärare
skall ha det pedagogiska ansvaret i förskolan,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av att öka
andelen förskollärare inom förskolan.
1999/2000:Ub810 av Sofia Jonsson m.fl. (c) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att det bör finnas
förskollärare i förskolan.
1999/2000:So263 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att skärpa
barnomsorgslagen.
1999/2000:So325 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari
yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en återinförd
etableringsfrihet inom förskolan.
Utskottet
Inledning
I 1999 års ekonomiska vårproposition (prop.
1998/99:100) beräknades medel för att införa allmän
förskola för fyra- och femåringar och en maxtaxa
inom barnomsorgen. Reformen skulle enligt
propositionen införas stegvis och påbörjas år 2001.
I april 1999 inrättades en arbetsgrupp inom
Regeringskansliet för att utarbeta förslag om
maxtaxa i förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen
samt en allmän förskola. Arbetsgruppen överlämnade
sin rapport i september 1999 - Maxtaxa och allmän
förskola (Ds 1999:53). Rapporten har
remissbehandlats. I 2000 års ekonomiska
vårproposition (prop. 1999/2000:100) lades
riktlinjerna för ett införande av maxtaxa fram.
I proposition Maxtaxa och allmän förskola m.m.
(prop. 1999/2000:129) föreslås ett stegvist
införande av allmän förskola, förskoleverksamhet för
barn vars föräldrar är arbetslösa eller
föräldralediga samt maxtaxa dvs. en viss högsta
avgift inom förskoleverksamheten och
skolbarnsomsorgen.
Ändringarna i skollagen när det gäller
tillhandahållande av förskoleverksamhet för barn
till arbetslösa föräldrar föreslås träda i kraft den
1 juli 2001 och för barn till föräldralediga den 1
januari 2002. Ändringarna i skollagen om allmän
förskola för fyra- och femåringar föreslås träda i
kraft den 1 januari 2003.
Regeringen föreslår att statsbidrag lämnas till
kommuner som tillämpar en maxtaxa. Införandet skall
ske successivt fr.o.m. år 2002 under en period av
två år. Ett särskilt statsbidrag föreslås för
kvalitetssäkrande åtgärder till de kommuner som har
ett system med maxtaxa.
Införandet av maxtaxa beräknas medföra ökade
kostnader med 3 400 miljoner kronor per år fr.o.m.
år 2002 vartill kommer kostnader för
kvalitetssäkrande åtgärder med 500 miljoner kronor
per år. Tillsammans med övriga förslag i
propositionen uppgår kostnaden för reformen till 5
600 miljoner kronor per år.
Utbildningsutskottet har berett
socialförsäkringsutskottet och skatteutskottet
tillfälle att yttra sig över propositionen och
motioner i hithörande frågor. Yttrande har inkommit
från socialförsäkringsutskottet. Yttrandet fogas
till detta betänkande som bilaga 2.
Allmän förskola
Propositionen
Förskola skall erbjudas alla barn från höstterminen
det år de fyller fyra år. Det skall vara
obligatoriskt för kommunerna att anordna den
allmänna förskolan, men frivilligt för barnen att
delta i verksamheten. En ny bestämmelse (8 a §) om
allmän förskola införs i 2 a kap. skollagen. Den
allmänna förskolan skall omfatta minst 525 timmar om
året och vara avgiftsfri. En ändring föreslås i 2 a
kap. 10 § skollagen som innebär att kommunerna
endast får ta ut avgift för den del av verksamheten
som överstiger 15 timmar i veckan eller 525 timmar
om året. Ändringarna i skollagen om allmän förskola
för fyra- och femåringar föreslås träda i kraft den
1 januari 2003.
Motionerna
Moderaterna yrkar i motion 1999/2000:Ub42 (yrk. 1)
avslag på regeringens förslag om allmän förskola.
Det är angeläget att olika alternativ utvecklas vad
gäller omsorg och skolförberedelser så att varje
barns specifika förutsättningar kan tas tillvara och
utvecklas. Motionärerna anser att en konsekvens av
förslaget är att fler tvingas välja daghem som
barnomsorg samt att fler barn får tillbringa mer tid
på institution än i dag. Familjernas valfrihet
begränsas och möjligheterna till barnomsorg utformad
med det enskilda barnet i centrum försämras. I
stället för regeringens förslag om allmän förskola
förordar Moderaterna att pedagogik och resultat i
förskoleklassen utvärderas (yrk. 2). Det bör ges
möjlighet att förskoleklassen får bilda bas för en
utbyggd barnskola med tydliga pedagogiska ambitioner
som alternativ/komplement till nuvarande verksamhet
i förskolan. Verksamheten skall liksom
förskoleklassen vara frivillig för barnen (yrk. 3).
Regeringen bör återkomma med förslag i enlighet med
dessa riktlinjer (yrk. 4).
Även Kristdemokraterna (mot. 1999/2000:Ub44) begär
avslag på regeringens förslag om allmän förskola. De
anser att förslagen rör sådant som borde beslutas på
kommunal nivå. En miljardreform av detta slag måste
riktas direkt till föräldrarna och omfatta alla barn
i stället för att fokuseras på ett specifikt
omsorgsalternativ (yrk. 1 delvis). Regeringen menar
att de fyra- och femåringar som är inskrivna i ett
familjedaghem skall erbjudas plats i förskola. Det
naturliga vore enligt motionärerna att förskoletiden
skulle kunna förläggas inom ramen för
familjedaghemmet (yrk. 9).
Folkpartiet tar upp frågor med anknytning till
innehållet i den allmänna förskolan m.m. (mot.
1999/2000:Ub45). Den nya allmänna förskolan bör
enligt motionärerna skilja sig från heldagsomsorg
genom att vara mer strukturerad och målinriktad,
samtidigt som den skall stimulera barnens nyfikenhet
och lust att lära genom lek (yrk. 7). Det måste
klart uttryckas att föräldrar skall kunna ha sina
barn i den allmänna förskolan även om de i övrigt
inte utnyttjar kommunal barnomsorg (yrk. 3).
Folkpartiet tar vidare upp frågan om
skolstartsålder (mot. 1999/2000:Ub45 yrk. 6).
Grundskolan skall vara tioårig, där förskoleklassen
skall utgöra det första året, heter det i motionen.
När det gäller regler för fristående allmän förskola
skall enligt Folkpartiet samma regler gälla som för
fristående skolor. Efter godkännande av Skolverket
skall en fristående allmän förskola garanteras samma
resurser som en kommunal allmän förskola (mot.
1999/2000:Ub45 yrk. 5).
Utskottets bedömning
Förskoleverksamhet (förskola, familjedaghem och
öppen förskola) skall enligt nu gällande regler
tillhandahållas för barn från ett års ålder i den
omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas
förvärvsarbete eller studier eller barnets eget
behov (2 a kap. 1 och 6 §§). Förskoleverksamhetens
uppgift är att ge barn en god omsorg och stimulera
deras utveckling och lärande. Verksamheten har också
en social betydelse genom att den bidrar till att
utjämna skillnader i uppväxtvillkor för barn i olika
befolkningsgrupper och skapar mötesplatser för barn
med olika etnisk, kulturell och social tillhörighet.
Förskoleverksamheten har också stor betydelse för
barnfamiljernas ekonomi och för jämställdheten
mellan kvinnor och män.
Alla sexåringar har sedan år 1974 haft en
lagstadgad rätt till 525 timmars avgiftsfri förskola
året innan de börjar skolan. Den 1 januari 1998
ersattes den allmänna förskolan för sexåringar med
den nya frivilliga skolformen förskoleklass.
Utskottet anser i likhet med regeringen att det är
angeläget att nu göra förskolan tillgänglig för alla
barn från fyra års ålder. Därmed garanteras alla
fyra- och femåringar en avgiftsfri
förskolepedagogisk verksamhet. Det skall vara
obligatoriskt för kommunerna att anordna
verksamheten men frivilligt för barnen att delta i
den.
År 1998 fick förskolan sin första läroplan (Lpfö
98). Betoningen av förskolans pedagogiska roll gör
att frågan om vilka barn som inte nås av förskolan
får ökad betydelse. Förutsättningarna inför
skolstarten ser olika ut för de barn som har flera
år av vistelse i förskolan bakom sig när de kommer
till förskoleklassen jämfört med dem som inte har
det. En allmän förskola erbjuder alla barn en
pedagogisk stimulans och gruppgemenskap och
förbättrar därmed barnens möjligheter till lärande
och en positiv utveckling. I dag är det ofta barn
som mer än andra skulle ha behov av förskola som
inte får del av den - barn i socialt utsatta
bostadsområden, barn med utländsk bakgrund och barn
till arbetslösa föräldrar. Genom att förskolan görs
tillgänglig för alla barn från fyra års ålder får
dessa barn tillgång till förskola i större
utsträckning än i dag. Förskolan gör att barnen
kommer bättre rustade till skolan, genom att de får
ett tidigt stöd i språkutvecklingen och genom tidiga
insatser för barn i behov av särskilt stöd. På detta
sätt tydliggörs förskolans roll i kunskapssamhället
och i det livslånga lärandet. Utskottet delar
regeringens uppfattning att i och med förslagen
närmar sig förskolan den princip som knappast någon
ifrågasatt för skolan - att verksamheten skall vara
avgiftsfri samt tillgänglig och likvärdig för alla.
Den omfattning av den allmänna förskolan som
föreslås - 525 timmar om året - motsvarar i princip
tre timmar om dagen under skolans terminer och är
densamma som den minsta garanterade vistelsetiden i
förskoleklassen. Detta skall betraktas som en minsta
garanterad vistelsetid. Utskottet vill framhålla att
inget hindrar att kommunerna utökar denna tid. Hur
allmän förskola för fyra- och femåringar skall
organiseras och samordnas med övrig förskola
beslutas av kommunerna själva. Utskottet delar
regeringens uppfattning att det är angeläget att
organisationen beslutas utifrån de deltagande
barnens behov och att föräldrarnas önskemål beaktas.
Utskottet vill också i likhet med regeringen
framhålla vikten av att förskolan håller en hög
pedagogisk kvalitet och utgår från att kommunerna
satsar på välutbildad och erfaren personal i
arbetslagen som en garanti för hög professionalitet
i förskolan.
Det är kommunerna som enligt gällande
ansvarsfördelning mellan stat och kommun skall
organisera verksamheten. Utskottet vill i likhet med
regeringen understryka att den allmänna förskolan
för fyra- och femåringar inte skall betraktas som
"den pedagogiska delen" av förskolan medan
ambitionerna sänks i övrig förskola när det gäller
barns utveckling och lärande. Förskolans verksamhet
skall planeras, genomföras, utvärderas och utvecklas
i förhållande till de uppställda målen i förskolans
läroplan (Lpfö 98). Utskottet erinrar om att den
allmänna förskolan skall gälla alla barn från fyra
års ålder och att den är obligatorisk för kommunerna
att anordna, men frivillig för barnen att delta i.
