Utrikesutskottet har återkommande behandlat frågor
rörande barns rättigheter. I detta betänkande
behandlas en rad motioner som rör barns situation i
ett internationellt perspektiv.
Utskottet ställer sig bakom den av regeringen förda
politiken på barnområdet i de fall som aktualiseras
av motionerna. Arbetet för att främja respekten för
barn och arbetet för att uppfylla kraven i
barnkonventionen bör enligt utskottet även
fortsättningsvis utgöra en viktig och integrerad del
i svensk utrikes- och biståndspolitik.
Utskottet konstaterar att ett tilläggsprotokoll
till barnkonventionen angående förbud mot
barnsoldater har antagits. Protokollet, som
förhandlades fram under svenskt ordförandeskap,
förbjuder deltagande i väpnad konflikt och
tvångsrekrytering av personer under 18 år. Utskottet
konstaterar att tilläggsprotokollet riktar sig både
till regeringar och till gerillarörelser och andra
väpnade grupper. Utskottet menar att Sveriges
agerande i förhandlingarna om tilläggsprotokollet i
sig innebär en kraftfull uppmaning till FN:s
medlemsstater att också ansluta sig till det. Vidare
framhåller utskottet att det är angeläget att en
svensk ratificering äger rum utan onödigt dröjsmål.
En viktig uppgift är också att invända mot
konventionsstridiga reservationer. Ett aktivt
agerande från svensk sida ligger helt i linje med
vad utskottet tidigare uttalat.
Ett nytt internationellt toppmöte om barn äger rum
hösten år 2001 i FN. Världens regeringar samlas för
att granska hur barntoppmötets mål från år 1990 har
uppfyllts. Även om viktiga förbättringar har
uppnåtts står det klart att förnyade åtaganden är
nödvändiga. Utskottet konstaterar att fokus vid
barntoppmötet 1990 låg på frågor som rörde bl.a.
utbildning, hälsovård och sanitära frågor. I dagens
problemspektrum intar de mera renodlat sociala
frågorna en mer framträdande plats. Enligt
utskottets uppfattning vore det av värde om det
internationella samfundet kunde bidra till att
stärka barnets ställning också i dessa avseenden.
Utskottet besvarar samtliga motionsyrkanden.
Motionerna
1999/2000:U221 av Ingrid Näslund m.fl. (kd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige i WHO
och Unicef och i samarbete med berörda länder verkar
för att barnen får den rätt till grundläggande
hälso- och sjukvård som barnkonventionen
förutsätter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige i WHO
och Unicef verkar för att heltäckande
vaccinationsprogram genomförs och följs upp,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige i EU och
WHO bör driva frågan om breda informationsinsatser
riktade till barn och ungdomar i forna
Sovjetunionen, Öst- och Centraleuropa i samarbete
med de berörda länderna,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att regeringen i EU,
WHO och UNAIDS skall verka för en handlingsplan för
att hejda den explosionsartade hiv/aids-spridningen
i en del länder i området,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige i Unicef
och WHO bör verka för att de barn som drabbats av
skador och sjukdom till följd av kärnvapenproven i
Kazakstan och kärnkraftsolyckan i Tjernobyl får
adekvat sjukvård och hjälp till ett så drägligt liv
som möjligt,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att regeringen i
grannlandssamarbetet, i EU och i Unicef verkar för
barnens rätt till grundskoleutbildning enligt
barnkonventionen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att Sverige i
grannlandssamarbetet, i EU och i Unicef verkar för
att barn med fysiskt eller psykiskt handikapp inte
diskrimineras,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att regeringen
i samarbetsländerna och i Unicef bör verka för att
barnens rätt till sina föräldrar respekteras i
barnkonventionens anda,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att Sverige,
med utgångspunkt i barnkonventionen, för en dialog
om ländernas ansvar för att verka för barnets
rättigheter men också om Sveriges och det
internationella samfundets skyldighet och vilja att
bistå dem för att på alla sätt söka förverkliga
barnets rättigheter,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att regeringen
i EU:s ministerråd tar med barnens behov i fokus,
initiativ till en så konkret handlingsplan, att den
leder till handling,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att regeringen
tillsammans med de länder som vi skall samarbeta med
utarbetar en handlingsplan för hur barnens
rättigheter enligt barnkonventionen systematiskt kan
tillgodoses och hur vi kan bistå dem i detta arbete.
1999/2000:U627 av Carina Hägg och Marianne Jönsson
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en
översyn för att ge bättre kunskap om bortförande av
barn och ungdomar i samband med väpnade aktiviteter.
1999/2000:U637 av Birgitta Ahlqvist m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
intensifiera arbetet mot barnarbete.
1999/2000:U642 av Siw Wittgren-Ahl m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att brott mot
barnkonventionens artikel 38 skall behandlas under
den internationella brottmålsdomstolens
jurisdiktion.
1999/2000:A804 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari
yrkas
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om handeln med
kvinnor och barn i Östeuropa.
1999/2000:So481 av Inger Davidson och Rosita
Runegrund (kd) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär att en
konkret handlingsplan tas fram när det gäller
målsättningen att motverka kommersiell sexuell
exploatering av barn i andra länder,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om information till
personal vid utlandsmyndigheter.
2000/01:U206 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att aktivt bidra i
arbetet för att stötta barns och ungdomars
rättigheter.
2000/01:U209 av Cristina Husmark Pehrsson och Anne-
Katrine Dunker (m) vari föreslås att riksdagen
fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening att vid bistånd till
Guatemala tillse att arbetet med att införliva FN:s
barnkonvention intensifieras från svensk sida i
syfte att denna skall genomsyra landets lagar.
2000/01:U404 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige i alla
internationella sammanhang skall verka för att
stoppa handeln med kvinnor och barn, stödja offren
och införa hårdare sanktioner mot dem som handlar
med kvinnor och barn.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör
verka för ett totalförbud för barnsoldater.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige skall
verka mot barnarbete.
2000/01:U509 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att barnperspektivet
bör genomsyra såväl EU- som det svenska öststödet.
2000/01:U630 av Margareta Viklund m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att öka EU:s
engagemang för barnens rättigheter i världen.
2000/01:U635 av andre vice talman Eva Zetterberg
m.fl. (v, kd, c, fp, mp) vari föreslås att riksdagen
fattar följande beslut:
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige ratificerar tilläggsprotokollet
till konventionen om barnets rättigheter som innebär
förbud mot barnsoldater och barns inblandning i
väpnade konflikter.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige i internationella forum agerar
kraftfullt för att förmå andra medlemsstater i FN
att ansluta sig till tilläggsprotokollet till
konventionen om barnets rättigheter.
2000/01:U659 av Monica Green m.fl. (s) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att intensifiera arbetet mot
barnarbete.
2000/01:U801 av Liselotte Wågö (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att regeringen under det svenska
ordförandeskapet lyfter fram barnrättsfrågorna i
EU:s kandidatländer.
2000/01:U802 av Monica Green m.fl. (s) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av att beakta
barnperspektivet inom det fortsatta
Östersjösamarbetet.
2000/01:Sf274 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att i
internationella sammanhang sätta press på arbetet i
FN med att höja minimiåldern till 18 år för
rekrytering av barn i krig.
Utskottet
Barnkonventionen
Ett nytt internationellt toppmöte om barn äger rum
hösten år 2001 i FN:s generalförsamling. Världens
regeringar samlas för att granska hur barntoppmötets
mål från år 1990 har uppfyllts. Även om viktiga
förbättringar har uppnåtts står det klart att
förnyade åtaganden är nödvändiga. Hiv/aids och
väpnade konflikter har ökat kraftigt under 1990-
talet och har skoningslöst drabbat barn och unga. 15
miljoner barn beräknas vara föräldralösa på grund av
aids år 2000. 300 000 barn tvingas vara
barnsoldater. Cirka 130 miljoner barn, mest flickor,
går inte i skolan. Minst 250 miljoner barn mellan 5
och 14 år är barnarbetare. En ny global agenda för
barn måste därför formuleras.
Den första internationella överenskommelsen om
barnets rättigheter antogs av Nationernas förbund år
1924 under namnet Genèvedeklarationen om barnets
rättigheter. Med Genèvedeklarationen som förebild
påbörjades efter andra världskriget FN:s arbete med
en ny deklaration om barnets rättigheter.
Deklarationen antogs av generalförsamlingen år 1959.
I den erkändes barnets rätt till ett namn och en
nationalitet. Detta var första gången medborgerliga
och politiska rättigheter nämndes i samband med
barn. FN:s deklaration om barnets rättigheter är
inte ett juridiskt bindande instrument och saknar
därmed kontrollmekanismer för verkställighet.
