Utrikesutskottet behandlar i föreliggande betänkande
regeringens proposition 2000/01:119 Europa i
omvandling - Sveriges utvecklingssamarbete med
Central- och Östeuropa.
Tre motioner har väckts med anledning av
propositionen, vilka behandlas i betänkandet.
Därutöver behandlas ett motionsyrkande från allmänna
motionstiden 1999/2000.
Utskottet tillstyrker propositionens tre yrkanden
och besvarar eller avstyrker samtliga
motionsyrkanden. På enskilda delar av betänkandet
har reservationer och ett särskilt yttrande
avlämnats av Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna och Folkpartiet liberalerna.
Den politiska utvecklingen under hösten 1989 med
Berlinmurens fall och den åtföljande politiska och
ekonomiska omvandlingsprocessen i Central- och
Östeuropa har medfört att den europeiska politiska
kartan på ett oåterkalleligt sätt har ritats om. I
ljuset av den politiska utvecklingen under slutet av
1980-talet i dessa länder och i synnerhet i Baltikum
initierade regeringen hösten 1989 det första svenska
samarbetsprogrammet med länder i Central- och
Östeuropa. Tyngdpunkten lades på kunskapsutveckling.
Åren 1991, 1995 och 1998 antogs nya samarbetsprogram
som innebar att det svenska utvecklingssamarbetet
med länder i Central- och Östeuropa utökades i
väsentlig utsträckning. Det fjärde
samarbetsprogrammet löper ut den 31 december 2001.
Föreliggande proposition utgör regeringens förslag
på inriktning av det femte samarbetsprogrammet med
Central- och Östeuropa avseende perioden 2002-2003.
Riksdagen har vid ett flertal tillfällen uttalat
att integrationen av länderna i Central- och
Östeuropa med europeiska politiska och ekonomiska
strukturer är ett övergripande mål för unionens
medlemsländer och för Sverige. Sverige stöder aktivt
EU:s östutvidgning och kan genom
utvecklingssamarbetet underlätta för framtida EU-
medlemskap för de länder som så önskar och att
länder som ej söker medlemskap i EU knyts närmare
den europeiska integrationen.
Utskottet menar att det alltjämt är viktigt att de
central- och östeuropeiska staterna i mån av behov
får internationellt stöd för att fullfölja
övergången till demokrati och marknadsekonomi.
Utskottet vill understryka vikten av att de länder
som inte nu är aktuella för EU-medlemskap så långt
som möjligt engageras i ett omfattande och nära
samarbete med EU och med unionens medlemsländer. Vid
utformningen av Sveriges stöd till Central- och
Östeuropa är det särskilt viktigt att de nya
samarbetsformerna med Ryssland, Ukraina och övriga
länder i f.d. Sovjetunionen utformas med detta i
åtanke. Därigenom minskas risken för att nya
skiljelinjer skapas i Europa. Utskottet vill även i
sammanhanget peka på vikten av att en stark och
stabil nordeuropeisk region, karakteriserad av ett
fördjupat regionalt samarbete, kan utvecklas i en
fruktbar samverkan med andra delar av Europa och
världen.
Att förebygga konflikter, inte minst i närområdet,
har varit och förblir en av de viktigaste
uppgifterna för svensk utrikes- och
säkerhetspolitik. Enligt utskottets uppfattning är
utvidgningen av EU en mycket betydelsefull komponent
i byggandet av en genuin, allomfattande europeisk
säkerhetsordning.
Regeringen föreslår i propositionen att det
övergripande målet skall vara att främja en hållbar
utveckling, fördjupad integration och partnerskap i
Östersjöområdet och dess omgivningar utifrån behoven
i samarbetsländerna och med utnyttjande av den
svenska resursbasen.
Regeringen föreslår vidare i propositionen att
samarbetets huvudområden skall vara:
gemensam säkerhet,
demokratins fördjupning,
ekonomisk omvandling,
social trygghet,
miljö,
utbildning och forskning.
Regeringen föreslår därmed att två nya huvudområden
införs i utvecklingssamarbetet, nämligen social
trygghet samt utbildning och forskning.
Regeringen föreslår vidare i propositionens avsnitt
5 att utvecklingssamarbetet med Central- och
Östeuropa skall styras av tre riktlinjer:
att främja EU-anpassningen i kandidatländerna
samt, vad avser Ryssland, Ukraina och
Vitryssland, att främja systemförändringar och
integration i europeiska samarbetsstrukturer,
att främja relationerna med Sverige,
att låta ett jämställdhetsperspektiv prägla
samarbetet.
Utskottet finner att regeringens framställning vad
gäller det övergripande målet för samarbetet,
samarbetets huvudområden samt riktlinjerna för
samarbetet är välbalanserad och relevant.
I propositionen föreslår regeringen vidare att
riksdagen godkänner att samarbetet huvudsakligen
skall vara inriktat på Estland, Lettland, Litauen,
Ryssland, Ukraina och Vitryssland. Utskottet stöder
regeringens förslag.
Utskottet menar att en mycket oroande utveckling
under senare år är handel med kvinnor och barn
(människohandel eller trafficking). Denna har
utvecklats till att bli en av världens snabbast
växande kriminella verksamheter, där inte minst
länder i Central- och Östeuropa är hårt drabbade.
Eftersom kvinnor och barn från länderna i Central-
och Östeuropa är särskilt drabbade av denna
människoovärdiga och kriminella verksamhet menar
utskottet att kampen mot människohandel bör lyftas
fram och ges en framskjuten plats i
utvecklingssamarbetet med länderna i Central- och
Östeuropa. Utskottet utgår från att så sker och
menar att regeringen i en kommande redovisning till
riksdagen bör redogöra för de aktiviteter på området
som genomförs eller planeras för att minska
människohandeln och för att hjälpa dess offer. Av
redovisningen bör även framgå under vilket av
samarbetets huvudområden denna verksamhet bedrivs
samt huruvida den ingår i någon av riktlinjerna för
samarbetet.
Utskottet noterar att den långsiktiga nivå för
utvecklingssamarbetet för Central- och Östeuropa som
regeringen anger i vårpropositionen år 2001 för år
2004 (400 miljoner kronor) ligger under den
nuvarande nivån och den nivå som kommer att gälla
under den kommande samarbetsperioden 2002-2003
(sammanlagt 1,5 miljarder kronor).
Utskottet menar att dessa nivåer bör betraktas som
ett golv för biståndet, en lägsta möjliga nivå.
Utskottet utgår från att regeringen, när det
föreligger bättre information om det ekonomiska
läget i Sverige för år 2004 och framåt, har en
beredskap att ompröva den indikativa nivån för år
2004 och då öka omfattningen i utvecklingssamarbetet
med Central- och Östeuropa utöver den långsiktiga
nivå som anges i vårpropositionen år 2001.
Utskottet finner att det partinära
stödet är värdefullt när det gäller
att utveckla det civila samhället,
partiväsendet och demokratin i
mottagarländerna. Det bör enligt
utskottets mening bestå. Utskottet
har inte funnit att det existerar
några planer på att detta stöd
skulle minska eller upphöra.
2. Propositionen
2000/01:119 vari yrkas
1. att riksdagen godkänner ett nytt program för
utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa för
perioden 2002-2003,
2. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår
om det övergripande målet för utvecklingssamarbetet
med Central- och Östeuropa (avsnitt 3), samarbetets
huvudområden (avsnitt 4) och riktlinjerna för
samarbetet (avsnitt 5),
3. att riksdagen godkänner att
samarbetet huvudsakligen skall vara
inriktat på Estland, Lettland,
Litauen, Ryssland, Ukraina och
Vitryssland (avsnitt 6).
3. Motionerna
3.1 Följdmotioner
2000/01:U17 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
Sverige stöder Estlands, Lettlands och Litauens
medlemskap i Nato.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att EU:s kvarvarande
restriktioner och antidumpningsåtgärder mot Central-
och Östeuropa bör avskaffas.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att handeln inte får
återregleras mellan EU:s kandidatländer om
kandidatländerna blir EU-medlemmar vid skilda
tidpunkter.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Polens och
Litauens öppna handel med Kaliningrad bör kunna
fortsätta när de blir EU-medlemmar.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att EU:s yttre
gränsskydd skall utformas med hänsyn tagen till att
människors traditionella kontakter, handel och
rörlighet inte får inskränkas på ett orimligt sätt.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att de svenska
stödinsatserna måste utformas i perspektiv av EU-
integrationen av Central- och Östeuropa.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om administrationen av
stödet till Central- och Östeuropa.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att främja
utvecklingen av goda sociala skydd.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att svenskt
östbistånd skall stödja smittskyddsarbete, särskilt
tbc och hiv/aids.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att barnperspektivet
bör genomsyra såväl EU:s som det svenska öststödet.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Baltic Ring-
projektet.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att inte använda
stödet till Central- och Östeuropa för att smita
undan Sveriges åtaganden under Kyotoprotokollet.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om den svenska
regeringens ansvar att kritisera kränkningar av
mänskliga fri- och rättigheter i Ryssland.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att fortsätta
säkerhetsstödet till Estland, Lettland och Litauen
även efter det att de har blivit EU-medlemmar.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att avskaffa den
s.k. Östersjömiljarden.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om inriktningen i
övrigt av stödet till Central- och Östeuropa.
2000/01:U18 av Karl-Göran Biörsmark och Elver
Jonsson (fp) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en tidtabell för
enskilda länders medlemskap i EU snarast bör
fastslås.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att omformulera de
mål som regeringen beskriver i propositionen så att
det tydligt framgår att målet att skapa en
demokratisk kultur är avgörande för möjligheten att
uppnå de övriga målen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
återkomma till riksdagen med klarare och mer
utförliga motiv till varför östbiståndet kommer att
skäras ned kraftigt fr.o.m. år 2004.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
återkomma till riksdagen med en utförlig redogörelse
för vilka konkreta resultat som uppnåtts inom ramen
för det migrationspolitiska samarbetet med Central-
och Östeuropa.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att i högre grad
uppmärksamma respekten för de mänskliga
rättigheterna inom ramen för utvecklingssamarbetet
med Central- och Östeuropa.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om dödsstraffets
avskaffande.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om minoriteters
rättigheter.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om funktionshindrades
rättigheter.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om människohandel och
kvinnors rättigheter.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om barns rättigheter.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om homosexuellas
rättigheter.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om situationen i
fängelser.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att de projekt som
bedrivs inom ramen för de partinära stöden bör
fortsätta att vara oberoende av Sidas projekt.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för att
förbättra miljön i länderna i Central- och
Östeuropa.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att förbättra
kärnsäkerheten i länderna i Central- och Östeuropa.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om de s.k.
Östersjömiljarderna.
2000/01:U19 av Jan Erik Ågren m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att respekten för de
mänskliga rättigheterna görs till ett övergripande
mål och antas som riktlinjer för samarbetet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ökade insatser
görs speciellt riktade mot barnens situation i Öst-
och Centraleuropa.
3.2 Motion från allmänna motionstiden
1999/2000
1999/2000:U221 av Ingrid Näslund m.fl. (kd) vari
yrkas
12. att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen
i grannlandssamarbetet och inom EU
verkar för ett förebyggande arbete
mot ungdomskriminaliteten, för ett
rättssystem som ger större
möjlighet till rehabilitering av
unga brottslingar och för att en
handlingsplan antas i detta syfte.
4. Utskottet
4.1 Propositionen
Propositionens avsnitt 3 - Fördjupad integration och
hållbar utveckling i Östersjöområdet
I proposition 2000/01:119 lämnar regeringen förslag
till riksdagen att ett nytt program för
utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa för
perioden 2002-2003 skall godkännas. Regeringen menar
att det övergripande målet skall vara att främja en
hållbar utveckling, fördjupad integration och
partnerskap i Östersjöområdet och dess omgivningar
utifrån behoven i samarbetsländerna och med
utnyttjande av den svenska resursbasen.
Regeringen framhåller vidare i propositionen att
programmen bör övergå i ett permanent anslag år
2004. Vid medlemskap i Europeiska unionen bör
utvecklingssamarbetet med kandidatländerna fasas ut.
Utfasningstakten bör enligt regeringen bedömas bl.a.
utifrån beräknad tidpunkt för medlemskap,
samarbetsländernas behov och absorptionsförmåga samt
svensk kompetens och svenskt intresse.
Vidare framhålls att relationerna till länderna i
Central- och Östeuropa är en högt prioriterad fråga
för regeringen. Sveriges samarbetet med Central- och
Östeuropa syftar till att öka stabiliteten och
stärka säkerheten och välståndet i Europa i
allmänhet och i vårt eget närområde i synnerhet.
Regeringen framhåller att målet att förverkliga
visionen om Östersjöområdet som Europas mest
dynamiska tillväxtregion är också en utgångspunkt
för regeringens strävan att utveckla och fördjupa
samarbetet runt Östersjön.
Regeringen understryker i propositionen att
utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa nu
går in i en ny fas, präglad av det förestående
medlemskapet i EU för Estland, Lettland, Litauen och
Polen, där de politiska förändringarna och den
ekonomiska utvecklingen har gått fort. Reformarbetet
har av kandidatländerna drivits målmedvetet och
stabilt och EU-anpassningen har inneburit en stark
drivkraft för utvecklingen. I Ryssland och Ukraina
har reformprocessen däremot präglats av osäkerhet
och tagit längre tid, framhåller regeringen och
konstaterar att i Vitryssland har reformtakten varit
beklagligt låg.
Regeringen föreslår i propositionen att samarbetets
huvudområden skall vara:
gemensam säkerhet,
demokratins fördjupning,
ekonomisk omvandling,
social trygghet,
miljö,
utbildning och forskning.
Regeringen föreslår därmed att två nya huvudområden
införs i utvecklingssamarbetet, nämligen social
trygghet samt utbildning och forskning.
Regeringen framhåller i propositionen att närmare
mål under de sex huvudområdena skall preciseras i
regleringsbrevet och för de olika samarbetsländerna
i de landstrategier som skall fastställas av
regeringen. Vidare skall samarbetet inom de sex
huvudområdena styras av de tre riktlinjer som anges
i avsnitt 5. Samarbetet skall vidare koordineras med
andra aktörer för att förstärka de svenska
insatserna, säkerställa kostnadseffektivitet och
undvika överlappning. Den nya strukturen skall bidra
till ökad tydlighet och mätbara mål i samarbetet,
framhåller regeringen.
I skrivelsens avsnitt 4.1-4.6 redogörs för de olika
huvudområdena.
Propositionens avsnitt 5 - Riktlinjer för samarbetet
Regeringen föreslår i denna del att
utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa
skall styras av tre riktlinjer:
att främja EU-anpassningen i kandidatländerna,
samt vad avser Ryssland, Ukraina och
Vitryssland, att främja systemförändringar och
integration i europeiska samarbetsstrukturer,
att främja relationerna med Sverige,
att låta ett jämställdhetsperspektiv prägla
samarbetet.
Regeringen framhåller i propositionen att
riktlinjerna skall vara vägledande för vilka
insatser som skall genomföras inom varje huvudområde
med utgångspunkt i det övergripande målet för
samarbetet. Regeringen föreslår att
jämställdhetsperspektivet skall vara en riktlinje
för utvecklingssamarbetet i enlighet med tidigare
program och i enlighet med ambitionen att öka
genomslagskraften på jämställdhetsområdet.
De av regeringen föreslagna riktlinjerna beskrivs
närmare i skrivelsen.
Regeringen föreslår att Sveriges
utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa
skall inriktas på Estland, Lettland, Litauen,
Ryssland, Ukraina och Vitryssland.
Regeringen framhåller vidare att
utvecklingssamarbetet med Polen i det närmaste har
fasats ut. Utvecklingssamarbetet med Ryssland bör ha
fortsatt hög prioritet, ambitionsnivån bör vara
fortsatt hög vad gäller Ukraina och insatserna kan
breddas i Vitryssland. Regeringen menar även att
geografisk koncentration bör eftersträvas vad gäller
Ryssland och Ukraina. Komplexiteten i samarbetet med
dessa länder ökar också i takt med att en ökad andel
av samarbetet riktar in sig på dessa länder.
Samarbetet med de enskilda länder beskrivs
utförligt i skrivelsen.
Samarbetets kanaler, instrument och genomförande
(avsnitten 7-10 i skrivelsen)
Kanaler för det svenska utvecklingssamarbetet med
Central- och Östeuropa är Sida, Svenska institutet,
Stiftelsen Östekonomiska Institutet, Swedfund
International AB, regionala och lokala aktörer inom
ramen för vänortssamarbete, enskilda organisationer
och svenskt näringsliv.
Regeringen framhåller i skrivelsen att de kanaler
som finns för utvecklingssamarbetet med Central- och
Östeuropa fungerar väl och kompletterar varandra.
Samordningen av insatserna bör fortsatt ske inom
Utrikesdepartementet och huvuddelen av samarbetet
bör kanaliseras genom Sida.
Regeringen framhåller vidare att landstrategierna i
högre grad bör differentieras och tydligare spegla
förhållandena i de olika länderna. Myndigheter,
enskilda organisationer, näringslivet och andra
aktörer bör delta på ett tidigt stadium i processen.
I skrivelsen noterar regeringen att genomförandet
av utvecklingssamarbetet har underlättats och fått
en bred förankring genom att det skett på många
nivåer i samhället, såväl på central som regional
nivå, genom myndigheter, enskilda organisationer och
näringslivet. Regeringen menar att detta breda
engagemang är betydelsefullt för ett framgångsrikt
utvecklingssamarbete och för övergången till ett
reguljärt grannlandssamarbete.
Sverige förfogar över flera olika instrument för
att genomföra insatser i Central- och Östeuropa
såsom medel för investeringar och riskkapital,
tekniskt samarbete och kunskapsöverföring, garantier
för finansiellt stöd samt exportkreditgarantier.
Regeringen framhåller i skrivelsen att
utvecklingssamarbetet liksom hittills bör inriktas
huvudsakligen på kunskapsöverföring, som kan
kompletteras med andra instrument för att insatserna
skall uppnå så goda resultat som möjligt. Stöd för
investeringar bör kunna göras såväl på miljö och
energiområdet som inom den sociala sektorn.
Regeringen menar även att de särskilda
exportkreditgarantierna bör finnas kvar men bedömer
att någon ytterligare avsättning för förlusttäckning
för närvarande inte är aktuell.
I skrivelsen betonas att det svenska stödet bör
samordnas med stödet från EU och utgöra ett
komplement till detta. Sverige bör aktivt delta i
policyformuleringen och verka för ökad effektivitet.
Regeringen framhåller även att de regionala
organisationerna i Östersjöområdet och i
Barentsregionen är viktiga instrument för att
fördjupa samarbetet i regionen. Samordning och
samverkan med de mellanstatliga regionala
organisationerna bör eftersträvas. Även fortsatt
samordning och samverkan med de internationella
finansiella organisationerna bör ske.