Det är således självklart att alla barn skall kunna
delta i den allmänna förskolan även om föräldrarna i
övrigt inte har behov av omsorg för sina barn.
Vad gäller frågan om utvärdering av förskoleklassen
noterar utskottet att Skolverket har ett treårigt
uppdrag att följa utvecklingen av integrationen
mellan förskoleklassen och grundskolan. En
slutrapport skall lämnas om ca ett år. Utskottet
utgår från att rapporten även kommer att belysa
frågor om den pedagogiska integreringen och inte
enbart t.ex. lokalmässig integrering.
Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet
regeringens förslag beträffande allmän förskola för
fyra- och femåringar. Mot bakgrund av vad utskottet
har anfört bör riksdagen bifalla regeringens förslag
till lag om ändring i skollagen såvitt avser 2 a
kap. 8 a och 10 §§ och avslå motionerna 1999/2000:
Ub42 yrkandena 1-4, 1999/2000:Ub44 yrkandena 1
(delvis) och 9 och 1999/2000:Ub45 yrkandena 3 och 7.
Utskottet har tidigare vid ett flertal tillfällen
avstyrkt motionsyrkanden om ändrad skolstartsålder
och riksdagen har avslagit dem (senast bet.
1999/2000:UbU15 s. 17). Utskottet har ingen annan
uppfattning nu och föreslår att riksdagen avslår
motion 1999/2000:Ub45 yrkande 6. Utskottet anser att
det i nuvarande reglering av skolstartsålder finns
en betydande flexibilitet. Alla sexåringar har rätt
att delta i förskoleklassen. Det finns möjlighet att
börja skolan vid sex eller sju års ålder. Om det
finns särskilda skäl och ett barns vårdnadshavare
begär det kan skolplikten uppskjutas till det barnet
fyller åtta år. I praktiken deltar i stort sett alla
sexåringar i dag i förskoleklassens verksamhet. Det
finns enligt utskottets mening inte behov av att
ändra på detta och göra förskoleklassen till det
första året i grundskolan och därmed obligatorisk
för alla barn. Utskottet ser det som en styrka att
det finns ett betydande mått av flexibilitet i det
nuvarande systemet och därigenom möjlighet att med
utgångspunkt i det enskilda barnets behov besluta
när skolstarten skall ske.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion
1999/2000:Ub45 yrkande 5 beträffande regler för
fristående allmän förskola. Den allmänna förskolan
kan bedrivas av annan huvudman efter tillstånd av
och med bidrag från kommunen. Utskottet är inte
berett att föreslå någon annan reglering beträffande
fristående allmän förskola än den som gäller
förskolan i övrigt. Utskottet noterar i sammanhanget
att en särskild kommitté för närvarande har i
uppdrag att göra en översyn av skollagstiftningen
(dir. 1999:15). Uppdraget skall redovisas senast den
1 maj 2001.
Förskoleverksamhet för barn till arbetslösa
eller föräldralediga föräldrar
Propositionen
Förskoleverksamhet för barn vars föräldrar är
arbetslösa eller föräldralediga skall omfatta minst
3 timmar om dagen eller 15 timmar i veckan och gälla
alla barn i åldern ett till och med fem år.
Ändringarna i skollagen när det gäller
tillhandahållande av förskoleverksamhet för barn
till arbetslösa föräldrar föreslås träda i kraft den
1 juli 2001 och för barn till föräldralediga
föräldrar den 1 januari 2002.
Motionerna
Moderaterna anser inte att frågan kräver statligt
ingripande. De utgår från att kommunerna själva kan
finna lämpliga lösningar. De anser vidare att det
inte är rimligt att föräldrar som inte yrkesarbetar
ianspråktar heldagsomsorg för barnen i offentlig
regi annat än i mycket specifika undantagsfall.
Däremot måste barnen tillförsäkras kontinuitet när
det gäller den pedagogiska stimulans som förskolan
kan ge (mot. 1999/2000:Ub42 yrk. 5).
Kristdemokraterna yrkar avslag på propositionens
förslag (motion 1999/2000:Ub44 yrkande 1, delvis).
De pekar på att kommunerna redan i dag har möjlighet
att göra denna typ av satsningar utan statlig
styrning. De anser att besluten även
fortsättningsvis skall utformas på den lokala nivån
(yrk. 10).
Utskottets bedömning
Barn till arbetslösa ställs utanför
förskoleverksamheten i många kommuner. I en stor del
av kommunerna mister ett barn sin plats antingen
direkt eller kort tid efter att en förälder har
blivit arbetslös. Kommunernas regelsystem för
barnomsorg vid arbetslöshet skiljer sig kraftigt åt.
I drygt hälften av kommunerna får förskolebarn
behålla sin plats om någon av föräldrarna blivit
arbetslös. I 40 % av kommunerna mister däremot ett
förskolebarn sin plats när en förälder blir
arbetslös. Endast 28 % av kommunerna ställer inget
krav på förvärvsarbete eller studier för plats i
förskoleverksamheten.
Av propositionen framgår att arbetslösheten är
högre bland lågutbildade, unga ensamstående mödrar
och bland vissa invandrargrupper än bland resten av
befolkningen. Barnen i dessa grupper riskerar att
permanent ställas utanför förskoleverksamheten.
Många av dessa familjer lever i socialt utsatta
situationer, där förskolepedagogiskt stöd skulle
vara av särskilt värde för barnen. Utskottet vill
peka på att förskoleverksamhet som ett komplement
till hemmet kan ge pedagogisk stimulans för
utveckling och lärande, tillgång till en barngrupp
där positiva relationer mellan barnen och mellan
barn och vuxna kan utvecklas, en miljö utformad och
utrustad för barns utveckling, lek och lärande.
Utskottet anser i likhet med regeringen att det är
främst barnets eget behov av det som
förskoleverksamheten kan ge som ett komplement till
hemmet som motiverar en lagstadgad skyldighet för
kommunerna att erbjuda barn till arbetslösa, i
likhet med barn till förvärvsarbetande eller
studerande föräldrar förskoleverksamhet. En sådan
skyldighet är också väsentlig för föräldrarnas
möjligheter att söka arbete på ett effektivt sätt.
För att föräldrarna skall kunna ta ett arbete snabbt
när det erbjuds är förskoleverksamhet för barnen av
största vikt. Utskottet anser det angeläget att
hinder för aktivt arbetssökande hos arbetslösa
föräldrar kan undanröjas.
Utskottet delar regeringens uppfattning att även
barn vars föräldrar är föräldralediga för vård av
annat barn skall ingå i den utvidgade krets som
skall omfattas av kommunens skyldighet att
tillhandahålla förskoleverksamhet. Även när det
gäller dessa barn är det enligt utskottets
uppfattning barnets eget behov som motiverar att en
skyldighet införs. Ett nytt syskon innebär en stor
förändring i familjen och för ett barn kan en
fortsatt vistelse i förskoleverksamhet då vara
särskilt viktig.
Med hänvisning till vad utskottet anfört bör
riksdagen anta förslaget till lag om ändring i
skollagen såvitt avser 2 a kap. 6 a och 6 b §§ och
avslå motionerna 1999/2000:Ub42 yrkande 5 och
1999/2000:Ub44 yrkandena 1 (delvis) och 10. Detta
innebär att kommunerna blir skyldiga att
tillhandahålla förskoleverksamhet för barn till
arbetslösa fr.o.m. den 1 juli 2001 och för barn till
föräldralediga föräldrar fr.o.m. den 1 januari 2002.
Övriga motionsyrkanden om rätt till
barnomsorg
I motion 1999/2000:Ub225 (s) begärs ett
tillkännagivande om rätt till barnomsorg för barn
med föräldrar som har obekväm arbetstid.
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandet. Förskoleverksamhet (förskola,
familjedaghem och öppen förskola) och
skolbarnsomsorg (fritidshem, familjedaghem och öppen
fritidsverksamhet) skall enligt nu gällande regler
tillhandahållas för barn i åldern 1-12 år i den
omfattning som behövs med hänsyn till föräldrarnas
förvärvsarbete eller studier eller barnets eget
behov (2 a kap. 1 och 6 §§ skollagen). Något behov
av ytterligare reglering finns inte enligt
utskottets uppfattning. Utskottet har erfarit att
det i 77 kommuner finns nattöppna daghem. Vidare
finns familjedaghem öppna även nattetid för barn
till föräldrar med obekväm arbetstid.
Frågan om rätt till plats inom skolbarnsomsorgen tas
upp i motion 1999/2000:So263 (fp) yrkande 2.
Målsättningen bör enligt motionärerna vara att alla
barn erbjuds skolbarnsomsorg under hela
grundskoletiden. De pekar på att många barn i dag är
nyckelbarn och får klara sig själva efter skolan och
under flera av skolårets lov.
U t s k o t t e t avstyrker yrkandet. Utskottet är
inte berett att ta initiativ till lagstiftning i
denna fråga. Kommunerna är skyldiga att
tillhandahålla förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg för barn i åldern 1-12 år i den
omfattning som behövs med hänsyn till föräldrarnas
förvärvsarbete eller studier eller barnets eget
behov. Skolbarnsomsorgen omfattar i dag två av tre
barn i åldern 6-9 år och 7 % av 10-12-åringarna. Det
torde innebära betydligt ökade kostnader att
tillhandahålla skolbarnsomsorg för alla barn under
hela grundskoletiden.
Maxtaxa inom förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg
Propositionen
Regeringen föreslår att statsbidrag lämnas till
kommuner som tillämpar en maxtaxa. För att
statsbidrag skall lämnas skall avgiften i
förskoleverksamheten vara högst tre, två och en
procent av hushållets inkomst i månaden för första,
andra och tredje barnet. Avgiften skall dock inte
överstiga 1 140 kr i månaden för första barnet, 760
kr för andra och 380 kr för tredje barnet. Från det
fjärde barnet betalas ingen avgift. I
skolbarnsomsorgen skall avgiften vara högst två, en
och en procent av hushållets inkomst i månaden för
första, andra och tredje barnet. Avgiften skall dock
inte överstiga 760 kr i månaden för första barnet
och 380 kr i månaden för andra respektive tredje
barnet i familjen. Ett särskilt statsbidrag föreslås
för kvalitetssäkrande åtgärder till de kommuner som
har ett system med maxtaxa. Ersättningssystemet till
kommunerna för maxtaxa skall införas successivt
fr.o.m. år 2002 under en period av två år.
Införandet av maxtaxa beräknas medföra ökade
kostnader med 3 400 miljoner kronor per år fr.o.m.