Arbetet med barnkonventionen påbörjades år 1978 då
ett initiativ togs till att, med deklarationen som
utgångspunkt, skapa ett juridiskt bindande
instrument - en konvention för barnets rättigheter.
Det fanns en önskan om att konventionen skulle antas
i samband med FN:s internationella barnår 1979, men
det första utkastet visade sig vara alltför
bristfälligt. Arbetet med konventionstexten pågick
under en tioårsperiod i en arbetsgrupp inom FN:s
kommission för de mänskliga rättigheterna. I den
deltog även representanter för enskilda
organisationer. Barnkonventionen trädde i kraft i
september 1990 i och med att tjugo stater
ratificerat konventionstexten. Sveriges
representanter spelade en framträdande roll i
utarbetandet av konventionen. I dag har alla länder,
utom USA och Somalia, anslutit sig till den.
Konventionens budskap är att barn skall respekteras
och den bygger på fyra grundläggande principer:
- förbud mot diskriminering,
- barnets bästa i främsta rummet,
- rätten till liv och utveckling,
- rätten att få komma till tals - och bli lyssnad
till.
Konventionens synsätt är att barn är unika
individer, med egna rättigheter och behov och med
kompetens och kunskap utifrån sina egna
förutsättningar, som måste tas till vara. Sverige
har inte, som en del andra länder, valt att ge
barnkonventionen ställning som lag. I stället skall
relevant lagstiftning anpassas till konventionens
krav. En viktig anledning till detta är att
barnkonventionen har en dynamisk karaktär. Sverige
är hittills det enda land som har antagit en
strategi för hur man nationellt skall arbeta för att
förverkliga barnkonventionen.
En kommitté med Unicef som sekretariat svarar för
förberedelsearbetet inför barntoppmötet. I denna
egenskap har Unicef identifierat behov av framsteg
på tre områden: att säkerställa välbefinnande för de
yngsta barnen, att garantera att alla barn får en
god grundutbildning samt att ge alla ungdomar
möjlighet att utvecklas till medkännande och
produktiva medborgare. Unicef har vidare lanserat en
global rörelse för barn, Global Movement for
Children, för att mobilisera såväl det civila
samhället, inklusive enskilda organisationer, som
den privata sektorn. Sverige ger hög prioritet åt
det särskilda mötet och bidrar aktivt till
förberedelsearbetet. Sverige avser vidare stödja ett
aktivt deltagande av det samlade FN-systemet,
inklusive Bretton Woods-institutionerna, i
utarbetandet av förnyade åtaganden för barn och
barnets rättigheter under 2000-talets första
årtionde. Sverige lägger vikt vid att även unga
personer ingår i delegationerna vid barntoppmötet.
Ett nytt internationellt partnerskap har bildats i
form av det Globala Vaccininitiativet (GAVI), vari
WHO och Unicef ingår liksom bilaterala givare och
privata intressen. Syftet är att genom stöd till u-
länder vaccinera fler barn mot de vanligaste
barnsjukdomarna och på det viset rädda livet på
uppskattningsvis tre miljoner barn per år. Enligt
vad utskottet inhämtat avser regeringen att stödja
detta initiativ.
Det svenska arbetet
Utskottet konstaterar att på statsministerns
initiativ har regerings- och statscheferna i de sex
ursprungliga initiativtagarländerna (Egypten,
Mexiko, Mali, Kanada, Pakistan och Sverige) till
barntoppmötet år 1990 utsett personliga
representanter, för att spela en aktiv roll i
uppföljningen av barntoppmötet i FN:s
generalförsamlings extra möte år 2001 (UNGASS 2001)
och i arbetet med en ny global agenda för barn.
Syftet med mötet är att utvärdera det arbete som
gjorts och att utarbeta en ny agenda för de kommande
tio åren.
Riksdagen antog enhälligt den 26 mars 1999
regeringens proposition 1997/98:182 Strategi för att
förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i
Sverige. Socialdepartementet har huvudansvaret för
barnkonventionens nationella uppföljning och
efterlevande i Sverige och i delar av det europeiska
samarbetet. Barnkonventionens rättigheter berör alla
samhällssektorer, vilket gör att landsting, kommuner
och myndigheter skall genomföra barnkonventionen i
sina verksamheter. Allt flera landsting och kommuner
har utbildning för politiker och personal kring
barnkonventionen.
1996 genomfördes den s.k. Stockholmskongressen om
sexuell exploatering av barn. Detta möte följs upp i
Yokohama i december 2001. Justitiedepartementet
arbetar aktivt med aktuella anpassningar och
utveckling av såväl nationella som internationella
regelverk och deltar i det internationella arbetet i
frågor om handel med barn och kvinnor.
Utrikesdepartementet ansvarar för barnfrågor i ett
biståndspolitiskt perspektiv och för frågorna från
ett mellanstatligt regel- och rättsperspektiv. I det
operativa arbetet, riktat framför allt mot
utvecklingsländer och central- och Östeuropa, har
Sida och enskilda organisationer som Rädda Barnen en
särskild roll.
Alltsedan Sverige ratificerade FN:s konvention om
barnets rättigheter efter ett beslut i riksdagen den
21 juni har ett noggrant och systematiskt arbete
bedrivits dels för att sprida och öka kunskapen om
den, dels för att anpassa lagstiftningen till de
krav konventionen ställer. Bland annat har
socialtjänstlagen, föräldrabalken, lagen om adoption
och utlänningslagen tillförts ett uttalat
barnperspektiv. Riksdagen har i betänkandet
2000/01:SoU:7 behandlat regeringens skrivelse
1999/2000:137 Barn - här och nu - Redogörelse för
barnpolitiken i Sverige med utgångspunkt i FN:s
konvention om barnets rättigheter.
Utrikesutskottet har återkommande behandlat frågor
som rör barns och kvinnors rättigheter, både i
samband med beredningen av yrkanden om MR-
situationen i olika stater och i biståndssammanhang.
Ett flertal av de synpunkter som utskottet därvid
framfört kom också att ingå i det svenska bidraget
vid utarbetandet av EU:s s.k. stadga rörande
mänskliga rättigheter, som proklamerades vid
toppmötet i Nice 2000.
Utrikesdepartementet har ansvar för att ett
barnperspektiv finns med i utformningen,
genomförandet och uppföljningen av det svenska
biståndet. Departementet har en central roll i det
internationella konventionsarbetet på området. En
viktig uppgift härvidlag är att invända mot
konventionsstridiga reservationer. Detta aktiva
agerande från svensk sida ligger helt i linje med
vad utskottet tidigare uttalat. Utskottet menar att
barnets bästa och ett barnrättsperspektiv skall
genomsyra det svenska internationella
utvecklingssamarbetet. Fattigdom, vanstyre och
korruption är alltför ofta orsaker till barns
lidande. I linje med riksdagens uppdrag (bet.
1996/97:UU15) har regeringen beslutat att ett barn-
och barnrättsperspektiv skall tydliggöras i det
internationella utvecklingssamarbetet, såväl
multilateralt som bilateralt, och en översyn av
barnfrågorna skall genomföras.
Inom Utrikesdepartementet pågår sedan 1998 en
översyn av barnfrågor i det internationella
utvecklingssamarbetet med målet att utforma en
sammanhållen policy för barnfrågor och att utveckla
ett systematiskt barnrättsperspektiv i det
internationella utvecklingssamarbetet utifrån FN:s
konvention om barnets rättigheter, resultaten från
FN-konferenserna och de svenska biståndsmålen.
Målet är bland annat att utforma en sammanhållen
policy för barnfrågor och att utveckla ett
systematiskt barn- och barnrättsperspektiv i det
internationella utvecklingssamarbetet. Arbetet
bedrivs på kort, medellång och lång sikt i tre
delvis parallella faser fram till hösten år 2001 då
FN:s generalförsamling håller en specialsession
kring uppföljningen av barntoppmötet. Översynen
kommer att redovisas i en skrivelse till riksdagen.
Inom ramen för den pågående översynen utarbetas
strategier inom särskilt angelägna områden som
barnarbete, kommersiell sexuell exploatering av
barn, barn på institutioner, barn och hiv/aids, barn
i väpnade konflikter samt barn med funktionshinder.
Sedan skrivelserna Demokrati och mänskliga
rättigheter i Sveriges internationella
utvecklingssamarbete (skr. 1997/98:76) samt
Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik (skr.
1997/98:89) presenterades våren 1998 har ett
omfattande uppföljningsarbete bedrivits. Barnets
rättigheter har som ett särskilt prioriterat område
aktivt integrerats i såväl utbildnings- som
metodsatsningar.
