Utrikesutskottets betänkande
2000/01:UU03

Exportkontroll m.m. av produkter med dubbla användningsområden


Innehåll

2000/01

UU3

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i detta betänkande regeringens
framställning i proposition 2000/01:9 Exportkontroll
m.m. av produkter med dubbla  användningsområden  om
förslag  till  ny  lag  om kontroll av produkter med
dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd. I
konsekvens  härmed avstyrker  utskottet  regeringens
förslag i proposition  1999/2000:124  yrkande  35 om
lag  om  ändring  i  lagen (1998:397) om strategiska
produkter.
Utskottet tillstyrker även propositionens 2000/01:9
övriga lagförslag.
Samtliga nya lagar träder  i  kraft  den  1 januari
2001.
I  betänkandet behandlar utskottet även tre motioner
som  väckts  med anledning av proposition 2000/01:9.
Samtliga motioner besvaras eller avstyrks.

Till betänkandet  är fogat två reservationer och ett
särskilt yttrande.

Propositionerna

2000/01:9 Exportkontroll m.m. av produkter med
dubbla användningsområden

Regeringen   föreslår    i   proposition   2000/01:9
Exportkontroll   m.m.   av  produkter   med   dubbla
användningsområden att riksdagen  antar  regeringens
förslag till
1. lag   om   kontroll   av   produkter  med  dubbla
användningsområden och av      tekniskt bistånd,
2.
3. lag   om   ändring   i   lagen   (1988:205)    om
rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut,
4.
5. lag   om   ändring   i   lagen   (1992:1300)   om
krigsmateriel,
6.
7. lag  om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets
befogenheter  vid  Sveriges  gräns  mot ett annat
land inom Europeiska unionen,
8.
9. lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220),
10.
11. lag om ändring i lagen (2000:000) om  straff för
smuggling.
12.
1999/2000:124 En ny smugglingslag m.m.

Regeringen föreslår i proposition
1999/2000:124 yrkande 35 att
riksdagen antar regeringens förslag
till lag om ändring i lagen
(1998:397) om strategiska
produkter.

Motionerna

2000/01:U1 av Lars Ohly m.fl. (v) vari föreslås  att
riksdagen fattar följande beslut:
1.  Riksdagen  beslutar  om sådan ändring i förslag
till  lag  om  kontroll  av  produkter   med  dubbla
användningsområden  och  av  tekniskt  bistånd,  att
tillståndsgivningen när det gäller införsel i landet
av vissa kemiska och biologiska produkter bevaras.
2.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  att  Sverige  inte  skall  ansluta  sig till
gemenskapens generella exporttillstånd nr EU 001.
3.  Riksdagen  beslutar  om sådan ändring i förslag
till  lag  om  kontroll  av  produkter   med  dubbla
användningsområden  och  av  tekniskt  bistånd,  att
regeringen  får möjlighet att ingripa i ärenden  som
är av principiell betydelse eller av särskild vikt.
2000/01:U2 av  Marianne  Andersson  och Agne Hansson
(c)  vari  föreslås  att  riksdagen fattar  följande
beslut: Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som
sin  mening  vad  i motionen anförs om att Sverige i
alla  forum  som  inbegriper   förhandlingar   kring
internationella  regelverk  som berör kryptering och
export  av kryptoprodukter bör  agera  för  att  det
faktum      att      en      produkt      innehåller
krypteringsfunktioner inte ensamt skall kunna utgöra
grund för klassificering som strategisk produkt.

2000/01:U3 av  Marianne  Samuelsson  m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  som  i  motionens  kapitel  3 anförs om
riskerna med den militära utvecklingen i EU och att,
till följd av denna utveckling, Sveriges möjligheter
att självt besluta i utrikes- och säkerhetspolitiska
frågor  och om vilka länder och produkter som  skall
omfattas av exportkontroll minskar.
2. Riksdagen  begär  att  regeringen  redovisar för
riksdagen  hur  exportkontrollen  av  produkter  med
dubbla användningsområden fungerar.
3.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  som  i  motionens  kapitel  5.1 och 5.2
anförs om att den nya förordningen faktiskt  innebär
begränsningar av medlemsländernas beslutanderätt.
4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening vad som i motionens kapitel 6.1 anförs om att
en bestämmelse med  krav  på tillstånd till införsel
av   biologiska  produkter  och   kemikalier   skall
införas.
5. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad som i motionens kapitel 6.2 anförs om att
bestämmelsen om tillståndskrav för tillhandahållande
av  produkter  med  dubbla  användningsområden  inte
skall avskaffas.

Utskottet

Propositionernas huvudsakliga innehåll

Proposition 2000/01:9 Exportkontroll m.m. av
produkter med dubbla användningsområden

I propositionen föreslås en ny  lag  om  kontroll av
produkter  med  dubbla  användningsområden  och   av
tekniskt bistånd, som skall ersätta lagen (1998:397)
om strategiska produkter.
Produkter  med  dubbla användningsområden är sådana
produkter som har  en etablerad civil användning men
som också kan användas  för  militärt  bruk.  De har
hittills  i  Sverige  kallats strategiska produkter.
Den   svenska  exportkontrollen   när   det   gäller
produkter  med dubbla användningsområden regleras av
rådets förordning (EG) nr 3381/94 om upprättandet av
en gemenskaps-
ordning för  kontroll  av export av varor med dubbla
användningsområden  och  av   lagen  om  strategiska
produkter.
På  området  för  exportkontroll   antogs   en   ny
förordning  (EG)  nr  1334/2000 om upprättande av en
gemenskapsordning   för  kontroll   av   export   av
produkter och teknik  med  dubbla användningsområden
av  rådet  den  22 juni 2000. Den  nya  förordningen
trädde  i  kraft  den   28  september  2000.  Vidare
beslutade  rådet den 22 juni  2000  om  en  gemensam
åtgärd 2000/401/GUSP om kontroll av tekniskt bistånd
som  står  i  samband   med   viss   slags   militär
slutanvändning.
Den  nya förordningen innebär att utrymmet för  och
behovet av nationell särreglering minskar. Detta för
i sin tur med sig omfattande ändringar i den svenska
lagstiftningen  på  området. Den gemensamma åtgärden
avser kontroll som inte  återfinns  i  det nuvarande
svenska  regelverket.  I propositionen föreslås  att
den  nu  gällande  lagen  om  strategiska  produkter
ersätts med en helt ny lag.
Den nya lagen föreslås träda  i  kraft den 1 januari
2001,  då lagen (1998:397) om strategiska  produkter
skall upphöra att gälla.

Ärendet och dess beredning

Europeiska gemenskapernas kommission lade den 15 maj
1998  fram   ett   förslag  till  en  ny  förordning
beträffande exportkontroll  av  varor och teknik med
dubbla användningsområden. Förslaget lämnades i juni
samma år till en rådsarbetsgrupp.  Efter  granskning
och  behandling av förslaget antog rådet sedan,  den
22 juni  2000, en ny förordning (EG) nr 1334/2000 om
upprättande  av en gemenskapsordning för kontroll av
export   av  produkter   och   teknik   med   dubbla
användningsområden.
I rådsarbetsgruppen  behandlades också förslag till
rådets gemensamma åtgärd  om  kontroll  av  tekniskt
bistånd  som  står i samband med vissa slags militär
slutanvändning.  Rådet  beslutade  den  22 juni 2000
även om en gemensam åtgärd 2000/401/GUSP om kontroll
av  tekniskt  bistånd  som  står i samband med  viss
slags militär slutanvändning.
Inom   Utrikesdepartementet   har   utarbetats   en
promemoria, Produkter med dubbla användningsområden,
som har remissbehandlats av flera instanser.
Regeringen  beslutade  den  7  september  2000  att
inhämta  Lagrådets yttrande över propositionens  fem
första lagförslag.  Lagrådet har i huvudsak godtagit
förslagen men har också  föreslagit vissa ändringar,
väsentligen rörande utformningen  av  bestämmelserna
om   straff  m.m.  Regeringen  har  följt  Lagrådets
förslag,   förutom   såvitt  avser  bestämmelser  om
förverkande.

Exportkontroll av strategiska produkter

EG-rätten

Produkter med dubbla användningsområden  omfattas av
EG-rättens  regler  om varors fria rörlighet  enligt
artiklarna 28 och 29  (f.d.  artiklarna 30 och 34) i
Fördraget om upprättandet av Europeiska  gemenskapen
(EG-fördraget). Vidare omfattas sådana produkter  av
den  gemensamma  handelspolitiken enligt artikel 133
(f.d. artikel 113) i EG-fördraget.
En för Europeiska gemenskapen (EG) gemensam ordning
för kontroll av export av dessa produkter antogs med
stöd av artikel 113  i  EG-fördraget  i dess lydelse
före Amsterdamfördraget den 19 december  1994  genom
förordning  (EG)  nr  3381/94  om  upprättande av en
gemenskapsordning  för kontroll av export  av  varor
med dubbla användningsområden. Förordningen trädde i
kraft den 1 januari 1995 och började tillämpas den 1
juli 1995.
Rådets förordning (EG)  nr  3381/94 syftar till fri
rörlighet      för      produkter     med     dubbla
användningsområden  inom  EG   samt   exportkontroll
gentemot tredje land.
Förordningen innebär i huvudsak att tillstånd krävs
till   export   av   sådana   produkter   som  finns
förtecknade   i   bilaga   I   till   rådets  beslut
94/942/GUSP   av   den  19  december  1994  om   den
gemensamma åtgärden  för kontroll av export av varor
med  dubbla  användningsområden.  Detta  beslut  har
antagits av rådet  inom  ramen  för  den  gemensamma
utrikes-  och  säkerhetspolitiken (GUSP) på grundval
av artikel J 3 i  Fördraget  om  Europeiska  unionen
(Unionsfördraget),  i  fortsättningen  benämnt GUSP-
beslutet.