2002 vartill kommer kostnader för kvalitetssäkrande
åtgärder med 500 miljoner kronor per år.
Motionerna
I en flerpartimotion 1999/2000:Ub43 (m, kd, c, fp)
yrkas avslag på förslaget om maxtaxa. Maxtaxan är
enligt motionärerna orättvis och främst ett sätt att
tvinga föräldrar att välja en viss form av
barnomsorg. Vidare är maxtaxan ett ingrepp i den
kommunala självstyrelsen som äventyrar såväl andra
kommunala verksamheter som kvaliteten i barnomsorgen
(yrk. 1). De yrkar avslag på förslaget om
statsbidrag till kommuner som tillämpar maxtaxa samt
förslaget om statsbidrag till kvalitetshöjande
åtgärder till kommuner som tillämpar maxtaxa (yrk.
2). Motionärerna förordar i stället införande av ett
barnomsorgskonto som skall omfatta alla barn i
förskoleåldern och ge föräldrarna möjligheter att
välja barnomsorg, minska sin arbetstid eller stanna
hemma under en del av barnens uppväxt. De föreslår
att 40 000 kr skall utgå per barn. Maximalt 20 000
kr skall få tas ut per år. Pengarna skall kunna
användas under barnets hela förskoleålder (yrk. 3).
Vidare föreslås att en avdragsrätt införs för
styrkta barnomsorgskostnader. Avdraget skall gälla
samtliga barnomsorgskostnader oavsett tillsynsform
och få göras med maximalt 50 000 kr per barn och år.
Avdraget skall göras i den kommunala taxeringen.
Kommunerna skall kompenseras för skattebortfallet.
Avdragsrätten skall gälla under hela
förskoleperioden. Tillsammans med barnomsorgskontot
ökar avdragsrätten möjligheterna att använda andra
typer av barnomsorgsformer än den kommunala, heter
det i motionen (yrk. 4).
Även i Kristdemokraternas motion 1999/2000:Ub44
yrkas avslag på förslaget om maxtaxa (yrkande 1
delvis). Motionärerna hänvisar till det alternativ
som Kristdemokraterna tillsammans med Moderaterna,
Centerpartiet och Folkpartiet har presenterat i
motion 1999/2000:Ub43 och betonar vikten av att
staten tillhandahåller tillräckligt med ekonomiska
medel för att kommunerna skall kunna fullgöra sina
uppgifter (yrkande 2). I yrkandena 3-5 redovisas
principiella utgångspunkter om barnomsorgen som ett
komplement till den egna familjens omsorg m.m. och
begärs tillkännagivande om det anförda.
I den tidigare nämnda flerpartimotionen
1999/2000:Ub43 (m, kd, c, fp) begärs även att
riksdagen beslutar återinföra etableringsfrihet i
barnomsorgen. Motionärerna vill ge ersättningar till
privat och kooperativ barnomsorg på samma villkor
som till den kommunala förskolan. Liknande förslag
finns i motionerna 1999/2000:Ub44 (kd) yrkande 6 och
1999/2000:So325 (c) yrkande 7.
I Folkpartiets motion 1999/2000:Ub45 yrkande 4
begärs tillkännagivande om att kommunerna själva
skall få avgöra taxeprinciper för hel- och
halvdagsomsorg.
Utskottets bedömning
Som utskottet har redovisat i det föregående skall
förskoleverksamhet (förskola, familjedaghem och
öppen förskola) och skolbarnsomsorg (fritidshem,
familjedaghem och öppen fritidsverksamhet) enligt nu
gällande regler tillhandahållas för barn i åldern
1-12 år i den omfattning det behövs med hänsyn till
föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller
barnets eget behov (2 a kap. 1 och 6 §§ skollagen).
Verksamheterna är således ett frivilligt komplement
för de föräldrar och barn som behöver det.
Förskoleverksamhetens och skolbarnsomsorgens uppgift
är att ge barn god omsorg och stimulera deras
utveckling och lärande. Verksamheterna har också en
stor social betydelse genom att de bidrar till att
utjämna skillnader i uppväxtvillkor för barn i olika
befolkningsgrupper och skapar mötesplatser för barn
med olika etnisk, kulturell och social tillhörighet.
Barnomsorgen har också stor betydelse för
barnfamiljernas ekonomi och jämställdheten mellan
kvinnor och män.
Utskottet vill peka på att omfattande reformarbete
har bedrivits under senare år i syfte att
vidareutveckla förskoleverksamhetens och
skolbarnsomsorgens pedagogiska roll. Förskoleklassen
har införts som en frivillig skolform. Grundskolans
läroplan har anpassats till att också omfatta
förskoleklassen och fritidshemmet. År 1998 fick
förskolan sin första läroplan (Lpfö 98). Genom
läroplanen intar förskolan sin plats som det första
steget i samhällets samlade utbildningssystem för
barn, ungdomar och vuxna. Enligt utskottets
uppfattning kompletterar förskolan och familjen
varandra. Detta framgår också av skrivningarna i
läroplanen liksom att verksamheten skall ta hänsyn
till barnens olika behov och förutsättningar.
Utskottet vill i sammanhanget framhålla att Sverige
har fått internationellt erkännande för sin
förskoleverksamhet. Sverige ingår för närvarande
tillsammans med elva andra länder i en stor
jämförande OECD-studie av verksamheter för
förskolebarn. I en rapport hösten 1999 (Early
Childhood Education and Care Policy in Sweden)
framhåller OECD-experterna mångfalden och
flexibiliteten i det svenska systemet Det finns en
mångfald former och inriktningar som är anpassade
till barnens och familjernas behov, nattöppna
förskolor för skiftarbetare och språkprogram för
invandrarbarn nämns som exempel. Även innehållet är
variationsrikt menar experterna, och nämner
förskolor som satsar på ekologi, data, miljö eller
använder en särskild pedagogisk metod som
Montessori eller Reggio Emilia-inspirerad pedagogik.
Den svenska förskoleverksamheten anpassar sig enligt
experterna smidigt och flexibelt till barns och
föräldrars behov.
Skolverket har i rapporten Avgifter i förskola och
fritidshem 1999 visat att avgifterna har genomgått
stora förändringar under 1990-talet. En tydlig
tendens har varit utvecklingen mot alltmer
tidsrelaterade taxor. Skolverket anser att
utvecklingen av de tidsrelaterade taxorna speglar en
syn på förskolan och fritidshemmet som går tvärs
emot det reformarbete som pågår. Avgifter som
används för att styra närvarotiderna riskerar att
inte ta hänsyn till det pedagogiska innehållet i
verksamheterna. Skolverket anser också att
avgiftsskillnaderna mellan kommunerna är så stora
att det kan ifrågasättas om kravet på lika tillgång
till barnomsorg, oavsett i vilken kommun en familj
bor, är uppfyllt.
Utskottet delar regeringens uppfattning att en
maxtaxa med låga och enhetliga avgifter kommer att
medföra att barnens närvarotider blir mindre
splittrade och att verksamheten i förskolan eller
fritidshemmet lättare kan läggas upp utifrån
pedagogiska överväganden. En låg avgift i
förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg kommer vidare
att innebära en avsevärd ekonomisk standardhöjning
för merparten av alla barnfamiljer. Genom den
konstruktion av maxtaxan som föreslås med dels ett
tak, dels en begränsning av barnomsorgsavgiften till
en viss, högsta andel av inkomsten garanteras att
alla, även de med de allra lägsta inkomsterna får
del av avgiftssänkningarna.
Förutom pedagogiska och familjeekonomiska motiv för
införande av en maxtaxa anför regeringen även
arbetsmarknads- och jämställdhetsskäl. Regeringen
anför bl.a. att sänkta marginaleffekter ökar det
privatekonomiska utbytet av förvärvsarbete. När
avgifterna sänks för förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorgen kan marginaleffekterna vid en
inkomstökning komma att minska för familjerna. Det
medger ökad flexibilitet för familjerna att själva
ta ställning till hur man vill använda det ökade
utrymmet.
Utskottet har ingen annan uppfattning än regeringen
beträffande införande av ett särskilt statsbidrag
för kvalitetssäkrande åtgärder för de kommuner som
tillämpar systemet med maxtaxa. Medlen skall främst
användas för personalförstärkningar inom
förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen samt till
kompetenshöjande åtgärder för personal.
Utskottet vill i sammanhanget peka på att
regeringen i budgetpropositionen för år 2001 (prop.
2000/01:1 utg.omr. 16) har föreslagit ett särskilt
anslag för bidrag till personalförstärkningar i
skola och fritidshem. Avsikten är att statsbidraget
stegvis skall tillföra kommunerna ökade resurser med
en miljard kronor per läsår i fem år, med start
höstterminen 2001. Efter fem år skall bidraget
infogas i det generella statsbidraget och blir då
nivåhöjande.
Utskottet noterar att en särskild utredare har till
uppgift att göra en analys av det ekonomiska
familjestödet till barnfamiljer (dir. 2000:16). De
stöd som skall analyseras är de allmänna
barnbidragen, underhållsstödet och bostadsbidraget
till barnfamiljer. Enligt direktiven skall
utredningen särskilt beakta stödens träffsäkerhet
och marginaleffekter samt deras effekt på
arbetskraftsutbudet. Förslaget till maxtaxa, ändrade
skatteregler, eventuella ändringar av
socialbidragsreglerna och andra omvärldsfaktorer av
betydelse för barnfamiljernas ekonomi skall beaktas
i analysen. Utredaren skall lämna en slutlig
redovisning av uppdraget den 28 februari 2001.
Utskottet vill också peka på att hela reformen med
maxtaxa och allmän förskola m.m. skall följas upp av
Skolverket.
Utskottet hänvisar också till vad
socialförsäkringsutskottet har anfört. Enligt
socialförsäkringsutskottet kommer ett system med
maxtaxa i den utformning som regeringen nu föreslår
att utgöra ett viktigt komplement till nuvarande
delar i familjepolitiken. Socialförsäkringsutskottet
anför bl.a. följande:
"Genom att begränsa avgifterna i
förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen sätts
barnen i centrum, i första hand genom att i de
kommuner där maxtaxa införs kan alla barn få
tillgång till verksamheten, såväl kommunalt som
enskilt bedriven. Förutom att sänkning av avgifterna
innebär en avsevärd ekonomisk standardhöjning för de
flesta barnfamiljer så minskar samtidigt de
marginaleffekter som tidsrelaterade och
inkomstrelaterade avgifter ger upphov till. Det är
nämligen viktigt att familjepolitiken, samtidigt som
den möjliggör för båda föräldrarna att kombinera
förvärvsarbete och föräldraskap, även stimulerar
förvärvsarbete så att Sverige fortsatt har råd med
en god välfärd."