4.2 Motionerna
Biståndets mål och omfattning
I motion U18 (fp) framhålls att demokrati och
marknadsekonomi inte kan uppnås oberoende av
varandra i de central- och östeuropeiska länderna.
Vidare anförs att fred och säkerhet är direkt
beroende av demokratins öde i olika länder.
Motionärerna menar därför i yrkande 2 att riksdagen
bör formulera om de mål för östsamarbetet som
regeringen beskriver i propositionen så att det
tydligt framgår att målet om att skapa en
demokratisk kultur är avgörande för möjligheterna
att uppnå de övriga målen.
I samma motion konstateras att regeringen i
propositionen föreslår att det hittills
tidsbegränsade samarbetet med Central- och Östeuropa
bör övergå i ett permanent anslag från och med år
2004. Motionärerna menar att det visserligen är bra
att anslaget blir permanent men finner att det är
oklart varför anslaget enligt 2001 års ekonomiska
vårproposition skall minskas på sikt. I yrkande 3
anförs därför att regeringen bör återkomma med
klarare och mer utförliga motiv till varför
östbiståndet kommer att skäras ner kraftigt från och
med år 2004.
Biståndets inriktning
I motion U17 (m) framhåller motionärerna att de nya
demokratierna kring Östersjön och i övriga Central-
och Östeuropa måste börja betraktas på samma sätt
som Sverige betraktar västliga grannländer. Bistånd
är inte det naturliga tillståndet utan handlar om
stöd under en övergångsperiod. Motionärerna menar
därför i yrkande 16 att handel, investeringar
politisk samverkan och utbyten på alla områden är
det långsiktigt naturliga, precis som med Sveriges
västliga grannländer.
Det bistånd som förmedlas via enskilda
organisationer och folkrörelser har stor betydelse
för att stärka det civila samhället i
mottagarländerna konstaterar motionärerna bakom
motion U18 (fp) och menar att en större del av
biståndet bör förmedlas genom enskilda
organisationer. De vill rikta särskild uppmärksamhet
på det bistånd som går genom partinära
organisationer. I yrkande 13 anförs att de projekt
som bedrivs inom ramen för de partinära stöden bör
fortsätta vara oberoende av Sidas projekt.
Administrationen av biståndet
I motion U17 (m) anförs att stödet till Central- och
Östeuropa är av väsentligt annan karaktär än det
stöd till utvecklingsländer som Sida annars har att
verkställa. Motionärerna menar att länderna i
Central- och Östeuropa inte är underutvecklade utan
felutvecklade och med en stor potential för
framtiden. De anför i motionens yrkande 7 att det
därför är olämpligt att stödet fortsätter att
kanaliseras via Sida och att det bör överföras till
UD och hanteras där i fortsättningen.
Handel och yttre gränskontroll
I motion U17 (m) yrkande 2 konstateras att
Östersjöregionen är en av de regioner som vuxit
snabbast i världen de senaste åren och att flera av
länderna har haft en god ekonomisk utveckling.
Motionärerna framhåller att de nya
marknadsekonomierna är beroende av goda villkor för
marknadstillträde och menar att EU:s återstående
handelshinder, särskilt vad gäller jordbruks- och
tekoprodukter samt stål, därför snarast bör
avvecklas. Även antidumpingsåtgärder måste
avskaffas, understryker motionärerna.
I yrkande 3 i samma motion konstateras att de tre
baltiska staterna sedan januari 1996 har ömsesidiga
frihandelsavtal och att de även gäller
jordbruksprodukter. Motionärerna menar att det är
viktigt att det regionala samarbetet mellan länderna
fortsätter att fördjupas och att om något av
kandidatländerna blir medlem i EU senare än andra
får det inte innebära att handeln återregleras.
Vidare konstateras att det ryska Kaliningradområdet
gränsar till kandidatländerna Polen och Litauen. I
motionen framhålls att det är viktigt att samarbetet
utvecklas mellan Kaliningrad och Litauen respektive
Polen. I yrkande 4 anförs att Polens och Litauens
öppna handel med Kaliningrad bör kunna fortsätta när
de blir EU-medlemmar.
I motionen framhålls vidare att samtidigt som EU:s
yttre gränsskydd byggs upp för nya medlemsländer
måste hänsyn tas till människors traditionella
kontakter. Ett helt Europa byggs inte minst genom
vardagliga kontakter och utbyte mellan människor. I
yrkande 5 framhålls därför att EU:s yttre gränsskydd
skall utformas med hänsyn tagen till att människors
traditionella kontakter, handel och rörlighet inte
får inskränkas på ett orimligt sätt.
Sociala och smittskyddsfrågor
I motion U17 (m) menar motionärerna att de kommunistiska
sociala systemen var undermåliga och att effekter av
detta märks än i dag. Motionärerna framhåller att de
länder som snabbast har lämnat de socialistiska
systemen har mindre sociala problem än länder som
inte reformerats alls eller reformerats i mindre
utsträckning. I yrkande 8 anförs att utvecklingen av
goda sociala skydd bör främjas.
Vidare konstateras i samma motion att problematiken
kring hiv/aids i Ryssland och delar av Östeuropa är
ett lika dolt som allvarligt problem. Vidare har det
kommit många rapporter om hur resistenta stammar av
TBC sprids, inte minst i undermåliga och överfulla
ryska fängelser. Orsakerna är desamma i båda fallen
menar motionärerna, fattigdom och brister i
sjukvården. Därför menar motionärerna i yrkande 9
att svenskt utvecklingsbistånd till Central- och
Östeuropa bör ha en tydlig inriktning på att stödja
smittskyddsarbete, särskilt vad gäller hiv/aids och
TBC.
Barnens situation
I motion U17 (m) menar motionärerna att inga problem är
djupare och mer ödesdigra än situationen för barns
uppväxt. I Central- och Östeuropa står många barn
vid sidan av samhället och lever i en tillvaro som
präglas av fattigdom, bristande skolgång och
kriminalitet. En sådan utveckling hotar demokratins
utveckling, menar motionärerna och anför att Sverige
i Östsamarbetet, i bilaterala kontakter och inom
ramen för EU bör verka för att utsatta barn får gå i
skolan och ges del av det välstånd som växer fram
samt främja lagstiftning som ger skydd för utsatta
barn. I yrkande 10 anförs därför att
barnperspektivet bör genomsyra såväl EU:s som
Sveriges stöd till utvecklingen i Central- och
Östeuropa.
Motionären bakom motion 1999/2000:U221 (kd) yrkande
12 anför att regeringen i grannlandssamarbetet och
inom EU verkar för ett förebyggande arbete mot
ungdomskriminaliteten, för ett rättssystem som ger
större möjlighet till rehabilitering av unga
brottslingar och för att en handlingsplan antas i
detta syfte.
Även i motion U19 (kd) uppmärksammar
kristdemokraterna barnens situation i Central- och
Östeuropa. Motionärerna framhåller att om inte ökade
insatser görs snarast inom ramen för såväl
multilaterala samarbeten, t.ex. genom EU och FN, som
inom ramen för bilaterala samarbeten slår
utvecklingen inte enbart tillbaka i länderna i
Central- och Östeuropa utan hotar även säkerheten
och utvecklingen i övriga Europa. I motionens
yrkande 2 anförs därför att ökade insatser bör göras
som skall vara speciellt riktade mot barnens
situation i Central- och Östeuropa.
Mänskliga rättigheter
Motionärerna bakom motion U17 (m) framhåller att det är av
central betydelse att västvärldens samarbete med
Ryssland utvecklas och intensifieras. Det ligger i
både Rysslands och i Sveriges intresse att så sker.
Samtidigt menar motionärerna att de politiska kraven
på Ryssland måste vara tydliga. Kränkningar av de
mänskliga fri- och rättigheterna är fortfarande
vanligt förekommande och för detta har den ryska
regeringen ett eget ansvar. Motionärerna menar i
yrkande 13 att den svenska regeringens kritik av
kränkningar av de mänskliga fri- och rättigheterna
inte skall vara mildare än den som förs fram från
Europarådet och OSSE.
I motion U18 (fp) yrkande 5 anförs att respekten för
de mänskliga rättigheterna i högre grad bör
uppmärksammas inom ramen för utvecklingssamarbetet
med Central- och Östeuropa. Detta gäller avskaffande
av dödsstraffet (yrkande 6), minoriteters
rättigheter (yrkande 7), funktionshindrades
rättigheter (yrkande 8), människohandel och kvinnors
rättigheter (yrkande 9), barnens rättigheter
(yrkande 10), homosexuellas rättigheter (yrkande 11)
och situationen i fängelser (yrkande 12).
I motion U19 (kd) framhålls att mänskliga
rättigheter och demokrati är såväl mål som medel för
hållbar social utveckling. Motionärerna menar att
detta ständigt bör lyftas fram i olika bi- och
multilaterala utvecklingssamarbeten och anför i
yrkande 1 att respekten för de mänskliga
rättigheterna förs till ett övergripande mål och
antas som riktlinjer för samarbetet.
Miljöfrågor och kärnsäkerhet
I motion U17 (m) yrkande 11 anförs vikten av att upprätta en
gemensam elmarknad kring Östersjön genom att elnäten
binds samman. Projektet Baltic Ring innebär att det
nordiska elnätet byggs samman med de baltiska
ländernas över Finska viken och via Polen.
Motionärerna menar att på det viset kan miljömässigt
skadlig elproduktion ersättas med renare el och det
ger även en tryggare elförsörjning.
I propositionen behandlar regeringen omställningen
av energisystemen i Central- och Östeuropa och
motionärerna noterar att regeringen framhåller att i
tillämpliga fall bör insatserna utformas så att
minskning i utsläpp av växthusgaser skall kunna
tillgodoräknas Sverige i enlighet med
klimatkonventionens och Kyotoprotokollets s.k.
flexibla mekanismer. Detta är orimligt menar
motionärerna och ger Sveriges bistånd ett felaktigt
fokus. De anför i yrkande 12 i samma motion att
Sverige inte bör använda stödet till Central- och
Östeuropa för att smita undan Sveriges åtaganden
under Kyotoprotokollet.
I motion U18 (fp) yrkande 14 anförs att regeringen
bör verka för att åtgärder vidtas för att förbättra
miljön i länderna i Central- och Östeuropa.
Motionärerna konstaterar att viktiga steg har tagis
av Östersjöstaterna för att minska utsläppen av
miljöföroreningar men att många och svåra problem
återstår att lösa. De menar även att EU är och
kommer att vara ett mycket viktigt instrument för
att lösa de gränsöverskridande miljöproblemen.
I samma folkpartimotion konstateras att den
bristande säkerheten i kärnkraftverken i många av
länderna i Central- och Östeuropa är ett allvarligt
miljöhot mot den europeiska kontinenten.
Motionärerna menar att ett mål måste var att främja
energihushållning och effektivare energidistribution
så att det totala energianvändandet kan hållas
tillbaka. I yrkande 15 anförs att regeringen bör
göra större insatser för att förbättra
kärnsäkerheten i Ryssland och övriga Central- och
Östeuropa.
Motionärerna framhåller vidare i samma motion,
yrkande 16, att av de medel som finns tillgängliga
inom ramen för Östersjömiljarderna bör insatser
göras för att öka säkerheten för kärnkraften i
Sveriges närområde i Central- och Östeuropa.
Det säkerhetsfrämjande biståndet
I motion U17 (m) konstateras att de tre baltiska länderna
önskar vinna medlemskap i Nato och det anförs att
det ligger i Sverige intresse att de lyckas.
Motionärerna vill därför i yrkande 1 framhålla
vikten av att Sverige stöder Estlands, Lettlands och
Litauens medlemskap i Nato.
I yrkande 14 i samma motion anförs att det svenska
suveränitetsstödet till Estland, Lettland och
Litauen bör fortsätta. I byggandet av både
demokratiska försvarsmakter och civil säkerhet kan
de nordiska länderna spela en viktig roll i
regionens utveckling.
Motionärerna bakom motion U18 (fp) noterar att
regeringen i propositionen lyfter fram asyl- och
migrationspolitisk kompetens samt gränsbevakning och
insatser för stärkt yttre gränskontroll som viktiga
områden för säkerhetsfrämjande stöd. Motionärerna
menar att det finns anledning att i ett större
sammanhang ställa frågan vad ett ökat samarbete på
det migrationspolitiska området egentligen syftar
till. De menar att svenska biståndspengar inte skall
användas som ett medel för att försöka hindra att
människor på flykt tar sig till Sverige. I yrkande 4
anförs därför att regeringen bör återkomma till
riksdagen med en utförlig redogörelse för vilka
konkreta resultat som uppnåtts inom ramen för det
migrationspolitiska samarbetet med Central- och
Östeuropa.
Sveriges östbistånd och EU
Motionärerna bakom kommittémotion U18 (fp) menar att EU:s
viktigaste uppgift under de närmaste åren är
utvidgningen österut. Senast år 2003 måste unionen
vara redo att ta emot de första kandidatländerna
menar motionärerna och anser i yrkande 1 att en
tidtabell för enskilda länders medlemskap bör
fastslås.
I motion U17 (m) anförs att det svenska stödet måste
fungera som ett komplement främst till EU:s insatser
för att stödja demokratins, rättsstatens och
marknadsekonomins utveckling i kandidatländerna,
samt ländernas förmåga att hantera EU:s gemensamma
regelverk, inte minst på miljöområdet. Motionärerna
menar i yrkande 6 att de svenska stödinsatserna
måste utformas i perspektiv av EU-integrationen av
Central- och Östeuropa.
Östersjömiljarderna
I motion U17 (m) framförs ett antal kritiska synpunkter på
Östersjömiljarderna. Bland annat framhålls att det
har funnits brister i kontrollen och uppföljningen
av projekten och att det har saknats en enhetlig
rapportering. Brister har även rapporterats vad
gäller ekonomisk redovisning och återbetalning av
outnyttjade medel. I motionens yrkande 15 anförs att
Östersjömiljarderna bör avskaffas.
4.3 Utskottets överväganden
Inledning
Den politiska utvecklingen under hösten 1989 med
Berlinmurens fall och den åtföljande politiska och
ekonomiska omvandlingsprocessen i Central- och
Östeuropa har medfört att den europeiska politiska
kartan på ett oåterkalleligt sätt har ritats om.
Omvandlingen har på ett mer konkret plan medfört att
Sverige har kunnat återuppta mänskliga, kulturella
och ekonomiska kontakter samt handelskontakter med
Estland, Lettland och Litauen, förbindelser som av
politiska skäl hade varit avbrutna under lång tid.
Den har även medfört att länderna i Central- och
Östeuropa har sökt och lyckats med att utveckla sina
förbindelser med EU och dess medlemsländer. Framtida
utvidgningar av EU kommer att medföra att många av
länderna i Central- och Östeuropa tar det definitiva
steget in i den större familjen av europeiska stater
inom ramen för EU.
I ljuset av den politiska utvecklingen under slutet
av 1980-talet i dessa länder och i synnerhet i
Baltikum initierade regeringen hösten 1989 det
första svenska samarbetsprogrammet med länder i
Central- och Östeuropa. Tyngdpunkten lades på
kunskapsutveckling. Åren 1991, 1995 och 1998 antogs
nya samarbetsprogram som innebar att det svenska
utvecklingssamarbetet med länder i Central- och
Östeuropa utökades i väsentlig utsträckning. Det
fjärde samarbetsprogrammet löper ut den 31 december
2001.
Övergripande frågor
Föreliggande proposition utgör regeringens förslag
på inriktning av det femte samarbetsprogrammet med
Central- och Östeuropa avseende perioden 2002-2003.
I propositionens yrkande 1 föreslår regeringen att
riksdagen godkänner ett nytt program för
utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa för
denna period.
Riksdagen har vid ett flertal tillfällen uttalat
att integrationen av länderna i Central- och
Östeuropa med europeiska politiska och ekonomiska
strukturer är ett övergripande mål för unionens
medlemsländer och för Sverige. Sverige stöder aktivt
EU:s östutvidgning och kan genom
utvecklingssamarbetet underlätta för framtida EU-
medlemskap för de länder som så önskar och att
länder som ej söker medlemskap i EU knyts närmare
den europeiska integrationen.
Utskottet menar att det alltjämt är viktigt att de
central- och östeuropeiska staterna i mån av behov
får internationellt stöd för att fullfölja
övergången till demokrati och marknadsekonomi.
Liksom under den innevarande programperioden måste
den nästkommande utgå från de förutsättningar som
ett kommande EU-medlemskap innebär för vissa länder.
Efter en första fas av stöd till i synnerhet de
baltiska staternas frigörelse och den andra fasen av
stöd till uppbyggnad av de demokratiska och
marknadsekonomiska samhälls-institutionerna i
Central- och Östeuropa, befinner sig samarbetet i en
fas av bredare Europaintegration och förestående EU-
medlemskap för vissa länder. Utskottet finner att
det svenska utvecklingssamarbetet med Central- och
Östeuropa är utformat i det perspektivet och
välkomnar att regeringen menar att samarbetet även i
fortsättningen skall präglas av detta.
Utskottet vill understryka vikten av att de länder
som inte nu är aktuella för EU-medlemskap så långt
som möjligt engageras i ett omfattande och nära
samarbete med EU och med unionens medlemsländer. Vid
utformningen av Sveriges stöd till Central- och
Östeuropa är det särskilt viktigt att de nya
samarbetsformerna med Ryssland, Ukraina och övriga
f.d. länder i Sovjetunionen utformas med detta i
åtanke. Därigenom minskas risken för att nya
skiljelinjer skapas i Europa. Utskottet finner det
därför positivt att regeringen i propositionen
framhåller att Rysslands och Ukrainas fortsatta
integration i europeiska samarbetsstrukturer är
högprioriterat. Regeringen bedömer att
ambitionsnivån för samarbetet med Ryssland bör öka
under den kommande perioden med hänsyn till
Rysslands stora betydelse för Europas stabilitet och
vikten av att strategiskt stödja reformpolitiken.
Ökad stabilitet och ökat välstånd i Ryssland är ett
starkt svenskt och europeiskt intresse. Utskottet
delar dessa bedömningar.
Utskottet vill även i sammanhanget peka på vikten
av att en stark och stabil nordeuropeisk region,
karakteriserad av ett fördjupat regionalt samarbete,
kan utvecklas i en fruktbar samverkan med andra
delar av Europa och världen. Utskottet menar att det
regionala samarbetet bör ses i ett större,
europeiskt perspektiv. En sådan samverkan kan få
mycket stor betydelse, både för Sverige som enskild
nation och för det regionala och europeiska
samarbetet i stort. Utskottet välkomnar därför
regeringens strävan att förverkliga visionen om
Östersjöområdet som Europas mest dynamiska
tillväxtregion och att detta är en utgångspunkt för
Sveriges strävan att utveckla och fördjupa
samarbetet runt Östersjön.