Kvinnors och barns rättigheter är två viktiga
dimensioner av det rättighetsbaserade
utvecklingssamarbetet. Att stärka kvinnors
rättigheter och möjligheter är ett effektivt sätt
att bekämpa fattigdom. Att främja kvinnors
rättigheter är också ett mycket viktig sätt att
skapa goda möjligheter för barnen. Barnkonventionen
är den enda konvention om mänskliga rättigheter som
alla Sveriges samarbetsländer har ratificerat. Den
och FN:s kvinnokonvention utgör viktiga plattformar
för samarbete. Barns skolgång, försvar av barnets
rättigheter och deras möjlighet att aktivt påverka
sin tillvaro kan skapa möjligheter för resten av
familjen att resa sig ur fattigdom.
Det svenska bilaterala undervisningsstödet
fokuseras på att förbättra utbildningens kvalitet i
samarbetsländerna, huvudsakligen inom basutbildning
där lärarfortbildnings- och läromedelsinsatser samt
skolbyggnadsprogram ges fortsatt stöd. Målet är att
skapa förutsättningar för utbildningsreformer som
garanterar alla barns rätt att gå i skola av god
kvalitet - med fokus på lika möjligheter för flickor
och pojkar, fattiga och funktionshindrade barn,
främjande av läskunnighet för såväl barn och
ungdomar som vuxna och utvecklande av hållbara
system för finansiering och skolförvaltning.
Motionerna
Kristdemokraterna konstaterar att barns hälsa
drastiskt har försämrats i många länder. I det forna
Sovjetunionen och länderna i Öst- och Centraleuropa
bor en halv miljard människor. Omkring 150 miljoner
av dessa är barn, som i stor utsträckning växer upp
i en övergångsperiod präglad av politisk osäkerhet
och en social och ekonomisk kris. Bristande
näringstillförsel, ohälsosam livsstil, våld inom
familjen, miljöföroreningar och smittsamma sjukdomar
har medverkat till detta. I motion 1999/2000:U221
(kd) yrkande 1 krävs att Sverige, via WHO och
Unicef och i samarbete med de berörda länderna,
verkar för att barnen får den rätt till
grundläggande hälso- och sjukvård som
barnkonventionen förutsätter. I yrkande 2
konstateras att gamla smittsamma sjukdomar som
återuppstår är en stor fara både för berörda länder
och för omvärlden. Risken för spridning med
flyktingströmmar är stor. Vaccinationsprogrammen har
börjat fungera igen men är inte heltäckande. Sverige
bör via WHO och Unicef verka för att heltäckande
vaccinationsprogram genomförs och följs upp.
Alkohol-, tobaks- och drogmissbruket ökar kraftigt
och i yrkande 3 krävs att Sverige i EU och WHO, i
samarbete med de berörda länderna, stimulerar till
breda informationsinsatser riktade till barn och
ungdom i det forna Sovjetunionen och övriga Öst- och
Centraleuropa. Ett ökat drogmissbruk, bristande
blodkontroll och få förebyggande program gör också
att hiv/aids snabbt sprider sig. Motionärerna kräver
i yrkande 6 att Sverige i EU, WHO och UNAIDS skall
verka för att utarbeta en handlingsplan i syfte att
hejda den explosionsartade spridningen av hiv/aids.
Miljöförstöringen i det forna Sovjetunionen och i
Öst- och Centraleuropa är omfattande och för med sig
allvarliga konsekvenser speciellt för barns hälsa.
De allvarligaste problemen är dels det radioaktiva
nedfallet från de kärnvapenprov, först ovan och
sedan under jord, som pågick i fyra årtionden i
Kazakstan, dels Tjernobylolyckan 1986 i Ukraina. I
yrkande 7 krävs att Sverige, via Unicef och WHO,
verkar för att de barn som drabbats av radioaktivt
nedfall till följd av kärnvapenproven i Kazakstan
och Tjernobylolyckan får adekvat sjukvård och hjälp
till ett så drägligt liv som möjligt.
Motionärerna konstaterar vidare att även om
utbildningssystemet under sovjettiden var ensidigt
och läroböckerna med tiden blev omoderna så fick
alla barn en grundläggande skolgång. Numera kan
föräldrar inte längre lita på att skolsystemet ger
deras barn den utveckling de behöver och måste
därför ofta betala för den undervisning som tidigare
var gratis. I yrkande 9 krävs att den svenska
regeringen i grannlandssamarbetet och i EU och
Unicef bör föra en dialog om barnens rätt till
gratis grundskoleutbildning enligt barnkonventionen
och, i yrkande 10, att Sverige verkar för att barn
med fysiskt eller psykiskt handikapp inte
diskrimineras.
Enligt motionärerna har Unicef beräknat att det
finns en miljon barn på institution i Öst- och
Centraleuropa och i det forna Sovjetunionen. I
Ryssland antas det finnas 120 000 barn på statliga
institutioner, i Ukraina 43 000 och i Vitryssland 7
500. Ett av problemen, förutom den undermåliga vård
barnen får, är att de ofta förlorar all kontakt med
sina föräldrar och får stora svårigheter att anpassa
sig till ett liv ute i samhället. I yrkande 11 krävs
att Sverige, via Unicef, verkar för att barnens rätt
till sina föräldrar respekteras i barnkonventionens
anda. Kristdemokraterna menar att när många barn far
illa under lång tid så finns risk för själva
demokratins långsiktiga utveckling. Motionärerna
föreslår i yrkande 15 att regeringen för en dialog
med berörda länder om hur Sverige och det
internationella samfundet skall kunna bistå berörda
länder i arbetet med att förverkliga barnens
rättigheter. Vidare krävs i yrkande 16 att svenska
regeringen i EU:s ministerråd tar initiativ till att
en handlingsplan utarbetas med barnens behov i
fokus. Planen bör vara konkret utarbetad på ett sätt
som leder till snar handling. I yrkande 17 krävs att
regeringen tillsammans med de länder som vi skall
samarbeta med utarbetar en handlingsplan för hur
barnens rättigheter enligt barnkonventionen
systematiskt skall kunna tillgodoses och hur vi kan
bistå dem i detta arbete.
I motion 1999/2000:U627 (s) framhålls att barn förs
bort som ett led i värvning för militära
aktiviteter. Sverige har under lång tid aktivt
deltagit i det arbete som pågår inom FN och på andra
håll för att stärka barnens rättigheter i samband
med väpnade konflikter. Emellertid riktar sig FN:s
konvention om barns rättigheter till stater och är
därför inte direkt tillämpliga på olika väpnade
grupper. Det är en uppgift för svensk polis och
åklagare att utreda om det har begåtts något brott i
samband med bortförande av barn. I dag saknas dock
kunskap om omfattningen och om hur man kan förebygga
och förhindra bortförande av barn från Sverige.
Motionärerna kräver därför en översyn för att ge
bättre kunskap om omfattningen och omständigheterna
kring bortförande av barn och ungdomar i samband med
väpnade konflikter.
I motion 1999/2000:U637 (s) framhålls att det i dag
finns uppskattningsvis 250 millioner
heltidsarbetande barn mellan 5 och 14 år. Miljontals
barn tvingas arbeta under oacceptabla förhållanden i
direkt farliga yrken och 20 % av världens barn går
inte i skolan. Barnarbete är ett hot mot hållbar
utveckling och strider mot barnkonventionen.
Motionärerna menar att Sverige bör intensifiera
sitt arbete mot barnarbete och att särskilda medel
bör avsättas inom biståndsramen för att verka mot
barnarbete. I biståndssamarbetet bör krav ställas på
mottagarländerna att försöka hindra förekomsten av
barnarbete.
I motion 1999/2000:U642 (s) framhålls att under
utarbetandet av 1989 års barnkonvention fördes
diskussioner om att inga barn under 18 år skulle
tillåtas att rekryteras till väpnade styrkor. För
övervakning av barnkonventionens efterlevnad finns
en särskild granskningskommitté, Kommittén för
barnets rättigheter, som består av tio experter. De
stater som har anslutit sig till konventionen skall
vart femte år rapportera till kommittén om de
åtgärder de har vidtagit för att uppfylla sina
åtaganden enligt konventionen.
Motionärerna kräver att brott mot barnkonventionens
artikel 38 skall behandlas under den internationella
brottmålsdomstolens jurisdiktion.