Med det anförda anser utskottet att riksdagen bör
godkänna regeringens förslag till statsbidrag till
kommuner som tillämpar maxtaxa samt statsbidrag till
kvalitetssäkrande åtgärder för kommuner som
tillämpar maxtaxa och avslå motionerna
1999/2000:Ub43 yrkandena 1-4, 1999/2000:Ub44 yrkande
1 (delvis) och 2-5.
Utskottet vill beträffande frågan om återinförande
av etableringsfrihet inom barnomsorgen anföra
följande.
Riksdagen beslutade hösten 1994 efter förslag av
regeringen, att fr.o.m. den 1 januari 1995 upphäva
lagen (1994:553) om vårdnadsbidrag som trätt i kraft
den 1 juli 1994. Likaså upphävdes av riksdagen
tidigare antagna bestämmelser i 18 §
socialtjänstlagen om skyldighet för kommunerna att
ge bidrag till enskilda förskolor m.m. som skulle ha
trätt i kraft den 1 januari 1995. I stället infördes
nuvarande bestämmelser om att kommunerna efter egen
bedömning kan lämna bidrag till enskild
förskoleverksamhet (prop. 1994/95:61, bet. SoU8,
rskr. 105). Utskottet har tidigare behandlat
liknande motionsyrkanden om återinförande av
skyldighet för kommunerna att ge stöd för
alternativa barnomsorgsformer (bl.a. bet.
1998/99:UbU10 s. 9). Utskottet framhöll bl.a. att
enskild barnomsorg kan berika barnomsorgen och bidra
till en positiv utveckling. Utskottet fann
emellertid inte anledning att ändra reglerna om att
det är kommunen som avgör om bidrag kan lämnas till
enskild förskoleverksamhet (2 a kap. 17 §
skollagen). Utskottet har ingen annan uppfattning
nu. Utskottet föreslår att riksdagen avslår
motionerna 1999/2000:
Ub43 yrkande 5, 1999/2000:Ub44 yrkande 6 och
1999/2000:So325 yrkande 7.
När det gäller taxeprinciper för hel- eller
halvdagsomsorg vill utskottet anföra följande.
Enligt utskottets uppfattning finns det även efter
införande av maxtaxa och skyldigheten att
tillhandahålla en avgiftsfri allmän förskola m.m. en
frihet för kommunerna att besluta i avgiftsfrågor
inom barnomsorgen. Utskottet vill peka på att
införande av maxtaxa är frivilligt för kommunerna.
De kommuner som väljer att tillämpa maxtaxa kan inte
ta ut en avgift över ett högsta angivet tak. Däremot
är det möjligt att ta ut lägre avgifter, eller ingen
avgift alls. Det finns också möjlighet att inom
maxtaxans ram t.ex. införa lägre avgift för barn med
korta vistelsetider eller erbjuda betalningsfria
månader. Vidare har kommunerna möjlighet att ta ut
avgifter för den del av förskoleverksamheten som
överstiger den lagreglerade tiden om minst 525
timmar per år för allmän förskola. Avgifterna skall
vara skäliga och får inte överstiga kommunens
självkostnader (2 a kap. 10 § skollagen). Utskottet
anser att riksdagen bör avslå motion 1999/2000:Ub45
yrkande 4.
Motionsyrkanden om förskolans läroplan m.m.
I Kristdemokraternas motion 1999/2000:Ub44 (yrk. 7)
begärs ett tillkännagivande om förskolans kvalitet.
Motionärerna menar att en alltför stark betoning av
förskolans pedagogiska verksamhet inte får ske på
bekostnad av barnens behov av omsorg och omvårdnad
samt den fria lekens betydelse för barnens
utveckling.
U t s k o t t e t erinrar om att det framgår av
förskolans läroplan (Lpfö 98) att förskolans uppdrag
är att erbjuda barnen en verksamhet som skall vara
rolig, trygg och lärorik för alla barn som deltar.
Förskolan skall erbjuda barnen en god pedagogisk
verksamhet, där omsorg, fostran och lärande bildar
en helhet. Utskottet föreslår att riksdagen avslår
yrkandet.
Folkpartiet betonar vikten av tydliga mål för
förskolan (mot. 1999/2000:
Ub45 yrk. 2 och 1999/2000:Ub294 yrk. 2). Det bör
enligt motionärerna finnas två typer av mål för
verksamheten. Ett mål som anger inriktningen på
förskolans pedagogiska verksamhet och samtidigt
uttrycker en önskad kvalitetsutveckling ("mål att
sträva mot"). Det andra målet skall utgå från det
enskilda barnets förutsättningar och uttrycka vad
barnet skall ha uppnått när det lämnar förskolan
("mål att uppnå").
U t s k o t t e t vill i sammanhanget peka på att
en särskild arbetsgrupp har tillsatts inom
Utbildningsdepartementet med uppdrag att göra en
översyn av läroplanerna som styrinstrument.
Uppdraget skall redovisas senast den 31 maj 2001.
Vidare pågår en översyn av skollagen.
Skollagskommittén (dir. 1999:15) skall redovisa sitt
arbete senast den 1 maj 2001.
Utskottet avstyrkte och riksdagen avslog våren 1998
i samband med behandlingen av läroplan för förskolan
ett motsvarande motionsyrkande om införande av "mål
att uppnå". Utskottet anförde då att avsikten med
mål att uppnå när det gäller skolan, är att målen
skall kunna utvärderas och utgöra grunden för en
resultatbedömning. I förskolan är det inte det
enskilda barnets resultat som skall utvärderas och
inga betyg eller omdömen skall utfärdas. Utskottet
instämde därför med regeringen i bedömningen att
läroplanen för förskolan endast skall innehålla en
typ av mål, nämligen mål att sträva mot för det
enskilda barnets utveckling och lärande (bet.
1997/98:UbU16 s. 9). Utskottet finner inte skäl att
ändra sitt tidigare ställningstagande. Riksdagen bör
avslå yrkandena.
I flera motioner finns förslag om tillkännagivanden
beträffande förskolans personal m.m. Folkpartiet
anser att förskollärare skall ha det pedagogiska
ansvaret i förskolan. Förskollärare har efter tre
års högskoleutbildning en pedagogisk kompetens att
lära och utveckla barn (mot. 1999/2000:Ub45 yrk. 1
och 1999/2000:Ub801 yrk. 6). All personal inom
förskolan skall vara högskoleutbildad (mot.
1999/2000:Ub294 yrk. 1). Vikten av att öka andelen
förskollärare inom förskolan betonas. Det är viktigt
att barnskötare ges möjlighet till vidareutbildning
till förskollärare (mot. 1999/2000:Ub801 yrk. 8).
Centerpartiet anser att alla personalkategorier har
en viktig uppgift i förskolan och det skall finnas
olika personalgrupper representerade i verksamheten
och i arbetslaget. Det bör finnas krav på att det i
förskoleverksamheten finns förskollärare, något som
också bör återspeglas i läroplanen med särskilda
riktlinjer för förskollärare (mot. 1999/2000:Ub810
yrk. 1). Kristdemokraterna anser (mot.
1999/2000:Ub44 yrk. 8) att barnskötare och
förskollärare, med sina olika specialiteter, måste
ges goda möjligheter till vidareutbildning.
Kommunerna måste också se till att de som verkar i
familjedaghem eller i kooperativa former får
tillgång till vidareutbildning.
U t s k o t t e t hänvisar till sitt
ställningstagande i samband med behandlingen av
läroplanen då det gällde liknande motionsyrkanden om
förskollärares pedagogiska ansvar och särskilda
riktlinjer som vänder sig till förskolläraren (bet.
1997/98:UbU16 s. 10). Utskottet anförde bl.a.
följande.
Att förskolan nu får en läroplan är ett uttryck för
de krav som ställs på att den pedagogiska
verksamheten skall ha hög kvalitet. - - - Kommunerna
har ansvar för att kvaliteten i förskolan utvecklas.
Utskottet vill betona att det ankommer på dem att
organisera verksamheten och anskaffa den kompetens
som behövs för att målen i läroplanen skall kunna
nås. I likhet med regeringen utgår utskottet från
att kommunerna satsar på välutbildad personal för
att garantera hög professionalitet. Som regeringen
anmärker är arbetslaget i dag det vanligaste sättet
att organisera arbetet i förskolan. Det är därför
enligt utskottets mening naturligt att riktlinjerna
i läroplanen vänder sig till arbetslaget.
Utskottet erinrar vidare om att det i 2 a kap. 3 §
skollagen föreskrivs att det inom
förskoleverksamheten skall finnas personal med sådan
utbildning eller erfarenhet att barnens behov av
omsorg och en god pedagogisk verksamhet kan
tillgodoses.
Utskottet har ingen annan uppfattning än
motionärerna beträffande vikten av fortbildning och
vidareutbildning av förskolans personal. Det är
kommunernas ansvar att fortbilda sin personal.
Enligt utskottets uppfattning kommer strukturen i
den nya lärarutbildningen att innebära ett ökat
utbud av olika kurser och specialiseringar som med
fördel kan användas av förskolans och skolans
personal för kompetensutveckling (prop.
1999/2000:135, bet. 2000/01:UbU3).
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motionerna 1999/2000:Ub44 yrkande 8, 1999/2000:Ub45
yrkande 1, 1999/2000:Ub294 yrkande 1,
1999/2000:Ub801 yrkandena 6 och 8 och
1999/2000:Ub810 yrkande 1.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande införande av allmän
förskola
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring
i skollagen (1985:1100) såvitt avser 2 a kap. 8
a och 10 §§ och avslår motionerna 1999/2000:42
yrkandena 1-4, 1999/2000:Ub44 yrkandena 1
(delvis) och 9 och 1999/2000:Ub45 yrkandena 3
och 7,
res.1 (m)
res. 2 (kd) - delvis
res. 3 (fp) - delvis
2. beträffande skolstartsålder
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ub45 yrkande 6,
res. 3 (fp) - delvis
3. beträffande regler för fristående
allmän förskola
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ub45 yrkande 5,
res. 3 (fp) - delvis
4. beträffande förskoleverksamhet för barn
vars föräldrar är arbetslösa eller
föräldralediga
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring
i skollagen (1985:1100) såvitt avser 2 a kap. 6
a och 6 b §§ och avslår motionerna
1999/2000:Ub42 yrkande 5 och 1999/2000:Ub44
yrkandena 1 (delvis) och 10,
res. 4 (m, kd)
5. beträffande rätt till barnomsorg för
barn med föräldrar med obekväm arbetstid
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ub225,
6. beträffande rätt till plats inom
skolbarnsomsorgen
att riksdagen avslår motion 1999/2000:So263 yrkande 2,
res. 3 (fp) - delvis
7. beträffande maxtaxa inom
förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg m.m.