Att förebygga konflikter, inte minst i närområdet,
har varit och förblir en av de viktigaste
uppgifterna för svensk utrikes- och
säkerhetspolitik. Enligt utskottets uppfattning är
utvidgningen av EU en mycket betydelsefull komponent
i byggandet av en genuin, allomfattande europeisk
säkerhetsordning. Utskottet noterar med
tillfredsställelse att regeringen i propositionen
framhåller att Sveriges samarbete med Central- och
Östeuropa syftar till att öka stabiliteten och
stärka säkerheten och välståndet i Europa i
allmänhet och i vårt eget närområde i synnerhet.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionens
yrkande 1 gällande ett nytt samarbetsprogram med
Central- och Östeuropa för åren 2002 och 2003.
I propositionens yrkande 2 föreslår regeringen att
riksdagen godkänner regeringens förslag om det
övergripande målet för utvecklingssamarbetet med
Central- och Östeuropa (avsnitt 3 i propositionen),
samarbetets huvudområden (avsnitt 4 i propositionen)
och riktlinjerna för samarbetet (avsnitt 5 i
propositionen).
Regeringen föreslår i propositionens avsnitt 3 att
det övergripande målet skall vara att främja en
hållbar utveckling, fördjupad integration och
partnerskap i Östersjöområdet och dess omgivningar
utifrån behoven i samarbetsländerna och med
utnyttjande av den svenska resursbasen.
Regeringen föreslår i avsnitt 4 i propositionen att
samarbetets huvudområden skall vara:
gemensam säkerhet,
demokratins fördjupning,
ekonomisk omvandling,
social trygghet,
miljö,
utbildning och forskning.
Regeringen föreslår därmed att två nya huvudområden
införs i utvecklingssamarbetet, nämligen social
trygghet samt utbildning och forskning.
Regeringen föreslår vidare i propositionens avsnitt
5 att utvecklingssamarbetet med Central- och
Östeuropa skall styras av tre riktlinjer:
att främja EU-anpassningen i kandidatländerna
samt, vad avser Ryssland, Ukraina och
Vitryssland, att främja systemförändringar och
integration i europeiska samarbetsstrukturer,
att främja relationerna med Sverige,
att låta ett jämställdhetsperspektiv prägla
samarbetet.
I motion U18 (fp) framhålls i yrkande 2 att
riksdagen bör formulera om de mål för östsamarbetet
som regeringen beskriver i propositionen så att det
tydligt framgår att målet om att skapa en
demokratisk kultur är avgörande för möjligheterna
att uppnå de övriga målen.
I motion U19 (kd) framhålls att mänskliga
rättigheter och demokrati är såväl mål som medel för
hållbar social utveckling. Motionärerna menar att
detta ständigt bör lyftas fram i olika bi- och
multilaterala utvecklingssamarbeten och anför i
yrkande 1 att respekten för de mänskliga
rättigheterna förs till ett övergripande mål och
antas som riktlinjer för samarbetet.
Utskottet menar att demokratiska samhällssystem är
en förutsättning för stabilitet och säkerhet.
Demokrati skall ses som en process på såväl
nationell, regional som lokal nivå, vilken bärs upp
av stabila demokratiska och rättsliga institutioner
och respekt för de grundläggande fri- och
rättigheterna samt ges ett innehåll med hjälp av ett
fungerande civilt samhälle med aktivt folkligt
deltagande.
Utskottet kan vidare konstatera att den
demokratiska utvecklingen i Central- och Östeuropa i
allt väsentligt fortsätter i positiv riktning. I
flera länder är demokratin på väg att konsolideras
med flera genomförda demokratiska val och ett
relativt stabilt partisystem. Det finns dock
fortfarande mycket att göra för att stärka
förtroendet för demokratin och för att bidra till
att ett aktivt folkligt deltagande blir normen i
samarbetsländerna. Det civila samhället är
fortfarande i vissa länder outvecklat.
Motionärerna bakom motion U18 yrkande 2 menar att
skapandet av en demokratisk kultur är avgörande för
möjligheterna att uppnå de andra målen.
Utskottet kan konstatera att ett av samarbetets
huvudområden är demokratins fördjupning. Utskottet
noterar att regeringen inte har gjort någon
prioriteringsordning mellan huvudområdena och menar
således att de alla kan bidra till att uppfylla det
övergripande målet för samarbetet: att främja en
hållbar utveckling, fördjupad integration och
partnerskap i Östersjöområdet och dess omgivningar,
utifrån behoven i samarbetsländerna och med
utnyttjande av den svenska resursbasen. Utskottet
delar denna uppfattning.
Utskottet vill framhålla att ett fördjupande av
demokratin, liksom att säkerställa en hållbar
ekonomisk omvandling, utgör de ursprungliga
hörnstenarna i samarbetet. Utskottet menar att
insatserna bör fokusera på att bidra till att stärka
demokratiska strukturer, främja en demokratisk
kultur och ett aktivt medborgerligt deltagande genom
stöd till utveckling av ett väl fungerande
rättssamhälle, ett starkt civilt samhälle och
samarbete på lokal och regional nivå. Utskottet
finner att biståndet är utformat med den
inriktningen.
Vidare vill utskottet framhålla att samarbetets
huvudområden - vilka redovisats ovan - förutsätter
varandra och är ömsesidigt samverkande. Demokratiska
samhällssystem är en förutsättning för ekonomisk och
social stabilitet samt för både inre och yttre
säkerhet i samarbetsländerna. Samtidigt bidrar en
ekonomiskt, social och miljömässigt hållbar
utveckling i länderna till att de demokratiska
strukturerna förstärks och konsolideras. Utskottet
menar således att förstärkt demokrati på samma gång
är mål och medel i samarbetet med länderna i
Central- och Östeuropa. Det bör emellertid enligt
utskottets uppfattning inte överordnas övriga
centrala samarbetsområden.
Utskottet konstaterar att utvecklingssamarbetet med
Central- och Östeuropa i stor utsträckning
genomsyras av en strävan att främja respekten för de
mänskliga rättigheterna. Detta är särskilt tydligt i
föreliggande proposition vad gäller de huvudområden
som rör demokratins fördjupning och social trygghet
liksom riktlinjen att allt samarbete skall präglas
av ett jämställdhets-perspektiv.
Som exempel på samarbetsområden där ett
rättighetsperspektiv spelar en avgörande roll kan
nämnas det språk- och integrationsfrämjande stödet
till Estland och Lettland vars syfte är att
underlätta för de rysktalande icke-medborgarna att
få lettiskt respektive estniskt medborgarskap samt
påskynda deras integrering. Vidare lyfts det civila
samhällets betydelse för en verklig demokratisering
och människors möjlighet att uttrycka sig fritt fram
i propositionen. Slutligen ges särskild
uppmärksamhet i utvecklingssamarbetet åt grupper i
samhället vars förmåga att utnyttja sina rättigheter
är försvagade, såsom institutionaliserade barn,
misshandlade kvinnor, funktionshindrade samt offer
för sexuell exploatering genom exempelvis
människohandel.
Utskottet vill framhålla att en ökad respekt för de
mänskliga rättigheterna utgör ett grundläggande
motiv för samarbetet. Utskottet finner att biståndet
är utformat med den inriktningen.
Utskottet vill vidare framhålla att samarbetets
huvudområden - vilka redovisats ovan - förutsätter
varandra och är ömsesidigt samverkande. Respekt för
de mänskliga rättihgeterna och de demokratiska fri-
och rättigheterna är förutsättningar för ekonomisk
och social stabilitet och för både inre och yttre
säkerhet i samarbetsländerna. Samtidigt bidrar en
ekonomiskt, social och miljömässigt hållbar
utveckling i länderna till att respekten för de
mänskliga rättigheterna förstärks och konsolideras.
Utskottet menar således att ökad respekt för de
mänskliga rättigheterna på samma gång är både mål
och medel i samarbetet med länderna i Central- och
Östeuropa. Det bör emellertid enligt utskottets
uppfattning inte överordnas övriga centrala
samarbetsområden.
Utskottet finner att regeringens framställning vad
gäller det övergripande målet för samarbetet,
samarbetets huvudområden samt riktlinjerna för
samarbetet är välbalanserad och relevant.
Därmed tillstyrker utskottet propositionens yrkande
2 och avstyrker motionerna U18 (fp) yrkande 2 och
U19 (kd) yrkande 1.
I propositionens yrkande 3 föreslår regeringen att
riksdagen godkänner att samarbetet huvudsakligen
skall vara inriktat på Estland, Lettland, Litauen,
Ryssland, Ukraina och Vitryssland.
Utvecklingssamarbetet med Ryssland bör alltjämt ha
hög prioritet, ambitionsnivån bör vara fortsatt hög
vad gäller Ukraina och insatserna kan breddas i
Vitryssland framhåller regeringen. Regeringen menar
även att geografisk koncentration bör eftersträvas
vad gäller Ryssland och Ukraina. Kom-plexiteten i
samarbetet med dessa länder ökar också i takt med
att en ökad andel av samarbetet riktar in sig på
dessa länder.
Utskottet stöder regeringens förslag och tillstyrker
därmed propositionens yrkande 3.
Utskottet menar att en mycket oroande utveckling
under senare år är handel med kvinnor och barn
(människohandel eller trafficking). Denna har
utvecklats till att bli en av världens snabbast
växande kriminella verksamheter, där inte minst
länder i Central- och Östeuropa är hårt drabbade.
Enligt de uppskattningar som har gjorts förs
årligen hundratusentals människor in i EU mot sin
vilja för att utnyttjas inom bl.a. sexindustrin och
som gratis arbetskraft. Bakom denna handel ligger
ofta välorganiserade kriminella ligor. Hittills har
det tyvärr noterats få framgångar i försöken att
stävja ligornas handel med kvinnor och barn. Flera
EU-länder har påbörjat bilateralt samarbete för att
med gemensamma insatser försöka hindra
människosmugglarnas aktiviteter. En diskussion pågår
om att ge den gemensamma europeiska kriminalpolisen,
Europol, en större roll i kampen mot människohandel.
Även på det globala planet inom FN har problemet
fått nödvändig uppmärksamhet. Utskottet kan
konstatera att under år 2000 antogs, med aktiv
svensk medverkan, flera viktiga instrument för att
förhindra handel med människor. I FN antogs ett
tillägg till konventionen om organiserad
brottslighet, ett protokoll för att förhindra,
förbjuda och straffa handel med människor, i
synnerhet vad gäller kvinnor och barn.
Eftersom kvinnor och barn från länderna i Central-
och Östeuropa är särskilt drabbade av denna
människoovärdiga och kriminella verksamhet menar
utskottet att kampen mot människohandel bör lyftas
fram och ges en framskjuten plats i
utvecklingssamarbetet med länderna i Central- och
Östeuropa. Utskottet utgår från att så sker och
menar att regeringen i en kommande redovisning till
riksdagen bör redogöra för de aktiviteter på området
som genomförs eller planeras för att minska
människohandeln och för att hjälpa dess offer. Av
redovisningen bör även framgå under vilket av
samarbetets huvudområden denna verksamhet bedrivs
samt huruvida den ingår i någon av riktlinjerna för
samarbetet.
Biståndets långsiktiga omfattning och inriktning
I motion U18 (fp) yrkande 3 anförs att regeringen
bör återkomma med klarare och mer utförliga motiv
till varför östbiståndet kommer att skäras ner
kraftigt från och med år 2004.
I motion U17 (m) framhåller motionärerna i yrkande
16 att handel, investeringar, politisk samverkan och
utbyte på alla områden är det långsiktigt naturliga,
precis som med Sveriges västliga grannländer.
Regeringen föreslår i propositionen att samarbetet
med de länder som kommer att bli medlemmar i EU
skall fasas ut. Regeringen anför att parallellt med
utvecklingssamarbetet har handel,
direktinvesteringar och kontakter expanderat mycket
kraftigt utan statens tillskyndan eller finansiering
och grannlandssamarbetet är redan livligt. Vidare
menar regeringen att finansiering i ökad
utsträckning bör länkas över EU för de länder som
blir medlemmar. Regeringen framhåller att takten i
utfasningen bör bestämmas av beräknad tidpunkt för
medlemskap, ländernas behov, efterfrågan och
absorptionsförmåga samt svensk kompetens och svenskt
intresse.
Utskottet vill framhålla att det bilaterala
utvecklingssamarbetet med de baltiska länderna skall
stödja dessa länders EU-integration. Det bilaterala
stödet samordnas med stödet från EU och skall utgöra
ett komplement till detta. Kunskapsöverföring utgör
huvuddelen av det svenska stödet. Detta kan i vissa
fall kompletteras med andra instrument för att uppnå
så goda resultat som möjligt.
Utskottet noterar att den långsiktiga nivå för
utvecklingssamarbetet för Central- och Östeuropa som
regeringen anger i vårpropositionen år 2001 för år
2004 (400 miljoner kronor) ligger under den
nuvarande nivån och den nivå som kommer att gälla
under den kommande samarbetsperioden 2002-2003
(sammanlagt 1,5 miljarder kronor).
Utskottet menar att regeringens argument i första
hand kan ha relevans för de länder som kommer att
bli medlemmar i EU på medellång sikt. Vidare vill
utskottet anföra att för dessa länder kommer
tonvikten i förbindelserna att allt mindre läggas på
statsstött utvecklingssamarbete och alltmer övergå i
reguljärt grannlandssamarbete, dvs. samarbete utan
särskilt statligt stöd. Det ligger i sakens natur
att biståndet är en hjälp till självhjälp och att
det kan avvecklas för de länder som uppnår en
godtagbar samhällelig utvecklingsnivå och som blir
medlemmar i EU.
Utskottet vill dock framhålla att flera av de
länder som ingår i samarbetet inte är aktuella för
medlemskap inom EU. Det gäller Ryssland, Vitryssland
och Ukraina där utskottet kan konstatera att behoven
är stora och kommer att så förbli under överskådlig
framtid. Det finns en ökande medvetenhet om de stora
behoven i Ryssland, Ukraina och Vitryssland.
Utskottet har förståelse för att regeringen i sin
långsiktsplanering måste ange nivåer för
utvecklingssamarbetet. Utskottet menar emellertid
att dessa nivåer bör betraktas som ett golv för
biståndet, en lägsta möjliga nivå. Utskottet utgår
från att regeringen, när det föreligger bättre
information om det ekonomiska läget i Sverige för år
2004 och framåt, har en beredskap att ompröva den
indikativa nivån för år 2004 och då öka omfattningen
i utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa
utöver den långsiktiga nivå som anges i
vårpropositionen år 2001.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att
motionerna U18 (fp) yrkande 3 och U17 (m) yrkande 16
kan besvaras.
Partinära bistånd
Det bistånd som förmedlas via enskilda
organisationer och folkrörelser har stor betydelse
för att stärka det civila samhället i
mottagarländerna konstaterar motionärerna bakom
motion U18 (fp) och menar i yrkande 13 att de
projekt som bedrivs inom ramen för de partinära
stöden bör fortsätta att vara oberoende av Sidas
projekt.
Regeringen konstaterar i propositionen att sedan år
1995 har bidrag getts via Sida till politiska
partier eller partianknutna organisationer i Sverige
som i sin tur ger stöd till sina
systerorganisationer i Central- och Östeuropa.
Insatserna syftar till långsiktig demokratisk
uppbyggnad av ett pluralistiskt partisystem med
hithörande intresseorganisationer. Tonvikten ligger
på kunskaps- och institutionsutveckling, och
aktiviteterna har i huvudsak bestått av
policyutveckling samt organisations- och
kampanjarbete. Politiska partier är de viktigaste
mottagarna av stödet, men en tendens kan märkas att
andelen kvinno- och ungdomsförbund samt oberoende
organisationer har ökat på senare år. Värdet av
stödet har förutom de rent demokratifrämjande
aspekterna varit uppbyggnaden av kontaktnät mellan
organisationerna.
Regeringen anför att det är av stor vikt att detta
samarbete koordineras med övrigt demokratifrämjande
stöd som finansieras över anslaget. Vidare anför
regeringen att särskilda satsningar bör göras i
länder där partisystemet är förhållandevis
outvecklat. Utskottet delar dessa bedömningar.
Utskottet noterar att en utvärdering av det
partinära stödet genomfördes år 2000. En av de
rekommendationer som görs i rapporten är att det bör
ske en ökad uppföljning av hur medel för partinära
stöd används och att en transparent redovisning i
efterhand kan göras över hur medlem används.
Utskottet har däremot inte kunnat finna uppgifter om
att någon inskränkning vad gäller partiernas
förfogande över medlen, som motionärerna antyder,
skulle vara aktuell.
Utskottet finner att det partinära stödet är
värdefullt när det gäller att utveckla det civila
samhället, partiväsendet och demokratin i
mottagarländerna. Det bör enligt utskottets mening
bestå. Utskottet har inte funnit att det existerar
några planer på att detta stöd skulle minska eller
upphöra.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
U18 (fp) yrkande 13 kan besvaras.
Administrationen av biståndet
I motion U17 (m) framhålls att stödet till Central-
och Östeuropa är av väsentligt annan karaktär än det
stöd till utvecklingsländer som Sida annars har att
verkställa. Motionärerna anför i motionens yrkande 7
att det är olämpligt att stödet fortsätter att
kanaliseras via Sida och att det bör överföras till
UD och hanteras där i fortsättningen.
Utskottet har tidigare behandlat likartade
yrkanden. I bet. 1996/97:UU16 framhöll utskottet
följande:
Ansvaret för genomförande av samarbetsinsatserna i
Central- och Östeuropa var tidigare fördelat på ett
stort antal myndigheter. Utskottet vill med
anledning av motion U813 (m) yrkande 3 anföra att
sammanslagningen av biståndsmyndigheterna, som
genomfördes i juli 1995, syftade till att förbättra
överblicken och underlätta samordningen av såväl
utvecklingsbiståndets som östsamarbetets olika
delar. Samtidigt som båda huvudområdena lades under
samma myndighet, markerades östsamarbetets specifika
karaktär genom att en särskild avdelning för
Central- och Östeuropa inrättades. På grundval av
denna nya verksorganisation av samarbetet med
Central- och Östeuropa skapades bättre
förutsättningar för att anpassa verksamheten till
ändrade förutsättningar.
I motionen hävdas att samarbetet med Central- och
Östeuropa bättre bör integreras i UD. Den nyligen
genomförda, mycket genomgripande omorganisationen av
Utrikesdepartementet syftar till en integrering inte
bara av olika samarbetsinsatser i samma del av
världen utan av alla aspekter på Sveriges relationer
med en viss grupp av länder. Sålunda ligger nu
ansvaret för handläggningen av de utrikespolitiska
och ekonomiska förbindelserna med de central- och
östeuropeiska länderna på samma enhet som bereder
ärenden inom östsamarbetet. Detta innebär att
möjligheterna till effektiv styrning och nödvändig
samordning avsevärt förbättrats.