Kristdemokraterna framhåller i motion 1999/2000:A804
(kd) att det är viktigt att få stopp på hela
könshandeln och att all könshandel skall
kriminaliseras. Den snabbt accelererande handeln med
fattiga kvinnor och barn, i dag allt oftare från
Östeuropa, som av brottssyndikaten luras in i
prostitution i Västeuropas storstäder är slavhandel
i modern tid. Den internationella sexhandeln är lika
välorganiserad som knarkhandeln, men billigare och
mindre riskfylld för de brottslingar som organiserar
och driver handeln. Motionärerna anser i yrkande 27
att det arbete som redan kommit i gång inom EU måste
utvecklas och förstärkas. Det handlar om att ge
kvinnorna och barnen skydd, medicin, psykiatrisk
hjälp och tillfälliga uppehållstillstånd. Men det
gäller också att på olika sätt förbättra EU-
samarbetet mot brottsligorna, bland annat genom att
skapa ett juridiskt ramverk som kan fungera för de
olika nationernas samarbete över gränserna.
Kristdemokraterna framhåller i motion
1999/2000:So481 (kd) att vid den första
världskongressen mot kommersiell sexuell
exploatering av barn (KSEB) 1996, antog 122
regeringar enhälligt en aktionsplan, som skulle
utgöra grunden för det fortsatta arbetet mot
kommersiell sexuell exploatering av barn. Den
svenska handlingsplanen offentliggjordes i juli
1998. Motionärerna framhåller att den har fått
kritik bl.a. för att vara dåligt underbyggd och
allmänt hållen samt i stora stycken sakna tidsramar,
konkreta förslag och mål. Mot denna bakgrund begär
motionärerna, i yrkande 2, att en konkret
handlingsplan tas fram för att motverka kommersiell
sexuell exploatering av barn i andra länder. I
yrkande 4 krävs att en handlingsplan antas för att
regelmässigt utbilda personal vid
utlandsmyndigheterna och upplysa personalen om
vikten att bistå den nationella åklagarmyndigheten
med information om svenska lagar och svenskt
samarbete.
Folkpartiet framhåller att demokrati och respekt för mänskl
I november 1989 antog FN:s generalförsamling
konventionen om barns rättigheter.
Den har i dag ratificerats av i stort
sett alla regeringar. I samhällsutvecklingen mot
demokrati och för mänskliga rättigheter är barn och
ungdomar viktiga bärare av värderingar och visioner.
Varje generation måste vinnas för demokratiska
värden. I motion 2000/01:U206 (fp) yrkande 18
understryks vikten av att stötta barns och ungdomars
rättigheter och att detta arbete måste ges särskild
uppmärksamhet i biståndspolitiken.
I motion 2000/01:U209 (m) konstateras att
Guatemala är ett
land med drygt tio miljoner invånare varav tre
fjärdedelar lever i fattigdom. Invånarna består till
60 % av mayaindianer och analfabetismen är speciellt
stor i denna grupp. Barn är speciellt utsatta.
Motionärerna understryker vikten av att i Sveriges
bistånd till Guatemala tillse att arbetet med att
införliva FN:s barnkonvention intensifieras för att
denna skall genomsyra landets lagar.
I motion 2000/01:U404 (c) yrkande 10 krävs att
Sverige i alla internationella sammanhang skall
verka för att stoppa handeln med kvinnor och barn,
stödja offren och införa hårdare sanktioner mot dem
som handlar med kvinnor och barn. Motionärerna
konstaterar att det i dag finns omkring 300 000 barn
i världen som är soldater och medverkar i krig. En
del är inte äldre än åtta år. Även om minimiåldern
för barn som kan rekryteras till soldater höjts från
15 till 18 år, återstår mycket att göra. I u-
länderna arbetar ca 250 miljoner barn i åldern 5-14
år. Många barn är inte i skolan och ett av fem
arbetar med mycket riskfyllda arbeten. I yrkande 11
krävs att Sverige verkar för ett totalförbud för
barnsoldater. Motionärerna anser vidare, i yrkande
12, att skadligt barnarbete i princip skall vara
förbjudet och för att komma tillrätta med detta
krävs förbättrade utbildningsmöjligheter och
ekonomiska möjligheter. När företag ertappas med att
utnyttja barnarbetare måste tydliga krav ställas på
att de tar ett socialt och ekonomiskt ansvar för
barnen då dessa arbeten avvecklas.
Moderaterna framför i motion 2000/01:U509 (m) att
inget problem är djupare och mer ödesdigert än
situationen för barns uppväxt. Genom det
kommunistiska, totalitära systemets sönderfall har
den tidigare hemlighållna fattigdomen synliggjorts.
I de länder som fortfarande sitter fast i gamla
strukturer har den också fördjupats. Antalet
gatubarn och barn som inte får sin grundläggande
utbildning tillgodosedd är stort. I St
Petersburgsområdet uppskattas antalet gatubarn till
ca 50 000. Motionärerna menar i yrkande 12 att
Sverige i bilaterala kontakter och inom ramen för EU
bör verka för att utsatta barn i Östeuropa får del
av det välstånd som växer fram.
Kristdemokraterna framhåller i motion 2000/01:U630
(kd) att Sverige i öststödet, i bilaterala kontakter
och inom ramen för EU bör verka för att utsatta barn
i Östeuropa får del av det välstånd som växer fram
och att lagstiftning som ger skydd för utsatta barn
kommer till stånd i de nya demokratierna i Central-
och Östeuropa. Det är barnen som i störst
utsträckning fått bära konsekvenserna av samhällens
och länders sönderfall, liksom effekterna av
miljöförstöringen. Motionärerna föreslår i yrkande 9
att Sverige i EU:s ministerråd tar initiativ till
att en handlingsplan utarbetas med barnens behov i
fokus. Olika länder bör ta ansvar för ett bilateralt
samarbete med de länder som ligger naturligast till
för respektive land. Andra initiativ kan vara av så
övergripande karaktär och ha en sådan omfattning att
EU gemensamt bör driva dessa frågors lösning i
internationella forum.
I flerpartimotion 2000/01:U635 (v, kd, c, fp, mp) framh
att FN:s konvention om barnets rättigheter från 1989
är den FN-konvention som fått störst gensvar hos
medlemsstaterna. Konventionen har haft stor
betydelse för att höja skyddet och öka respekten för
barns rättigheter. Den 25 maj år 2000 antog FN:s
generalförsamling ett tilläggsprotokoll till
konventionen om barnets rättigheter som sätter
åldersgränsen till 18 år för deltagande i en väpnad
konflikt. I dag har mer än 50 stater undertecknat
protokollet, däribland Sverige. För att protokollet
skall träda i kraft krävs tio ratifikationer.
Tilläggsprotokollet till konventionen om barnets
rättigheter är ett positivt led i utvecklingen av
ett förbud mot barnsoldater. Motionärerna anser i
yrkande 8 att Sverige bör ratificera
tilläggsprotokollet till konventionen om barnets
rättigheter angående barns inblandning i väpnade
konflikter samt agera kraftfullt för att förmå andra
medlemsstater i FN att ansluta sig till protokollet
(yrkande 9).
I motion 2000/01:U659 (s) framhålls att i de länder
där skadligt barnarbete förekommer i stor skala är
vuxenarbetslösheten mycket hög. Undersökningar visar
att det nyrekryteras 80 000 barn per dag i
arbetslivet. Antalet arbetande barn i Indien
uppskattas till ca 55 miljoner. Motionärerna menar
att Sverige bör gå i täten för att bekämpa skadligt
barnarbete och dessa ambitioner bör avspeglas i
utformningen av det svenska biståndssamarbetet.
I motion 2000/01:U801 (m) understryks vikten av att
det svenska ordförandeskapet lyfter fram
barnrättsfrågorna i EU:s kandidatländer. FN:s
kommitté för barnens rättigheter har hittills
granskat sex av tio länder i Öst- och Centraleuropa
som inlett förhandlingar med EU. I flera av länderna
är diskriminering av barn som tillhör
minoritetsgrupper, särskilt romska barn, mycket
omfattande. Detta sker på olika sätt. Barn får inte
rätt till utbildning, barn ges inte möjlighet att
fullfölja sin skolgång. En för tidigt avslutad
skolgång är alltför ofta en biljett in i
kriminalitet och prostitution. I flera länder är
många grupper av barn statslösa och förhindras
därigenom att få del av sina rättigheter. Sverige
bör därför lyfta fram barnrättsfrågorna under det
svenska ordförandeskapet.
I motion 2000/01:U802 (s) framhålls behovet av att
beakta barnperspektivet inom det fortsatta
Östersjösamarbetet.