Den svenska lagstiftningen

Sverige har sedan lång tid tillbaka lagstiftning som
reglerar utförsel av såväl krigsmateriel  som  varor
och   teknik  med  dubbla  användningsområden  (s.k.
strategiska  produkter),  dvs.  produkter som har en
etablerad  civil  användning  men  som   också   kan
användas  för  militärt ändamål. Sedan år 1918 finns
ett generellt förbud  mot utförsel av krigsmateriel.
Förbudet  finns  numera  i   lagen   (1992:1300)  om
krigsmateriel.
Regler  om utförsel, dvs. export till  tredje  land
och överföringar  inom  EG,  av varor och teknik med
dubbla användningsområden finns  i  lagen (1998:397)
om strategiska produkter och förordningen (1998:400)
om strategiska produkter (ändrad senast den 13 april
2000).
Frågor om tillstånd till utförsel av  produkter med
dubbla  användningsområden prövas i första  hand  av
Inspektionen för strategiska produkter (ISP).

En ny EG-förordning

I artikel  18  i  rådets  förordning (EG) nr 3381/94
föreskrivs att kommissionen vartannat år skall lägga
fram en rapport till Europaparlamentet  och rådet om
tillämpningen av förordningen.
I en rapport i maj 1998 till Europaparlamentet  och
rådet    om   tillämpningen   av   förordningen   om
upprättandet av en gemenskapsordning för kontroll av
export  av   varor  med  dubbla  användningsområden,
uppgav kommissionen  att  den  nuvarande  gemensamma
exportkontrollordningen   inte   fungerade   på  ett
tillfredsställande  sätt. Kommissionen menade därför
att  den  nuvarande ordningen  måste  förenklas  och
stärkas för  att  se till att Europa får en effektiv
och  hanterbar  exportkontrollordning,   som  stöder
politiken  för  icke-spridning  utan  att  snedvrida
konkurrensen mellan europeiska exportörer.

Rättslig grund

I  likhet  med rådets förordning (EG) nr 3381/94  är
den  rättsliga  grunden  för  den  nya  förordningen
artikel 133 i EG-fördraget.
Enligt   den  tidigare  gällande  ordningen  skulle
frågan  om  vilka   produkter   som   omfattades  av
exportkontrollen  beslutas  inom  ramen  för   GUSP.
Enligt  artikel  11  i  den  nya  förordningen skall
produktförteckningarna  beslutas  inom   ramen   för
första  pelaren  med  stöd  av  artikel  133  i  EG-
fördraget.

Generellt gemenskapstillstånd

Enligt  artikel  6 i den nya förordningen införs ett
generellt gemenskapstillstånd  till  export av vissa
produkter   till  vissa  tredje  länder  som   finns
uppräknade i  bilaga  II  till förordningen. Det nya
gemenskapstillståndet syftar  till  att  omsätta den
faktiska     samstämmighet    som    råder    mellan
medlemsstaterna beträffande export till vissa länder
till ett harmoniserat gemenskapstillstånd. Förslaget
är  också ett steg  mot  en  ökad  harmonisering  av
medlemsstaternas   exportpolitik  av  produkter  med
dubbla   användningsområden.    Det   medför   också
förenklingar för de exporterande företagen.

Generalklausulen

Artikel  4  i  rådets  förordning  (EG)  nr  3381/94
innehöll   en   generalklausul   med  direktverkande
bestämmelser  om krav på tillstånd  till  export  av
produkter  med dubbla  användningsområden  som  inte
omfattas av  GUSP-beslutet, om dessa var eller kunde
vara   avsedda   för   hantering   i   samband   med
massförstörelsevapen samt missiler till dessa.
Tillståndskravet för sådana produkter behålls i den
nya förordningen och återfinns i artikel 4.1.

Tillstånd i övrigt

Enligt  artikel 5 i  den  nya  förordningen  kan  en
medlemsstat  förbjuda export av produkter som annars
är   tillåten   eller    göra    en   sådan   export
tillståndspliktig på grund av skäl som rör nationell
säkerhet    eller    med   hänsyn   till   mänskliga
rättigheter. Detta är  en  nyhet  jämfört med rådets
förordning (EG) nr 3381/94.

En gemensam åtgärd om kontroll av tekniskt bistånd

Den rättsliga grunden för den gemensamma åtgärden är
artikel  14  i Unionsfördraget och den  har  sålunda
antagits inom  ramen för den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken   inom   den  andra  pelaren.  De
tjänster som den gemensamma åtgärden omfattar faller
utanför   den   rättsliga  grunden   för   den   nya
förordningen, artikel 133 i EG-fördraget. EG saknade
kompetens att inom  den  första  pelaren  reglera de
tjänster som den gemensamma åtgärden omfattar.
Artikel  5  innehåller  medlemsstaternas  egentliga
åtaganden    enligt    den    gemensamma   åtgärden.
Utformningen    av    artikel    5    innebär    att
medlemsstaterna  inte  har  åtagit  sig  att  införa
bestämmelser  som  genomför  den gemensamma åtgärden
utan  enbart  att  lägga  fram sådana  förslag.  För
svensk del tillgodoses därför  behovet av riksdagens
medverkan  i  lagstiftningsarbetet   till  följd  av
bestämmelserna i 10 kap. regeringsformen.

Proposition 1999/2000:124 En ny smugglingslag m.m.

Förslaget  till  ny  smugglingslagstiftning  innebär
redaktionella följdändringar  i  lagen (1998:397) om
strategiska produkter.

Motionerna

I   kommittémotion   2000/01:U1   (v)  betonas   att
Vänsterpartiet   ställer   sig  tveksamt   till   de
förändringar  som föreslås i  proposition  2000/01:9
angående införseln  av  s.k.  dual  use-produkter  i
Sverige.  Det  påpekas  i  motionen  att  en  del av
regeringens   argumentation   för   avskaffandet  av
införselbestämmelserna  består  i svårigheterna  att
kontrollera  införseln  av s.k. dual  use-produkter.
Vänsterpartiet  menar  dock   att   med   de   ökade
befogenheter  som  regeringen  föreslår  beträffande
Tullverkets möjligheter att bekämpa smuggling  borde
de  svårigheter  som  anges  i proposition 2000/01:9
logiskt sett vara undanröjda.  Riksdagen  bör begära
förslag  från  regeringen om ändring i denna  del  i
Förslag   till   lag   om   produkter   med   dubbla
användningsområden  och av tekniskt bistånd (yrkande
1).
I yrkande 2 hävdas att Sverige inte bör ansluta sig
till EG:s exporttillstånd nr EU001 i den del som ger
ett generellt tillstånd för export av s.k. dual use-
produkter till länder utanför EU. Man bör avstå från
alltför vittgående generella  löften  i  så känsliga
frågor  som krigsmaterielexport och export  av  s.k.
dual use-produkter.
Vidare   framhåller  Vänsterpartiet  att  4  §  i
förslaget till  lagtext  angående  tillståndsgivning
innebär  att  en myndighet själv kan avgöra  om  ett
ärende är av principiell betydelse eller av särskild
vikt och därför skall överlämnas till regeringen för
prövning. Formuleringen  medför  att regeringen både
berövas   och   undgår   ansvar   för   myndigheters
handläggning och att den svenska riksdagen  inte kan
behandla  ärenden  som  den anser viktiga. Riksdagen
bör därför begära förslag  om ändring i denna del av
nämnda paragraf (yrkande 3).
I    motion    2000/01:U2   (c)   understryks    att
Centerpartiet anser  att proposition 2000/01:9 är en
föredömlig implementering  av  EG-rätten och att man
inte  har  några  invändningar. Regeringen  uppmanas
dock  att  verka  för   en  liberal  tillämpning  av
regelverket   som   berör   produkter   med   dubbla
användningsområden,  såsom  avancerad  kryptoteknik.
Svårigheterna att kontrollera  produkter  som  i dag
finns  på  en massmarknad eller är lätt tillgängliga
på en öppen marknad inom landet borde därför få till
följd  att  dessa   produkter   helt  undantas  från
exportkontroll. Kontrollen bör i  stället reserveras
för produkter som inte tillhandahålls  fritt  på  en
intern  marknad.  Med den snabbt ökande användningen
av kryptering i vardagssituationer  är det olämpligt
att   det   faktum   att   en   produkt   innehåller
krypteringsfunktioner   ensamt  skall  kunna  utgöra
grund för klassificering som strategisk produkt.