Vidare vill utskottet framhålla att i svensk
förvaltningstradition görs en åtskillnad mellan
regeringens och de verkställande organens
arbetsuppgifter. Framtagande av policyunderlag och
budgetberedning hör hemma i Regeringskansliet, medan
de verkställande funktionerna ligger på
självständiga myndigheter. Därmed avstyrker
utskottet motion U813 (m) yrkande 3.
I budgetbetäkandet för innevarande riksmöte, bet.
2000/01:UU2, framhöll utskottet med andledning av
ett liknande yrkande följande:
Utskottet konstaterar att Utrikesdepartementet och
Sida har huvudansvaret för utvecklingssamarbetet med
Central- och Östeuropa, och de har bland annat till
uppgift att bereda regeringens beslut om
medelsfördelningen mellan olika organisationer som i
sin tur ansvarar för planering och implementering av
samarbetsinsatserna.
Utskottet menar att insatserna bör hanteras av
särskilda myndigheter, som Sida och Svenska
institutet, på det sätt och med den omfattning som i
dag sker. Utrikesdepartementets uppgift är att
utarbeta en policy och följa upp de mål som
riksdagen beslutat om.
Med vad som ovan anförts avstyrks motion U509 (m)
yrkande 8.
Utskottet ser ingen anledning att ändra dessa
bedömningar och avstyrker därmed motion U17 (m)
yrkande 7.
Handel och yttre gränskontroll
I motion U17 (m) yrkande 2 framhåller motionärerna
att de nya marknads-ekonomierna är beroende av goda
villkor för marknadstillträde och menar att EU:s
återstående handelshinder, särskilt vad gäller
jordbruks- och tekoprodukter samt stål, därför
snarast bör avvecklas. Även antidumpningsåtgärder
måste avskaffas, understryker motionärerna.
Utskottet kan inledningsvis konstatera att de
restriktioner i EU:s handel med kandidatländerna som
regleras i Europaavtalen gradvis håller på att
avvecklas för att säkerställa en infasning till
medlemskap. Avvecklingen sker asymmetriskt, dvs.
kandidatländernas skyddstullar är högre än EU:s.
Utskottet noterar att för handel med
industriprodukter - med undantag av textilier, kol
och stålprodukter - avskaffades i princip tullar och
kvoter när avtalen trädde i kraft. I vissa fall
tillämpar avtalet en tioårig övergångsperiod, men
därefter råder frihandel. För Estland gäller
frihandel direkt. För Lettland gäller en fyraårig
övergångsperiod från avtalets ikraftträdande. För
Slovenien och för Litauen gäller en sexårig
övergångsperiod från avtalets ikraftträdande.
För jordbruksprodukter gäller däremot inte
frihandel, noterar utskottet vidare. Parterna ger
varandra koncessioner - tullsänkningar eller
förmånskvoter - för ett antal produkter. Dessa
produkter specificeras i varulistor i bilagor och
protokoll till avtalen. Dessa listor är asymmetriskt
utformade för att ge kandidatländerna möjlighet att
exportera sina jordbruksprodukter till EU.
Utskottet kan dock konstatera att trots detta har
kandidatländernas import från EU ökat betydligt mer
än exporten. Förhandlingar om nya koncessioner för
handeln med jordbruksprodukter respektive bearbetade
jordbruksprodukter, fisk samt vin och sprit sker
successivt. De varor som är aktuella listas i
speciella tilläggsprotokoll till avtalet. Dessa
listor omförhandlades senast under år 2000, enligt
vad utskottet inhämtat. I kommissionens
förhandlingsmandat framhölls det önskvärda i att nå
en rättvis jämvikt mellan exportintressen i EU
respektive kandidatländerna för att uppnå en bättre
balans i handeln mellan dessa. Enligt vad utskottet
inhämtat pågår under andra kvartalet 2001
fiskeförhandlingar om nya koncessioner.
Utskottet konstaterar att Europaavtalen är
kompatibla med WTO. I Europaavtalen finns regler om
att inga tullar eller kvoter får nyintroduceras
eller givna förmåner försämras.
Vad gäller antidumpning tillämpar EU strafftullar
på olika varor gentemot de nya marknadsekonomierna.
Utskottet finner att regeringen verkar aktivt mot
att tillämpa sådana åtgärder men enär rådet fattar
beslut med enkel majoritet i dessa frågor har
Sverige begränsade möjligheter att påverka
slutresultatet.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
U17 (m) yrkande 2 kan besvaras.
I yrkande 3 menar motionärerna att om något av
kandidatländerna blir medlem i EU senare än andra
får det inte innebära att handeln återregleras.
Utskottet konstaterar att den största delen av
handeln mellan EU och kandidatländerna i dag är fri
i enlighet med Europaavtalen. Någon omfattande
återreglering kan det således inte bli fråga om.
Skulle det visa sig att t.ex. Tjeckien och
Slovakien inte blir medlemmar vid samma tidpunkt kan
en diskussion om övergångsåtgärder bli aktuell.
Utskottet har dock inhämtat att det är regeringens
ståndpunkt att en intern återreglering
kandidatländer emellan i görligaste mån skall
undvikas under den övergångsperiod detta blir
aktuellt.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
U17 (m) yrkande 3 kan besvaras.
I yrkande 4 i samma motion anförs att Polens och
Litauens öppna handel med Kaliningrad bör kunna
fortsätta när de blir EU-medlemmar.
Utskottet vill framhålla att det är ett svenskt
intresse att Litauen och Polen så snart som möjligt
blir medlemmar i EU. Det kan de endast bli genom att
anta EU:s regelverk, inklusive de delar som rör
relationerna med Ryssland och Kaliningradområdet.
Utskottet konstaterar att den gemensamma
handelspolitiken innebär att nya medlemsländer måste
ansluta sig till de avtal med tredje land som EU
har.
Utskottet finner att regeringen bl.a. av detta skäl
arbetar för att inom ramen för EU:s
Rysslandsrelationer se över hela unionens relationer
med Kaliningrad. Detta arbete pågår för närvarande
inom ramen för EU:s partnerskaps- och samarbetsavtal
med Ryssland och syftar bl.a. till att underlätta
att mänskliga och kommersiella kontakter med
Kaliningrad så långt det är möjligt bibehålls även
efter det att Polen och Litauen träder in i unionen.
Avtalet syftar på sikt till att etablera ett
frihandelsområde mellan EU och Ryska Federationen.
Utskottet välkomnar detta arbete.
Utskottet menar att vad gäller handeln innebär
Polens och Litauens EU-inträde ökade möjligheter för
Kaliningrad snarare än ökade problem. Eftersom EU i
dag tillämpar lägre MGN-tullar (Mest Gynnad Nation)
gentemot Ryssland än vad Polen och Litauen gör
kommer villkoren för rysk export (inklusive från
Kaliningrad) att förbättras efter dessa länders EU-
inträde.
Utskottet är dock medvetet om att de Schengenregler
för personers rörlighet som Litauen och Polen måste
anpassa sig till vid ett medlemskap i EU är
problematiska för de boende i Kaliningrad. Det är
därför betydelsefullt, menar utskottet, att inom
ramen för EU:s regelverk finna en lösning för
viseringsfrågan som innebär minsta möjliga avbräck i
de väl etablerade kontakterna över gränserna. Detta
är viktigt inte minst för att säkra att Kaliningrad
kan dra nytta av de positiva effekter som EU:s
utvidgning kommer att föra med sig för regionen.
Utskottet menar att det är av vikt att frågan
uppmärksammas av EU:s medlemsländer och av unionens
institutioner samt att konstruktiva lösningar på det
potentiella problemet uppnås.
Utskottet vill i sammanhanget även framhålla att
regeringen nyligen fattat beslut om att öppna ett
svenskt generalkonsulat i Kaliningrad, vilket medför
en bevakning i området.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
U17 (m) yrkande 4 kan besvaras.
I motionen framhålls vidare i yrkande 5 att EU:s
yttre gränsskydd skall utformas med hänsyn tagen
till att människors traditionella kontakter, handel
och rörlighet inte får inskränkas på ett orimligt
sätt.
Utskottet konstaterar att dagens kandidatländer
ställs inför relativt hårda krav att anta EU:s
regelverk med avseende på relationer med tredje
land. Bland annat höjs gränsbevakningen österut och
visumregimer med grannländerna måste harmoniseras
med EU:s regelverk. Samtidigt har flera av de
aktuella länderna intensiva förbindelser österut,
och i flera fall är den statsbärande nationella
gruppen spridd även öster om landets gränser (t.ex.
etniska polacker bosatta i dagens Ukraina).
Utskottet vill framhålla att Sverige inom ramen för
utvidgningsprocessen har betonat vikten av samarbete
och integration även med de östeuropeiska länder som
i dag inte är aktuella som kandidatländer. Detta
återspeglas även av det faktum att Sveriges
bilaterala utvecklingssamarbete - förutom till
kandidatländerna - även i stor utsträckning går till
Ryssland, Vitryssland och Ukraina.
Utskottet vill även framhålla att Sverige verkar
aktivt i EU-samarbetet för att det skall vara
möjligt att inom ramen för EU:s gällande regelverk
underlätta de mänskliga och kommersiella kontakterna
mellan kandidatländerna och deras grannar i öst. Ett
konkret exempel på detta kan vara att utfärda
viseringar gällande för upprepade besök för
medborgare från t.ex. Ukraina till Polen.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
U17 (m) yrkande 5 kan besvaras.
Sociala frågor och smittskyddsfrågor
I motion U17 (m) yrkande 8 anförs att utvecklingen
av goda sociala skydd bör främjas. I yrkande 9 i
samma motion menar motionärerna att svenskt
utvecklingsbistånd till Central- och Östeuropa bör
ha en tydlig inriktning på att stödja
smittskyddsarbete, särskilt vad gäller hiv/aids och
TBC.
Utskottet konstaterar att i föreliggande
proposition framhålls att en god utveckling på det
sociala området är nödvändig för att skapa
legitimitet för reformprocessen och för anpassningen
till EU i samarbetsländerna och att satsningen på
det sociala området därför bör fortsätta. Stödet bör
även fortsättningsvis koncentreras till områden som
bistår ländernas egna strävanden till reformering av
hälso- och sjukvård och social omsorg, med tonvikt
på kunskapsöverföring och systemförändring.
Utskottet kan vidare konstatera att bland annat på
socialtjänstområdet har Sverige en unik kompetens
som är efterfrågad i samarbetsländerna. Nya
initiativ har under det gångna året tagits av Sida
för att i utvecklingssamarbetet öka inriktningen på
hjälp till utsatta barn i bland annat Ukraina,
Ryssland och Lettland. Resultaten av projekten
bekräftar de svenska erfarenheternas relevans.
Utskottet har inhämtat att omfattande
samverkansprojekt har genomförts av Sida i samarbete
med Världsbanken. Projekten har bland annat rört
hälsosektorns omstrukturering och pensionssystemets
omläggning i Lettland samt motsvarande
omstrukturering av hälsosektorn respektive
uppbyggnaden av en modern socialförvaltning och
socialtjänst på kommunal nivå i Litauen.
Även den allvarliga smittskyddssituationen i
samarbetsländerna i Central- och Östeuropa
uppmärksammas av regeringen i propositionen.
Regeringen framhåller att särskilda insatser bör
göras på detta område, inte minst av förebyggande
art. Inom folkhälsoområdet är preventiva insatser
såsom sexualupplysning av särskild vikt. Utskottet
välkomnar dessa ställningstaganden från regeringens
sida.
Utskottet har erfarit att denna typ av insatser
redan genomförs i Estland och Ryssland, och
internationella kurser med temat reproduktiv hälsa
genomförs varje år med deltagare från hela regionen.
Satsningar sker också inom ramen för
Östersjöstaternas råd där en särskild aktionsgrupp
har lagt fram ett handlingsprogram och fortsätter
att samordna insatser för kontroll av smittsamma
sjukdomar i regionen. Insatser görs även genom ett
nordiskt-baltiskt projekt som syftar till att stärka
de nationella tuberkulosprogrammen.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
U17 (m) yrkandena 8 och 9 kan besvaras.
Barnens situation
Ett flertal motioner behandlar barns och ungdomars
situation i Central- och Östeuropa.
Motionären bakom motion U221 (kd) yrkande 12 anför
att regeringen i grannlandssamarbetet och inom EU
bör verka för ett förebyggande arbete mot
ungdomskriminaliteten, för ett rättssystem som ger
större möjlighet till rehabilitering av unga
brottslingar och för att en handlingsplan antas i
detta syfte. I motion U17 (m) yrkande 10 anförs att
barnperspektivet bör genomsyra såväl EU:s som
Sveriges stöd till utvecklingen i Central- och
Östeuropa. I motion U18 (fp) yrkande 10 anförs att
respekten för de mänskliga rättigheterna, även
barnens rättigheter, i högre grad bör uppmärksammas
inom ramen för utvecklingssamarbetet med Central-
och Östeuropa. Även i motion U19 (kd) yrkande 2
anförs att ökade insatser bör göras som skall vara
speciellt riktade mot barnens situation i Central-
och Östeuropa.
Utskottet kan inledningsvis i denna del konstatera
att utvidgningen är en högt prioriterad fråga för
Sverige. Sverige har som föresats att öka takten i
förhandlingarna, så också vad gäller kapitel 24 om
rättsliga och inrikes frågor. Detta utan att för den
skull göra avkall på kraven på kvalitativa
rättsstatssamhällen där även ungdomars rätt tas till
vara i kandidatländerna.
Utskottet vill framhålla att rättsväsendet i mångt
och mycket utgör det nav kring vilket en stor del av
EU-samarbetet kretsar. Saknas väl fungerande
rättssystem, kan kandidatländerna inte heller
förväntas uppfylla andra centrala delar av EU:s
gemensamma regelverk. Av det skälet kan resultatet
av förhandlingarna vad gäller rättsväsendet få
långtgående konsekvenser för hela
utvidgningsprocessen. På så sätt kommer även
ungdomars situation i fokus i förhandlingarna och
krav på åtgärder kommer att riktas till
kandidatländerna under förhandlingens gång.
Rättsväsendenas ineffektivitet och allmänhetens
låga förtroende för domstolarnas arbete i
kandidatländerna är synnerligen bekymmersamt, menar
utskottet. Omfattande och grundläggande förändringar
behöver komma till stånd på rättsväsendets område i
alla kandidatländer. Detta gäller bland annat
behandlingen av ungdomsbrottslingarna.
Utskottet noterar att Sverige sedan ett par år
tillbaka ger bistånd till de baltiska länderna på
området. Sveriges insatser härvidlag kan dock endast
ses som ett stöd till de reformer som måste
genomföras av balterna själva. Det är därför
viktigt, menar utskottet, att understryka att de
baltiska länderna och övriga kandidatländer själva
måste avsätta tillräckliga resurser för att komma
till rätta med bristerna. Icke desto mindre menar
utskottet att även framdeles bör Sverige prioritera
samarbetet med de baltiska länderna på det rättsliga
och inrikes området.
Utskottet noterar med tillfredsställelse att
barnkonventionen utgör basen för regeringens arbete
för barnens rättigheter såväl nationellt som
internationellt. År 1998 påbörjades inom UD en
översyn av barnfrågor i det internationella
utvecklingssamarbetet, Barnprojektet. Målet är att
utforma en sammanhållen policy för barnfrågor och
att utveckla ett systematiskt barn- och
barnrättsperspektiv i det internationella
utvecklingssamarbetet. Arbetet bedrivs på kort,
medellång och lång sikt fram till hösten år 2001 då
FN:s generalförsamling håller en specialsession
kring uppföljningen av barntoppmötet - UNGASS 2001.
Översynen kommer, enligt vad utskottet erfarit, att
redovisas i en skrivelse till riksdagen och har
bland annat resulterat i särskilda
utbildningssatsningar på kompetens- och
metodutveckling i utrikesförvaltningen sedan 1999.
Utskottet noterar med tillfredsställelse att det
inom EU pågår ett mångfacetterat arbete kring
barnets rättigheter. Kommissionen arbetar med flera
studier om barnets situation, bland annat om
barnsoldater och sexuell exploatering av barn.
Förslag har kommit om att inrätta en särskild
"barnansvarig" för att följa upp barnkonventionen.
Frankrike och Italien har fört fram att Unicef-
stödda Innocentoinstitutet kunde bilda ett
europeiskt samordningscentrum för bland annat
barnfrågor.
Utskottet kan vidare konstatera att regeringen inom
ramen för EU-ordförandeskapet uppmärksammar barnets
rättigheter. Regeringen har ställt sig positiv till
utformandet av en strategi för barnens rättigheter
inom EU. Utskottet välkomnar detta initiativ.
Utskottet har uppmärksammat att barnens situation
har försämrats i samarbetsländerna i Central- och
Östeuropa. Åtgärder för att förbättra barnens
situation bör därför höra till de högst prioriterade
insatserna på det sociala området i samarbetet med
regionen.
Utskottet anser det även vara av yttersta vikt att
Sverige bidrar till skapandet av trygga
uppväxtförhållanden för barnen i vårt närområde.
Sverige har också kunnande och relevant erfarenhet
av frågor som rör barnens situation. Stöd bör i
första hand inriktas på övergripande system- och
organisationsutveckling.
Utskottet har inhämtat att ett flertal insatser med
specifik inriktning på barn har genomförts. Ett
barnrättsperspektiv har använts i
projektförberedande arbete i Lettland och Ryssland.
Främjande av barnens rättigheter återfinns också som
en del i insatser generellt inriktade på utveckling
av socialtjänst och utbildning i socialt arbete. Som
exempel medverkar en svensk socialhögskola i ett
metodutvecklingsarbete inom socialtjänsten, bland
annat med fokus på barn och ungdomar, i S:t
Petersburg. Även Lettland och Estland har tagit del
av liknande insatser. Vidare står angivet i
landstrategierna för de baltiska länderna att
insatser för att förbättra situationen för barn och
ungdomar bör genomföras med utgångspunkt i FN:s
konvention om barnets rättigheter. Det omfattande
vänortssamarbetet och frivilliga organisationers
arbete utgör också viktiga kanaler för insatser för
barn och ungdomar.
Det är även viktigt att framhålla att många
insatser på det sociala området har en avgörande
betydelse för barnens situation utan att vara direkt
riktade mot barn. Utveckling av
socialförsäkringssystem och hälsovård, förebyggande
åtgärder mot TBC och andra smittsamma sjukdomar samt
insatser mot alkoholism och drogmissbruk är exempel
på sådana insatser.
Utskottet finner sammanfattningsvis att det är en
stor bredd på de direkta insatser som görs för att
förbättra situationen för barn och ungdomar. Därtill
kommer de positiva indirekta effekter som följer av
förbättrade sociala insatser, förstärkta insatser
inom utbildningsväsendet och till följd av det
regelverk som måste antas inför ett lands medlemskap
i EU.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att
motionerna 1999/2000:U221 (kd) yrkande 12, U17 (m)
yrkande 10, U18 (fp) yrkande 10 samt U19 (kd)
yrkande 2 kan besvaras.