Den sociala situationen för många barn i Polen, de
baltiska staterna och i övriga delar av det som
tidigare utgjorde Sovjetunionen är på många håll
katastrofal. I detta område finns barn som uthärdar
tillvaron genom att använda olika former av droger.
Det har också, i vissa länder, förekommit sexhandel
med barn. Dessa barn är ofta bortglömda och
övergivna av samhället. Med barnkonventionen i
beaktande, och med vetskap om de eländiga
förhållanden som många barn lever under menar
motionärerna att det är viktigt att Sverige i sitt
fortsatta samarbete inom Östersjöregionen agerar på
ett långsiktigt och målmedvetet sätt och arbetar för
att förbättra den sociala situationen för barnen i
området.
I motion 2000/01:Sf274 (mp) framhålls att artikel 38
i barnkonventionen stadgar att inget barn får
användas för direkt deltagande i väpnade konflikter.
Ingen får värva barn som soldater till väpnade
konflikter. Rädda Barnen går ett steg längre då de
menar att barnsoldater är alla ungdomar under 18 år
vilka direkt eller indirekt deltar i en väpnad
konflikt. Barnsoldater är även de ungdomar under 18
år som rekryterats till ett lands krigsmakt eller
till en icke-statlig militärorganisation, även om
landet i fråga befinner sig i fred.
Motionärerna menar i yrkande 19 att Sverige i
internationella sammanhang måste sätta press på
arbetet i FN med att höja minimiåldern till 18 år
för rekrytering av barn i krig.
Utskottets överväganden
Barnsoldater och barn i väpnade konflikter
Flera motioner, 1999/2000:U627 (s), 1999/2000:U642
(s), 2000/01:U404 (c) yrkande 11, 2000/01:U635 (v,
kd, c, fp, mp) yrkandena 8 och 9 samt 2000/01:Sf274
(mp) yrkande 19, uppmärksammar frågorna om
barnsoldater och barn i väpnade konflikter samt
arbetet med upprättandet av den internationella
brottmålsdomstolen (ICC).
Utskottet konstaterar att i stadgan för
internationella brottmålsdomstolen anges att det
skall anses som en krigsförbrytelse att rekrytera
och använda barn under femton år i väpnade
konflikter. Huvuddragen i brottmålsdomstolens
artikel 8 [§ 2e (vii)] överensstämmer med
barnkonventionens artikel 38.
Stadgan för internationella brottmålsdomstolen
antogs efter långa förhandlingar i juli 1998. För
att den skall träda i kraft krävs att minst 60
stater ratificerat den. I Sverige pågår för
närvarande lagändringar för att möjliggöra en svensk
ratificering.
Under våren 2000 antogs ett tilläggsprotokoll till
barnkonventionen angående förbud mot barnsoldater.
Protokollet, som förhandlades fram under svenskt
ordförandeskap, förbjuder deltagande i väpnad
konflikt och tvångsrekrytering av personer under 18
år. Beträffande frivillig rekrytering stadgar
protokollet att staterna skall höja gränsen från 15
år (vilket stadgas i barnkonventionen) och samtidigt
lämna en bindande deklaration om vilken åldersgräns
som kommer att tillämpas. Utskottet konstaterar att
tilläggsprotokollet riktar sig både till regeringar
och till gerillarörelser och andra väpnade grupper.
Utskottet menar att Sveriges agerande i
förhandlingarna om tilläggsprotokollet i sig innebär
en kraftfull uppmaning till FN:s medlemsstater att
också ansluta sig till det. Utskottet framhåller att
det är angeläget att en svensk ratificering äger rum
utan onödigt dröjsmål.
Utskottet har inhämtat att det inte är aktuellt att
förhandla fram något nytt protokoll beträffande
åldersgränsen. Sverige och flera andra länder
arbetar nu för att protokollet skall ratificeras av
så många länder som möjligt och att fördragsslutande
parterna lämnar en bindande deklaration som anger 18
år som gräns för rekrytering. Under arbetet med
barnresolutionen i FN:s generalförsamling 2000
arbetade Sverige för en paragraf med denna
inriktning. Sverige avser att i utkastet till
barnresolutionen vid årets kommission för mänskliga
rättigheter (MRK) föreslå en operativ paragraf där
en så hög åldergräns som möjligt för rekrytering
uppmuntras.
Utskottet konstaterar vidare att på regeringens
uppdrag pågår en översyn av barnfrågor i det
internationella samarbetet. Barn i väpnade
konflikter är ett av ämnesområdena. Översynen tjänar
flera syften, bland annat att öka kunskapen att
identifiera preventiva åtgärder i insatser för barn
i fredsprocesser. Inom ramen för det svenska
ordförandeskapet i EU arrangeras i Norrköping i mars
2001 ett expertseminarium om barn i krig och på
flykt. Barnrätts-perspektivet kommer här att vara
ett viktigt inslag. Syftet med seminariet är att ta
ett helhetsgrepp på frågan om barnets rättigheter i
väpnade konflikter. Dessutom skall samordningen inom
migration, utvecklingssamarbete och humanitärt
bistånd diskuteras.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att
motionerna 1999/2000:U627 (s), 1999/2000:U642 (s),
2000/01:U404 (c) yrkande 11, 2000/01:U635 (v, kd, c,
fp, mp) yrkandena 8 och 9 samt 2000/01:Sf274 (mp)
yrkande 19 kan besvaras.
Kommersiell sexuell exploatering av barn
Vid den första världskongressen mot kommersiell
sexuell exploatering av barn (KSEB), 1996, antog 122
regeringar enhälligt en aktionsplan, som skulle
utgöra grunden för det fortsatta arbetet mot
kommersiell sexuell exploatering av barn. Enligt
aktionsplanen skall de deltagande ländernas
regeringar skyndsamt stärka omfattande,
sektorsövergripande och integrerade strategier och
metoder så att det senast år 2000 finns nationella
program för åtgärder, som utvecklar barnets
rättigheter och som är inriktade på att minska det
antal barn som kan bli utsatt för kommersiell
sexuell exploatering.
I motion 1999/2000:So481 (kd) yrkandena 2 och 4
krävs att en konkret handlingsplan tas fram för att
motverka kommersiell sexuell exploatering av barn
och att en handlingsplan antas för att regelmässigt
utbilda personal vid utlandsmyndigheterna om vikten
att bistå den nationella åklagarmyndigheten med
information om svenska lagar och svenskt samarbete.
Utskottet konstaterar att Utrikesdepartementet för
närvarande utarbetar en strategi mot kommersiell
sexuell exploatering av barn vilken är avsedd att
tillämpas i samarbetet med traditionella
utvecklingsländer och staterna i Central- och
Östeuropa. Strategin tar bland annat upp
problembeskrivning, behovet av förstärkt
lagstiftning, kunskapsspridning, utbildning,
rehabilitering och integrering. Inom ramen för det
s.k. Barnprojektet utarbetas svenska strategier för
ett antal prioriterade områden. En av dessa rör
åtgärder mot sexuell exploatering av barn. Utskottet
har inhämtat att regeringen avser att redovisa det
samlade arbete i en skrivelse till riksdagen under
2001.
Arbetet inom EU med att stärka samordningen på
lagstiftningsområdet mellan medlemsstaterna pågår
kontinuerligt. Här spelar Sverige som ordförandeland
i EU en framträdande roll. Kommissionen har tagit
fram två förslag till rambeslut, ett om handel med
människor och ett om barnpornografi och sexuell
exploatering av barn. Under det svenska
ordförandeskapet kommer dessa frågor att behandlas i
rådsarbetsgruppen för materiell straffrätt. För
Sverige är frågan om människohandel ett prioriterat
område under ordförandeskapet och finns på
dagordningen för det informella rådet för rättsliga
och inrikes frågor. Frågan kommer kontinuerligt att
tas upp med kandidatländerna under ordförandeskapet.
Sverige är även aktivt inom andra internationella
forum där människohandel tas upp. I Europarådet och
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa
(OSSE) pågår en diskussion om problem och åtgärder.
Inom OSSE verkade Sverige aktivt under toppmötet i
Istanbul 1999 och under ministerrådsmötet i Wien
2000 för att utarbeta och anta ett dokument där OSSE
åtar sig att aktivt förebygga och bekämpa
människohandel. Sverige deltar i förberedelserna
till den andra världskongressen mot sexuell
exploatering av barn som äger rum i december 2001 i
Japan. Detta är en direkt uppföljning av
Stockholmskongressen 1996 på samma tema. Sverige
verkar för att resultaten från världskongressen
bland annat genomförs i Unicef:s landprogram.
Sida stöder ett antal regionala och nationella
nätverk i Asien i arbetet med uppföljningen av
världskongressen mot sexuell exploatering av barn.