I   kommittémotion   2000/01:U3    (mp)    uttrycker
Miljöpartiet      grundläggande      kritik      mot
centraliseringen   inom   EU   och  konstaterar  att
utvecklingen inom den andra pelaren, EU:s gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP),  har lett till
att ländernas vetorätt har försvagats samtidigt  som
EU nu skapar ett gemensamt utrikesdepartement och en
gemensam  EU-utrikesminister.  Miljöpartiet  betonar
att  kopplingen  mellan  VEU och EU innebär att EU:s
ministerråd kan besluta om militära aktioner och att
besluten vid toppmötet i Helsingfors  leder till att
EU kan agera självständigt utanför EU:s gränser. Det
finns  även  planer  på  samarbete  för  att  främja
vapenexport  utanför  EU.  Vidare  påpekas  att  EG-
domstolen   har   fastställt   att  gemenskapen  har
exklusiv  behörighet  i  fråga om exportkontroll  av
produkter  med  dubbla  användningsområden  och  att
produktförteckningarna som  är  bilagda förordningen
skall uppdateras av rådet. Sveriges  möjligheter att
självt  besluta  om vilka produkter och  länder  som
skall  omfattas  av   exportkontroll  skulle  därmed
successivt minska. I yrkande  1 begärs att riksdagen
skall  påtala  de risker den beskrivna  utvecklingen
innebär  för  Sveriges  möjligheter  att  besluta  i
utrikes- och säkerhetspolitiska frågor.
Miljöpartiet betonar  vikten  av  att följa upp vad
den  nya  lagstiftningen  innebär för kontrollen  av
produkter med dubbla användningsområden.  Regeringen
bör  ges  i  uppdrag  att  regelbundet redovisa  hur
exportkontrollen fungerar i  det  avseendet (yrkande
2).
Artikel 5 i den nya förordningen ger en medlemsstat
möjlighet  att förbjuda eller kräva  tillstånd  till
export av produkter  med  dubbla  användningsområden
som inte finns upptagna i bilaga I  av förordningen,
av skäl som rör nationell säkerhet eller  av  hänsyn
till    mänskliga    rättigheter.    Detta   innebär
inskränkningar  av  medlemsländernas  beslutanderätt
jämfört med motsvarande artikel i rådets  förordning
(EG)    nr   3381/94   som   inte   innehöll   några
begränsningar  i  detta  avseende.  På liknande sätt
innebär   artikel   21,   enligt  motionärerna,   en
begränsning av medlemsstaternas  möjlighet  att föra
en egen utrikespolitik (yrkande 3).
Den föreslagna lagstiftningen innehåller även en ny
bestämmelse   (artikel   4.5)   enligt   vilken   en
medlemsstat   får   anta   eller  behålla  nationell
lagstiftning  om  tillståndskrav   för   export   av
produkter   med  dubbla  användningsområden  utanför
bilaga I i förordningen, om exportören har anledning
att misstänka  att  produkterna  är  eller  kan vara
avsedda  för  någon  av de användningar som anges  i
artikel 4.1 i förordningen. I den nuvarande lagen om
strategiska produkter  finns  inte någon motsvarande
bestämmelse.  Miljöpartiet  anser   att   Sverige  i
största möjliga utsträckning skall behålla och/eller
införa  bestämmelser  som  ökar  möjligheterna   att
begränsa    exporten   av   produkter   med   dubbla
användningsområden  (yrkande 4) och därmed förhindra
att Sverige bidrar till upprustning.
Miljöpartiet tar även  upp  förslaget i proposition
2000/01:9 att bestämmelsen om  krav på tillstånd för
tillhandahållande  av strategiska  produkter,  12  §
lagen  om  strategiska   produkter,   bör  avskaffas
eftersom   dess  efterlevnad  är  mycket  svår   att
kontrollera.   Miljöpartiet   anser   dock,   liksom
remissinstansen  Säkerhetspolisen, att det inte  kan
uteslutas att bestämmelsen  har  en preventiv effekt
och  att  den  därför bör finnas kvar.  Motionärerna
anser mot bakgrund härav att bestämmelsen inte skall
avskaffas (yrkande 5).

Utskottets överväganden

Lag om kontroll av produkter med dubbla
användningsområden och av tekniskt bistånd, lagen om
strategiska produkter m.m.

Rådets förordning  (EG)  nr 1334/2000 av den 22 juni
2000  om  upprättande  av en  gemenskapsordning  för
kontroll  av export av produkter  och  teknik  är  i
kraft sedan  den 28 september 2000. Det här aktuella
lagförslaget innehåller  kompletterande bestämmelser
till denna förordning.

Införsel av vissa kemiska och biologiska produkter
m.m.

I  motion 2000/01:U1 (v) kräver  Vänsterpartiet  att
tillståndsgivningen när det gäller införsel i landet
av vissa  kemiska  och  biologiska  produkter  skall
behållas   (yrkande   1).  Miljöpartiets  motion  U3
yrkande  4 har liknande  innebörd  och  betonar  att
Sverige bör  behålla  och/eller  införa bestämmelser
som  ökar  möjligheterna  att begränsa  exporten  av
produkter med dubbla användningsområden  och  därmed
förhindra  att  Sverige  bidrar till upprustning.  I
Vänsterpartiets    motion   framhålls    även    att
regeringens förslag till lagtext  § 4  bör ändras så
att regeringen får möjlighet  att  ingripa i ärenden
av  principiell  betydelse  eller  av särskild  vikt
(yrkande 3).
FN:s konvention om kemiska vapen undertecknades  av
Sverige  den  13 januari 1993 och trädde i kraft den
29 april 1997.  Konventionen  förbjuder allt innehav
samt all utveckling, produktion  och  användning  av
kemiska  vapen och föreskriver att existerande lager
av kemiska vapen skall förstöras. Anslutna stater är
skyldiga  att  utöva  kontroll  också  över  kemiska
utgångsämnen  som inte utgör vapen och att verifiera
efterlevnaden   av   konventionen.   Samtliga   EU:s
medlemsstater är anslutna till konventionen.
FN-konventionens   reglering   av   frågor  rörande
kemiska  vapen  samt  dess verifikationsbestämmelser
har   omsatts   i  och  kompletterats   med   svensk
lagstiftning.  Således   infördes  (1994)  bl.a.  en
bestämmelse   rörande    införsel    av   biologiska
produkter  och  kemikalier  enligt lista  2  i  FN:s
konvention om kemiska vapen.  Enligt  13  § lagen om
strategiska  produkter  får  sådana  produkter  inte
föras in i landet utan tillstånd.
Utförsel av produkter med dubbla användningsområden
regleras  i  sin  helhet  av  rådets i detta  ärende
aktuella  förordning  (EG)  nr  1334/2000.  Den  nya
förordningen    föreskriver    tillståndskrav    vid
överföringar mellan medlemsstater  bara  för  sådana
produkter  med  dubbla  användningsområden som finns
förtecknade i bilaga IV.  Enligt  artikel  28  i EG-
fördraget  är importrestriktioner i övrigt förbjudna
mellan medlemsstaterna.
Enligt proposition  2000/01:9  behöver  den svenska
bestämmelsen om införseltillstånd anpassas  till den
nya   förordningen.   Samtidigt  måste  bestämmelsen
utformas på ett sätt som  gör  att Sverige uppfyller
de   förpliktelser  som  följer  av  internationella
överenskommelser.
För  att   även  i  fortsättningen  kunna  uppfylla
förpliktelserna  enligt  FN:s  konvention om kemiska
vapen   föreslås   att   regleringen  om   krav   på
importtillstånd för vissa  kemiska  produkter,  s.k.
lista  2-ämnen,  utformas  som  ett bemyndigande för
regeringen,    eller    den   myndighet   regeringen
bestämmer,  att  meddela  föreskrifter  om  krav  på
införseltillstånd  från vissa  länder  som  inte  är
anslutna till konventionen.
Proposition 2000/01:9  anger  vidare  att  kravet på
införselrestriktioner  för biologiska produkter  med
dubbla  användningsområden   kan   avskaffas  i  sin
helhet, eftersom Sverige beträffande dessa produkter
inte har ingått några internationella  förpliktelser
att kräva sådana tillstånd.
Konventionen  om  biologiska  vapen  och toxinvapen
från  år  1972 förbjuder all utveckling,  produktion
och lagring av biologiska vapen och organiska gifter
för militärt bruk. Till konventionen har omkring 130
länder anslutit sig, däribland Sverige.
Utskottet  konstaterar  att det finns bekymmersamma
brister   i   skyddet  beträffande   kontrollen   av
biologiska produkter  med dubbla användningsområden.
När konventionen om totalförbud mot biologiska vapen
och  toxinvapen  antogs,   bedömdes  det  inte  vara
möjligt att nå fram till bestämmelser  för  kontroll
av   efterlevnaden.   Sådana   ansågs  på  teknikens
dåvarande  stadium  inte  heller vara  oundgängliga.
Senare   års  utveckling  av  genteknik   m.m.   har
förändrat  situationen.  Bristen  på möjligheter att
kontrollera förbudet mot biologiska  vapen  framstår
alltmer som en stor svaghet i konventionen.
Utskottet  anser  emellertid  inte att förslagen  i
proposition  2000/01:9 ytterligare  förvärrar  dessa
brister. Problemen måste lösas genom fortsatt arbete
med förändringar  via konventioner för att förhindra
att   biologiska   produkter    kan   användas   vid
vapenframställning.
Mot  bakgrund  av  det anförda anser  utskottet  att
yrkande 1 i proposition 2000/01:9, i den del som rör
10  §  i  lagförslaget,   bör   tillstyrkas.  Därmed
avstyrker utskottet motion 2000/01:U3 (mp) yrkande 4
och anser att motion 2000/01:U1 (v)  yrkande  1  kan
besvaras med vad utskottet anfört.
I  motion  2000/01:U1  (v)  yrkande  3 föreslås, som
nämnts ovan, att den aktuella lagen utformas  så att
regeringen  får möjlighet att ingripa i ärenden  som
är av principiell betydelse eller av särskild vikt.
Frågor  om  tillstånd  regleras  i  den  föreslagna
lagens 4 §. Enligt  utskottets uppfattning motsvarar
denna i sak 5 § i den nuvarande lagen om strategiska
produkter.
Enligt paragrafens andra  stycke  är  en  myndighet
skyldig att med eget yttrande överlämna ärende  till
regeringens   prövning  om  det  är  av  principiell
betydelse  eller  annars  av  särskild  vikt.  Denna
bestämmelse   riktar   sig  mot  och  binder  berörd
myndighet.  Emellertid  är  det  så,  enligt  tredje
stycket i samma paragraf,  att  regeringen därutöver
kan meddela ytterligare föreskrifter om överlämnande
av  ärenden till regeringen. Genom  detta  stadgande
öppnas   möjlighet  att  beakta  de  synpunkter  som
framförs i motionen.
Enligt utskottets  uppfattning kan motion 2000/01:U1
(v) yrkande 3 besvaras med vad som ovan anförts.