Mänskliga rättigheter
Motionärerna bakom motion U17 (m) menar i yrkande 13
att den svenska regeringens kritik av kränkningar av
de mänskliga fri- och rättigheterna inte skall vara
mildare än den som förs fram från Europarådet och
OSSE.
Utskottet kan inledningsvis konstatera att
utrikesförvaltningen noga följer utvecklingen
beträffande mänskliga fri- och rättigheter i
Ryssland. Detta sker bl.a. genom nära kontakter med
frivilligorganisationer verksamma i Ryssland. Det
sker också genom att särskilt bevaka utvecklingen i
enskilda fall av principiell betydelse. Syftet med
den kontinuerliga bevakningen är att söka skaffa en
heltäckande bild av situationen, som underlag för
Sveriges agerande såväl bilateralt i förhållande
till Ryssland som inom ramen för relationerna EU -
Ryssland samt inom internationella organisationer
som Europarådet, OSSE och FN.
Utskottet noterar att på senare tid har från svensk
sida även funnits anledning att i dialogen med ryska
företrädare uttrycka oro över läget för oberoende
medier i Ryssland, liksom för det civila samhället
generellt.
Vidare vill utskottet framhålla att Sverige bidrar
konkret till att stärka det civila samhället i
Ryssland, bl.a. genom stöd till fortbildning av
ryska journalister och bidrag till svenska
frivilligorganisationers samarbete med ryska parter.
Utskottet vill även framhålla att Sveriges agerande
inom EU, i synnerhet under det svenska
ordförandeskapshalvåret, bl.a. har vägletts av en
strävan att nå enighet inom unionen om en samsyn och
ett gemensamt agerande gentemot Ryssland, i första
hand i syfte att fördjupa relationerna mellan EU och
Ryssland.
EU:s Rysslandspolitik kan dock inte enbart präglas
av samarbete, menar utskottet. Det måste även finnas
en beredskap till kritik av Ryssland när sådan är
befogad. Därför finner utskottet det positivt att
uppriktighet och tydlighet i dialogen har varit
viktiga nyckelord för det svenska EU-
ordförandeskapet. Detta gäller inte minst
situationen beträffande de mänskliga fri- och
rättigheterna i Ryssland.
Utskottet noterar att bilateralt har Sverige främst
agerat genom att ta upp situationen beträffande
mänskliga fri- och rättigheter i den fortlöpande
dialogen med Ryssland. Detta har i synnerhet gällt -
och gäller alltjämt - läget i Tjetjenien. Utskottet
välkomnar detta eftersom läget där fortfarande är
mycket allvarligt och enär rapporter från området
inger oro vad gäller respekten för de mänskliga
rättigheterna.
Utskottet noterar att bl.a. på svenskt initiativ
har sålunda Allmänna rådet vid olika tillfällen
antagit slutsatser där tydlig kritik uttalats mot
Ryssland för hanteringen av Tjetjenien-konflikten.
Sverige har också medverkat till en lång rad EU-
uttalanden i olika internationella forum - bl.a.
OSSE och Europarådet - om främst Tjetjenien. Såväl
år 2000 som under 2001 som EU-ordförande, har
Sverige spelat en aktiv roll i behandlingen av
Tjetjenien-frågan i FN:s kommission för mänskliga
rättigheter. Beträffande läget för oberoende medier
har EU agerat tydligt, bl.a. i uttalanden vid två
tillfällen under det svenska ordförandeskapet men
också direkt till ryska företrädare vid kontakter på
ministernivå mellan EU-ordförandeskapet och
Ryssland.
Utskottet menar att det har varit av stort värde
att EU:s medlemsstater har kunnat agera gemensamt i
frågan om Tjetjenien, liksom i övrigt beträffande
situationen för de mänskliga fri- och rättigheterna
i Ryssland. EU:s politiska tyngd medför att unionens
synpunkter och kritik har större möjligheter att
vinna gehör och påverka Ryssland, än om samma
budskap enbart hade framförts från enskilda
medlemsstater.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
U17 (m) yrkande 13 kan besvaras.
I motion U18 (fp) yrkande 5 anförs att respekten för
de mänskliga rättigheterna i högre grad bör
uppmärksammas inom ramen för utvecklingssamarbetet
med Central- och Östeuropa. Detta gäller avskaffande
av dödsstraffet (yrkande 6), minoriteters
rättigheter (yrkande 7), funktionshindrades
rättigheter (yrkande 8), människohandel och kvinnors
rättigheter (yrkande 9), homosexuellas rättigheter
(yrkande 11) och situationen i fängelser (yrkande
12).
Utskottet vill inledningsvis framhålla att
kandidatländernas anslutningsprocess till EU utgör
ett centralt instrument i arbetet med mänskliga
rättigheter. För att uppnå medlemskap i EU måste
kandidatländerna uppfylla bl.a. kriterier för
upprätthållandet av de mänskliga rättigheterna.
Kandidatländernas framsteg i denna process
utvärderas årligen av kommissionen avseende
uppfyllnaden av de s.k. politiska
Köpenhamnskriterierna. Dessa inkluderar bl.a.
respekten för de mänskliga rättigheterna för alla
medborgare, även för nationella minoriteter.
Såväl den ekonomiska tillväxten i kandidatländerna
som en framtida EU-anslutning och vägen dit innebär
också allt större möjligheter till förbättringar vad
gäller att öka respekten för de mänskliga
rättigheterna. Således utgör unionens
utvidgningsprocess en mycket viktig del i att
förbättra förhållandena.
Utskottet vill vidare framhålla att
utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa i
hög utsträckning genomsyras av en strävan att främja
respekten för de mänskliga rättigheterna. Detta kan
märkas inom samarbetsområden såsom rättssamarbetet,
riktlinjen att allt samarbete skall präglas av ett
jämställdhetsperspektiv, ny fokusering på
problematiken kring människohandel, i synnerhet
handel med kvinnor och barn, fokusering på barn på
institution med mera.
Vad gäller yrkande 6 om avskaffande av dödsstraffet
vill utskottet erinra om att denna fråga har
behandlats av utskottet vid ett flertal tillfällen,
senast i bet. 2000/01:UU10. Utskottet framhållet där
att det ser med oro på det faktum att det
fortfarande förekommer dödsstraff i flera länder och
fortsätter:
Avskaffande av dödsstraffet är en prioriterad
uppgift för Sverige i arbetet med att främja och öka
respekten för de mänskliga rättigheterna, och det
har även upphöjts till en angelägen fråga under det
svenska ordförandeskapet i Europeiska unionen. EU
har intagit en ledande roll i kampen för
dödsstraffets avskaffande. Allmänna rådet antog i
juni 1998 riktlinjer för agerande gentemot tredje
land och i enlighet med riktlinjerna sker i dag ökad
samordning inom EU i dessa frågor.
Utskottet konstaterar att det svenska arbetet för
ett avskaffande av dödsstraffet bedrivs i flera
internationella organisationer, såsom FN,
Europarådet och OSSE. På EU:s initiativ har FN:s
kommission för de mänskliga rättigheterna under en
följd av år antagit resolutioner om dödsstraffet,
senast resolution 2000/65. I resolutionen uppmanas
de stater som fortfarande tillämpar dödsstraff att
införa ett moratorium. Utskottet har inhämtat att
Sverige, i egenskap av EU-ordförande, under våren
2001 avser att lägga fram en ny resolution mot
dödsstraffet i kommissionen för de mänskliga
rättigheterna. Inom ramen för Europarådet lade
Sverige nyligen fram ett förslag om ett nytt
tilläggsprotokoll till Europakonventionen om de
mänskliga rättigheterna, detta för att vidga
skrivningen i protokoll 6 som i nuvarande lydelse
endast avser förbud mot dödsstraff i fredstid.
Utskottet kan konstatera att det svenska EU-
ordförandeskapet var framgångsrikt och att FN:s
kommission för de mänskliga rättigheterna antog en
resolution mot dödsstraffet vid sessionen första
halvåret 2001. Viktiga punkter i resolutionen är att
dödsstraff ej skall utdömas vad gäller personer
under 18 år och ej heller när det gäller psykiskt
funktionshindrade personer.
I motionen anförs att påtryckningar bör göras för
att avskaffa dödsstraffet i Vitryssland.
Utskottet konstaterar att antalet stater som
avskaffar dödsstraffet eller begränsar dess
tillämpning växer hela tiden. Denna trend har varit
särskilt stark i Central- och Östeuropa där
Vitryssland nu är det enda land som verkställer
avrättningar. Utskottet har erfarit att regeringen
aktivt arbetar med att förmå stater som verkställer
avrättningar att som ett första steg inrätta ett
moratorium för att på sikt avskaffa dödsstraffet
helt. Mycket av arbetet samordnas numera inom EU i
enlighet med de riktlinjer för agerande mot
dödsstraffet gentemot tredje land som antogs av EU:s
Allmänna råd i juni 1998. Arbetet mot dödsstraffet i
Vitryssland bedrivs främst i internationella forum,
i FN och i Organisationen för Säkerhet och Samarbete
i Europa (OSSE).
I yrkande 7 framhålls minoriteters rättigheter.
Utskottet konstaterar att en viktig del av
utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa är
att främja respekt för minoriteters rättigheter.
Diskriminering och fördomar drabbar fortfarande i
hög grad romer i Slovakien, Ungern, Rumänien,
Bulgarien och Tjeckien. Romerna har mycket lägre
levnadsstandard och en oproportionerligt hög andel
arbetslösa och analfabeter. Tillgång till
utbildning, sysselsättning och offentliga tjänster
hindras ofta. Det finns vissa tecken på systematisk
segregering, till exempel genom att man ibland
felaktigt skickar romska barn till särskolor.
Utskottet menar att romernas situation i Central-
och Östeuropa är bekymmersam. Utskottet noterar
därför med tillfredsställelse att Sverige gör en rad
insatser, båda bilateralt och genom EU, för att
förbättra romernas levnadsvillkor. I propositionen
om Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och
Östeuropa, identifieras Polen, Ryssland, Ukraina,
Vitryssland samt de baltiska länderna som
prioriterade för Sveriges arbete. Av dessa länder är
det bara Polen som har en nämnvärd andel av
befolkningen som är romer. Utskottet konstaterar
emellertid att i Polens fall är antalet romer
blygsamt i förhållande till situationen i Rumänien,
Bulgarien, Ungern, Slovakien och Tjeckien.
Utskottet vill framhålla att Sverige, genom EU,
bidrar till en betydlig insats för romerna. Åren
1999 och 2000 allokerades 10 millioner euro
respektive 13 millioner euro till roma-relaterade
projekt i Central- och Östeuropa genom PHARE-
programmet. För 2001 antas denna summa bli ännu
högre. Sverige genomför också ett kontinuerligt
arbete på den politiska nivån i Sveriges förhållande
till kandidatländerna. Det görs även punktinsatser
bland annat i form av seminarier och stöd till
utgivning av böcker.
I yrkande 8 anförs att funktionshindrades
situation, särskilt de som lever på institution, bör
uppmärksammas i högre grad inom ramen för
utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa.
Utskottet kan inledningsvis i denna del konstatera
att stöd till särskilt utsatta grupper i samhället,
såsom funktionshindrade, misshandlade kvinnor,
institutionaliserade barn samt kvinnor och barn som
utsatts för sexuell exploatering, ges uppmärksamhet
i föreliggande proposition.
Utskottet har erfarit att Sida genomför en rad
insatser till förmån för funktionshindrade. Här kan
nämnas ett projekt i Litauen där en svensk
socialhögskola deltar för att utveckla en modell för
kommunbaserat socialt arbete för att minska antalet
personer med fysiska eller mentala funktionshinder
som är hänvisade till ett liv på institution. Sida
stöder även institutet Early Intervention Institute
(EII) i S:t Petersburg som arbetar med att förbättra
vården av barn i åldern 0-4 år med psykosociala och
funktionella handikapp. Hittills har 20 polikliniker
och barnsjukhus i S:t Petersburg haft personal under
utbildning vid EII. Utbildnings- och
socialministerierna vill utveckla verksamheten som
en nationell modell för det förebyggande arbetet och
som ett alternativ till institutionsvården. Ett
magisterprogram med inriktning mot
handikappförebyggande åtgärder har vidare utvecklats
i samarbete med universitetet i Karlstad.
En väg mot att förbättra funktionshindrade
personers situation i hela Europa är EU-
utvidgningen. Därigenom måste kandidatländerna
uppfylla kriterier för upprätthållandet av de
mänskliga rättigheterna. Den ekonomiska tillväxten i
kandidatländerna ger också allt större möjligheter
till förbättringar.
Att förhandla om medlemskap innebär att
kandidatländerna förklarar sig villiga att anta EG:s
hela regelverk. Därmed accepterar kandidatländerna
också de bestämmelser som reglerar handikappfrågor
inom EG.
När det gäller funktionshindrade personers
situation regleras detta generellt sett i
Romfördragets artikel 13. Inom ramen för den inre
marknaden finns även direktiv där funktionshindrade
berörs. EU har i sina gemensamma positioner
beträffande kapitel 13 (socialpolitik) betonat
vikten att kandidatländerna tar över EG-regelverket
och har uppmanat dem att bekämpa diskriminering på
dessa områden samt att leverera information till
unionen om de åtgärder som vidtas.
När kandidatländerna förklarar att de accepterar
regelverket innefattar det att de även skall
införliva och tillämpa allt som ingår i regelverket
när de blir medlemmar. I synnerhet under senare tid
har betoning också lagts på övervakningen av att
kandidatländerna lever upp till sina åtaganden.
I yrkande 9 i motionen anförs att Sverige inom
ramen för utvecklingssamarbetet med Central- och
Östeuropa i högre grad bör uppmärksamma problemet
med människohandel, i synnerhet handel med kvinnor.
Utskottet har tidigare i detta betänkande redogjort
för sin principiella syn vad gäller människohandel,
särskilt vad gäller kvinnor och barn. Utskottet
menar att det är viktigt att ökade ansträngningar
för att komma till rätta med problematiken kring
människohandel i Central- och Östeuropa görs inom
alla områden: lagstiftning, migrationssamarbete, det
sociala området, jämställdhet och ekonomisk
utveckling. Utskottet finner att detta perspektiv
präglar också regeringens politik mot människohandel
i Central- och Östeuropa.
Utskottet har inhämtat att ett flertal direkta
åtgärder med den inriktning motionärerna efterfrågar
har vidtagits. Som exempel kan nämnas det stöd som
under ett flertal år har givits till Stiftelsen
Kvinnoforums nätverksaktiviteter mot handel med
kvinnor och barn i Östersjöregionen.
Östersjöstaternas råd har vidare skapat en
expertgrupp mot människohandel som leds av Sverige.
Denna grupp arbetar inom ramen för aktionsgruppen
mot organiserad brottslighet i Östersjöstaternas råd
och har till uppgift att förbättra
informationsutbytet mellan de berörda länderna.
Människohandel har även utsetts till en prioriterad
fråga under det svenska ordförandeskapet i EU. Ett
flertal EU-relaterade aktiviteter har förekommit
under våren 2001. Människohandel fanns exempelvis
med på agendan vid det informella rådsmötet för
rättsliga och inrikes frågor i Stockholm i februari
2001. Prioritet har även givits till förhandlingar
om kommissionens förslag till rambeslut om
straffrättsliga åtgärder mot människohandel. Frågan
har också förts fram vid ett flertal tillfällen med
kandidatländerna, exempelvis på rådsmötet om
rättsliga och inrikes frågor i mars.
Utskottet noterar att Sverige är aktivt inom
internationella forum där människohandel tas upp. I
december 2000 undertecknades FN-konventionen om
organiserad brottslighet, med tilläggsprotokoll om
människohandel. Sverige spelade en aktiv roll under
förhandlingarna om bl.a. definitionen av
människohandel som företeelse, vilket slutade med
att en förhållandevis vid definition antogs.
Utskottet vill även framhålla att Organisationen
för samarbete och säkerhet i Europa (OSSE) i sin
verksamhet i Central- och Östeuropa också har
uppmärksammat problemet under senare år. Vidare
noterar utskottet att Sverige under OSSE:s toppmöte
i Istanbul 1999 och ministerrådsmötet i Wien 2000
aktivt verkade för att ett dokument där OSSE åtar
sig att förebygga och bekämpa människohandel skulle
antas, vilket också gjordes i Wien. Detta har enligt
vad utskottet erfarit följts upp med ökad aktivitet
av OSSE:s demokratiinstitut ODIHR som driver projekt
mot människohandel, med särskilt fokus på
förebyggande åtgärder, i stora delar av Central- och
Östeuropa.
Yrkande 11 i samma motion behandlar de
homosexuellas rättigheter i Central- och Östeuropa.
Utskottet vill framhålla att frågan om de sexuella
minoriteternas situation är en viktig del av de
politiska Köpenhamnskriterierna för medlemskap i EU.
Grunden för kandidatländernas åtaganden utgörs av
artikel 13 i Romfördraget. I EU:s stadga om
grundläggande rättigheter, proklamerad vid toppmötet
i Nice i december förra året, fastslås bl.a. att det
inte är tillåtet att diskriminera människor på grund
av deras sexuella läggning.
Utskottet konstaterar att EU i
utvidgningsförhandlingarna har betonat att alla
människors lika värde och rättigheter är en viktig
del av de politiska kriterierna och uppmanat
kandidatländerna att vidta åtgärder för att bl.a.
bekämpa diskriminering på grund av sexuell läggning.
Kommissionen har i sina översynsrapporter, bl.a.
avseende Rumänien, konstaterat att vissa framsteg
gjorts men framhållit att fortsatta ansträngningar
är nödvändiga.
Enligt vad utskottet erfarit har ett lagförslag om
avkriminalisering antagits av det rumänska
parlamentets deputeradekammare under år 2000.
Ärendet ligger under 2001 för behandling i senaten.
Vidare har utskottet inhämtat att frågan togs upp
under statsministerns överläggningar med sin
rumänske kollega i Stockholm i april 2001. Den
rumänske premiärministern uttalade då sitt stöd för
en anpassning till EU:s miniminivå. Enligt uppgift
avser senaten att besluta om en avkriminalisering
före utgången av maj månad 2001. Utskottet utgår
från att regeringen fortsatt kommer att följa att
Rumänien och övriga kandidatländer lever upp till
sina åtaganden härvidlag.
I motionens yrkande 12 anförs att Sverige inom
ramen för utvecklingssamarbetet med Central- och
Östeuropa bör verka för förbättrade
fängelseförhållanden.
Utskottet vill inledningsvis i denna del framhålla
att utvecklingssamarbetet inom rättsområdet är en av
huvudkomponenterna inom det demokratifrämjande
stödet i samarbetet med Central- och Östeuropa och
anses vara mycket framgångsrikt.
Kriminalvårdsstyrelsen har med hjälp av finansiering
från Sida utvecklat ett samarbete med de tre
baltiska staterna där fokus ligger på kvaliteten på
fängelsevården och alternativa strafformer.