att riksdagen godkänner regeringens förslag om statsbidrag
till kommuner som tillämpar maxtaxa samt
statsbidrag till kvalitetssäkrande åtgärder för
kommuner som tillämpar maxtaxa och avslår
motionerna 1999/2000:Ub43 yrkandena 1-4,
1999/2000:Ub44 yrkandena 1 (delvis) och 2-5,
res. 5 (m, kd, c, fp) -
delvis
8. beträffande etableringsfrihet inom
barnomsorgen
att riksdagen avslår motionerna
1999/2000:Ub43 yrkande 5, 1999/2000:Ub44 yrkande
6 och 1999/2000:So325 yrkande 7,
res. 5 (m, kd, c, fp) -
delvis
9. beträffande taxeprinciper för hel-
eller halvdagsomsorg
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ub45 yrkande 4,
res. 6 (m, kd, fp)
10. beträffande förskolans kvalitet
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ub44 yrkande 7,
res. 2 (kd) - delvis
11. beträffande förskolans mål
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub45 yrkande 2 och
1999/2000:Ub294 yrkande 2,
res. 3 (fp) - delvis
12. beträffande förskolans personal m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub44 yrkande 8,
1999/2000:Ub45 yrkande 1, 1999/2000:Ub294
yrkande 1, 1999/2000:
Ub801 yrkandena 6 och 8 och 1999/2000:Ub810
yrkande 1.
res. 2 (kd) - delvis
res. 7 (c)
res. 3 (fp) - delvis
Stockholm den 14 november 2000
På utbildningsutskottets vägnar
Jan Björkman
I beslutet har deltagit: Jan Björkman (s), Britt-
Marie Danestig (v), Beatrice Ask (m), Eva Johansson
(s), Inger Lundberg (s), Yvonne Andersson (kd), Lars
Hjertén (m), Majléne Westerlund Panke (s), Tomas
Högström (m), Torgny Danielsson (s), Lennart
Gustavsson (v), Gunnar Goude (mp), Sofia Jonsson
(c), Ulf Nilsson (fp), Agneta Lundberg (s), Anders
Sjölund (m) och Gunilla Tjernberg (kd).
Reservationer
1. Införande av allmän förskola (mom.1) - m
Beatrice Ask (m), Lars Hjertén (m), Tomas Högström
(m) och Anders Sjölund (m) anför:
Enligt vår uppfattning är det angeläget med olika
alternativ vad gäller omsorg och skolförberedelser
så att varje barns specifika förutsättningar kan tas
tillvara och utvecklas. Förslaget om införande av en
allmän förskola innebär ingen förändring för
huvuddelen av fyra- och femåringarna, eftersom många
redan i dag går på dagis. En konsekvens av förslaget
är dock att fler tvingas välja daghem som barnomsorg
samt att fler får tillbringa mer tid på institution
än i dag. Regeringen har inte presenterat på vilket
sätt en allmän förskola skulle gagna barns allmänna
utveckling och bättre än i dag förbereda dem för
skolstarten. Vi anser att de utvärderingar som
gjorts av förskoleklassen är otillräckliga för att
bedöma vilka effekter verksamheten får för barnen.
Enligt vår uppfattning bör en utvärdering göras av
förskoleklassens pedagogik och resultat. Parallellt
med utvärderingen skall det ges möjligheter att
förskoleklassen får bilda bas för en utbyggd
barnskola med tydliga pedagogiska ambitioner som
ett alternativ/komplement till nuvarande
verksamheter. Verksamheten skall liksom
förskoleklassen vara frivillig för barnen.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett
förslag i enlighet med vad vi nu har anfört.
Riksdagen bör avslå regeringen förslag till lag om
ändring i skollagen såvitt avser 2 a kap. 8 a och 10
§§ och bifalla vår motion 1999/2000:Ub42 yrkandena
1-4 och som sin mening ge regeringen till känna vad
som ovan anförts.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet
under moment 1 bort hemställa
1. beträffande införande av allmän
förskola
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub42
yrkandena 1-4 och med anledning av motion
1999/2000:Ub44 yrkandena 1 (delvis) och 9 samt
med avslag på motion 1999/2000:Ub45 yrkandena 3
och 7 avslår regeringen förslag till lag om
ändring i skollagen såvitt avser 2 a kap. 8 a
och 10 §§ och som sin mening ger regeringen till
känna vad som ovan anförts.
2. Införande av allmän förskola m.m.
(mom.1, 10 och 12) - kd
Yvonne Andersson (kd) och Gunilla Tjernberg (kd)
anför:
Vi avvisar förslaget om införande av allmän
förskola. Förslaget berör sådant som borde beslutas
på kommunal nivå. Regeringen har berövat kommunerna
deras bestämmanderätt i dessa frågor. En
miljardreform av detta slag måste enligt vår
uppfattning riktas direkt till föräldrarna och
omfatta alla barn, i stället för att så kraftigt
fokusera på ett specifikt omsorgsalternativ.
Regeringen menar att de fyra- och femåringar som är
inskrivna i familjedaghem skall erbjudas plats i
förskola. Förskolan skall för dessa barn ses som ett
komplement till familjedaghemmet och inte, som vore
det naturliga, att förskoletiden skulle kunna
förläggas även inom ramen för familjedaghemmet.
Riksdagen bör bifalla vår motion 1999/2000:Ub44
yrkandena 1 (delvis) och 9.
När det gäller förskolans kvalitet vill vi betona
att alla barn skall få en så stimulerande uppväxt
som möjligt, i vilken också ingår pedagogisk
stimulans. En alltför stark betoning av förskolans
pedagogiska verksamhet får dock inte ske på
bekostnad av barnens behov av omsorg och omvårdnad
samt den fria lekens betydelse för barnens
utveckling. Särskilt gäller detta de yngre
förskolebarnen. Riksdagen bör bifalla vår motion
1999/2000:Ub44 yrkande 7.
Vi vill betona vikten av att förskolans personal
ges goda möjligheter till vidareutbildning.
Barnskötarna och förskollärarna, med sina olika
specialiteter, måste ges goda möjligheter till
vidareutbildning. Kommunerna måste också se till att
de som verkar i familjedaghem eller i kooperativa
former får tillgång till detta. Det är viktigt att
utbildning och fortbildning av förskole- och
skolpersonal omfattar moment som behandlar de
internationella konventioner som gäller barn, familj
och utbildning. Riksdagen bör bifalla vår motion
1999/2000:Ub44 yrkande 8.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet
under momenten 1, 10 och 12 bort hemställa
1. beträffande införande av allmän
förskola
att riksdagen med bifall till motion1999/2000:Ub44 yrkandena
1 (delvis) och 9 och med anledning av motion
1999/2000:Ub42 yrkandena 1-4 samt med avslag på
motion 1999/2000:Ub45 yrkandena 3 och 7 avslår
regeringens förslag till lag om ändring i
skollagen såvitt avser 2 a kap. 8 a och 10 §§
och som sin mening ger regeringen till känna vad
som ovan anförts.
10. beträffande förskolans kvalitet
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub44 yrkande
7 som sin mening ger regeringen till känna vad
som ovan anförts,
12. beträffande förskolans personal m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub44 yrkande
8 och med avslag på motionerna 1999/2000:Ub45
yrkande 1, 1999/2000:
Ub294 yrkande 1, 1999/2000:Ub801 yrkandena 6 och
8 och 1999/2000:Ub810 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad som ovan anförts.
3. Införande av allmän förskola m.m.
(mom.1, 2, 3, 6, 11 och 12) - fp
Ulf Nilsson (fp) anför:
Folkpartiet delar propositionens huvudlinje när det
gäller införande av allmän förskola samt rätt till
barnomsorg för barn till arbetslösa eller
föräldralediga. Folkpartiet anser dock att det är
viktigt att tydligare betona den pedagogiska
målsättningen. Med ökad pedagogisk inriktning inom
förskolan är det extra viktigt att alla barn får
denna möjlighet att utvecklas. Att delta i en
pedagogisk verksamhet redan från tidig ålder ger
barnen stora möjligheter till utveckling. Det måste
klart uttryckas att föräldrarna skall kunna ha
barnet i den allmänna förskolan även om de i övrigt
inte utnyttjar kommunal barnomsorg. För Folkpartiet
är det självklart att en förskola med höga
ambitioner också har ett ansvar för att vissa
resultat uppnås under förskoletiden. Den nya
allmänna förskolan skall enligt vår uppfattning
skilja sig från heldagsomsorg genom att vara mera
strukturerad och målinriktad. Samtidigt skall den
allmänna förskolan vara rolig för barnen och
stimulera barnens nyfikenhet och lust att lära genom
lek. Detta bör riksdagen med bifall till vår motion
1999/2000:Ub45 yrkandena 3 och 7 som sin mening ge
regeringen till känna.
Enligt vår uppfattning bör skolstarten ske vid sex
års ålder. Grundskolan skall vara tioårig, där
förskoleklassen utgör det första året. Detta bör
riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub45
yrkande 6 som sin mening ge regeringen till känna.
När det gäller regler för fristående allmän
förskola anser jag att samma regler skall gälla som
för fristående skolor. Efter godkännande av
Skolverket skall en fristående allmän förskola
garanteras samma resurser som en kommunal förskola.
Riksdagen bör bifalla vår motion 1999/2000:Ub45
yrkande 5.
Enligt Folkpartiets uppfattning bör målsättningen
vara att alla barn i grundskolan skall ha rätt till
plats inom skolbarnsomsorgen. I dag får många barn
klara sig själva efter skolan och under många av
skolårets lov. Regeringen bör återkomma med förslag
till en skärpning av lagen på denna punkt. Riksdagen
bör bifalla motion 1999/2000:So263 yrkande 2.
Folkpartiet vill betona vikten av tydliga mål för
förskolan. Enligt vår uppfattning bör det finnas två
typer av mål. Ett mål som anger inriktningen på
förskolans pedagogiska verksamhet och samtidigt
uttrycker en önskad kvalitetsutveckling ("mål att
sträva mot"). Det andra målet skall utgå från det
enskilda barnets förutsättningar och uttrycka vad
barnet skall ha uppnått när det lämnar förskolan
("mål att uppnå"). Detta bör riksdagen med bifall
till motionerna 1999/2000:Ub45 yrkande 2 och
1999/2000:Ub294 yrkande 2 som sin mening ge
regeringen till känna.
Beträffande förskolans personal vill Folkpartiet
framhålla vikten av att förskollärare har det
pedagogiska ansvaret i förskolan. Förskollärare har
efter tre års högskoleutbildning en pedagogisk
kompetens att lära och utveckla barn. All personal
med pedagogiskt ansvar i förskolan bör vara
högskoleutbildad. Det är viktigt att barnskötare ges
möjlighet till vidareutbildning till förskollärare.