Motionärerna bakom motion  2000/01:U1  anser  vidare
(yrkande  2)  att  Sverige inte bör ansluta sig till
gemenskapens exporttillstånd  nr EU001 för produkter
med  dubbla  användningsområden  som   innebär   ett
generellt  exporttillstånd  för vissa länder utanför
EU.
Utskottet  konstaterar  med  anledning   härav  att
gemenskapens exporttillstånd nr EU001 utgör  en  del
av  EG:s  förordning nr 1334/2000. Rådets förordning
är direktverkande och juridiskt bindande, varför den
av motionärerna  föreslagna  åtgärden  ej  står till
buds.
Därmed avstyrks motion 2000/01:U1 (v) yrkande 2.

Krypteringsprodukter

I motion 2000/01:U2 (c) betonar motionärerna  vikten
av  att regeringen verkar för en liberal tillämpning
av regelverket  beträffande kryptering och export av
kryptoprodukter.

Utskottet  behandlade   krypteringsfrågor   i   sitt
betänkande  1999/2000:UU7  och  anförde där angående
varulistan   för  informationssäkerhet,   som   även
innefattar civila kryptoprodukter med möjlig militär
tillämpning, följande:

... att viss teknologi  på  denna  lista  kommer att
undantas från exportkontroll i december 2000, såvida
medlemsstaterna  inte  överenskommer  att  fortsätta
kontrollen. Sverige deltar i detta arbete och kommer
fortsättningsvis, enligt vad utskottet erfarit,  att
än    mer   verka   för   en   friare   handel   med
kryptoprodukter   som  ett  led  i  utvecklingen  av
elektroniska tjänster  men  med  hänsynstagande till
att  det  kvarstår  ett säkerhetspolitiskt  betingat
intresse av att försvåra åtkomsten av starka krypton
för exempelvis sådana  användare som är länkade till
utveckling eller produktion av massförstörelsevapen.
Vidare  beaktas  att Sverige,  för  att  säkra  egen
tillgång till utländsk  högteknologi,  har ett behov
av att upprätthålla samma kontrollnivå som viktigare
leverantörs-länder. Enligt utskottets mening innebär
detta en lämplig avvägning. Utskottet vill framhålla
att   ovan   redovisade   synsätt   också  bör  vara
vägledande  för  Sveriges  insatser  i  samband  med
arbetet  med den nya rådsförordningen som  är  under
utarbetande.

Utskottet  vidhåller sin uppfattning och konstaterar
att regeringen fortsatt har arbetat aktivt med dessa
frågor och att det synsätt som utskottet gav uttryck
för i betänkande  1999/2000:UU7  till  stor  del har
genomförts i praktiken. Sverige har både inom EU och
Wassenaar-arrangemanget   (WA),  så  långt  möjligt,
verkat  för  en  liberalisering   av   handeln   med
kryptoprodukter   och   utskottet   förutsätter  att
arbetet  fortsätter med samma inriktning.  Utskottet
har också  erfarit  att,  som  ett  exempel  på  den
fortgående  liberaliseringen, tidigare begränsningar
av nyckellängden  på  kryptoprodukter  är på väg att
överges vad avser s.k. massmarknadsprodukter.

Utskottet  anser  att  motion  2000/01:U2  (c)   kan
besvaras med vad som ovan anförts.

Nationell bestämmanderätt i säkerhetspolitiska
frågor

Miljöpartiet  uttrycker i motion 2000/01:U3 (yrkande
1)  oro  för  att  Sveriges  möjligheter  att  själv
besluta  i utrikes-  och  säkerhetspolitiska  frågor
minskar till följd av anpassningen till den militära
utvecklingen  inom  EU. Yrkande 3 i motionen, vilket
mera fokuserar på exportkontrollfrågor,  har  i allt
väsentligt samma innebörd.

Utskottet vill inledningsvis erinra om sitt tidigare
ställningstagande    i   betänkande   1999/2000:UU10
Verksamheten i Europeiska  unionen  under  1999, där
det bl.a. sägs:

Utskottet   konstaterar  att  diskussionen  om  EU:s
säkerhets- och  försvarspolitik,  på  grundval av de
nya skrivningarna i grundfördragen, handlar om civil
och  militär  krishantering, inte om att  bygga  upp
ett     gemensamt     försvar     eller     bindande
säkerhetsgarantier.  Utskottet  vill  även framhålla
att  Sveriges  bidrag till krishantering  efter  ett
politiskt beslut  av unionens medlemsländer, oavsett
om denna genomförs  under  Natos eller EU:s ledning,
är frivilligt och grundas på  ett svenskt nationellt
beslut   i  det  enskilda  fallet.  Slutligen   vill
utskottet   i   denna   del   framhålla   att   EU:s
krishantering  utformas  i  enlighet med FN-stadgans
principer.
Utskottet  konstaterar sammanfattningsvis  att  den
utveckling som  sker  inom  EU gäller krishantering,
inte    gemensamt    försvar    eller     ömsesidiga
försvarsgarantier   och   betonar   att  FN-stadgans
principer skall följas. Utskottet finner således att
de  beslut  som  har  fattats  och  de åtgärder  som
förutses   är   förenliga   med   Sveriges  militära
alliansfrihet. - - -
Utrikesutskottet  anser att den gemensamma  utrikes-
och säkerhetspolitiken  är  ett  viktigt  instrument
för  unionen,  där EU:s medlemsstater kan agera  mer
kraftfullt än vad  de  hade kunnat göra var för sig.
Inte   minst   gäller   detta    möjligheten    till
krishantering  och  konfliktförebyggande.  Utskottet
vill  även betona att EU förenar politisk tyngd  med
ekonomisk   styrka   och   ett   brett  spektrum  av
instrument  som  kan  användas  för  att   förebygga
konflikter  och  hantera  kriser och krig. Det  vore
enligt utskottets uppfattning  helt  fel  väg att gå
att    avföra    den    gemensamma    utrikes-   och
säkerhetspolitiken från unionens samarbetsområden.

Mot  bakgrund  av  motionsyrkandena  vill  utskottet
erinra  om  de vetomöjligheter som finns på det  här
aktuella området. Utskottet vill också framhålla att
EU-samarbetet  är av grundläggande betydelse för att
varaktigt trygga  stabilitet  och  säkerhet i Europa
och att det är ett samarbete som vi  inordnar  oss i
med syfte att vinna inflytande och medbestämmande  i
viktiga    frågor,    inklusive    frågor    rörande
exportkontroll. Sveriges säkerhet måste i allt högre
grad grundas på gemensam säkerhet byggd på hållfasta
politiska    och    ekonomiska   relationer   mellan
demokratiska stater.

Vad  gäller här aktuella  exportkontrollfrågor  vill
utskottet   påpeka,   att   det  kommer  att  finnas
möjligheter  till  ingripanden  på  nationell  nivå.
Enligt förslaget i proposition  2000/01:9 definieras
i artikel 8 i den nya rådsförordningen  de kriterier
som  medlemsstaterna  skall  beakta  vid  beslut  om
beviljande   av   exporttillstånd,   nämligen   sina
åtaganden enligt internationella överenskommelser om
icke-spridning  och kontroll av känsliga varor eller
genom  ratificering   av  relevanta  internationella
fördrag, sina förpliktelser enligt de sanktioner som
har   införts   av  FN:s  säkerhetsråd   eller   som
överenskommits  i   andra   internationella   organ,
nationella utrikes- och säkerhetspolitiska aspekter,
i  tillämpliga  fall inbegripet de som täcks av EU:s
uppförandekod  för  vapenexport,  samt  den  avsedda
slutanvändningen och risken för omdirigering.
Utskottet önskar  i  sammanhanget framhålla att den
nuvarande lagen om strategiska produkter föreskriver
att tillstånd till utförsel  av produkter med dubbla
användningsområden skall lämnas, om det inte strider
mot    Sveriges    utrikes-,    säkerhets-     eller
försvarspolitiska      intressen.     Därvid     har
utgångspunkten varit att principerna som ligger till
grund för prövningen av exporttillstånd av produkter
med dubbla användningsområden  skall utvecklas genom
regeringens praxis och inte genom  lagstiftning  (se
prop. 1995/96:31).
Eftersom  den  nya  förordningen innebär ett försök
att     närmare     harmonisera     medlemsstaternas
exportkontroll, har man  som ett led i denna strävan
i  den  nya förordningens artikel  8  lagt  fast  de
kriterier medlemsstaterna skall beakta vid beslut om
beviljande  av  tillstånd  till export. De fastlagda
kriterierna avviker inte från de kriterier som redan
används  i  Sverige  vid bedömningen  av  frågan  om
exporttillstånd skall  ges. Bestämmelserna i artikel
8 i den nya förordningen  kräver  därför  inte någon
kompletterande  svensk  lagstiftning. Det innebär  i
sin  tur  att   bestämmelserna   i   4  §  lagen  om
strategiska produkter bör kunna avskaffas.
Med  det  ovan  anförda  anser  utskottet  att   ett
särskilt   tillkännagivande  inte  är  påkallat  och
därmed avslår  utskottet motion 2000/01:U3 yrkandena
1 och 3.