Samarbetet visar på goda resultat. Litauen har bl.a.
fått en lagstiftning om behandling av unga
kriminella vilken är anpassad till FN:s konvention
om barns rättigheter. Eftersom ungdomarna ofta
erhåller dålig vård och utbildning på anstalterna,
är det svårt att återintegrera dem i samhället. I
april år 2000 var därför tolv personer från
litauiska utbildningsministeriet i Stockholm för att
se hur Sverige arbetar med kriminellt belastade
ungdomar. Programmet innehöll en bred provkarta på
olika insatser från slutenvård till öppna former.
Särskilda verksamheter för flickor ingick också.
Särskilt intresse väckte relationerna mellan
ungdomarna och personalen och den positiva
människosyn som präglade arbetet.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
U18 (fp) yrkandena 5-9, 11 och 12 kan besvaras.
Miljöfrågor och kärnsäkerhet
I motion U17 (m) yrkande 11 anförs vikten av att
upprätta en gemensam elmarknad kring Östersjön genom
att elnäten binds samman genom Baltic Ring-
projektet.
I riksdagens energipolitiska beslut år 1997 (prop.
1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:212)
angavs riktlinjer för en minskad klimatpåverkan från
energisektorn. Sverige borde, som medlem i EU, verka
för en gemensam klimatpolitik, effektiva styrmedel
och samverkan med andra länder genom s.k. gemensamt
genomförande. Energipolitiskt motiverade
internationella klimatinsatser ingår som en viktig
del i strategin för minskad klimatpåverkan från
energisektorn. Insatserna skall huvudsakligen
inriktas på bilateralt och multilateralt samarbete
inom ramen för klimatkonventionen.
Utskottet konstaterar att det i 1997 års
energipolitiska riksdagsbeslut också anges att det
är av stort svenskt intresse att minska riskerna med
kärnkraften i Baltikum och Östeuropa samt att
utveckla ett energisystem kring Östersjön som är
säkert, väl dimensionerat och ekologiskt uthålligt.
Vidare framhålls att Sverige aktivt skall verka för
en integrering av de nationella energisystemen i
Norden och Östersjöregionen.
Det s.k. Baltic Ring-projektet, dvs. en framtida
sammankoppling av elnäten i länderna runt Östersjön,
bedrivs i samarbete mellan elföretagen i regionen.
Utskottet har inhämtat att en kontinuerlig dialog om
projektet förs mellan industrin och berörda
regeringar, bl.a. inom ramen för det nordiska
samarbetet och inom det mellanstatliga
energisamarbetet i Östersjöregionen.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motion U17
(m) yrkande 11 kan besvaras.
I motion U17 (m) anförs i yrkande 12 att Sverige
inte bör använda stödet till Central- och Östeuropa
för att smita undan sina åtaganden under
Kyotoprotokollet.
Utskottet har nyligen i sitt betänkande
2000/01:UU11 bl.a. behandlat frågor kring
Kyotoprotokollet, åtgärder för att minska utsläpp av
växthusgaser och handel med utsläppsrättigheter.
Utskottet konstaterade därvid att arbetet med
klimatförändring utgör en angelägen utmaning som är
länkad till den ekonomiska globaliseringen. Den
höjda temperaturen i atmosfären får bl.a. till följd
att glaciärer smälter, havsnivån stiger och
ökenspridningen förvärras. FN:s klimatpanel, IPCC,
värderar information och rapporter om klimatfrågor
från över 2000 forskare från hela världen och anser
det vara vetenskapligt fastlagt att klimatet kommer
att förändras utöver naturliga variationer på grund
av människans stora utsläpp av växthusgaser, främst
koldioxid, som bidrar till uppvärmningen av
atmosfären. Uträkningar gjorda av IPCC har visat att
utsläppen av koldioxid skulle behöva minska globalt
med 60 % för att stabiliseras till 1985 års nivå (ca
18 miljarder ton koldioxid per år). Utskottet
noterar att det föreligger ett stort behov av
forskning på området då kunskapen om
klimatrelaterade samband fortfarande är begränsad.
Den svenska klimatkommittén avlämnade under våren
2000 sitt betänkande Förslag till svensk
klimatstrategi (SOU 2000:23), vari man arbetar med
målet att till år 2050 ha minskat utsläppen med 50 %
jämfört med nivån 1990. Kommittén föreslog att
Sverige skulle minska sina utsläpp av växthusgaser
med 2 % fram till tidsperioden 2008-2012 jämfört med
1990. Riksdagen fastställde 1993 (bet.
1992/93:JoU19) att utsläppen av koldioxid från
fossila källor skulle stabiliseras år 2000 på 1990
års nivå för att därefter minska. Enligt den senast
tillgängliga statistiken låg de totala utsläppen av
växthusgaser i Sverige år 1999 mycket nära 1990 års
nivå. Ytterligare beräkningar kommer att redovisas i
den tredje nationalrapporten om klimatförändring,
som nu är under framtagande.
Klimatkonventionen syftar till att stabilisera den
globala koncentrationen av växthusgaser till en
ofarlig nivå och i Kyotoprotokollet (1997) har de
industrialiserade länderna gjort åtaganden om att
gemensamt åstadkomma utsläppsminskningar på
sammanlagt 5 % fram till tidsperioden 2008-2012.
Dock tillämpas en bördefördelning, varför åtagandet
är -8 % för EU, -7 % för USA och -6 % för Japan.
EU:s andel fördelas i sin tur inbördes, varvid
Sverige tillskrivits +4 %. Statsministern och
miljöministern har dock uttalat stöd för
Klimatkommitténs förslag på -2 % och en proposition
om Klimatkommitténs föreslagna målsättning väntas
hösten 2001. Utskottet konstaterar att Sverige hör
till de pådrivande industrialiserade länderna i
förhandlingarna om utsläppsminskningar.
Konventionens sjätte partsmöte (s.k. COP6) i Haag i
november 2000 handlade om vilka regler och
mekanismer som skall gälla då åtagandena skall
förverkligas. Dock bröt förhandlingarna samman på
grund av oenighet kring bl.a. handel med
utsläppsrättigheter, system för tidig förvarning och
tillgodoräknande av s.k. sänkor.
Förhandlingsrundan skall återupptas (s.k. COP6 bis)
i Bonn i juli 2001, och det är utskottets mening att
Kyotoprotokollet kan ratificeras först när parterna
kommit överens om vilka spelregler som skall gälla
för dess implementering. Det är därför av stor vikt
att de fortsatta klimatförhandlingarna når framgång,
framhöll utskottet i betänkande UU11.
Utskottet uppehöll sig i betänkandet även kring
frågan om handel med utsläppsrättigheter och
konstaterade att det inom ramen för det nordiska
ministerrådet och Baltic Sea Region Energy
Cooperation (BASREC) redan pågår ett
integrationsarbete på miljöområdet. Arbetet går
bl.a. ut på att utveckla planerna på ett
försöksområde (s.k. testing ground) för de flexibla
mekanismerna i Östersjöområdet. Dessa mekanismer,
som instiftades genom Kyotoprotokollet, är
instrument med vars hjälp länder kan tillgodoräkna
sig de utsläppsminskningar som görs i andra länder,
bl.a. genom handel med utsläppsrättigheter och genom
olika projekt. Den grundläggande tanken bakom
försöksområdet är både att främja energisamarbetet
i regionen och att tillse att Kyotoprotokollets
åtaganden uppnås. Försöksområdet kan därmed ses som
en åtgärd med flera positiva effekter.
Utskottet ser ingen anledning att ändra sina
tidigare bedömningar med anledning av motion U17 (m)
yrkande 12. Utskottet konstaterar att Sverige är på
god väg att klara tidigare mål, att klimatkommittén
har föreslagit ett långsiktigt mål som utgör en
högre ambitionsnivå för svensk del än vad som
framförhandlats inom EU samt att Kyotoprotokollet
tillåter att ett land tillgodoräknar sig de
utsläppsminskningar som görs i andra länder, bl.a.
genom handel med utsläppsrättigheter och genom olika
projekt. Utskottet konstaterar att den sammanlagda
effekten när det gäller att minska utsläpp av
växthusgaser blir positiv.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
U17 (m) yrkande 12 kan besvaras.
I motion U18 (fp) yrkande 14 anförs att regeringen
bör verka för att åtgärder vidtas för att förbättra
miljön i länderna i Central- och Östeuropa.
Utskottet konstaterar att enligt föreliggande
proposition är målet för Sveriges miljöinsatser i
regionen att bevara, skydda och förbättra miljön,
särskilt i och omkring Östersjön, och stödja en
hållbar utveckling. Viktiga utgångspunkter är
Helsingforskommissionen (HELCOM), Åtgärdsprogram för
Östersjön och Agenda 21 för Östersjöområdet, Baltic
21, vilket antogs vid Östersjöstaternas råds
ministermöte år 1998.
Vad gäller regeringens politik noterar utskottet
att den syftar till att intensifiera samarbetet
kring Östersjön, verka för snabbt EU-medlemskap för
kandidatländerna i Östersjöområdet, ökade insatser
för kärnsäkerhet i närområdet och hårdare krav på
jordbruket liksom reformering av CAP.
Utskottet finner att den politik som gäller på
området ligger i linje med vad motionärerna
förespråkar och finner att motion U18 (fp) yrkande
14 kan anses vara besvarad med vad utskottet anfört.
I motion U18 (fp) yrkande 15 anförs att regeringen
bör göra större insatser för att förbättra
kärnsäkerheten i Ryssland och övriga Central- och
Östeuropa. I samma motion framhåller motionärerna i
yrkande 16 att av de medel som finns tillgängliga
inom ramen för Östersjömiljarderna bör insatser
göras för att öka säkerheten för kärnkraften i
Sveriges närområde i Central- och Östeuropa.
Utskottet kan konstatera att regeringen i
föreliggande proposition även lagt fram förslag om
det fortsatta biståndet på kärnsäkerhetsområdet.
Regeringen framhåller att enligt dess bedömning är
det väsentligt att verka för att kärnkraftverken i
Sveriges omgivning har en hög säkerhet och att
fortsatta insatser behövs för att minska risken för
olyckor. Utskottet delar dessa uppfattningar.
Utskottet kan vidare konstatera att Sverige under
en tioårsperiod har satsat totalt ca 500 miljoner
kronor via Statens kärnkraftinspektion (SKI) och
Statens strålskyddsinstitut (SSI) i bilateralt stöd
till Öst- och Centraleuropa på det kärntekniska
området. Förutom arbete med att förbättra säkerheten
vid kärnkraftverk drivs även projekt angående använt
kärnbränsle och radioaktivt avfall. Den största
satsningen har skett med avseende på kärnkraftverket
Ignalina i Litauen, men satsningarna i Ryssland har
under senare år ökat och omfattar för närvarande
cirka en fjärdedel av biståndet för ökad
kärnsäkerhet.
Utskottet noterar att vid sidan av de framgångsrika
bilaterala insatserna genom SKI och SSI bidrar
Sverige även till internationella insatser såsom
Europeiska utvecklingsbankens (EBRD) fonder för
kärnsäkerhet. Dessa är kärnsäkerhetsfonden (NSA) som
bidrar till säkerhetshöjande insatser vid
kärnkraftverk i Central- och Östeuropa,
Tjernobylfonden (CSF) som har till uppgift att bygga
en sarkofag över den havererade reaktorn samt fonden
för avveckling av kärnkraftverket i Ignalina i
Litauen (IDSF).
Utskottet menar dock att stödet från väst inte
utgör lösning på problemen då oerhört stora resurser
behövs och Ryssland måste ta ansvaret själv.
Emellertid kan västerländsk teknologi vara till stor
hjälp. Utskottet noterar att avsaknaden av ett
fungerande juridiskt ramverk är och har varit ett
stort hinder för biståndet till Ryssland på det
nukleära området.
Utskottet kan konstatera att Sverige tillsammans
med tolv andra stater, däribland den Ryska
federationen, undertecknade en deklaration vid
Barentsrådets utrikesministermöte i Bodö den 5 mars
1999. I denna deklarerar de undertecknande staterna
sin vilja att förhandla fram ett multilateralt
ramavtal för underlätta biståndsinsatser på det
nukleära området i Ryssland. Avtalet förväntas få
namnet A Multilateral Nuclear Environmental
Programme in the Russian Federation - MNEPR. Syftet
med avtalet är att reglera frågor om bl.a.
atomansvar skatter, tullar och samt juridisk status
för utländsk personal engagerad i insatser på det
nukleära området i Ryssland. Ett undertecknande av
MNEPR-avtalet skulle innebära tillskapandet av en
juridisk plattform för arbete med kärnavfall,
utbränt kärnbränsle och säkerhet vid kärnreaktorer i
Ryssland. Utskottet har inhämtat att i arbetet med
avtalet har framsteg gjorts och noterar med
tillfredsställelse att vid toppmötet EU-Ryssland den
17 maj år 2001 gjordes ett gemensamt uttalande där
ambitionen fastlades att avtalet skall vara
undertecknat senast den 1 juli år 2001.
Det arbete som bedrivs inom CEG (Contact Expert
Group for Radioactive Waste in the Russian
Federation), avseende en rysk strategi för
omhändertagande av radioaktivt avfall och utbränt
kärnbränsle, och MNEPR-avtalet utgör grundbultarna i
arbetet med att attrahera och möjliggöra
internationellt miljöbistånd på det nukleära området
i Ryssland.
Utskottet noterar vidare att ett antal
internationella finansinstitutioner vid ett möte i
mars år 2001 har diskuterat möjligheterna att
finansiera bl.a. miljöinvesteringar i nordvästra
Ryssland och därvid tillsammans med Europeiska
kommissionen tagit initiativ till bildandet av ett
miljöpartnerskap inom ramen för den nordliga
dimensionen.
Utskottet finner att Sverige gör vad som är möjligt
för ökad kärnsäkerhet inom ramen för det reguljära
utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa och
ser därför inget behov för att medel ur
Östersjömiljard 2 används för detta syfte.
Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion
U18 (fp) yrkandena 15 och 16.
Det säkerhetsfrämjande biståndet
I motion U17 (m) framhåller motionärerna i yrkande 1
vikten av att Sverige stödjer Estlands, Lettlands
och Litauens medlemskap i Nato.
Utskottet har nyligen behandlat liknande yrkanden i
betänkande 2000/01:UU4 och framhöll därvid följande:
Utskottet konstaterar att i den nya europeiska
säkerhetsordning som håller på att formas har EU,
OSSE och Nato viktiga roller att spela. Dessa
organisationer, Europarådet samt regionala och
bilaterala samverkansformer bildar tillsammans ett
nätverk av mångfacetterat och intensivt samarbete
som sträcker sig över hela den europeiska
kontinenten. Utvidgningen av EU innebär att vi
fortsätter att bygga säkerhet genom samarbete.
Sverige har givit sitt helhjärtade stöd till de
baltiska ländernas strävanden att bli medlemmar i
EU. Att EU har inlett medlemskapsförhandlingar med
de baltiska länderna stärker säkerheten i
Östersjöområdet. Sverige är också aktivt bilateralt
och genom Östersjöstaternas råd för att på olika
sätt stärka de baltiska staterna. I detta ingår stöd
till de baltiska ländernas ansträngningar att bygga
upp grundläggande totalförsvarsstrukturer under
demokratisk kontroll.
Samtliga de tre baltiska staterna eftersträvar
också medlemskap i Nato. Vid toppmötet i Washington
1999 bekräftade Nato att det stod öppet för
medlemskap för kandidatländerna. Individuella
"Membership Action Plans" utgör verktyg för de
baltiska länderna samt övriga kandidatländer i deras
strävan efter Natomedlemskap. Det amerikanska stödet
för de baltiska staternas strävan mot medlemskap
manifesterades i den amerikansk-baltiska chartan som
undertecknades 1998.
Ryssland har uttalat stöd för de baltiska ländernas
ambitioner att bli medlemmar i EU, men motsätter sig
baltiskt Natomedlemskap. Utskottet vill understryka
att den grundläggande OSSE-principen om alla staters
rätt att själva välja säkerhetspolitisk väg
självklart är giltig också för de baltiska länderna.
Som utskottet tidigare konstaterat är dock frågan om
medlemskap i Nato en angelägenhet för Atlantpaktens
medlemmar och ansökarländerna.
Utskottet har inte förändrat sina bedömningar och
avstyrker därmed motion U17 (m) yrkande 1.
I yrkande 14 i samma motion anförs att det svenska
suveränitetsstödet till Estland, Lettland och
Litauen bör fortsätta även efter det att dessa
länder blivit medlemmar i EU.
Utskottet vill framhålla att det säkerhetsfrämjande
stödet är av stor betydelse för svensk
Östersjöpolitik och för den gemensamma säkerheten i
regionen, såväl på det militära som på det civila
området.
Utskottet konstaterar att sedan början av 1990-
talet uppgår det svenska säkerhetsfrämjande stödet
kanaliserat via Utrikesdepartementet till ca 500
miljoner kronor. Sverige har givit ett omfattande
stöd till de nationella försvarsmakterna i Estland,
Lettland och Litauen. Sverige stöder multinationella
projekt i form av den baltiska bataljonen BALTBAT,
den marina sjöstyrkan BALTRON samt den baltiska
försvarshögskolan Baltdefcol. Därutöver ges ett
omfattande bilateralt stöd i form av
utbildningsinsatser för de baltiska försvarsmakterna
och materielstöd i samband härmed. En betydande del
av stödet ges på det civila området, inom bl.a.
tull, polis, kustbevakning, räddningstjänst,
migration.
Utskottet finner det naturligt att när Estland,
Lettland, Litauen och Polen blir EU-medlemmar kommer
stödet delvis att fasas ut. För vissa sektorer som
omfattas av det säkerhetsfrämjande stödet är
kopplingen till EU-medlemskap överlag mindre än på
andra samarbetsområden, samtidigt som dessa insatser
kan bedömas vara av stor betydelse för svensk
säkerhet, menar utskottet emellertid. Detta gäller
inte minst på totalförsvarsområdet där det finns ett
mer långsiktigt behov av stöd.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
U17 (m) yrkande 14 kan besvaras.
Motionärerna bakom motion U18 (fp) anför i yrkande 4
att regeringen bör återkomma till riksdagen med en
utförlig redogörelse för vilka konkreta resultat som
uppnåtts inom ramen för det migrationspolitiska
samarbetet med Central- och Östeuropa.
Utskottet kan inledningsvis konstatera att Sverige
tillsammans med övriga nordiska länder och med UNHCR
sedan början av 1990-talet har samarbetat med de
baltiska länderna för att hjälpa till att bygga upp
migrationspolitiska rättsordningar. Detta arbete har
slagit väl ut, vilket resulterat i att länderna i
dag är säkra asylländer och att de är med på
Schengens viseringsfria lista.