Det är angeläget att öka andelen förskollärare inom
förskolan. Riksdagen bör bifalla motionerna
1999/2000:Ub45 yrkande 1, 1999/2000:
Ub294 yrkande 1, 1999/2000:Ub801 yrkandena 6 och 8.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet
under momenten 1, 2, 3, 6, 11 och 12 bort hemställa.
1. beträffande införande av allmän
förskola
att riksdagen med bifall till motion1999/2000:Ub45 yrkandena
3 och 7 och med avslag på motionerna
1999/2000:Ub42 yrkandena 1-4 och 1999/2000:Ub44
yrkandena 1 (delvis) och 9 antar regeringen
förslag till lag om ändring i skollagen såvitt
avser 2 a kap. 8 a och 10 §§ och som sin mening
ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
2. beträffande skolstartsålder
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub45 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad som
ovan anförts,
3. beträffande regler för fristående allmän
förskola
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub45 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad som
ovan anförts,
6. beträffande rätt till plats inom
skolbarnsomsorgen
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:So263 yrkande
2 som sin mening ger regeringen till känna vad
som ovan anförts,
11. beträffande förskolans mål
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Ub45
yrkande 2 och 1999/2000:Ub294 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad som ovan
anförts,
12. beträffande förskolans personal m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Ub45
yrkande 1, 1999/2000:Ub294 yrkande 1 och
1999/2000:Ub801 yrkandena 6 och 8 och med avslag
på motionerna 1999/2000:Ub44 yrkande 8 och
1999/2000:Ub810 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts.
4. Förskoleverksamhet för barn vars
föräldrar är arbetslösa eller
föräldralediga (mom. 4) - m, kd
Beatrice Ask (m), Yvonne Andersson (kd), Lars
Hjertén (m), Tomas Högström (m), Anders Sjölund (m)
och Gunilla Tjernberg (kd) anför:
Många barn får i dag inte vara kvar på dagis om
deras föräldrar mister jobbet eller blir
föräldralediga med ett syskon. Ur ett barnperspektiv
är det olyckligt när man på så sätt mister kontakten
med en invand vardag, kamrater och viktiga
vuxenkontakter. Det finns också rapporter om att
arbetslösa inte kunnat söka arbete på grund av att
de inte längre har barnomsorgen ordnad. Enligt vår
uppfattning krävs dock inget statligt ingripande i
denna fråga. Vi motsätter oss lagreglering. Vi anser
att besluten även fortsättningsvis skall utformas på
den lokala nivån. Vi utgår från att kommunerna
själva kan finna lämpliga lösningar på problemet.
Det är särskilt viktigt att barnet tillförsäkras
kontinuitet när det gäller den pedagogiska stimulans
som förskoleverksamheten kan ge. Riksdagen bör
bifalla motionerna 1999/2000:Ub42 yrkande 5 och
1999/2000:Ub44 yrkande 1 i denna del samt yrkande 10
och som sin mening ge regeringen till känna vad vi
här har anfört.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet
under moment 4 bort hemställa.
4. beträffande förskoleverksamhet för barn
vars föräldrar är arbetslösa eller
föräldralediga
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Ub42
yrkande 5 och 1999/2000:Ub44 yrkandena 1
(delvis) och 10 dels avslår regeringens förslag
till lag om ändring i skollagen (1985:1100)
såvitt avser 2 a kap. 6 a och 6 b §§, dels som
sin mening ger regeringen till känna vad som
ovan anförts,
5. Maxtaxa inom förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg m.m. (mom. 7 och 8) - m,
kd, c, fp
Beatrice Ask (m), Yvonne Andersson (kd), Lars
Hjertén (m), Tomas Högström (m), Sofia Jonsson (c),
Ulf Nilsson (fp), Anders Sjölund (m) och Gunilla
Tjernberg (kd) anför:
Förslaget om maxtaxa är ofullständigt och utelämnar
svaren på många frågor, t.ex. hur skall kommunerna
klara finansieringen av den ökade efterfrågan på
barnomsorg? Vad händer med kvaliteten i
barnomsorgen? Redan i dag har de flesta kommunala
förskolor kvalitetsproblem, många barn i grupperna,
svårt att rekrytera kompetent personal etc. Menar
regeringen allvar med att höja kvaliteten inom
barnomsorgen skulle alla kommuner få del av
förslaget till statsbidrag för kvalitetssäkrande
åtgärder.
Vi anser att maxtaxan är orättvis och främst ett
sätt att tvinga föräldrar att välja en viss form av
barnomsorg. En maxtaxa förstärker dagens orättvisor
mellan dem som kan och vill utnyttja den kommunalt
finansierade barnomsorgen och dem som vill eller
måste ordna annan barnomsorg. Maxtaxan har en
felaktig fördelningspolitisk profil då den endast
ger en marginell förbättring för familjer med låga
inkomster och stora förbättringar för dem med höga
inkomster. Maxtaxan är vidare ett ingrepp i den
kommunala självstyrelsen och äventyrar såväl andra
kommunala verksamheter som kvaliteten i
barnomsorgen.
Familjepolitiken måste skapa större möjligheter för
föräldrar att kombinera arbetsliv med föräldraskap.
Stödet till barnomsorg skall omfatta alla barn.
Föräldrarna måste ges ekonomiska möjligheter att
styra över sin tid och valet av barnomsorg. Vi vill
ge självbestämmande till föräldrarna. Ett
barnomsorgskonto på 40 000 kr per barn i
förskoleåldern bör därför införas. Pengarna skall få
användas av barnets föräldrar under barnets hela
förskoleålder. Den enda begränsningen som görs är
att maximalt 20 000 kr får tas ut under ett år.
Pengarna skall vara skattefria och skall inte
påverka andra transfereringar eller bidrag men
beaktas vid bedömningen om socialbidrag skall ges.
Barnomsorgskonto bör införas den 1 januari 2002 men
övergångsvis med 40 000 kr för ettåringar och 20 000
kr för tvååringar. Samtidigt bör införas avdragsrätt
för styrkta barnomsorgskostnader, upp till 50 000 kr
per barn och år. Rätten till avdrag skall gälla
samtliga barnomsorgskostnader. Avdraget skall göras
i den kommunala taxeringen och minskar
kommunalskatten. Kommunerna skall kompenseras för
skattebortfallet. Avdragsrätten kan utnyttjas under
hela förskoleperioden. Tillsammans med
barnomsorgskontot ökar avdragsrätten möjligheterna
att använda andra typer av barnomsorgsformer än den
kommunala. I enlighet med vad som anges i motion
1999/2000:Ub43 kan införandet av barnomsorgskonto
beräknas kosta 3,5 miljarder kronor och avdragsrätt
för barnomsorgskostnader beräknas kosta 1,5
miljarder kronor.
Vi anser således att riksdagen med bifall till
motionerna 1999/2000:Ub43 yrkandena 1-4,
1999/2000:Ub44 yrkandena 1 (delvis) och 2 samt med
anledning av motion 1999/2000:Ub44 yrkandena 3-5 bör
avslå regeringens förslag till statsbidrag vid
maxtaxa och kvalitetsäkrande åtgärder. Regeringen
bör snarast lägga fram förslag till barnkonton samt
avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader i
enlighet med vad som ovan anförts.
Riksdagen bör vidare bifalla motionerna
1999/2000:Ub43 yrkande 5, 1999/2000:Ub44 yrkande 6
och 1999/2000:So325 yrkande 7 om att återinföra
etableringsfrihet i barnomsorgen. Regeringen bör
snarast återkomma med förslag till erforderlig
lagstiftning i denna fråga. Vi vill betona vikten av
en mångfald av olika driftsformer. Familjedaghem,
föräldrakooperativ, öppna förskolor och privata
alternativ skall finnas som komplement till
kommunens verksamhet. Ersättningar skall ges till
privat och kooperativ barnomsorg på samma villkor
som till den kommunala förskolan.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet
under momenten 7 och 8 bort hemställa.
7. beträffande maxtaxa inom
förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Ub43
yrkandena
1-4, 1999/2000:Ub44 yrkandena 1 (delvis) och 2
samt med anledning av motion 1999/2000:Ub44
yrkandena 3-5 dels avslår regeringens förslag
till statsbidrag för maxtaxa och
kvalitetssäkrande åtgärder, dels som sin mening
ger regeringen till känna vad som ovan anförts
8. beträffande etableringsfrihet inom
barnomsorgen
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Ub43
yrkande 5, 1999/2000:Ub44 yrkande 6 och
1999/2000:So325 yrkande 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,
6. Taxeprinciper för hel- eller
halvdagsomsorg (mom. 9) - m, kd, fp
Beatrice Ask (m), Yvonne Andersson (kd), Lars
Hjertén (m), Tomas Högström (m), Ulf Nilsson (fp),
Anders Sjölund (m) och Gunilla Tjernberg (kd) anför:
Vi anser att kommunerna själva skall få avgöra
taxeprinciper för hel- eller halvdagsomsorg.
Regeringens förslag innebär i sin helhet att förutom
kostnaderna för maxtaxan tillkommer "rabatten" för
fyra- och femåringarna, som får betala reducerad
maxtaxa (minus 3 timmar) om de vistas hela dagen i
förskola. Föräldrarna måste i större utsträckning
själva få bestämma vad de vill göra med samhällets
stöd till barnfamiljerna, och därför skall inte
statliga medel i denna utsträckning reserveras för
att subventionera en enda barnomsorgsform.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet
under moment 9 bort hemställa.
9. beträffande taxeprinciper för hel-
eller halvdagsomsorg
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub45 yrkande
4 som sin mening ger regeringen till känna vad
som ovan anförts,
7. Förskolans personal m.m. (mom. 12) - c
Sofia Jonsson (c) anför:
Enligt Centerpartiets uppfattning är kvalitet i
förskolearbetet ett resultat av en pedagogiskt
kompetent och kvalitetsmedveten personal.
Självfallet har alla personalkategorier en viktig
uppgift i förskolan och det skall finnas ett flertal
olika personalgrupper representerade i verksamheten
och i arbetslaget. Det bör finnas krav på att det i
förskoleverksamheten finns förskollärare. Detta bör
också återspeglas i läroplanen med särskilda
riktlinjer för förskollärare. Det är också viktigt
att förskollärare får möjlighet att vidareutbilda
sig.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet
under moment 12 bort hemställa.
12. beträffande förskolans personal m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub810 yrkande
1 och med avslag på motionerna 1999/2000:Ub44
yrkande 8, 1999/2000:
Ub45 yrkande 1, 1999/2000:Ub294 yrkande 1,
1999/2000:Ub801 yrkandena 6 och 8 som sin mening
ger regeringen till känna vad som ovan anförts.