Redovisningsfrågor

Miljöpartiet   begär   i   motion   2000/01:U3   att
regeringen regelbundet  redovisar  för riksdagen hur
exportkontrollen    av    produkter    med    dubbla
användningsområden     fungerar     (yrkande     2).
Motionärerna   hänvisar   till   regeringens  årliga
redogörelse   för  Sveriges  krigsmaterielexport   i
skrivelse till  riksdagen som även har innehållit en
redovisning  av kontroll  av  produkter  med  dubbla
användningsområden.  Miljöpartiet betonar att det är
av  yttersta  vikt  att det  även  i  fortsättningen
utförs någon form av  uppföljning  av  vad  den  nya
lagstiftningen   innebär  för  kontrollen  av  dessa
produkter.
Regeringens    redogörelse    för    den    svenska
exportkontrollpolitiken      och     exporten     av
krigsmateriel    år    1999   (skr.   1999/2000:110)
innehåller en utökad redovisning  av den kontroll av
produkter med dubbla användningsområden  som  utövas
med   stöd   av   lagen  (1998:397)  om  strategiska
produkter.  Utskottet  utgår  från  att  motsvarande
redovisning,   mutatis   mutandis,   görs   även   i
framtiden.
Utskottet har i tidigare betänkanden haft tillfälle
att  ta  ställning till yrkanden rörande en utvidgad
redovisningsskyldighet  och  har  då konstaterat att
regeringens  årliga  redogörelse  uppfyller  rimliga
krav på konkretion och ger en god samlad bild av den
svenska  krigsmaterielexporten. Utskottet  har  även
uttryckt som  sin  uppfattning  att  regeringen  bör
efterkomma önskemål om att ta med alla uppgifter som
det  inte  finns skäl att hemlighålla. Sekretess för
affärshemligheter,     liksom    utrikessekretessen,
framhölls av utskottet som  begränsande  faktorer  i
detta sammanhang.
Utskottet  menar att motion 2000/01:U3 yrkande 2 kan
besvaras med vad som ovan anförts.

Lagförslaget i övrigt

Utskottet har  ovan tagit ställning till yrkande 1 i
proposition 2000/01:9,  i  den  del  som  rör 10 § i
lagförslaget.   Enligt  utskottets  uppfattning   är
lagförslaget i övrigt lämpligt utformat.

Därmed tillstyrks  yrkande 1 i proposition 2000/01:9
vad avser 1-9 samt 11-25 §§.

Övergångsbestämmelserna

Miljöpartiet   yrkar   i   motion   2000/01:U3   att
bestämmelserna i 12 § lagen om strategiska produkter
med  krav  på  tillstånd  för  tillhandahållande  av
sådana produkter ej skall avskaffas (yrkande 5).
Enligt propositionen förstås  med tillhandahållande
försäljning, upplåtelse, utbjudande  mot ersättning,
lån, gåva eller förmedling. Genomgående  gäller  att
förfarandena  skall avse produkter som finns utanför
Sverige. Så snart  produkten  finns i Sverige gäller
reglerna  om  utförsel. Bestämmelsen  är  exempelvis
tillämplig  när   en  person  avser  att  i  Sverige
förmedla  tillverkningsutrustning   från   ett  land
utanför Sverige till ett annat.
Regeln, som korresponderar med den som återfinns  i
4  och  5 §§ lagen om krigsmateriel, anger att vissa
produkter  med  dubbla  användningsområden som finns
utom landet inte får här  i  landet  och inte heller
utom  landet  av  svensk myndighet, svenskt  företag
eller den som är bosatt  eller  stadigvarande vistas
här tillhandahållas utan tillstånd,  om  produkterna
inte får föras ut från Sverige eller exporteras utan
tillstånd  enligt  lagen  om  strategiska  produkter
eller rådets förordning (EG) nr 3381/94.
Bestämmelsen  om tillhandahållande infördes  i  den
svenska  lagstiftningen   för   att   förhindra  att
framställningen av kemiska stridsmedel främjas genom
vissa  andra  förfaranden än utförsel av  utrustning
eller  kemiska  substanser  från  Sverige.  För  att
ytterligare förhindra framställning och utvecklingen
av kärnladdningar  samt biologiska och kemiska vapen
utvidgades den senare   till att avse alla produkter
som omfattas av lagen om strategiska produkter.
Den ursprungliga bestämmelsen tillkom innan Sverige
blev medlem i EU och innan  Sverige  anslöt sig till
FN:s konvention om kemiska vapen (se ovan).
Bestämmelsen       om       tillståndskrav      för
tillhandahållande    av   produkter    med    dubbla
användningsområden är  mycket  svår  att kontrollera
och   tillämpas   inte   alls  i  praktiken.  Enligt
regeringens   bedömning  kan   det   därför   starkt
ifrågasättas om  den verkligen fyller någon praktisk
funktion.
Med  hänsyn  till dessa  omständigheter  finns  det
enligt regeringens  bedömning  inte  någon anledning
att  behålla bestämmelsen. Den föreslås  därför  bli
avskaffad.
Utskottet  delar  regeringens syn på bestämmelsen om
tillståndskrav för  tillhandahållande  av  produkter
med  dubbla användningsområden och avstyrker  därmed
motion 2000/01:U3 yrkande 5.

I   övergångsbestämmelserna   föreslås   att   lagen
(1998:397)  om  strategiska  produkter skall upphöra
att   gälla.   Samtidigt  föreslås   i   proposition
1999/2000:124  yrkande   35   att   riksdagen  antar
regeringens  förslag  till  lag om ändring  i  lagen
(1998:397)  om strategiska produkter.  Av  uppenbara
skäl är detta förslag mindre ändamålsenligt.

Med  avstyrkande   av   yrkande   35  i  proposition
1999/2000:124    tillstyrker    utskottet     därmed
övergångsbestämmelserna    enligt    yrkande   1   i
proposition 2000/01:9.

Lagförslagen i övrigt


Utskottet tillstyrker yrkandena 2-6 i
proposition 2000/01:9.

Hemställan

Utskottet hemställer
     1. beträffande tillstånd  till införsel
av vissa kemiska och biologiska produkter
att riksdagen med avslag på motion  2000/01:U3 yrkande 4 och
med bifall till yrkande 1 (delvis) i proposition
2000/01:9 antar regeringens förslag till  lag om
kontroll     av     produkter     med     dubbla
användningområden och av tekniskt bistånd såvitt
avser  10 § i lagförslaget samt förklarar motion
2000/01:U1  yrkande 1 besvarad med vad utskottet
anfört,
res. 1 (mp)
     2. beträffande  regeringens möjligheter
att ingripa i ärenden av principiell betydelse
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U1 yrkande 3 besvarad
med vad utskottet anfört,
         3.     beträffande     gemenskapens
exporttillstånd nr EU001
att riksdagen avslår motion  2000/01:U1 yrkande 2,
*
4. beträffande krypteringsprodukter
*att riksdagen  förklarar motion  2000/01:U2 besvarad med vad
utskottet anfört,
    5. beträffande nationell bestämmanderätt
i säkerhetspolitiska frågor
att riksdagen förklarar  motion 2000/01:U3 yrkandena 1 och 3
besvarad med vad utskottet anfört,
    6. beträffande redovisningsfrågor
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U3 yrkande 2 besvarad
med vad utskottet anfört,
     7.  beträffande övergångsbestämmelserna
m.m.
att  riksdagen  med  avslag  på  yrkande  35  i  proposition
1999/2000:124 och på motion 2000/01:U3 yrkande 5
tillstyrker  yrkande  1  (delvis)  i proposition
2000/01:9 såvitt avser övergångsbestämmelserna,
res. 2 (v, mp)
     8.  beträffande  ny lag om kontroll  av
produkter med dubbla användningsområden  och  av
tekniskt bistånd
att   riksdagen  med  bifall  till  yrkande  1  (delvis)   i
proposition  2000/01:9 antar regeringens förslag
till lag om kontroll  av  produkter  med  dubbla
användningsområden och av tekniskt bistånd i den
mån  det  inte omfattas av utskottets hemställan
ovan,
    9. beträffande  propositionens 2000/01:9
lagförslag i övrigt
att riksdagen med bifall  till  yrkandena  2-6 i proposition
2000/01:9 antar regeringens förslag till
a)  lag  om  ändring  i  lagen  (1988:205) om
rättsprövning av vissa
förvaltningsbeslut,
b)  lag  om  ändring  i lagen (1992:1300)  om
krigsmateriel,
c)  lag  om  ändring  i lagen  (1996:701)  om
Tullverkets befogenheter
vid Sveriges gräns  mot  ett  annat  land
inom Europeiska unionen,
d)   lag   om   ändring   i  strålskyddslagen
(1988:220),
e)  lag  om  ändring  i  lagen (2000:000)  om
straff för smuggling.
Stockholm den 14 november 2000

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke


I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran
Lennmarker  (m),  Sören Lekberg (s),  Berndt  Ekholm
(s), Bertil Persson  (m), Carina Hägg (s), Liselotte
Wågö (m), Agneta Brendt  (s),  Murad  Artin (v), Jan
Erik Ågren (kd), Marianne Samuelsson (mp),  Marianne
Andersson  (c),  Karl-Göran Biörsmark (fp), Birgitta
Ahlqvist (s), Karin  Enström (m), Eva Zetterberg (v)
och Rosita Runegrund (kd).