Sveriges samarbete med dessa länder inriktas bl.a.
på att hjälpa länderna i deras anpassning till de
krav som ställs på ansökarländerna i Central- och
Östeuropa inför ett förestående EU-medlemskap. Det
är av stor betydelse att Sverige har ett fungerande
bilateralt förvaltningsbistånd för att kunna bistå
länderna med den expertis som finns i landet liksom
att Sverige i allt större utsträckning deltar i
gemenskapsfinansierat förvaltningsbistånd till
ansökarländerna. Utskottet kan vidare konstatera att
Sverige också har försökt påverka EU:s samarbete och
förvaltningsbistånd mot en större inriktning på stöd
till uppbyggandet av myndigheter som kan erbjuda
säker asylprövning.
Utskottet har inhämtat att Utrikesdepartementet och
Migrationsverket kontinuerligt följer utvecklingen i
ansökarländerna vad avser framsteg och anpassningar
till EG-regelverket och de krav som skall
tillgodoses inför en anslutning. På det sättet kan
det befintliga bilaterala samarbetet utnyttjas och
dubbelarbete i förhållande till gemenskapsstödet
undvikas.
Utskottet har erfarit att det bilateralt har varit
viktigt att Sverige fortsätter att samarbeta med
närområdet utanför EU, med Ryssland, Vitryssland och
Ukraina. Inom detta arbete är det viktigt både med
ett svenskt och ett EU-perspektiv. Sverige har
vidareutvecklat EU:s gemensamma politik och
samarbete gentemot dessa länder på området för asyl-
och migrationspolitik. Utskottet välkomnar detta.
Utskottet vill framhålla att Sverige, i egenskap av
ordförandeland, inbjöd till gemensamt möte mellan
EU:s och ansökarländernas ministrar med ansvar för
rättsliga och inrikes frågor i anslutning till
ministerrådsmötet i mars år 2001. Vid mötet
behandlades frågan om hur EU-ländernas samarbete med
kandidatländerna på det rättsliga området och i
frågor om asyl och migration kan förbättras
ytterligare.
Vid mötet konstaterades att många ansökarländer har
kommit långt i arbetet med att anpassa sitt
regelverk till EU:s normer, och vid samma möte
meddelades att flera länder helt nyligen har antagit
nya lagar om asyl och invandring som bl.a. ligger i
linje med internationell flyktingrätt och EU:s
normer.
Dessa framsteg är glädjande samtidigt som det
kvarstår en del vad gäller inte minst tillämpningen.
Därför är det viktigt att nuvarande medlemsstater
kan stärka det operativa samarbetet mellan EU och
ansökarländerna ytterligare. Det rådde stor enighet
på mötet om att fortsätta och fördjupa samarbetet om
såväl skyddsfrågor som motverkande av olaglig
invandring med hjälp av människosmugglare.
Utskottet har vidare erfarit att som ordförande
lyfte Sverige fram vikten av att komplettera en
fungerande gränskontroll med förebyggande insatser -
framför allt uppbyggnaden av rättssäkra system för
asyl och invandring i ordnade former. Båda behövs,
menar utskottet. I en fungerande gränskontroll ingår
även att ha en öppenhet för personer som vill söka
asyl. Precis som EU-länderna, skall ansökarländerna
självklart ta ansvar för asylsökande och flyktingar.
Utskottet har inhämtat att Sverige liksom många
andra medlemsstater vid mötet tog upp vikten av
kompetensuppbyggnad i dessa frågor hos myndigheter
och experter i ansökarländerna. Här kan EU-länderna
bidra genom kunskapsöverföring och
erfarenhetsutbyte. Sveriges förvaltningsbistånd har
i stor utsträckning haft denna inriktning.
Vidare har utskottet erfarit att Migrationsverket
har genomfört ett seminarium dels i syfte att lägga
grunden för samarbete mellan organ och myndigheter
med ansvar för migrationsfrågor, dels för att
identifiera områden för detta samarbete. I maj 2001
anordnade Migrationsverket tillsammans med UNHCR ett
möte i Söderköping i Sverige för högre tjänstemän
från migrations- och gränsbevakningsmyndigheterna i
Litauen, Ukraina, Polen och Vitryssland. Med vid
mötet var även representanter från UD, Europeiska
kommissionen och IOM. Enligt vad utskottet inhämtat
utgjorde detta möte ett gemensamt förebyggande
initiativ för att stärka och öka samarbetet om asyl
och migration mellan länder som snart kommer att
tillhöra EU eller vara grannländer till EU. Vid
mötet diskuterades och togs fram rekommendationer
angående mottagandevillkor för asylsökande och
olaglig invandring, harmonisering av
migrationspolitiska åtgärder, förbättring av rutiner
för gränskontrollen, principen säkert tredje land
samt återtagandeavtal. Mötet enades om att det
behövdes en aktiv, öppen och bred diskussion mellan
länderna samt utökat informationsutbyte,
erfarenhetsutbyte och samarbete. Länderna underströk
igen vikten av att Genèvekonventionen förblir den
grundläggande utgångspunkten för asylrätten och
välkomnade att Vitryssland nu anslutit sig till
densamma. Länderna betonade också vikten av en
humanitär ansats vid gränsbevakning och att
grundläggande krav för att detta skall kunna
upprätthållas respekteras. Mötet kommer enligt vad
utskottet erfarit att följas upp med ett möte på
expertnivå.
Dialog och samarbete med Ryska federationen har
också varit en prioritet för det svenska
ordförandeskapet, enligt vad utskottet erfarit.
Sverige och Ryssland har enats kring fortsatt
bilateralt samarbete på migrationsområdet, och
förhandlingar med Ryssland har ägt rum angående en
viseringsöverenskommelse. Viseringsregimen mellan
Sverige och Ryssland bygger på ett avtal från år
1988. Ryssland är intresserat av att utveckla
viseringssamarbetet med Sverige. Inom ramen för EU-
samarbete har Sverige i egenskap av ordförandeland
inbjudit Ryssland till ett EU-möte på hög
tjänstemannanivå i juni för att diskutera fördjupat
samarbete på migrationsområdet där bl.a.
viseringsfrågor kommer att vara på agendan.
Vidare konstaterar utskottet att regeringens
ambition är att samarbeta med en lång rad
ansökarländer inom detta sakområde. Därför har både
det bilaterala stödet och Sveriges deltagande i
gemenskapsfinansierat stöd till ansökarländerna
intensifierats. Sverige har påbörjat ett
gemenskapsfinansierat s.k. twinning-projekt med
Ungern som omfattar uppbyggnad av asylmottagandet,
integration av flyktingar, Dublinkonventionen, ID-
frågor och fingeravtryckssystem samt
dokumentationshantering inklusive
länderdokumentation.
Det bilaterala förvaltningsstödet till Rumänien och
Bulgarien har följt en trestegsplan: 1. kontaktbesök
från Migrationsverket i samarbetslandet i fråga, 2.
tjänstemän i nyckelfunktioner inbjuds till
myndigheterna i Sverige och 3. ett
utbildningsseminarium anordnas i samarbetslandet.
I samband med ett kontaktbesök i Rumänien gjordes
också ett besök i Bulgarien i samma syfte, dvs. att
utröna förutsättningar för bilateralt samarbete på
migrationsområdet. Som en följd av detta besök har
ett samarbete inletts och en bulgarisk delegation
har besökt Sverige. Ett seminarium kring asyl och
mottagningsfrågor har också genomförts.
Vad gäller Rumänien har utskottet inhämtat att
Sverige tillsammans med Danmark deltar i ett
gemenskapsfinasierat projekt inom Odysseus-
programmet för Rumänien. Projektet går ut på att
skapa en övergripande nationell åtgärdsplan för
mottagande av asylsökande och flyktingar i Rumänien.
Avsikten är att en sådan plan även skall kunna
användas i andra ansökarländer. Inom ramen för
projektet har ett utbyte ägt rum på expertnivå
mellan Sverige och Rumänien.
Som framgår av denna redovisning är ledstjärnor för
både det svenska stödet och EU:s stöd att nya lagar
och bestämmelser i samarbetsländerna skall ligga i
linje med internationell flyktingrätt och EU:s
normer, att Genèvekonventionen förblir den
grundläggande utgångspunkten för asylrätten samt att
gränsbevakningen präglas av en humanitär ansats.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
U18 (fp) yrkande 4 kan besvaras.
Sveriges östbistånd och EU
Motionärerna bakom kommittémotion U18 (fp) anser i
yrkande 1 att en tidtabell för enskilda länders
medlemskap bör fastslås.
Sverige driver aktivt frågan om en precisering av
tidtabellen för den fortsatta EU-
utvidgningsprocessen. Vid sina möten i Helsingfors
och Nice har Europeiska rådet framhållit att unionen
skall vara redo, genom att genomföra interna
reformer, att välkomna nya medlemsländer från slutet
av 2002. I Nice uttryckte Europeiska rådet även en
förhoppning om att de nya medlemsstater som är klara
för medlemskap skall kunna delta i nästa val till
Europaparlamentet vilket äger rum år 2004.
Enligt vad utskottet inhämtat kommer Europeiska
rådet vid sitt möte i Göteborg i juni år 2001 att
utvärdera de framsteg som gjorts i förhandlingarna
under våren för att kunna lämna nödvändiga
riktlinjer för processens framgångsrika slutförande.
Detta skulle kunna leda till en konkretisering av
tidtabellen, menar utskottet.
Utskottet konstaterar att förhandlingar med
kandidatländerna pågår och att framsteg har gjorts
under det svenska ordförandeskapet första halvåret
2001. Till och med början av maj månad hade det
svenska ordförandeskapet öppnat 30 nya kapitel i
förhandlingarna och stängt 25, däribland det viktiga
miljökapitlet med Slovenien som kommer att tjäna som
modell även för förhandlingsuppgörelser med andra
kandidatländer inom miljöområdet. Vidare vill
utskottet framhålla att mycket av takten i
utvidgningsprocessens framskridande beror på
kandidatländernas arbete med att inkorporera
gällande EU-bestämmelser inom sin egen lagstiftning
och att finna former för tillämpningen av dessa.
Därför beror framstegen i hög grad på arbetstakten
internt i de olika kandidatländerna.
Utskottet menar att med tanke på det arbete som
återstår både i förhandlingarna och när det gäller
inkorporering av EG:s gällande regelverk kan någon
precisering av tidtabellen land för land inte vara
aktuell på detta stadium.
Med vad utskottet ovan anfört anser utskottet att motion U18
(fp) yrkande 1 kan besvaras.
I motion U17 (m) menar motionärerna i yrkande 6 att
de svenska stödinsatserna måste utformas i
perspektiv av EU-integrationen av Central- och
Östeuropa.
Utskottet vill framhålla att EU-utvidgningen är en
högt prioriterad fråga och utvecklingssamarbetet
skall, enligt föreliggande proposition, bidra till
att underlätta den processen. Utskottet noterar med
tillfredsställelse regeringens ambition att
utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa
skall stödja samarbetsländernas EU-integration samt
att denna ambition har haft en starkt styrande roll
i utvecklingssamarbetet. Utskottet vill framhålla
att insatser som främjar EU-anpassningen prioriteras
i samarbetet och att tonvikten ligger på sådana
insatser som bidrar till att länderna uppfyller EG:s
regelverk.
Utskottet utgår från att utvecklingssamarbetet även
fortsättningsvis i huvudsak inriktas på sådana
insatser som främjar EU-anpassningen.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
U17 (m) yrkande 6 kan besvaras.
Östersjömiljarderna
I motion U17 (m) yrkande 15 anförs att
Östersjömiljarderna bör avskaffas.
Utskottet noterar inledningsvis att riksdagen
beslutade 1996 om den nu aktuella s.k. första
Östersjömiljarden (prop. 1995/96:222, bet.
1995/96:FiU15). Beslutet innebar att 200 miljoner
kronor per år under en femårsperiod skulle avsättas
för Östersjösamarbetet. Anslaget, B2 Samarbete och
utveckling inom Östersjöområdet, ställdes, i och med
beslutet, till regeringens disposition. Syftet med
den första Östersjömiljarden var att stärka tillväxt
och sysselsättning genom att anvisa medel bl.a. inom
områdena livsmedel, energisystem, kunskapsutbyte,
infrastruktur och miljö.
Den andra Östersjömiljarden aviserades i 1998 års
ekonomiska vårproposition (prop. 1997/98:150). I
budgetförslaget för år 1999 föreslogs därefter att
en miljard kronor skulle tillföras under fem år,
till näringslivsinriktade insatser i
Östersjöregionen. Medel skulle beviljas ett år i
taget under de fem åren, varav 150 miljoner kronor
för år 1999. Riksdagen beslutade i enlighet med
propositionens förslag att anvisa 150 miljoner
kronor för budgetåret 1999 på ett ramanslag benämnt
E5 Näringslivsutveckling i Östersjöregionen (bet.
1998/99:NU1).
Huvudansvaret för hantering av Östersjömiljarderna
låg till att börja med i Statsrådsberedningen, men
det fördes i december 1997 över till dåvarande
Närings- och handelsdepartementet. Under hösten 1998
flyttades ansvaret till UD, enheten för
exportfrämjande och den inre marknaden, och därefter
till enheten för Central- och Östeuropa. Inom den
senare enheten upprättades under hösten 1999 ett
Östersjömiljardsekretariat med ansvar för
uppföljning och avslutning av den första
Östersjömiljarden, men också för hantering av den
andra Östersjömiljarden.
I slutet av 1998 tillkallade regeringen en särskild
kommitté, Kommittén för ekonomiskt samarbete i
Östersjöregionen (Östersjöberedningen), med brett
deltagande från det svenska näringslivet. Kommittén
föreslog i sitt betänkande (SOU 1999:125) hur
Östersjömiljard 2 skulle utnyttjas samt vilka
kriterier som skulle gälla för fördelningen av
medel. Hanteringen av anslaget har på detta sätt
utformats i skenet av erfarenheterna från den första
miljarden och har en bred förankring hos berörda
intressenter.
Utskottet har inhämtat att i enlighet med
Östersjöberedningens intentioner (SOU 1999:125)
uppdras som regel åt statliga myndigheter och organ
att bedöma projektansökningar och att med delegerade
medel fördela stöd till projekt.
Utskottet vill vidare framhålla att en lägesrapport
lämnades till riksdagen i skrivelsen 1999/2000:7
Ekonomisk utveckling och samarbete i
Östersjöregionen i september 2000 (bet.
1999/2000:UU6, rskr. 1999/2000:82).
I enlighet med regleringsbrevet lämnades i november
år 2000 även en lägesrapport till näringsutskottet
av statssekreterare Sven-Erik Söder som grundades på
direktiv för avrapportering till riksdagen.
Näringsutskottet behandlade bl.a. dessa frågor i
sitt betänkande 2000/02:NU1. Näringsutskottet
framhöll därvid bl.a. följande:
Utskottet behandlade hösten 1999 i ett yttrande till
finansutskottet över förslag i tilläggsbudgeten för
år 1999 frågan om verksamheten inom ramen för de
s.k. Östersjömiljarderna (prop. 1999/2000: NU1y).
Detta skedde mot bakgrund av en kartläggning som
riksdagens utredningstjänst gjort på uppdrag av
utskottet. Den aktuella verksamheten präglas, enligt
utskottets mening, såväl av solidaritet med
Östersjöländerna som av ett intresse att främja
företagsamhet och sysselsättning i Sverige.
Utskottet ser verksamheten som en del av de svenska
insatserna för att stödja utvecklingen mot ett
demokratiskt system och mot marknadsekonomi i de
berörda länderna. Enligt uppgift har företrädare för
det svenska näringslivet varit mycket positiva till
insatserna.
Utskottet välkomnar den rapport över pågående
projekt som statssekreterare Sven-Erik Söder,
Utrikesdepartementet, har lämnat till utskottet. I
det nyssnämnda yttrandet underströk utskottet vikten
av att en grundlig utvärdering görs av den
hittillsvarande verksamheten och att en sådan
utvärdering bör avse såväl en sedvanlig utvärdering
projekt för projekt som en utvärdering av
arbetsmetoden som sådan. Det sistnämnda kan ske
först när programmet är avslutat och bör lämpligen
utföras av en extern utvärderare. Beträffande den
löpande uppföljningen av de olika projekten anser
utskottet att det är en praktisk och ändamålsenlig
ordning att företrädare för Utrikesdepartementet
redovisar en sådan till utskottet årligen, så som nu
har gjorts.
Utrikesutskottet noterar att näringsutskottet
efterlyser grundliga utvärderingar. Utrikesutskottet
delar denna uppfattning och menar liksom
näringsutskottet att sådana bör ske i samband med
att projekten och programmen är avslutade.
Konstitutionsutskottet har i sitt
granskningsbetänkande 2000/01:KU20 behandlat vissa
frågor kring hanteringen i Regeringskansliet av
Östersjömiljard 1. Konstitutionsutskottet noterar
att ett flertal granskningar tidigare har genomförts
av riksdagen samt av Riksdagens revisorer, och
utskottet redovisar följande ställningstagande i
betänkandet:
Flera granskningar vad gäller Östersjömiljard 1 har
tidigare genomförts, bl.a. av utskottet och av
Riksdagens revisorer. Analyser av ärendets hantering
har även gjorts inom Utrikesdepartementet. I samband
med dessa granskningar har problem bl.a. vad gäller
mål, upphandling och dokumentation uppmärksammats.
Dessa brister i hanteringen får anses väl kända. Av
utfrågningen med handelsminister Leif Pagrotsky samt
av de i Regeringskansliet upprättade promemoriorna
framgår att bristerna fortlöpande har korrigerats.
Kritik kan uttalas mot den tidigare handläggningen.
Enligt utskottets mening bör stor kraft läggas vid
att förebygga sådana brister som påvisats
beträffande handhavandet av Östersjömiljard 1.
Vidare anser utskottet att flera av de problem som
påvisats i samband med hanteringen av
Östersjömiljard 1 kan förutsättas hänga samman med
att verksamheten hanterats av Regeringskansliet,
vars organisation inte i första hand är konstruerad
för sådan hantering. Som utskottet redovisar i
granskningsärendet om fördelning av stöd till lokala
investeringsprogram har skilda undersökningar av
beslutsprocesser i dylika ärenden visat på vissa
brister i administrationen. En stor mängd ärenden
ställer krav på administrativa resurser som normalt
inte finns i Regeringskansliet.
Riksdagens revisorer har utarbetat en rapport som
handlar om regeringens anslag till egen disposition
(2000:7). Rapporten kan om den överlämnas till
riksdagen bli föremål för konstitutionsutskottets
ställningstaganden.
Granskningen föranleder inte något uttalande i
övrigt från utskottets sida.
Utrikesutskottet kan för sin del konstatera att
Östersjömiljard 1 är i allt väsentligt intecknad. De
positiva effekterna av verksamheten är omvittnade av
många och projekten har överlag rönt betydande
uppskattning. Rutinerna för hantering av anslaget
har efterhand förbättrats.