Sverige bistår även med finansiering av projekt på
Balkan. Projekten syftar till förebyggande och
bekämpning av människohandel och repatriering av
offren. Andra organisationer, t.ex. ECPAT (End child
prostitution, child pornography and trafficking in
children for sexual purposes), arbetar för att
förändra attityder och väcka debatt och opinion mot
barnsexhandeln. Organisationen bildades i Thailand
1990 av en grupp socialarbetare som en reaktion mot
den snabbt växande turistindustrin som inriktats på
sexuell exploatering av barn.
Utskottet konstaterar att Utrikesdepartementet inom
ramen för gällande handlingsplan varje år
uppmärksammar utlandsmyndigheterna på vikten av att
de följer frågan om sexuell exploatering av barn
både i den årliga MR-rapporteringen och det
konsulära arbetet. Departementet har också
tillställt samtliga utlandsmyndigheter information
om rättsläget och kravet på efterlevnad av reglerna
mot sexuell exploatering av barn. Rekommendationer
har även gått ut om hur frågor om barnsexhandel bör
hanteras, bl.a. i de fall svenska medborgare
misstänks för sexualbrott mot barn. Information
riktad till turister som besöker länder där
barnprostitution förekommer är en angelägen uppgift.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
1999/2000:So481 (kd) yrkandena 2 och 4 kan besvaras.
Barnfrågorna i de internationella organisationernas
arbete
I motion 1999/2000:U221 (kd) yrkandena 1, 2, 6, 10
och 15-17, behandlas barn i de internationella
organisationernas arbete.
Utskottet konstaterar att det inom EU för
närvarande pågår flera processer kring barnets
rättigheter. Kommissionen arbetar med flera studier
om barnets situation. Sverige har som ambition att
driva dessa frågor i ett europeiskt perspektiv under
ordförandeskapet. Förslag har inkommit att inrätta
en särskild barnansvarig för att följa upp
barnkonventionen. Frankrike och Italien har i detta
sammanhang fört fram att det Unicefstödda Innocento-
institutet kunde bilda ett europeiskt
samordningscentrum för barnfrågor.
Enligt vad utskottet inhämtat ställer regeringen
sig positiv till utformandet av en strategi för
barnets rättigheter inom EU. Innan arbetet med en
strategi påbörjas behöver man dock slå fast vad som
hittills har gjorts inom området. Det franska
ordförandeskapet initierade ett initiativ med årliga
barnministermöten och detta kommer att följas upp av
den svenska regeringen.
Sverige ger stöd till genomförandet av
barnkonventionen bl.a. genom omfattande bidrag till
FN:s barnfond Unicef, som har en viktig roll när det
gäller att verka för att FN:s medlemsländer
uppfyller sina åtaganden enligt konventionen. Fonden
arbetar bl.a. med att mobilisera politisk vilja och
materiella resurser hos samarbetsländerna för att
bygga upp deras egen kapacitet att tillgodose
barnets behov och säkerställa barnets rättigheter. I
arbetet med att stödja utvecklingen av
handlingsplaner är det viktigt att understryka det
nationella ansvaret. Omvärlden kan vara med och
stödja utarbetandet av sådana planer. Men om
planerna skall bli långsiktigt hållbara och
verkningsfulla bör de göras upp av ländernas egna
myndigheter.
Sverige verkar för att WHO uppmärksammar barns och
ungdomars hälsa och utveckling inom olika program
under verksamhetsåren 2001-2003. WHO har under lång
tid framgångsrikt arbetat med barns hälsa. Arbetet
har i stor utsträckning koncentrerats till att
bekämpa barnsjukdomar. Viktiga barn- och
ungdomsfrågor sett från social, medicinska och
folkhälsopolitiska aspekter har dock inte
uppmärksammats i den utsträckning som vore önskvärt.
Från svensk sida understryks vikten av att
fattigdomsbekämpningen ges en klar barn- och
ungdomsprofil och att alla barn skall få det stöd
som föreskrivs i barnkonventionen.
Enligt UNAIDS senaste rapport från december 2000
ökar hiv/aids mycket snabbt i Ryssland. Vid slutet
av 1999 uppgick antalet personer som levde med hiv
och aids i Östeuropa och nuvarande Ryssland och
delar av Central-asien till 420 000. En konservativ
uppskattning visar att de ett år senare uppgår till
700 000. Enligt UNAIDS fångar den ryska statistiken
bara upp en bråkdel av fallen.
Utskottet har inhämtat att ett nordiskt samarbete
pågår sedan 1998 mellan departement, myndigheter och
organisationer i syfte att stärka handikappfrågans
betydelse inom utvecklingssamarbetet, såväl
bilateralt som multilateralt. Utskottet konstaterar
vidare att Sida stöder barn med handikapp genom
insatser för att utveckla alternativ till
institutionsvård i Litauen och Ryssland. I
landstrategierna för de baltiska länderna står
angivet att insatser för att förbättra situationen
för barn och ungdomar bör genomföras med
utgångspunkt i barnkonventionen. Det omfattande
vänortssamarbetet och frivilligorganisationernas
arbete är också viktiga kanaler, inte minst genom
informationsinsatserna.
Sida har vidare finansierat Smittskyddsinstitutets
medverkan i utvecklingen av Världsbankens
tuberkulos/hivprojekt. Svensk expertis har en
ledande roll i planeringen av bevakningssystem i
Ryssland. Sverige har även en ledande roll i ett
nordiskt/baltiskt projekt som syftar till att stärka
de nationella tuberkulosprogrammen i de baltiska
staterna.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
1999/2000:U221 (kd) yrkandena 1, 2, 6, 10 och 15-17
kan besvaras.
Barnfrågor i östsamarbetet och i Östersjösamarbetet
I motionerna 1999/2000:U221 (kd) yrkandena 3 och 7,
2000/01:U509 (m) yrkande 12 och 2000/01:U802 (s)
behandlas barnfrågor i östsamarbetet och i
Östersjösamarbetet.
Utskottet konstaterar att situationen för många
barn i de flesta länder i Öst- och Centraleuropa och
nuvarande Ryssland och delar av Centralasien är
mycket svår. Den ekonomiska omställningen och den
demokratiseringsprocess som genomförts under det
senaste decenniet har inte i tillräcklig grad
åtföljts av uppbyggandet av nya sociala skyddsnät,
och detta har särskilt drabbat barnen. Barns hälsa
har drastiskt försämrats i de flesta länder i
regionen. Bristande näringstillförsel, ohälsosam
livsstil, våld inom familjen, miljöföroreningar och
smittsamma sjukdomar har medverkat till detta. Brist
på grundläggande hälsovård, vaccinationsprogram och
rent vatten har också haft mycket negativa effekter.
Var hundrade vuxen människa i världen mellan 15 och
49 år är smittad av hiv. Totalt rör det sig om 30
miljoner människor, enligt siffror från
Världshälsoorganisationen. Sverige har i EU och WHO
stött informationsinsatser riktade till barn och
ungdom i Öst och Centraleuropa, nuvarande Ryssland
och delar av Centralasien i samarbete med de berörda
länderna. I Östersjöområdet har Sverige givit stöd
till förebyggande och rehabiliterande insatser när
det gäller det ökade bruket av tobak, alkohol och
narkotika. Sverige har också bidragit till att i EU
och WHO verka för en handlingsplan för att hejda den
explosionsartade hiv/aidsspridningen i området. I
Östeuropa beräknas det finnas 700 000 människor som
är hivsmittade. Hittills har problemet mest funnits
bland sprutnarkomaner men epidemin är på väg in i
andra grupper i samhället. Särskilt dramatisk är
ökningen i Ryssland, där antalet hiv-smittade nu
tros vara 300 000 jämfört med omkring 130 000 för
ett år sedan. Statistiskt räknar man med sex
smittade för varje person som testas hiv-positiva i
Ryssland. I hela Östeuropa och Centralasien är det
Ukraina som har den högsta andelen hivsmittade.
Såväl inom EU-samarbetet som i det bilaterala
Östbiståndet har barnperspektivet en framträdande
roll. Utskottet konstatera således att den svenska
regeringen i EU och i internationella forum har
verkat för att miljösamarbetet med berörda länder
intensifieras i syfte att bl.a. förbättra barnens
hälsa. Sverige har via Unicef och WHO verkat för att
de barn som drabbats av radioaktivt nedfall som
följd av kärnvapenproven i Kazakstan och Tjernobyl-
olyckan fått hjälp till ett så drägligt liv som
möjligt.