**Reservationer

1. Tillstånd till införsel av vissa kemiska
och biologiska produkter (mom. 1)

Marianne Samuelsson (mp) anser

dels att den del av utskottets  yttrande som på s. 9
börjar med "Enligt proposition 2000/01:9" och slutar
med  "vad  utskottet  anfört."  bort   ha   följande
lydelse:
EU-förordningen  innehåller en bestämmelse (artikel
4.5) enligt vilken  en  medlemsstat  får  anta eller
behålla nationell lagstiftning om tillståndskrav för
export  av  produkter  med dubbla användningsområden
utanför bilaga I i förordningen,  om  exportören har
anledning att misstänka att produkterna är eller kan
vara avsedda för någon av de användningar  som anges
i  artikel  4.1  i  förordningen.  Detta innebär  en
inskränkning  jämfört  med  den nuvarande  lagen  om
strategiska  produkter  som  inte  innehåller  någon
motsvarande bestämmelse.
Utskottet anser emellertid att  Sverige  i  största
möjliga  utsträckning skall införa bestämmelser  som
ökar  möjligheterna   att   begränsa   exporten   av
produkter  med  dubbla användningsområden och därmed
förhindra att Sverige bidrar till upprustning.
Utskottet anser därför att regeringen bör återkomma
till riksdagen med  ett  lagförslag  som tillgodoser
dessa synpunkter. Vad utskottet sålunda  anfört  bör
med  anledning  av  motion  2000/01:U3 yrkande 4 ges
regeringen till känna.
dels  att  utskottets hemställan  under  1  bort  ha
följande lydelse:
1. beträffande  tillstånd  till  införsel  av
vissa kemiska och biologiska
produkter

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i
proposition 2000/01:9 yrkande 1 (delvis)
till lag om kontroll av produkter med
dubbla användningsområden och av tekniskt
bistånd såvitt avser 10 § i lagförslaget
och med anledning av motion 2000/01:U3
yrkande 4 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört samt
förklarar motion 2000/01:U1 yrkande 1
besvarad med vad utskottet anfört,


2. Övergångsbestämmelserna m.m. (mom. 7)

Murad Artin och Eva Zetterberg (båda v) samt
Marianne Samuelsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14
börjar med "Bestämmel-sen om tillståndskrav " och
slutar med "motion 2000/01:U3 yrkande 5." bort ha
följande lydelse:
Regeringen anser att bestämmelsen om tillståndskrav
för  tillhandahållande av strategiska produkter i 12
§ lagen  om  strategiska  produkter bör avskaffas på
grund av att den är mycket  svår att kontrollera och
att den inte alls tillämpas i praktiken.
Utskottet    anser    däremot,    i   likhet    med
remissinstansen Säkerhetspolisen, att  även  om  den
praktiska  tillämpningen  av bestämmelsen är svår så
kan  det  inte uteslutas att  redan  förekomsten  av
bestämmelsen   har   en   preventiv    effekt.   Ett
avskaffande  av  regeln  kan  komma  att medföra att
Sverige   blir  bas  för  förmedlingsverksamhet   av
produkter med  dubbla  användningsområden. Utskottet
menar  mot denna bakgrund  att  en  bestämmelse  med
nämnda innebörd bör finnas.
Utskottet anser därför att regeringen bör återkomma
till riksdagen  med  ett  lagförslag som tillgodoser
detta.  Vad  utskottet  sålunda   anfört   bör   med
anledning   av   motion  2000/01:U3  yrkande  5  ges
regeringen till känna.
dels  att utskottets  hemställan  under  7  bort  ha
följande lydelse:
7. beträffande övergångsbestämmelserna m.m.
att riksdagen med avslag på regeringens
förslag i proposition 1999/2000:124
yrkande 35 om lag om ändring i
lagen (1998:397) om strategiska
produkter bifaller proposition
2000/01:9 yrkande 1 (delvis) såvitt
avser övergångsbestämmelserna samt
med anledning av motion 2000/01:U3
yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,

Särskilt yttrande

Nationell bestämmanderätt i
säkerhetspolitiska frågor
(mom. 5)

Murad  Artin   och  Eva  Zetterberg  (båda  v)  samt
Marianne Samuelsson (mp) anför:

Vänsterpartiet och  Miljöpartiet  anser  att man bör
överföra  kompetens  till  medlemsländerna  när  det
gäller sådana politiska områden som hanteras bäst på
nationell  nivå.  I  och med Amsterdamfördraget  har
utvecklingen inom den andra pelaren, EU:s gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitik  (GUSP), lett till att
ländernas  vetorätt  försvagats  samtidigt   som  EU
bygger  upp ett gemensamt utrikesdepartement med  en
gemensam  EU-utrikesmininister. Beslut vid toppmötet
i Helsingfors  innebär vidare att VEU, EU:s militära
del, nu har kopplats  till  EU  och  därmed har EU:s
ministerråd möjlighet att fatta beslut  om  militära
aktioner. EU skall enligt besluten även kunna  agera
självständigt  utanför  EU:s gränser, också i sådana
fall när det inte finns ett FN-mandat för en militär
intervention.  Sammantaget   leder   detta  till  en
militarisering av EU.
Dessutom    har    utrikesutskottet    i   tidigare
betänkanden   konstaterat  att  det  internationella
samarbetet inom  försvarsindustrin ökar. Detta leder
till  ytterligare  samordning  som  innebär  att  de
svenska   kraven  gällande   export   riskerar   att
urholkas.   EG-domstolen    har    fastställt    att
gemenskapen  har  exklusiv  behörighet  i  fråga  om
exportkontroll     av     produkter    med    dubbla
användningsområden. Vidare  skall, enligt artikel 11
i  den nya förordningen, produktförteckningarna  som
återfinns  i  bilagorna till förordningen uppdateras
av rådet.
Vänsterpartiet    och    Miljöpartiet    anser   att
regeringens     lagförslag    innebär    ytterligare
inskränkningar beträffande  Sveriges möjligheter att
självt  besluta  i  utrikes- och  säkerhetspolitiska
frågor  och  följaktligen   även  beträffande  vilka
produkter   och   länder  som  skall   omfattas   av
exportkontroll.

Lagtext


Förslag till lag om kontroll av produkter
med dubbla användningsområden och av
tekniskt bistånd

Härigenom föreskrivs följande.

Tillämpningsområde

1  §  Denna lag gäller  kontroll  av  produkter  med
dubbla  användningsområden  och kontroll av tekniskt
bistånd.
Lagen innehåller kompletterande  bestämmelser  till
rådets  förordning  (EG) nr 1334/2000 av den 22 juni
2000  om  upprättande av  en  gemenskapsordning  för
kontroll av  export  av  produkter  och  teknik  med
dubbla användningsområden[1].
Bestämmelser  finns  också  i  lagen (1992:1300) om
krigsmateriel  och  lagen  (1984:3)  om  kärnteknisk
verksamhet.

Definitioner

2  §  Med  produkter med dubbla  användningsområden,
export, exportör och exportdeklaration avses i denna
lag detsamma  som  i  artikel  2 i rådets förordning
(EG) nr 1334/2000.

3 § Med militära produkter enligt  artikel  4.2  och
4.3  i  rådets  förordning (EG) nr 1334/2000 avses i
denna  lag  de  produkter   som  enligt  1  §  lagen
(1992:1300) om krigsmateriel utgör krigsmateriel.
Med  tekniskt  bistånd  avses  i   denna  lag  allt
tekniskt   stöd  som  har  samband  med  reparation,
utveckling,   tillverkning,   montering,   testning,
underhåll  eller någon annan teknisk tjänst och  som
kan anta sådana former som utbildning, överföring av
kunskaper och färdigheter eller konsulttjänster.

Tillstånd

4 § Frågor om  tillstånd  enligt  rådets  förordning
(EG) nr 1334/2000, denna lag eller föreskrifter  som
har   meddelats   med   stöd   av  lagen  prövas  av
Inspektionen  för  strategiska produkter  eller  den
myndighet som regeringen bestämmer.
En myndighet skall med eget yttrande lämna över ett
ärende till regeringens  prövning,  om  ärendet  har
principiell  betydelse  eller  annars är av särskild
vikt.
Regeringen  meddelar  ytterligare  föreskrifter  om
överlämnande av ärenden till regeringen.

Export och överföring

5 § Regeringen får meddela  föreskrifter  om  att en
produkt med dubbla användningsområden skall omfattas
av krav på tillstånd till export enligt artikel  5.1
i rådets förordning (EG) nr 1334/2000.

6  §  Regeringen  eller den myndighet som regeringen
bestämmer   får   meddela   föreskrifter   för   att
komplettera  bestämmelserna   om  exporttillstånd  i
artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000.

7  § Regeringen eller den myndighet  som  regeringen
bestämmer   får  meddela  föreskrifter  om  krav  på
tillstånd till överföring som avses i artikel 21.2 a
i rådets förordning (EG) nr 1334/2000.

8  §  För  tillstånd   till   utförsel   av   använt
kärnbränsle gäller de begränsningar som anges i 20 a
och 24 §§ strålskyddslagen (1988:220).

Tekniskt bistånd

9   §  Tekniskt  bistånd  får  inte  lämnas  utanför
Europeiska gemenskapen om det är avsett att användas
i samband  med  utveckling,  produktion,  hantering,
bruk,  underhåll,  lagring, detektion, identifiering
eller spridning av kemiska  eller  biologiska  vapen
eller  av kärnvapen eller andra kärnladdningar eller
i  samband  med  utveckling,  produktion,  underhåll
eller  lagring  av  missiler som är i stånd att bära
sådana vapen.
Regeringen  får meddela  föreskrifter  om  undantag
från förbudet.

Införsel

10 § Regeringen  eller  den myndighet som regeringen
bestämmer  får  meddela  föreskrifter   om  krav  på
tillstånd   till  införsel  av  kemiska  prekursorer
(utgångsämnen)  som kan användas för tillverkning av
kemiska stridsmedel.

Återkallelse

11 § Tillstånd till  export  eller överföring enligt
rådets förordning (EG) nr 1334/2000  kan återkallas,
om tillståndshavaren har åsidosatt en  föreskrift  i
förordningen  eller  en föreskrift som har meddelats
med stöd av förordningen  eller  denna  lag eller om
det finns andra särskilda skäl till återkallelse.
En  återkallelse  gäller  med omedelbar verkan,  om
inte något annat beslutas.

Årlig avgift och deklarationer

12 § Föreskrifter om skyldighet  för  tillverkare av
produkter  som  avses i denna lag att betala  årliga
avgifter  för  att   täcka   statens  kostnader  för
Inspektionen för strategiska produkter  finns i 22 §
lagen (1992:1300) om krigsmateriel.
Den som är avgiftsskyldig skall varje år  lämna  en
deklaration  till  inspektionen med de uppgifter som
behövs  för  att  bestämma   avgifterna,  enligt  de
närmare föreskrifter som regeringen meddelar.
Regeringen  får  meddela föreskrifter  om  undantag
från deklarationsskyldigheten.
13 § Enligt de närmare  föreskrifter  som regeringen
eller   den   myndighet   som  regeringen  bestämmer
meddelar skall en deklaration varje år lämnas av den
som
1. producerar, bereder, förbrukar, för in eller för
ut  kemiska  prekursorer  (utgångsämnen)   som   kan
användas för tillverkning av kemiska stridsmedel,
2.   under   något  av  de  tre  senaste  åren  har
producerat, berett, förbrukat, fört in eller fört ut
sådana produkter, eller
3. producerar diskreta organiska kemikalier.
Deklarationen skall innehålla uppgifter om
1. verksamheten under det gångna kalenderåret,
2. den verksamhet  som  planeras  för  det kommande
kalenderåret,
3.  ändringar i verksamheten som planeras  för  det
pågående kalenderåret.
Deklarationen  skall  ges in till den myndighet som
regeringen bestämmer.