Riktlinjer för Östersjömiljard 2 har tagits fram
gemensamt inom Regeringskansliet och har bidragit
till att gränserna blivit tydligare mellan
utvecklingssamarbetet och Östersjömiljard 2.
Utskottet menar att de båda anslagen har
kompletterat varandra i betydande grad och stor vikt
fästs vid ett samordnat agerande mellan de två
verksamheterna.
Utskottet vill framhålla att samrådsmöten
kontinuerligt hålls mellan
Östersjömiljardsekretariatet, Sida och övriga
myndigheter och organ som har uppdrag inom ramen för
anslaget. Inom ramen för de respektive uppdragen
finns vidare referensgrupper där berörda
intressenter ingår. Utformning av nya instrument
sker i samordning och samverkan med berörda
departement och myndigheter.
Utrikesutskottet menar att Östersjömiljarderna i
allt väsentligt fyller sina syften och att det inte
finns anledning att i förtid låta dessa särskilda
program upphöra.
Med vad ovan anförts avstyrker utskottet motion U17
(m) yrkande 15.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande ett nytt program för
utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa
för perioden 2002-2003
att riksdagen med bifall till propositionens yrkande 1
godkänner ett nytt program för
utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa
för perioden 2002-2003,
2. beträffande det övergripande målet för
utvecklingssamarbetet, samarbetets huvudområden
och riktlinjerna för samarbetet
att riksdagen med avslag på motionerna 2000/01:U18 yrkande 2
och 2000/01:U19 yrkande 1 och med bifall till
propositionens yrkande 2 godkänner regeringens
förslag om det övergripande målet för
utvecklingssamarbetet med Central- och
Östeuropa, samarbetets huvudområden och
riktlinjerna för samarbetet,
res. 1 (kd)
res. 2 (fp)
3. beträffande länderfördelningen av
samarbetet
att riksdagen med bifall till propositionens yrkande 3
godkänner regeringens förslag om att samarbetet
huvudsakligen skall vara inriktat på Estland,
Lettland, Litauen, Ryssland, Ukraina och
Vitryssland,
4. beträffande biståndets långsiktiga
omfattning och inriktning
att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U18 yrkande 3 och
2000/01:U17 yrkande 16 besvarade med vad
utskottet anfört,
5. beträffande det partinära biståndet
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U18 yrkande 13
besvarad med vad utskottet anfört,
6. beträffande administrationen av
biståndet
att riksdagen avslår motion 2000/01:U17 yrkande 7,
res. 3 (m)
7. beträffande marknadstillträde för de
nya ekonomierna
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U17 yrkande 2
besvarad med vad utskottet anfört,
8. beträffande handel mellan grannländer
och EU-medlemskap
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U17 yrkande 3
besvarad med vad utskottet anfört,
9. beträffande Litauens och Polens handel
med Kaliningrad vid EU-medlemskap
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U17 yrkande 4
besvarad med vad utskottet anfört,
10. beträffande EU:s yttre gränsskydd
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U17 yrkande 5
besvarad med vad utskottet anfört,
11. beträffande sociala frågor och
smittskyddsfrågor
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U17 yrkandena 8 och 9
besvarad med vad utskottet anfört,
12. beträffande barnens situation i
mottagarländerna
att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U221 yrkande
12, 2000/01:U17 yrkande 10, 2000/01:U18 yrkande
10 samt 2000/01:U19 yrkande 2 besvarade med vad
utskottet anfört,
13. beträffande kritik av kränkningar av
de mänskliga fri- och rättigheterna i Ryssland
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U17 yrkande 13
besvarad med vad utskottet anfört,
14. beträffande respekten för de mänskliga
rättigheterna i utvecklingssamarbetet med
Central- och Östeuropa
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U18 yrkandena 5-9, 11
och 12 besvarad med vad utskottet anfört,
15. beträffande en gemensam elmarknad
kring Östersjön
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U17 yrkande 11
besvarad med vad utskottet anfört,
16. beträffande utvecklingssamarbetet med
Central- och Östeuropa och Kyotoprotokollet
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U17 yrkande 12
besvarad med vad utskottet anfört,
res. 4 (m, fp) - motiv.
17. beträffande miljöfrågorna i
utvecklingssamarbetet med Central- och
Östeuropa
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U18 yrkande 14
besvarad med vad utskottet anfört,
18. beträffande åtgärder för att höja
säkerheten beträffande kärnkraften i Central-
och Östeuropa
att riksdagen avslår motion 2000/01:U18 yrkandena 15 och 16,
res. 5 (fp)
19. beträffande Sverige och Estlands,
Lettlands respektive Litauens
medlemskapsansökningar till Nato
att riksdagen avslår motion 2000/01:U17 yrkande 1,
res. 6 (m, fp)
20. beträffande det svenska
suveränitetsstödet till Estland, Lettland och
Litauen
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U17 yrkande 14
besvarad med vad utskottet anfört,
21. beträffande det migrationspolitiska
samarbetet med Central- och Östeuropa
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U18 yrkande 4
besvarad med vad utskottet anfört,
22. beträffande en tidtabell för enskilda
länders medlemskap i EU
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U18 yrkande 1
besvarad med vad utskottet anfört,
23. beträffande ett EU-perspektiv i det
svenska stödets utformning
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U17 yrkande 6
besvarad med vad utskottet anfört,
24. beträffande avskaffande av
Östersjömiljarderna
att riksdagen avslår motion 2000/01:U17 yrkande 15.
res. 7 (m)
Stockholm den 31 maj 2001
På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola
Furubjelke (s), Sören Lekberg (s),
Berndt Ekholm (s), Lars Ohly (v),
Holger Gustafsson (kd), Bertil
Persson (m), Carina Hägg (s),
Liselotte Wågö (m), Marianne
Jönsson (s), Murad Artin (v), Sten
Tolgfors (m), Marianne Samuelsson
(mp), Karl-Göran Biörsmark (fp),
Birgitta Ahlqvist (s), Karin
Enström (m), Agne Hansson (c) och
Rosita Runegrund (kd).
Reservationer
1. Det övergripande målet för
utvecklingssamarbetet, samarbetets
huvudområden och riktlinjerna för
samarbetet (mom. 2)
Holger Gustafsson och Rosita Runegrund (båda kd)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16
börjar med "Utskottet menar" och på s. 17 slutar med
"yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att då regeringen presenterar
sina förslag till övergripande mål och riktlinjer
för samarbetet handlar det om att främja en hållbar
utveckling, en fördjupad integration i
Östersjöområdet och EU liksom att främja
relationerna med Sverige. Vidare markeras vikten av
att låta ett jämställdhetsperspektiv prägla
samarbetet.
Utskottet välkomnar dessa markeringar men vill
lyfta fram det som enligt utskottets mening bör
ligga till grund för Sveriges totala
utvecklingssamarbete och internationella bistånd.
Utskottet menar att dessa bör vara att höja
levnadsnivån i partnerländerna samt att främja de
mänskliga rättigheterna och en demokratisk
samhällstradition.
Utskottet vill understryka att mänskliga
rättigheter och demokrati är såväl ett mål som ett
medel för en hållbar social utveckling. Detta bör
enligt utskottets mening ständigt lyftas fram i
olika multi- och bilaterala utvecklingssamarbeten.
Även om arbetet med mänskliga rättigheter
visserligen utgör en delkomponent i östbiståndets
olika huvudområden, menar utskottet att respekten
för de mänskliga rättigheterna skall göras till ett
övergripande mål och antas som riktlinje för
biståndssamarbetet med länderna i Central- och
Östeuropa.
Med vad ovan anförts samt med anledning av propositionens
yrkande 2 och motion U18 (fp) yrkande 2 tillstyrker
utskottet motion U19 (kd) yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande det övergripande målet för
utvecklingssamarbetet, samarbetets huvudområden
och riktlinjerna för samarbetet
att riksdagen med anledning av propositionens yrkande 2 och
motion 2000/01:U18 yrkande 2 samt med bifall
till motion 2000/01:U19 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Det övergripande målet för
utvecklingssamarbetet, samarbetets
huvudområden och riktlinjerna för
samarbetet (mom. 2)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16
börjar med "Utskottet menar" och på s. 17 slutar med
"yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar i stor utsträckning regeringens
bedömning av hur det fortsatta samarbetet med
Central- och Östeuropa bör utvecklas men menar att
det övergripande målet för samarbetet bör
omformuleras. Demokrati bör enligt utskottets mening
utgöra det övergripande målet för Sveriges
internationella utvecklingssamarbete både vad avser
utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa och
vad gäller länderna i tredje världen.
Utgångspunkten är enligt utskottets mening att
varje människa har rätt att leva ett liv i fred och
frihet. Därför är demokrati det enda styrelseskick
som är människan värdigt. Demokrati medför positiva
effekter som gynnar utvecklingen i landet.
Makthavare som vill bli omvalda har ett intresse av
att genomföra samhälleliga förändringar. En positiv
demokratisk och ekonomisk utveckling i det gamla
östblocket ligger i hög grad i Sveriges intresse.
Miljöförstöring kan motverkas och världsekonomin
stimuleras. Påtvingade befolkningsomflyttningar kan
långsiktigt motverkas. Krigsriskerna minskar. Och
sist men inte minst: den enskilda människan kan
åtnjuta större möjligheter att påverka sin
livssituation. I ett läge där många människor runt
om i världen fortfarande plågas av diktatur och
statsterrorism kan få uppgifter vara viktigare än
att sprida demokratins idéer över världen.
Utskottet menar att demokrati och respekt för
mänskliga rättigheter också har ett egenvärde. De är
alltså inte endast ett medel att skapa utveckling
utan en förutsättning för, och en del av, själva
utvecklingsbegreppet. Det handlar om att skapa
anständiga samhällssystem utan förtryck. Sådana
system är i längden utvecklingsbefrämjande också i
ekonomisk mening.
Enligt utskottets uppfattning bör därför riksdagen
formulera om de mål för östsamarbetet som regeringen
beskriver i propositionen så att det tydligt framgår
att målet om att skapa en demokratisk kultur är
avgörande för möjligheterna att uppnå de övriga.
Med vad ovan anförts samt med anledning av
propositionens yrkande 2 och motion U19 (kd) yrkande
1 tillstyrker utskottet motion U18 (fp) yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande det övergripande målet för
utvecklingssamarbetet, samarbetets huvudområden
och riktlinjerna för samarbetet
att riksdagen med anledning av propositionens
yrkande 2 och motion 2000/01:U19 yrkande 1
samt med bifall till motion 2000/01:U18
yrkande 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
3. Administrationen av biståndet (mom. 6)
Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors och
Karin Enström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20
börjar med "Utskottet har" och på s. 21 slutar med
"yrkande 7" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att Sida är ansvarigt för
verkställandet av det svenska utvecklingsstödet till
Central- och Östeuropa.
Enligt utskottets mening är stödet av väsentligt
annan karaktär än det stöd till de utvecklingsländer
som Sida annars hanterar. Länderna i Central- och
Östeuropa är inte underutvecklade, utan
felutvecklade, med stor potential för framtiden. Det
är därför olämpligt, menar utskottet, att stödet
fortsätter att gå via Sida.
Enligt utskottets uppfattning bör således stödet
till Öst- och Centraleuropa överföras till UD. Detta
bör ges regeringen till känna.
Med vad ovan anförts tillstyrker utskottet motion
U17 (m) yrkande 7.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande administrationen av biståndet
att riksdagen med bifall till motion U17 yrkande 7
som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
4. Utvecklingssamarbetet med Central- och
Östeuropa och Kyotoprotokollet (mom. 16,
motiveringen)
Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors och
Karin Enström (alla m) och Karl-Göran Biörsmark (fp)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33
börjar med "Utskottet har" och på s. 34 slutar med
"blir positiv" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att EU-kommissionen i sin
grönbok redovisar att koldioxidutsläppen inom EU
kommer att öka med minst 5,2 % under åren 1990-
2010. Om Sverige och Tyskland skulle genomföra sin
planerade kärnkraftsavveckling kommer
koldioxidutsläppen att öka med 16 %. Utskottet menar
att detta är ytterst alarmerande siffror.
Utskottet vill framhålla att även om det för år
1999 redovisas låga ökningar sammanhänger detta med
att den ekonomiska tillväxten i stort sett stått
stilla detta år, och det kan därför inte tolkas som
något trendbrott. Utskottet anser att fromma
målsättningar i befintliga svenska mångårsplaner får
behandlas med yttersta försiktighet.
Situationen på klimatområdet är allvarlig,
menar utskottet. Det är därför ytterst
angeläget att Sverige - i enlighet med
motion U17 yrkande 12 - inte använder
stödet till Central- och Östeuropa som en
möjlighet att begränsa sina egna
ansträngningar när det gäller att uppnå
Kyotoprotokollets intentioner.
5. Åtgärder för att höja säkerheten beträffande
kärnkraften i Central- och Östeuropa
(mom. 18)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35
börjar med "Utskottet kan konstatera" och på s. 36
slutar med "yrkandena 15 och 16" bort ha följande
lydelse:
Utskottet är starkt kritiskt mot regeringens
hantering av Östersjömiljarderna. Utskottet
konstaterar att kritik även har framkommit i den
granskning som genomförts av Riksdagens revisorer.
Projekt, som drivits inom ramen för
Östersjömiljarderna, har bl.a. gått in på Sidas
område och skapat ett onödigt dubbelarbete.
Utskottet menar att den bristande säkerheten i
kärnkraftverken i många av länderna utgör ett
allvarligt miljöhot mot hela vår kontinent.
Utskottet menar därför att det var ett felaktigt
beslut att i förtid stänga av reaktorn Barsebäck 1
och vill understryka att reaktorn åter bör startas
upp. Det finns behov för säkra kärnkraftsreaktorer i
en allt mer internationellt integrerad
energimarknad.
Ett delmål måste också vara att främja
energihushållning och effektivare energidistribution
så att det totala energianvändandet kan hållas
tillbaka.
Enligt utskottets uppfattning främjas kärnsäkerhet
av politisk stabilitet, rättssäkerhet, öppen
opinionsbildning och ekonomisk utveckling i de
regioner där kärnkraftverken finns.
Det finns även ett stort behov av direkta åtgärder
för att höja säkerheten vid befintliga anläggningar,
menar utskottet. Utskottet vill därför understryka
behovet av att additionella medel därför avsätts för
åtgärder som höjer kärnsäkerheten i Östeuropa.
Utskottets slutsats är att med de medel som finns
tillgängliga inom Östersjömiljard 2 bör insatser
göras för att förbättra säkerheten kring den
verkligt farliga kärnkraften i vårt närområde, den i
länderna i Central- och Östeuropa.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion U18 (fp)
yrkandena 15 och 16.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha
följande lydelse:
18. beträffande åtgärder för att höja
säkerheten beträffande kärnkraften i Central-
och Östeuropa
att riksdagen med bifall till motion U18 yrkandena
15 och 16 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
6. Sverige och Estlands, Lettlands
respektive Litauens medlemskapsansökningar
till Nato (mom. 19)
Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors och
Karin Enström (alla m) och Karl-Göran Biörsmark (fp)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36
börjar med "Utskottet har" och på s. 37 slutar med
"yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan inledningsvis konstatera att de
baltiska länderna alla önskar vinna medlemskap i
Nato. Utskottet menar att det är av grundläggande
betydelse att de baltiska länderna blir medlemmar i
både EU och Nato för att uppnå varaktig trygghet i
Östersjöområdet. Det är utskottets mening att vi
själva lever tryggare med tryggare grannar.
Utskottet vill framhålla att Sveriges militära stöd
till dessa länder är av stor betydelse, men det
krävs också att regeringen gör en tydlig politisk
markering om vikten av Natomedlemskap för de
baltiska länderna. Det uttryckliga stöd till
Natomedlemskap som statsministern uttalade i
Baltikum måste fullföljas, menar utskottet.
Vidare vill utskottet betona att den dag samtliga
nordiska och baltiska länder delar samma
säkerhetsordning kommer byggande av gemensamma
lösningar liksom samarbete att underlättas.
Enligt utskottets mening förtjänar Estlands,
Lettlands och Litauens strävan att bli Nato-
medlemmar Sveriges fulla stöd. Därmed skapas
möjlighet för dessa länder att komma med i en
europeisk säkerhetsordnings alla delar.
Med vad ovan anförts tillstyrker utskottet motion
U17 (m) yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha
följande lydelse:
19. beträffande Sverige och Estlands,
Lettlands respektive Litauens
medlemskapsansökningar till Nato
att riksdagen med bifall till motion U17 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
7. Avskaffande av Östersjömiljarderna
(mom. 24)
Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors och
Karin Enström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.
41 börjar med "Utskottet noterar" och på s. 44
slutar med "yrkande 15" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar inledningsvis att de s.k.
Östersjömiljarderna hanteras helt vid sidan av det
övriga östbiståndet. Utskottet finner inte detta
acceptabelt. Utskottet menar när det gäller
östsamarbetet att Östersjömiljarderna innebär en
uppsplittring av det totala samarbetet. Det leder
till brister i samordning mellan
utvecklingssamarbetets olika delar och till att det
totala stödet till Central- och Östeuropa förlorar i
effektivitet och försämras.
Det är dessutom felaktigt, menar utskottet, att
stödja projekt i andra länder för att öka
sysselsättningen i Sverige. När bidrag utgår endast
till svenska företag kan det inte anses vara ett
stöd till andra länder. Det skapar i stället
konkurrenssnedvridningar och motverkar strävan att
åstadkomma en rationell resursanvändning.
Utskottet noterar att flera granskningar vad gäller
Östersjömiljard 1 tidigare har genomförts, bl.a. av
konstitutionsutskottet och av Riksdagens revisorer.
Analyser av ärendets hantering har även gjorts inom
Utrikesdepartementet. I samband med dessa
granskningar har problem bl.a. vad gäller mål,
upphandling och dokumentation uppmärksammats.
Utskottet menar att anslaget Näringslivsutveckling
i Östersjöregionen bör avskaffas.
Med vad som ovan anförts tillstyrker utskottet
motion U17 (m) yrkande 15.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha
följande lydelse:
24. beträffande avskaffande av
Östersjömiljarderna
att riksdagen med bifall till motion U17 yrkande 15 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
Särskilt yttrande
Det svenska suveränitetsstödet till
Estland, Lettland och Litauen (mom. 20)
Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors och
Karin Enström (alla m) anför:
Det svenska suveränitetsstödet till Estland,
Lettland och Litauen bör fortsätta. Det är en
uppgift som inte hanteras inom ramen för EU:s
förmedlemskapsstrategi eller stödprogram. I både
byggande av demokratiska försvarsmakter och civil
säkerhet kan de nordiska länderna spela en viktig
roll i regionens utveckling.
Detta stöd bör inte automatiskt avvecklas när de
baltiska staterna blir EU-medlemmar, utan fortgå så
länge behovet kan bedömas kvarstå.