Särskilt yttrande
Maxtaxa inom förskoleverksamheten och
skolbarnsomsorg m.m. (mom. 7) - kd
Yvonne Andersson (kd) och Gunilla Tjernberg (kd)
anför:
Vi kristdemokrater anser att barnens behov måste
sättas först. All omsorg måste utgå från barnens
behov. Barnomsorgen utgör ett komplement till den
egna familjens omsorg. Förskolan är inte självklart
det bästa alternativet för varje barn.
Föräldrarollen måste uppvärderas och
familjepolitiken måste skapa förutsättningar för
föräldrarna att tillbringa mer tid med barnen.
Föräldrar måste ha praktiska och ekonomiska
möjligheter att välja den barnomsorgsform som passar
dem bäst. Vi vill att staten ger landets föräldrar
så flexibla och likvärdiga föutsättningar som
möjligt oavsett hur de väljer att ordna omsorgen för
sina barn. Förslaget om maxtaxa är ett steg i fel
riktning och har stora brister inte minst från
flexibilitets- och valfrihetssynpunkt, framför allt
för dem som valt att på hel- eller deltid sköta
barnomsorgen på egen hand eller velat ha en annan
lösning. Vi säger därför nej till maxtaxa och
föreslår tillsammans med Moderaterna, Centerpartiet
och Folkpartiet införande av ett barnomsorgskonto
och en avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader.
Regeringens lagförslag
Förslag till lag om ändring i skollagen
(1985:1100)
Utbildningsutskottet har berett bl.a.
socialförsäkringsutskottet tillfälle att yttra sig
över proposition 1999/2000:129 Maxtaxa och allmän
förskola m.m. jämte motioner.
Socialförsäkringsutskottet begränsar sitt yttrande
till att avse regeringens förslag om införande av
maxtaxa samt motionerna Ub43 av Chris Heister m.fl.
(m, kd, c, fp) och Ub44 av Yvonne Andersson m.fl.
(kd) yrkandena 1 (delvis) samt 3-5.
Propositionen
Regeringen begär att riksdagen godkänner att
statsbidrag lämnas till kommuner som tillämpar en
maxtaxa. För att statsbidrag skall lämnas skall
avgiften i förskoleverksamhet vara högst 3, 2 resp.
1 % av hushållets inkomst i månaden för första,
andra respektive tredje barnet. Avgiften skall dock
inte överstiga 1 140 kr i månaden för första barnet,
760 kr för andra och 380 kr för tredje barnet. I
skolbarnsomsorgen skall avgiften på motsvarande sätt
vara högst 2, 1 respektive 1 % men inte överstiga
760 kr för första och 380 kr för andra resp. tredje
barnet i familjen. Maxtaxa skall omfatta såväl
kommunalt som enskilt bedriven förskoleverksamhet
och skolbarnsomsorg.
Maxtaxa införs successivt fr.o.m. år 2002 under en
period av två år.
Ett särskilt statsbidrag för kvalitetssäkrande
åtgärder lämnas till kommuner med maxtaxa.
Införandet av maxtaxa beräknas medföra ökade
kostnader med 3 400 miljoner kronor per år fr.o.m.
år 2002 vartill kommer kostnader för
kvalitetssäkrande åtgärder med 500 miljoner kronor
per år. Tillsammans med övriga förslag i
propositionen uppgår kostnaden för reformen till 5
600 miljoner kronor fr.o.m. 2003.
Som skäl för förslaget om maxtaxa anför regeringen
utbildningspolitiska och familjeekonomiska motiv
samt arbetsmarknadsmotiv.
Förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg skall i
första hand vara till för barnens egen skull, för
deras utveckling och lärande, och det är viktigt att
barn inte utestängs från verksamheten på grund av
för höga avgifter. Avgifterna har genomgått stora
förändringar under 1990-talet. En tydlig tendens har
varit utvecklingen mot alltmer tidsrelaterade taxor.
Avgiftsskillnaderna mellan kommunerna är nu så stora
att det kan ifrågasättas om kravet på lika tillgång
till barnomsorg, oavsett i vilken kommun familjen
bor, är uppfyllt. En maxtaxa med låga och enhetliga
avgifter kommer att medföra att barnens närvarotider
blir mindre splittrade och att verksamheten i
förskolan eller fritidshemmet lättare kan läggas upp
utifrån pedagogiska överväganden.
Barnfamiljerna har under 1990-talet haft den mest
negativa inkomstutvecklingen av alla grupper. Den
mest dramatiska utvecklingen har ensamstående med
barn haft. En låg avgift i förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg kommer att innebära en avsevärd
ekonomisk standardhöjning för merparten av alla
barnfamiljer. Avgiftsbegränsningen till en viss
högsta andel av inkomsten garanterar att även de med
de allra lägsta inkomsterna får del av
avgiftssänkningarna.
Sänkta marginaleffekter ökar det privatekonomiska
utbytet av förvärvsarbete och är därför en viktig
komponent för att långsiktigt värna finansieringen
av den generella välfärden. När avgifterna sänks för
förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen
stimuleras arbetskraftsdeltagandet och möjligheterna
för personer att vara självförsörjande genom arbete.
Inte minst ur jämställdhetsperspektiv är detta
angeläget.
Motioner
I flerpartimotion Ub43 av Chris Heister m.fl. (m,
kd, c, fp) begärs avslag på förslagen om statsbidrag
vid maxtaxa och för kvalitetssäkrande åtgärder
(yrkandena 1 och 2). Enligt motionärerna bör
riksdagen i stället besluta att införa ett
barnomsorgskonto som omfattar alla barn och
avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader och
införa etableringsfrihet i barnomsorgen (yrkandena
3-5).
I motionen anges att maxtaxan främst är ett sätt
att tvinga föräldrar att välja en viss form av
barnomsorg. Den förstärker dagens orättvisor mellan
dem som kan och vill utnyttja den kommunalt
finansierade barnomsorgen och dem som vill eller
måste ordna annan barnomsorg. Maxtaxan ger bara en
marginell förbättring för familjer med låga
inkomster, eftersom dessa redan i dag i de flesta
kommuner har jämförelsevis låga barnomsorgsavgifter.
Motionärerna ifrågasätter hur kommunerna skall klara
finansieringen, när maxtaxereformen visar sig dyrare
än vad regeringen beräknat.
Motionärerna anser att stödet till barnomsorgen så
långt möjligt bör lämnas till och styras av
familjen. Människor skall ha en reell möjlighet att
välja mellan arbetstid och fritid samt mellan
förvärvsarbete och hemarbete. I motionen föreslås
därför att ett barnomsorgskonto på 40 000 kr per
barn i förskoleåldern införs. Pengarna får användas
av barnens föräldrar under barnets hela
förskoleålder. Den enda begränsning som görs är att
maximalt 20 000 kr får tas ut under ett år. Pengarna
är skattefria och skall inte påverka andra
transfereringar eller bidrag men räknas med vid en
bedömning av om socialbidrag skall betalas ut.
Barnomsorgskonto bör införas den 1 januari 2002 men
övergångsvis med 40 000 kr för ettåringar och 20 000
kr för tvååringar. Samtidigt införs avdragsrätt för
styrkta barnomsorgskostnader, upp till 50 000 kr per
barn och år. Motionärerna anser att
etableringsfrihet i barnomsorgen bör återinföras så
att privat och kooperativ barnomsorg får samma
villkor som den kommunala förskolan. I motionen
anges att införandet av barnomsorgskonto beräknas
kosta 3,5 miljarder kronor, och avdragsrätt för
barnomsorgskostnader beräknas kosta 1,5 miljarder
kronor.
Även i motion Ub44 av Yvonne Andersson m.fl. (kd)
yrkas avslag på förslaget om maxtaxa (yrkande 1,
delvis). Motionärerna, som hänvisar till det
alternativ som Kristdemokraterna tillsammans med
Moderaterna, Folkpartiet och Centern presenterat i
motion Ub43, redovisar principiella utgångspunkter
och konsekvenser när det gäller barnomsorg och begär
i yrkandena 3-5 tillkännagivanden om det anförda.
Vilken omsorgsform som är den rätta för det
enskilda barnet är enligt motionärerna familjen bäst
på att avgöra. Kommunerna skall tillhandahålla olika
valmöjligheter och staten skall ge ekonomiskt stöd
till familjerna och därigenom möjliggöra
föräldrarnas fria val av omsorg.
Under de allra första levnadsåren är föräldrarna
och familjen den viktigaste "lilla gemenskapen" för
barnet. Föräldrarollen måste uppvärderas och
familjepolitiken möjliggöra för föräldrarna att
kunna tillbringa mer tid med barnen. Förskolan är
inte självklart det bästa alternativet för varje
barn. En jämnare fördelning mellan förvärvsarbete
och vård av barn skulle förmodligen medföra många
positiva effekter för ökad familjestabilitet och
inte minst för förbättrad kontakt mellan pappor och
barn. Demografiska förändringar bör leda till en
familjepolitik som gör att fler är villiga att föda
barn, men maxtaxereformen är ett steg i motsatt
riktning. Förslaget om bl.a. maxtaxa har stora
brister inte minst från flexibilitets- och
valfrihetssynpunkt. Framför allt de som på hel-
eller deltid velat sköta barnomsorgen på egen hand
eller velat ha en annan lösning ges inte möjlighet
till det. Stora krav ställs därför på att stödet kan
användas flexibelt.
Utskottet
De ekonomiska stöden till barnfamiljerna, som
huvudsakligen hör till socialförsäkringsutskottets
beredningsområde, är av stor betydelse för
familjepolitiken. De skall bidra till att minska
skillnaderna i de ekonomiska villkoren mellan
familjer med och utan barn samt att tillgodose
specifika stödbehov hos bl.a. ensamföräldrar. De
skall också stödja föräldrarnas möjligheter att
kombinera förvärvsarbete med föräldraskap.
Jämställdheten mellan könen underlättas genom att
såväl män som kvinnor ges möjlighet att delta i både
familje- och arbetsliv. En viktig del av de
ekonomiska stöden är barnbidraget och
föräldraförsäkringen.
Även barnomsorgen i form av förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg utgör en av hörnstenarna i den
svenska familjepolitiken. Enligt vad som anges i
propositionen är förskoleverksamhetens och
skolbarnsomsorgens uppgift att ge barn en god omsorg
och stimulera deras utveckling och lärande.
Verksamheterna bidrar också till att utjämna
skillnader i uppväxtvillkor för barn i olika
befolkningsgrupper. Av propositionen framgår dock
att avgifternas storlek varierar mellan kommunerna
samt att skillnaderna har ökat under 1990-talet och
nu är så stora att de kan komma i konflikt med
kravet på lika tillgång till förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg. Dessutom har olika typer av
inkomst- och tidsrelaterade taxesystem införts.