Uppgiftskontroll

14 § Den som har lämnat  en  deklaration enligt 13 §
skall, på begäran av den myndighet  som avses i 13 §
tredje  stycket,  också  lämna  de upplysningar  och
handlingar   som   kan   behövas  för  kontroll   av
uppgifterna i deklarationen.
För denna kontroll har företrädare  för myndigheten
rätt  till  tillträde  till de områden, lokaler  och
anläggningar  där  sådan  verksamhet   bedrivs   som
omfattas  av  deklarationsskyldigheten  och  får där
göra undersökningar och ta prover. Detta gäller dock
inte utrymme som utgör någons bostad.
Polismyndigheten  skall  lämna den hjälp som behövs
för att kontrollen skall kunna genomföras.

Tillsyn

15 § Tillsyn över efterlevnaden  av bestämmelserna i
rådets förordning (EG) nr 1334/2000, denna lag eller
föreskrifter  som har meddelats med  stöd  av  lagen
skall  utövas  av   Inspektionen   för   strategiska
produkter   eller   den   myndighet  som  regeringen
bestämmer (tillsynsmyndigheten).
Regeringen får meddela föreskrifter om tillsynen.
16 § Tillsynsmyndigheten har  rätt att på begäran få
de  upplysningar  och  handlingar   som  behövs  för
kontroll  av den som för överföring inom  Europeiska
gemenskapen  eller  för  export  tar  befattning med
produkter med dubbla användningsområden eller av den
som  ger  tekniskt  bistånd.  Med  handling  förstås
framställning  i  skrift eller bild samt  upptagning
som  kan  läsas,  avlyssnas   eller  på  annat  sätt
uppfattas endast med tekniska hjälpmedel.
Tillsynsmyndigheten har rätt att  få tillträde till
lokaler där den som avses i första stycket  bedriver
sin  verksamhet. Detta gäller dock inte utrymme  som
utgör någons bostad.
Polismyndigheten  skall  lämna den hjälp som behövs
för   att   tillsynen   skall   kunna    genomföras.
Tillsynsmyndigheten får begära hjälp även  av  andra
statliga myndigheter för sin tillsyn.
17 § Den som enligt artikel 16.2 eller 21.5 i rådets
förordning  (EG)  nr 1334/2000 är skyldig att bevara
och  på  begäran  av  tillsynsmyndigheten  visa  upp
handlingar skall bevara  dessa  i  fem  år eller den
längre tid som för vissa uppgifter eller  handlingar
kan vara föreskriven i lag eller annan författning.

Straff m.m.

18 § Den som uppsåtligen utan tillstånd
1.      exporterar     produkter     med     dubbla
användningsområden som avses i artiklarna 3, 4.1-4.3
och 5.1 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000, eller
2. överför  produkter med dubbla användningsområden
som avses i artikel 21 i samma förordning,
döms till böter eller fängelse i högst två år.
Vad som föreskrivs  i  första  stycket gäller också
den   som   uppsåtligen   genom   sådan  elektronisk
överföring  som  avses i artikel 2 b  iii  i  rådets
förordning (EG) nr 1334/2000 utan tillstånd
1. exporterar programvara  eller teknik som avses i
artiklarna 3, 4.1-4.3 och  5.1  i  samma förordning,
eller
2.  överför programvara eller teknik  som  avses  i
artikel 21 i samma förordning.
Om brott  enligt  första eller andra stycket är att
anse som grovt döms till fängelse, lägst sex månader
och högst sex år.
Vid bedömningen av  om  brottet  är grovt skall det
särskilt beaktas om gärningen ingått  som  ett led i
en  brottslighet  som  utövats systematiskt eller  i
större omfattning, eller  om  gärningen inneburit en
allvarlig     kränkning     av     ett     betydande
samhällsintresse.
19 § Den som av grov oaktsamhet begår en gärning som
avses  i  18 § första eller andra stycket döms  till
böter eller fängelse i högst två år.
Om gärningen  är  ringa,  skall  den  inte  medföra
ansvar.
20   § Den som uppsåtligen bryter mot 9 § döms  till
böter eller fängelse i högst två år.
Om  brottet   är  att  anse  som  grovt  döms  till
fängelse, lägst sex månader och högst sex år.
Vid bedömningen  av  om  brottet är grovt skall det
särskilt beaktas om gärningen  ingått  som ett led i
en  brottslighet  som utövats systematiskt  eller  i
större omfattning,  eller  om gärningen inneburit en
allvarlig     kränkning     av     ett     betydande
samhällsintresse.
21 § För försök till brott enligt 18 § första  eller
andra  stycket  eller  20  § första stycket samt för
försök, förberedelse och stämpling  till grovt brott
enligt 18 § tredje stycket eller 20 §  andra stycket
döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

22  § Till böter eller fängelse i högst sex  månader
döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1.  lämnar  oriktiga  uppgifter  i  en  ansökan  om
tillstånd  eller  i  någon  annan handling som är av
betydelse för prövningen av ett ärende enligt rådets
förordning (EG) nr 1334/2000 eller denna lag eller i
en deklaration som avses i 12 eller 13 §,
2. åsidosätter krav eller villkor som har meddelats
med  stöd  av artikel 6.2 i samma  förordning  eller
bryter mot kontroll-  eller ordningsföreskrifter som
har meddelats med stöd av denna lag,
3.  åsidosätter sin underrättelseskyldighet  enligt
artikel 4.4 i samma förordning,
4.  åsidosätter   sin   uppgiftsskyldighet   enligt
artikel 21.7 i samma förordning, eller
5.  bryter  mot  artikel  16.2  eller  21.5 i samma
förordning eller mot 17 §.
Om  gärningen  är  ringa,  skall  den  inte medföra
ansvar.
23  §   Om  det  inte  är uppenbart oskäligt,  skall
följande egendom förklaras förverkad:
1. produkt som varit föremål för brott enligt denna
lag eller värdet på en sådan produkt,
2. utbyte av brott enligt denna lag,
3. vad någon tagit som  ersättning  för kostnader i
samband med ett brott enligt denna lag, eller värdet
av det mottagna, om mottagandet utgör  brott  enligt
denna lag.
En  produkt  som avses i första stycket 1 eller  en
särskild  rätt till  produkten  får  inte  förklaras
förverkad,  om  produkten  eller  rättigheten  efter
brottet förvärvats av någon som inte haft vetskap om
eller  skälig anledning till antagande om egendomens
samband  med  brottet. Vid förverkande enligt första
stycket 1 av en produkt gäller inte bestämmelserna i
36 kap. 5 § första  och  andra styckena brottsbalken
om hos vem förverkande får ske.
Egendom som har använts som  hjälpmedel  vid  brott
enligt   denna   lag  får  förklaras  förverkad,  om
förverkandet behövs  för  att förebygga brott enligt
denna lag eller det annars finns särskilda skäl till
det.  I  stället  för  egendomen   får   dess  värde
förklaras  förverkat.  I  36  kap.  5 § brottsbalken
finns  bestämmelser om hos vem förverkande  får  ske
och om särskild rätt till förverkad egendom.
I stället  för förverkande enligt tredje stycket av
egendomen eller dess värde får rätten föreskriva att
någon åtgärd  vidtas  med  egendomen  som förebygger
fortsatt missbruk av den. I sådana fall  får även en
del av egendomens värde förklaras förverkat.
24 § Försummar den uppgiftsskyldige att i  rätt  tid
ge  in  en sådan deklaration som avses i 12 eller 13
§, får den myndighet som skall ta emot deklarationen
vid vite förelägga den uppgiftsskyldige att fullgöra
sin skyldighet.

Överklagande

25 § Beslut  av en annan myndighet än regeringen att
återkalla ett  tillstånd  får  överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Detsamma gäller  en  myndighets
beslut enligt 14, 16 och 24 §§.
Prövningstillstånd  krävs  vid  överklagande   till
kammarrätten.
Andra  förvaltningsbeslut  enligt rådets förordning
(EG) nr 1334/2000 eller enligt  denna  lag  får inte
överklagas.
_________________

Denna lag träder i kraft den 1
januari 2001, då lagen (1998:397)
om strategiska produkter skall
upphöra att gälla.

**FOOTNOTES**
[1]:   EGT   L   159,   30.6.2000,  s.  1  (Celex
32000R1334).
Förslag till lag om ändring i lagen
(1988:205) om rättsprövning av vissa
förvaltningsbeslut

Härigenom föreskrivs att  2  §  lagen (1988:205) om
rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut  skall  ha
följande lydelse.