Sverige stöder, EU:s biståndsprogram till det forna
Sovjetunionen, Tacis, för att bl.a. stärka
kärnsäkerheten i Kazakstan. Via Tacis och EBRD har
även betydande ansträngningar gjorts för att finna
alternativa energikällor. Genom ett parallellt stöd
till den sociala sektorn i Ukraina bidrar Sverige
till att mildra de sociala effekterna av
kärnkraftsolyckan i Tjernobyl.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att
motionerna 1999/2000:U221 (kd) yrkandena 3 och 7,
2000/01:U509 (m) yrkande 12 och 2000/01:U802 (s) kan
besvaras.
Barns rätt till föräldrar och skola
I motion 1999/2000:U221 (kd) yrkandena 9 och 11
behandlas barns rätt till föräldrar och skola.
Utskottet menar att skolan inte bara innebär
kunskapsutveckling utan också i sig är ett socialt
skyddsnät, som kompletterar familjen. I Central- och
Östeuropa är arbetslöshet, fattigdom och missbruk
problem som i hög grad drabbar barnen. I flera av
länderna i regionen tas många barn om hand av
institutioner och de får ofta svårt att anpassa sig
till samhället när de lämnar institutionen. En grupp
barn som lätt hamnar utanför skolsystemet, även om
deras föräldrar och de själva gör allt för att de
skall få gå i skolan, är handikappade barn.
Sverige har under senare år haft en framträdande
roll genom att FN:s specielle rapportör för
handikappfrågor har rapporterat om och lyft fram
frågorna kring funktionshindrades mänskliga
rättigheter och även aktivt verkat för att FN:s
standardregler utarbetats. Vid FN:s MR-kommissions
möte år 2000 antogs resolutioner om handikappades
rättigheter. Även högkommissarien för mänskliga
rättigheter har krävt klarlägganden om vad som krävs
för att stärka funktionshindrades möjligheter att
åtnjuta sina mänskliga rättigheter. Få länder och
handikapporganisationer rapporterar om kränkningar,
och för att kunna bryta tystnaden är det därför
viktigt att fördjupa kunskapen om mänskliga
rättigheter och människor med funktionshinder.
Utskottet konstaterar att utbildningssystemet i
synnerhet i Central- och Östeuropa har utvecklats
mycket negativt under det senaste decenniet. På
många ställen har skolorna stängts av ekonomiska
skäl. Det gäller inte minst i krigshärjade områden.
I andra länder som t.ex. Kroatien, Georgien och
Kazakstan har budgetnedskärningarna varit stora och
omfattande. Föräldrar kan inte längre lita på att
skolsystemet ger deras barn den utbildning de
behöver. Familjer måste i många fall betala för den
undervisning som tidigare var gratis. Fattiga
familjer får allt svårare att skicka sina barn till
både förskola och skola.
Den svenska regeringen har i grannlandssamarbetet,
i Nordiska rådet, i EU och Unicef fört en dialog om
barnens rätt till gratis grundskoleutbildning enligt
barnkonventionen. Betydelsen av detta är, enligt
utskottets mening, mycket stort för demokratins
långsiktiga utveckling. Våren 1997 etablerades en
parlamentarisk arbetsgrupp under Nordiska rådet.
Gruppens arbetsuppgifter är att sprida information
om barnens situation i de nordiska närområdena
(Baltikum och nordvästra Ryssland) och att
framställa rekommendationer för nordiska initiativ
inom området. Nordiska rådet antog 1997 en
rekommendation där Nordiska ministerrådet uppmanades
att utarbeta en översiktsrapport över vad som görs
och en handlingsplan för att förbättra barns och
ungas situation i närområdet. Översiktsrapporten
innehåller upplysningar från de nordiska länderna om
hur det bi- och multilaterala biståndet stöder en
social utveckling med tonvikt på barn och unga i
närområdet.
Utskottet konstaterar att Unicef beräknat att det
finns en miljon barn på institutioner i Öst- och
Centraleuropa, nuvarande Ryssland och delar av
Centralasien, inte sällan för att föräldrarna inte
anser sig kunna ta hand om barnen eller att
myndigheterna anser dem olämpliga. Fysiskt och
mentalt handikappade barn har det mycket svårt i
dessa länder. Ett av de stora problemen med
institutionsbarnen är att de ofta helt förlorar all
kontakt med sina föräldrar och får stora svårigheter
att anpassas till ett liv ute i samhället. Sverige
ger stöd till Unicef för arbetet med att verka för
att barnens rätt till sina föräldrar respekteras i
barnkonventionens anda.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
1999/2000:U221 (kd) yrkandena 9 och 11 kan besvaras.
Beträffande barns rätt till skola vill utskottet därutöver
framhålla att det fäster stor vikt vid utbildningens
kvalitet. Inte sällan kan brister härvidlag
konstateras och detta är en punkt där målen från
barntoppmötet 1990 inte uppnåtts. Enligt utskottets
uppfattning finns det anledning att överväga på
vilket sätt man skall kunna nå dessa mål.
Barn i EU och i kandidatländerna
I motionerna 2000/01:U630 yrkande 9 (kd) och
2000/01:U801 (m) behandlas barnens situation i EU
och i kandidatländerna.
Utskottet konstaterar att det svenska
ordförandeskapet betonat vikten av att EU har en
samlad strategi mot människohandel. En strategi
skall innehålla såväl lagstiftningsåtgärder och
polissamarbete, som finansiering av projekt mot
kvinno- och barnhandel, och samarbete med länder som
inte är medlemmar i EU. Kandidatländerna kommer att
bjudas in till en diskussion om åtgärder mot
människohandel. Sverige arbetar för att EU får en
gemensam definition av människohandel och gemensamma
straffsatser. Barnfrågor är också i vissa fall
aktuella i EU:s pågående utvidgningsförhandlingar.
I det pågående arbetet med en vitbok om
ungdomspolitiken och ungdomars levnadssituation i
Europa i dag arbetar Sverige aktivt för att betona
vikten av ungdomars inflytande inom unionen och
ungdomars egna initiativ i sin utveckling.
Utskottet har inhämtat att Sverige kommer att
arbeta för att EU skall ha en framträdande roll vid
de konferenser och möten som FN arrangerar under
2001. Konferenserna har alla ett gemensamt syfte:
att motverka fattigdom och att bygga upp strukturer
och partnerskap för en långsiktig ekonomisk
utveckling som gynnar fattiga kvinnor, män och barn.
Utskottet har ovan konstaterat att för närvarande
pågår både nationellt och internationellt
förberedelserna för uppföljningen av barntoppmötet.
Sverige avser att ha en aktiv dialog och möten med
kandidatländerna under denna förberedelseprocess.
Detsamma gäller inför diskussionerna vid
Kommissionen för mänskliga rättigheter (MRK) kring
årets resolution om barnets rättigheter.
Utskottet konstaterar att sedan FN:s sociala
toppmöte i Köpenhamn 1995 har fattigdomsbekämpning
blivit en allt mer uttalad målsättning för
organisationens verksamhet. EU:s s.k.
Köpenhamnskriterier, som antogs 1993, ligger till
grund för utvidgningsdialogen inom EU. Situationen i
varje enskilt land får avgöra vilka frågor som
behöver uppmärksammas. I några fall har det ställts
direkta krav på att situationen för barn, t.ex. på
institutioner, måste förbättras.
I samarbete med enskilda organisationer genomförs
viktiga insatser på nationell, regional och global
nivå vad gäller fattigdomsbekämpning. Sverige bidrar
också till uppföljningen av FN:s världskonferenser
genom stöd till de fackorgan som inom FN ansvarar
för respektive konferens.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att
motionerna 2000/01:U630 (kd) yrkande 9 och
2000/01:U801 (m) kan besvaras.
Handel med kvinnor och barn
I motionerna 1999/2000:A804 yrkande 27 (kd) och
2000/01:U404 (c) yrkande 10 behandlas handeln med
kvinnor och barn.
Utskottet kan konstatera att under 2000 antogs
flera viktiga instrument för att förhindra handel
med människor. Sverige deltog aktivt i dessa
förhandlingar. I FN antogs ett tillägg till
Konventionen om organiserad brottslighet, ett
protokoll för att hindra, förbjuda och straffa
handel med människor, särskilt gällande kvinnor och
barn. Utskottet menar att det är särskilt välkommet
att det nu finns en definition på människohandel,
som kommer att underlätta att definiera brott och
vidta åtgärder mot de personer som begår brotten.