Detta innebär betydande marginaleffekter för
föräldrar som återgår till arbete efter arbetslöshet
eller ökar sin arbetstid.
Regeringen föreslår i propositionen införandet av
en maxtaxa i barnomsorgen i form av ett statsbidrag
som utges till kommun som inför ett sådant system.
Som skäl anförs utbildningspolitiska och
familjeekonomiska motiv samt arbetsmarknadsmotiv.
I motion Ub43 föreslås i stället införandet av
barnomsorgskonto, som innebär att föräldrarna fritt
får disponera en bestämd summa pengar under barnets
förskoletid i kombination med bl.a. avdragsrätt för
barnomsorgskostnader.
Utskottet har under föregående riksmöte i
betänkande 1999/2000:SfU1 Anslag inom
socialförsäkringsområdet behandlat motioner av
Centerpartiet resp. Folkpartiet om barnkonto, i
något olika utformning. I samma betänkande
behandlade utskottet också motioner av Moderaterna
respektive Kristdemokraterna om vårdnadsbidrag och
avdragsrätt för barnomsorgskostnader. Samtliga
motioner avstyrktes av utskottet, vilket förslag
riksdagen följde. Utskottet framhöll (s. 73) att ett
bra välfärdssystem som omfattar alla är det
fördelningspolitiska instrument som fungerar bäst.
Framför allt gynnas därmed de som är mest i behov av
stöd. Enligt utskottet var det också viktigt att
barnen sätts i centrum, liksom att samhällets
insatser inriktas på att skapa jämlika
uppväxtvillkor för barn samtidigt som föräldrarna
ges möjlighet att kombinera föräldraskap med
förvärvsarbete eller studier. Utskottet framhöll
vidare att en bra familjepolitik är ett viktigt
medel för att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och
män. Enligt utskottets mening uppfyllde
familjepolitiken i huvudsak dessa krav. Utskottet
angav också att familjepolitiken ger utrymme för
flexibla lösningar för olika familjesituationer
samtidigt som den har en god fördelningspolitisk
effekt. När det gällde kravet på ett återinförande
av vårdnadsbidraget angav utskottet (s. 82) att
vårdnadsbidrag ur jämställdhetssynpunkt är ett steg
i fel riktning i den meningen att det kan motverka
att kvinnor och män tar samma ansvar för hem och
familj. Utskottet ansåg att en familjepolitik, byggd
på en flexibel föräldraförsäkring, en väl utbyggd
barnomsorg av god kvalitet, barnbidrag och en bra
skola för alla, främjar jämställdheten och ökar
valfriheten för både kvinnor och män. En sådan
familjepolitik ser både till barnens och
föräldrarnas bästa.
Enligt utskottets mening kommer ett system med
maxtaxa i den utformning som regeringen nu föreslår,
särskilt som avgifterna begränsas inte bara till ett
visst högsta belopp per månad utan också till viss
del av familjens inkomst, att utgöra ett viktigt
komplement till nuvarande delar i familjepolitiken.
Genom att begränsa avgifterna i förskoleverksamheten
och skolbarnsomsorgen sätts barnen i centrum, i
första hand genom att i de kommuner där maxtaxa
införs kan alla barn få tillgång till verksamheten,
såväl kommunalt som enskilt bedriven. Förutom att en
sänkning av avgifterna innebär en avsevärd ekonomisk
standardhöjning för de flesta barnfamiljer så
minskar samtidigt de marginaleffekter som
tidsrelaterade och inkomstrelaterade avgifter ger
upphov till. Det är nämligen viktigt att
familjepolitiken, samtidigt som den möjliggör för
båda föräldrarna att kombinera förvärvsarbete och
föräldraskap, även stimulerar förvärvsarbete så att
Sverige fortsatt har råd med en god välfärd.
Utskottet noterar i detta sammanhang att en
särskild utredare har till uppgift att göra en
analys av det ekonomiska familjestödet (dir.
2000:16). De stöd som skall analyseras är de
allmänna barnbidragen, underhållsstödet och
bostadsbidraget till barnfamiljer. I analysen skall
också vägas in de förändringar som föreslås vad
gäller avgifter i förskoleverksamheten och
skolbarnsomsorgen, skattesystemet och
studiestödssystemet samt andra faktorer av betydelse
för barnfamiljernas ekonomi. Syftet är att undersöka
vilka möjligheter det finns att inom ramen för den
generella välfärdspolitiken, och med bibehållen
eller ökad fördelningspolitisk träffsäkerhet, på ett
mer effektivt sätt stödja barnfamiljerna. Utredaren
skall särskilt beakta svårigheterna med
marginaleffekter. En slutlig redovisning av
uppdraget skall lämnas senast den 28 februari 2001.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen
till den del den avser förslag om maxtaxa och
avstyrker motionerna Ub43 och Ub44 yrkandena 1
(delvis) och 3-5.
Stockholm den 10 oktober 2000
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Berit Andnor
I beslutet har deltagit: Berit Andnor (s), Margit
Gennser (m), Maud Björnemalm (s), Anita Jönsson (s),
Rose-Marie Frebran (kd), Cecilia Magnusson (m),
Mariann Ytterberg (s), Gustaf von Essen (m), Lennart
Klockare (s), Ronny Olander (s), Fanny Rizell (kd),
Göran Lindblad (m), Kerstin-Maria Stalin (mp),
Birgitta Carlsson (c), Claes Stockhaus (v), Kalle
Larsson (v) och Johan Pehrson (fp).
Avvikande mening
Margit Gennser (m), Rose-Marie Frebran (kd), Cecilia
Magnusson (m), Gustaf von Essen (m), Fanny Rizell
(kd), Göran Lindblad (m), Birgitta Carlsson (c) och
Johan Pehrson (fp) anför:
Enligt vår mening är förslaget om maxtaxa förenat
med stora problem.
Det är främst ett sätt att ensidigt driva föräldrar
att välja en viss form av barnomsorg. En maxtaxa
förstärker dagens orättvisor mellan dem som kan och
vill utnyttja den kommunalt finansierade
barnomsorgen och dem som vill eller måste ordna
annan barnomsorg. Maxtaxan har en felaktig
fördelningspolitisk profil då den endast ger en
marginell förbättring för familjer med låga
inkomster och stora förbättringar för dem med höga
inkomster.
Dessutom är förslaget ofullständigt och utelämnar
svaren på många väsentliga frågor. Hur kommer denna
reform att påverka de barnomsorgsformer som drivs i
alternativ regi? Kooperativ och andra driftsformer
utgör
14 % av dagens barnomsorgsutbud. Kommer kommunerna
att tvingas ta över dessa och vad kan det tänkas
kosta? Hur skall kommunerna klara finansieringen av
den ökade efterfrågan på barnomsorg? Vad händer med
avgifterna för dem som redan i dag ligger under
maxtaxans tak?
Den viktigaste frågan är dock: Vad händer med
kvaliteten i barnomsorgen? Redan i dag brottas de
flesta kommunala förskolor med kvalitetsproblem:
många barn i grupperna, svårt att rekrytera
kompetent personal m.m. Menar regeringen allvar med
ambitionen att höja kvaliteten inom barnomsorgen
skulle alla kommuner få del av förslaget till
statsbidrag för kvalitetssäkrande åtgärder.
Fullständiga konsekvensbeskrivningar av förslaget
borde redovisas innan införandet av maxtaxa
diskuteras vidare.
Familjepolitiken måste skapa större möjligheter för
föräldrar att kombinera arbetsliv med föräldraskap.
Stödet till barnomsorg skall omfatta alla barn.
Föräldrarna måste ges ekonomiska möjligheter att
styra över sin tid och valet av barnomsorg. Vi vill
ge självbestämmande till föräldrarna. Ett
barnomsorgskonto på 40 000 kr per barn i
förskoleåldern bör därför införas. Pengarna får
användas av barnens föräldrar under barnets hela
förskoleålder. Den enda begränsning som görs är att
maximalt 20 000 kr får tas ut under ett år. Pengarna
är skattefria och skall inte påverka andra
transfereringar eller bidrag men beaktas vid
bedömningen av om socialbidrag skall betalas ut.
Barnomsorgskonto bör införas den 1 januari 2002 men
övergångsvis med 40 000 kr för ettåringar och 20 000
kr för tvååringar. Samtidigt bör införas avdragsrätt
för styrkta barnomsorgskostnader, upp till 50 000 kr
per barn och år. Vi anser vidare att
etableringsfrihet i barnomsorgen bör återinföras så
att privat och kooperativ barnomsorg får samma
villkor som den kommunala förskolan. I enlighet med
vad som anges i motion Ub43 kan införandet av
barnomsorgskonto beräknas kosta 3,5 miljarder
kronor, och avdragsrätt för barnomsorgskostnader
beräknas kosta 1,5 miljarder kronor.
Vi tillstyrker således motionerna Ub43 (yrkandena 1
och 2) och Ub44 yrkande 1 i denna del och avstyrker
regeringens förslag om statsbidrag vid maxtaxa och
för kvalitetssäkrande åtgärder. Vi anser vidare att
riksdagen med bifall till motion Ub43 yrkandena 3-5
bör besluta att i stället införa ett
barnomsorgskonto enligt det ovanstående, avdragsrätt
för styrkta barnomsorgskostnader och
etableringsfrihet i barnomsorgen. Regeringen bör
snarast lägga fram förslag i enlighet härmed.
Särskilt yttrande
Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anför:
Vi kristdemokrater anser att barnens behov måste
sättas först. Under de allra första levnadsåren är
föräldrarna och familjen den viktigaste "lilla
gemenskapen" för barnet. Föräldrarollen måste
uppvärderas och familjepolitiken möjliggöra för
föräldrarna att kunna tillbringa mer tid med barnen.
Därför måste föräldrar ha praktiska och ekonomiska
möjligheter att välja den barnomsorgsform som passar
dem bäst. Vi vill att staten ger landets föräldrar
så flexibla och likvärdiga förutsättningar som
möjligt oavsett hur de väljer att ordna omsorgen om
sina barn. Redan i dag är friheten för föräldrar att
välja barnomsorgsform mycket begränsad och förslaget
om maxtaxa är ett steg i fel riktning. Många
föräldrar skulle önska en annan lösning men har inte
möjligheter till detta. Familjernas behov och
önskemål kan också variera över tiden, och därför
ställs stora krav på att samhällets stöd till
barnfamiljer är organiserat så att det kan användas
på ett flexibelt sätt. Förslaget om maxtaxa har
stora brister inte minst från flexibilitets- och
valfrihetssynpunkt framför allt för dem som på hel-
eller deltid velat sköta barnomsorgen på egen hand
eller velat ha en annan lösning. Vi säger därför nej
till maxtaxan och föreslår införandet av ett
barnomsorgskonto.