-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse          Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
2§[2]
Lagen  gäller  inte  beslut  av en sådan nämnd vars
sammansättning är bestämd i lag  och vars ordförande
skall vara eller ha varit ordinarie domare.
Lagen gäller inte heller
1.   beslut   av  arrendenämnd,  hyresnämnd   eller
övervakningsnämnd,
2. beslut om svenskt medborgarskap,
3. beslut om utlänningars vistelse i riket,
4.  beslut om värnpliktigas  eller  reservpersonals
inkallelse eller tjänstgöring inom försvarsmakten,
5.  beslut  enligt  lagen  (1966:413)  om  vapenfri
tjänst,
6. beslut som rör skatter eller avgifter,
7. beslut enligt lagen (1992:1602) om valuta- och
kreditreglering  eller  beslut  i  frågor  om allmän
likviditetsindragning eller allmän prisreglering,
8.   andra   beslut  enligt  lagen  (1992:1300)  om
krigsmateriel än  sådana  som  avser återkallelse av
tillstånd enligt 3 eller 4 §,
9.  beslut om tillstånd till sådan  verksamhet  som
avses  i  1  §  3-4  lagen  (1984:3)  om kärnteknisk
verksamhet,
-----------------------------------------------------
10.  beslut enligt lagen   10.  andra beslut enligt
(1998:397) om strategiska  lagen    (0000:000)    om
produkter.                 kontroll av produkter med
dubbla användningsområden
och  av  tekniskt bistånd
än regeringens beslut som
avser   återkallelse   av
tillstånd.
-----------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

**FOOTNOTES**
[2]: Senaste lydelse 1998:398.
Förslag till lag om ändring i lagen
(1992:1300) om krigsmateriel

Härigenom föreskrivs att 22 § lagen  (1992:1300) om
krigsmateriel skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse          Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
22 §[3]
-----------------------------------------------------
För  att  täcka  statens    För  att  täcka statens
kostnader             för  kostnader             för
Inspektionen          för  Inspektionen          för
strategiska     produkter  strategiska     produkter
skall    den    som   har  skall    den    som   har
tillstånd  att  tillverka  tillstånd  att  tillverka
krigsmateriel      enligt  krigsmateriel      enligt
denna  lag  eller den som  denna  lag  eller den som
tillverkar  produkter som  tillverkar  produkter som
omfattas av inspektionens  omfattas av inspektionens
tillsyn enligt 19 § lagen  tillsyn enligt 12 § lagen
(1998:397) om strategiska  (0000:000) om kontroll av
produkter  årligen betala  produkter    med   dubbla
en    avgift,    om   det  användningsområden och av
fakturerade   värdet   av  tekniskt  bistånd årligen
tillverkarens       sålda  betala  en avgift, om det
produkter  av  dessa slag  fakturerade   värdet   av
under  året  överstiger 2  tillverkarens       sålda
500  000 kr. Inspektionen  produkter  av  dessa slag
bestämmer  avgiften efter  under året överstiger
ett      för     samtliga  2     500     000     kr.
avgiftsskyldiga      lika  Inspektionen    bestämmer
förhållande    till   det  avgiften  efter  ett  för
fakturerade värdet.        samtliga  avgiftsskyldiga
lika förhållande till det
fakturerade värdet.
-----------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

**FOOTNOTES**
[3]: Senaste lydelse 1998:399.
Förslag till lag om ändring i lagen
(1996:701) om Tullverkets befogenheter vid
Sveriges gräns mot ett annat land inom
Europeiska unionen

Härigenom  föreskrivs  att 3 § lagen (1996:701)  om
Tullverkets befogenheter  vid Sveriges gräns mot ett
annat land inom Europeiska unionen skall ha följande
lydelse.

-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse          Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
3 §[4]
Lagen  är  tillämplig  endast  beträffande följande
varor:
-----------------------------------------------------
1.   krigsmateriel   som   1.   krigsmateriel   som
avses i lagen (1992:1300)  avses i lagen (1992:1300)
om   krigsmateriel,   och  om   krigsmateriel,   och
produkter   som  avses  i  produkter   som  avses  i
lagen    (1998:397)    om  lagen    (0000:000)    om
strategiska produkter,     kontroll av produkter med
dubbla användningsområden
och av tekniskt bistånd,
-----------------------------------------------------
2.   varor   som   skall   beskattas   enligt  lagen
(1994:1565) om beskattning av viss privatinförsel,
3.   narkotika  som  avses  i  narkotikastrafflagen
(1968:64),
4. vapen  och  ammunition  som  avses  i vapenlagen
(1996:67),
5. injektionssprutor och kanyler,
6.  dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969)  om
förbud mot vissa dopningsmedel,
7.   springstiletter,    springknivar,    knogjärn,
kaststjärnor,   riv-  eller  nithandskar,  batonger,
karatepinnar, blydaggar, spikklubbor och liknande,
8.  kulturföremål   som   avses   i  5  kap.  lagen
(1988:950) om kulturminnen m.m.,
9. hundar och katter för annat ändamål än handel,
10.    spritdrycker,   vin   och   starköl   enligt
alkohollagen    (1994:1738),   teknisk   sprit   och
alkoholhaltiga preparat  enligt  lagen (1961:181) om
försäljning av teknisk sprit m.m.  samt  tobaksvaror
vid  kontroll  av  åldersgränsen  i 13 § tobakslagen
(1993:581),
11. nötkreatur, svin, får, getter,  fjäderfän, fisk
och reptiler,
12.  andra  djur  än  sådana  som  anges  ovan  och
produkter  av  djur, om det finns särskild anledning
att misstänka att  smittsam  sjukdom förekommer, att
djuret eller djurprodukten på  annat  sätt  utgör en
allvarlig  hälsorisk  för människor eller djur,  att
medföljande   dokument   är    ofullständiga   eller
felaktiga,  att erforderliga dokument  saknas  eller
att de villkor  som  i  övrigt  gäller för införseln
inte är uppfyllda,
13.  barnpornografi  enligt  lagen  (1998:1443)  om
förbud mot införsel och utförsel av barnpornografi,
14. varor som avses i lagen (1999:42) om förbud mot
vissa hälsofarliga varor.
___________________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

**FOOTNOTES**
[4]: Senaste lydelse 2000:266.
Förslag    till    lag    om    ändring   i
strålskyddslagen (1988:220)

Härigenom  föreskrivs  att  20  §  strålskyddslagen
(1988:220) skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse          Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
20§[5]
Tillstånd krävs för att
1.  tillverka,  till  landet  införa, transportera,
saluföra,   överlåta,  upplåta,  förvärva,   inneha,
använda, deponera,  återvinna  eller återanvända ett
radioaktivt ämne eller ett material  som  innehåller
radioaktiva ämnen,
2.   tillverka,   till   landet  införa,  saluföra,
överlåta,   upplåta,  förvärva,   inneha,   använda,
installera eller underhålla en teknisk anordning som
kan och är avsedd att sända ut joniserande strålning
eller sådan del  av  anordningen som är av väsentlig
betydelse från strålningssynpunkt,
3.   tillverka,  till  landet   införa,   saluföra,
överlåta,   upplåta,   förvärva,   inneha,  använda,
installera    eller    underhålla   andra   tekniska
anordningar än sådana som  avses  i  2  och  som kan
alstra   joniserande   strålning   och   för   vilka
regeringen   eller   den  myndighet  som  regeringen
bestämmer föreskrivit krav på tillstånd,
-----------------------------------------------------
4.  från  landet  utföra   4.  från  landet  utföra
radioaktivt ämne, om inte  radioaktivt ämne, om inte
tillstånd   finns  enligt  tillstånd   finns  enligt
lagen    (1998:397)    om  lagen    (0000:000)    om
strategiska produkter.     kontroll av produkter med
dubbla användningsområden
och av tekniskt bistånd.
-----------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

**FOOTNOTES**
[5]: Senaste lydelse 2000:264.
Förslag till lag (2000:000) om straff för
smuggling

Härigenom  föreskrivs  att  1 § lagen (2000:000) om
straff för smuggling skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------
Lydelse    enligt   prop.  Föreslagen lydelse
1999/2000:124
-----------------------------------------------------
1 §
Denna  lag innehåller  bestämmelser  om ansvar m.m.
för  gärningar som rör införsel till eller  utförsel
från landet  av  varor.  Har  det  i lag eller annan
författning föreskrivits straff för  den  som bryter
mot  ett  förbud  mot eller villkor för att föra  in
eller ut en vara, gäller  i stället bestämmelserna i
den författningen om inget annat är föreskrivet.
I  19-22,  26,  27  och  32  §§   finns   särskilda
bestämmelser  om  befogenheter  för  att  förhindra,
utreda  och  beivra  brott  enligt  denna  lag eller
brott,  som  rör  införsel till eller utförsel  från
landet av varor, enligt  någon  av  de författningar
som  nämns  i tredje stycket. Befogenheterna  gäller
även vid sådana  brott  enligt  narkotikastrafflagen
(1968:64)   som   avses  i  12  §  tredje   stycket.
Befogenheten  enligt  32  §  att  väcka  åtal  eller
besluta om förverkande  gäller  dock  inte vid brott
enligt narkotikastrafflagen.
-----------------------------------------------------
De   författningar   som   De   författningar   som
avses  i andra stycket är  avses  i andra stycket är
lagen    (1960:419)    om  lagen    (1960:419)    om
förbud  i  vissa fall mot  förbud  i  vissa fall mot
införsel av spritdrycker,  införsel av spritdrycker,
lagen    (1994:1565)   om  lagen    (1994:1565)   om
beskattning    av    viss  beskattning    av    viss
privatinförsel,     lagen  privatinförsel,     lagen
(1996:701) om Tullverkets  (1996:701) om Tullverkets
befogenheter vid Sveriges  befogenheter vid Sveriges
gräns  mot ett annat land  gräns  mot ett annat land
som     är    medlem    i  som     är    medlem    i
Europeiska unionen, lagen  Europeiska unionen, lagen
(1998:506)             om  (1998:506)             om
punktskattekontroll    av  punktskattekontroll    av
transporter    m.m.    av  transporter    m.m.    av
alkoholvaror, tobaksvaror  alkoholvaror, tobaksvaror
och mineraloljeprodukter,  och mineraloljeprodukter,
samt tullagen.             lagen    (0000:000)    om
kontroll av produkter med
dubbla användningsområden
och  av  tekniskt bistånd
samt tullagen.
-----------------------------------------------------
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001