Ett beslut om stärkande av insatser för att bekämpa
människohandel antogs av OSSE:s ministerråds möte i
november 2000. Statens primära ansvar betonas liksom
nödvändigheten att angripa problemen på ett
integrerat och samordnat sätt. Inom EU pågår ett
arbete för att stärka brottsoffrens ställning. I
detta arbete är barn utpekade som en särskilt viktig
grupp och det är Sveriges ambition att under det
svenska ordförandeskapet verka för att barnens
utsatta situation särskilt uppmärksammas. För att
förbättra flickors situation stöder Sida åtgärder i
en rad länder som syftar till att öka andelen
flickor som får tillgång till grundskoleutbildning.
Sverige verkar också inom ramen för det
internationella utvecklingssamarbetet för förbättrad
information till flickor om sexuell och reproduktiv
hälsa.
Utskottet har inhämtat att Sexualbrottskommittén i
sitt betänkande kommer att föreslå att det införs
särskilda bestämmelser om straffansvar för
människohandel för sexuella ändamål och för handel
med barn för sexuella ändamål. Dessa kommer att
utformas i nära anslutning till en nyligen inom FN
beslutad konvention om gränsöverskridande och
organiserad brottslighet och ett tilläggsprotokoll
om människohandel. Vid ett möte i Stockholm mellan
EU:s justitie- och inrikesministrar enades man om
att snabbt driva fram en samlad strategi mot
människohandel. En sådan strategi skall innehålla
såväl lagstiftningsåtgärder och polissamarbete, som
finansiering av projekt mot kvinnohandel och
samarbete med länder som inte är medlemmar i EU.
Kandidatländerna kommer att bjudas in till en
diskussion om åtgärder mot människohandel.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att
motionerna 1999/2000:A804 (kd) yrkande 27 och
2000/01:U404 (c) yrkande 10 kan besvaras.
Barns och ungdomars rättigheter i det
internationella arbetet
I motion 2000/01:U206 (fp) yrkande 18 behandlas
barns och ungdomars rättigheter.
Utskottet konstaterar att Sverige fortsätter att
arbeta aktivt med den strategi som antogs 1999 och
som syftar till att genomföra barnkonventionen i
alla dess delar. Viktiga inslag i detta arbete,
utöver det nationella arbetet, är att verka för ett
tydligt barnperspektiv i biståndsarbetet och annat
internationellt solidaritetsarbete. Sedan 1996 finns
ett barnnätverk inom Sida bestående av handläggare
på de olika enheterna. Sida har även utarbetat ett
positionspapper "Barnets rättigheter i bilateralt
utvecklingssamarbete". I dag utgör barnets rätt ett
viktigt element i både det bilaterala och det
multilaterala samarbetet.
Som en av initiativtagarna till barntoppmötet
fortsätter Sverige att spela en aktiv roll i
förberedelsearbetet inför uppföljningen av
barntoppmötet i september 2001. Prioriterade frågor
i detta arbete är de fyra grundprinciperna i
barnkonventionen.
Därmed anser utskottet att motion 2000/01:U206 (fp)
yrkande 18 kan besvaras.
Utskottet konstatera vidare att Guatemala
visserligen ratificerat FN:s barnkonvention men inte
lyckats få den omsatt i landets inhemska lagar.
Det svenska biståndssamarbetet i Guatemala är
inriktat på att stödja genomförandet av
fredsavtalen, vilka undertecknades i december 1996.
En stor del av det svenska biståndet kanaliseras
genom UNDP och FN:s särskilda fredsmission Minugua
och utgår från de prioriteringar som fastställs i
fredsprocessen. I fredsavtalen uppmärksammas
speciellt barnens situation och vikten av dessa
frågor lyfts fram och att barnkonventionen kommer
att genomsyra landets lagar.
Därmed anser utskottet att motion 2000/01:U209 (m)
kan besvaras.
Skadligt barnarbete
Frågan om barnarbete tas upp i motionerna
1999/2000:U637 (s), 2000/01:U404 (c) yrkande 12 och
2000/01:U659 (s).
Utskottet kan konstatera att Sverige aktivt driver
det internationella arbetet kring skadligt
barnarbete. Barnarbetsfrågan uppmärksammas särskilt
i den översyn av barnfrågor i det internationella
utvecklingssamarbetet som håller på att utarbetas.
Frågan om utsatta barn ingår som ett mål från
barntoppmötet 1990 och finns med i det svenska
arbetet inför uppföljningen i FN:s generalförsamling
2001. Arbetet med ratificering av ILO-konventionen
om de värsta formerna av barnarbete pågår. Vissa
former av befintlig lagstiftning måste ändras innan
en ratificering kan ske.
Enligt ILO finns det ca 250 miljoner barn i åldern
5-14 år som arbetar i Asien, Afrika och
Latinamerika. Siffrorna inkluderar inte
hushållsarbete i det egna hemmet, vilket gör att
många flickors arbetsinsatser inte räknas in i
statistiken. Majoriteten av världens barnarbetare -
ca 70 % - finns inom jordbruket. De flesta av dem
arbetar tillsammans med sina familjer på små
familjejordbruk. Flickor som arbetar i
hushållssektorn tillhör de barnarbetare som far mest
illa. Många arbetar upp till 15 timmar per dag,
ibland får de ingen lön utan endast mat och husrum,
och misshandel och sexuella övergrepp är vanliga.
Utskottet konstaterar vidare att regeringen arbetar
inom alla relevanta organisationer för konkreta
förbättringar för de miljontals barn som utför för
dem själva skadligt arbete. Sverige deltar aktivt
både i det normativa arbetet och i operationella
insatser mot skadligt barnarbete. Ett exempel är det
internationella Barnarbetsprojektet som är ett
samarbete mellan Världsbanken, ILO och Unicef.
Programmets mål är att skapa insatser som anpassas
efter varje lands behov. Sverige samfinansierar
detta projekt med några stora
biståndsorganisationer. Även svenska multinationella
företag har i flera fall utarbetat och antagit en
konkret politik mot skadligt barnarbete.
Därmed anser utskottet att motionerna 1999/2000:U637
(s), 2000/01:U404 (c) yrkande 12 och 2000/01:U659
(s) kan besvaras.
Avslutande synpunkter
Fokus vid barntoppmötet 1990 låg på frågor rörande
bl.a. utbildning, hälsovård och sanitära frågor. I
dagens problemspektrum, som i stor utsträckning
avspeglas i ovan behandlande motioner, intar de mera
renodlat sociala frågorna en mer framträdande plats.
Enligt utskottets uppfattning vore det av värde om
det internationella samfundet kunde bidra till att
stärka barnets ställning också i dessa avseenden.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande barnsoldater och barn i
väpnade konflikter
att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U627,
1999/2000:U642, 2000/01:U404 yrkande 11,
2000/01:U635 yrkandena 8 och 9 samt
2000/01:Sf274 yrkande 19 besvarade med vad
utskottet anfört,
2. beträffande kommersiell sexuell
exploatering av barn
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:So481 yrkandena 2
och 4 besvarad med vad utskottet anfört,
3. beträffande barnfrågorna i de
internationella organisationernas arbete
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U221 yrkandena 1,
2, 6, 10 samt 15-17 besvarad med vad utskottet
anfört,
4. beträffande barnfrågor i östsamarbetet
och i Östersjösamarbetet
att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U221
3 och 7, 2000/01:U509 yrkande 12 och
2000/01:U802 besvarade med vad utskottet anfört,
5. beträffande barns rätt till föräldrar
och skola
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U221
vad utskottet anfört,
6. beträffande barn i EU och i
kandidatländerna
att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U630 yrkande 9
och 2000/01:U801 besvarade med vad utskottet
anfört,
7. beträffande handel med kvinnor och
barn
att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:A804 yrkande 27
och 2000/01:U404 yrkande 10 besvarade med vad
utskottet anfört,
8. beträffande barns och ungdomars
rättigheter i det internationella samarbetet
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U206
yrkande 18 besvarad med vad utskottet anfört,
9. beträffande barns rättigheter i
Guatemala
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U209
besvarad med vad utskottet anfört,
10. beträffande skadligt barnarbete
att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U637,
2000/01:U404 yrkande 12 samt 2000/01:U659 besvarade
med vad utskottet anfört.
Stockholm den 22 februari 2001
På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s),
Sören Lekberg (s), Berndt Ekholm (s), Holger
Gustafsson (kd), Bertil Persson (m), Liselotte Wågö
(m), Agneta Brendt (s), Marianne Jönsson (s), Murad
Artin (v), Sten Tolgfors (m), Marianne Samuelsson
(mp), Marianne Andersson (c), Karl-Göran Biörsmark
(fp), Birgitta Ahlqvist (s), Karin Enström (m), Eva
Zetterberg (v) och Rosita Runegrund (kd).